Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31 (Utlåtande 1940:Ku31 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1940 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande över -väckta motioner i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 260, till riksdagen
med förslag till lag angående förbud mot vissa
sammanslutningars verksamhet.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 224
i första kammaren av herrar öman och Nilsson, Bernhard, och nr 284 i andra
kammaren av herrar von Seth och Ryling hemställes,

»att riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 260 ville
för sin del såsom vilande besluta antaga sådana grundlagsändringar, att medlemmar
av förbjudna eller upplösta statsfientliga politiska sammanslutningar
under närmare angivna betingelser automatiskt berövas offentliga uppdrag
och tjänster,

att konstitutionsutskottet benäget ville utarbeta författningstext i anslutning
till de av oss här ovan angivna syftemålen.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Efter en år 1936 genomförd ändring av 2 kap. 18 § strafflagen gäller
numera bl. a., att den som ådömes straffarbete skall tillika förklaras förlustig
ämbete, tjänst eller annan allmän befattning. Om omständigheterna därtill
föranleda, må han dock bibehållas i befattningen men kan i sådant fall,
då fråga är om ämbete eller tjänst, dömas till mistning av befattningen på
viss tid. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
den som blivit utsedd till innehavare av allmän befattning men
ännu icke tillträtt densamma. Har någon blivit förvunnen till straffarbete,
må han icke på grund av senare företagen röstsammanräkning efter val,
vilket ägt rum före domen, inträda i allmän befattning. I samband med
denna påföljdslagstiftning föreslogs en ändring i § 26 riksdagsordningen,
vilken ändring definitivt genomfördes år 1937. Enligt andra stycket i nämnda
paragraf skall vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall
den som dömes till straff skall dömas förlustig allmän befattning eller vara
obehörig att inträda i sådan befattning, även äga tillämpning å riksdagsmannauppdrag.
Avfattningen av detta stadgande bereder möjlighet att döma
till förlust av riksdagsmannauppdrag även under andra förutsättningar än
de i 2 kap 18 § strafflagen angivna. Vidare har vid innevarande riksdag an -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

tagits en lag angående ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen om förräderi
m. m., vari återfinnes en bestämmelse av innehåll, att vad i 2 kap. 18 §
strafflagen stadgas örn förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän befattning
och om obehörighet därtill även skall gälla, då någon för brott mot
8 kap. dömes till fängelse.

I anledning av den proposition, nr 260, med förslag till lag angående förbud
mot vissa sammanslutningars verksamhet, i anslutning vartill förevarande
motioner äro väckta, har riksdagen för sin del antagit en lag i ämnet, vars
3 § i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag innehåller bestämmelsen
att den som, efter det sammanslutning förklarats upplöst eller förbjudits att
tills vidare fortsätta sin verksamhet, fortsätter eller främjar fortsättningen
av sammanslutningens verksamhet, såsom genom att deltaga i beslut eller
bevista sammanträde för främjande av dess syfte eller genom att erlägga
avgift eller tillhandahålla lokal eller redskap eller genom att bilda eller deltaga
i sammanslutning, som uppenbarligen är avsedd att fortsätta den förbjudna
verksamheten, skall ådömas straffpåföljd. Vad i 2 kap. 18 § strafflagen
stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän befattning
och om obehörighet därtill skall enligt lagrummet även gälla, där någon
för brott mot ifrågavarande lag dömes till fängelse. På grund av hänvisningen
i andra stycket i § 26 riksdagsordningen till särskild lag innebär
sistnämnda bestämmelse även möjlighet att ådöma förlust av riksdagsmannauppdrag.

Såsom föredragande departementschefen i propositionen nr 260 anfört, har
under den senaste tidens diskussion örn åtgärder mot statsfientlig verksamhet
ifrågasatts en utvidgning av möjligheterna att beröva personer, som utövat
sådan verksamhet, deras offentliga uppdrag. Förevarande motioner
ansluta sig så tillvida till tanken på en dylik utvidgning, att i grundlag skulle
inskrivas bestämmelsen att medlemmar av förbjudna eller upplösta statsfientliga
politiska sammanslutningar under vissa betingelser skulle automatiskt
kunna berövas offentliga uppdrag och tjänster. I anslutning härtill
må erinras om att chefen för justitiedepartementet i ett den 4 juni 1940
inom andra kammaren avgivet interpellationssvar redogjort för den effektivisering
av lagstiftningen på nu förevarande område, som den senare tidens
lagstiftningsarbete innebure, ävensom i samband därmed framhållit,
att i den män det kunde visas, att fiender till vårt fria demokratiska samhällsskick
gjorde sig skyldiga till gärningar, vilka strede mot gällande strafflagstiftning,
de givetvis utan misskund skulle straffas. De kunde då också
i betydande omfattning förklaras förlustiga sina allmänna befattningar, vilket
även gällde riksdagsmannauppdragen. Till vad departementschefen sålunda
uttalat vill utskottet giva sin anslutning. Däremot anser utskottet den
i förevarande motioner föreslagna grundlagsstiftningen på området vara till
sina konsekvenser alltför svårbedömbar för att utskottet nu skulle kunna
tillstyrka ett förslag i motionernas syfte.

6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 juni 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*, Per Andersson,
Herlitz, Källman, Björck*, Thulin*, Fredrik Ström*, Nils Andersson,
öman, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Eriksson i Toft erod*, Hällgren, Nolin,
Fält, Spängberg, Nyling och Annér.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Öman, som med instämmande av herrar Gustaf Adolf Björkman,
Herlitz, Nolin och Ryling anfört följande:

»I det nyss av riksdagen godkända förslaget till lag angående förbud mot
vissa sammanslutningars verksamhet finnes såsom § 3 intagen en bestämmelse,
enligt vilken den som, efter det sammanslutning förklarats upplöst
eller förbjudits att tillsvidare fortsätta sin verksamhet, fortsätter eller främjar
fortsättningen av sammanslutningens verksamhet, skall ådömas straffpåföljd.
Vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av ämbete, tjänst
eller annan allmän befattning och örn obehörighet därtill skall nämligen enligt
lagrummet även gälla, där någon för brott mot ifrågavarande lag dömes
till fängelse. På grund av hänvisningen i andra stycket i § 26 riksdagsordningen
till särskild lag innebär sistnämnda bestämmelse även möjlighet att
ådöma förlust av riksdagsmannauppdrag.

Konsekvenserna av denna påföljdsbestämmelse i förbudslagen äro i korthet
följande. Den omständigheten, att vederbörande tillhört en sammanslutning,
som upplöses eller interimistiskt förbjudes, kan icke i och för sig
medföra förlust av allmänna tjänster och uppdrag. Ett förbuds- eller upplösningsbeslut
sträcker icke sina rättsverkningar dithän, att representanter
för den förbjudna eller upplösta sammanslutningen samtidigt diskvalificeras
från innehav av ämbeten eller offentliga uppdrag. De kunna fortsätta sin
landsskadliga verksamhet, örn de blott på lämpligt sätt camouflera sina syften
och se till, att de icke formellt bryta mot den nya lagen så grovt, att de

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

därför ådömas frihetsstraff, d. v. s. straffarbete eller fängelse. I de lindriga
fall, då böter ifrågakomma, får påföljd icke ådömas.

Vi finna detta förhållande vara både för rättskänslan stötande och för riket
farligt. Att straffbestämmelser införas mot överträdelse av ett förbudseller
upplösningsbeslut må i och för sig vara tillfredsställande; det räcker i
detta fall icke. Det framgår såsom onaturligt och orimligt att den förbjudna
och upplösta organisationens medlemmar alltjämt kunna sitta kvar i
riksdagen och andra offentliga församlingar. Örn samhället nödgats till landets,
försvarets eller ordningens skydd upplösa en viss organisation, så bör
samhället också omedelbart avlägsna denna organisations företrädare utan
att behöva invänta att vederbörande sedermera begå en lagöverträdelse och
härvid bliva upptäckta och dömda.

1 motionerna nr 224 i första kammaren och 284 i andra kammaren har
hemställts, att konstitutionsutskottet ville utarbeta författningstext till sådana
grundlagsändringar, att medlemmar av förbjudna eller upplösta statsfientliga
politiska sammanslutningar automatiskt berövas offentliga uppdrag
och tjänster. Utskottets förklaring, att en grundlagsstiftning på detta område
skulle vara till sina konsekvenser alltför svårbedömbar, utgör icke något
tillräckligt skäl för att avvisa motionärernas hemställan. Såsom i motionerna
framhålles möter det inga oöverstigliga svårigheter att utforma de
erforderliga författningsbestämmelserna. Vad riksdagsmannaskapet beträffar,
torde de nya stadgandena lämpligast böra anknytas till diskvalifikationsreglerna
i riksdagsordningen § 26. Enligt tredje stycket i denna paragraf
skall vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall den som
dömes till straff skall dömas förlustig allmän befattning eller vara obehörig
att inträda i sådan befattning, även äga tillämpning å riksdagsmannauppdrag.
Denna hänvisning kan givetvis genom ett tillägg utvidgas till att uttryckligen
avse även den, som tillhört en sammanslutning, vilken upplösts.
Förslagsvis kunde § 26 erhålla följande ändrade lydelse:

''Riksdagsmannabefattning kan---— medborgare utövas.

Ej må ----stört valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag stadgas därom, att i vissa fall den som dömes
till straff eller tillhört sammanslutning, som upplösts, skall dömas eller
vara förlustig allmän befattning eller vara obehörig alt inträda i sådan befattning,
skall även äga tillämpning å riksdagsmannabefattning.’

Med en sådan ändring av riksdagsordningen löses emellertid icke frågan
om huru det skall förfaras med de efler diskvalifikationsregelns tillämpning
vakanssatta mandaten, frågan örn förtroendeuppdragen i landsting, primärkommuner
och andra offentliga korporationer samt frågan om att kunna
trän allmänna tjänster skilja personer, som aktivt deltagit i en förbjuden
eller upplöst sammanslutnings arbete. En speciell lagstiftning erfordras i
samband med grundlagsändringen rörande riksdagsmännen. Såsom första
lagutskottet i sitt utlåtande nr 52 rörande förbudslagen anfört erfordras också
en ändring i tryckfrihetsförordningen för att kunna bestraffa den, som
genom tryckt skrift fortsätter alt främja en upplöst sammanslutnings verk -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

samhet. Skall förbudslagen få någon praktisk effekt måste ett beslut örn
upplösning av en samhällsfientlig sammanslutning tydligen även kunna omfatta
förbud mot utgivande eller spridande av tidningar eller andra skrifter,
som avse att främja sammanslutningens verksamhet.

Vi se oss icke i stånd att med den nu till buds stående knappa tiden uppdraga
några riktlinjer för lösande av alla dessa viktiga spörsmål. Å andra
sidan kan det föreliggande problemkomplexet nied hänsyn till att det här
bl. a. gäller grundlagsändringar icke uppskjutas till nästa års lagtima riksdag.
Ett sådan uppskov skulle betyda ett uppskov på fyra år och därmed
ett totalt förfuskande av det genom den nya lagen möjliggjorda ingripandet
mot för rikets säkerhet farliga organisationer och sammanslutningar. En
utredning bör med hänsyn till de riksviktiga intressen, som här stå på spel,
genom Kungl. Maj:ts försorg omedelbart igångsättas och bedrivas med sådan
skyndsamhet, att proposition i ärendet kan föreläggas den nu samlade
riksdagen. Några tekniska svårigheter torde icke förefinnas, då enligt
vad känt är riksdagen icke lär komma att formellt avslutas förrän i medio
av instundande juli månad.

På grund av det anförda hemställa vi,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
om utredning och förslag till den nu samlade riksdagen om
sådan ändring av grundlag samt allmän lag, att medlemmar
av förbjudna eller upplösta statsfientliga sammanslutningar
omedelbart berövas offentliga uppdrag och tjänster samt att
ett beslut örn upplösning av en samhällsfientlig sammanslutning
även skall kunna omfatta förbud mot utgivande eller
spridande av tidningar eller andra skrifter, som avse att
främja sammanslutningens verksamhet.»

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

402085