Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

Utlåtande 1967:Ku54 - höst

Nr 54

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående upprätthållande av pressetiska krav.

I motionerna 7:474 av fru Wallentheim m.fl. och 11:594 av herrar
Carlsson i Tyresö och Svensson i Kungälv yrkas »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om att i den nya pressutredningens arbetsuppgifter
måtte ingå prövning av möjligheterna att upprätthålla pressetiska
krav». — Texten är tryckt i den första motionen.

Utskottet redogör i det följande för Publicistklubbens publiceringsregler,
Pressens opinionsnämnd, pressutredningens direktiv och inhämtade remissyttranden.

Publiceringsregler

Sedan länge anses de av Publicistklubben antagna publiceringsreglerna
vara normgivande för vad som kan kallas pressetiken. Föreningen bildades
1874. Under hela dess tillvaro har pressetiska frågor hört till dess viktigaste
arbetsuppgifter. Ur den skrift, som utgavs till nittioårsjubileet 1964, kan följande
inhämtas om dess strävanden på området.

I början av år 1900 författades på styrelsens begäran en första promemoria,
som godkändes av styrelsen och utsändes att anslås på redaktionerna.
Notiser om nådeansökningar borde, enligt promemorian, inte publiceras
och inte heller sådana som gäller bekännelser inför polisen eller böter och
kortare straff, särskilt inte vid ungdomsbrott.

Dessa regler föll snart i glömska, och efter nya klubbdebatter, alltmer
koncentrerade kring frågan »brott och namnpublicering», inbjöd styrelsen
i december 1923 till ett möte med huvudstadspressen. Där enades man om
något klarare principer för polis- och brottsreportaget, viktiga ej minst efter
tillkomsten av den villkorliga domen.

Efterlevnaden av bestämmelserna var emellertid fortfarande mycket bristfällig,
och förhållandena föranledde styrelsen 1932 att låta utarbeta nya riktlinjer
för behandlingen av brottmål och om skärpt varsamhet vid anmälan till
myndigheter. Sedan ett förslag upprättats och godkänts av styrelsen, sändes
det på remiss till kretsarna. När remissvaren inkommit och förslaget ytterligare
granskats av styrelsen, i klubben och slutligen vid ett sammanträde med
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 saml. 2 avd. Nr 54

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

huvudstadspressen, blev det godkänt i början av 1933. Därmed hade de första
publiceringsreglerna för god publicistisk sed arbetats fram. På våren samma
år utsändes de i form av ett PM för anslag på redaktionerna. Detta upprepades
därefter flera gånger, eftersom reglerna fallit i glömska och åtskilliga förseelser
begåtts mot desamma.

En revision av reglerna befanns påkallad i början av 1950-talet En kommitté
tillsattes, där tidningsmän i samarbete med jurister utarbetade nya
regler. Sådana antogs 1956.

En på styrelsens anmodan av pressombudsmannen år 1958 gjord undersökning
av reglernas efterlevnad, omfattande 95 tidningar och 4 500 exemplar,
kunde sedan påvisa, att praktiskt taget alla landets tidningar »visat
en långt gående hänsyn till reglernas andemening».

En ny revision har, efter förnyade debatter inom klubben, verkställts
under senaste år. Efter kommittéarbete, remissbehandling och granskning
inom klubben och dess styrelse har nya regler utfärdats i år. De gäller sedan
den 1 juni. Deras innehåll är följande:

Ge korrekt information

Journalistik måste bedrivas så, att pressens och journalisternas anseende
inte kan ifrågasättas. Förtroendet för pressen kan bibehållas endast genom
ständig strävan att ge korrekt information.

Sträva alltid efter saklighet och opartiskhet i nyhetsförmedlingen.

Var kritisk mot nyhetskällorna. Återge inte en uppgift utan kritisk granskning
även om den redan har publicerats på annat håll. Kontrollera uppgifter
på nytt i tveksamma fall.

Löpsedel och rubrik skall lia täckning i texten.

Ökad offentlighet åt handlingar och andra uppgifter, som finns hos myndigheter,
skärper kravet på omdöme och ansvar. Om journalist har fått
del av uppgifter, som endast delvis är offentliga, måste förbehåll om sekretess
för övriga delar ovillkorligen respekteras.

Visa stor återhållsamhet vid återgivandet av formulär till psykologiska
prov och liknande.

Döm ingen ohörd

Publicera inte anmälan om brott utan att noga pröva om anmälan kan
anses grundad. Betänk att den anmälde kan vara oskyldig. Återge inte ovidkommande
påståenden om personer, som har nämnts i samband med brott.

Granska kritiskt uppgifter om personer som är efterlysta vid polisutredning.
Hela ansvaret för namn- och bildpubliceringen faller på den tidning
som återger materialet. Försvåra inte polisens arbete genom att för den
förtiga uppgifter som är av värde för brottsutredning.

Föregrip inte domstolens avgörande genom att ta parti i skuldfrågan.
Återge båda parternas ståndpunkter. Har ett mål refererats, skall även domen
eller annat avgörande omtalas.

Offentliggör inte enskildas anmälningar till JK, JO, MO, RÅ, Advokatsamfundet,
medicinalstyrelsen och liknande instanser förrän sannolikheten
för deras berättigande noga prövats. Innan anmälan efter tidningens prövning
publiceras bör den anmälde ges tillfälle att uttala sig.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5k år 1967

Var uppmärksam på att anmälningar och stämningsansökningar kan
syfta till skandalisering eller utpressning.

Respektera privatlivet

Avstå prån publicitet, som kan kränka privatlivets helgd, såvida inte ett
oavvisligt allmänintresse kräver offentlig belysning. Även personer, som tillhör
offentligheten, har rätt att kräva en fredad privat sektor.

Utnyttja inte enskildas godtrogenhet eller lust att bli omskrivna för en
journalistik som skadar pressens anseende.

Nedsättande publicitet om folkgrupper, föreningar, organisationer och
företag m. m. kan vara kränkande för de enskilda medlemmarna.

Undvik detaljerade beskrivningar av tillvägagångssättet vid brott, särskilt
sedlighetsbrott. Visa alltid offren största möjliga hänsyn.

Omnämn självmord eller självmordsförsök endast om det begåtts i samband
med grovt brott eller väckt allmänt uppseende.

Tänk på att lagen skyddar även avlidna mot förtal.

Var försiktig med namn

Pröva noga om publicering av ett brott bör ske utan att namnet på den
misstänkte eller dömde utsätts. Detta gäller framför allt om omyndiga lagöverträdare.

Publicera inte namn om villkorlig dom, ungdomsfängelse eller skyddstillsyn
kan komma i fråga.

Undvik namnpublicering vid fängelsestraff på två år eller därunder.
Namnges inte den misstänkte eller dömde — sätt då inte ut yrke, titel,
ålder eller andra personliga uppgifter på så sätt, att det antyder vem som
avses.

Visa hänsyn

Uppgifter från personundersökning skall i regel inte publiceras. Drag inte
fram förseelser, som är ovidkommande i det aktuella fallet.

Namnge inte personer som dömts i tidigare brottmål och avtjänat sina
straff.

Framhäv inte i rubriker, på löpsedlar eller på annat sätt misstänkta eller
dömda personers ras eller nationalitet, om denna är för saken ovidkommande.
Samma princip gäller om yrkesbeteckningar, politiska ståndpunkter
eller religiösa åsikter.

Framställningar eller beslut om villkorlig frigivning eller nåd publiceras
endast om särskilda skäl föreligger.

Iakttag god sed

Anskaffning av nyhetsmaterial och bilder skall ske med metoder som är
förenliga med god sed och inte skadar pressens anseende.

Ange klart om ett samtal innebär en intervju eller är avsett för tidningens
egen information.

Respektera överenskommelser om tidsfrister för publicering av nyhetsmaterial.

Var varsam med bilder

Vad ovan sagts om texten gäller i tillämpliga delar även om bildmaterialet.
Undvik kränkande eller sårande bilder.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 5i

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

Observera att fotografier, tagna i obevakade ögonblick, kan kränka den
avbildade.

Förfalska inte en bilds innehåll genom beskärning, montage eller missvisande
bildtext. Icke autentiska bilder får inte utges vara autentiska.

Undvik fotografiska eller tecknade porträtt av lagöverträdare, vilkas namn
inte publiceras.

Ge alltid plats åt genmälen

Ge alltid tillbörlig plats åt rättelser och befogade genmälen. Publicera
utan dröjsmål, i oavkortat skick, Pressens opinionsnämnds utslag i fall som
rör den egna tidningen.

Rådgör i tvistiga fall med andra redaktioner om tillämpningen av dessa
publiceringsregler.

Pressens opinionsnämnd

Pressens opinionsnämnd inrättades 1914 och har verkat som ett betydelsefullt
organ för pressens självsanering. Några formella stadgar finns inte.
Utskottet har emellertid av nämnden mottagit en sammanfattning av vad
som ansetts gälla, vilken uppställts och paragraferats av en tidigare sekreterare,
jämte uppgift om vilka av dessa regler som alltjämt är aktuella. De
föreskrifter som sålunda kan anses gällande innehåller följande:

§ 1. Pressens opinionsnämnd är avsedd att utgöra en heder sdomstol i
publikationsmål. Härmed förstås mål, som angå påstående, att i tidning förekommit
framställning, vars offentliggörande står i strid mot hederns
fordringar eller eljest ur synpunkten av pressens anseende icke bör lämnas
opåtalt.

Nämnden upptager mål som hänföra sig till tidningar med allmänt
innehåll samt dessa närstående institutioner eller vilka hänföra sig till
tidskrifter, fackorgan, litterära eller nöjes- och förströelsepublikationer.

§ 2. Publikationsmål kunna upptagas på anmälan av enskild person, bolag
eller korporation. Såsom enskild person räknas här ock publicist för så
vitt han i tidning blivit angripen såsom privatman med avseende på sina
personliga förhållanden i eller utom tjänsten, ej i och för publicistiskt författarskap.
Gör han anmälan därför att han blivit angripen i och för publicistiskt
författarskap, upptages i regel sådan anmälan endast såvida även
svaranden på förfrågan hänskjuter målet till nämnden.

§ 3. Varje anmälan av mål till nämnden skall åtföljas av en expensavgift
av 75 kronor, vilken helt eller delvis restitueras, därest målet icke kan upptagas
eller slutföras. Den kan jämväl efterskänkas vid enskilt publikationsmål
då anmälaren styrkt sin medellöshet.

§ 4. Nämnden kan i särskilda fall upptaga mål även under andra förutsättningar
eller i annan ordning än ovan sagts. Nämnden avgör jämväl,
huruvida ett anmält mål skall upptagas till behandling av nämnden eller icke,
och har obetingad rätt att, även efter påbörjad handläggning, visa ett mål
ifrån sig. Verkställande av kommittéuppdrag eller utredningar i mera allmän
mening ingå icke i nämndens uppgift.

Nämndens anlitande i mål av kriminell beskaffenhet innebär förpliktelse
att icke hänskjuta målets avgörande till allmän domstol. Därest anmälan

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1S67

äger nämnden, på framställning av svaranden, att särskilt avgöra, huruvida
om enskilt heder smål offentliggjorts innan målet av nämnden slutbehandlats,
med hänsyn till offentliggörandets åvägabringande och verkan målet fördenskull
bör avvisas. Det åligger svaranden att uppvisa omständigheter till
stöd för yrkande om målets avvisande.

§ 5. Nämnden tillsättes sålunda, att Publicistklubben, Svenska tidningsutgivareföreningen
och Svenska journalistförbundet utse vardera en ledamot
jämte två suppleanter för denne, alla för en mandattid av två år. Valen
till nämnden skola förrättas minst två månader före ny mandatperiods
börj an.

Nämndens sålunda utsedda ordinarie tre ledamöter jämte dessas suppleanter
utse ordförande och vice ordförande för nämnden. Ordförande bör
icke vara aktiv publicist.

Nämnden utser jämväl sekreterare, vilken det åligger att i samråd med
ordföranden bereda ärendena, föra protokoll, fullgöra expeditionsgöromål
samt att handhava nämndens penningmedel och räkenskaper.

§ 6. Nämndens domsmedel består i opinionsuttalande.

Nämndens utslag är att betrakta såsom offentligt, där ej förlikningsvis
annat överenskommits. Offentligt utslag kan av part efter gottfinnande
användas.

Nämnden bör i sina överläggningar och beslut ledas endast av naturlig
opartisk uppfattning utan formalistiskt tvång.

§ 7. Nämnden avger årligen till de tre föreningarnas styrelse rapport om
sin verksamhet.

§ 8. Fråga om ändringar av grunderna för nämndens sammansättning
eller verksamhet kan väckas av nämnden eller av förening eller av förenings
styrelse och hänskjutas till avgörande av styrelserna gemensamt, vilka äga
att därom besluta å föreningarnas vägnar, styrelsen dock obetaget att före
avgörandet inhämta sin förenings yttrande.

Nämndens ordförande har alltid varit en framstående jurist. Både ordföranden
och vice ordföranden är f. n. justitieråd.

Publicistklubbens publiceringsregler ligger till grund för nämndens bedömningar.
Klagorätt hos nämnden (jfr § 2) tillerkänns envar som anser sig
kränkt av en tidning, dock endast om vederbörande, under förutsättning att
ärendet upptas till behandling, dels erlägger en avgift på 75 kronor (jfr § 3),
dels underskriver en förbindelse att inte väcka tryckfrihetsåtal i samma
sak (jfr § 4). Nämnden har i praxis gjort uttalanden om mycket skiftande
slag av tidningar, även sådana som inte varit anslutna till Svenska tidningsutgivareföreningen.
Beträffande nämndens uttalanden bör uppmärksammas
att de ovan återgivna publiceringsreglerna upptar en föreskrift om att
yttrandena skall, i fall som rör den egna tidningen, publiceras utan dröjsmål
och i oavkortat skick. Samtliga återges också i de tre pressorganisationernas
publikationer: Pressens Tidning, Journalisten och Publicistklubbens
årsbok.

Under 1966 genomförde de tre organisationerna vissa förstärkningar av
nämndens resurser. De innebar bl. a. att de ekonomiska åtagandena väsent -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr år 1967

ligt ökats och att sekreterarens uppdrag förenats med redaktörslcapet för
Pressens Tidning till en heltidstjänst.

Innevarande år har vidare Svenska tidningsutgivareföreningen tillsatt
en kommitté för att överväga vissa möjligheter att effektivisera nämndens
verksamhet. I första hand skall den pröva frågan om nämnden skall få rätt
att knyta vissa sanktioner till sina utslag. Det har sålunda ifrågasatts att
nämnden skulle få utdöma böter, eventuellt i proportion till vederbörande
tidnings upplaga, eller skadestånd eller bådadera i förening. Enligt vad utskottet
inhämtat torde kommittén även ha att granska andra uppslag som
framkommit i den debatt som förts om nämnden, t. ex. om att utvidga kretsen
av klagoberättigade till andra än de direkt berörda, att ge nämnden
initiativrätt, att slopa expensavgiften, att ändra sammansättningen eller
att avskaffa förbindelsen att ej väcka tryckfrihetsåtal.

Pågående pressutredningar

I anledning av motioner hemställde konstitutionsutskottet förra året
(KU 1966: 26) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
en utredning av möjligheterna att förbättra dagspressens ekonomiska villkor
och av frågan om den samhälleliga informationen genom dagspressen. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Den 25 maj i år bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justitiedepartementet
att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredningar i båda de hänseenden
som avsågs i riksdagens skrivelse. Två kommittéer har tillsatts, en
för de ekonomiska frågorna och en för informationsspörsmålen. Förevarande
motioner åsyftar uppenbarligen den förstnämnda. Om dess arbetsuppgifter
har i direktiven anförts följande:

Jag föreslår att en särskild utredning tillkallas för att undersöka dagspressens
ekonomiska villkor och möjliga åtgärder i syfte att förbättra dessa villkor.
Utredningen bör arbeta utifrån målsättningen att våra tidningar skall
ge uttryck för och förmedla en fri och mångsidig opinionsbildning och debatt.
Dess arbete bör inriktas på sådana åtgärder, som åstadkommer stimulans
av betydelse för ekonomiskt svaga tidningsföretag. Åtgärderna bör vara ägnade
att främja tidningskonsumenternas valfrihet.

Utredningen bör i sitt arbete kunna överväga såväl de förslag till åtgärder
som jag har nämnt i det föregående som andra åtgärder och reformer,
vilka kan tjäna utredningens syfte. Vid sina överväganden bör utredningen
dock beakta de krav på kostnadstäckning och företagsekonomiskt rationell
drift som statsmakterna ställer på de affärsdrivande verken. Utredningens
eventuella förslag rörande åtgärder som berör de affärsdrivande verken får
således inte ges en utformning, som strider mot dessa krav. När det gäller
samhällelig information genom annonsering i dagspressen har denna fråga
pressekonomiska aspekter av betydelse för utredningens arbete. Självfallet
kan dock hithörande frågor inte bedömas främst från pressekonomiska synpunkter,
utan det primära är att ändamålsenliga former och handlingsregler

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

kan nås för en informationsverksamhet, som i tillräcklig omfattning tillgodoser
allmänhetens behov. Jag har tidigare i dag erhållit bemyndigande att
tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om en översyn av den samhälleliga
informationsverksamheten. De båda utredningarna bör samråda med
varandra beträffande de frågor som rör såväl det allmännas informationsverksamhet
som pressens ekonomiska villkor.

Motionerna

I motionerna anförs till motivering av den gjorda hemställan väsentligen
följande:

Sensationsjournalistik som prisger enskilds privatförhållanden är en
kränkning av privatlivets helgd. Det kan icke vara »ett oavvisligt allmänintresse»
att de offentligt belyses. Ofta är stoffet utan varje kontroll eller
behörigt medgivande på ett otillbörligt sätt uppsnappat, snedvridet och
rubriksatt — ofta även bildmässigt — i det enda syftet att tjäna hänsynslösa
kommersiella intressen. Det förakt för anständiga publiceringsregler
soin förekommer inom dags- och veckopress innebär en allvarlig form av
rättslöshet. Det stora läsvärde som tidningar uppenbarligen anser detta
slags skriverier ha kan lätt avläsas på löpsedlar och annan läsreklam. Alldeles
frånsett läsekretsens storlek är åtgärder påkallade som kan bedömas
ha en återhållande effekt på sensationsjournalistiken, brännmärker förlöpningar
och förhindrar den spridningstendens som kan konstateras.

Det obehag och lidande, ofta den rena skadegörelse som åsamkas privatpersoner
och deras anhöriga genom sensationsjournalistiken, känns om
möjligt hårdare med tanke på dags- och veckopressens massupplagor. Med
den pågående koncentrationen inom tidningsvärlden följer också att utsikterna
till korrigering och hävdande av pressetiken tidningar emellan
minskar. Att upprätthålla förtroende för att goda publiceringsnormer är
en hederskodex bland journalistyrkets utövare är allmänt sett angeläget,
det måste också vara ett kårintresse.

Pressens opinionsnämnd som tillkom 1914 är en hedersdomstol i pressfrågor.
Den arbetar enligt uppgift helt obundet. Under en opartisk ordförande
som ej får vara aktiv publicist deltar i sammanträdena en representant
för vardera Publicistklubben, Tidningsutgivareföreningen och Journalistförbundet.
I Pressens opinionsnämnds arbetspraxis ingår inte att på
eget initiativ ta upp till behandling journalistiska övergrepp mot enskild
person. Tillkännagivande av de opinionsuttalanden som PO gör efter prövning
av anmält ärende (enligt uppgift cirka 40 om året) inflyter oftast
i obemärkt form, på undanskymd plats i den berörda tidningen. Effekten av
denna slags påföljd kan ifrågasättas. Är PO som ett organ för bevakning av
pressen ur pressetiska synpunkter till fyllest? Har samhället behov av
ett kompletterande organ med annan sammansättning och annat arbetssätt
för att stävja missbruk av tryckfrihetslagen? Har de pressetiska synpunkterna
tillräckligt utrymme inom journalistutbildningen?

Avslutningsvis hänvisas till en av de motioner (1966:11:2) som behandlades
i utskottets förut berörda utlåtande 1966. I denna framfördes, påpekar
motionärerna, dels pressetiska synpunkter, dels tidningsekonomiska pro -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

blem, men endast den senare aspekten åberopades av utskottet för dess
hemställan om utredning.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna från Pressens
opinionsnämnd och från Pressens samarbetsnämnd.

Pressens opinionsnämnd anför:

Pressens opinionsnämnd är, som motionärerna påpekar, ett för Publicistklubben
(PK), Svenska journalistförbundet (SJF) och Svenska tidningsutgivareföreningen
(TU) gemensamt organ. Nämndens ledamöter
utses av de tre huvudmannaorganisationerna. Ledamöterna har emellertid
endast att i det enskilda fallet bedöma en påtalad artikel med hänsyn till
vad göd sed kräver och får inte uppfattas som representanter för särskilda
organiserade intressen. En garanti för oväld och kontinuitet i nämndens
avgöranden har man f. ö. sökt skapa genom bestämmelsen att nämnden alltid
skall ha en ordförande, som inte bör vara aktiv publicist. Ordföranden
utses av de av huvudorganisationerna valda ledamöterna.

Nämnden har f. n. följande sammansättning:

Ordförande: justitierådet Sven Romanus. Vice ordförande: justitierådet
Bengt Hult.

Av huvudmannaorganisationerna valda ledamöter jämte suppleanter:
för PK redaktör Lennart Dansk, souschef Helge Söderlund och redaktör
Bengt-Olof Heldt, för SJF redaktörerna Jan Magnus Fahlström, Henning
Österberg och Olle Petrini och för TU chefredaktörerna Anders Y. Pers,
Sven-Erik Larsson och Lennart Hirschfeldt. I nämndens sammanträden
deltar suppleanterna lika väl som de ordinarie ledamöterna i den mån
de inte är förhindrade.

Nämnden upptar klagomål från envar som anser sig kränkt av tidnings
innehåll. Sedan den klagandes och den berörda tidningens skriftliga ståndpunkter
inhämtats, avger Opinionsnämnden ett uttalande, av vilket framgår
om nämnden funnit det påtalade meddelandet förenligt med god publicistisk
sed eller ej. Nämndens uttalande skall enligt hävdvunnen praxis
återges av den berörda tidningen. Det tillställes också TT och blir därmed
tillgängligt för hela den svenska dagspressen. Vidare införes uttalandet
i SJF:s tidskrift Journalisten och TU:s organ Pressens Tidning. En utförlig
resumé av nämndens samtliga uttalanden under året publiceras slutligen
i PIv:s årsbok.

I samband med att PK från 1 juni d. å. antog en reviderad version av
sina publiceringsregler kompletterades dessa med en uttrycklig uppmaning
till redaktionerna att ordagrant publicera utslag rörande den egna tidningen.
Denna nya PK-regel kan sägas utgöra en bekräftelse i efterhand av vad
som redan blivit oskriven lag för redaktionerna. Enligt vad Opinionsnämnden
efter egna undersökningar kunnat finna har nämligen under de senaste
åren någon erinran mot tidningarnas publiceringspraxis inte framkommit.
I växande grad har på senare år »fällande» uttalanden rörande den
egna tidningen återgivits med framträdande placering och under stora
rubriker. Parallellt med denna utveckling kan konstateras att kännedomen

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

om Opinionsnämnden blivit mer utbredd än tidigare och att allmänheten i
ökad utsträckning anlitar nämnden. Under de första decennierna av sin
verksamhet gjorde nämnden endast sporadiska uttalanden, och så sent som
de närmaste åren efter andra världskriget uppgick ärendena till mindre än
ett tiotal per år. Mot slutet av 1950-talet avgjordes för första gången något
30-tal ärenden årligen, och ökningen förefaller att fortsätta. År 1966 avgjordes
således 45 mål mot 48 tidningar, varvid klander uttalades i 30 fall.
Härtill kom en balans på 19 ej slutbehandlade ärenden. — De »fällande»
utslagens andel har genom åren utgjort mellan två tredjedelar och tre
fjärdedelar av samtliga.

Den stigande ärendefrekvensen avspeglar en breddning av det klientel
som anlitar Pressens opinionsnäinnd. Förutom enskilda personer ur alla
samhällsskikt vänder sig företrädare för de mest skilda grupperingar,
intressen och organisationer till nämnden, och även offentliga myndigheter
hänskjuter i stigande grad frågor om god publicistisk sed till nämnden för
avgörande.

Några detaljerade regler för nämndens tolkning av god sed har PK, SJF
och TU aldrig utfärdat. Nämnden står helt fri i sin bedömning och har under
ett halvsekel — med gott stöd av PK:s allmänna hedersregler — utbildat
sin egen praxis. Detta är helt i överensstämmelse med initiativtagarnas intentioner,
enligt vilka nämnden inte främst skulle ägna sig åt regeltolkning
utan snarare i sina uttalanden företräda en kvalificerad, aktuell publicistisk
opinion.

Fastän Pressens opinionsnämnd, som framgår av det föregående, kunnat
utforma sin verksamhet utan någon som helst inblandning från de
tre pressorganisationerna, har nämnden ansett sig bunden av den ursprungliga
ramen för verksamheten. Initiativet till förändringar i dess behörighet
och arbetssätt bör enligt nämndens mening komma från dess huvudmän,
PK, SJF och TU. Motionärernas fråga huruvida Opinionsnämnden är till
fyllest »som ett organ för bevakning av pressen ur pressétiska synpunkter»
skulle med hänvisning till det anförda kunna anses besvarad för nämndens
vidkommande. Nämnden kommer att efter bästa förmåga söka fylla sin
uppgift sådan den till varje tidpunkt föreligger men anser sig inte själv
böra ta initiativ till en förändring av uppdraget. Än mindre ankommer det
på nämnden att själv bedöma huruvida den är till fyllest i motionärernas
mening.

Opinionsnämnden vill emellertid inte underlåta att lämna några kompletterande
upplysningar av vikt för en bedömning av motionsförslaget.

Inom pressens organisationer pågår som bekant sedan flera år en livlig
debatt kring den s. k. pressetiska självsaneringen. PK, SJF och TU har med
anledning härav övervägt en utbyggnad av det gemensamma organet Pressens
samarbetsnämnd och en vidgning av dess befogenheter.

Bland andra åtgärder som övervägts i sammanhanget kan nämnas förslagen
att ge Pressens opinionsnämnd initiativrätt eller alternativt skapa
en fristående pressetisk »åklagarfunktion».

Vid TU:s vårmöte i år motionerade redaktör Anders Y. Pers om rätt för
nämnden att utdöma ett slags böter i samband med grövre kränkningar
genom periodisk skrift. Motionen resulterade i att en kommitté fick i
uppdrag att utreda frågan. Kommittén skulle vara oförhindrad att uppta
även andra frågor i samband med nämndens verksamhet.

Den påtagliga stegringen av intresset för pressetiska spörsmål inom

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5b år 1967

tidningsfolkets egna led har f. ö. tagit sig uttryck i en stark aktivisering
av den ovan nämnda samarbetsnämnden, som avgivit uttalanden och tagit
initiativ i en rad frågor på den journalistiska etikens område. Samtidigt har
PK nyligen reviderat och skärpt sina publiceringsregler, och inom SJF
pågår förberedelser för antagandet av en särskild yrkeskodex för förbundets
medlemmar.

Med det anförda har Pressens opinionsnämnd velat framhålla att riskerna
för publicitetsskador och det angelägna i att finna botemedel mot dem
f. n. troligen sysselsätter pressens egna yrkesutövare mer än någonsin tidigare
och att pressens organisationer genom egna åtgärder och utredningar
söker komma till rätta med problematiken. Det finns anledning tro att detta
arbete i förening med den alltmer omsorgsfulla pressetiska utbildningen
av journalistkåren inom en nära framtid kommer att ge goda resultat. Med
hänsyn härtill och till det principiellt betänkliga i statliga ingripanden på
pressens område kan Opinionsnämnden inte instämma i motionärernas
förslag om att i statlig regi låta utreda »möjligheterna att upprätthålla pressetiska
krav».

Vad beträffar de praktiska åtgärder som skisseras i motionerna måste
det enligt Opinionsnämndens mening anses olämpligt att vid nämndens
sida tillskapa ett konkurrerande statligt organ med i huvudsak liknande
inriktning. En dubblerad »rättsskipning» torde medföra flera nackdelar
än fördelar och måste komma att skapa förvirring inom den allmänhet
vars intressen motionärerna önskar skydda.

Det kan enligt Opinionsnämndens mening inte heller vara ändamålsenligt
att låta den utredning som tillsatts för att överväga de ekonomiska
villkoren för tidningsutgivning jämväl pröva »möjligheterna att upprätthålla
pressetiska krav», en uppgift som synes sakna samband med pressutredningens
syften.

Med hänvisning till vad som här anförts vill Pressens opinionsnämnd avstyrka
motionsförslagen.

Pressens samarbetsnämnd har i sitt yttrande upptagit i huvudsak detsamma
som Opinionsnämnden. Avslutningsvis anförs följande:

De praktiska åtgärder som skisseras i motionerna förefaller mindre väl
övervägda. Oavsett hur utomstående bedömer Pressens opinionsnämnds
förmåga att fylla sin uppgift, ter det sig sålunda som en oformlighet att
vid nämndens sida tillskapa ett konkurrerande statligt organ med liknande
inriktning. En dubblerad »etikgranskning» torde medföra flera nackdelar
än fördelar och måste skapa förvirring både bland allmänhet och tidningsmän.

Det kan enligt vår mening inte heller vara ändamålsenligt att låta den
utredning som tillsatts för att överväga de ekonomiska villkoren för tidningsutgivning
jämväl pröva »möjligheten att upprätthålla pressetiska
krav», en uppgift som saknar samband med pressutredningens syften.

Sammanfattningsvis vill vi avstyrka motionsförslagen i deras helhet.

Utskottet

Förevarande motioner vänder sig mot vissa företeelser inom dags- och
veckopressen och ställer mot bakgrunden därav frågan om möjligheterna att
verka för att tillfredsställande pressetiska normer iakttas. Särskilt åsyftar
motionärerna journalistik som kränker privatlivets helgd genom att utan

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 54 år 1967

bärande skäl offentliggöra enskildas privata förhållanden eller genom
otillbörliga metoder för framskaffande och publicering av uppgifter. De
hemställer att den kommitté, som på riksdagens framställning tillsatts —
efter motionernas avlämnande — för att utreda vissa frågor rörande pressen,
skall få i uppdrag att även överväga möjligheterna att upprätthålla
pressetiska krav.

Det frågekomplex, som sålunda aktualiserats, är otvivelaktigt av stor
betydelse. Att missförhållanden förekommer på sina håll i pressen kan
inte förnekas. Det är ett viktigt samhällsintresse att sådana företeelser
motverkas och att god publicistisk sed upprätthålls.

Med hänsyn till tryckfrihetens grundläggande principer måste det emellertid
i första hand ankomma på pressen själv att vidta erforderliga åtgärder
för att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå. Ingripanden
från det allmännas sida måste undvikas. Som framgått av den redogörelse
utskottet lämnat i det föregående är också de pressetiska frågorna föremål
för betydande uppmärksamhet inom pressens organisationer. Publicistklubben,
som alltsedan sin tillkomst särskilt ägnat sig åt dessa frågor, har
helt nyligen reviderat sina allmänna publiceringsregler, vilka sedan länge
anses normerande på området. I början av detta år har också Svenska
tidningsutgivareföreningen tillsatt en kommitté för att överväga olika möjligheter
att effektivisera Pressens opinionsnämnd. Denna institution, vars
betydelse utskottet vill understryka, erhöll också under förra året vissa
förstärkningar av sina resurser. Det torde kunna förväntas, att de åtgärder,
som sålunda vidtagits eller övervägs inom pressen själv, kommer att främja
en gynnsam utveckling.

Av anförda skäl och då dessutom pressutredningen tillsatts för att
behandla dagspressens ekonomiska villkor och därför ej är ägnad att uppta
pressetiska spörsmål, hemställer utskottet,

att motionerna 1:474 och 11:594 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 november 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Carl
Albert Anderson, Hernelius, Sörenson, Palm och Karl Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Wahlund, Magnusson i
Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping,
Andersson i Rillingsfors, Werbro, Boo och Henrikson.