Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37 (Utlåtande 1912:Ku37 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Nr 3?.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 maj 1912 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder i syfte
o.tt förebygga masskassering af valsedlar vid val till
riksdag, stadsfullmäktige och landsting m. m.

Närvarande: Herrar Bonde, Branting, Trygger*), Hagström, Clason, Bellinder,
Hellberg, Ekman, von Geijer*), Mannheimer, Kjellén*), Wavrinsky,
Jansson i Djursätra, Ericsson, Nyström, Edén*), Larsson i Västerås,
Magnusson, Larsson i Säby och Kropp*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets behandling hafva hänvisats de inom
Andra kammaren väckta motionerna

nr 6, af herr Holmdalil, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
revision af lagen om val till Riksdagen, samt

nr 181, af herr Nilson i Örebro, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående åtgärder i syfte att förebygga masskassering af valsedlar vid
val till riksdag, stadsfullmäktige och landsting m. m.

Herr Holmdalil har i sin motion nr 6 i Andra kammaren hemställt
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville på grundvalen af de erfarenheter, som af hittills förrättade
val till Riksdagen vunnits, låta utreda de brister, som visat sig vid
tillämpning af lagen om val till Riksdagen den 26 maj 1909, och till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kan gifva
anledning.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 sand. 30 höft. (Nr 37.)

II: 6.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Med de val till Andra kammaren, som under sistlidet år förrättats,
har lagen om val till Riksdagen den 26 maj 1909 vunnit så vidsträckt
tillämpning, att man numera på grundvalen af de erfarenheter, som
därvid gjorts, torde kunna bedöma sagda lags förtjänster och brister.
Såsom en förtjänst torde man utan tvekan kunna framhålla, att vallagen
hvad angår sättet för valprocedurens anordnande lämnar anvisningar,
som i klarhet och tydlighet icke lämna något öfrigt att önska. Hvad
man däremot saknar är bestämmelser om och i hvad mån underlåtenheten
att följa dessa anvisningar skall medföra kassering af de valsedlar,
som under sådana förhållanden aflärnnafs. Denna brist i lagen har
också, såsom var att vänta, haft till följd, att oegentligheter, som förekommit
vid valförrättningarna blifvit af olika myndigheter olika bedömda.
Samma felaktighet, som i några fall föranledt valsedlames
kasserande, har i ett flertal andra fall ansetts icke böra medföra dylik
påföljd. I sin bekanta afhandling rörande valen till Andra kammaren
år 1911 har också filosofie licentiaten Olof Palme framhållit, att sagda
val snarare bidragit att mera intrassla än klargöra frågan om grunderna
för valsedlars godkännande och kasserande.

I allmänhet torde de myndigheter, som haft att pröfva vid valen
begångna oegentligheter, hafva visat benägenhet att, där allenast formella
felaktigheter ägt rum, med frånseende af dessa, tillgodose den
materiella rätten. I sådant fall, där genom valförrättarens slarf valmännens
rätt kunde äfventyras, har man till och med ansett sig kunna
jämka på lagens tydliga föreskrifter. Såsom exempel härpå kan anföras,
att regeringsrätten funnit den omständigheten, att valkuverten och valprotokollet
i strid med vallagens bestämmelser inneslutits i samma konvolut
icke böra föranleda till de sålunda inneslutna valsedlarnas kasserande.
Ån mera belysande är följande af regeringsrätten afgjorda
rättsfall.

I ett valdistrikt i södra Sverige hade valnämnden underlåtit att
vid det uppehåll, som gudstjänsten förorsakade i valförrättningen, låta
försegla valurnan. Ehuru vallagens bestämmelser härutinnan äro fullt
klara och ej lämna rum för någon tvekan om deras rätta tydning, fann
dock regeringsrätten denna valnämndens uraktlåtenhet sakna betydelse,
enär valnämnden intygat, att valurnan under hela uppehållet bevakats
af minst två ledamöter af nämnden. Därest regeringsrätten i detta fall
omfattat en motsatt mening och de i berörda valdistrikt aflämnade valsedlarna
kasserats, skulle ett parti ha beröfvats en plats, som vid röstsammanräkningen
tillfallit detsamma. Det kan ej nekas, att det skulle

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37. 3

inneburit en upprörande orättvisa, om några hundratal röster på grund
af valförrättarens förbiseende skulle kasserats och ett parti beröfvats en
plats, som rätteligen bort tillkomma detsamma. Med tanke härpå kan
man ej annat än känna sig tillfredsställd öfver den utgång sagda besvär
erhöllo. Men på samma gång får man väl också medge, att det ej kan
vara lämpligt eller riktigt, att, där rättspraxis, såsom här varit fallet,
går på sidan af eller rent af emot lagens bestämmelser, dessa bibehållas
i oförändradt skick. Ett lagstadgande, som ej kan tillämpas, bör snarast
möjligt ändras; i annat fall riskerar man, att aktningen för gällande
lag undergräfves.

Regeringsrättens utslag i nu anförda fall grundas uppenbarligen
därpå, att valsedlarna under uppehållet varit förvarade på lika betryggande
sätt som om valurnan förseglats. Denna praktiska syn på saken
bör emellertid ej blott framträda hos den dömande myndigheten, utan
den bör jämväl komma till uttryck i själfva lagstadgandet. Därest i
lagen föreskrefves allenast, att valsedlarna vid uppehåll i valförrättningen
skulle förvaras på fullt betryggande sätt och valförrättaren därjämte
finge sig ålagdt att i protokollet anteckna, hur förvaringen ägt
rum, skulle helt visst lika stor trygghet mot o egentligheter vinnas som
genom nuvarande bestämmelser, helst om valförrättarne på grund af
nämnda prejudikat bibringas den uppfattningen, att dessa bestämmelser
ej behöfva stricte följas.

Såsom ett ytterligare skäl för det ifrågavarande valets upphäfvande
åberopades jämväl, att valförrättaren, då uppehåll för gudstjänst ägde
rum, förvägrat de valmän, som då voro tillstädes i vallokalen, att aflämna
sina valsedlar. Regeringsrätten fann emellertid stadgandet i 53
§ vallagen icke vara tillämpligt för dylikt fall och lämnade följaktligen
besvären i denna del utan afseende. Därest denna uppfattning
är riktig — och man har ju ej anledning betvifla att så är förhållandet
— böra emellertid vallagens bestämmelser härutinnan förtydligas. I
vallagens 46 § föreskrifves, att, där allmän gudstjänst å valdagen
hålles inom valdistriktet, uppehåll skall göras för den tid gudstjänsten
pågår, och i 53 § stadgas, att de valmän, som vid det klockslag, då
uppehåll i valet göres, äro tillstädes, men då ej hunnit deltaga i valet,
äga rätt att aflämna sina valsedlar. Dessa lagstadganden, sammanställda
med hvarandra, hafva helt visst af de flesta valförrättare tolkats
så, att jämväl vid uppehåll för gudstjänst de i vallokalen tillstädesvarande
valmännen ägt rätt aflämna sina valsedlar. Då nu denna tolkning
enligt regeringsrättens utslag är oriktig, bör till 53 § göras ett

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

tillägg af innehåll, att stadgandet afser det fall, att uppehåll sker af
annan anledning än gudstjänst.

Det nu anförda är afsedt att allenast exemplifiera de mera iögonenfallande
brister, som vid vallagens tillämpning kommit till synes.
Det lider intet tvifvel, att de myndigheter, som haft att på ett eller annat
sätt taga befattning med valen, äfven i andra afseenden funnit vallagen
vara i behof af ändringar och för tydliganden.))

11 isi. Herr Nilson i Örebro har i sin motion nr 181 i Andra kammaren

hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning dels i fråga om åtgärders vidtagande i ändamål att förebygga
masskassering af vid val af ledamöter till Riksdagen, landsting och
stadsfullmäktige afgifna valsedlar, dels huruvida och på hvad sätt en
centralisering af sammanräkningsarbetet vid val af ledamöter till Riksdagens
Andra kammare, till landsting och till stadsfullmäktige må lämpligen
kunna åstadkommas och för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
en sådan utredning kan gifva anledning».

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Röstkasseringarna vid f jolårets andrakammarval hafva varit föremål
för en rätt liflig diskussion. De kunna lämpligen uppdelas i två
hufvudgrupper:

1) Kassering af hela röstmassan från vissa kommuner;

2) Kassering af enstaka röstsedlar.

Kasseringarna under grupp 1) i allmänhet, ja, måhända uteslutande
beroende därpå, att respektive valnämnder underlåtit att ställa sig
bestämmelserna i vallagens §§ 42—55 till efterrättelse. Vid ett tillfälle
har ju till och med inträffat, att genom en posttjänstemans måhända
alltför stora nit en dylik kassering ägt rum. Det är säkerligen känslan
af det oriktiga i att väljarna så alldeles utan egen förskyllan berofvas sitt
inflytande på valets utgång, som varit anledningen till att Konungens
befallningshafvande i regel varit mycket milda i sin tolkning af sådana
fall. Det är dock, synes det mig, en påtaglig brist hos vallagen, att
den ej gifver något skydd för en dylik masskassering.

Vid kassering af enstaka röstsedlar synas länsstyrelserna hafva
följt de mest skiftande grunder. Valkuverten ha ju haft ett växlande
innehåll. I stället för valsedlar ha förekommit valupprop, förslag till
kandidater, räkningar och ströskrifter. En valman i Kronobergs län
har i stället för valsedel lagt in en begäran om anteckning till nattvardsgång.
I stor utsträckning ha ju också dubbelsedlar förekommit.
Men om man undantager sådana fall som de anförda, om hvilka ju

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

ingen tvekan kan råda, kan man icke spåra någon enhetlighet med afseende
å kassationsförfarandet. En liten sammanställning af vissa fall,
då såväl godkännande som underkännande ägt rum, torde vara betsande.

1) gulhvitt papper;

2) linjeradt papper;

3) jämte valsedel annat innehåll i valkuvertet;

4) märkning med blyertsstreck, »kråkor», siffror och bokstäfver.

(Med hänsyn till fallen 3 och 4 synes Konungens befallningshafvande
i Kronobergs län förfarit mildast; den resolverar t. ex. i ett fall
på följande sätt: Eu valsedel, å hvilken framför namnen tecknats några
bokstäfver, möjligen föreställande F, S, S, godkändes. En i samma
kuvert inneliggande blyertspenna ansågs icke utgöra skäl för kassering.
Däremot ansåg Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län, att kassering borde ske af valsedel, därför att valkuvertet jämte
valsedeln innehöll ett annat kuvert.)

5) sönderrifna valsedlar; (I regel torde sönderrifningen uppkommit
vid kuvertens öppnande under sammanräkningen.)

6) icke slutna kuvert;

7) flera streck på valsedeln;

8) endast partibeteckning.

Ett par särskildt egendomliga kasseringar torde förtjäna att omnämnas.
Så har i Malmöhus län en valsedel kasserats på grund af
perforering i kanten, och en annan därför att den upptog »beteckning,
som ej angåfve politiskt parti». En gottländsk valman har, af prydlighetshänsyn
eller annan orsak, i stället för att stryka ett namn och i
stället ditskrifva ett annat, klippt ur detta senare ur en annan valsedel
och klistrat det ofvanpå det förra. Denna valsedel betraktade länsstyrelsen
inte endast såsom rätt märklig — det skulle ej väckt förundran
— utan såsom märkt. Som bekant, är det tillåtet att aflämna handskrifna
valsedlar, ehuru det påtagligen i långt högre grad är ägnadt att
röja valhemligheten än det blyertsstreck på baksidan af valsedel, som
ofta varit kasseringsorsak.

Hur skall man ernå en enhetlig praxis för bedömandet af kasseringsorsak?
Säkerligen icke genom en större detaljering af bestämmelserna
i vallagen. Den önskade enhetligheten — som är nödvändig,
emedan valmännen eljest i de sammanräknande myndigheternas olika kynne
lätt spåra en viss godtycklighet — synes mig lättast kunna åstadkommas
genom en centralisation af sammanräkningsarbetet, en centralisation
på så sätt, att de nuvarande valförrättarnes arbete begränsades
till att upprätta hjälpsedlar af samma natur som de, hvilka statistiska

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37

Utskottets

yttrande.

centralbyrån infordrat till underlag för valstatistiken. Till en enda
myndighet kunde dessa hjälpsedlar jämte alla de valsedlar, angående
hvilkas godkännande någon tvekan kunde råda, insändas. Med ett dylikt
material som grundval skulle valets definitiva afgörande ej kräfva
mycket arbete. Genom en dylik centralisering af sammanräkningarna
skulle man, förutom enhetlighet i bedömandet, nå följande fördelar:

1) stark begränsning af kostnaderna;

2) hindrande i möjligaste grad af nu förekommande felräkningar;

3) ett fullständigare och tillförlitligare statistiskt material.

Felräkningar ha som bekant hitintills förekommit i uppseendeväckande
stor utsträckning. Dessa så kallade experter, som anlitats för
sammanräkningsarbetet, ha nämligen stundom visat sig äga rätt egendomliga
föreställningar om valmetodens innebörd. Det är ju eu ofta
förekommande anmärkning, att staten på många håll använder öfverkvalificerad
arbetskraft. Här, där det dock gäller val af folkets förtroendemän,
synes man följt en motsatt praxis. Det förefaller som en
anmälan om att man önskade deltaga i sammanräkningsarbetet varit
tillräcklig för att nå rang, heder och värdighet af »expert». Man föranledes
till ett sådant antagande däraf, att en dylik »expert» i en artikel
i N. D. A.—V. L. sistlidne september beskrifver reduktionsregeln på
ungefär följande sätt: När rangordningsregeln inte längre kan tillämpas,
använder man reduktionsregeln. Den består däri, att namnen få
olika röstvärde alltefter sin plats på listan. Den, som står på andra •
plats, erhåller således en half röst, den, som - står på tredje plats, en
tredjedels röst o. s. v. Den mannen har, enligt egen uppgift i ingressen
till nämnda artikel, befunnits lämplig att sammanräkna 40 landstingsmannaval
jämte åtskilliga stadsfullmäktige- och riksdagsmannaval!»

Såsom framgår af de ofvan återgifna yrkandena till de förevarande
motionerna åsyftar herr Holmdahl en revision af lagen om val till Riksdagen
på grundvalen af de erfarenheter, som vunnits af hittills förrättade
val till Riksdagen, under det att herr Nilson ifrågasätter en utredning
dels i fråga om lämpliga åtgärder till förekommande af masskassering
af valsedlar vid val af riksdagsmän, landstingsmän och stadsfullmäktige,
dels ock huruvida och på hvad sätt en centralisering af
sammanräkningsarbetet vid dessa val lämpligen skulle kunna åstadkommas.

Som skäl för sitt förslag har herr Holmdahl särskild t anfört, att
i vallagen saknas bestämmelser om och i hvad mån underlåtenhet att
följa vallagens anvisningar om valprocedurens anordnande skall medföra

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

kassering af de aflämnade valsedlarna, och att bristen på dylika bestämmelser
haft till följd att oegentligheter vid valförrättningarna blifvit
olika bedömda af olika myndigheter. Om motionären härmed åsyftat,
att detaljerade bestämmelser böra uppställas med närmare angifvande
af de fall, när kassering skall äga rum, kan utskottet icke biträda
motionärens förslag. Det torde nämligen icke vara lämpligt, att med
dylika bestämmelser binda de myndigheter, som hafva att granska valförrättningens
öfverensstämmelse med laga föreskrifter, eller som skola
pröfva besvär öfver riksdagsmannaval, då därigenom dessa myndigheter
i sin granskning eller pröfning af valförrättningarna skulle nödgas i
högre grad än nu tillämpa formella synpunkter, något som otvifvelaktigt
icke kan vara lämpligt. Då därjämte, såsom jämväl af motionären påpekats,
dessa myndigheter vid de nyss förrättade valen i det stora hela
torde hafva visat benägenhet att med frånseende af formella felaktigheter
tillgodose den materiella rätten, synes det utskottet, att en komplettering
af vallagen i den af motionären föreslagna riktningen åtminstone
icke för närvarande är af behofvet påkallad.

Hvad särskildt beträffar de brister i vallagen, som efter motionärens
uppfattning skulle framgå af regeringsrättens utslag i anledning
af besvär öfver ett inom Blekinge läns valkrets förrättadt val (se bil.
B. till utskottets utlåtande), har utskottet fäst sin uppmärksamhet vid
den otydlighet, som, efter hvad som framgår af regeringsrättens ifråga%
varande utslag, torde vidlåda vallagens 53 § jämförd med 46 § i samma
lag. Då emellertid Kungl. Maj:t för närvarande af annan anledning
torde hafva sin uppmärksamhet fäst på frågan om tillämplighet af vallagens
bestämmelser äfven för landstingsmannavalen, så lärer väl denna
otydlighet äfven utan något initiativ från utskottets sida vinna nödigt
beaktande.

Utskottet vill nu öfvergå till den af herr Nilson väckta frågan
om åtgärders vidtagande till förebyggande af kassering af röstsedlar.
Såsom herr Nilson påpekat, kunna röstkasseringarna uppdelas i två
hufvudgrupper, nämligen kassering af hela röstmassan från vissa kommuner
(s. k. masskassering) och kassering af enstaka röstsedlar (individualkassering).

Utskottet tillåter sig att först undersöka beskaffenheten af dessa
båda slag af kasseringar vid de nyss förrättade valen till Riksdagens
Andra kammare.

För att erhålla säkra fakta som grundval för ett omdöme i förevarande
afseende har utskottet hos den jämlikt § 46 riksdagsordningen
förordnade statsrådsledamot anhållit att från statistiska centralbyrån

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

måtte införskaffas uppgifter å de valförrättningar, vid livilka valsedlar
till större antal kasserats, äfvensom för kasseringsåtgärdernas bedömande
erforderliga upplysningar. Utskottet bar i anledning häraf mottagit
inom statistiska centralbyrån utarbetade »Uppgifter angående masskassering
af valsedlar», hvilka finnas bifogade detta utlåtande som bilaga A.

Såsom af dessa uppgifter rörande 1911 års val till Andra kammaren
framgår, hafva valsedelskonvoluten från 16 valdistrikt omfattande
sammanlagdt 1,427 valsedlar kasserats på grund af vid valförrättningen
begånga fel. Det största antalet masskasseringar eller nio stycken, omfattande
514 valsedlar, skedde på grund däraf, att sigillen ej anbragts
till det antal och på det sätt, som finnes stadgadt i vallagens 54 och
55 §§. I ytterligare två fall, omfattande 411 valsedlar, ägde kassering
rum, emedan förseglingen var så dåligt anbragt eller försändelsen så
skadad, att man kunde uttaga och inlägga valkuverten, utan att förseglingen
skadades. I ytterligare 3 fall omfattande 421 valsedlar antingen
saknades protokoll eller var protokollet formellt felaktigt. Slutligen
hade i två fall, omfattande 85 valsedlar, annat fel begåtts vid valförrättningen.
De i samtliga fall begångna fel voro sålunda i strid med
vallagens tydliga och klara föreskrifter.

Utskottet vill till en början framhålla, att, då 1911 års val till
Andra kammaren voro de första som förrättades, sedan lagen om val
till Riksdagen trädt i kraft, det måste betraktas såsom fullt naturligt,
att en viss ovana från valförrättarnas sida gjort sig gällande i tillämpningen
af de nya bestämmelserna, och att man därför torde kunna förvänta,
att ett felaktigt förfarande framdeles kommer att inträffa mindre
ofta, isynnerhet om genom Kungl. Maj:ts försorg det tillställdes valförrättarna
cirkulär med upplysning om hur valförrättningen skall tillgå
och med framhållande af sådana fel, som vid nu förrättade val blifvit
begångna. Men äfven med en sådan förutsättning synes det dock
utskottet, att den största uppmärksamhet bör ägnas åt att i möjligaste
mån genom lagstiftningsåtgärder söka förekomma upprepande af sådana
fal], som de förut nämnda, där valmännen utan egen förskyllan på
grund af valförrättarens felaktiga förfarande beröfvas sitt inflytande på
valets utgång. Emellertid torde det vara förenadt med synnerliga svårigheter
att utfinna bestämmelser, som kunna skydda valmännens rätt
härutinnan. Sålunda torde man icke genom lagstiftningsåtgärder kunna
förekomma försummelser från valförrättarnas sida, och ej heller synes
det med hänsyn till valsäkerheten vara lämpligt att göra någon eftergift
i vallagens bestämmelser om valets förrättande.

Däremot kan det efter utskottets mening ifrågasättas, huruvida

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

man icke i väsentlig mån skulle kunna nå det ofvanberörda syftemålet
därigenom att Konungens befallningshafvande tillerkändes större frihet
vid granskningen och pröfningen af valprotokoll och försegling å valsedelskon
voluten, i synnerhet som denna myndighet, såsom framgår af
hvad utskottet ofvan anfört, redan nu på många håll visat sig vilja
tillgodose den materiella rättens kraf. Man kunde sålunda möjligen
tänka sig bestämmelser af den innebörd, att Konungens befallningshafvande,
innan beslut om kassering fattades, på lämpligt sätt hade att
göra sig underrättad om huru vid valförrättningen förfarits och att
kassering icke skulle få äga rum, med mindre det för kontrollens skull
visade sig vara nödvändigt. Emot en dylik bestämmelse torde det
emellertid kunna riktas den invändningen att densamma ur valsäkerhetens
synpunkt måhända icke är tillrådlig, och utskottet har därför
med hänsyn till frågans ovissa läge ej ansett sig kunna förorda någon
särskild åtgärd.

Kassering af enstaka valsedlar har emellertid vid senaste riksdagsmannaval
förekommit i betydligt större omfattning än masskasseringar.
Efter hvad utskottet inhämtat, hafva sålunda 2,073 enstaka valsedlar
(eller rättare valkuvert) kasserats af olika anledningar, nämligen:

Antal

sedlar1

Orsaker till kassering:

Valkuvert utan innehåll.................... 291

» icke fullständigt tillslutet.................... 86

Valsedeln blank.................. 50

Valkuvert med annat innehåll än valsedel ......................................... 144

» innehållande, utom valsedel, äfven armat papper ......... 37

)) )) flera valsedlar.................................................. 542

Valsedlar på annat än hvitt papper ................ 203

Valsedeln märkt ................................................. 598

Valsedeln sönderrifven ............... 14

De på sedeln upptagna personerna icke valbara inom valkretsen 27
Af de upptagna namnen framgick ej tydligt, Indika som därmed

afsågos................................................................................................ 15

Namnen i jämnbredd, icke det ena öfver det andra........................ 4

Partibeteckning på oriktig plats............................................................. 8

1 Antalet kasserade valsedlar motsvarar antalet afgifna valkuvert utan giltigt innehåll.
Då i samma kuvert legat flera valsedlar och samtliga förklarats ogiltiga, har detta därför räknats
endast såsom en kasserad sedel.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 30 höft. (Nr 37.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Valsedlar med endast partibeteckning................................................... 18

Ofriga orsaker............................................................................................... 7

I protokollen ej angifna orsaker ........................................................... 35

Summa 2,079.

Såsom häraf framgår, har det relativt största antalet sedlar kasserats,
enligt bestämmelsen i 59 § vallagen, att å dem funnits »något
kännetecken, som kan antagas vara med afsikt där anbragt». De kasseringsgrunder,
som därnäst haft den största betydelsen, äro, att valkuvertet
innehållit flere valsedlar, att valkuvertet varit utan innehåll, och
att till valsedlarna användts annat än hvitt papper. Hvad främst beträffar
frågan om märkta valsedlar, torde det näppeligen vara möjligt
att affatta stadgandet om »märke» såsom kasseringsgrund i 59 § vallagen
på annat sätt än som redan skett, och synes det utskottet därför
icke kunna annat än öfverlämnas åt praxis att närmare bestämma, hvad
som rätteligen bör förstås med »kännetecken som kan antagas vara
med afsikt där anbragt.» Hvad beträffar kassering af valsedlar, emedan
valkuvertet innehållit två eller flera sådana, synes stadgandet i 59 §
vallagen vara för strängt i de fall, då uppenbarligen genom fumlighet
från valmannens sida två eller flera sedlar kommit att inläggas i kuvertet.
Möjligen kunde det därför ifrågasättas en bestämmelse af sådan
innebörd, att kassering icke skulle äga rum, om de i valkuvertet befintliga
sedlarna voro identiska, såvida det icke visade sig, att ett dylikt
förfarande ur valsäkerhetens synpunkt vore mindre lämpligt. Trots det
att utskottet sålunda funnit det vara önskvärd!, att man genom lämpliga
åtgärder skulle kunna nedbringa antalet individualkasseringar, har
utskottet dock icke funnit sig för närvarande kunna gifva anvisning på
några särskilda åtgärder i sådant syfte.

Såsom framgår af bil. A., förekom masskassering i jämförelsevis
mindre omfattning vid 1910 års landstingsmannaval. I förordningen
om landsting finnas emellertid ej angifna några grunder för de fall, då
kassering bör äga rum, hvadan sålunda kassering vid dessa val torde
kunna ske mera godtyckligt än vid riksdagsmannavalen. Därtill kommer
den omständigheten att Konungens befallningshafvande hvar för
sitt län är sista instans för klagan öfver vid valförrättningen och röstsammanräkningen
begångna fel, och att sålunda inga enhetliga afgöranden
kunna erhållas. Innevarande års Riksdag har emellertid redan
uppmärksammat denna brist i valbestämmelserna och i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhållit om utarbetande och framläggande af sådana be -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

stämmelser, att besvär öfver landstingsmannaval skola kunna slutligt
pröfvas och afgöras af regeringsrätten.

Hvad beträffar individualkasseringar vid landstingsmannaval, hafva
ej några detaljerade uppgifter i detta hänseende stått till utskottets
förfogande, men synas sådana kasseringar endast i ringa omfattning
hafva inträffat vid 1910 års val.

Hvad slutligen beträffar den af herr Nilson föreslagna centraliseringen
af sammanräkningsarbetet, kan utskottet icke biträda motionärens uppfattning
om fördelen af en dylik centralisering. Enligt utskottets mening
skulle den därmed afsedda tryggheten mot valsedelskassering kunna
vinnas allenast därest samtliga valsedlar insändas till sammanräkningsmyndigheten,
för att af densamma granskas, något som ju af praktiska
skäl näppeligen låter sig göra. Härtill kommer, att en enda myndighet
knappast kan inom så kort tid, inom hvilken valmännen böra
erhålla kännedom om valen, verkställa sammanräkningen från samtliga
valkretsar. Då det dessutom, på grund af att de åsyftade valen i regel
inträffa endast med längre mellantider, torde vara förenadt med betydande
svårigheter att åstadkomma en sammanräkningsmyndighet med den
enhetlighet och kontinuitet i uppfattning, som motionären afsett, har
utskottet funnit sig böra afstyrka motionärens förslag.

Ehuru utskottet, såsom framgår af dess föregående yttrande, sålunda
funnit vissa ofullkomligheter vidlåda vallagens bestämmelser, bär utskottet,
under hänvisning till ofvan anförda skäl, ej ansett sig böra tillstyrka
motionärernas förslag.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att herr Holmdahls förevarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

b) att herr Nilsons förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1912.

På utskottets vägnar:

CARL CARLSON BONDE.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Reservation

af herrar Hellberg, Wavrinsky, Branting och Larsson i Västerås, som
anfört:

»Utöfver de utvägar att förebygga eller förminska kassering af
valsedlar, som utskottet antydt, hade enligt vår mening ännu en bort
framhållas.

Kassering af hela valsedelmassan från ett visst valdistrikt utan
någon valmännens förskyllan utgör eu så svår kränkning af en viktig
medborgarrätt, att definitivt betryggande åtgärder däremot böra vidtagas.
En enkel och fullt effektiv sådan åtgärd vore att stadga omval för det
distrikt, ifrån hvilket samtliga afgifna valsedlar blifvit kasserade på
grund af fel från valförrättarens sida. Samma stadgande borde också
gälla för den händelse alla valsedlarne från ett valdistrikt genom någon
yttre tillfällighet (eldsvåda, missöde på posten eller dylikt) gått förlorade.
Att vissa olägenheter kunna tänkas följa med dylika partiella omval
må väl erkännas, men de väga dock icke öfver den trygghet för valmännens
rätt, som ensamt ett sådant stadgande synas kunna fullt skänka.
Och det synes oss att utskottet bort göra en hänvändelse till Kung!.
Maj:t för att få ett sådant stadgande infört i valbestämmelserna.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Bil. A.

Uppgift angående masskassering af valsedlar.

I. Andrakammarvalen i september 1911.

Från nedan nämnda valdistrikt kasserades samtliga afgifna valsedlar:

Från Helgård och Vansö valdistrikt inom Södermanlands läns norra valkrets,
ett antal af 80 valsedlar inom det förra och 104 inom det senare distriktet, af skäl,
som närmare framgå af efterföljande utdrag ur det vid röstsammanräkningen förda
protokollet: »Protokollen öfver röstningen granskades och upplästes hvar för sig och
sigillen å omslaget till de vid hvarje protokoll fogade valsedlar jämfördes med de
sigill, som voro å protokollet aftryckta. Härvid anmärktes beträffande de från
Helgård och Vansö valdistrikt den 12 september hit inkomna konvoluten: att de
voro förseglade hvardera med fem sigillaftryck af samma typ innehållande orden
»Adolf Westerlund Boktryckeri, Strängnäs»; att Konungens befallningshafvande, som
förmodat, att inuti dessa konvolut skulle finnas särskilda, vederbörligen förseglade
omslag kring valkuvert från valdistrikt inom länet jämte valprotokoll och röstlängder,
öppnat dessa konvolut för att, enligt bestämmelsen i 56 § vallagen, kunna tillse
att valkuvert, valprotokoll och röstlängd inkommit från alla valdistrikt samt att,
där så ej skett, från försumlig valförrättare infordra hvad som felades; att i konvoluten
emellertid icke funnits något ytterligare försegladt omslag, utan voro däri
löst liggande valkuvert jämte valprotokoll och röstlängder; att det ena konvolutet
befunnits innehålla 80 valkuvert jämte valprotokoll och röstlängder från Helgård
valdistrikt samt det andra konvolutet, som var ofullständigt hoplimmadt, 104 valkuvert
jämte valprotokoll och röstlängd från Yansö valdistrikt; att hvardera af
dessa konvolut omedelbart efter öppnandet blifvit af Konungens befallningshafvande
inlagdt i särskild! konvolut, som förseglats och försetts med anteckningar om hvad
vid öppnandet anmärkts; samt att därefter i ärendet inkommit tre skrifter, som nu
upplästes och lydde sålunda:

»Till Länsstyrelsen i Södermanlands län.

Härmed meddelas, att de valhandlingar, som härifrån insändts till Eder, voro
förseglade med 5 sigill, 2 med bokstäfvema D. L. och 3 med bokstafvera E. O.,
som synas i valprotokollet; men har sigillen sedermera af t. f. postmästaren i Strängnäs
utan min vetskap eller samtycke blifvit ändrade eller öfverstämplade med annat
sigill. Helgarö den 16 sept. 1911.

Aug. Söderberg.

Ordf. i Helgarö valnämnd.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

»Till Länsstyrelsen i Södermanlands län, Nyköping.

På förekommen anledning anser jag mig böra meddela följande:

Då ett assureradt valkonvolut från Aspö måndagen den 11 innevarande september
med landtbrefbäraren inkom till härvarande postkontor, befanns det vara
försegladt med olika sigill, hvarför det författningsenligt icke kunde postbefordras.
Jag satte mig omedelbart pr telefon i förbindelse med afsändaren, valnämndens ordförande,
friherre St. Wrangel, Säby, hvilken då, upplyst om förhållandet, bad mig
ovillkorligen anskaffa annat sigill och därmed försegla försändelsen, alldenstund den
till hvad pris som helst måste afgå med första post. Denna begäran uppfylldes på
så sätt, att de förutvarande sigillen öfverlackades och nya aftryck gjordes med ett
af rådman A. Westerlund lånadt sigill.

När strax efteråt de inkomna valkonvoluten från Helgård och Yansö granskades,
befunnos äfven dessa vara förseglade med olika sigill. Pr telefon sökte jag då
genast de respektive ordförandena i dessa kommuners valnämnder, men lyckades
icke träffa någondera af dem. Då jag emellertid tog i betraktande, att om försändelserna
returnerades, skulle de blifva minst ett par dygn försenade, trodde jag mig
böra behandla dessa konvolut på samma sätt som skett med det från Aspö och
lackade därför öfver de förutvarande sigillen och använde vid aftrycken samma sigill
som till Aspö-konvolutet. Då detta skedde i postpersonalens närvaro, uteslutes
hvarje tanke på att valhemligheten på något sätt skulle ha kunnat äfventyras.
Postkontoret i Strängnäs den 17 september 1911.

e. f.

♦

P. Lindhagen.

Riktigheten af ofvanstående intygas:

./. Erickson. Ernst Johansson.

t. f. postexpeditör. postelev.»

»Till Konungens befallningshafvande i Södermanlands Län.

Undertecknad får kärmed förklara att stämplarna å valprotokollet och den
assurerade försändelsen som inneslöt valkuverten från Yansö kummuns valdistrikt
voro lika, med innitialerna J. A. L. O. E. E. W. G. men att postmästaren i Strängnäs
för att vinna tid och ej behöfva återsända försändelsen på eget bevåg öfverlackade
våra stämplar och ditsatte sin egen stämpel, därför att tjänstgöringsreglementet
föreskrifver att en assurerad försändelse ej får åsättas olika namnstämplar.

Då ej något annat fel under valet är begånget af valnämnden, anhålles härmed
vördsamt att de från Vansö kommuns valdistrikt ankomna, valsedlar förklaras
giltiga under åberopande af 55 § i lagen om val till Riksdagens Andra kammare.
Roteby Yansö den 16 september 1911.

Oskar Eriksson.

Valnämndens ordförande».

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

I valprotokollen för dessa två valdistrikt funnos aftryckta, för Helgarö valdistrikt
två sigill, innehållande bokstäfvema P. D. L. och E. O samt för Vansö
valdistrikt 3 sigill, innehållande bokstäfvlrna J. A. L., O. E. och E. W. G. Sort!
sigillen å konvoluten kring valkuverten från Helgarö och Yansö valdistrikt således
icke öfverensstämma med de i valprotokollen från nämnda distrikt aftryckta sigillen,
faun Konungens befallningshafvande, med anledning af bestämmelserna i 54 och 57
§§ i lagen om val. till Riksdagen den 26 maj 1909, de i nämnda två konvolut inkomna
valsedlarne icke kunna få inverka på valet: och inlades hvartdera konvolut
med. däri inneslutna valkuvert i särskildt omslag, som förseglades med herr landshöfdingens
och undertecknad landssekreterare sigill och därefter lades till förvar
bland Konungens befallningshafvandes handlingar.

Från Skepperstads valdistrikt inom Jönköpings läns östra valkrets, 55 valsedlar,
emedan det vid granskningen af den till länsstyrelsen inkomna försändelsen
af valprotokoll och valkuvert från nämnda valdistrikt befanns, »att omslaget å valkuverten
förseglats med allenast ett sigill samt att valprotokollet äfvenledes försetts
med aftryck af allenast detta sigill. På grund häraf och med stöd af 54 §
vallagen beslöt Konungens befallningshafvande, att omslaget skulle lämnas orubbadt
och att de däri inneslutna valsedlar ej skulle inverka på valet».

Från Hjortsberga valdistrikt i Kronobergs läns västra valkrets, emedan den
därifrån inkomna försändelsen med valprotokoll och valkuvert, som var ombunden
med snören och förseglad endast å ena långsidan med tvenne sigill, anbragta å
snöret, ansågs kunna öppnas utan att förseglingen bröts, endast genom att snöret
drogs undan vid försändelsens kortsidor. Vid en närmare undersökning, som företogs
vid röstsammanräkningen, uttogs också försändelsens innehåll samt inlades
åter, hvarvid försändelsen återställdes i sitt ursprungliga skick, allt detta utan att
förseglingen skadades; dock att vid återinläggningen pappersomslaget i yttre kanten
obetydligt upprispades, hvilket emellertid med iakttagadne af större varsamhet torde
kunna hafva undvikits.

Från IiaUingsbergs norra valdistrikt inom Kalmar läns norra valkrets, 223
valsedlar, emedan omslaget till försändelsen »var så skadadt, att man med största
lätthet kunde uttaga och inlägga valkuverten».

Från Akebäcks (23 valsedlar) och Älskogs (57 valsedlar) valdistrikt inom
Gottlands läns valkrets, emedan försändelserna varit förseglade med endast ett sigill,
ehuru i vederbörande protokoll två särskilda sigill funnos aftryckta.

Från Hejdeby valdistrikt inom Gottlands läns valkrets 22 valsedlar, emedan
försändelsen var förseglad med endast ett sigill, och något sigill ej alls fanns aftryckt
i valprotokollet.

Från Rödeby valdistrikt inom Blekinge läns valkrets 214 valsedlar, emedan i
protokollet öfver valförrättningen icke fanns angifvet antalet i valet deltagande
personer eller antalet aflämnade valkuvert.

Från Skärhamns valdistrikt inom Göteborgs och Bohus läns södra valkrets,
81 valsedlar, emedan det omslag, hvari valkuverten inlagts, endast var försegladt
med ett sigill, af hvilket två aftryck gjorts å protokollet.

Från Tunge valdistrikt inom Älfsborgs läns mellersta valkrets, 103 valsedlar,
emedan något protokoll öfver valet icke insändts till länsstyrelsen. På anmodan
från länsstyrelsen att insända dylikt protokoll, hade valnämndens ordförande förklarat,
att protokollet blifvit jämte röstlängden och valkuvertet inslaget och insändt

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

till länsstyrelsen, men något protokoll kunde icke anträffas vid öppnande af den från
Tunge ankomna försändelsen.

Från Södra Björke valdistrikt inom Älfsborgs läns mellersta valkrets, 38 valsedlar,
emedan å det omslag, hvari valkuverten voro inlagda, fanns aftryckt endast
ett af de två i protokollet aftryckta sigillen.

Från Erilcsbergs valdistrikt inom Alfsborgs läns mellersta valkrets, 100 valsedlar,
emedan protokollet öfver valet var till riktigheten bestyrkt endast af valnämndens
ordförande.

Från Ödeby valdistrikt inom Örebro läns norra valkrets, 44 valsedlar, emedan
de voro stämplade: »Örebro läns norra valdistrikt».

Från Hemsö valdistrikt inom Ångermanlands södra valkrets, 54 valsedlar,
emedan visserligen valprotokollet innehöll, att det omslag, hvari valkuverten nedlagts,
förseglats »med de två sigill, som här nedan finnas aftryckta», men likväl
under protokollet fanns aftryckt endast ett sigill jämte de med färgstämpel anbragta
orden »Hemsö valdistrikt (Yästernorrlands län)», hvarjämte omslaget till valkuverten
icke heller blifvit försegladt med mer än det å valprotokollet aftryckta enda sigill.

Från Soppero valdistrikt inom Norrbottens läns norra valkrets, 41 valsedlar,
emedan enligt valprotokollet uppehåll vid valförrättningen ägt rum från kl. 1 e. in.
till kl. 6 e. m. dels för allmän gudstjänst och dels för middagsrast.

Därjämte ägde kassering af valsedlar i större antal rum på grund af en
gemensam orsak i följande fall:

Inom Kalmar läns södra valkrets kasserades 113 valsedlar, emedan till desamma
användts annat än hvitt papper.

Inom Kristianstads läns nordvästra valkrets kasserades 25 valsedlar, emedan
de voro skrifna på blålinjeradt papper.

Inom Kristianstads läns sydöstra valkrets kasserades af samma orsak 15
valsedlar.

Inom Alfsborgs läns södra valkrets kasserades 31 valsedlar, till Indika användts
papper, som icke varit enbart hvitt.

Inom Bygdeå valdistrikt inom Västerbottens läns norra valkrets kasserades
42 valsedlar såsom märkta.

Inom Muonionalusta valdistrikt inom Norrbottens läns norra valkrets kasserades
11 af 31 afgifna valsedlar, emedan de å dem upptagna personernas hemvist
icke angifvits.

H. Landsting smannavalen år 1910.

Inom Valbo härads valkrets, Alfsborgs län, kasserades samtliga 233 från
Färgelanda kommun afgifna valsedlar. Angående orsaken meddelas i protokollet
öfver röstsammanräkningen följande: »Vid öppnandet af kuvertet med valsedlar

från Färgelanda kommun, befanns att samtliga valsedlar lågo uppvikta. Vid granskning
af röstsedlarna befunnos å samtliga utom 2, som representerade 14 röster
med partibeteckningen Högermoderata, rösttalen vara antecknade å framsidan af
sedlarna. Och då af flertalet röstsedlar otvetydligt framgick att rösttalen icke
kunnat antecknas utan att någon del af sedlarnas innehåll (skrifvet eller tryckt)
måst blifva synligt, faun domhafvanden valet icke kunna anses vara förrättadt med
slutna sedlar, oaktadt protokollet från valet så upptog, utan förklarades samtliga
valsedlar från Färgelanda socken ogiltiga.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Inom Älfdals härads nedre tingslags jämte Nyeds härads valkrets, Värmlands
län, kasserades samtliga 125 valsedlar från Sunnemo kommun, emedan valprotokollet
icke innehöll uppgift om huruvida valet förrättats med slutna sedlar.

Äfven i nedan anförda fall blefvo samtliga valsedlar från ett antal kommuner
kasserade, ehuru sedermera valet blifvit öfverklagadt, och Kungl. Maj:ts befallningshafvande
upphäft beslutet om valsedlarnas kassering.

Från Håbo och Krokstads kommuner inom Lane, Tunge och Sörbygdens
härads valkrets, Göteborgs och Bohus län, kasserades samtliga valsedlar, emedan
valprotokollens uppgifter å de afgifna valsedlarnas antal (63 resp. 190) icke öfverensstämde
med antalet till domhafvanden insända valsedlar (65 resp. 189).

Från Fors kommun inom Flundre och Björke härads valkrets, Älfsborgs län,
kasserades samtliga 182 valsedlar, emedan de voro utvecklade.

III. Vid stadsfullmäktigevalen år 1910 förekom icke kassering af valsedlar

i större antal.

Bil. B.

KUNGL. MAJ:TS

utslag på de besvär, borgmästaren Ernst Flensburg i Ronneby
anfört öfver ett inom Blekinge läns valkrets förrättadt val af
ledamöter till Riksdagens Andra kammare, öfver hvilka besvär
särskilda förklaringar afgifvits dels af regementsläkaren J. Th.
Grönwall i Ronneby, dels af E. Jeppsson m. fl., dels af distriktsveterinären
Lars Holst i Ronneby m. fl., dels af Hjalmar Forssbeck
i Karlshamn m. fl., dels af Henne Byström i Sölvesborg
in. fl., dels af redaktören Ragnar Lundborg i Karlskrona m. fl.,
dels ock af landstingsmannen John Rundkvist å Snäckegården
m. fl.; gifvet i regeringsrätten den 25 oktober 1911.

Den 17 september 1911 förrättades inom nämnda valkrets val af sex ledamöter
i Riksdagens Andra kammare för en tid af tre år, räknadt från och med den
1 januari 1912. Vid den 22 september 1911 inför Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län verkställd sammanräkning af de vid valet afgifna rösterna befunnos
af de giltiga valsedlarna, tillhopa 12,263 stycken, alla utom en försedda med partibeteckning,
däraf 4,667 med partibeteckningen »De moderata», 4,264 med partibeteckningen
»De frisinnade» samt 3,331 med partibeteckningen »Arbetarepartiet».

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 30 höft. (Nr 37.) 3

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

Vid bestämmande till den utsträckning, som ansågs nödig, af ordningen inom hvarje
partigrupp mellan de namn å gruppens valsedlar, som afsåge själfva riksdagsmannavalet,
erhöll inom gruppen »De moderata» riksdagsmannen John Jönsson i Boa första
och borgmästaren Otto Holmdahl i Karlskrona andra rummet, inom gruppen
»De frisinnade» landtbrukaren Aug. Larsson i Säby första och fängelsedirektören
U. Leander i Karlskrona andra rummet, samt inom gruppen »Arbetarepartiet»
redaktören J. A. Ingvarsson i Karlshamn första och landstingsmannen O. Kloo i
Karlskrona andra rummet. Med tillämpning häraf och då af platserna den första
och fjärde tillfallit gruppen »De moderata», den andra och femte gruppen »De
frisinnade» och den tredje och sjätte gruppen »Arbetarepartiet», befunnos således
bemälde Jönsson, Larsson, Ingvarsson, Holmdahl, Leander och Kloo i nu nämnd
ordning hafva blifvit valda till riksdagsmän.

I besvären har Flensburg anfört: Vid valet inom Ronneby sockens valdistrikt
hade ett mycket stort antal valmän, Indika varit närvarande i vallokalen, då afbrott
i valförrättningen klockan 10 förmiddagen ägt rum för allmän gudstjänst, icke tilllåtits
aflämna sina röstsedlar, utan afvisats. Vidare hade i valnämnden för nämnda
distrikt under åtminstone eu stor del af den tid, hvarunder valförrättningen pågått,
eu alldeles obehörig person tagit säte i valnämnden och på ett mycket aktivt sätt
deltagit i dess arbete. Slutligen hade under afbrotten i valförrättningen inom distriktet
valurnan icke förseglats. Då på grund af anmärkta förhållanden de i berörda
distrikt afgifna 729 godkända rösterna icke borde medräknas vid sammanräkningen
af valsedlarna i valkretsen samt med tillämpning häraf vid valet i laga ordning afgifvits
4,483 röstsedlar med partibeteckning »De moderata», 4,204 röstsedlar med
partibeteckning »De frisinnade» och 2,846 röstsedlar med partibeteckning »Arbetarepartiet»,
yrkade Flensburg, att platserna vid valet måtte sålunda fördelas, att
gruppen »De moderata» erhölle första, fjärde och sjätte platserna, gruppen »De
frisinnade» andra och femte platserna samt gruppen »Arbetarepartiet» endast den
tredje platsen, äfvensom att i stället för Kloo den person, hvilkens namn enligt
valsedlar med partibeteckning »De moderata», beräknade på vederbörligt sätt, blefve
det tredje, förklarades vald till riksdagsman för den tid valet afsåge.

Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas dessa underdåniga besvär.

Enär stadgandet i § 53 vallagen, att de valmän, som äro tillstädes i vallokalen,
då uppehåll i valet göres, äga rätt att allämna sina valsedlar, ej är tillämpligt för
det fall, att enligt § 46 i samma lag uppehåll göres för den tid gudstjänst pågår,
samt klaganden icke visat, att vid valförrättningen inom Ronneby sockens valdistrikt
någon utom valnämnden stående person på obehörigt sätt ingripit i nämndens arbete,
finner Kungl. Maj:t hvad klaganden i fråga härom anmärkt ej förtjäna afseende.

Hvad besvären i öfrigt beträffar, framgår väl af hvad i målet förekommit,
att vid valförrättningen i nämnda distrikt vallagens föreskrift, att under uppehåll i
valförrättning valurnan skall omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes
sigill, icke blifvit iakttagen, i det att dels under den tid gudstjänst hållits inom
distriktet valurnan fått oförseglad kvarstå å valbordet, där den dock, enligt hvad
valnämndens ledamöter intygat, hela tiden bevakats af minst två af dessa ledamöter,
dels ock vid förrättningens afbrytande klockan 5,2 5 eftermiddagen valkuverten upptagits
ur den då öfverfyllda valurnan och inlagts i särskilda omslag, hvilka behörigen

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

förseglats och därefter förvarats i låst rum, tills förrättningen klockan 6 eftermiddagen
fortsatts, då berörda omslag för valmännen uppvisats.

Som emellertid, med hänsyn ej mindre till den kontroll, som under förstnämnda
uppehåll utöfvats af valnämndens ledamöter, och hvad öfrigt blifvit upplyst angående
valurnans bevakning under samma uppehåll, än äfven därtill att med valkuvertens
förvarande vid det senare uppehållet förfarits i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
vallagens bestämmelse om förvarande af valkuvert efter valförrättnings afslutande,
den trygghet mot obehöriga åtgärder med valkuverten, som är afsedd att vinnas
genom de i vallagen härom meddelade föreskrifterna, icke kan anses i förevarande
fall vara så förminskad, att i följd däraf de inom Ronneby sockens valdistrikt aflämnade
valsedlarna ej må få inverka på valet,

finner Kung! Maj:t, att icke heller på nu ifrågavarande grunder besvären
kunna bifallas. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

Under Kungl. Maj:ts Sekret
(Sigill).

August Beskow.