Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965 (Utlåtande 1965:Ku30 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Nr 30

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående ändring i lagen
den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar samt i ämnet
väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 2 april 1965 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 88, vari Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sekretesskydd för vissa handlingar på förhandlingsväsendets
område, främst utredning och förslag som tillkommit för att
begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för annan
reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller vid förberedelse
till dylik förhandling. Sekretesstiden föreslås i regel bestämd till 5 år
från handlingens datum. Med tillstånd av därtill behörig myndighet skall
dock sekretessbelagd handling kunna utlämnas tidigare.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 5 samt. 2 avd. Nr 30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, dels att 6 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges, dels att i nämnda lag skall införas en ny paragraf,
betecknad 35 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Handlingar som upprättats eller
anskaffats för myndighets räkning
till utredning i någon dess rättstvist
må ej utan myndighetens tillstånd
utlämnas förrän saken blivit slutligen
avgjord eller tjugu år förflutit
från handlingens datum.

Handlingar som upprättats eller
anskaffats för myndighets räkning
till utredning i någon dess rättstvist
eller i statligt eller kommunalt företags
rättstvist må ej utan myndighetens
tillstånd utlämnas förrän saken
blivit slutligen avgjord eller tjugu
år förflutit från handlingens datum.

§•

Handlingar som innefatta utredning
eller förslag och som tillkommit
för att begagnas vid sådan förhandling
för slutande av kollektivavtal
eller för annan reglering av anställningsvillkor,
vari myndighet,
kommunsammanslutning eller statligt
eller kommunalt företag har att
deltaga, eller vid förberedelse till sådan
förhandling, må ej utan tillstånd
av myndighet som anges i tredje
stycket utlämnas förrän fem år förflutit
från handlingens datum. Har
sådan handling upprättats hos eller
inkommit till riksdagens lönedelegation,
må den dock ej hemlighållas
längre än till dess förhandlingsöverenskommelse
träffats eller förhandlingen
eljest slutförts.

Bestämmelserna i första stycket

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gälla även handlingar innefattande
utredning eller förslag vilka från annan
än myndighet inkommit för där
angivet ändamål, även om handlingen
tillkommit i annat syfte.

Om tillstånd för statsmyndighet
att utlämna handling som avses i
första eller andra stycket beslutar
statens avtalsverk eller, om handlingen
tillhör förhandlingsärende
som utan avtalsverkets medverkan
handlägges av annan statlig myndighet,
denna. Begär någon att hos riksdagens
lönedelegation utfå sådan
handling, ankommer det dock på lönedelegationen
eller myndighet, som
denna bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan.
Om tillstånd för kommunalmyndighet
att utlämna sådan
handling beslutar den förvaltande
myndighet i kommunen som handlägger
löneärenden eller, om handlingen
tillhör förhandlingsärende
som utan nämnda myndighets medverkan
handlägges av annan myndighet
i kommunen, denna myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Utskottet har samtidigt med propositionen förehaft till behandling följande
motioner, nämligen

1) likalydande motionerna I: 726 av herr Möller och fröken Mattson och
II: 850 av herrar Björk och Martinsson, vård hemställes, att vederbörande
utskott vid sin granskning av propositionen måtte beakta de i motionerna
anförda synpunkterna, att det sekretesskydd, som behandlas i propositionen,
i varje fall ej utvidgas till fler typer av handlingar än vad offentlighetskommittén
föreslagit, att förslaget om sekretesskydd på fem år måtte avslås
och att detta skydd utformas enligt förslag från Svea hovrätt, alternativt
begränsas till högst tre år, att utskottet särskilt prövar frågan om offentlighet
för lönestatistiska utredningar, att utskottet måtte ansluta sig till offentlighetskommitténs
uttalanden i samband med frågan om rättstvister, samt
att utskottet måtte utarbeta erforderlig motivtext och lagtext; och

2) likalydande motionerna I: 730 av fru Scgerstcdt Wiberg och herr Holmberg
samt II: 855 av herr Ståhl rn. fl., vari hemställes, att riksdagen i sam lf

liihang till riksdagens protokoll 1965. 5 saml. 2 avd. Nr 30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

band med behandlingen av propositionen måtte för sin del antaga följande
förslag till lydelse av 35 § sekretesslagen:

»Handlingar, som innefatta utredning eller förslag och som tillkommit för
att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för
annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller vid förberedelse
till sådan förhandling, må ej utlämnas förrän förhandlingsöverenskommelse
träffats eller förhandlingen eljest slutförts, såvida skäligen
kan befaras att utlämnandet skulle vara till men för förhandlingarna.»

Beträffande motiveringarna till motionsyrkandena får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser

En del av de handlingar, som kan förekomma i ärende angående förhandling
om slutande av kollektivavtal eller annan överenskommelse rörande
offentliga arbetstagares anställningsvillkor, är på grund av stadgandena
i 2 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen icke alls eller icke förrän förhandlingsärendet
slutförts att anse som allmänna handlingar. Handling
som icke är allmän omfattas icke av rätten för envar att utfå handling hos
myndighet. Vad åter angår sådana i hithörande ärenden förekommande
handlingar, som är allmänna, innehåller sekretesslagen, dvs. lagen den 28
maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar, icke någon samlad reglering rörande dem. Beträffande vissa typer
av handlingar, som kan förekomma i ifrågavarande ärenden, innehåller
sekretesslagen närmare regler. I 16 § sekretesslagen meddelas sålunda bestämmelser
om handlingar innehållande uppgifter som lämnats för statlig
eller kommunal statistik eller innefattande myndighets bearbetningar av sådana
uppgifter. Avser sådan handling namngivna eller eljest identifierbara
fysiska eller juridiska personer, är den i princip hemlig under 20 år från
uppgiftens datum. Handlingen får dock utlämnas tidigare, om den som avses
i handlingen samtycker till detta. Detsamma gäller, om man med hänsyn
till uppgiftens eller bearbetningens natur eller det ändamål för vilket handlingen
önskas utlämnad och omständigheterna i övrigt har trygghet för att
utlämnandet ej kommer att missbrukas till skada för den som avses i handlingen.
Enligt särskild bestämmelse i paragrafen skall dess principiella förbud
mot utlämnande av där avsedda handlingar icke utgöra hinder för att i
de fall och i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer utlämna lönestatistiska
uppgifter till löntagarna för granskning av uppgifternas riktighet eller bearbetningar
av sådana uppgifter till förening av arbetsgivare eller arbetstagare
för begagnande vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser
därtill. Lönestatistiska uppgifter, som ej avser namngivna eller eljest

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1065

identifierbara personer eller företag, är däremot i allmänhet icke sekretessbelagda.
Lönestatistisk undersökning eller utredning, som verkställts av
myndighet för enskilds räkning, kan dock vara underkastad sekretess, i den
mån 27 § sekretesslagen och med stöd därav utfärdade bestämmelser är tilllämpliga
därpå (se SFS 1964: 278). I 24 § sekretesslagen finnes vidare regler
om sekretess för handlingar i ärende som avses i lagen om medling i arbetstvister.
Handling i sådant ärende får, i den mån myndighet som handlägger
ärendet så beslutar eller part som ingivit handlingen gjort förbehåll
om sekretess, icke utlämnas tidigare än 20 år efter handlingens datum.

Vad angår handlingar i ärende avseende förhandling i rättstvist innehåller
6 § sekretesslagen det stadgandet, att handling som upprättats eller anskaffats
för myndighets räkning i någon dess rättstvist icke utan myndighetens
tillstånd får utlämnas förrän saken blivit slutligt avgjord eller 20 år
förflutit från handlingens datum.

Offentlighetskommitténs promemoria

I en den 30 oktober 1964 dagtecknad promemoria (stencil Ju 1964: A5)
föreslår offentlighetskommittén en bestämmelse avsedd att tillgodose behovet
av sekretess kring de handlingar som i samband med förhandling inkommer
till eller upprättas hos riksdagens lönedelegation. Bestämmelsen,
som reglerar frågan om löneförhandlingssekretess även hos andra myndigheter
än lönedelegationen, omfattar utredningar och förslag rörande anställningsvillkor
som upprättats för förhandling, vari myndighet har att deltaga.
Enligt kommitténs mening synes det inte möjligt att därutöver ange några
bestämda kriterier på de fall då handlingar skall hållas hemliga. Det måste
ligga i den förhandlande myndighetens hand att bedöma i vilka fall handling
skall lämnas ut. De skäl som talar för att inskränka tystnadsplikten
för delegationens ledamöter till tiden fram till dess att förhandlingen lett
till överenskommelse eller eljest slutförts torde enligt kommittén ha samma
betydelse i fråga om handlingssekretessen.

Kommittén tillägger, att lönedelegationen blir att betrakta såsom myndighet
i tryckfrihetsförordningens mening (2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen).
Om fullföljd av talan mot beslut, varigenom myndighet som tillhör eller
lyder under riksdagen avslår framställning om utbekommande av
handling, gäller vad riksdagen bestämmer (2 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).
Kommittén anser sig icke böra framlägga något förslag
om rätt att överklaga beslut av lönedelegationen. En klagorätt skulle
enligt kommittén uppenbarligen få ringa betydelse i praktiken.

Vad härefter angår frågan om sekretess kring övriga myndigheters handlingar
angående löneförhandlingar framhåller kommittén, att det ännu är en
öppen fråga hur förhandlingsarbetet kommer att organiseras på den stat -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

liga sidan. Kommittén har till grund för framställningen i promemorian
lagt det antagandet att en i förhållande till Kungl. Maj :t självständig myndighet
kommer att inrättas för ändamålet. En sådan myndighet, i promemorian
benämnd avtalsverket, skulle ingå i förhandlingar med företrädare
tör arbetstagarna dels efter framställning från arbetstagarhåll, dels på eget
initiativ eller efter uppdrag av Kungl. Maj :t eller chefen för civildepartementet.
Kommittén utgår ifrån att förhandlingarna ofta kommer att föregås
av samråd med andra myndigheter, statliga och kommunala, och med enskilda
arbetsgivarorganisationer. Diskussioner måste vidare, framhåller
kommittén, föras inom avtalsverket. Arbetet på förberedelsestadiet kan förväntas
avsätta skriftligt material i betydande omfattning i form av promemorior
in. in. Detsamma torde enligt kommittén bli fallet med själva förhandlingsarbetet;
de bud som växlas under förhandlingarna och de utredningar
dessa kräver torde som regel få skriftlig form. Avtalsverket kommer
sedan, innan det preliminära förhandlingsresultatet lägges fram för
riksdagen eller dess lönedelegation, att få redovisa detta för Kungl. Maj :t
eller chefen för civildepartementet; det kan visa sig lämpligt att göra denna
redovisning i en skriftlig framställning. Även Kungl. Maj :ts framställning
till delegationen kan få skriftlig form.

Kommittén framhåller, att de skäl som i prop. 1964: 140 s. 164 anförts till
stöd för förslaget om tystnadsplikt för ledamöterna i riksdagens lönedelegation
synes utgöra tillräckligt motiv för sekretess även hos andra myndigheter
kring utredningar och förslag om anställningsvillkor för offentliga
arbetstagare. Enligt kommitténs uppfattning skulle det för övrigt vara meningslöst
att belägga lönedelegationens handlingar med sekretess, om det
hos civildepartementet och övriga statsmyndigheter förvarade materialet rörande
förhandlingarna skulle vara tillgängligt utan inskränkningar.

Enligt kommitténs mening bör sekretessbestämmelsen i första hand
vara tillämplig på förhandlingar om anställningsvillkor för statens och
kommunernas arbetstagare. Vidare bör den omfatta övriga arbetstagare
vilkas anställningsvillkor bestämmes under medverkan från riksdagens sida.
Den bör slutligen också vara tillämplig i fråga om arbetstagare hos statliga
och kommunala bolag. I detta sammanhang erinrar kommittén om att
den närmaste motsvarigheten till ett framtida avtalsverk, statens avtalsnämnd,
enligt sin instruktion har att handlägga ärenden rörande kollektivavtal
in. m. inte bara inom statsförvaltningen utan även inom den statliga
verksamhet som bedrives i bolagsform. Även i fortsättningen torde myndighet
komma att medverka vid uppgörelser rörande de statliga bolagens
arbetstagare. Motsvarande torde komma att gälla uppgörelser rörande de
kommunala bolagens arbetstagare.

Sekretessen bör enligt kommitténs mening avse handlingar som upprättats
för förhandling. Detta innebär, påpekar kommittén, att sekretessen icke omfattar
allehanda skrivelser och förslag mellan myndigheter i organisations -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1065

och lönefrågor utan allenast sådana utredningar och förslag som har ett direkt
samband med en pågående eller kommande förhandling.

1 fråga om sekretessens utsträckning i tiden kan myndigheternas förhandlingsarbete
enligt kommitténs uppfattning inte utan vidare jämställas med
verksamheten inom riksdagens lönedelegation. Lönedelegationen torde
komma in i förhandlingsarbetet först när detta är i slutskedet. Den information
som lämnas delegationens ledamöter torde kunna begränsas till frågor
som är aktuella vid den pågående förhandlingen. Under myndigheternas förhandlingsarbete
göres däremot i stor omfattning utredningar som inte
kan sägas utgöra förberedelser för viss förhandling. Det är knappast möjligt
att här låta sekretessen utan undantag upphöra i och med att en viss
förhandling slutförts. I enlighet med den teknik som kommer till användning
i åtskilliga av sekretesslagens stadganden föreslår kommittén i stället,
att sekretess skall kunna upprätthållas till dess viss tid förflutit från handlingens
datum. Tiden föreslås bestämd till fem år.

På samma sätt som riksdagens lönedelegation skall kunna tillåta att vad
som förekommit i delegationen yppas bör det enligt kommitténs mening vara
möjligt för avtalsverket eller annan myndighet, som för förhandling, alt
medge att en eljest hemlig uppgift offentliggöres, om myndigheten anser detta
lämpligt från förhandlingssynpunkt. Myndigheten bör kunna medge att
hemlig handling utlämnas.

Uppkommer fråga om tolkning eller tillämpning av en ingången överenskommelse,
kan en offentlig arbetsgivare, lika väl som en privat arbetsgivare
och arbetstagarnas företrädare, ha ett intresse att hemlighålla de dispositioner
han vidtar inför en förhandling eller en rättslig prövning. Härvidlag
torde enligt kommitténs uppfattning erforderligt sekretesskydd beredas
av 6 § sekretesslagen, enligt vilken handlingar, som upprättats eller
anskaffats för myndighets räkning till utredning i någon dess rättstvist,
ej må utlämnas utan myndighetens tillstånd förrän saken blivit slutligen
avgjord eller 20 år förflutit från handlingens datum. Skriftliga uttalanden
om innebörden i gällande författningar eller avtal, som göres utan samband
med rättstvist, bör däremot, i den mån de är att anse som allmänna handlingar,
inte få hållas hemliga. Sådana uttalanden får enligt kommitténs
åsikt lätt karaktär av anvisningar för tolkning eller tillämpning och bör
icke få undanhållas offentligheten.

Bestämmelsen om sekretess kring den offentliga förhandlingsverksamheten
föreslås i promemorian få formen av eu ny paragraf i sekretesslagen,
betecknad 34 a §. Enligt promemorian bör paragrafen erhålla följande lydelse: »Har

utredning eller förslag rörande anställningsvillkor upprättats för
förhandling, vari myndighet har att deltaga, må handlingen ej utan myndighetens
tillstånd utlämnas förrän fem år förflutit från handlingens datum.

Har handling som avses i första stycket upprättats hos eller inkommit till

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

riksdagens lönedelegation i samband med förhandling, må den ej hemlighållas
längre än till dess överenskommelse träffats eller förhandlingen eljest
slutförts.»

Kommittén anser icke någon särskild bestämmelse om ikraftträdandet
erforderlig. Ändringen kommer utan sådan bestämmelse att träda i kraft
4 veckor efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkom från
trycket.

Remissyttrandena

Offentlighetskommitténs förslag har i princip godtagits eller lämnats
utan erinran av justitiekansler sämbetet, socialstyrelsen, statens
lönenämnd, försvarets fabriksstyrelse, järnvägsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemannens
riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Publicistklubben.

Olika ändringar i kommitténs förslag förordas eller ifrågasättcs av
Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, statens avtalsnämnd, telestyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska tidningsutgivar ef öreningen
och Svenska journalistförbundet.

Departementschefen

I propositionen uttalar departementschefen angående behovet av sekretesskydd
:

För närvarande saknas i huvudsak sekretesskydd för allmänna handlingar,
som angår stats- och kommunalmyndigheternas förhandlingsverksamhet
för att åvägabringa kollektivavtal eller annan reglering av arbetstagares
anställningsvillkor. Såsom offentlighetskommittén funnit och tämligen
allmänt vitsordats under remissbehandlingen, föreligger emellertid behov
av sekretesskydd för vissa allmänna handlingar av detta slag. Med vidsträckt
insyn i det allmännas förhandlingsmaterial kan nämligen den offentlige
arbetsgivaren löpa risk att råka i förhandlingsmässigt underläge.
Även för arbetstagarpart, som förhandlar med det allmänna, kan det vara
ett intresse att förhandlingsmaterial, som parten överbringar till motsidan,
åtminstone för en tid kan hållas hemligt. Sekretesskydd kan också vara
önskvärt för att främja samarbetet mellan arbetsgivarorgan på den enskilda
arbetsmarknadssektorn och motsvarande organ på den offentliga sektorn.
Ehuru behovet av sekretess på förhandlingsväsendets område i viss mån
existerar redan nu, kan det antagas inom kort öka i styrka, om man, såsom
för närvarande planeras, övergår till kollektivavtalssystem även på den offentliga
tjänstemannasektorn. Jag anser därför att sekretesslagen nu bör
kompletteras med en bestämmelse i syfte att tillgodose sekretessbehovet på

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ISO år 1965

förevarande område. Bestämmelsen får betraktas såsom i någon mån provisorisk,
så länge erfarenheter icke vunnits av de nu aktuella reformerna rörande
de offentliga arbetstagarnas förhandlingsrätt.

Om avgränsningen av sekretessområdet anför departementschefen:

I likhet med kommittén anser jag, att sekretessbestämmelsen bör begränsas
till att avse handlingar innefattande utredning eller lörslag. Slutna kollektivavtal
eller andra ingångna överenskommelser rörande anställningsvillkor
bör sålunda falla utanför bestämmelsens tillämplighetsområde. När
det gäller att i övrigt avgränsa sekretessområdet, synes övervägande skäl
tala för att, såsom kommittén också föreslagit, åtminstone i första hand taga
fasta på syftet med handlingens upprättande. Är detta syfte att handlingen
skall begagnas vid förhandling av visst närmare angivet slag eller vid förberedelse
till sådan förhandling, bör den omfattas av sekretessbestämmelsen.
Huruvida handlingen upprättats av förhandlande myndighet, annan
myndighet eller enskild, bör däremot vara utan betydelse för sekretessbestämmelsens
tillämplighet, om blott syftet med handlingens upprättande är
det nu angivna. Har handlingen upprättats av annan än myndighet, måste
den självfallet ha inkommit till myndighet för att sekretesslagen överhuvud
skall vara tillämplig på densamma. Vid beskrivningen av det slag av förhandling,
som bestämmelsen skall taga sikte på, torde böra beaktas, att sekretessen
kring förhandling i rättstvist redan är reglerad i 6 § sekretesslagen,
liksom också att på den här ifrågavarande arbetsmarknadssektorn förhandling
kan på arbetsgivarsidan föras i somliga fall av myndighet eller under
medverkan av myndighet och i andra fall utan deltagande från någon myndighets
sida. Det sistnämnda inträffar när kommunsammanslutning eller
statligt eller kommunalt företag förhandlar utan biträde av myndighet. Vad
bestämmelsen i förevarande hänseende bör taga sikte på, synes med hänsyn
härtill böra vara sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller för
annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag bär alt deltaga. Med statligt
eller kommunalt företag torde här böra förstås aktiebolag, vari staten eller
kommun äger åtminstone hälften av aktierna, och annan privaträttslig juridisk
person, vari staten eller kommun är huvudintressent.

På grund av vad nu anförts vill jag föreslå, att sekretessområdet i första
hand skall omfatta allmänna handlingar, som innefattar utredning eller förslag
och som tillika tillkommit för att begagnas vid förhandling av nyss angivet
slag eller vid förberedelse till sådan förhandling.

Vid remissbehandlingen har ifrågasatts att under sekretessbestämmelsen
även inbegripa utredning eller förslag, som väl icke upprättats för att begagnas
vid dylik förhandling eller förberedelse därtill men som inkommit till
myndighet för sådant ändamål. Frågan synes böra bedömas olika allteftersom
handlingen inkommit från myndighet eller från annan. I det förra fallet
är handlingen vanligtvis förut offentlig och den torde icke böra förlora
denna sin egenskap på den grund att den införskaffas av förhandlande myndighet
för alt användas i dess arbete. I det senare fallet däremot synes sekretesskydd
böra föreligga. Som exempel på sådant fall kan nämnas, att en
handling, som en arbetsgivarorganisation upprättat till utredning vid dess
förhandling med arbetstagarorganisation, översändes till myndighet för att
tjäna till utredning jämväl i myndighetens förhandlingsverksamhet.

I enlighet härmed föreslår jag, all bestämmelsen om förhandlingssekre -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 50 år 1965

tess skall gälla även utredning och förslag, som inkommit från annan än
myndighet för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal
eller för annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga,
eller vid förberedelse till dylik förhandling, oaktat handlingen upprättats i
annat syfte.

Lönestatistisk utredning utgör ofta ett viktigt utredningsmaterial i förhandlingssammanhang.
Under remissbehandlingen har också uppmärksamhet
ägnats frågan om sekretess kring lönestatistisk utredning, som myndighet
verkställer. Om dylik utredning icke verkställts i det speciella syftet att
tjäna till utredning vid sådan förhandling, varom här är fråga, eller vid förberedelse
därtill utan exempelvis för att ingå i underlaget för en bedömning
av samhällsekonomien överhuvud, lärer utredningen falla utanför tillämpningsområdet
för den här föreslagna bestämmelsen om förhandlingssekretess.
Den kan däremot vara hemlig enligt 16 § sekretesslagen. Förutsättning
härför är att den avser namngivna eller eljest identifierbara personer eller
företag. Har utredningen åter tillkommit just för att användas vid sådan förhandling,
som i det föregående angivits, eller vid förberedelse därtill, blir
den föreslagna bestämmelsen om förhandlingssekretess tillämplig på utredningen.
I sådant fall kan jämsides med denna bestämmelse även 16 § sekretesslagen
vara att tillämpa. Enligt andra stycket i 16 § kan lönestatistisk
bearbetning, hänförlig under paragrafen, i de fall och i den ordning Kungl.
Maj:t bestämmer, utlämnas till förening av arbetsgivare eller arbetstagare
för att begagnas vid förhandlingar om löneuppgörelser eller förberedelser
därtill. Där så finnes böra ske med dylik lönestatistisk bearbetning, som blivit
av statsmyndighet upprättad just för förhandlingsändamål, lägger bestämmelsen
om förhandlingssekretess icke hinder i vägen härför, eftersom
Kungl. Maj:t, såsom jag senare skall beröra, enligt 37 § sekretesslagen äger
befogenhet att medge utlämnande av sådan handling.

Departementschefen förklarar sig ansluta sig till kommitténs förslag angående
sekretesstidens längd.

Beträffande spörsmålet, vilken myndighet som bör vara behörig att besluta
om tillstånd att utlämna eljest sekretessbelagd handling av här ifrågavarande
slag före skyddstidens utgång, framhåller departementschefen att detta
icke är alldeles lättlöst och att kommitténs förslag att sådan behörighet
skall tillkomma myndighet som har att deltaga i den förhandling för vars
skull handlingen tillkommit, bygger på den helt visst riktiga grundtanken
att tillståndsprövningen i allmänhet bör åvila den myndighet som förhandlar.
Departementschefen fortsätter härom:

Det förefaller emellertid som om regleringen av förevarande spörsmål
skulle behöva göras något mera differentierad än i kommitténs förslag. Såsom
reglerna om den statliga förhandlingsorganisationen nu är och framdeles
kan antagas bli utformade och såsom förhandlingsväsendet på den
kommunala sektorn gestaltar sig, kan det på förberedelsestadiet, innan det
ännu blivit bestämt hur en förhandling skall föras på arbetsgivarsidan,
stundom vara ovisst vilken eller vilka myndigheter som kan ha att deltaga
i den kommande förhandlingen. Även då en förhandling pågår eller efter
det den avslutats kan den föreslagna regeln länkas medföra vissa svårigheter.
Det kan sålunda inträffa, att förhandlingsärende handläggas av särskilt

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1065

bildade organ bestående av representanter för ett flertal myndigheter. Delta
förekommer särskilt när töreträdare för statens avtalsnämnd eller det därtiH
anslutna organet försvarets avtalsdelegation medverkar i förhandlingen,
och någon ändring liärutinnan torde icke komma att inträda genom avtalsverkets
tillkomst. Om förslaget innebär att tillståndsprövningen i dylikt fall
skall åvila organet såsom sådant, kan den invändningen göras att dylika organ
icke alltid består eller bör bestå längre än till dess förhandlingen slutförts.
Skulle åter förslagets innebörd vara den, att tillståndsprövningen i
den nu diskuterade situationen skall tillkomma vilken som helst av de myndigheter
som är representerade i organet eller alla dessa myndigheter i förening,
kan däremot anmärkas, i det förra fallet att tillståndsprövningen kan
komma att falla på myndighet, som icke är särskilt skickad för en sådan
uppgift, och i det senare fallet att tillståndsproceduren kan bli alltför omständlig.
Vidare synes riksdagens lönedelegation, som ju icke har att deltaga
i själva förhandlingen, ej med det föreliggande förslaget få behörighet
att besluta om tillstånd till utlämnande av handling, som finnes hos delegationen.
Liksom förhandling kan föras av organ, som representerar många
myndigheter, kan det på den kommunala sektorn omvänt inträffa, att förhandling
föres av sammanslutning utan att någon myndighet alls deltager
i förhandlingen. Vad den föreslagna regeln innebär för sådant fall är icke
helt klart.

Jag har på grund av vad nu anförts kommit till den uppfattningen att
man med bibehållande av grundtanken i kommitténs förslag bör söka i något
större utsträckning anpassa regleringen av frågan, vilken myndighet
som skall omhänderha tillståndsprövningen, efter de skiftande förhållanden
som råder på området. Med de differentierade former, i vilka förhandling
kan äga rum, förefaller det dock knappast möjligt att åstadkomma en i alla
tänkbara situationer fullgod ordning. Man nödgas inrikta sig på en lösning
som främst lämpar sig för den stora massan av tänkbara fall.

Vad först angår tillstånd för .statlig myndighet att utlämna hithörande
handling synes det som huvudregel böra tillkomma det i prop. 1965: 77 föreslagna
statens avtalsverk alt besluta härom. En sådan huvudregel ter si**
naturlig med hänsyn bl. a. till att avtalsverket får antagas komma att medverka
vid handläggningen av det stora flertalet förhandlingsärenden på den
statliga sektorn och att verket, där så sker, också torde komma att intaga
< n ledande ställning vid ärendets handläggning. Från huvudregeln bör emellertid
vissa undantag göras. Även efter avtalsverkets inrättande kan en del
lokala lörhandlingsärenden på den statliga sektorn komma att handläggas
utan medverkan Iran avtalsverkets sida. I sådana fall bör tillståndsprövningen
i stället åvila den myndighet som handlägger förhandlingsärendet.
Begär någon att hos riksdagens lönedelegation utfå handling av här ifrågavarande
slag, torde tillståndsprövningen böra tillkomma lönedelegationen
eller den myndighet delegationen bestämmer. Tilläggas kan, att då handling
inte får utlämnas utan tillstånd av annan statsmyndighet än sådan som
hor till eller lyder under riksdagen, Kungl. Maj :t enligt ,V7 fj sekretesslagen
äger förordna om handlingens utlämnande.

Vad sedan angår tillstånd för kommunal myndighet att utlämna hithörande
handling torde det, i viss analogi med vad som förordats på den statliga
sidan, som huvudregel ta ankomma pa den lörvaltande myndighet i
kommunen som handlägger löncärenden, I. ex. lönenämnd eller däremot
svarande organ, att besluta härom. Denna regel bör gälla i de båda vanli -

12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

kan. av lönemyndigheten eller omhänderhas av kommunsammanslutning
utan medverkan från någon myndighet i kommunen. När förliandlingsärende
utan deltagande från lönemyndighetens sida handlägges av annan myndighet
i kommunen, bör det i stället ankomma på denna myndighet att besluta
om tillstånd att utlämna till ärendet hörande handling.

Huruvida tillstånd till utlämnande av eljest sekretessbelagd handling bör
meddelas eller vägras får avgöras med hänsyn till vad sekretessbestämmelsen
avser att skydda, uttalar departementschefen och fortsätter:

Hänsyn kan alltså vara att taga icke blott till den offentliga arbetsgivarens
behov av sekretess kring pågående eller kommande förhandling utan även
till det sekretessintresse som ur förhandlingssynpunkt kan föreligga för
andra av saken berörda subjekt. Särskilt då fråga är om handling som härrör
från annan än myndighet, t. ex. förhandlingsbud eller annat material,
som arbetstagarorganisation överlämnat till förhandlande myndighet, eller
material, som en arbetsgivarorganisation tillställt myndighet till utredning
i dess förhandlingsarbete, kan sålunda de önskemål, som den från vilken
handlingen härrör må ha i fråga om handlingens offentliggörande eller hemlighållande,
bli av betydelse för tillståndsprövningen. Å andra sidan följer
av grunderna för vår lagstiftning om allmänna handlingar, att tillstånd till
offentliggörande av här ifrågavarande handlingar skall lämnas, så snart
icke något ur förhandlingssynpunkt motiverat intresse påkallar annat. I
allmänhet lärer tillstånd till handlings offentliggörande kunna meddelas i
större utsträckning sedan förhandling slutförts än dessförinnan.

Departementschefen föreslår att bestämmelsen om förhandlingssekretess
upptages i en ny paragraf, betecknad 35 §.

Beträffande spörsmålet om sekretess kring förhandling i rättstvist rörande
tolkning eller tillämpning av slutet kollektivavtal eller annan bestående
överenskommelse angående anställningsvillkor uttalar departementschefen
i det följande, att sekretessbehovet på detta område, såsom kommittén
funnit, i stort sett blir tillgodosett genom bestämmelsen i 6 § sekretesslagen,
enligt vilken handling som upprättats eller anskaffats för myndighets
räkning i någon dess rättsvist icke utan myndighetens tillstånd får
utlämnas förrän saken blivit slutligen avgjord eller 20 år förflutit från handlingens
datum. Departementschefen anför vidare:

Rättstvist i sekretesslagens mening torde föreligga, när parter hävdar olika
meningar i en sak, som kan bli föremål för prövning av domstol eller annan
behörig myndighet, även om saken ännu icke är anhängig där (jfr prop.
1937: 107 s. 17, 25 och 44). Såsom under remissbehandlingen påpekats av
bl. a. arbetsdomstolens ordförande, torde ett tillägg till 6 § böra göras, så att
stadgandet även kommer att avse rättstvist, som rör statligt eller kommunalt
företag.

Departementschefen förklarar slutligen, att under remissbehandlingen
framförts olika önskemål om ett mera vittgående sekretesskydd på förhandlings-
och avtalsväsendets område än som förordats i propositionen men att
han i vart fall icke i nuvarande läge är beredd att tillmötesgå dessa önskemål.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Motionerna

Motionerna I: 726 och II: 850

I motionerna uttalas, att den föreslagna regleringen i första hand innebär
en systematisering av föreliggande bestämmelser men att den också
synes medföra en väsentlig utvidgning av området för sekretesskydd. En sådan
utvidgning bör enligt motionärerna föregås av principiella överväganden
och måste motiveras av samhälleliga intressen av särskild tyngd. Det i
propositionen anförda huvudskälet för däri föreslaget sekretesskydd, nämligen
att offentlig insyn på området kan medföra en ökning av de totala lönekostnaderna,
har enligt motionärerna en viss tyngd. Mera tveksamt förefaller
det dem om det föreligger ett centralt samhällsintresse av att förhindra
insyn i den offentliga arbetsgivarens bedömningar. Arbetstagarnas intresse
a\ sekietess kan inte motivera att sekretesskyddet utsträckes längre än vad
dessa parter själva begär. Motionärerna ifrågasätter om intresset av samarbete
mellan enskilda och offentliga arbetsgivarorgan ovillkorligen väger
tyngre än nackdelarna med en långtgående utsträckning av sekretesskyddet.

Beträffande det allmänna motiv för vidgat sekretesskydd som anförts i
en del remissyttranden, nämligen att det allmänna som arbetsgivare bör få
i huvudsak samma möjligheter till sekretess i samband med förhandlingar
som arbetsgivarna på det privata området, erinras i motionerna om att parterna
på den privata arbetsmarknaden inte har formell skyldighet att ge
offentlighet åt sådana handlingar, varom här är fråga. Om sekretesskyddet
vidgas och regleras på det allmännas förhandlingssektor finns det enligt
motionärerna risk för alt parterna på den privata sektorn kommer att resa
ökat motstånd mot insyn i förhandlingsarbetet. I motionerna anföres härom
:

Två utvecklingslinjer är tänkbara: antingen visar parterna på både den
privata och den allmänna sektorn en växande benägenhet att förhandla
med ett minimum av insyn, eller också kan det utvecklas en praxis, varigenom
förhandlingsparterna ger såväl de berörda medlemmarna som allmänheten
ökade möjligheter att sätta sig in i motiven för olika bud i förhandlingarna.
Ur allmänt demokratiska synpunkter förefaller den senare
utvecklingslinjen avgjort vara att föredraga. Statsmakterna har vid sin behandling
av problem kring sekretesskyddet anledning att uppmärksamma
hur deras ställningstaganden kan påverka utvecklingen på längre sikt.

I fråga om propositionens förslag att sekretesskyddet även skall gälla
»handlingar innefattande utredning eller förslag vilka från annan än myndighet
inkommit för där angivet ändamål, även om handlingen tillkommit
i annat syfte» uttalar motionärerna:

Departementschefen synes på denna punkt närmast ha velat tillmötesgå
Svenska arbetsgivareföreningens synpunkter i syfte att främja samarbetet

14 Konstitutionsutskottets utlåtande nr SO år 1965

mellan enskilda och offentliga arbetsgivarorgan. Även om SAF :s synpunkter
är förståeliga, är detta medgivande ägnat att väcka betänkligheter.

Det synes motionärerna önskvärt alt departementschefen mera utförligt
än som skett hade behandlat problematiken kring lönestatistiska utredningar.

Skillnaden enligt propositionens förslag i fråga om sekretesstidens längd
mellan handlingar hos riksdagens lönedelegation och handlingar hos andra
myndigheter förefaller motionärerna svårförståelig och beträffande förslaget
om en sekretesstid på 5 år uttalas:

Med hänsyn till pressens och allmänhetens berättigade krav på insyn i
efterhand synes sekretesstiden i varje fall inte böra utsträckas längre än
3 år. Det finns också skäl att närmare pröva Svea hovrätts förslag om en
annan ordning, nämligen att låta sekretessen upphöra i och med att förhandlingen
avslutats men medge rätt till sekretess under högst 5 år vid
särskilda skäl.

Vissa nackdelar är enligt motionärerna förenade med propositionens förslag
till lösning av problemet vilken myndighet som skall äga ge tillstånd
till utlämnande av sekretessbelagd handling. Härom uttalas i motionerna:

Avtalsverkets egen handläggning av löneförhandlingarna kan i efterhand
vara förtjänt av offentlig insyn och debatt. Det är inte alldeles lyckligt om
verket självt skall besluta om tillstånd till insyn i handlingar, som kan ge
underlag för bedömning av dess egen verksamhet, alldeles särskilt om
sekretesstiden blir så lång som 5 år.

Departementschefens uttalanden om praxis i fråga om tillståndsgivningen
ger enligt motionärernas mening inte tillräcklig garanti mot att tillståndsgivningen
blir alltför restriktiv; det synes angeläget att riksdagen ger
ett vägledande uttalande om behovet av en generös praxis härvidlag.

Riksdagen bör, säger motionärerna, understryka offentlighetskommitténs
påpekande att skriftliga uttalanden om innebörden i gällande författningar
eller avtal, som göres utan samband med rättstvist, i den mån de är att
anse som allmänna handlingar, inte bör få hållas hemliga.

Motionerna 1: 7SO och II: 855

I motionerna ifrågasättes till en början om sekretess alls är nödvändig
eller önskvärd i de föreslagna fallen. Jämvikten mellan parterna i en avtalsförhandling
— jämte det faktum att arbetsgivare inom den privata sektorn
inte är underkastade offentlighet — synes motionärerna nödvändiggöra
att man gör ett undantag från den eljest gällande offentlighetsprincipen
och alltså tillåter myndigheter att hemlighålla utredningar och förslag,
som har direkt samband med avtalsförhandling vari myndighet in. fl. offentligrättsliga
subjekt deltager. I princip tillstyrker motionärerna alltså
att sekretesslagen utvidgas på denna punkt. De betonar emellertid att ett
stort mått av öppenhet är önskvärt även i samband med avtalsförhandling -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

ar. Det vore enligt motionärernas mening synnerligen olyckligt om den
föreslagna sekretessen för förhandlande myndigheter skulle tagas till intäkt
för övergång till mindre offentlighet inom den privata sektorn.

Motionärerna instämmer i departementschefens förslag, att sekretessen
skall omfatta utredning eller förslag rörande anställningsvillkor som tillkommit
för förhandling, och de accepterar propositionens förtydligande av
offentlighetskommitténs förslag i fråga om angivande av de förhandlingar
sekretesskyddet skall avse.

Den föreslagna utsträckningen av sekretessen till att omfatta även handling,
som utan att vara tillkommen i förhandlingssyfte till myndighet inkommer
från annan än myndighet, avstyrkes i motionerna.

Det förfaringssätt för utlämnande av handling som föreslås synes motionärerna
onödigt tillkrånglat och står enligt deras mening i strid med föreskriften
i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen att framställning om utbekommande
av allmän handling skall prövas av den myndighet där handlingen
finnes. Motionärerna föreslår i stället att handling som tillkommit
för avtalsförhandling i princip betraktas såsom varje annan handling enligt
tryckfrihetsförordningen.

Den i propositionen föreslagna femåriga sekretesstiden finner motionärerna
med hänsyn till det starka allmänna intresset av en öppen redovisning
av vad som förekommit i samband med avtalsförhandlingar innebära
att sekretessen utsträcks alltför långt. Motionärerna fortsätter:

I och med att avtal slutits eller förhandlingarna eljest slutförts synes
också hemlighållandet av handlingar som har samband med förhandlingsarbetet
kunna upphöra. Så har även stadgats beträffande handlingar hos
lönedelegationen. Man kunde eventuellt överväga att införa en bestämmelse
om att handling må hemlighållas viss tid, om det är av särskild vikt att
den inte utlämnas. Detta förfaringssätt har föreslagits av Svea hovrätt. Vi
har emellertid funnit att en handling sedan förhandlingarna slutförts bör
vara offentlig.

Motionernas förslag anges sammanfattningsvis innebära följande:

1. att tillkomstsyftet skall vara utslagsgivande vid sekretessbeläggningen
och att sålunda sekretessen blott tillätes omfatta handlingar som tillkommit
för förhandling, vari myndighet (eller motsvarande) har att deltaga,

2. att sekretessen icke utsträckes längre i tiden än till dess avtal slutits
eller förhandlingarna eljest slutförts,

3. att den myndighet där handlingen finnes självständigt prövar frågan
om dess utlämnande, varvid utlämnande får vägras blott om det prövas
vara till men för förhandlingarna.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Utskottet

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att behov föreligger av
sekretesskydd för vissa allmänna handlingar på förevarande område. Principen
bör vara, att stat och kommun som förhandlingsparter skall vara likställda
med enskilda arbetsgivare i berörda hänseende. Sekretesslagen bör
kompletteras med en bestämmelse, som tillgodoser det sålunda föreliggande
sekretessbehovet.

Avgränsningen av sekretesskyddet enligt propositionen skiljer sig från vad
offentlighetskommittén föreslagit huvudsakligen beträffande utredning och
förslag, som inkommit från annan än myndighet för att begagnas vid förhandling
utan att likväl ha upprättats i detta syfte. Utskottet anser följdriktigt,
att sekretessen skall omfatta även sådana handlingar, och finner bärande
skäl ha anförts för den närmare avgränsning av sekretessskyddet, som
propositionens förslag innehåller.

Propositionens förslag rörande sekretesstidens längd överensstämmer med
vad offentlighetskommittén och flertalet remissorgan förordat. Den föreslagna
femårstiden kan enligt utskottets mening inte förkortas, om sekretessen
skall fylla det avsedda ändamålet.

Vad avser frågan, vilken myndighet som bör vara behörig att besluta om
utlämnande av sekretessbelagd handling, är det att iakttaga, att sekretessbehovet
ofta måste bliva ytterst svårbedömt för myndighet, som står utanför
förhandlingsverksamheten. Det framstår därför för utskottet som tydligt, att
lagen bör särskilt ange vem som äger pröva frågor om utlämnande av sådana
handlingar, som här avses. Motsvarande har skett på flera andra punkter
i sekretesslagen, varför det inte kan med fog göras gällande, att en sådan
konstruktion skulle vara oförenlig med tryckfrihetsförordningen. Mot propositionens
förslag till närmare avfattning av lagstadgandet på denna punkt
har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Vägledande vid myndighets bedömning, huruvida tillstånd till utlämnande
av eljest sekretessbelagd handling bör meddelas eller vägras, måste naturligtvis
vara de intressen, som sekretessbestämmelsen avser att skydda. Enligt
utskottets mening innefattar departementschefens uttalanden i frågan
erforderliga garantier mot missbruk av sekretesskyddet.

Utskottet kan sålunda inte ansluta sig till de i motionerna framförda förslagen
till annan reglering av förhandlingssekretessen än den propositionen
innehåller utan anser, att bestämmelsen i ämnet bör utformas enligt propositionens
förslag.

Som föreslagits i propositionen bör bestämmelsen om förhandlingssekretess
upptagas i en ny paragraf, betecknad 35 §. I samband härmed bör hänvisningen
i 36 § sekretesslagen till det år 1949 upphävda och av bestämmelse
i tryckfrihetsförordningen ersatta stadgandet i 35 § utgå.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965 17

Mot departementschefens uttalanden rörande 6 § sekretesslagen och propositionens
förslag till ändring däri har utskottet inte funnit anledning till
erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte, med avslag på motionerna I: 726 och
II: 850 samt I: 730 och II: 855 och med bifall till proposition
nr 88, i vad denna avser 6 och 35 §§ lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, samt
med förklaring, att riksdagen funnit även 36 § nämnda lag
böra ändras, antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, dels att 6 och 36 §§ lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i nämnda lag skall införas en
ny paragraf, betecknad 35 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

§•

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stycket utlämnas förrän fem år förflutit
från handlingens datum. Har
sådan handling upprättats hos eller
inkommit till riksdagens lönedelegation,
må den dock ej hemlighållas
längre än till dess förhandlingsöverenskommelse
träffats eller förhandlingen
eljest slutförts.

Bestämmelserna i första stycket
gälla även handlingar innefattande
utredning eller förslag vilka från annan
än myndighet inkommit för där
angivet ändamål, även om handlingen
tillkommit i annat syfte.

Om tillstånd för statsmyndighet
att utlämna handling som avses i
första eller andra stycket beslutar
statens avtalsverk eller, om handlingen
tillhör förhandlingsärende
som utan avtalsverkets medverkan
handlägges av annan statlig myndighet,
denna. Begär någon att hos riksdagens
lönedelegation utfå sådan
handling, ankommer det dock på lönedelegationen
eller myndighet, som
denna bestämmer, att besluta i tillståndsfrågan.
Om tillstånd för kommunalmyndighet
att utlämna sådan
handling beslutar den förvaltande
myndighet i kommunen som handlägger
löneärenden eller, om handligen
tillhör förhandlingsärende
som utan nämnda myndighets medverkan
handlägges av annan myndighet
i kommunen, denna myndighet.

36 §.

Har förhandling------därefter inkomma.

Förekommer, då------äga tillämpning.

Fullföljes talan------andra stycket.

Är på------till utlämnande,.

Protokoll över förhandling jämte
annan dylik uppteckning i mål vid
domstol samt handlingar, som företetts
vid förhandlingen, så ock beslut
och dom i målet må ej hemlighållas

Protokoll över förhandling jämte
annan dylik uppteckning i mål vid
domstol samt handlingar, som företetts
vid förhandlingen, så ock beslut
och dom i målet må ej hemlig -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i vidare mån än som följer av denna hållas i vidare mån än som följer av
paragraf eller 35 §. denna paragraf.

Vad i--------beträffande ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Stockholm den 5 maj 1965

På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr Georg Pettersson, fru Segerstedt Wiberg,
herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl Albert Anderson, Dahl, Dahlberg*,
Sörenson och Risberg*; samt

från andra kammaren: herrar Henningsson, Wahlund*, Magnusson i
Tumhult, Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra, Andersson i Billingsfors,
Westberg, Andersson i Storfors, Zetterberg och Werbro*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

L av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Wahlund, Magnusson i Tumhult, Larsson i Luttra, Westberg och Werbro,
vilka anfört:

Propositionen gör beträffande sekretesstidens längd skillnad mellan handlingar
hos riksdagens lönedelegation och handlingar hos annan myndighet.
Det föreslås beträffande de senare en femårig sekretesstid. Den nämnda olikheten
är — som framhålles i motionerna I: 726 och II: 850 — ägnad att försvåra
insynen för lönedelegationen i det arbetsmaterial, på vilket avtalsverket
grundar sina förhandlingsbud. Skillnaden är enligt vår mening opåkallad.
Det torde i allmänhet inte finnas någon anledning att hemlighålla handlingar
i samband med förhandlingsarbetet längre än till dess förhandlingarna
slutförts.

Till följd av det anförda har vi funnit, att utskottet bort föreslå riksdagen
att, med bifall till motionerna I: 730 och II: 855 och med avslag på propositionen
nr 88 i förevarande del, för sin del antaga följande förslag till lydelse
av 35 § första stycket:

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1965

»Handlingar, som innefatta utredning eller förslag och som tillkommit
för att begagnas vid sådan förhandling för slutande av kollektivavtal eller
för annan reglering av anställningsvillkor, vari myndighet, kommunsammanslutning
eller statligt eller kommunalt företag har att deltaga, eller vid
förberedelse till sådan förhandling, må ej utlämnas förrän förhandlingsöverenskommelse
träffats eller förhandlingen eljest slutförts, såvida skäligen
kan befaras, att utlämnande skulle vara till men för förhandlingen.»

II. av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Magnusson i Tumhult, Westberg och Werbro, vilka anfört:

Vid avgränsningen av sekretesskyddet bör uppenbarligen syftet med handlingen
vara utslagsgivande. Denna grundprincip har också departementschefen
anslutit sig till. Principen har även kommit till uttryck i Landsorganisationens
remissyttrande, vari uttalas, att sekretessen »bör gälla endast de
handlingar som direkt berör förhandlingarna och upprättats just för detta
ändamål». Genom förslaget att även sekretesskydda utredning och förslag
som inkommit från annan än myndighet utan att ha tillkommit för förhandling
göres emellertid ett avsteg från den nämnda principen. Denna utvidgning
av sekretesskyddet skulle innebära att handlingar av de mest skilda
slag, tillkomna i helt andra syften än för förhandlingsverksamheten, kunde
undandragas offentligheten. För ett så långt gående sekretesskydd har
bärande skäl inte anförts.

Till följd av det anförda har vi funnit, att utskottet bort föreslå riksdagen
att, med bifall till motionerna I: 730 och II: 855 i förevarande del, avslå
proposition nr 88 i vad avser 35 § andra stycket.

III. av fru Segerstedt Wiberg samt herrar Sveningsson, Sörenson, Risberg,
Magnusson i Tumhult och Westberg, vilka anfört:

Propositionens förslag till bestämmelser om vilken myndighet som bör
vara behörig att besluta om utlämnande av sekretessbelagd handling kan ej
anses förenligt med stadgandet i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen, att framställning
om att utbekomma allmän handling skall prövas av den myndighet
där handlingen finnes. De föreslagna bestämmelserna förefaller också onödigt
komplicerade och blir svåra att tillämpa i praktiken. Enligt vår mening
bör i princip handling, som tillkommit för avtalsförhandling, betraktas som
varje annan handling. Om den myndighet, som förvarar handlingen, vid ett
begärt utlämnande finner, att detta kan bliva till men för förhandlingarna,
må myndigheten vägra utlämnande. Detta är det normala förfarandet enligt
tryckfrihetsförordningen. Vi kan sålunda inte finna, att någon särskild bestämmelse
är erforderlig.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650026