Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36 (Utlåtande 1917:Ku36 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1917 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckta motioner
angående valrätt och valbarhet till riksdagens andra
kammare, ävensom angående valbarhet till riksdagens
första kammare.

Närvarande: herrar Edén, Clason, Bellinder, K. J. Ekman, Mannheimer, von Geijer",
von Mentzer, Olof Olsson, Stadener, von Bahr, von Z-weigbergk, Larsson
i Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Hallén, Kropp, Janson i Kungsör,
Karlsson i Mo*, TCrnkvist och Gustafsson i Brånsta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 378, av herr Hallén m. fl. (i det följande kallad herr
Halléns motion) hemställa motionärerna, att riksdagen för sin del måtte
antaga som vilande till grundlagsenlig behandling

l:o) beträffande § 16 riksdagsordningen följande ändrade lydelse
av nämnda paragrafs första stycke:

Valrätt till andra kammaren tillkommer envar välfrejdad
svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår,
varunder val äger rum, uppnått 21 års ålder; dock ej den
som står under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelsens rnålsmansrätt; 2:o)

beträffande § 19 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man eller
kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket;

3:o) beträffande § 9 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i första kammaren kan endast väljas man eller
kvinna, som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått
30 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 29 höft. (Nr 36.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Till utskottet hava jämväl remitterats

dels en inom andra kammaren väckt motion, nr 401, av herr
Lindhagen m. fl., som hemställt, »att riksdagen för sin del måtte antaga
som vilande till grundlagsenlig behandling sådan ändring av 16 § riksdagsordningen,
varigenom borttagas de inskränkningar i valrätten till
andra kammaren, som föranledas av:

1) Fattigstrecket med undantag för den, som står under fattigvårdsstyrelses
målsmansrätt,

2) Utskyldsstrecket,

3) Konkursstrecket,

4) Värn pliktsstrecket,

5) Åldersstrecket,

6) Flyttningsstrecket»;

dels en inom första kammaren väckt motion, nr 100, av herr
von Kock, som hemställt, att riksdagen för sin del måtte antaga som
vilande till grundlagsenlig behandling följande ändrade lydelse av § 16
mom. b) av riksdagsordningen:

b) den som under löpande eller sist förflutna kalenderåret
under sammanlagt mer än 4 månader åtnjutit full försörjning av
fattigvården;

dels en inom andra kammaren väckt motion, nr 400, av herr
Lindhagen, däri motionären, med instämmande av 13 ledamöter av kammaren,
hemställt, »att riksdagen ville för sin del antaga som vilande
till grundlagsenlig behandling sådan ändring i 16, 19 och 9 §§ riksdagsordningen,
att kvinna i likhet med man tillerkännes valrätt till
andra kammaren samt valbarhet till båda kamrarna»;

dels likalydande motioner, väckta inom första kammaren (nr 130)
av herr Kvarnzelius m. fl. och inom andra kammaren (nr 408) av herr
Eden m. fl. (i det följande kallade herrar Edéns och Kvarnzelius’ motioner),
däri motionärerna hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta, att
§§ 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen skola erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män
och kvinnor, som uppnått — — — — — — — — — — —
— — — — — — — sin befattning.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

§ 16-

Valrätt tillkommer envar välfräjdad svensk medborgare,
såväl man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det,
varunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd; b)

gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man
är i konkurstillstånd;

c) den som häftar för understöd, vilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande
själv eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna, vilkens man häftar för understöd, som
under löpande eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle
tilldelats henne eller makarnas minderåriga barn;

e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna
kalenderåren;

f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man
icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,
vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall,
på sätt i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på
förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring
före valet inträffar.

§ 19.

Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män
och kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är
om stad, bestående av flera valkretsar, inom någon av dessa.

§ 21.

Riksdagsman — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — tre lagtima riksdagar.

Kvinna är berättigad att avsäga sig riksdagsmannaxrppdrag,
även om icke något av nu nämnda skäl är för handen.

Avsägelse — — — — — — — — — — — — — —

Konungens befallningshavande.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottets

yttrande.

§ 24.

Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den som
vid valtillfället personligen sig inställer, dock att vid val av
ledamöter i andra kammaren rösträtt på grund av fullmakt må
utövas av röstberättigad gift man för hans hustru och av röstberättigad
hustru för hennes man. Sådan fullmakt skall vara
antingen skriven och underskriven av utställaren samt med dennes
sigill försedd eller ock av honom underskriven och med två vittnens
underskrift bestyrkt.

Med avseende på de skäl, som motionärerna anfört till stöd för
sina hemställanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

De förevarande motionerna avse ändrade bestämmelser dels beträffande
valrätt och valbarhet till riksdagens andra kammare, dels beträffande
valbarhet till riksdagens första kammare.

I förstnämnda hänseende har föreslagits dels (av herrar von Koch,
Hallén och Lindhagen m. fl.) vissa ändringar i bestämmelserna om den
valrätt, som enligt § 16 riksdagsordningen tillkommer svenska män, dels
(av herr Hallén) avskaffande av det s. k. bostadsbandet för valbarhet
till andra kammaren (§ 19 riksdagsordningen), dels (av herrar Hallén,
Lindhagen, Edén och Kvarnzelius) införande av valrätt och valbarhet
för kvinnor (§§ 16 och 19 riksdagsordningen) ävensom (av herdar Edén
och Kvarnzelius) vissa i samband därmed stående grundlagsändringar
(§§ 16, 21 och 24 riksdagsordningen).

1 fråga om valbarhet till riksdagens första kammare (§ 9 riksdagsordningen)
har föreslagits dels (av herr Hallén) sänkning av åldersgränsen
och borttagande av censusbestämmelserna, dels (av herrar Hallén,
Lindhagen, Edén och Kvarnzelius) införande av valbarhet för kvinnor.

Utskottet har ansett det lämpligt att i ett sammanhang beröra
frågan om införande av valrätt och valbarhet för kvinnor och skall
dessförinnan till behandling upptaga övriga spörsmål angående valrätt
och valbarhet till andra kammaren samt angående valbarhet till första
kammaren.

I. Valrätten till andra kammaren.

(§16 riksdagsordningen.)

Herr Halléns yrkande avser i förevarande hänseende dels valrättsålderns
sänkning till 21 år, dels avskaffande av vissa andra in -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

skränkningar i den allmänna rösträtten, nämligen do s. k. konkurs-,
utskylds- och värnpliktsstrecken, dels viss ändring i det s. k. fattighjälpsstrecket,
i syfte att rösträtt endast skall förloras av den, som står
under fångvårdsstyrelse^ målsmanskap. 1 huvudsak överensstämmande
med nämnda yrkande är den av herrar Lindhagen in. fl. i motionen nr
401 gjorda hemställan. Erinras må emellertid, att i sistnämnda motion
även ingår ett yrkande om det s. k. »flyttningsstreckets» avskaffande.
Denna fråga har jämväl berörts av herr Hallon, som dock icke ansett
den böra föranleda ändring i riksdagsordningen. — I herr von Koclis
motion påyrkas sådan ändring i det 8. k. fattighjälpstrecket, att rösträtt
skall berövas allenast den, som under löpande eller sistförflutna
kalenderåret under sammanlagt mer än 4 månader åtnjutit full försörjning
av fattigvården.

Utskottet har icke i de förevarande motionerna funnit övertygande
skäl framlagda vare sig för åldersgränsens sänkning till 21 år eller för
borttagande av de inskränkningar i rösträtten, som föranledas av iråkat
konkurstillstånd, oguldna utskylder och försummad värnplikt. Den nu
gällande åldersgränsen är enligt utskottets mening väl avpassad med
hänsyn till det självklara kravet på en viss grad av mognad hos dem,
som skola deltaga i det politiska livet. Den, som är i konkurstillstånd,
befinner sig enligt utskottets mening — likaväl som den, som står
under förmynderskap — icke i den självständiga ställning, som utgör
den naturliga förutsättningen för utövande av rösträtt. Utskottet vill
därjämte " erinra, att detta »streck», såsom även utav den av herrar
Hallén in. fl. å sid. 7 i motionen meddelade tabellen framgår, är av synnerligen
ringa praktisk betydelse. Arad de s. k. utskylds- och värnpliktsstrecken
angår, hava de enligt utskottets uppfattning sitt berättigande
däri, att de kräva fullgörandet av vissa skyldigheter mot stat
och kommun såsom villkor för rösträttens utövande. Yärnpliktsstreckets
praktiska verkningar, som i likhet med konkursstreckets äro av ringa
omfattning, hava dessutom icke givit upphov till klagomål. Vad utskyldsstrecket
angår, vill utskottet icke bestrida, att underlåtenhet att
betala utskylder i vissa fall kan föranledas av sådana omständigheter,
som göra underlåtenheten förklarlig. Men detta förhållande är enligt
utskottets mening icke ägnad att rubba den viktiga och vid senaste
rösträttsreforms genomförande från olika håll omfattade princip, på vilken
det ifrågavarande stadgandet vilar. Utskottet vill därjämte erinra, att
på beskattningsområdet åtskilliga åtgärder äro å bane eller synas kunna
vidtagas, såsom t. ex. omläggning av det kommunala skatteväsendet, utjämning
av befintliga ojämnheter inom detsamma, lättnader i lägre in -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

komsttagares beskattning, förbättrat uppbördsväsen o. s. v., vilka böra
vara ägnade att underlätta skattebetalningen. Åven ur denna synpunkt
saknas alltså skäl att i grundlagen eftergiva på principen, att den skattskyldige
skall erlägga sina utskylder för att få utöva sin politiska rösträtt.

Däremot finner utskottet de reformkrav, som framställts beträffande
det s. k. fattigvårdsstrecket, värda beaktande. Bestämmelsen härom,
som återfinnes i § 16 b) riksdagsordningen, innehåller, att den, som häftar
för understöd, som under löpande eller sistförflutet kalenderår av fattigvårdssamhälle
tilldelats honom själv, lians hustru eller minderåriga barn,
går förlustig sin rösträtt. Redan under rösträttsfrågans tidigare behandling
var formuleringen av ifrågavarande bestämmelse omtvistad, och vid
framläggandet av 1906 års rösträttsproposition framhöll departementschefen
vissa betänkligheter emot densamma. Den upptogs dock av honom
i propositionen och intogs därefter också i 1907—1909 års rösträttsreform.
Redan vid 1914 års riksdag uttalade emellertid konstitutionsutskottet,
att erfarenheten av stadgandets tillämpning ådagalagt, att de
tidigare hysta betänkligheterna icke saknat all grund. Utskottet påpekade
därvid för det första, att bestämmelsen verkat olika i skilda kommuner,
och ifrågasatte dessutom, huruvida understöd, som blott tillfälligtvis
beviljats en person eller hans hustru eller barn, över huvud taget bör
verka diskvalificerande i fråga om rösträtten även i sådana fall, då han
utan eget förvållande kommit i belägenhet att behöva anlita det allmännas
bistånd och möjlighet för honom icke finnes att ersätta den
lämnade hjälpen. Utskottet fann fördenskull, att en modifikation av
ifrågavarande grundlagsstadgande med skål kunde ifrågasättas. Med
hänsyn därtill, att detta stadgande måste ställas i samband med fattigvårdslagstiftningen,
ansåg emellertid utskottet, att, då densamma vore
under omarbetning, resultatet härav borde avvaktas, innan framställning
till Kungl. Maj:t gjordes om förslag till ny lydelse av nämnda stadgande.
Utskottet ansåg sålunda, att frågan för det dåvarande ej lämpligen borde
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad herr von Koch i sin motion anfört beträffande de nuvarande
bestämmelsernas praktiska tillämpning, är ägnat att bestyrka det av
1914 års konstitutionsutskott gjorda uttalandet om de skiftande tolkningarna
av detsamma. Åtskilliga av de ojämnheter i stadgandets tillämpning,
som motionären påvisat, kunna visserligen enligt utskottets mening
icke tillskrivas någon oklarhet i vare sig detta stadgande i och för sig
eller de bestämmelser i fattigvårdsförordningen, vartill det hänför sig.
Andra av motionären berörda ojämnheter i praxis synas däremot bero
därpå, att gällande stadganden icke äro tillräckligt tydliga. Utskottet

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

hyser sålunda den uppfattningen, att lagstiftningen härutinnan redan ur
tydlighetens synpunkt kräver en omarbetning.

Härtill kommer emellertid den omständigheten, att ifrågavarande
grundlagsstadgandc, även om det tolkas riktigt, föranleder diskvalifikation
i större utsträckning än som kan anses rättvist och billigt. Detta
gäller, om en person erhållit understöd på grund av tillfällig oförvållad
nöd eller om hans hustru eller minderåriga barn fått dylikt understöd
för vård vid sjukdom, för vilken i allmänhet anstaltsvård kräves. En
omarbetning av stadgandet eller av hithörande bestämmelser i fattigvårdslagstittningen,
i syfte att dessa konsekvenser undanröjas, torde sålunda
enligt utskottets mening vara av behovet påkallad.

För detta syftes vinnande kan emellertid utskottet icke ansluta sig
till något av de förslag till grundlagsändring, som föreligga. Mot den
vid flera föregående tillfällen föreslagna lydelse, som nu framlagts av
herrar Hallén och Lindhagen, hava vid dessa tillfällen sådana anmärkningar
framställts, att densamma icke kan av utskottet tillstyrkas, så
mycket mindre som enligt fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag till
fattigvårdslag den till grund för stadgandets avfattning liggande »målsmansrätten»
i allt väsentligt skulle försvinna. Herr von Kochs förslag
åter kan utskottet icke biträda redan av den anledningen, att enligt detsamma
åtnjuten fattigvård icke skulle medföra förlust av rösträtt, om den tilldelats
en persons hustru eller minderåriga barn, utan endast om den tilldelats
honom själv. Denna princip kan utskottet för sin del icke godkänna.

Särskilt med hänsyn till de förändringar i fattigvårdslagstiftningen,
som för närvarande äro å bane, är utskottet icke heller berett att i ett
formulerat förslag till lagtext uttrycka de grunder, efter vilka — i enlighet
med utskottets ovan uttalade uppfattning — åtnjuten fattigvård bör
föranleda förlust av rösträtt. Vid sådant förhållande och då icke heller
i fattigvårdskommitterades 1915 avgivna betänkande något förslag till
omarbetning av lagstiftningen härutinnan framlagts, inskränker sig utskottet
till att tillstyrka en skrivelse till Ivungl. Maj:t med anhållan om
förslag till ändring i de hänseenden, som ovan antytts. Vid ifrågavarande
förslags utarbetande bör givetvis arbetet anknytas till den
blivande nya fattigvårdslagstiftningen.

II. Valbarheten till andra kammaren.

(§19 riksdagsordningen.)

Herr Hallén har föreslagit, att det ej längre skulle erfordras för
att vara valbar till andra kammaren, att man äger valrätt inom val -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

kretsen. Under hänvisning därtill, att den ifrågavarande grundsatsen
har djupa rötter i rådande folkuppfattning, finner emellertid utskottet
ingen anledning att förorda ett upphävande av densamma.

III. Valbarheten till första kammaren.

(§ 9 riksdagsordningen.)

Herr Hallén har föreslagit sådan ändring av valbarhetsbestämmelserna
till första kammaren, att dels valbarhetsåldern skulle nedsättas
från 35 till 30 år, dels ock att censuskvalifikationerna för valbarhet
skulle upphävas.

Utskottet har icke kunnat biträda motionärernas förslag. Vad beträffar
valbarhetsåldern, synes det föga överensstämmande med den
åtskillnad, som bör förefinnas mellan de båda kamrarnas karaktär, att
åldersskillnaden i fråga om valbarheten endast skulle uppgå till fem år.
Vad åter angår census för valbarhet till första kammaren, vill utskottet
erinra därom, att de nu gällande bestämmelserna uppställa vida
lägre villkor än de före 1909 gällande. Att helt avskaffa dessa bestämmelser
synes utskottet så mycket mindre påkallat, som i mån av
penningvärdets fall en avsevärd förskjutning i deras praktiska verkningar
redan försiggått och troligen även kommer att i samma riktning
äga rum i framtiden.

IV. Valrätt och valbarhet för kvinnor.

(§§ 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen.)

Inom utskottet hava olika åskådningar yppats med avseende på
frågan om införande av politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor.
Inom den ena riktningen har man, på grund av sin uppskattning av
kvinnans betydelsefulla, men från mannens verksamhet artskilda uppgift
inom samhällslivet ansett, att hennes indragande i det politiska
livet genom valrätt till andra kammaren varken för henne eller för
samhället skulle vara till gagn, och har tillika känt sig övertygad,
att en motsatt uppfattning alldeles icke delas av majoriteten bland
Sveriges myndiga kvinnor. En annan riktning har i den rörelse
för ökade politiska rättigheter åt kvinnorna, som gjort sig gällande såväl
i Sverige som i främmande länder, sett en följd av den större självständighet
kvinnan allt mer i sin verksamhet kommit att intaga och
har ansett, att frågan om kvinnornas delaktighet i det politiska livet

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

icke med fog- kan helt undanskjutas, utan tvärtom, sedan spörsmålet i
hela dess vidd omsorgsfullt prövats, bör upptagas till lösning.

Aven frånsett dessa olika principiella utgångspunkter vid frågans
bedömande kunna de nu föreliggande förslagen till grundlagsändringar
icke av utskottet tillstvrkas.

«j

Vad först vidkommer det av herr Hallén m. fl. framlagda förslaget,
är detta förknippat med ändringar i fråga om valrätt och valbarhet för
män (bl. a. åldersgränsens sänkning), vilka utskottet redan avstyrkt, och
kan redan på den grund icke tillstyrkas. Enligt utskottets mening kan
icke heller, vilken ståndpunkt man än intager till principfrågan, herrar
Edéns och Kvarnzelius’ förslag på skäl, som i det följande närmare
skola beröras förordas till riksdagens bifall.

Det är för det första ingalunda givet, att, därest rösträtt skall tillerkännas
kvinnor, denna bör tillkomma dem i samma omfattning som
männen. Därvid uppkommer till en början frågan, huruvida samma
åldersgräns bör fastställas för män och för kvinnor. Det kan med skäl
sättas i fråga, huruvida kvinnan med hänsyn till sin verksamhet lika
fort som mannen tillägnar sig de politiska insikter och det intresse för
hithörande frågor, som krävas för rösträttens utövande. Den omständigheten
måste därjämte tagas i betraktande, att en gemensam åldersgräns
för män och kvinnor skulle giva kvinnorna en högst avsevärd övervikt
inom väljarekåren. Enligt utskottet tillhandakomna siffror svarade mot
1,349,201 i de för andrakammarevalen 1911 gällande röstlängderna upptagna
män icke mindre än 1,526,340 kvinnor, som vid folkräkningen
31 december 1910 fyllt 24 år. På 1,000 män kommo alltså i genomsnitt
1,131 kvinnor. Särskilt starkt framträder enligt nämnda siffror kvinnornas
övervikt i städerna: i Stockholm 1,421, i övriga städer 1,273 kvinnor
på 1,000 män. Utskottet vill i detta sammanhang erinra därom, att i
det förslag till införande av kvinnlig rösträtt, som för närvarande är
före i England, åldersgränsen satts väsentligt högre för kvinnor än för
män. Ett förslag, som icke tager hänsyn till denna enligt utskottets
mening fullt riktiga princip, är redan på denna grund enligt dess uppfattning
icke antagligt. Vilken åldersgräns, som här vore den lämpliga,
kan först efter en utredning — vid vilken skäligt avseende också bör
fästas vid erfarenheter i andra länder — bestämmas.

I samband härmed borde även statistiskt undersökas, huru kvinnorna
inom de ålderskategorier, som kunna ifrågakomma, fördela sig
med avseende å yrke, civilstånd och familjeställning m. m. inom olika
administrativa områden, då en närmare kännedom härom måste vara
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 29 höft. (Nr 36.) 2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

av intresse för bedömande av frågan om verkningarna av rösträttens
eventuella utsträckning på det ena eller andra sättet.

Herrar Eden och Kvarnzelius hava föreslagit sådan bestämmelse,
att makar skulle äga rätt att på grund av fullmakt utöva varandras
rösträtt. Därmed hava de emellertid blott berört en sida av ett spörsmål,
som vid ett eventuellt införande av kvinnlig rösträtt måste tagas
under omprövning. Frågan gäller, på vad sätt — i betraktande av de
väsentligt större svårigheter som i många fall vid rösträttens utövande
måste möta för kvinnorna än för männen — åtgärder må kunna vidtagas
för att förhindra, att kvinnornas deltagande i valen i alltför hög grad
blir beroende av de svårigheter av nu nämnd art, som i olika fall kunna
med ATäxlande styrka göra sig gällande. Det bör bland annat tillses, att
kvinnlig rösträtt icke genomföres under sådana former, att densamma
företrädesvis blott kommer att kunna utövas av kvinnorna i städerna
och därmed jämförliga samhällen, där rösträttens utövande av naturliga
skäl är förenat med vida mindre svårigheter än på landet. Ett sådant
undanskjutande av landsbygdsbefolkningens erfarenheter och intressen
vore ingalunda rättvist. Man har, i syfte att avhjälpa dessa olägenheter,
ifrågasatt åtgärder av olika slag, såsom t. ex. eu mera utvidgad
rätt att rösta med fullmakt, rätt att insända röstsedlar o. s. v. Man
har också, särskilt i tanke att därmed kunna trygga den kvinnliga
rösträttens likformiga tillämpning å olika orter, diskuterat möjligheten
att kombinera dylika åtgärder med införande av röstplikt. På vad sätt
nu nämnda önskemål må kunna förverkligas, tarvar givetvis sorgfällig
omprövning; utan att en sådan ägt rum och utan att ifrågavarande synpunkter
behörigen tillgodosetts, kan enligt utskottets mening införandet
av kvinnlig rösträtt icke ifrågakomma.

Utskottet har vidare icke kunnat undgå att uppmärksamma, att i
de förevarande motionerna icke beaktats den invändning, som vid föregående
tillfällen riktats mot den i motionärernas förslag under § 16 mom. f
intagna bestämmelsen om de förhållanden, under vilka gift kvinna skulle,
till följd av mannens underlåtenhet att betala utskylder, förlora sin rösträtt.
Bestämmelsen lägger intet hinder i vägen för hustrun till eu i
följd av oguldna utskylder diskvalificerad man att genom boskillnad erhålla
rösträtt. Ett dylikt kringgående av lagens bestämmelser ligger så
nära till hands och kan i praktiken med så stor lätthet utan nämnvärda
kostnader företagas, att det med skäl kan befaras, att det s. k.
utskyldsstreckets verkningar i icke oväsentlig grad skulle eluderas genom
ett antagande av den av herrar Eden och Kvarnzelius föreslagna lydelsen
av § 16 riksdagsordningen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Av vad nu anförts framgår, att frågan om rösträtt och valbarhet
för kvinnor enligt utskottets mening, även därest man principiellt icke
ställer sig avvisande mot densamma, icke ännu föreligger i så utrett
skick, att den kan bliva föremål för ett riksdagens beslut. Härtill
kommer den omständigheten, att frågan framförts genom enskilda motionärers
initiativ, vilket givetvis medverkat till, att den i avseende på
ovan av utskottet utvecklade synpunkter och övriga i samband därmed
stående frågor icke erhållit den allsidiga belysning, som påkallas av
dess stora betydelse.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, i anledning av herr von Koclis
motion, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Magt låta efter verkställd utredning
samt med fästat avseende å en blivande ny fattigvårdslagstiftning
utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att
rösträtt vid val till ledamot av riksdagens andra kammare
icke berövas någon av den anledning, att han
häftar för understöd, som under löpande eller sistförflutna
kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själv, hans hustru eller minderåriga .barn vid tillfällig
oförvållad nöd eller ock hans hustru eller minderåriga
barn för vård vid sjukdom, för vilken i allmänhet
anstalts vård kräves;

2: o) att

a) herr Halléns m. fl. motion,

b) herr Lindhagens motion, nr 400,

c) herr Lindhagens m. fl. motion, nr 401, samt

d) herrar Edens och Kvarnzelius’ m. fl.

motioner,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom
utskottets under punkt l:o gjorda hemställan, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1917.

På konstitutionsutskottets vägnar:
NILS EDEN.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Reservationer:

dels av herrar Olof Olsson, Larsson i Västerås, Hallén, Kropp och
Törnkvist, som anfört:

Ett bifall till den socialdemokratiska motionen nr 378 om allmän
rösträtt för män och kvinnor, måste vara den närmast liggande åtgärd,
varigenom utskottet äger tillfälle att betyga sin vilja att utan inskränkning
medverka till det fulla demokratiska genombrott, som världshändelserna
motivera och som utanför vart lands gränser genomförts eller
står inför sitt snara förverkligande.

På grund härav och med åberopande av den i motionen anförda
motiveringen yrka vi således, att riksdagen för sin del måtte antaga
som vilande till grundlagsenlig behandling:

I. Beträffande § 16 riksdagsordningen följande ändrade lydelse
av nämnda paragrafs första stycke:

Valrätt till andra kammaren tillkommer envar välfräjdad svensk
medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, varunder
val äger rum, uppnått 21 års ålder; dock ej den som står under förmynderskap
eller fattigvårdsstvrelsens målsmansrätt.

II. Beträffande § 19 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man eller kvinna,

som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.

III. Beträffande § 9 riksdagsordningen följande förändrade lydelse:

Till ledamot i första kammaren kan endast väljas man eller

kvinna, som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30
års ålder;

dels av herrar Eden, Mannheimer, Sta de ner, ron Ztveigbergk och Janson
i Kunnsör. vilka anfört:

Vid behandlingen av de olika frågor om politisk rösträtt och valbarhet,
som genom de föreliggande motionerna blivit väckta, hava vi
ansett det angeläget att alldeles särskilt inrikta ansträngningarna på
den, som både ur principiell synpunkt och genom sin omfattande innebörd
framträder såsom den ojämförligt största i kravet på rösträtt och
valbarhet åt Sveriges kvinnor. I sådant syfte hava de av herrar Kvarnzelius
och Eden m. fl. väckta motionerna utformat bestämmelserna om

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

kvinnornas rösträtt och valbarhet i fullständig anslutning till nu gällande
stadgande!! om rösträtten för män, med tillägg endast av ett medgivande
om begränsad rätt att rösta med fullmakt, vilket kan anses direkt
påkallat av svårigheten i vissa fall för man och hustru att båda personligen
infinna sig vid vallokalen. Denna motion framställer sålunda
själva principfrågan om kvinnornas politiska likställighet med männen i
klar begränsning, utan förknippande med andra spörsmål, t. ex. om
ändringar i de så kallade streck, som nu äro gällande, vilka spörsmål,
om de förbindas med rösträttens utsträckning till kvinnor, kunna verka
förryckande på bedömandet av sagda principfråga. Vi hava ansett, att
eu sådan klar frågeställning har så stora fördelar, att vi redan ur denna
synpunkt funnit oss böra inskränka behandlingen av övriga rosträttsspörsmål
till de punkter, där alldeles särskilda skäl föreligga till ändringar
i nuvarande bestämmelser, och där yrkanden i sådant syfte
kunna framställas utan att omedelbart återverka på kvinnornas rösträttskrav.

Emellertid har utskottet avstyrkt yrkandet om rösträtt och valbarhet
för kvinnor även i den form det fått genom herrar Kvarnzelius
och Edéns motioner. De storartade landvinningar, som den kvinnliga
rösträtten under senaste tid gjort och allt jämt gör i skilda delar av
världen; den undantagsställning, som Sveriges rösträttslösa kvinnor nu
intaga i jämförelse med kvinnorna i alla våra skandinaviska grannländer,
vilkas samhällsförhållanden i stort sett ju väsentligen motsvara
våra egna; de påtagliga bevis, som särskilt nu under krigstiden framkommit
icke blott i de krigförande länderna, utan också hos^ oss om
kvinnornas alltjämt växande andel i samhällsarbetet — allt detta har
icke kunnat förmå utskottet till större medgivande åt kvinnornas sak
än ett erkännande, att medan »en riktning» inom utskottsmajoriteten
fasthåller vid att politisk valrätt för kvinnan »varken för henne eller
för samhället skulle vara till gagn», så är »en annan riktning» inom
samma majoritet villig att erkänna, att frågan »icke med fog kan helt
undanskjutas» — och ställa den på framtiden! Och så förenar sig utskottsmajoriteten
från »dessa olika principiella utgångspunkter» om att
avslå alla de föreliggande förslagen.

Vi torde knappast behöva framhålla, att eu på detta sätt sammansatt
utskottsmajoritet, vars olika element betrakta den stora frågan ur
så »olika principiella utgångspunkter», icke lärer kunna göra anspråk på
att tala med någon auktoritet. Men alldeles särskilt framträda svagheterna
i utskottets avslagsståndpunkt i de skäl, som riktningen nummer
två inom majoriteten — den som anser frågan icke kunna »helt undan -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

skjutas» — fått in till förklaring för att ej heller den vill göra något
för den sak, vars berättigande den ej kan underkänna.

Det ordas om möjligheter att giva rösträtt åt kvinnorna i annan
»omfattning» än åt männen, om en högre åldersgräns för kvinnornas
rösträtt, om behov av utredning angående kvinnornas civilstånd, yrken
o. s. v., om fullmaktsväsendets utsträckning och rätt att insända röstsedlar,
om införande av röstplikt, om åtgärder mot utskyldsstreckets
kringgående av gift kvinna genom boskillnad, samt slutligen om att
frågan framförts ej genom kungl. proposition, utan genom enskilda
motioner. —■ Och de önskemål, som ligga bakom dessa anmärkningar,
förklaras så betydelsefulla, att utan dex-as behöriga tillgodoseende införandet
av kvinnlig rösträtt icke kan »ifrågakomma».

Vi kunna åtnöja oss med att häremot konstatera
att en omfattande officiell utredning om den kvinnliga rösträttens
problem redan för flera år sedan ägt rum;

att så vitt vi känna hittills i alla länder, där sådan rösträtt införts,
samma åldersgräns ansetts naturlig för kvinnor som för män, samt att,
när en högre åldersgräns för kvinnorna nu ingår i det engelska förslaget,
avsikten uppges vara att denna åldergräns skall småningom
automatiskt sänkas, tills den blir lika med männens;

att frågan om fullmakter eller rätt att insända valsedlar i händelse
av hinder för personlig inställelse är föremål för Kungl. Maj:ts prövning
och tydligen lika mycket rör de nuvarande manliga väljarna som
de eventuella kvinnliga samt följaktligen icke kan göras till hinder för
den kvinnliga rösträtten;

att kvinnorösträttens förknippande med röstplikt synes så mycket
mindre motiverad som riksdagen hittills ställt sig avvisande mot de
väckta förslagen om röstplikt;

att faran för utskyldsstreckets kringgående genom gift kvinnas
boskillnad måste anses såsom en ogrundad konstruktion, vilket redan
blivit i den offentliga diskussionen påvisat; samt

att utskottet vid sitt ordande om att »frågan framförts genom
enskilda motionärers initiativ» förtiger, att en kunglig proposition varit
framlagd och av andra kammaren bifallen vid 1912 års riksdag — till
vilken proposition herrar Kvarnzelius’ och Edéns nu föreliggande
motioner fullständigt ansluta sig — varjämte i trontalet vid 1914 års
riksdag bebådades, att Kungl. Maj:t hade för avsikt att framlägga förnyad
framställning, ehuru denna avsikt sedermera i samband med
regeringsskiftet fick förfalla.

o o

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

För oss står det klart, att de skäl som nu framföras för ytterligare
förhalande av denna stora fråga äro fullständigt ohållbara. Tiden är inne
att komma från ord till handling med kvinnornas politiska medborgarerätt
också i vårt land. Vi äro övertygade, att detta lättast kan ske
genom att besluta rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma grunder
som nu gälla för män. 1 enlighet med denna uppfattning och med
hänvisning till vad som anförts i herrar Kvarnzelius’ och Edöns motioner
hava vi inom utskottet yrkat bifall till dessa motioner.

* *

Av övriga rösträtts- och valbarhetsfrågor hava vi, på skäl som
delvis blivit ovan antydda, ansett oss böra närmare ingå endast på de
två s. k. streck, som i sin nuvarande gestaltning synas oss leda till
uppenbara missförhållanden genom att från rösträtt utesluta ett stort
antal av oförvitliga medborgare, nämligen fattig vårdsstrecket och utskyld
sstrecket.

Vad det förstnämnda angår har det allt sedan de första valen
enligt nu gällande bestämmelser varit uppenbart, att bestämmelsen i
§ 16 b) riksdagsordningen verkar i hög grad ojämnt, genom starkt
växlande tillämpning inom olika valdistrikt, och likaledes att densamma
i en mängd fall drabbar medborgare, som alldeles icke borde från rösträtt
uteslutas. Redan 1912 års konstitutionsutskott föreslog på denna
grund skrivelse till Ivungl. Magt angående förändring av sagda bestämmelse
på sådant sätt, att den som av den allmänna fattigvården
åtnjuter understöd av mera tillfällig beskaffenhet, icke måtte uteslutas
från valrätt; detta förslag upprepades av reservanter i utskottet vid
1914 års andra riksdag, och förslaget antogs vid båda dessa tillfällen
av andra kammaren. Vid innevarande riksdag har herr von Koch i sin
motion framlagt ett omfattande material, som än yttermera ådagalägger,
behovet av en genomgripande förändring, och för sin del föreslagit en
sådan lydelse av ifrågavarande moment i riksdagsordningen, att diskvalifikation
enligt detsamma skall drabba endast den som inom löpande
eller sistförfluten kalenderåret under mer än fyra månaders tid åtnjutit
full försörjning av fattigvården.

Vi anse, att motionären förebragt synnerligen goda skäl för en
förändring enligt dessa principer, men hava funnit oss icke kunna förorda
omedelbar lagändring på sätt han föreslagit huvudsakligen, därför
att dels innebörden av termen o »full försörjning» måhända icke är så
fixerad, att den kan utan närmare prövning insättas i grundlagstexten,
dels motionärens förslag även i andra avseenden möjligen kan lämna

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

rum för anmärkningar (diskvalifikationen skulle enligt förslaget icke
drabba den som vid vallängdens upprättande åtnjuter försörjning om
icke försörjningstiden under året uppgår till fyra månader, men däremot
den, som under den angivna tiden åtnjutit sådan, även om han skulle
hava återbetalt densamma).

Vi hava på dessa grunder ansett oss böra stanna vid en skrivelse
till Kungl. Maj:t, och detta så mycket hellre som vi, på sätt här nedan
skall angivas, även förorda en skrivelse angående utskyldsstreckets reformering,
och dessa frågor lämpligen torde kunna upptagas i ett sammanhang.
Å andra sidan hava vi icke kunnat åtnöja oss med en så
begränsad framställning som den av utskottets majoritet föreslagna, da
eu lagändring på sådana grunder uppenbarligen skulle lämna en väsentlig
de] av de nu rådande missförhållandena orubbade, kårt yrkande
i "denna del kommer sålunda att i huvudsak ansluta sig till herr von
Kochs framställning.

Om utskyldsstrecket voro, såsom bekant, meningarna synnerligen
delade under rösträttsfrågans behandling intill de nuvarande bestämmelsernas
tillkomst. När dessa bestämmelser slutligen utformades, räknade
man med att de skulle väsentligen verka såsom ett s. k. ordentlighetsstreck,
och att antalet av dem, som genom de samma uteslötos från
valrätt, skulle kunna väsentligen nedbringas genom reformer i beskattningen
till lättande av de mindre bemedlades skattebördor, genom förbättrade
anstalter för uppbörden o. s. v. Erfarenheten har emellertid
visat, att dessa förväntningar icke blivit infriade, att den uteblivna
betalningen av utskylderna till stat eller kommun eller bådadera i en
mängd fall bero ej på bristande god vilja, utan på bristande förmåga,
samt att antalet av dem, som på grund av bestämmelserna i riksdagsordningens
§ 16 c) uteslutits från valrätt, hållit sig uppe vid väldiga
siffror: vid '' aprilvalen 1914 omkring 171,000, vid valen i september
samma år nära 163,000.

Redan 1912 års konstitutionsutskott uttalade, med anledning av vad
som konstaterats från 1911 års val, att en utredning om anledningarna till
dessa utskyldsstreckets omfattande verkningar kunde vara motiverad, och
när utskottet för sin del icke föreslog ett riksdagsinitiativ i denna riktning,
berodde det tydligen dels därpå, att utskottet icke för det dåvarande
ansåg sig hava tillräckligt material för en närmare prövning, dels därpå,
att utskottet ansåg sig kunna uttala sin förvissning om att den dåvarande
regeringen skulle ägna frågan vederbörlig uppmärksamhet. Nu
hava fem år gått sedan dess, någon åtgärd från Kung]. Maj:ts sida har
icke förekommit, och de missförhållanden, som uppkomma genom ut -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

skyldsstreckets verkningar, äro uppenbara. De senaste krisåren hava ej
kunnat undgå att ställa dessa missförhållanden i en särskilt hjärt belysning,
i det att skattebördan under den nu rådande dyrtiden blivit
mer än någonsin tryckande för de mindre bemedlade inkomsttagarna
och utebliven skattebetalning därför i en stigande mängd av fall måste
anses vållad av ren oförmåga, icke av bristande vilja eller ordentlighet.

Under sådana förhållanden kräver efter vår mening hänsyn till
billighet och rättvisa, att frågan om utskyldstreckets läggning upptages
till förnyad och ingående prövning. Grunden för utskyldsstrecket har,
såsom också utskottet antytt, varit principen om fullgjorda medborgerliga
skyldigheter såsom villkor för den medborgerliga rösträtten. Men
när det visar sig, att dessa skyldigheter på ett visst område i stor utsträckning
ej äro utmätta efter förmågan att fullgöra dem, och att den
undantagslösa tillämpningen av principen leder till konsekvenser, som
strida mot det allmänna rättsmedvetandet, då är tiden inne för en revision
av principens tillämpning. Att, såsom skett i utskottets utlåtande,
allt jämt avfärda frågan med hänvisningar till eventuella lättnader i beskattningen
och förbättrat uppbördsväsen kan efter de erfarenheter som
nu gjorts icke försvaras.

Vi hava alltså inom utskottet yrkat på en skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning av de orsaker, som föranlett att utskyldsstreckets
verkningar blivit så väsentligt mycket svårare än man vid
dess bestämmande trodde sig kunna förvänta, samt av medlen för en
omläggning av detta streck i syfte att göra det samma till det »ordentlighetsstreck»,
vartill det från början var avsett. De olika möjligheter till
streckets begränsning, som framfördes under rösträttsfrågans behandling
före år 1907, böra därvid upptagas till förnyat övervägande, och alldeles
särskilt bör uppmärksamheten inriktas på att åstadkomma sådana
bestämmelser, att rösträtt ej måtte förloras på grund av obetalda utskylder
i sådana fall, då den uteblivna betalningen berott på vederbörande
skattskyldiges sjukdom, arbetslöshet eller andra, av honom själv icke
vållade liknande förhållanden.

V v

På grund av vad vi sålunda anfört hemställa vi:

1) att riksdagen, med bifall till de av herrar Kvarnzelius och
Edén m. fl. väckta motionerna måtte såsom vilande i grundlagsenlig
ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse av §§ 9, 16, 19, 21
och 24 i riksdagsordningen:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 29 käft. (Nr 36.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Till ledamöter i första
kvinnor, som uppnått — —

§ 9.

kammaren

kunna endast väljas män och
—----8in befattning.

§ 16-

Valrätt tillkommer envar välfrejdad svensk medborgare, såväl man
som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, varunder han
uppnått tjugofyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man är i
konkurstillstånd;

c) den som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna
kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande själv
eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna, vilkens man häftar för understöd, som under löpande
eller sistförfluten kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats henne
eller makarnas minderåriga barn;

e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och
kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten kalenderåren
;

f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och vilkens man icke
erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, vilka förfallit
till betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
av sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 19-

Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och
kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad,
bestående av flera valkretsar, inom någon av dessa.

§ 21.

Riksdagsman — — — — — — — — — — — — — — —
— — —----- —-------tre lagtima riksdagar.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 36.

Kvinna är berättigad att avsäga sig riksdagsmaunauppdrag, även
om icke något av nu nämnda skäl är för handen.

Avsägelse — — — — — — — — — 7" ~~

_ _ _ _ _ _ — — — —--Konungens befallningshavande.

§ 24.

Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den som vid valtillfället
personligen sig inställer, dock att vid val av ledamöter i andra
kammaren rösträtt på grund av fullmakt må utövas av röstberättigad
gift man för hans hustru och av röstberättigad hustru för hennes man.
Sådan fullmakt skall vara antingen skriven och underskriven av utställaren
samt med dennes sigill försedd eller ock av honom underskriven
och med två vittnens underskrift bestyrkt;

2) att riksdagen, med anledning av herrar Halléns m. fl., Lindhagens
m. fl. samt von Kochs ifrågavarande motioner, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om
sådana ändringar i riksdagsordningens § 16

att understöd av fattigvårdssamhälle icke må föranleda förlust av
rösträtt i andra fall än de, då sådant understöd antingen utgår eller
under viss tid närmast före valet utgått såsom full försörjning, vilken
icke blivit återbetald, samt

att det s. k. utskyldsstrecket må omläggas i syfte att begränsa
dess verkningar särskilt i det avseendet, att rösträtt icke matte förloras
på grund av utebliven skattebetalning i sådana fall, då uteblivandet
berott på den skattskyldiges sjukdom, oförvållade arbetslöshet eller andra
liknande, av honom själv icke vållade förhållanden;

ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill dessa utredningar
kunna föranleda.