Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967 (Utlåtande 1967:Ku56 - höst Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Nr 56

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion angående
åtgärder för underlättande av kommunsammanslagning.

I motionen nr 162 i andra kammaren av herr Berglund m. fl. hemställs dels
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad
i motionen anföres, dels »att Kungl. Maj :t ställer sådan hjälp till kommunblockens
förfogande som kan underlätta ett genomförande av inom blocken
avsedd kommunsammanslagning».

Motionens bakgrund

I proposition till 1961 års riksdag (prop. 1961: 180) framlade Kungl. Maj :t
förslag om en översyn av rikets indelning i borgerliga primärkommuner.
Som riktlinjer för indelningen skulle gälla att de nya kommunerna skulle
utgöras av näringsgeografiskt sammanhängande regioner om inte särskilda
förhållanden föranledde undantag samt att kommun år 1975 borde ha minst
8 000 invånare. Enligt propositionen skulle länsstyrelserna efter samråd
med kommunerna upprätta förslag till plan för länets indelning i kommuner,
vilka planer skulle fastställas av Kungl. Maj :t. Planeringen skulle ha till
syfte att sammanföra kommuner till kommunblock av lämplig sammansättning
för att bilda nya kommuner. Planerna förutsattes bli vägledande för
kommande ansökningar om sammanläggning av kommuner och för det interkommunala
samarbetets inriktning. Inom varje kommunblock borde en
samarbetsnämnd inrättas. Föreskrifter om planernas upprättande och fastställelse
föreslogs bli intagna i ett nytt stadgande, 2 a §, i 1919 års lag om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

De i propositionen förutsedda sammanläggningarna av kommuner inom
kommunblocken skulle komma till stånd endast under förutsättning av kommunernas
frivilliga medverkan. Departementschefen yttrade härom i propositionen
:

För egen del har jag också kommit till uppfattningen att tvångsåtgärder i
nuvarande läge inte är påkallade. Skälen härför är flera. Som jag framhållit
i det föregående synes indelningsändringar böra övervägas i de fall då interkommunalt
samarbete eljest skulle erfordras i sådan omfattning att det
skulle intaga en dominerande plats i den kommunala förvaltningen. Från
de synpunkter statsmakterna i första hand har att beakta skulle dock ett

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 saml. 2 avd. Nr 56

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967

lämpligt organiserat och väl avvägt samarbete mellan kommunerna i och för
sig vara tillräckligt. Vad man vinner genom ett totalt samgående mellan
kommuner i dylika fall är främst att de kommunala organen får bättre möjligheter
till samlad överblick och bedömning i fråga om kommunalpolitikens
inriktning. Indelningsändringen framstår därför främst som liggande i kommunernas
eget intresse. Det synes då också rimligt att låta kommunerna
själva få avgörande inflytande i valet mellan samarbete och sammanläggning.
Ett annat skäl är att förutsättningarna för friktionsfritt samarbete
inom en nybildad kommun måste vara väsentligt större när frågan om sammanläggning
fått mogna så att den bäres upp av en allmän övertygelse bland
kommunmedlemmarna rörande fördelarna härav. Denna mognadsprocess
kan behöva olika lång tid i olika kommuner. Av remissyttrandena synes
dock framgå att man på åtskilliga håll är beredd att redan nu ingå i allvarliga
överväganden om sammanläggning. Även detta synes utgöra ett skäl
för att gå försiktigt fram från statsmakternas sida.

Kungl. Maj :ts i propositionen framlagda förslag bifölls i allt väsentligt av
riksdagen. I sitt utlåtande (KU 1962: 1) över propositionen betonade konstitutionsutskottet
med eftertryck att den indelningsreform, som kunde väntas
efter hand växa fram på grundval av indelningsplanerna, avsågs helt få
frivillig karaktär. Kommunerna borde enligt utskottets mening själva ha ett
avgörande inflytande på frågan om eller när sammanläggning skulle komma
till stånd. Även om utvecklingen i fråga om sammanslagning av kommuner
eller samverkan inom kommunblocken skulle ske något långsammare än beräknat
borde detta ej få motivera tvångsåtgärder från statsmakternas sida.
Utskottet, som i likhet med departementschefen utgick ifrån att kommunerna
skulle komma att inse betydelsen av att samarbetsnämnder inrättades, uttalade
att även inrättandet av samarbetsnämnd borde vara frivilligt. Om en
kommun inte önskade delta i samarbetsnämnd eller i visst samarbete borde
den äga frihet att avstå därifrån.

Utvecklingen efter 1962 års riksdagsbeslut

Genom kungörelse den 21 maj 1964 (nr 162) fastställde Kungl. Maj :t planer
för länens indelning i kommuner. De fastställda planerna omfattade 282
kommunblock. Vid tiden för planernas fastställande uppgick antalet kommuner
i riket till 1 006, varav 133 städer, 96 köpingar och 777 landskommuner.

Sammanläggningar av kommuner inom kommunblocken har därefter ägt
rum dels den 1 januari 1965, dels den 1 januari 1967. Vid förstnämnda tidpunkt
sammanlades 10 landskommuner och 1 köping med andra kommuner
och det totala antalet kommuner i riket nedgick härigenom till 995. De sammanläggningar,
som genomfördes den 1 januari 1967, var mera omfattande.
Antalet kommuner som då upphörde var 95, varav en stad (öregrund) och
två köpingar (Stocksund och Ivrylbo). Antalet kommuner i riket utgör där -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967

efter 900, varav 132 städer, 93 köpingar och 675 landskommuner. Närmare
uppgifter om de kommunsammanläggningar, som skedde den 1 januari 1967,
lämnas i Svenska Stadsförbundets tidskrift 1966 s. 384 f.

Förberedelser för ytterligare sammanläggningar inom kommunblocken
pågår för närvarande med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1969. Hur
många kommuner som kommer att beröras av dessa sammanläggningar låter
sig ännu icke bedöma.

Frågans behandling i riksdagen efter år 1962

Inledningsvis bör omnämnas att 1965 års riksdag bifallit Kungl. Maj :ts
förslag (prop. 1965: 151, KU 1965: 41) till lagstiftning om kommunala sammanläggningsdelegerade
m. m. Sistnämnda delegerade skall kunna utöva
beslutanderätten för ändrad eller nybildad kommun under tiden mellan förordnandet
om indelningsändringen och dess ikraftträdande.

Frågan om kommunindelningsreformen och kommunsammanläggningarna
bar vid upprepade tillfällen behandlats i anledning av framställda interpellationer.
Sålunda besvarades interpellationer i ämnet i andra kammaren
den 29 maj 1964 (nr 30 s. 70 ff) och den 16 november 1965 (nr 36
s. 29 ff) samt i första kammaren den 8 december 1964 (nr 39 s. 17 ff).

Även vid 1967 års riksdags vårsession har en interpellationsdebatt i ämnet
ägt rum i andra kammaren (nr 23 s. 8 ff). Herr Lothigius frågade statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet dels huruvida den verksamhet, som bedrivs
av länsstyrelserna i syfte att påverka de kommunala organen att påskynda
sammanläggningar, är i överensstämmelse med riksdagens beslut
samt lag och författning, dels ock om inte kommunerna i lugn och ro borde
få tid på sig för kommunblocksplanering och ett successivt vidgat samarbete
oberoende av om detta föranleder sammanläggningar eller inte.

Interpellationen besvarades av statsrådet Lundkvist som till en början
erinrade om konstitutionsutskottets uttalande år 1962 att tvångsåtgärder
från statsmakternas sida för att åstadkomma sammanläggningar inte var
motiverade. I svaret anfördes vidare att en verksamhet, som innebar upplysning,
rådgivning eller påpekanden om det angelägna i vissa indelningsändringar
inte kunde strida mot utskottets nyssnämnda uttalande. Det var
uppenbart att länsstyrelserna hade skyldighet att uppmärksamt följa dessa
frågor och ta de initiativ som ansågs lämpliga. Indelningslagen tillerkände
uttryckligen länsstyrelse initiativrätt i indelningsfrågor. Dessutom hade
länsstyrelsen enligt gällande länsstyrelseinstruktion ett allmänt åliggande
att giva noggrann akt på länets tillstånd och behov samt att söka främja
dess utveckling. Genom de riktlinjer som gällde för kommunindelningsreformens
genomförande var det avgörande ställningstagandet alltid tillförsäkrat
kommunerna själva. Den omständigheten att det var kommunerna som be -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967

stämde takten i reformen kunde inte få hindra länsstyrelsen att anlägga synpunkter
på vad som lämpligen borde göras.

Motionen

Motionärerna uttalar att en del kommunblock av olika anledningar- ännu
inte kunnat sammanfogas till en kommun, ehuru förutsättningar härför inte
saknats. I en del fall har det måhända strandat på bristande framsynthet
hos en del kommuner inom blocket, i en del fall kanske även på personliga
intressen, vilka i hög grad gjort sig gällande. Syftet med kommunreformen
var att förstärka de i kommunblocken ingående kommunernas möjligheter
att gemensamt söka genomföra de åligganden de särskilda kommunerna har
och att söka förhindra felinvesteringar. De samarbetsnämnder som utsetts
av de i kommunblocken ingående kommunerna har i vissa fall en delikat
uppgift att söka samordna de olika kommunernas intressen. Uppgiften har
stundom varit svår och resultaten ringa.

Genom en ytterligare förskjutning av den planerade sammanslagningen
kan, framhåller motionärerna, i de olika kommunerna planeringar ske, som
för framtiden innebär stora olägenheter innan en sammanslagning till sist
ändock måste komma till stånd. Det bör ligga i statsmakternas intresse att
den betydelsefulla kommunreformen snarast kommer till stånd. Ett uppskjutande
härav kan medföra svåra ekonomiska förluster.

Utskottet

Då riksdagen år 1962 antog riktlinjerna för den kommunala indelningsreformen
blev det fastslaget, att sammanläggningar av kommuner inom
kommunblocken skulle ske endast under förutsättning av berörda kommuners
frivilliga medverkan. Den sålunda fastslagna principen för reformens
genomförande utesluter naturligtvis inte att hjälp i form av upplysning och
rådgivning ställes till kommunblockens förfogande för att underlätta sammanläggningar
av kommuner inom blocken. Som framgår av vad i utlåtandet
upptagits lämnas redan nu stöd till kommunerna i sådana former. Utskottet
har tillika inhämtat att dylikt stöd lämnas även av kommunförbunden,
som ställer experter på olika vid sammanläggning aktuella frågor till
kommunernas förfogande. Behov av ytterligare hjälp, som kan lämnas kommunerna
inom ramen för indelningsreformens principer, torde inte föreligga.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen II: 162 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 30 november 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström*, Erik Olsson, Sveningsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Dahl,
Sörenson, Karl Pettersson och Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, Wahlund*,
fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Larsson
i Luttra, Andersson i Billingsfors, Wennerfors och Norrby.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 67
715000