Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 (Utlåtande 1953:Ku22 - höst Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kommunallag m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 15 april
1953 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 210,
däri Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 8 april 1953 föreslagit riksdagen
att antaga förslag till

1) kommunallag;

2) lag om införande av kommunallagen;

3) lag angående ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning
och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

4) lag angående ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253);
samt

5) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 26 november 1920 (nr
796) om val till riksdagen.

Beträffande motiveringen till lagförslagen får utskottet, i den män redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

I samband med propositionen, vars behandling uppskjutits till höstsessionen,
har utskottet till behandling förehaft följande, i anledning av propositionen
väckta och till utskottet hänvisade motioner:
inom första kammaren
nr 501 av herr Herlitz,
nr 502 av herr Lundgren,
nr 503 av herr Lodenius m. fl.,
nr 504 av herr Svensson,
nr 505 av herr Weiland m. fl.,
nr 506 av herr Spetz och herr Ohlsson, Ebbe,
nr 507 av herr Sunne m. fl. och
nr 508 av herr Nilsson, Patrick, m. fl., ävensom
inom andra kammaren
nr 618 av herr Nihlfors,
nr 619 av herrar Hammar och Hagård,
nr 620 av herr Adamsson,
nr 621 av herr Ekdahl m. fl.,
nr 622 av herr Persson i Norrby m. fl.,
nr 623 av herr Svensson i Vä m. fl. och
nr 624 av fru Sjöstrand m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med ut1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt. 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

skottets redogörelse för Kungl. Maj:ts föreliggande förslag i de delar, som
yrkandena i varje särskilt fall avse. I fråga om de skäl motionärerna anfört
till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledning.

Kommunallagskommittén, som i enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 22 mars 1946 tillsatts för att verkställa viss översyn av den kommunala
lagstiftningen och framlägga därav föranledda förslag, har den 4
februari 1952 avlämnat betänkande III med förslag till ny kommunallag
m. m. (SOU 1952: 14). Den föreslagna lagen är avsedd att ersätta de nuvarande
lagarna den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet och i stad
(LKL och LKS).

Förslaget innebär, att i stort sett enhetliga former skapas för den kommunala
organisationen i landskommuner och städer. Kommunalstämman
och allmänna rådstugan avskaffas, och beslutanderätten skall överallt tillkomma
fullmäktige. I syfte att stärka ledningen av förvaltningen föreslås
regler, som ge kommunalnämnd i landskommun och drätselkammare i stad
ställningen av kommunens verkliga centralorgan, dess styrelse. De största
städerna få möjlighet att som kommunens styrelse inrätta ett stadskollegium.
Mandattiderna för fullmäktige och kommunens styrelse skola enligt
förslaget sammanfalla; styrelsen skall utses i december det år, fullmäktigval
ägt rum, av de nyvalda fullmäktige. Magistratens befattning med kommunalstyrelsen
föreslås skola upphöra. I anslutning härtill har kommittén
uttalat den meningen, att även magistratens befattning med vissa statligt
administrativa uppgifter skall — efter en övergångstid — upphöra. Delvis
som en konsekvens av magistratens avskaffande föreslås en motsvarande
successiv avveckling av kommunalborgmästarinstitutionen. Ändringar
föreslås vidare i de nuvarande bestämmelserna om valbarhet till kommunala
förtroendeuppdrag, avsägelserätt och kommunala tillkännagivanden.
En allmän jävsregel för ledamöterna av de kommunala organen införes.
I fråga om kommunernas drätselförvaltning föreslår kommittén åtskilliga
nyheter. Bl. a. ha i lagförslaget inarbetats bestämmelser om fondbildning, ett
ämne som f. n. är reglerat i särskild lag. Kommunernas fria lånerätt föreslås
vidgad. Besvärsreglerna ha omarbetats, och i samband därmed har kommittén
förordat, att kommunerna skola få rätt att utse en särskild nämnd,
kallad besvärsnämnd, med uppgift att pröva de kommunala förvaltningsorganens
beslut rörande tjänstetillsättningar m. fl. ärenden. Slutligen föreslår
kommittén ändring i bestämmelserna om municipalsamhällen, åsyftande
en minskad användning av denna organisationsform. Den föreslagna
kommunallagen jämte vissa därav betingade ändringar i särskilda författningar
avses skola träda i kraft den 1 januari 1955.

Kommitténs förslag är i huvudsak enhälligt. De reservationer, som på
vissa speciella punkter avgivits av olika ledamöter, redovisas nedan i erforderlig
mån vid behandlingen av de frågor till vilka de hänföra sig.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Över kommitténs ifrågavarande förslag i dess helhet ha efter remiss yttranden
avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket,
överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser (med överlämnande av yttranden
från 107 magistrater eller kommunalborgmästare, samtliga — 133
— städer, 42 köpingar, 152 landskommuner och 40 municipalsamhällen),
besvärssakkunniga, ordningsstadgeutredningen, föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
svenska kommunalarbetareförbundet och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
samt styrelserna för svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, föreningen
Sveriges kommunala förvaltningsjurister, föreningen Sveriges kommunalkamrerare,
Sveriges stadskamerala förening och föreningen Sveriges stadsdomare.
Beträffande särskilda delar av förslaget ha efter remiss yttranden
avgivits av riksarkivet, bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kommunlåneutredningen och hälsovårdsstadgekommittén.

Förevarande proposition grundar sig i allt väsentligt på kommunallagskommitténs
förslag. Bland de avvikelser från kommittéförslaget som propositionen
innefattar märkes att den nuvarande ordningen i fråga om kommunalborgmästarna
bibehålies tills vidare. Vid bearbetningen av kommitténs
förslag ha beaktats de förslag till ändringar i kommunallagarnas regler om
allmän kommunalskatt och valkretsindelning, som framlagts vid innevarande
års riksdag i propositionerna nr 100, respektive nr 185.

I propositionen föreslås vidare — med anledning av riksdagens skrivelse
den 12 mars 1952 (nr 71) — viss ändring i sättet för kungörandet av kommunalfullmäktig-
och stadsfullmäktigval.

Allmänna synpunkter.

Kommunallagskommittén. I ett inledande avsnitt av sitt betänkande
har kommittén redovisat de allmänna synpunkter, som kommittén
låtit vara bestämmande för sitt arbete. Kommunerna borde åtnjuta största
möjliga frihet att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer med
hänsyn till skiftande lokala behov. Lagstiftningen borde därför icke innehålla
tvingande bestämmelser i andra avseenden än sådana i fråga om vilka
det ur allmän synpunkt erfordrades fasta regler och en enhetlig ordning i
alla kommuner. Vidare syntes lagstiftningen genom stadganden av fakultativ
natur böra ge kommunerna möjlighet att efter eget skön bringa en viss
i lagen angiven ordning i tillämpning. Men längre borde lagstiftaren icke
ingripa reglerande, utan kommunerna borde ges den rörelsefrihet och de
utvecklingsmöjligheter på det organisatoriska området, utan vilka den kommunala
verksamheten kunde löpa fara att tyngas och förlora i effektivitet.

I detta sammanhang har kommittén också behandlat vissa spörsmål rörande
kommunallagstiftningens form, bl. a. frågan om sammanförande av
de nuvarande kommunallagarna för städerna respektive för landsbygden till
en gemensam lag. Denna fråga bör enligt kommittén ses mot bakgrunden av
den på många olika områden pågående utvecklingen i riktning mot ett upp -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

hävande av skillnaderna mellan stad och land. I detta hänseende erinras bl. a.
om uppkomsten av stadsliknande samhällen i skilda delar av landet och om
den praxis som på senare tid tillämpats i kommunala indelningsärenden
och som inneburit, att stora landsbygdsområden inkorporerats med städer
eller att en tätort ombildats till stad tillika med hela den landskommun inom
vilken tätorten varit belägen. Kommittén har funnit dessa förhållanden helt
naturligt leda till frågan, om det finnes skäl att vidare upprätthålla olika
regler för den kommunala självstyrelsens handhavande i landskommuner
— varmed i detta sammanhang och i allmänhet även i fortsättningen avses
både »egentliga» landskommuner och köpingar —• samt städer, i varje fall
i den omfattning att särskilda lagar äro erforderliga. Vid en närmare undersökning
av skiljaktigheterna mellan de nuvarande lagarna har kommittén
kommit till den uppfattningen, att man utan förfång för vare sig det ena
eller andra slaget kommuner kan skapa enhetliga regler i de flesta hänseenden
vari olikhet för närvarande är rådande. I överensstämmelse härmed har
kommittén utarbetat förslag till gemensam kommunallag för de borgerliga
primärkommunerna.

Ehuru kommittéförslaget i princip innefattar enhetliga regler för den
kommunala organisationen i landskommuner och städer, har kommittén
bibehållit de nuvarande benämningarna på de främsta kommunala organen,
d. v. s. kommunalfullmäktige och kommunalnämnd för landsbygdens vidkommande
samt stadsfullmäktige och drätselkammare för städernas. Som
skäl härför har kommittén anfört dessa benämningars starka förankring i
det allmänna medvetandet. Kommunal- och stadsfullmäktige ha emellertid
i lagtexten vanligen sammanfattats såsom kommunens fullmäktige eller
blott fullmäktige. Och som gemensam beteckning för kommunalnämnd och
drätselkammare samt det speciella styrelseorganet i större städer, stadskollegiet,
använder kommittén »kommunens styrelse».

I förslaget till kommunallag har kommittén sammanfört — utom bestämmelser
motsvarande dem som nu finnas i kommunallagarna för land
och stad — även stadganden om fondbildning, ett ämne som f. n. regleras
i den särskilda lagen om kommunal fondbildning av den 6 december
1946. Som motivering härför har kommittén framhållit, att dessa stadganden
utgöra en betydelsefull del av de regler, som finnas om kommunens
drätsel —■ ett område av den kommunala förvaltningen, som kommittén ansett
önskvärt att reglera i ett sammanhang. Av liknande skäl har kommittén
i sitt förslag till kommunallag också infogat bestämmelser i de avseenden
vari föreskrifter äro meddelade i lagen den 12 juni 1936 angående användning
i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom.

Remissyttrandena. Den allmänna inställningen till kommitténs
förslag är över lag positiv. Grundsatsen om att kommunerna böra åtnjuta
största möjliga frihet att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer
gillas av ett stort antal remissmyndigheter. Förslaget om sammanförande av
kommunallagarna för land och stad till en enda lag har vunnit stark anslutning.
Erinringar mot detta förslag ha i huvudsak framställts blott av

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

representanter från några landsrättsstäder. Man har därvid gjort gällande,
att landsbygdssynpunkterna tillmätts för stor betydelse och att städernas intressen
eftersatts till förmån för den eftersträvade enhetligheten. Mot förslaget
att inarbeta fondbildningsreglerna i kommunallagen ha invändningar
gjorts endast från några få håll.

Departementschefen. Inledningsvis har departementschefen erinrat
om att den kommunala självstyrelsen i vårt land bygger på gamla
traditioner och att den framstår som en av hörnpelarna i vårt fria samhällsskick.
Mot bakgrunden härav tedde det sig som en naturlig uppgift
för lagstiftaren att reglera kommunernas verksamhetsformer på ett sätt,
som vore ägnat att bevara och utveckla självstyrelsen. Detta måste vara
utgångspunkten för all lagstiftning på det kommunala området och framför
allt den centrala lagstiftning det här gällde. Denna utgjorde ett viktigt
led i det arbete för att förbättra den kommunala organisationen och effektivisera
verksamheten inom kommunerna, på vilket reformsträvandena på
detta område särskilt varit inriktade sedan genom 1918 års rösträttsreform
alla medborgare fått lika inflytande på skötseln av de kommunala angelägenheterna
och därmed det primära målet för dessa strävanden uppnåtts.

Efter en återblick på reformarbetet förklarar departementschefen, att
han rörande de allmänna riktlinjer, som böra vara bestämmande för utformningen
av den nya lagstiftningen, kan ansluta sig till kommunallagskommittén.
I detta hänseende anföres närmare:

Jag biträder sålunda kommitténs uttalande, att kommunerna bör åtnjuta
största möjliga frihet att ordna sin förvaltning och sina verksamhetsformer
med hänsyn till skiftande lokala behov. Denna min ståndpunkt har sin
grund i den principiella uppfattningen, att kommunerna bäst fyller sina
många uppgifter som lokala samhällsorgan, om de åtnjuter relativ frihet på
det organisatoriska området. En alltför ingående reglering från statsmakternas
sida av kommunernas förhållanden skulle dessutom kringskära den kommunala
självstyrelsen och minska medborgarnas intresse för kommunala
åtgärder och initiativ. Å andra sidan är det självfallet, att grunddragen
för den kommunala organisationen måste anges i lagen. Lagstiftaren måste
fastställa det minimimått av regler, som ger kommunmedlemmarna garantier
för likställighet och handläggning under demokratiska former och
säkerställer ett visst reellt lekmannainflytande på avgörandena, utan vilket
självstyrelsen lätt blir ett tomt sken. Detta innebär även, att en viss enhetlighet
i organisation och arbetsformer för kommunerna under alla förhållanden
är ofrånkomlig.

I fråga om de kommunala organen och verksamhetsformerna gäller det
alltså att mot varandra väga å ena sidan betydelsen av att kommunerna
åtnjuter största möjliga mått av frihet och utrymme för lokala anordningar
och å den andra behovet av garantier för att denna frihet ej missbrukas
samt det intresse av enhetlighet som föreligger bl. a. ur denna synpunkt.
Enligt min mening har kommittén på det hela taget löst detta avvägningsspörsmål
på ett lyckligt sätt.

Den sammansmältning av kommunallagsbestämmelserna för land och
stad, som kommittéförslaget innefattar, har departementschefen karakteriserat
som en naturlig konsekvens av den utveckling, som försiggått och

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

försiggår på många områden hän mot en utjämning av olikheterna mellan
landsbygd och städer. Som exempel pekas på den ökade tätortshildningen
i landskommunerna och på det förhållandet att flera städer numera inrymma
stora områden med ren glesbygd. Anmärkningen från några landsrättsstäders
sida att kommittén tillmätt landsbygdssynpunlcterna för stor betydelse
vid lagbestämmelsernas sammanförande och utformning har departementschefen
icke funnit berättigad. Den ändring i organisation och arbetsformer,
som föranleddes av bestämmelsernas sammanförande, syntes i intet
fall behöva rubba några verkligt grundläggande och omistliga principer
i organisationen. Departementschefen kunde därför utan tvekan ansluta sig
till förslaget att sammanföra kommunallagsbestämmelserna för land och stad
i en och samma författning. Mot bibehållandet i denna författning av de
nuvarande för land och stad skilda benämningarna på de främsta kommunala
organen funnes enligt departementschefens mening knappast något att
invända.

I likhet med kommittén har departementschefen ansett lämpligt att i
kommunallagen infoga bestämmelser om fondbildning ävensom föreskrifter
i det ämne, som nu regleras i 1936 års lag om användning i vissa fall av
kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. Vad särskilt anginge
fondbildningsreglerna syntes deras intagande i kommunallagen ägnat att
understryka fondbildningens natur av ett normalt led i den kommunala hushållningen.

I anslutning till uttalanden av kommittén har departementschefen i förevarande
sammanhang anfört, att åtgärder synas böra vidtagas för att anpassa
vissa andra författningar på kommunallagstiftningens område efter
principerna i den nu föreslagna lagen. Under erinran att kommittén också
framlagt förslag till ny landstingslag, för vilket kommunallagens bestämmelser
i stor utsträckning tjänat som förebild, har departementschefen framhållit,
att i fortsättningen även lagen om församlingsstyrelse och de lagar
som reglera Stockholms kommunalförvaltning böra uppmärksammas. — I
enlighet härmed ha efter avlåtandet av förevarande proposition särskilda
sakkunniga tillkallats för översyn av de åsyftade författningarna.

Departementschefen har dessutom framhållit som önskvärt att bestämmelser
om den kommunala förvaltningsorganisationen, besvärsregler in. in. i
fattigvårds- och barnavårdslagarna, hälsovårdsstadgan in. fl. författningar
anpassas efter en ny kommunallag. Frågan härom syntes böra upptagas till
prövning i anslutning till den översyn av dessa specialförfattningar, som påginge
eller förbereddes.

Utskottet. Kommunallagstiftningen av år 1930 innefattade i huvudsak en
formell revision av 1862 års kommunalförordningar med de ändringar däri
som vidtagits under den långa tid förordningarna voro gällande. Genom denna
revision skapades ett fast underlag för ett på mera praktiska och konkreta
uppgifter inriktat lagstiftningsarbete. Sedan den närmaste befattningen
med detta arbete år 1946 lagts i händerna på kommunallagskommittén,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

ha efter förslag av kommittén betydelsefulla ändringar vidtagits i kommunallagarna.
Vid 1948 års riksdag beslöts sålunda en vidgning av den kommunala
kompetensen och upphävdes bestämmelserna om kvalificerad majoritet,
och vidare tillkommo då nya regler om fullmäktiges antal och om centralisering
av medelsförvaltningen i landskommunerna. Ändrade bestämmelser
om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag beslötos
vid 1950 års riksdag.

I det av. kommittén avgivna betänkande, som ligger till grund för förevarande
proposition, har kommittén behandlat återstoden av lagstiftningen
för de borgerliga primärkommunerna och föreslagit en ny, för land och
stad gemensam kommunallag. Såväl kommittén som departementschefen
har som en viktig synpunkt vid utformningen av den nya lagstiftningen understrukit,
att kommunerna böra åtnjuta största möjliga frihet att ordna
sin förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn till skiftande lokala
behov. Å andra sidan har betonats önskvärdheten ur allmän synpunkt
av en viss enhetlighet i organisation och arbetsformer samt behovet av garantier
för att kommunerna ej missbruka sin frihet. Utskottet har vid sin
genomgång av förslaget haft uppmärksamheten riktad på i vad mån de berörda
synpunkterna beaktats vid utformningen av de olika detalj bestämmelserna.
Enligt utskottets mening lämnar förslaget i denna del icke rum för
några anmärkningar. Den strävan till enhetliga bestämmelser, som kännetecknar
förslaget, sammanhänger självfallet nära med att förslaget innebär
ett sammanförande av kommunallagsbestämmelserna för land och stad. För
ett sådant sammanförande ha enligt vad utskottet funnit förebragts övertygande
skäl. Det ter sig enligt utskottets mening naturligt, att den utjämning
av olikheterna mellan stad och land, som försiggått och alltjämt fortsätter,
får sin avspegling på lagstiftningens område i form av en för skilda
slag av kommuner gemensam kommunallag. Utskottet kan så mycket hellre
biträda förslaget om gemensam kommunallag som det synes möjligt att
skapa enhetliga regler för land och stad utan att rubba något av vad som
är omistligt i de nuvarande organisatoriska bestämmelserna för de skilda
slagen av kommuner. Att många praktiska fördelar äro förenade med den
föreslagna ordningen torde vara uppenbart. Ur allmän lagstiftningssynpunkt
måste det också betraktas som en vinst, att den dubblering av en lång rad
likalydande bestämmelser, som de båda nuvarande lagarna innehålla, nu
bringas att upphöra.

Det föreslagna infogandet i kommunallagen av bestämmelser i ämnen, som
f. n. äro reglerade i kommunala fondbildningslagen och 1936 års lag om användning
i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom,
finner utskottet ändamålsenligt, särskilt som bestämmelsernas natur av en
ordinär reglering jämställd med övriga kommunallagsföreskrifter därigenom
blir bättre framhävd.

I likhet med departementschefen är utskottet av den uppfattningen, att
vissa andra kommunalförfattningar böra anpassas efter principerna i den
föreslagna lagen. Enligt vad utskottet inhämtat i detta avseende beräknas

O O O

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

proposition med förslag till ny landstingslag — byggd på ett av kommunallagskonimittén
avgivet förslag och avsedd att träda i kraft samtidigt med
kommunallagen — bliva framlagd för nästa års riksdag. Vidare torde de utredningar,
som enligt vad förut nämnts tillsatts för översyn av församlingslagstiftningen,
respektive lagen om kommunalstyrelse i Stockholm i syfte att
bringa dessa lagstiftningskomplex i överensstämmelse med kommunallagen,
komma att inom kort avge förslag till vissa provisoriska lagstiftningsåtgärder,
som skola tillämpas från kommunallagens ikraftträdande. .

Utskottet delar departementschefens uppfattning om angelägenheten av att
även de bestämmelser om kommunernas förvaltningsformer, som finnas i
fattigvårds- och barnavårdslagarna m. fl. specialförfattningar, i möjligaste
mån anpassas efter den nya kommunallagen. Det synes utskottet för vinnande
av enkla och rationella arbetsformer i den kommunala förvaltningen
vara av största vikt, att en sådan anpassning snarast kommer till stånd.
För detta ändamål bör enligt utskottets mening nu pågående revision av
vissa av specialförfattningarna påskyndas och övriga författningar göras till
föremål för översyn.

Kommunalstämmans och allmänna rådstugans avskaffande.

Gällande ordning. Fullmäktiginstitutionen är enligt gällande bestämmelser
obligatorisk i kommuner med mer än 700 invånare. I övriga
kommuner kan den allmänna beslutanderätten utövas på kommunalstämma
eller allmän rådstuga. Den 1 januari 1953 hade blott två kommuner
färre än 700 invånare.

Emellertid ha stämman och rådstugan vissa speciella uppgifter, vilka lagligen
icke kunna ombesörjas av fullmäktige. De ärenden, som enligt kommunallagen
för landet äro förbehållna kommunalstämman, äro — om här
bortses från frågor rörande stämmans egen organisation samt om införande
och avskaffande av kommunalfullmäktige — dels ärenden, för vilkas avgörande
gälla särskilda bestämmelser om rösträtt, dels frågor om kommunalfullmäktiges
antal och dels vissa valärenden, nämligen val av nämndemän i
fall då kommunen icke utgör egen valkrets för val av nämndemän, vidare val
av valmän för utseende av vattenrättsnämndemän, av skiftesgodemän, av
valmän för utseende av ägodelningsnämndemän samt av ledamöter i skogsvårdskommitté.

De viktigaste bland de ärenden, för vilkas avgörande gälla särskilda bestämmelser
om rösträtt, äro de som angå i mantal satt jord. I dessa ärenden
må ej andra deltaga än de som inneha sådan jord. Kommunalstämma för
behandling av dylika ärenden brukar benämnas jordbruksstämma. De angelägenheter,
som avgöras på jordbruksstämma, röra vården av sockenallmänningar,
förvaltningen av olika till den mantalssatta jorden knutna kassor,
såsom magasinslcassor och olika slag av rotehållarkassor, m. m.

Även i fråga om en del av de på kommunalstämman ankommande valärendena
är rösträtten på visst sätt begränsad. Rätt att deltaga i val av val -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

män för utseende av ägodelningsnämndemän samt i val av skiftesgodemän
och ledamöter i skogsvårdskommitté tillkommer sålunda i allmänhet endast
de kommunalt röstberättigade, som äga eller inneha jordbruksfastighet.

De ärenden, vari beslutanderätten i stad städse tillkommer allmänna rådstugan,
äro av två slag, nämligen dels överläggningar och beslut i sådana
angelägenheter, som enligt särskilda författningar äro förbehållna vissa
klasser av stadens medlemmar, och dels frågor — förutom om införande och
avskaffande av stadsfullmäktige — om stadsfullmäktiges antal.

Utöver vad nu sagts ha kommunalstämman och allmänna rådstugan
vissa uppgifter vid uppbyggnaden av förvaltningsorganisationen i nybildad
kommun.

Kommitté n. Med utgångspunkt från att efter kommunindelningsreformens
genomförande den 1 januari 1952 blott en kommun (Holmön) hade
färre invånare än 700 har kommittén framhållit, att fullmäktiginstitutionen
med angivna undantag vore obligatorisk i landets samtliga landskommuner
och städer redan enligt nu gällande bestämmelser. Det syntes därför saknas
anledning att bibehålla regler om kommunalstämma och allmän rådstuga
såsom organ för utövning av kommunens allmänna beslutanderätt. Att ingå
på de företräden det representativa systemet ägde i jämförelse med beslutanderättens
utövning av medborgarna på stämma och rådstuga syntes icke
påkallat. För kommittén vore det tillräckligt att i detta sammanhang konstatera,
att det med hänsyn till kommunindelningsreformen och befolkningsutvecklingen
i städerna i fortsättningen komme att praktiskt taget
saknas tillämplighetsområde för de nuvarande bestämmelserna om kommunalstämma
och allmän rådstuga såsom beslutande organ i kommunernas
allmänna angelägenheter. Dessa bestämmelser borde därför utgå ur
kommunallagstiftningen. Vad åter angår de olika slag av ärenden, däri
kommunalstämman och rådstugan äga exklusiv beslutanderätt, har kommittén
funnit, att dessa ärenden icke äro av den art och betydelse, att berörda
organ böra bibehållas för handläggning av desamma även sedan fullmäktige
blivit obligatoriska i alla kommuner. Då kommittén sålunda funnit
förutsättningar föreligga för en fullständig utmönstring ur kommunallagstiftningen
av bestämmelserna om kommunalstämma och allmän rådstuga,
har kommittén i sitt förslag till kommunallag icke upptagit några dylika
bestämmelser.

Kommittén har därefter övervägt åt vem kommunalstämmans och allmänna
rådstugans uppgifter skola anförtros i fortsättningen.

Vad angår de ärenden, som ankomma på den s. k. jordbruksstämman, omnämner
kommittén, att den i skrivelse till Ivungl. Maj :t den 10 oktober
1949 närmare angivit sina synpunkter på detta spörsmål. Kommittén hade
därvid förordat, att man under en övergångstid skulle tillåta jordbruksstämmotillgångarnas
förvaltning på hävdvunnet sätt men samtidigt bereda
de olika menigheterna möjlighet att skapa nya förvaltningsformer för tillgångarna.
Skrivelsen utmynnade i en hemställan att Kungl. Maj :t måtte på

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

lämpligt sätt draga försorg om att ärendet fullföljdes i vad det fölle utanför
den förestående kommunallagsreformen. Kommittén har nu i förevarande
betänkande föreslagit en övergångsbestämmelse för det ändamål som berörts
i skrivelsen. Stadgandets giltighet har begränsats till fem år.

I fråga om de angelägenheter, som i stad enligt särskilda författningar äro
förbehållna vissa klasser av stadens medlemmar, har kommittén framhållit,
att sådana ärenden väsentligen syntes röra fastighetsägarna samt angå gatas
anläggning och underhåll ävensom gaturenhållning. Där icke fastighetsägarna
befriats från sina skyldigheter genom stadsfullmäktiges beslut, hade
hithörande angelägenheter reglerats genom s. k. likställighetsöverenskommelser
i enlighet med Kungl. Maj :ts cix-kulär den 10 juli 1863 mellan å
ena sidan staden och å den andra fastighetsägarna, som därvid under magistratens
ordförandeskap samlats till allmän rådstuga och där ensamma
utövat rösträtt. Kommittén anser, att det icke är behövligt att skapa någon
ersättning för allmänna rådstugan i dess egenskap av organ för fastighetsägarna.
Enligt kommitténs mening kan man framdeles nöja sig med att fastighetsägarna
få tillfälle att taga ställning till en ifrågasatt likställighetsöverenskommelse
eller ändring i dylik vid ett offentligen utlyst möte, för
vilket icke några särskilda författningsbestämmelser gälla. Dylikt fastighetsägarsammanträde
kunde hållas i landsrättsstad inför valnämnden samt i
annan stad inför magistraten och, efter magistratens slutliga avveckling, inför
det organ som övertoge magistratens valfunktioner.

Bestämmanderätten i frågor om fullmäktiges antal skall enligt kommitténs
förslag i allmänhet tillkomma fullmäktige själva. Vid nybildning av kommun
liksom då fullmäktigval skall anställas med anledning av in- eller exkorporering
skall dock antalet fullmäktige bestämmas av länsstyrelsen.

Beträffande val av nämndemän förordar kommittén sådan ändring i gällande
bestämmelser om valkretsindelning för nämndemansval, att kommun
städse skall utgöra egen valkrets. Detta medger i sin tur, att dessa val
städse kunna förrättas av kommunernas fullmäktige. Även övriga på kommunalstämman
ankommande valärenden föreslås överflyttade till fullmäktige.

I nybildad kommun skola enligt kommittéförslaget — utom bestämmandet
av fullmäktiges antal — vissa andra uppgifter, som f. n. tillkomma kommunalstämma
eller allmän rådstuga, överföras på länsstyrelsen.

För genomförande av kommitténs nu angivna förslag om handhavandet
i fortsättningen av kommunalstämmans och allmänna rådstugans speciella
uppgifter har kommittén framlagt förslag till ändringar i lagen om ordning
och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, kommunala
vallagen, rättegångsbalken, lagen om delning av jord å landet, vattenlagen
och förordningen angående skogsvårdsstyrelser.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag i denna del har under
remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschef en uttalar sin anslutning till förslaget att avskaffa
kommunalstämman och allmänna rådstugan. I likhet med kom -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

mittén har departementschefen ansett anledning saknas att i detta sammanhang
taga upp någon principdiskussion om formerna för den kommunala
beslutanderättens utövning. Även den föreslagna fördelningen av stämmans
och rådstugans speciella uppgifter i framtiden har biträtts av departementschefen.
Han anser liksom kommittén, att de angelägenheter som f. n. behandlas
på jordbruksstämma under en övergångstid alltjämt böra få handläggas
i hittillsvarande ordning, samt förordar, att Kungl. Maj :t får rätt att
förlänga den av kommittén föreslagna tiden, fem år, om det skulle befinnas
oundgängligt. Departementschefen har tillfogat, att frågan på vad sätt staten
skall, genom lagstiftning eller annorledes, medverka till omläggningen
av jordbruksstämmotillgångarnas förvaltning f. n. är föremål för övervägande.
Under erinran om att överförandet till fullmäktige av de på kommunalstämman
ankommande valärendena erfordrar ändringar i vissa författningar
på civillagstiftningens område har departementschefen förklarat, att
med dessa ändringar torde böra få anstå till 1954 års riksdag.

Utskottet. Till följd av kommunsammanslagningarna och befolkningstillväxten
i städerna har praktiskt taget kommit att saknas tillämpningsområde
för den nuvarande regeln att den kommunala beslutanderätten kan
utövas på kommunalstämma, respektive allmän rådstuga, där invånarantalet
ej överstiger 700. Vid årsskiftet 1952/53 underskred sålunda folkmängden
det avgörande talet blott i två kommuner. Bl. a. med hänsyn härtill lärer
saknas anledning att bibehålla reglerna om stämma och rådstuga som beslutande
organ i kommunens allmänna angelägenheter. Ej heller synes det
rationellt att låta stämman och rådstugan kvarstå för att i fortsättningen
handlägga de speciella uppgifter, som nu ankomma på dem. Utskottet biträder
därför förslaget om utmönstring ur kommunallagstiftningen av bestämmelserna
om kommunalstämma och allmän rådstuga. Mot vad departementschefen
i anslutning till kommitténs förslag förordat beträffande handläggningen
i framtiden av stämmans och rådstugans speciella bestyr har
utskottet icke något att erinra. Utskottet förutsätter härvid, att förslag till
sådana författningsändringar, som betingas av vissa valuppgifters överflyttning
från kommunalstämman till fullmäktige, framläggas för nästa års
riksdag. Vidare vill utskottet uttala förhoppningen, att det skall vara möjligt
att skapa nya förvaltningsformer för jordbruksstämmotillgångarna i så
god tid, att någon förlängning icke behöver ifrågakomma av den övergångstid
av fem år, under vilken hithörande angelägenheter enligt den preliminära
beräkningen alltjämt skola få behandlas på kommunalstämma.

Fråga om att införa suppleanter för fullmäktige.

Förslag i riksdagen. Tid efter annan ha i riksdagen framförts
förslag om införande i större eller mindre utsträckning av suppleanter i
kommunernas fullmäktigförsamlingar. Senast skedde detta åren 1938 och
1944, och vid båda tillfällena ledde förslagen till riksdagsskrivelser med anhållan
om utredning i de väckta frågorna.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

I sin skrivelse av år 1938 (nr 83) anhöll riksdagen i anledning av två av
konstitutionsutskottet tillstyrkta motioner av herr Ivar öman in. fl. (I: 62)
och herr Arnemark (II: 121) ni. fl., att Kungl. Maj :t ville föranstalta om
utredning och förslag till bestämmelser av innehåll att i stad, som utgjorde
egen förstakammarvalkrets vid val av stadsfullmäktige, tillika skulle utses
suppleanter för dessa med uppgift att vid förfall för fullmäktige deltaga i
val av ledamöter till första kammaren. Konstitutionsutskottet påpekade i
sitt utlåtande (nr 4), att i Stockholm och Göteborg till skillnad från vad som
gällde i övriga valkretsar icke funnes möjlighet att vid förhinder för valman
att deltaga i förstakammarval inkalla någon suppleant. Med hänsyn till de
förevarande valens rikspolitiska betydelse borde ett förhinder för en stadsfullmäktig
att deltaga i valet, såsom svår sjukdom o. dyk, icke få kunna
utöva inflytande på valutgången. Utskottet ansåg därför i likhet med motionärerna,
att även i Stockholm och Göteborg suppleant borde finnas att tillgå
för stadsfullmäktigledamot, som vore förhindrad att deltaga i förstakammarval.

Riksdagsskrivelsen av år 1944 (nr 96) var föranledd av en av herrar
Ekdahl och Andersson i Malmö väckt motion (II: 177), vilken tillstyrkts
av konstitutionsutskottet. I skrivelsen anhölls om utredning rörande lämpligheten
av införande i kommunallagarna av sådana bestämmelser, att vid
val av stads-, kommunal-, municipal- och kyrkofullmäktige även suppleanter
måtte utses för att inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder för
honom att bevista sammanträde. I sitt utlåtande (nr 8) sade sig utskottet
biträda motionärernas uppfattning att betydande olägenheter vore förenade
med gällande ordning, enligt vilken suppleanter ej funnes för ordinarie
ledamöter i fullmäktiginstitutionerna. Sålunda måste det anses vara olämpligt,
att suppleant saknades för det fall att ledamot t. ex. på grund av sjukdom,
för fullgörande av offentligt uppdrag under längre tid eller till följd
av jäv i frågor om ansvarsfrihet vore förhindrad deltaga i fullmäktiges sammanträden.
Nackdelarna med rådande system gjorde sig särskilt påminta i
de fall, då en ledamots frånvaro medförde att ett annat beslut fattades än
vad som skulle skett, om den meningsgrupp den frånvarande tillhörde varit
fulltaligt representerad. Till stöd för motionens tanke framhöll utskottet
vidare det värdefulla i att vid fullmäktigs avgång personer funnes att tillgå,
som i anledning av sin tidigare ställning som suppleanter förvärvat erfarenhet
eller i varje fall haft större anledning att sätta sig in i det kommunala
arbetet. Ett genomförande av en reform i ämnet komme även att innebära
en lösning av den i 1938 års riksdagsskrivelse avsedda frågan om utseende
av suppleanter för stadsfullmäktige i de två största städerna vid val av ledamöter
till första kammaren. Emot det åsyftade förslaget skulle — anförde
utskottet till sist — möjligen kunna invändas, att därigenom ansvarskänslan
hos fullmäktiges ordinarie ledamöter komme att undergrävas. Enligt utskottets
mening vore emellertid riskerna härför obetydliga, då utskottet
förutsatte, att anmält hinder icke finge godkännas, med mindre verkligt
bärande skäl för utevaro från sammanträde förelåge.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Kommittén. Kommittén har till en början redogjort för en enquete,
som på kommitténs initiativ företagits i suppleantfrågan bland ett 70-tal
landskommuner och 20 städer. Av redogörelsen framgår, att man i betydligt
mer än hälften av de avgivna svaren avstyrkt införande av suppleanter.

Kommittén framhåller härefter, att vad man främst åsyftat med förslagen
om en suppleantinstitution är, att den skulle bli en garanti för att medborgarnas
vid val uttryckta vilja återspeglades i fullmäktiges beslut även vid
sådana tillfällen, då någon eller några av de ordinarie representanterna vore
förhindrade att deltaga i besluten. Kommittén finner, att visst fog föreligger
för ett sådant resonemang, och utvecklar närmare sin syn härpå.
Emellertid framhåller kommittén, att uppmärksamhet också måste ägnas
frågan, i vad mån det enligt erfarenheten faktiskt förekommer, att fullmäktigledamöters
frånvaro leder till beslut som icke överensstämma med
en fulltalig församlings vilja. En sådan betydelsefull utbyggnad av den
kommunala organisationen, som införandet av fullmäktigsuppleanter skulle
innebära, syntes nämligen, trots de principiella skäl som talade därför,
icke böra komma i fråga, såvida icke en viss frekvens av dylik bristande
överensstämmelse mellan beslut och fulltaligt organs vilja kunde konstateras.
Det måste med andra ord kunna påvisas ett praktiskt behov av den
ifrågasatta reformen. Och även om ett sådant behov ådagalades, vore det
nödvändigt att utröna vilka olägenheter som vore förenade med suppleantinstitutionen
och om dessa vägde tyngre än skälen för suppleanter.

Särskilt med hänsyn till vad som framkommit vid den ovan berörda enqueten
har kommittén ansett sig kunna fastslå, att behovet av fullmäktigesuppleanter
till hindrande av att beslut förryckes genom fullmäktigs utevaro är
skäligen ringa. Önskemålet att vid fullmäktigs avgång ha tillgång till personer,
som genom sin ställning som suppleanter förvärvat kommunal erfarenhet,
spelade uppenbarligen icke någon avgörande roll vid bedömandet
av den föreliggande reformfrågan. Men även som ett stöd i andra hand för
tanken på en suppleantinstitution vore detta motiv — av skäl som kommittén
närmare utvecklar •— föga bärkraftigt.

Av de olägenheter, som äro förenade med suppleantsystemet, har kommittén
ansett den betydelsefullaste vara faran av ansvarskänslans försvagande
hos fullmäktige. Det kunde ligga nära till hands för en ledamot, som
av bekvämlighetsskäl eller för att slippa ansvaret för visst avgörande ville
utebli från sammanträde, att anmäla förhinder och påkalla inkallande av
suppleant. Kommittén framhåller att det icke torde vara möjligt att effektivt
hindra en sådan användning av suppleantinstitutionen med aldrig så
stränga villkor för godkännande av utevaro.

Kommittén anför vidare, att suppleanterna kunna antagas icke på samma
sätt som de ordinarie fullmäktige bli i tillfälle att sätta sig in i de föreliggande
frågorna. Deras insats syntes därför icke bli av högre värde.

I huvudsak av de skäl som nu angetts har kommittén i sitt förslag till
kommunallag icke upptagit några bestämmelser om fullmäktigsuppleanter.
Kommittén tillfogar i detta sammanhang, att den vid sitt ställningstagande

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

givetvis icke kunnat undgå att beakta den avvisande hållning till suppleantinstitutionen,
som kommit till uttryck i flertalet av de från kommunerna
inkomna yttrandena i denna fråga.

Även om sålunda tanken på ett allmänt införande av suppleanter i primärkommunerna
avvisas, har kommittén ansett starka skäl kunna anföras
för utseende av suppleanter i stad, som utgör egen förstakammarvalkrets,
med uppgift att vid förfall för fullmäktig deltaga i val av förstakammarledamöter.
Emellertid framhåller kommittén, att dessa suppleanter icke
skulle komma att taga någon befattning med i vanlig mening kommunala
angelägenheter. Suppleanternas uppgift skulle helt falla inom statslivets
område, och regler om dylika suppleanter hörde hemma bland bestämmelserna
om första kammarens bildande. Enär med hänsyn härtill kommittén
ansett ämnet falla utanför det lagstiftningsområde, som vore föremål för
översyn av kommittén, har kommittén icke upptagit spörsmålet till närmare
övervägande.

Remissyttrandena. Kommitténs avvisande av suppleantinstitutionen
i fullmäktigförsamlingarna har vunnit anslutning hos det alldeles
övervägande antalet remissinstanser. Endast en länsstyrelse och fyra kommuner
ha förordat införande av suppleanter.

Departementschefen. Främsta orsaken till kommunernas i allmänhet
negativa inställning till föreliggande reformfråga har departementschefen
ansett vara, att man i kommunerna över lag icke känt något praktiskt
behov av suppleanter och sålunda ej uppfattat det som en brist i den
kommunala organisationen att suppleanter saknades. Säkerligen ville man
ej ifrågasätta det principiellt befogade i önskemålet, att de politiska grupperingarna
borde kunna öva inflytande på kommunala angelägenheter efter
sin inbördes styrka och utan hänsyn till att en eller flera av deras företrädare
vore tillfälligt hindrad att deltaga i visst ärende. Men man torde anse,
att de fall, då viktiga beslut kunde påverkas genom frånvaro av någon ledamot,
vore alltför undantagsbetonade för att motivera införande av en suppleantinstitution.

Departementschefen säger sig dela denna syn på frågan. Skulle fullmäktigförsamlingarna
i landets kommuner kompletteras med en suppleantkår,
måste ha ådagalagts ett klart, till icke alltför få kommuner begränsat behov
av suppleanter för att garantera fullmäktiges funktionsduglighet och
hindra tillfälliga omkastningar i partifördelningen. Enligt departementschefen
visar den behandling frågan fått i kommittén och i samband med
remissen, att ett sådant behov icke föreligger.

I det läge förevarande spörsmål sålunda befinner sig har departementschefen
icke närmare ingått på alla de speciella skäl för och emot ett suppleantsystem,
som anförts under diskussionen i frågan, utan i detta avseende
i huvudsak anslutit sig till kommitténs argumentering.

Av liknande skäl som kommittén anfört har departementschefen ansett
anledning saknas att i förevarande sammanhang behandla frågan om införande
av suppleanter för stadsfullmäktige i de städer, som utgöra egna

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

förstakammarvalkretsar, med den enda uppgiften att vid behov deltaga i
val till första kammaren.

I ämnet väckta motioner. I de likalydande motionerna 1:506
av herr Spetz och herr Ohlsson, Ebbe, samt II: 621 av herr Ekdahl m. fl. yrkas,
»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i föreliggande
förslag till kommunallag samt i följ dförfattningar till densamma, att vid
val av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige även suppleanter måtte
utses att inträda såväl vid ledamots avgång som vid hinder för honom att
bevista sammanträde, samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta vederbörlig
lagtext».

Utskottet. Den av utskottet i dess utlåtande nr 8/1944 i viss mån understödda
tanken på att införa suppleanter i de kommunala fullmäktigförsamlingarna
har under remissbehandlingen vunnit föga anslutning från kommunernas
sida. Av de 367 kommuner och municipalsamhällen, som yttrat sig
över kommitténs förslag, ha endast 4 förordat suppleantsystem. Detta måste
uppenbarligen tolkas så, att fullmäktiginstitutionen anses fungera tillfredsställande
även om icke suppleanter finnas för frånvarande ledamöter. Att
gentemot denna kommunala erfarenhet och inställning vidhålla tanken på
ett suppleantsystem såsom motiverat ur rent principiella synpunkter förefaller
icke rimligt. För övrigt måste kommunernas avvisande hållning anses ge
ökad tyngd åt de invändningar mot suppleantinstitutionen, som framförts
när den föreliggande reformfrågan tidigare i olika sammanhang varit under
debatt. Att möjligheten att inkalla suppleant kan hos enskilda fullmäktigledamöter
minska deras känsla av ansvar för sitt uppdrag lärer sålunda icke
kunna helt bestridas. Och även hos allmänheten kan lätt en motsvarande
nedvärdering av fullmäktiguppdraget komma till synes. Detta kan t. ex.
taga sig uttryck däri, att en arbetsgivare utan verkligt tvingande skäl vägrar
en anställd ledighet för att deltaga i ett fullmäktigsammanträde under hänvisning
till att suppleant finnes för den anställde. Över huvud taget synes
det vara ägnat att minska fullmäktiges auktoritet i allmänhetens ögon, om
viktiga kommunala angelägenheter avgöras av en från det ena sammanträdet
till det andra olika sammansatt fullmäktigförsamling. Till det sagda vill
utskottet blott foga, att en suppleantinstitution säkerligen skulle kräva tämligen
komplicerade lagregler och bliva besvärlig i tillämpningen, särskilt i
vad angår prövningen av anmält förfall och inkallande av suppleant.

Utskottet ansluter sig sålunda till den ståndpunkt departementschefen intagit
i denna fråga och avstyrker motionerna I: 506 och II: 621.

Departementschefen har i förevarande sammanhang även berört spörsmålet
om införande av suppleanter för stadsfullmäktige i de städer, som utgöra
egna förstakammarvalkretsar, med uppgift att vid behov deltaga i val
till första kammaren. I anledning härav får utskottet erinra, att det i sitt
betänkande nr 17 vid innevarande års riksdag — vari utskottet hemställt, att
riksdagen ville hos Kungl. Maj :t begära viss utredning rörande första kammarens
sammansättning, ställning och funktioner — bl. a. framhållit, att

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

frågan om en enhetlig reglering av suppleantinstitutionen för de olika valkorporationerna
till första kammaren bör uppmärksammas. Utskottets hemställan
har bifallits av riksdagen (skrivelse nr 326).

Överlåtande av beslutanderätt från fullmäktige till nämnd.

Kommittén. Enligt kommunallagarnas bestämmelser utövas kommunens
beslutanderätt av fullmäktige (kommunalstämma, allmän rådstuga),
medan förvaltning och verkställighet tillkomma styrelser och nämnder. Med
utgångspunkt från dessa bestämmelser har kommittén behandlat frågan om
överlåtande av beslutanderätt (delegation) från fullmäktige till nämnd, särskilt
i frågor om förvärv och försäljning av fast egendom samt i avtals- och
lönefrågor. Kommittén har återgivit ett antal rättsfall till belysande av rättspraxis
ståndpunkt i ämnet.

Såvitt spörsmålet rör förvärv och föryttring av fastighet har kommittén
ansett det vara av vikt, att de inledningsvis berörda bestämmelserna givas
en sådan innebörd, att kommunernas befattning med fastighetsaffärer icke
försvåras. Där det ur praktisk förvaltningssynpunkt befunnes nödigt eller
i varje fall ändamålsenligt, att kommunens styrelse eller annat förvaltningsorgan,
som omhänderhade kommunens fastighetsförvaltning, omedelbart
kunde fatta beslut om köp eller försäljning av fastighet, borde fullmäktige
ha möjlighet att giva styrelsen eller nämnden bemyndigande härtill. Vid
dylika bemyndigandcn borde emellertid alltid fogas så ingående direktiv att
fullmäktige icke till förvaltningsorgan överlämnade den huvudsakliga förfoganderätten
över kommunens egendom.

Kommittén har därefter närmare utvecklat i vilka fall och under vilka
betingelser fullmäktige böra ha möjlighet att överlåta sin beslutanderätt beträffande
förvärv och avhändande av fast egendom. I anslutning härtill framhåller
kommittén, att rättspraxis hitintills ej kan anses ha lagt några hinder
i vägen för delegationsrätt i den av kommittén förordade utsträckningen.
Bl. a. med hänsyn härtill har kommittén ej föreslagit några närmare regler
om delegationsrätt på förevarande område utan förordat, att det liksom hitintills
överlåtes åt rättspraxis att draga upp gränserna för delegationsrätten.

Vad angår möjligheten att till förvaltningsorgan överlåta beslutanderätten
i avtals- och lönefrågor har kommittén -—- under hänvisning till att fullmäktige
i stad enligt rättspraxis ansetts kunna lämna stadens avtals- och
lönenämnd allmänt bemyndigande att fatta för staden bindande beslut i
ärenden rörande arbets- och löneförhållanden för arbetare och med dem likställd
personal — framhållit, att det ej finnes anledning att härutinnan göra
skillnad mellan arbetare och tjänstemän.

En av kommitténs ledamöter har i särskild reservation yttrat, att kommittén,
i stället för att faktiskt godtaga och förorda en utvidgning av delegationsrätten,
borde ha varnat för en sådan utveckling och tillrått en restriktivare
hållning mot tendenserna till ökat delegationsförfarande.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

1 samband med behandlingen av frågan om överlåtande av beslutanderätt
från fullmäktige till nämnd har kommittén även berört det därmed
besläktade spörsmålet om beredande av möjlighet för fullmäktige att bemyndiga
kommunförbund eller annan liknande sammanslutning att träffa
för kommunen bindande avgöranden i löne- och avtalsfrågor, s. k. extern
delegation. Kommittén har därvid kommit till den slutsatsen, att det f. n.
ej finnes tillräckligt starka skäl för att i lagstiftningen införa rätt till
delegation av nämnda slag.

Remissyttrandena. Åtskilliga kommunala remissinstanser ha biträtt
kommitténs synpunkter på frågan om delegation från fullmäktige till
nämnd. Från andra håll ha framförts önskemål, att bestämmeler om delegation
skola intagas i lagtexten.

Departementschefen. Enligt departementschefen ställer sig frågan
om tillåtligheten av delegation praktiskt sålunda: erfordras i kommunallagen
bestämmelser, som närmare än de nu gällande ange befogenheternas
fördelning mellan fullmäktige och nämnder? För sin del vore departementschefen
liksom kommittén av den uppfattningen, att förevarande ämne lämpade
sig mindre väl för en detaljreglering i lagen. Frågan rörde främst den
interna kommunala organisationen. På detta område måste finnas ett visst
utrymme för anpassning efter de krav som utvecklingen ställde. Departementschefen
uttalar därför som sin mening, att det liksom hittills bör anförtros
rättspraxis att med hänsynstagande till vad som är rimligt och ändamålsenligt
draga upp gränsen mellan beslutanderätt å ena sidan samt förvaltning
och verkställighet å den andra.

Till de synpunkter kommittén anfört på frågan om behovet av delegationsmöjligheter
i praxis har departementschefen i stort sett kunnat ansluta sig.

Med anledning av kommitténs ställningstagande till frågan om s. k. extern
delegation har departementschefen erinrat om att 1948 års förhandlingsrättskommitté,
som likaledes övervägt detta spörsmål, i sitt den 31 december
1951 avgivna betänkande intagit en annan ståndpunkt än kommunallagskommittén
och framlagt förslag till lag om rätt för kommun att uppdraga
beslutanderätten i hithörande frågor till sammanslutning av kommuner.
För egen del har departementschefen förklarat sig närmast böjd för att ansluta
sig till sistnämnda förslag och sålunda förorda, att kommun genom
en särskild lagstiftning av kommunallags natur medgives rätt till en sådan
extern delegation av beslutanderätten. Departementschefen har emellertid
ansett, att frågan bör ytterligare övervägas och underställas nästkommande
års riksdag.

Utskottet. En samlad och detaljerad uppräkning i lagen av de uppgifter,
som böra tillkomma fullmäktige å ena sidan samt de kommunala nämnderna
å den andra, lärer vara svår att åstadkomma och synes för övrigt ej lämplig.
I stor utsträckning framgå de olika organens åligganden av de speciella
bestämmelser, som meddelas i olika ämnen, t. ex. angående utgifts- och inkomststatens
fastställande, medelsförvaltning, revision, arkivvård o. s. v.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt 2 avd Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Men att därutöver med anspråk på fullständighet närmare reglera vad som
skall ankomma på fullmäktige respektive nämnder torde icke vara tillrådligt.
En sådan reglering skulle enligt utskottets mening kunna bli till hinder
för kommunerna i deras strävan att anpassa verksamhetsformerna efter lokala
förhållanden och den allmänna utvecklingens krav. Utskottet anser det
därför riktigt att som kommittén och departementschefen förordat bibehålla
den nuvarande generella regeln att kommunens beslutanderätt utövas av fullmäktige
samt att förvaltning och verkställighet tillkomma de administrativa
organen. Liksom hittills bör det alltså ankomma på rättstillämpningen att, när
fråga uppkommer hur långt det ena eller andra organets befogenhet sträcker
sig, lämna vägledande anvisningar för den kommunala praxis. I likhet
med departementschefen anser utskottet, att frågan om den s. k. externa
delegationen icke bör bli föremål för slutligt ställningstagande i nu förevarande
sammanhang.

Kommunernas centrala förvaltning och dess ledning.

Nuvarande ordning. I landskommunerna är kommunalnämnden
det främsta förvaltningsorganet. Kommunalnämnden har att bereda de
ärenden, som skola förekomma till behandling å kommunalstämma eller hos
kommunalfullmäktige, att förvalta kommunens egendom, uppbära dess inkomster
och i övrigt handhava dess drätsel samt att verkställa representationens
beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill
utsedda styrelser, nämnder eller personer. Vidare skall kommunalnämnden
ha överinseende över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr
utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning. Innan ärende,
som beretts annorledes än av kommunalnämnden, företages till avgörande
å kommunalstämma respektive hos kommunalfullmäktige, skall tillfälle lämnas
nämnden att avge yttrande däröver.

Ledamöter i nämnden väljas av kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dem till ett antal av minst fem och högst elva.
Jämte ledamöterna skola utses lika många suppleanter. Valet förrättas i
december månad året näst efter det, då allmänna val av kommunalfullmäktige
ägt rum, och avser de fyra därpå föjande kalenderåren.

Rörande kommunalnämndens organisation och verksamhetsformer innehåller
lagen utförliga bestämmelser. Föreskrifter finnas sålunda bl. a. om
valbarhet, förfarandet vid ledamots avgång, val av ordförande, suppleanternas
tjänstgöring, beslutförhet, protokoll öring, utseende av kassaförvaltare,
ledamöternas ansvar in. m.

Städernas förvaltning leddes i äldre tid regelmässigt av magistraten, som
dessutom såsom rådstuvurätt handhade rättsskipningen. Genom 1862 års
kommunallagstiftning utökades förvaltningsorganisationen i städerna med
en drätselkammare. I senare tid har magistraten avskaffats i åtskilliga städer,
som därmed lagts under landsrätt, och nytillkomna städer ha ej erhållit

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

magistrat och egen jurisdiktion. I dessa städer utgöres det ledande organet
av drätselkammaren, vid vars sida ställts en kommunalborgmästare. Antalet
städer med magistrat utgör f. n. 48 och landsrättsstäder 85.

Magistraten består av borgmästare och minst två rådmän. Dess uppgifter
bruka indelas i två huvudgrupper, kommunala och statliga. Med kommunala
uppgifter avses framför allt magistratens funktioner enligt LKS och med
statliga uppgifter vad som enligt särskilda författningar eller eljest åligger
magistraten såsom en statlig, lokal administrativ myndighet. En mellanställning
mellan dessa grupper intaga de åligganden som magistraten har i fråga
om allmänna val.

Enligt LKS tillkommer det magistraten bl. a. att vaka över att stadsfullmäktiges
beslut bringas till verkställighet av drätselkammaren och övriga verkställighetsorgan.
Finner magistraten, att ett fullmäktigbeslut icke tillkommit
i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes
överskrider fullmäktiges befogenhet eller att underställning uraktlåtits,
är magistraten pliktig att vägra handräckning till verkställighet av
beslutet. Vidare skall magistraten tillse, att åt staden donerad fast egendom
och staden förunnade inkomstgivande rättigheter bli behörigen använda för
sina bestämda ändamål. Magistraten tillsätter vid stadens förvaltning anställda
tjänstemän och betjänte, såvitt ej särskilda författningar eller reglementen
annorlunda stadga. Alla av staden utsedda styrelser stå i sin förvaltning
under magistratens överinseende. Magistraten har initiativrätt hos
stadsfullmäktige, och borgmästaren äger deltaga i fullmäktiges överläggningar.
På magistraten ankommer det att göra upp förslag till utgifts- och
inkomststat. Med revisionen av stadens räkenskaper har magistraten att taga
viss befattning. Även andra uppgifter tillkomma magistraten enligt LKS.

Enligt vallagarna vilar huvudansvaret för andrakammarvalens och de kommunala
valens anordnande på magistraten.

Bland magistratens mångahanda statligt administrativa uppgifter må nämnas
tiilståndsgivning enligt ordningsstadgan för rikets städer, förande av
handelsregister och fastställande av avstyckningar. Magistraten eller ledamot
av denna är överexekutor. Vanligen är en ledamot av magistraten notarius
publicus.

Drätselkammaren har att förvalta stadens egendom, uppbära dess inkomster
och i övrigt handhava dess drätsel samt därjämte ombesörja de allmänna
uppdrag för stadens räkning, vilka enligt för drätselkammaren gällande
reglemente tillhöra dess befattning. Drätselkammaren har vidare beredningsskyldighet
med avseende å de ärenden, som falla inom dess verksamhetsområde.
Innan ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller
allmänt beredningsutskott, företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall
tillfälle lämnas kammaren eller utskottet att avge yttrande. I stad utan magistrat
skall tillfälle städse lämnas drätselkammaren att avge yttrande över
ärende, som beretts annorledes än av kammaren.

I LKS:s kapitel om stadens drätsel stadgas skyldighet för drätselkammaren
att föra stadens räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. I stad

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

utan magistrat är uppgörandet av förslag till utgifts- och inkomststat ålagt
drätselkammaren.

Utöver vad nu sagts har drätselkammaren i stad utan magistrat att fullgöra
flertalet av de uppgifter, som enligt LKS ankomma på magistraten.
Någon kontroll av stadsfullmäktigbeslutens laglighet tillkommer det dock
icke drätselkammaren att utöva.

De organisatoriska föreskrifterna för drätselkammaren i LKS äro synnerligen
knapphändiga. Ledamöterna skola utses av stadsfullmäktige, varvid
vissa valbarhetsregler gälla. I övrigt förutsättes, att erforderliga bestämmelser
meddelas i ett reglemente för drätselkammaren, som skall fastställas av
länsstyrelsen. Detta gäller sålunda t. ex. om antalet ledamöter, mandattid,
suppleanter, val av ordförande m. m.

I stad utan magistrat skall, som förut antytts, finnas en kommunalborgmästare.
Kommunalborgmästaren, som icke får vara stadsfullmäktig eller
tillhöra drätselkammaren, äger deltaga i fullmäktiges överläggningar och
är skyldig att närvara vid kammarens sammanträden. Han väljes av stadsfullmäktige,
men förordnande å befattningen utfärdas av länsstyrelsen.
Kommunalborgmästare skall ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna
kunskapsprov, dock kan dispens härifrån meddelas av Konungen.
I ett reglemente, som utfärdas av Konungen efter förslag av stadsfullmäktige,
skall bl. a. angivas kommunalborgmästarens åligganden. De rent kommunala
göromålen skifta i olika städer. Däremot gäller en enhetlig ordning
beträffande vissa statligt administrativa uppgifter. Dessa sammanfalla i
huvudsak med magistratens motsvarande uppgifter.

De bestämmelser om städernas centrala förvaltning, för vilka redogjorts
i det föregående, ge ingen fullständig bild av hur organisationen är utformad
i det praktiska livet. Kommunallagskommittén har med beaktande härav
kompletterat sin redogörelse för lagbestämmelserna med en översikt av den
nuvarande stadsförvaltningens organisation.

I fråga om magistraten har kommittén konstaterat, att dess uppgifter i
stadsstyrelsen blivit av allt mera formell karaktär, allteftersom den kommunala
självstyrelsen vuxit i styrka och förvaltningsorganisationen byggts
ut. Någon verklig legalitetskontroll från magistratens sida torde numera
icke förekomma i det stora flertalet städer; dock brukar borgmästaren närvara
vid stadsfullmäktiges sammanträden. Stadsfullmäktiges beslut anmälas
i allmänhet för magistraten, men det torde ytterst sällan inträffa, att
magistraten vägrar verkställighet. Ej heller förekommer någon övervakning
eller uppsikt från magistratens sida över den kommunala förvaltningen.
Bestämmelsen om magistratens befattning med tjänstetillsättningar saknar
numera praktiskt taget all betydelse. Magistratens allmänna initiativrätt
inom kommunalförvaltningen torde begagnas ytterst sällan. Dess befattning
med budgetberedningen är numera liksom dess uppgifter med avseende
å den kommunala revisionen nästan undantagslöst av rent formell
art.

Beträffande drätselkammaren har kommittén framhållit, att kammaren

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

i allmänhet kommit att intaga en ställning motsvarande kommunalnämndens
i landskommunerna. Tyngdpunkten i beredningen har sålunda i flertalet
städer förlagts till drätselkammaren, ehuru allmänna beredningsutskott
förekomma mångenstädes. Ett sjuttiotal städer ha odelad drätselkammare,
medan kammaren i övriga städer är uppdelad på två eller tre avdelningar.
I några av de största städerna intaga avdelningarna en mycket självständig
ställning. Mandatperioden är i allmänhet fyra år, men det förekommer
såväl tre- som tvåårig period. Där mandattiden är fyra år, väljes kammaren
i allmänhet i december året efter det ordinarie stadsfullmäktigval
ägt rum.

Kommittén. De nyheter kommittén föreslår äro i huvudsak följande.
I varje kommun skall finnas en ledande centralmyndighet för förvaltningen,
kommunens styrelse, som på landet skall utgöras av kommunalnämnden
och i städerna av drätselkammaren eller ett nytt organ, benämnt stadskollegiet.
Enhetliga regler införas om sammansättningen av kommunens styrelse
och formerna för dess verksamhet. Magistratens befattning med kommunalförvaltningen
avskaffas. Även kommunalborgmästarbefattningen föreslås
skola upphöra.

Såvitt angår magistraten har kommittén till stöd för sitt förslag anfört,
att magistratens befattning med de uppgifter, som enligt LKS tillkomma
densamma, under utvecklingens gång i allmänhet kommit att sakna reell
betydelse. Kommittén har vidare betonat det oegentliga i att det kommunala
livet i vissa städer, nämligen i dem som på grund av sin storlek eller
av andra särskilda skäl fått behålla egen jurisdiktion, skall vara underkastat
en ständig övervakning av en magistratsinstitution, medan rikets övriga
kommuner, vilka i allmänhet ha en väsentligt mindre utvecklad organisation
för den kommunala förvaltningen, äro befriade därifrån. Beträffande
frågan i vad mån magistratens hittillsvarande funktioner enligt LKS
kunna helt upphöra eller böra överflyttas på andra organ har kommittén
ansett, att legalitetskontrollen bör upphöra och övriga uppgifter i huvudsak
kunna överlämnas till kommunens styrelse.

Kommittén har i förevarande sammanhang även tagit upp frågan om
överflyttning av magistratens befattning med valen och av dess nuvarande
statligt administrativa uppgifter. Kommittén uttalar som sin uppfattning,
att en fullständig skilsmässa mellan förvaltning och rättsskipning bör åvägabringas
i magistratsstäderna, den nuvarande magistratsinstitutionen avvecklas
och rättsväsendet övertagas av staten. Då en utredning av dessa frågor
icke kunde anses ingå i kommitténs uppdrag, hade kommittén ej haft
anledning att framlägga något förslag härom. Inom kommittén hade emellertid
diskuterats olika vägar för en slutlig avveckling av magistraten.

Vad angår magistratens befattning med valen har kommittén sålunda funnit,
att hithörande bestyr böra övertagas av valnämnder och att i samband
härmed för hela riket i huvudsak enhetliga bestämmelser om valförrättningsorgan
böra antagas. De statligt administrativa uppgifterna föreslås utskiftade
på redan bestående statliga och kommunala organ.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

I anslutning härtill har kommittén framhållit, att i huvudsak samma
regler höra gälla i alla städer och att sålunda även de uppgifter av förevarande
slag, som åvila kommunalborgmästaren, böra överflyttas till andra
organ. Kommittén finner alltså, att kommunalborgmästarens ställning som
ett statligt administrativt organ bör upphöra.

Under påpekande att kommunalborgmästaren — om hans statligt administrativa
uppgifter överflyttas på angivna sätt — skulle bli en rent kommunal
tjänsteman, har kommittén tagit upp frågan, om det finnes anledning
att i lag bibehålla särskilda bestämmelser om en dylik befattningshavare.
Efter att ha övervägt skälen för och emot ett obligatoriskt ämbetsmannaelement
i städerna, kommer kommittén till det resultatet, att man
icke bör påtvinga städerna en i lag reglerad chefstjänstemannabefattning.
Kommittén föreslår därför, att de nuvarande bestämmelserna om kommunalborgmästare
skola upphöra och hela kommunalhorgmästarinstitutionen
försvinna.

Då kommittén förutsatt, att magistraten och kommunalborgmästarbefattningen
måste finnas kvar som statliga myndigheter under den tid, som åtgår
innan de statligt administrativa uppgifterna kunna överflyttas på andra
organ, har kommittén föreslagit vissa övergångsbestämmelser i den särskilda
lagen om införande av kommunallagen.

Kommunens styrelse skall enligt kommitténs förslag leda förvaltningen,
taga erforderliga initiativ och ha inseende över övriga nämnders verksamhet.
Den skall erhålla tillfälle att avge yttrande i alla fullmäktigärenden,
som den icke själv berett. I detta avseende kan den icke ersättas av ett allmänt
beredningsutskott. Styrelsen skall vidare handhava kommunens drätsel
samt — i den mån dessa uppgifter icke uppdragits åt annan — förvalta
kommunens egendom, verkställa fullmäktiges beslut och föra kommunens
talan i mål och ärenden. Den har också att taga befattning med kommunens
arkivvård.

Vid utformningen av bestämmelser om sammansättningen av kommunens
styrelse och formerna för dess verksamhet i landskommuner och städer
utan stadskollegium har kommittén i stort sett som förebild använt de
regler, som gälla för kommunalnämnd i dessa hänseenden.

Bland de avvikelser från angivna regler, som kommittéförslaget upptager,
märkes till en början bestämmelsen om antalet ledamöter och suppleanter
i kommunens styrelse. Enligt förslaget skall antalet ledamöter och suppleanter
bestämmas av fullmäktige, antalet ledamöter får dock icke vara under
sju.

Mandattiden för kommunens styrelse föreslås av kommittén få samma
längd som kommunalnämndens mandattid enligt gällande bestämmelser,
d. v. s. fyra år, men i fråga om mandattidens förläggning och ordningen
för styrelsevalet innebär förslaget en viktig nyhet. Kommitténs av fem ledamöter
bestående majoritet föreslår nämligen, att fullmäktiges och styrelsens
mandattider skola sammanfalla och att styrelsen skall utses i december
det år, fullmäktigval ägt rum, av de nyvalda fullmäktige. Det kan i detta

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sammanhang nämnas, att majoriteten dessutom föreslår, att fullmäktige
skola välja sin ordförande och vice ordförande vid samma tillfälle. Kommitténs
av fyra ledamöter bestående minoritet har i särskilt yttrande förordat
den ordning, som f. n. gäller för val av kommunalnämnd. Enligt minoritetens
uppfattning bör alltså valet förrättas i december året efter det, då
allmänna fullmäktigval ägt rum, och mandattiden sålunda börja och sluta
ett år senare än fullmäktiges mandattid.

Kommittémajoriteten har, då den utvecklat sin mening, granskat de skäl
som anförts gentemot en mer eller mindre samtidig förnyelse av fullmäktige
och kommunalnämnd, bl. a. önskemålet att undvika plötslig omkastning
eller ensidighet i förvaltningen. I detta hänseende har majoriteten yttrat.

Förskjutningarna mellan partierna i fullmäktige bliva till följd av den
proportionella valmetoden i regel mindre betydande, och detta även i de
fall då en omkastning av majoritetsförhållandena ägt rum. Genom att valen
till kommunalnämnd — liksom till drätselkammare — kunna förrättas proportionellt,
och en fördelning av platserna även utan proportionellt val i
allmänhet sker med hänsynstagande till de olika gruppernas numerär, komma
dessa nämnder icke att förete den ensidighet som befarats. Det är snarare
sannolikt, att i huvudsak den äldre uppsättningen av nämndledamöter
kommer att återväljas, dock med återspeglande av fullmäktiges nya sammansättning.
Det är likaså överensstämmande med erfarenheten, att fullmäktige
även efter ett nyval komma att i allmänhet inrymma icke blott
ett flertal av de förutvarande fullmäktigledamöterna utan även de ledande
kommunalmännen från olika partigrupper, försåvitt de icke avböjt förnyad
kandidatur. Fullmäktige äro på grund härav väl skickade att redan för året
efter valet utse kommunalnämnd och drätselkammare. Av det anförda framgår,
att det — även om kommunens styrelse tillsättes av de nyvalda fullmäktige
redan för första året efter nyval — finnes skäl antaga, att kontinuiteten
uti kommunalförvaltningen kommer att upprätthållas.

Att sammansättningen av kommunens styrelse nära återspeglar kommunalrepresentationens
utgör enligt kommitténs majoritet ett naturligt uttryck
för den demokrati, som numera är bestämmande för vår kommunalförvaltning.
Även praktiska skäl, nämligen hänsynen till samordningen av de viktigaste
kommunala organen, kunde anföras för att kommunens styrelse skall
nyväljas så snart ske kan sedan nyval av fullmäktige ägt rum.

Kommittémajoriteten har tillagt, att vad som nu anförts icke kan åberopas
till stöd för att kommunens nämnder över lag skola nyväljas omedelbart
efter ett fullmäktigval.

Till stöd för minoritetens mening angående lämplig tidpunkt för styrelsevalet
har till en början anförts, att gällande bestämmelser om val av kommunalnämnd
icke medfört några olägenheter och att några önskemål om
ändring i bestämmelserna icke framförts från landskommunernas sida. Minoriteten
framhåller vidare, att i städerna ofta praktiseras samma ordning
i fråga om styrelsevalet som i landskommunerna. Minoriteten har vidare
yttrat.

Enligt vår uppfattning är det förenat med påtagliga fördelar att kommunens
styrelse icke förnyas samtidigt som fullmäktige. Särskilt må fram -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

hållas, att det för kontinuiteten i kommunalförvaltningen synes vara av
betydelse, att den gamla styrelsen kvarstår tills den nya fullmäktiguppsättningen
hunnit bliva förtrogen med sitt arbete. Det är också angeläget,
att de nyvalda fullmäktige få tillfälle att förvärva erforderlig erfarenhet
för att bedöma vilka personer som lämpa sig såsom ledamöter i styrelsen.
En förläggning av styrelsevalet till en tidpunkt i närmare anslutning till
fullmäktigvalet än nu är fallet i fråga om val av kommunalnämnd och
i allmänhet även i fråga om val av drätselkammare skulle i ett stort antal
kommuner kunna medföra en ökad politisering av styrelsevalet. Det bör
slutligen även framhållas, att det sätt på vilket man löser frågan om när
val av kommunens styrelse skall äga rum icke synes kunna undgå att utöva
inflytande på tiden för valen till övriga nämnder i kommunen. Om ett
stort antal kommunala nämnder skulle förnyas i anslutning till fullmäktigvalet,
torde den stabilitet och fasthet, som kännetecknar den kommunala
förvaltningen i flertalet av våra kommuner, kunna komma att äventyras.

Minoriteten har tillagt, att den med sin inställning till frågan om styrelsevalet
icke funnit anledning till ändring i gällande bestämmelser om val
av fullmäktiges ordförande.

Enligt kommitténs iörslag kunna fullmäktige genom föreskrifter i reglemente
för kommunens styrelse — vilket skall underställas länsstyrelsens
prövning — i vissa angivna hänseenden bringa i tillämpning en annan
ordning än den som eljest skulle gälla för styrelsen. Sålunda må i reglementet
bestämmas, att med styrelsens medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning,
som enligt särskilda författningar tillkommer andra kommunala
nämnder. Vidare kan styrelsen i reglementet erhålla bemyndigande att i
viss utsträckning delegera sin beslutanderätt till avdelning inom styrelsen,
särskild ledamot eller kommunal befattningshavare. Beskaffenheten av de
ärenden, som må delegeras, skall anges i reglementet, och beslut på grund av
delegation skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde. Enligt kommitténs
motivering är delegationsmöjligheten framför allt avsedd för ärenden av
rutinmässig karaktär. Det föreskrives uttryckligen att framställning eller yttrande
till fullmäktige eller offentlig myndighet alltid skall beslutas av styrelsen
samfälll. Den föreslagna ordningen innebär, att helt självständiga avdelningar
av kommunens styrelse ej bli tillåtna. De städer, där drätselkammaren
f. n. är uppdelad på självständiga avdelningar, måste sålunda ändra
kammarens organisation. -— Utöver vad nu sagts må, i den mån icke särskilda
bestämmelser meddelas i lagen, genom reglementet bestämmas den
ordning, i vilken kommunens styrelse har att utöva sina befogenheter och
lullgöra sina åligganden. Enligt kommitténs motivering i denna del kunna
i reglementet meddelas bestämmelser bl. a. om vilka verksamhetsområden
styrelsen har att taga befattning med.

Med tanke på de största städernas behov har kommittén föreslagit bestämmelser
rörande en särskild organisation av den centrala kommunalförvaltningen,
vars tillämpning skall bero på Konungens förordnande. I
stort sett innebär denna organisation, att de uppgifter, som i andra kommuner
i sin helhet skola tillkomma kommunens styrelse, uppdelas på ett
stadskollegium och drätselkammaren. Stadskollegiet skall vara stadens sty -

Konstitutionsutskottets utlåtande m- 22.

relse och som sådan ha hand om huvuddelen av de vanliga styrelseuppgifterna,
medan drätselkammaren skall handhava stadens drätsel. I fråga
om mandattid, sammansättning och verksamhetsformer skola för såväl stadskollegiet
som drätselkammaren gälla motsvarande bestämmelser som för
kommunens styrelse i övriga kommuner. För stadslcollegiet och drätselkammaren
skall finnas ett gemensamt, av Konungen fastställt reglemente.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om upphörande av magistratens
i LKS angivna funktioner har vunnit stark anslutning i remisssvaren.
Några remissmyndigheter ha emellertid ■— utan att i princip avstyrka
förslaget om de kommunala funktionernas upphörande — ansett, att
hela frågan om magistratens avskaffande bör prövas i ett sammanhang.

Beträffande förslaget om kommunalborgmästarinstitutionens avskaffande
ha meningarna varit väsentligt delade. Av länsstyrelserna ha 11 biträtt
förslaget, medan de övriga i den mån de yttrat sig ansett, att ställningstagandet
bör anstå till dess frågan om handhavandet i framtiden av magistraternas
och kommunalborgmästarnas statliga uppgifter blivit utredd. Av de 85
städer, som ha kommunalborgmästare, ha 16 uttryckligen tillstyrkt förslaget
om kommunalborgmästarinstitutionens avskaffande. 29 städer ha som
regel yttrat sig i allmänt tillstyrkande ordalag om kommittéförslaget utan att
särskilt beröra det förevarande spörsmålet. De övriga 40 städerna ha vänt
sig mot förslaget i denna del.

Vad kommittén föreslagit rörande den ställning och de uppgifter, som
skola tillkomma kommunens styrelse, har i allmänhet vunnit gillande hos
de remissinstanser, som berört dessa frågor i sina yttranden.

Av de föreslagna organisatoriska bestämmelserna för kommunens styrelse
ha de, som gälla mandattidens förläggning och ordningen för styrelsevalet,
tilldragit sig det största intresset bland de kommunala remissinstanserna.
Kommittémajoritetens förslag har uttryckligen tillstyrkts av 39 kommuner,
medan reservanternas linje biträtts av 95 kommuner och 4 municipalsamhällen.
I yttrandena från 193 kommuner och 36 municipalsamhällen har ifrågavarande
spörsmål ej uttryckligen berörts eller bestämd ställning ej tagits. I
de yttranden, vari frågan ej särskilt behandlats, uttalas emellertid i allmänhet
anslutning till huvudlinjerna i kommittéförslaget.

Departementschefen. Efter en återblick på den tidigare utvecklingen
och de förslag, som förut väckts rörande reformering av städernas förvaltning,
har departementschefen först behandlat kommitténs förslag att
avskaffa magistratens bestyr med kommunalförvaltningen. Departementschefen
har ej kunnat finna bärande skäl att låta anstå med ställningstagandet
till detta förslag i avvaktan på utredning rörande magistratens avveckling
även som statsmyndighet, och beträffande själva saken har departementschefen
obetingat biträtt kommittéförslaget. Han har därvid anfört, att
någon reell, fortlöpande övervakning av stadsfullmäktigbeslutens laglighet
icke längre torde utövas av magistraterna. En dylik uppsikt syntes också
vara oförenlig med nutida syn på den kommunala självstyrelsen och dess
handhavande. Särskilt i betraktande av att landskommunerna icke vore un -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

derkastade någon motsvarande kontroll framstode bestämmelserna i LKS
i detta ämne som en kvarleva från äldre tiders förvaltningsformer i städerna.
Även den befattning magistraten i övrigt hade att taga med kommunalförvaltningen
hade under utvecklingens gång kommit att förlora sin reella
betydelse. En utmönstring av de kommunalrättsliga bestämmelserna om magistrat
innebure därför i praktiken ingen större omdaning i städernas förvaltning.
Men den skapade förutsättningar för att även i lagstiftningen ge
drätselkammaren den ställning, som den i verkligheten ofta redan tillvunnit
sig.

Till frågan om en fullständig avveckling av magistraten kan och bör man
enligt departementschefen icke taga ställning i detta sammanhang. Departementschefen
framhåller emellertid, att det är klart, att magistratens
upphörande som kommunalt organ och som instrument för statsuppsikten
över städerna ger stark aktualitet åt de gamla önskemålen om särskiljande
av förvaltning och rättsskipning i städerna och om stadsdomstolarnas
övertagande av staten. I detta sammanhang erinras om att riksdagen
nyligen — år 1952 — uttalat sig i ämnet. Riksdagen hade visserligen
då avslagit en motion om utredning angående magistrats skiljande från
rådhusrätt i avseende på magistratens statliga funktioner in. m., men i sammansatta
konstitutions- och första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
(nr 1) hade framhållits, att en reform av magistratsinstitutionen ej
borde begränsas till att avse endast magistratens kommunala uppgifter utan
borde fullföljas även beträffande dess statligt administrativa uppgifter. Departementschefen
tillägger, att frågan om igångsättande av en utredning
för detta ändamål f. n. överväges.

Departementschefen har därefter behandlat förslaget om kommunalborgmästarinstitutionens
avskaffande. Han framhåller, att under de av kommittén
uppställda förutsättningarna — att magistratens kommunala funktioner
avskaffas samt att, efter en övergångstid, magistratens och som en följd
härav även kommunalborgmästarens statligt administrativa bestyr överflyttas
på andra organ — det onekligen ter sig egendomligt, om man för de
städer, som f. n. sakna magistrat, skulle bibehålla den nuvarande organisationen
med en lagreglerad kommunalborgmästartjänst, som ju skulle bli
en renl kommunal befattning. En sådan särställning för dessa städer kunde
knappast motiveras på rationella grunder. Problemet kunde heller icke begränsas
på detta sätt utan måste vidgas att gälla frågan'' huruvida i städerna
över huvud taget borde finnas ett lagstadgat ämbetsmannaelement
med den ställning inom kommunalförvaltningen, som tillkommer kommunalborgmästaren.

Efter att närmare ha dryftat skälen för och emot ett kommunalt ämbete
av den ifrågavarande typen har departementschefen emellertid förklarat sig
icke beredd att förorda, att slutlig ställning i detta sammanhang tages till förslaget
om kommunalborgmästarinstitutionens avskaffande. Gällande bestämmelser
om kommunalborgmästare ha därför överförts oförändrade i
sak till förslaget till kommunallag. De ha där — enligt vad departements -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

chefen framhåller — erhållit en sådan placering, att de, om ett förnyat övervägande
av den nu behandlade frågan ger anledning därtill, kunna borttagas
utan att lagens uppställning och paragrafindelning rubbas. Departementschefen
har förutsatt, att i de fall kommunalborgmästartjänst blir ledig
under den förut berörda övergångstiden tjänsten icke får besättas med ordinarie
innehavare. En föreskrift härom har intagits i förslaget till lag om
införande av kommunallagen.

Beträffande de av kommittén föreslagna bestämmelserna om kommunens
styrelse bär departementschefen anfört, att genomförandet av förslaget är
ägnat att skapa förutsättningar för enhetlighet och samordning i kommunernas
förvaltning. Han understryker, att den föreslagna ordningen får sin
största betydelse för magistratsstäderna, där den rådande dualismen mellan
magistrat och drätselkammare upphör och drätselkammaren får obestridd
ställning av stadens styrelse.

I fråga om antalet ledamöter i kommunens styrelse har departementschefen
med frångående av kommitténs förslag på denna punkt förordat,
att ledamöterna skola vara minst fem på sätt fallet f. n. är beträffande
kommunalnämnd. Avvikelsen från kommittéförslaget motiveras med att
vissa mindre städer och landskommuner torde ha funnit lämpligast med
ett ledamotsantal av fem eller sex i drätselkammaren respektive kommunalnämnden.

Departementschefen har därefter behandlat frågan om förläggningen av
styrelsens mandattid och ordningen för styrelsevalet. Han understryker att
starka skäl kunna anföras såväl för kommittémajoritetens förslag, enligt
vilket de nyvalda fullmäktige samma år de valts skola utse styrelse för de
fyra närmaste kalenderåren, som för minoritetens linje, vilken innebär ett
bibehållande av den nuvarande ordningen för val av kommunalnämnd.
Departementschefens övervägande i saken har föranlett honom att förorda
det av kommitténs majoritet framlagda förslaget. I detta avseende anföres
närmare.

Vad som framför allt bestämt min ståndpunkt är, att det synes mest förenligt
med den moderna demokratiens allmänna grunder, att den fullmäktiguppsättning,
som framgått ur ett val, så snart som möjligt blir i tillfälle
att öva inflytande på kommunens angelägenheter. Argumentet att de
nyvalda fullmäktige skulle vara mindre skickade att så kort tid efter valet
som här avses utse styrelse synes mig ej kunna tillmätas större vikt. Erfarenheten
visar, att vid varje val en mycket stor procent fullmäktige omvälj
es. Och de som väljes första gången är ofta personer, som redan förvärvat
viss erfarenhet i nämnder och styrelser eller eljest ådagalagt intresse
för kommunala angelägenheter. Enär såsom kommittémajoriteten erinrat
förskjutningarna mellan partierna vid fullmäktigvalen mera sällan är avsevärda,
är det sannolikt, att den styrelse, som utses av de nyvalda fullmäktige,
oftast kommer att innesluta flertalet av ledamöterna i den äldre
styrelsen. Med hänsyn till dessa förhållanden torde man ej behöva hysa
några farhågor för att genomförandet av förslaget skulle bli till nackdel
för kontinuiteten i det kommunala arbetet. Helt allmänt sett förefaller den
föreslagna ordningen kunna underlätta detta arbete genom att de friktioner
undvikes som kan uppstå mellan en nyvald representation och en sty -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

relse, vars sammansättning icke återspeglar representationens. Att samspelet
mellan kommunens båda viktigaste organ är av stor betydelse för den
kommunala verksamhetens fortgång behöver icke här särskilt understrykas.

I likhet med kommittémajoriteten har departementschefen icke funnit tillräckliga
skäl föreligga för en bestämmelse, som ålägger kommunen att nyvälja
även de för särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr tillsatta
nämnderna och styrelserna i anslutning till fullmäktigvalet. På denna punkt
borde kommunerna ha fria händer.

Att möjligheten till delegation av styrelsens beslutanderätt på sätt kommittén
föreslagit regleras i lagen har departementschefen ansett värdefullt
med hänsyn till den oklarhet som råder om kommuns befogenheter i nämnda
avseende. I förslaget har departementschefen med anledning av önskemål i
flera remissvar gjort sådan jämkning, att delegationsrätten kan omfatta
även yttranden till offentlig myndighet. Departementschefen framhåller i
detta sammanhang, att uppräkningen i styrelsens reglemente av de olika
grupper av ärenden, vari beslutanderätten må överlåtas, i princip bör vara
uttömmande. För att emellertid reglementet icke skall behöva ändras varje
gång behov uppkommer av delegation i fråga om ärende, som icke är uttryckligen
nämnt, synes det -— yttrar departementschefen vidare — böra
vara tillåtet att till uppräkningen i reglementet foga en föreskrift av innebörd,
att beslutanderätten därutöver må överlåtas i ärenden, som till art
och betydelse äro jämförliga med de särskilt angivna.

Den föreslagna skyldigheten för den som utövar beslutanderätt på styrelsens
vägnar att anmäla fattat beslut för styrelsen anses av departementschefen
icke behöva bli särskilt betungande. I fråga om exempelvis rutinmässigt
avgivna remissvar till myndigheter syntes anmälningen ofta kunna
inskränkas till en uppgift om antalet svar av olika slag. Slutligen understrykes,
att den föreslagna möjligheten till delegation avser rätten att å styrelsens
vägnar fatta beslut. Utan att det direkt utsäges i lagen syntes det
vara klart, att styrelsen ägde att uppdela sig på avdelningar för förberedande
behandling av ärende och för verkställande av beslut som styrelsen fattat
liksom att för sådant ändamål överlämna visst ärende till en eller flera
ledamöter av styrelsen.

Vad angår kommitténs med tanke på de största städerna framförda förslag
om möjlighet att dela upp styrelseuppgifterna på stadskollegium och
drätselkammare vitsordar departementschefen behovet för dessa städer av
en organisation, enligt vilken den ledande centralmyndigheten i huvudsak
är befriad från de egentliga förvaltningsgöromålen, framför allt från det
närmare bestyret med drätselförvaltningen. Departementschefen anser också,
att kommitténs förslag i förevarande avseende i huvudsak erhållit en tillfredsställande
utformning, och förordar, att det lägges till grund för lagstiftning.
I anledning av vad som anförts från några remissinstansers sida föreslås
en föreskrift åsyftande att drätselkammarens åligganden i fråga om
drätseln skola anges i det för stadskollegiet och drätselkammaren gemensamma
reglementet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Slutligen har departementschefen i detta sammanhang förordat sådan ändring
i bestämmelserna om arvode och ersättning för utgifter åt ledamöter
av kommunens styrelse och övriga nämnder, att beloppet därav må bestämmas
för högst fyra år i sänder, mot högst ett år enligt nuvarande regler.
Syftet med ändringen anges vara att öka möjligheterna att ge ledamot
av kommunens styrelse eu ställning, påminnande om den som tillkommer
borgarråden i Stockholm.

Motioner. I de i anledning av propositionen väckta motionerna yrkas
i förevarande del följande:

I) i motionen I: 502 av herr Lundgren, att riksdagen måtte besluta den
ändringen i förslaget till kommunallag »att val av kommunens stjnelse
skall ske först året efter det då fullmäktige valts» och »att konstitutionsutskottet
måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext», samt

II) i de likalydande motionerna I: 503 av herr Lodenius m. fl. och II: 622
av herr Persson i Norrby m. fl., att riksdagen med ändring av Kungl. Maj :ts
förslag måtte besluta att val av ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse skall äga rum i december månad året efter det fullmäktigval ägt
rum samt uppdraga åt vederbörande utskott att vidtaga härför erforderliga
ändringar i lagtexten.

Utskottet. Av de nyheter, som förslaget till kommunallag innehåller,
framstår reformeringen av den centrala kommunalförvaltningen som en av
de viktigaste, åtminstone ur stadskommunal synpunkt. Magistraten, som i
århundraden var det dominerande elementet i städernas förvaltning, föreslås
skola helt utgå ur den kommunala organisationen, och i stället skall drätselkammaren
erhålla ställningen av stadens ledande och centrala förvaltningsmyndighet.
Härmed sättes slutpunkten för en långvarig utveckling från en
menighetsstyrelse, som mer eller mindre stått under ledning av en — visserligen
av val beroende — ämbetsmyndighet, till en av kommunmedlemmarna
själva uppburen kommunalförvaltning i modern mening.

Som allmänt känt är har denna reform i stort sett föregripits av den
faktiska utvecklingen i magistratsstäderna. Magistratens befattning med
kommunalstyrelsen har blivit av alltmera formell och expeditionell art, och
drätselkammaren har från att i allmänhet vara ett specialorgan för den ekonomiska
förvaltningen efter hand tillvunnit sig en central och ledande ställning
inom stadens förvaltning i dess helhet.

Utskottet kan för sin del så mycket hellre biträda den förordade omgestaltningen
av stadsförvaltningen som därigenom tillgodoses ett från städernas
sida sedan länge framfört önskemål, vilket även understötts av riksdagen.
Förslagets genomförande medför dock ingen slutlig avveckling av
magistraten, vars statligt administrativa funktioner lämnas oberörda. Såsom
framhållits av sammansatt konstitutions- och första lagutskott vid 1952 års
riksdag (uti. nr 1) bör reformen av magistratsinstitutionen emellertid fullföljas
även beträffande dessa senare uppgifter. Enligt vad departementschefen
upplyst överväges f. n. frågan om igångsättande av en utredning för

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

detta ändamål. Utskottet anser sig böra understryka vikten av att denna utredning
kommer till stånd så snart sig göra låter. Resultatet av utredningen
får betydelse icke blott för de städer, som ha magistrat, utan även för landsrättsstäderna,
där kommunalborgmästarna ombesörja motsvarande statliga
uppgifter som magistraten. Departementschefen har ansett, att ställning till
kommitténs förslag om avskaffande av kommunalborgmästarbefattningen
bör tagas först då den åsyftade utredningen verkställts. Utskottet är av samma
uppfattning. Särskilt i betraktande av det osäkerhetstillstånd, som uppskovet
med denna frågas avgörande föranleder för därav berörda städer och
befattningshavare, framstår det som högst angeläget, att ifrågavarande utredning
igångsattes och fullföljes utan tidsutdräkt.

Framför allt genom uteslutandet av bestämmelserna om magistrat har det
blivit möjligt att i det föreliggande förslaget ge enhetliga regler rörande den
kommunala förvaltningens ledning i olika slag av kommuner. De bestämmelser,
som i sådant syfte föreslagits rörande kommunens styrelse, dess
ställning och uppgifter, föranleda ingen erinran från utskottets sida.

Enligt förslaget skapas för land och stad gemensamma bestämmelser också
beträffande det ledande förvaltningsorganets sammansättning och arbetsformer.
För drätsel kamrarna innebär förslaget betydelsefulla förändringar,
i formellt hänseende genom att huvuddragen i organisationen fastställes
i lagen och icke som f. n. i reglemente samt sakligt genom att de
nuvarande bestämmelserna för kommunalnämnd i stor utsträckning fått
tjäna som förebild vid regleringen.

Av de olikheter, som förslagets organisatoriska bestämmelser uppvisa i
jämförelse med nuvarande föreskrifter för kommunalnämnd, gäller den viktigaste
förläggningen av styrelsens mandattid samt ordningen för styrelsevalet.
Enligt förslaget skall styrelsens mandattid sammanfalla med fullmäktiges
och styrelsen utses av de nyvalda fullmäktige i december samma år
fullmäktigval ägt rum. Rörande lämpligheten av en sådan ordning ha meningarna
varit synnerligen delade både i kommittén och bland remissmyndigheterna.
Där man icke biträtt detta förslag, har man i stället förordat den
nuvarande ordningen för val av kommunalnämnd, enligt vilken kommunalnämnden
utses i december året efter det, då fullmäktigval ägt rum, för de
därpå följande fyra åren.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att beaktansvärda skäl
kunna anföras för båda alternativen. Enligt utskottets mening överväga
emellertid skälen för att välja den ordning, som f. n. gäller för kommunalnämnd.
Det må i detta avseende till en början framhållas, att det nuvarande
systemet såvitt erfarenheten visar fungerat tillfredsställande såväl i landskommunerna
som i de många städer, där drätselkammare utses enligt motsvarande
regler som för kommunalnämnd. Detta bekräftas därav att frågan
om en ändrad ordning över huvud taget icke synes ha tagits upp till debatt
på kommunalt håll förrän med anledning av kommitténs förslag. Redan
detta förhållande manar till försiktighet, när det gäller att överväga införandet
av nya bestämmelser. Härutöver må understrykas den nuvarande

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

ordningens betydelse för stadgan och kontinuiteten i kommunalförvaltningen.
Det måste också anses värdefullt, att nyvalda fullmäktigledarnöter
med denna ordning vinna förtrogenhet med de kommunala angelägenheterna,
innan de deltaga i det viktiga valet av kommunens styrelse. Att styrelsevalets
förläggande i nära anslutning till valet av fullmäktige kan
komma att på många håll orsaka en onödig politisering av sistnämnda val
förefaller utskottet mycket sannolikt. I varje fall är det antagligt, att frågan
om styrelsens blivande sammansättning skulle komma att spela en betydligt
större roll än nu vid förberedelserna för fullmäktigvalet och därmed
skymma blicken för detta vals betydelse för övriga kommunala angelägenheter.
Till det sagda må tilläggas, att man genom att bibehålla det system,
som gäller för kommunalnämndsval, undviker den i och för sig mindre
lämpliga anordningen med två samtidigt fungerande fullmäktigförsamlingar.
Dessutom undgås de komplikationer som uppstå om fullmäktigvalet
överklagas och klagomålen ej hunnit prövas vid den tid, då styrelsen skall
utses, respektive om valet då upphävts men nytt val ännu ej ägt rum.

Vad som sålunda anförts föranleder utskottet att i enlighet med vad som
i förevarande avseende yrkats i motionerna I: 502 samt I: 503 och II: 622
tillstyrka sådan ändring i det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget, att valet
av kommunens styrelse skall ske i december månad året efter det allmänna
fullmäktigval ägt rum och avse de fyra därpå följande åren.

De föreslagna bestämmelserna om reglemente för kommunens styrelse
och om vad reglementet må innehålla har utskottet funnit väl avvägda. Alt
med den utformning bestämmelserna om delegation erhållit styrelsen ej
kan uppdelas på helt självständiga avdelningar, såsom skett med drätselkammaren
i några större städer, är enligt utskottets mening oundgängligt
för att styrelsen skall kunna fullgöra sin funktion som ledande och
samordnande organ för kommunalförvaltningen i dess helhet.

Även den med tanke på de största städernas behov föreslagna organisationen
med ett stadskollegium för de egentliga styrelseuppgifterna och en
drätselkammare som specialorgan på det finansiella området anser utskottet
ändamålsenlig. Utskottet biträder också förslaget, att arvode och ersättning
för utgifter åt ledamöter av styrelser och nämnder må bestämmas för högst
fyra år i sänder.

Valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag samt avsägelsegrunder.

G äl lande bestämmelser. Kommunallagarna uppställa vissa allmänna
villkor, som skola vara uppfyllda för att någon skall kunna väljas
till innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag och bibehålla uppdraget
under mandattiden. Ett av dessa villkor innefattas i regeln att den som är
av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning ej må vara
fullmäktig eller ledamot av kommunalnämnd eller drätselkammare. Vidare
finnas vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ämbets- och tjänstemäns

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

behörighet. Sålunda få följande personer icke vara stadsfullmäktige eller
ledamöter (suppleanter) i kommunalnämnd: landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassessor eller allmän åklagare i orten, ej heller
tjänsteman eller betjänt, som är anställd vid kommunens drätsel eller annat
dess förvaltande verk och är redovisningsskyldig för sin befattning. Uteslutna
från behörighet att vara stadsfullmäktige äro vidare magistratsledamöter
och andra befattningshavare vid magistraten samt kommunalborgmästare.
Domhavande må ej tillhöra kommunalnämnd. I fråga om uppdrag som kommunalfullmäktig
eller ledamot av drätselkammare, liksom beträffande ledamotskap
av styrelser eller nämnder, som enligt kommunallagarna utses för
särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr, finnas inga obehörighetsgrunder
för tjänstemän stadgade i lag.

I princip föreligger skyldighet för den som är valbar att mottaga kommunalt
förtroendeuppdrag. För att vinna befrielse härifrån måste man
kunna åberopa någon av de särskilda avsägelsegrunder som kommunallagarna
upptaga. I fråga om uppdrag i landskommuner och städer finnas
sådana grunder stadgade för kommunalstämmas ordförande och vice ordförande,
kommunalfullmäktig och ledamot av kommunalnämnd samt stadsfullmäktig.
Enligt dessa bestämmelser må annan ej avsäga sig uppdrag än
a) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra
uppdraget; b) den som uppnått sextio års ålder; c) den som eljest uppgiver
hinder, vilket godkännes av kommunalstämman, respektive av flertalet bland
de övriga fullmäktige; eller d) vid valet den som de fyra senaste åren, det år
då valet sker inberäknat, innehaft uppdraget.

K o m mitte n. 1 fråga om de allmänna valbarhetsvillkoren har kommittén
föreslagit, att det nuvarande fattigvårdshindret skall utgå ur kommunallagstiftningen,
bl. a. på grund av stadgandets ringa praktiska betydelse.

Såvitt angår utformningen av särskilda valbarhetshinder för tjänstemän
förklarar kommittén, att den ledande principen bör vara att icke utestänga
ämbets- och tjänstemän från rätten att utöva kommunala förtroendeuppdrag
i andra fall än när särskilt starka skäl därför föreligga med hänsyn till
ämbetets eller tjänstens speciella art och natur. I enlighet härmed föreslås
upphävande av de nuvarande inskränkande reglerna, såvitt de avse länsassessor,
domhavande och allmän åklagare. Som en följd av vad kommittén :
övrigt föreslagit beträffande magistrat och kommunalborgmästare slopas
vidare valbarhetshindren för de hithörande befattningshavarna. Däremol
har kommittén bibehållit valbarhetshindren för landshövding, landssekreterare
och landskamrerare samt föreslagit, att de i enhetlighetens intresse skola
utsträckas att gälla alla uppdrag som fullmäktig och ledamot av kommunens
styrelse eller annan kommunal nämnd.

Vidare föreslår kommittén borttagande av redovisningsskyldighet som
obehörighetsgrund i fråga om stadsfullmäktiguppdrag och ledamotskap av
kommunalnämnd. Förslaget motiveras bl. a. med de svårigheter, som framträtt
i rättspraxis att ge en enhetlig tolkning åt begreppet redovisningsskyl -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

dig. För övrigt framhålles, att omhänderhavandet av medel och den därmed
förbundna redovisningsplikten icke utgöra tillräcklig anledning att utesluta
någon från att tillhöra det organ inför vilket redovisningsskyldighet föreligger.

1 stället har kommittén föreslagit nya bestämmelser beträffande kommunala
tjänstemäns obehörighet. Sålunda föreslås, att i kommunens tjänst
anställd befattningshavare, •sniken såsom föredragande hos kommunens
styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden intager en ledande
ställning inom kommunens samfällda förvaltning, icke må väljas till fullmäktig
eller tillhöra kommunens styrelse eller annan kommunal nämnd.
En sådan befattningshavares i tjänsten förvärvade erfarenhet borde tillföras
de kommunala myndigheterna av befattningshavaren enbart i egenskap
av kommunens tjänsteman och icke tillika såsom ledamot av vederbörande
organ. Det syntes vara en allmän uppfattning, att kommunens
främste tjänsteman borde stå neutral i förhållande till olika partiriktningar,
åtminstone så till vida att han icke företrädde viss riktning såsom
ledamot av kommunal representation eller nämnd. Till den åsyftade kategorien
befattningshavare hörde på landet vanligen kommunalkamreraren.
I stad utan magistrat hade kommunalborgmästaren f. n. en liknande
ställning. Innehavarna av de i vissa städer inrättade tjänsterna som stadseller
drätseldirektör syntes ävenledes höra hit.

Vidare föreslår kommittén, att chef för kommunalt verk icke må vara
ledamot eller suppleant i den nämnd •—- kommunens styrelse eller annan
nämnd — till vars förvaltningsområde verket hör.

Beträffande rätt till avsägelse från kommunalt uppdrag har kommittén
föreslagit avskaffande av den ovillkorliga avsägelserätt, som nu tillkommer
dels ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att
fullgöra uppdraget, och dels den som innehaft uppdraget de fyra senaste
åren. Till stöd för förslaget i förstnämnda avseende har kommittén framhållit
bl. a., att den statliga och kommunala verksamhetens kraftiga tillväxt
avsevärt ökat antalet medborgare, som äga avböja kommunala förtroendeuppdrag
under hänvisning till sin tjänst. Tillvaron av denna rätt
innebure utan tvivel en olägenhet för kommunerna. Gentemot avsägelserätten
på grund av fyraårigt innehav av uppdrag har kommittén anfört, att
den kan leda till allvarliga olägenheter för kommunerna, särskilt om den
tages i anspråk samtidigt av flera ledamöter.

Remissyttrandena. Den fråga, som tilldragit sig största intresset
i remissvaren, gäller de kommunalt anställdas valbarhet. Här ha skiftande
meningar framförts. Från somliga håll förordas en väsentlig skärpning
av nuvarande förbud för kommunala befattningshavare att utöva förtroendeuppdrag,
medan andra remissinstanser anse, att alla inskränkningar
i valbarheten böra avskaffas.

Departementschefen. Förslaget att borttaga valbarhetshindret
för den som är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning
biträdes av departementschefen.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

I fråga om ämbets- och tjänstemäns valbarhet anser departementschefen
i likhet med kommittén, att några begränsande regler icke böra uppställas
i lagen i andra fall än där det påkallas av särskilt starka skäl. En
grundtanke i det demokratiska styrelseskicket vore att medborgarna utan
avseende å ställning och villkor skulle kunna deltaga i handhavandet av
allmänna angelägenheter. Departementschefen biträder kommitténs förslag
att slopa valbarhetshindren för länsassessor, domhavande, allmän åklagare
samt magistratens ledamöter och befattningshavare ävensom förslaget att
enhetligt reglera frågan om landshövdings, landssekreterares och landskamrerares
valbarhet. Med den ståndpunkt departementschefen intagit till
frågan om kommunalborgmästarinstitutionens avveckling har i det nu föreliggande
förslaget förbudet för kommunalborgmästare att vara stadsfullmäktig
bibehållits.

Kommitténs förslag att slopa redovisningsskyldighet som valbarhetshinder
är enligt departementschefens mening välgrundat. Vad speciellt angår
stadsfullmäktiguppdraget framhåller departementschefen, att det ifrågavarande
förbudet drabbar en lång rad befattningshavare i olika ställningar
i den kommunala förvaltningen. Stundom utgjorde redovisningsplikten
blott en mindre detalj i de uppgifter, som åvilade befattningshavaren.
Ej heller beträffande ledamotskap av kommunalnämnd syntes det rationellt
att låta redovisningsskyldighet inverka på valbarheten. Departementschelen
har därför förordat, att förbuden för redovisningsskyldig att
vara stadsfullmäktig och ledamot av kommunalnämnd uteslutas ur kommunallagstiftningen.

Departementschefen har funnit åtskilliga skäl tala för kommitténs förslag
att från inval i fullmäktige och d£ kommunala förvaltningsorganen
utesluta kommunal befattningshavare, vilken på grund av sina tjänsteåligganden
intager en ledande ställning i kommunens samfällda förvaltning.
Det oaktat har departementschefen liksom åtskilliga remissinstanser ställt
sig tveksam till den av kommittén föreslagna bestämmelsen. Flera städer
hade och kanske också komme att behålla en sådan organisation av sin
förvaltning, att det kunde vara ovisst, på vem bestämmelsen rätteligen bleve
att tillämpa. Till det sagda komme en annan synpunkt, som också betonats
i remissyttrandena, den nämligen att vissa andra chefstjänstemän i
den kommunala förvaltningen, såsom byggnads- och fastighetschefer, reellt
intoge en ställning, som borde kräva att de i valbarhetshänseende sattes i
paritet med den av kommittén åsyftade befattningshavaren. Men en sådan
utvidgning av regelns tillämplighetsområde kunde icke förordas. Vad sålunda
anförts har föranlett departementschefen att utesluta den ifrågavarande
bestämmelsen ur förslaget.

Kommitténs förslag att chef för kommunalt verk ej må tillhöra den nämnd
till vars förvaltningsområde verket hör biträdes av departementschefen, som
funnit en sådan regel utgöra en godtagbar kompromiss mellan de motsatta
uppfattningar rörande den kommunala personalens ledamotskap i nämnderna,
som kommit till uttryck i remissyttrandena.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Beträffande avsägelse från kommunala uppdrag har departementschefen
i likhet med kommittén förordat borttagande av den ovillkorliga avsägelserätten
för ämbets- och tjänstemän samt dem som innehaft uppdrag under
de fyra senaste åren.

Motioner. I de likalydande motionerna 1:507 av herr Sunne in. fl.
och II: 624 av fru Sjöstrand m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte besluta
förbud för i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden
intar en ledande ställning i kommunens samfällda förvaltning,
att tillhöra fullmäktige, kommunens styrelse och kommunala nämnder för
oreglerad förvaltning samt förbud för anställda i kommunala verk att vara
ledamot eller suppleant i nämnd, varunder verket ligger».

Utskottet. Mot förslaget att borttaga det i praktiken betydelselösa valbarhetshindret
för den som är omhändertagen av allmänna fattigvården för
varaktig försörjning har utskottet ej något att invända.

Ej heller synes anledning föreligga till erinran mot atl upphäva förbuden
för länsassessor, domhavande, åklagare och magistratspersonal att tillhöra
vissa kommunala organ eller mot förslaget till enhetlig reglering av landshövdings,
landssekreterares och landskamrerares ställning i förevarande avseende.
Genom dessa ändringar undanröjas flera inadvertenser i den nuvarande
lagstiftningen. Det föreslagpa slopandet av redovisningsskyldighet
såsom hinder att tillhöra vissa kommunala organ synes likaledes välgrundat.
I praxis har denna obehörighetsgrund, såvitt angår stadsfullmäktiguppdraget,
givits tillämpning på personer, som rimligen icke böra vara betagna
rätten att fungera som fullmäktige.

Medan de nu berörda ändringarna i valbarhetsreglerna i huvudsak åsyfta
att vidga rätten för tjänstemän att mottaga kommunala uppdrag, så har å
andra sidan framförts förslag att inskränka denna rätt för en kategori befattningshavare,
nämligen innehavarna av vissa kommunala chefstjänster.
Kommunallagskommittén har föreslagit regler i detta syfte beträffande dels
i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden intager
en ledande ställning i kommunens samfällda förvaltning, och dels
cheferna för de kommunala verken. Befattningshavare tillhörande den
förstnämnda kategorien bör enligt kommittén varken få vara fullmäktig
eller ingå som ledamot i kommunal nämnd eller styrelse, under det förbudet
för verkschef blott avser ledamotskap i den nämnd, till vars förvaltningsområde
verket hör. Av de förordade förbuden har departementschefen
i föreliggande förslag till kommunallag medtagit endast det sistnämnda.

Utskottet delar kommitténs och departementschefens uppfattning, att av
personalen vid ett kommunalt verk blott den ansvarige ledaren bör genom
lagbestämmelse hindras från att tillhöra den nämnd, varunder verket lyder.
Utskottet kan alltså icke biträda motionerna 1:507 och 11:624, i vad
därigenom föreslagits förbud för envar vid sådant verk anställd att vara
ledamot eller suppleant i vederbörande nämnd.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Däremot anser sig utskottet böra tillstyrka den i samma motioner förordade,
från kommitténs förslag hämtade bestämmelsen med generellt förbud
för i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken intager en
ledande ställning i kommunens samfällda förvaltning, att emottaga kommunala
förtroendeuppdrag. Enligt utskottets mening har kommittén anfört
starka skäl för ett sådant förbud. Det måste för det kommunala förvaltningsarbetet
anses vara högst angeläget, att den främste befattningshavarens
sakkunskap och erfarenhet tillföres kommunen av befattningshavaren
i denna hans egenskap och icke såsom representant för något politiskt parti.
Såsom kommer att beröras i annat sammanhang ämnar utskottet för övrigt
— i syfte att underlätta utnyttjandet av den ifrågavarande befattningshavarens
erfarenhet — förorda en bestämmelse om rätt för honom att deltaga
i fullmäktiges överläggningar. I motsats till departementschefen tror
icke utskottet, att det i praktiken kommer att yppa sig någon särskild ovisshet
om vilken tjänsteman som i det speciella fallet beröres av den ifrågasatta
regleringen. Kommittén synes i detta avseende ha lämnat erforderliga
anvisningar. Utskottet vill för sin del blott understryka, att bestämmelserna
åsyfta den befattningshavare, som till följd av sina funktioner intager en
ledande och central ställning inom den kommunala administrationen sedd
som helhet, däremot icke cheferna för speciella fack. Föreskrifter i ämnet
kunna givetvis om så anses behövligt intagas i tjänsteinnehavarens instruktion.
Av vad som sålunda anförts framgår, att det ifrågavarande valbarhetshindret
— liksom den antydda bestämmelsen om rätt att deltaga i fullmäktiges
överläggningar — icke kan bli tillämpligt på mer än en befattningshavare
i kommunens förvaltning. För att göra detta tydligare har utskottet
vidtagit en mindre jämkning i den av kommittén förordade lydelsen. Och
om reglerna över huvud taget bli tillämpliga, beror självfallet på om det i
kommunen finnes tillsatt någon tjänsteman med den ställning som här
åsyftas.

Utskottet tillstyrker vad som föreslagits beträffande rätt till avsägelse
från kommunala uppdrag. Det torde kunna förutsättas, att fullmäktige, som
genom förslaget erhålla vidgad prövningsrätt i fråga om avsägelse^ icke
komma att vägra avsägelse, där rimliga skäl därför anföras.

Kallelser och tillkännagivanden.

Gällande bestämmelser. De bestämmelser, som kommunallagarna
innehålla rörande kallelse till sammanträde och offentliggörande av de
kommunala organens beslut, äro i väsentliga hänseenden olika för land och
stad. I fråga om kommunalfullmäktigsammanträde upptager lagen fyra
olika kallelseformer: kungörande i kyrka —- enligt lag den 13 mars 1942
ersatt med ett på vederbörande präst ankommande anslagsförfarande —, anslag
på plats eller platser i kommunen, tillkännagivande i tidning och personliga
kallelser. Annonsering i tidning skall ske, om ej fullmäktige beslutat

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

annat med två tredjedelars majoritet. Huvudregeln är att kungörelse eller
kallelse skall innehålla uppgift — förutom å tid och ställe för sammanträdet
— även å överläggningsämnena. Tillkännagivande i tidning skall emellertid,
såvida fullmäktige ej bestämt annat, innehålla underrättelse endast om de
viktigare ärenden, som icke enligt lag skola förekomma på sammanträdet.
Av de fyra nu berörda kallelseformerna utgör blott kungörandet genom
prästen en oundgänglig förutsättning för att sammanträde skall kunna
hållas. I fråga om stadsfullmäktigsammanträde äro de lagstadgade kallelseformerna
endast två, nämligen personlig kallelse och annonsering. Såväl
kallelse som annons skall normalt innehålla uppgift om de ärenden, som
skola förekomma. Delgivning av de personliga kallelserna utgör i princip
förutsättning för sammanträdes hållande. Rörande de tidsfrister, inom vilka
de olika kallelseåtgärderna skola vidtagas, innehåller lagstiftningen närmare
bestämmelser.

Offentliggörande av fattade beslut sker för kommunalfullmäktiges vidkommande
enligt LKL i den enkla formen, att justeringen av fullmäktiges
protokoll tillkännages från predikstolen i församlingens kyrka nästa söneller
helgdag, då gudstjänst hålles där. Tillkännagivande om verkställd
justering av kommunalnämndens protokoll skall ske i enahanda ordning.
Till följd av bestämmelserna i den förutnämnda lagen av den 13 mars 1942
har uppläsningen från predikstolen ersatts med det i nämnda lag angivna
anslagsförfarandet. Dagen för justeringens tillkännagivande bildar utgångspunkt
för tiden för anförande av besvär över kommunalfullmäktiges
beslut och i allmänhet för motsvarande tid beträffande beslut av kommunalnämnd.

Stadsfullmäktiges justerade protokoll skall å förut kungjord dag offentligen
uppläsas. Besvärstid räknas från uppläsningsdagen.

Kommittén. Kommittén har till en början föreslagit ett nytt, för
land och stad gemensamt publikationssätt i form av anslag på en av kommunen
själv anordnad och omhänderhavd anslagstavla (»kommunens anslagstavla»).
Denna publikationsform får sin främsta betydelse genom den
speciella rättsliga innebörd, som tillägges densamma. Enligt förslaget avses
sålunda kungörande av fullmäktigsammanträde genom anslag å kommunens
anslagstavla vara en konstitutiv form för tillkännagivandets spridande
hland allmänheten, vars eftersättande medför, att sammanträde
anses olagligt och därvid fattade beslut ogiltiga. Dagen för tillkännagivande
om verkställd justering bildar i sin tur utgångspunkten för beräknande
av besvärstid i fråga om fullmäktiges och andra kommunala organs beslut.

Angående den kommunala anslagstavlans placering har kommittén ej
funnit annat stadgande erforderligt än att den skall anordnas å lämplig
plats. Med hänsyn till de rättsverkningar som äro förbundna med anslående
å kommunens anslagstavla förordar kommittén — dock utan att föreslå uttrycklig
bestämmelse därom — att den förses med en särskild beteckning,
t. ex. »X kommuns anslagstavla», som skiljer den från andra tavlor eller
anordningar för anslag av kommunala meddelanden, vilka kommunen kan

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

låta anbringa på olika platser i kommunen. På sådana andra platser skall
enligt kommitténs förslag kungörelse om fullmäktigsammanträde anslås,
därest fullmäktige så beslutat.

Vidare föreslår kommittén, att sammanträdeskungörelses införande i tidning
göres obligatorisk och att den för städerna gällande regeln om angivande
i tidningskungörelse av de ärenden, som skola förekomma vid fullmäktigsammanträde,
göres tillämplig även i övriga kommuner.

Såväl anslående som annonsering av sammanträdeskungörelse föreslås
skola äga rum minst en vecka före sammanträdet.

Vid sidan av det offentliga kungörandet av fullmäktigsammanträde genom
anslag och annonsering, vilket främst riktar sig till allmänheten, skall
enligt kommitténs förslag kallelse utgå till envar fullmäktig i den formen
att kungörelsen överbringas till ledamoten. Detta må ske genom att kungörelsen
antingen delges eller översändes med posten. Delgivning skall
normalt äga rum senast fyra dagar före sammanträde. Anlitas posten,
skall kungörelsen avsändas så tidigt, att den kan antagas komma vederbörande
till handa inom nämnda tid.

I avseende å särskilt brådskande ärenden föreslår kommittén ett förenklat
kungörelseförfarande och en förkortning av de tidsfrister, inom vilka olika
åtgärder skola ha vidtagits.

Remissvaren. Åtskilliga av de remissmyndigheter, som direkt behandlat
frågorna om kallelser och tillkännagivanden, ha tillstyrkt kommitténs
förslag i denna del eller lämnat det utan erinran. Från stadskommunalt
håll har i några yttranden gjorts gällande, att en kommunal anslagstavla är
överflödig. Vidare ha flera remissinstanser avstyrkt det föreslagna obligatoriska
kungörandet i tidning av fullmäktigsammanträde, och från andra håll
har man vänt sig mot förslaget att sammanträdesannons skall innehålla
uppgift å de ärenden, som skola förekomma.

Departementschefen. Enligt departementschefens mening kunna
bestämmelser om en kommunens anslagstavla för de ändamål kommittén
angivit icke undvaras i kommunallagen. Av särskild betydelse anser
departementschefen vara, att kommunerna i anslagstavlan få ett publikationsmedel,
över vilket de själva förfoga och som ständigt står till buds.
Han säger sig dela kommitténs mening att några speciella föreskrifter om
anslagstavlans utseende och placering icke äro erforderliga. Tillsynen över
anslagstavlan syntes i princip böra ankomma på kommunens styrelse i dess
egenskap av allmänt förvaltnings- och verkställighetsorgan. Den närmare
skötseln och tillsynen — vilken bl. a. borde avse att uppsatta anslag sutte
kvar under stadgad tid — kunde självfallet uppdragas åt någon ledamot i
styrelsen eller annan lämplig person. Mot vad kommittén föreslagit om
sammanträdeskungörelses anslående på andra ställen än kommunens anslagstavla
har departementschefen icke något att erinra. Annonsering i tidningspressen
utgör enligt departementschefen ett av de effektivaste medlen
att nå den stora allmänheten, och han ansluter sig därför oreserverat till
kommitténs förslag att tid och plats för fullmäktigsammanträde skall till -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

kännagivas i ortstidningarna. Att genom lagbestämmelse ålägga kommunerna
att i tidningskungörelse även upptaga de ärenden, som skola behandlas,
anser departementschefen emellertid icke tillrådligt. På denna punkt
måste man enligt hans mening beakta de invändningar, som åtskilliga remissinstanser
ur kostnadssynpunkt riktat mot förslaget. Departementschefen
förordar på grund härav, att fullmäktige få avgöra om tillkännagivande
i tidning om fullmäktigsammanträde även skall innehålla uppgift å de ärenden,
som skola behandlas. Med denna ordning är det — framhåller departementschefen
— uppenbarligen även möjligt för fullmäktige att rörande
tillkännagivande i tidning bestämma exempelvis, att det skall upptaga de
viktigare ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet, eller innehålla
ett sammandrag i någon form av den fullständiga kungörelse, som anslås
på kommunens anslagstavla.

Vad kommittén i övrigt föreslagit i fråga om kallelser och tillkännagivanden
— rörande sammanträdeskungörelses överbringande till fullmäktigledamö
terna, tidsfristen för de olika åtgärdernas vidtagande och förfarandet
beträffande brådskande ärenden — kan enligt departementschefens
mening läggas till grund för lagstiftning.

Utskottet. Vid utformningen av bestämmelser om kallelser och tillkännagivanden
ha framför allt två önskemål krävt beaktande. Dels borde en ersättning
skapas för det nu för landskommunerna stadgade kyrkokungörandet
och dels borde såväl i detta som i andra hänseenden skapas en enhetlig
ordning för land och stad. Enligt utskottets mening innefattar förslaget
en lämpligt avvägd lösning av de föreliggande frågorna. I vad förslaget ålägger
kommunerna att anordna en kommunens anslagstavla utgår detsamma
från att kommunerna själva skola bestämma om tavlans utseende, placering
och skötsel. Det måste enligt utskottets uppfattning betraktas som en
förtjänst hos förslaget, att en närmare reglering i lagen härutinnan kunnat
undvikas. De uttalanden kommittén och departementschefen gjort i berörda
hänseenden innefatta emellertid värdefulla anvisningar för kommunerna
och böra av dem uppmärksammas. Med hänsyn till önskvärdheten av att
ge den kommunala verksamheten största möjliga offentlighet hade det givetvis
varit till fördel, om kommunerna kunnat åläggas skyldighet att vid
annonsering av fullmäktigsammanträde angiva de ärenden, som skola förekomma.
Då kostnaderna för en dylik fullständig annonsering emellertid i
enstaka fall måhända skulle överstiga vad som kan anses rimligt, har utskottet
icke velat förorda någon avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag i denna
del.

Jäv vid kommunala sammanträden.

Gällande ordning. Den enda jävsregel, som kommunallagstiftningen
för land och stad innehåller, är föreskriften, att den som är redovisningsskyldig
till kommunen icke må deltaga i val av revisorer för gransk -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

ning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, eller i beslut med anledning
av granskningen. Avsaknaden av mera generella bestämmelser har
föranlett åtskilliga kommuner att själva reglera jävsförhållandena i arbetsordningar
och instruktioner för de kommunala organen. Särskilt vanliga
äro jävsreglerna i reglementen för drätselkammare och kommunalnämnd.
Även i rättspraxis har erkänts, att vissa jävsprinciper äro att iakttaga i
kommunalförvaltningen, ehuru lagbestämmelser saknas.

Kommittén. Enligt kommittén förekomma stundom fall av handlande
i egen sak, som äro stötande för den allmänna rättskänslan och ägnade att
undergräva förtroendet för de kommunala myndigheterna. Kommittén har
därför ansett behov föreligga av en viss reglering i lag av hithörande förhållanden.
Vid utformningen av lämpliga bestämmelser har kommittén sökt
ledning i domarjäven och därvid särskilt uppehållit sig vid den regel, enligt
vilken domare är jävig, om han av sakens utgång kan vänta synnerlig nytta
eller skada. Därvid har kommittén funnit, att en motsvarande regel på det
kommunala området lätt kan ges en vidare innebörd än vad som är påkallat.
Detta kunde bli fallet, då ärendes avgörande medförde nytta för en begränsad
grupp av kommunens medlemmar, exempelvis invånarna i en viss
del av kommunen eller utövarna av visst yrke eller näring.

För att undvika jäv i dylika fall har kommittén funnit nödvändigt att begränsa
jäven för de kommunala organens ledamöter till de fall, då ärende
personligen rör ledamot (respektive vissa honom närstående). Att ett ärende
rör någon personligen tager sig — framhåller kommittén — vanligen uttryck
däri, att vederbörandes namn finnes angivet i de till ärendet hörande handlingarna,
varigenom ärendet är så att säga personindividualiserat. Emellertid
betonar kommittén att ett särskiljande på antytt sätt av ärenden, som
angå »kollektiv», och personindividualiserade ärenden kan, om det sker
alltför formellt, leda till resultat, som icke sakna drag av godtycklighet. Så
kunde bliva fallet, då ett kollektiv bestode av blott ett fåtal personer och
beslutets karaktär av att kunna lända till fördel eller nackdel för de enskilda
individerna vore starkt framträdande. Kommittén förklarar, att det i dylika
fall ankommer på ledamoten själv och det organ han tillhör, i sista hand
på de besvär sprövande myndigheterna, att taga ställning till jävssituationen
i överensstämmelse med andan i och syftet med jävsregeln.

De ledamot närstående personer, vilkas personliga förhållande till ärende
bör göra ledamoten jävig, har kommittén ansett böra bestämmas i enlighet
med. 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken. De där avsedda närstående utgöras av
make — nuvarande eller tidigare —, trolovad, släktingar i rätt upp- eller
nedstigande led, syskon, vissa släktingar i annat sidoled samt personer, i
förhållande till vilka visst svågerlag föreligger. Även den, till vilken ledamoten
står i adoptivförhållande, räknas hit.

I övrigt har kommittén icke funnit lämpligt att efterbilda reglerna om
domar jäv. Detta betyder enligt kommittén bl. a., att ledamot av kommunalt
organ icke i och för sig är att anse som jävig därför att han eller någon av
hans anhöriga är ställföreträdare för den som ärende rör eller är ledamot
av styrelsen för bolag eller annan juridisk person, som ärendet angår.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Den jävsregel kommittén föreslår är alltså av innehåll, att fullmäktig,
respektive ledamot i kommunens styrelse eller annan enligt kommunallagen
tillsatt nämnd, icke må deltaga i behandling av ärende, som personligen
rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2.
rättegångsbalken om jäv emot domare.

Remissyttrandena. Bland remissinstanserna är inställningen
överlag positiv till tanken på införande av jävsbestämmelser. Medan en
jävsregel av det innehåll kommittén föreslagit tillstyrkts i vissa yttranden,
har man i andra kritiserat den förordade regeln såsom bl. a. för snäv, varjämte
hänvisningen till rättegångsbalken ansetts mindre lämplig. I några
yttranden har föreslagits förbud för jävig ledamot av styrelse eller nämnd
alt närvara vid ärendets behandling.

Departementschefen. Enligt departementschefens mening bör
en jävsregel av det förordade slaget med en mindre jämkning kunna godtagas
för kommunallagens del. Departementschefen förklarar, att han i det
stora hela också kan ansluta sig till de uttalanden kommittén gjort rörande
den närmare innebörden av regeln. I anslutning härtill framhålles, att man
icke av den föreslagna regleringen nödvändigtvis synes behöva draga den
slutsatsen, att ledamot skulle äga att utan annan inskränkning än den som
kommer till omedelbart uttryck i bestämmelsens ordalag deltaga i alla förekommande
ärenden. Något hinder för en rättsutveckling, enligt vilken inom
jävsområdet föras fall, som med avseende å jävsregelns anda och syfte äro
fullt jämförbara med de särskilt reglerade fallen, har departementschefen
sålunda icke kunnat finna.

Den jämkning, som departementschefen enligt vad nyss antytts funnit
erforderlig i kommitténs förslag, avser kretsen av de närstående personer,
vilkas förhållande till visst ärende gör fullmäktig eller nämndledamot jävig.
Departementschefen anser, att denna krets bör bestämmas på i huvudsak
samma sätt som skett i 111 § taxeringsförordningen med avseende å anhöriga
till ledamot av taxeringsnämnd. Med denna jämkning har regeln i
det nu framlagda lagförslaget givits det innehållet, att ledamot av fullmäktige
eller nämnd är jävig, då ärende personligen rör ledamoten eller hans
hustru, föräldrar, barn eller syskon. I överensstämmelse med vad som föreslagits
i några remissyttranden har bestämmelsen för nämndernas del
kompletterats med förbud för ledamot att närvara under handläggningen av
ärende, vari han är jävig.

Departementschefen har till sist framhållit, att den jävsbestämmelse han
sålunda föreslår, även om den icke tolkas restriktivt, givetvis ej täcker alla
de fall, där en ledamot kan tänkas sätta eget eller annans intresse framför
kommunens vid ställningstagande till viss fråga. Det torde emellertid —
enligt vad departementschefen vidare anför — kunna antagas, att förhandenvaron
av denna regel ofta skall förmå ledamot att vid en intressekollision
av berörda slag hellre frivilligt avstå från att deltaga i ärendet än att
ådraga sig misstanken att handla i eget eller annans enskilda intresse. Regeln
kunde på detta sätt utanför sitt egentliga verkningsområde få en effekt,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

som vore värdefull för samarbetet inom organen samtidigt som den vore
ägnad att utåt stärka förtroendet för kommunalförvaltningen.

Motioner. I de likalydande motionerna 1:508 av herr Nilsson, Patrick,
m. fl., och II: 623 av herr Svensson i Vä in. fl. har i förevarande del
hemställts, att riksdagen måtte besluta fastställa följande lydelse av 16 §
kommunallagen:

»Fullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen rör
honom eller henne eller hans eller hennes make eller maka, föräldrar, barn
eller syskon.

Om binder att deltaga i val---stadgas i 63 § andra stycket.»

Utskottet. De nuvarande kommunallagarna lägga inga hinder i vägen för
ledamöter av kommunala organ att deltaga i behandlingen av ärenden, som
röra dem själva eller deras anhöriga. Det är därför att hälsa med tillfredsställelse,
att en reglering av jävsförhållandena nu föreslås. Att stadfästandet
och iakttagandet av vissa jävsprinciper är ägnat att stärka förtroendet
till de kommunala myndigheterna synes uppenbart.

Det möter emellertid betydande svårigheter att finna en regel, som å
ena sidan hindrar den enskilde att som ledamot av ett kommunalt organ
verka i egen sak och å andra sidan icke i strid med den kommunala självstyrelsens
idé utestänger alltför många ledamöter från att deltaga i visst
ärende. Ur sistnämnda synpunkt kan det sålunda icke komma i fråga att
jäva en ledamot blott på den grund att han såsom bosatt i viss del av kommunen
eller verksam inom viss näringsgren kan ha intresse och kanske ekonomisk
nytta av att ett ärende avgöres på visst sätt. Kommittén och departementschefen
ha ansett, att en rimlig begränsning av jävsområdet kan
ernås genom en regel, som hindrar ledamot av kommunalt organ att deltaga
i ärende, som personligen rör honom eller någon i kretsen av hans närmare
anhöriga. Ehuru en så avfattad bestämmelse innefattar en långt snävare
reglering än de jäv, som finnas stadgade för domare, håller utskottet före,
att den nöjaktigt fyller behovet för kommunalförvaltningens del. Utskottet
kan också i stort sett ansluta sig till de uttalanden som kommittén och depaiteinentschefen
gjort rörande den närmare innebörden av bestämmelsen.

De ledamot närstående personer, vilkas personliga relation till visst ärende
bör göra ledamoten jävig, har i kommitténs förslag angivits genom en
hänvisning till rättegångsbalkens regler om domar jäv. Departementschefen
har å sin sida förordat, att kretsen av närstående bestämmes på samma
sätt som skett i taxeringsförordningen beträffande jäv för ledamot av taxeringsnämnd.
Då rättegångsbalken i såväl detta som andra hänseenden redan
i viss mån är och än mer kan antagas bliva normgivande för andra lagstiftningsområden,
synes i enhetlighetens intresse även kommunallagen
böra på denna punkt anpassas efter rättegångsbalken. Utskottet tillstyrker
därför, att jävsbestämmelsen ges den av kommittén förordade lydelsen. Härigenom
tillgodoses också syftet med den ändring i Kungl. Maj :ts förslag till
jävsregel, som förordats i motionerna I: 508 och II: 623.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Kommunal arkivvård.

Gällande bestämmelser. Några generella lagstadganden om
kommunernas arkivvård finnas icke. Däremot innehålla kommunallagarna
vissa regler om vem ansvaret för protokolls och andra handlingars
förvaring och vård i olika fall åvilar. Sådana bestämmelser — för de särskilda
fallen något olika utformade — finnas beträffande kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, kommunalnämnd och stadsfullmäktige.

K o m m i 11 é n. I kommitténs framställning i denna del har lämnats
en översikt över den kommunala arkivfrågans tidigare behandling. Bl. a.
redogöres för ett av riksarkivet i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 november
1947 framlagt förslag om inarbetande i kommunallagarna av bestämmelser
rörande arkivvården. Kommittén har för egen del funnit det
oemotsägligt, att arkivvården i många kommuner eftersatts i betydande
mån och att det är nödvändigt att få till stånd en bättre ordning på detta
område. Emellertid har kommittén icke ansett, att situationen kräver ingripande
från lagstiftarens sida i den utsträckning, som riksarkivet ifrågasatt.
Ur den kommunala självstyrelsens synpunkt kunde för övrigt riktas
berättigade gensagor mot en reglering i detalj av arkivvården. Kommittén
har pekat på andra vägar för ernående av en bättre ordning på arkivvårdens
område, bl. a. frivilligt samarbete med de statliga arkivmyndigheterna samt
upplysnings- och rådgivningsverksamhet från kommunförbundens sida.
I ett par betydelsefulla avseenden ha dock bestämmelserna ansetts i behov
av komplettering. Sålunda föreslår kommittén, att skyldighet att vårda
handlingar och föra förteckning över dem, som för närvarande är uttryckligen
stadgad blott för ordföranden i kommunalnämnden, skall åläggas
fullmäktiges ordförande samt ordförandena i kommunens styrelse och de
övriga nämnder, som utses enligt kommunallagen. Vidare föreslår kommittén
vissa bestämmelser, som avse att öppna möjlighet till central arkivering
av fullmäktiges och förvaltningsorganens handlingar.

Re missyttranden a. Blott ett mindre antal av remissmyndigheterna
har berört arkivfrågorna i sina yttranden. Där så skett från kommunalt
håll, har man i allmänhet tillstyrkt kommitténs förslag. Riksarkivet
har uttalat, att de föreslagna bestämmelserna böra kompletteras med
föreskrifter dels att kommunens styrelses vårdnadsplikt avser jämväl äldre
protokoll och handlingar samt avslutade kommittéers och upphörda kommunala
organs handlingar, dels hur det skall förfaras med vården av upphörande
kommuners arkiv och dels att kopia av upprättad arkivförteckning
skall överlämnas till vederbörande lands- eller länsarkiv.

Departementschefen. Behovet av att de kommunala arkivalierna
erhålla en betryggande förvaring och vård understrykes starkt av
departementschefen, som emellertid i likhet med kommittén icke kan förorda,
att kommunernas verksamhet på förevarande område regleras i den
utsträckning som riksarkivet ifrågasatt i sin framställning år 1947. Departementschefen
förutsätter, att betydande framsteg skola kunna nås på

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

frivillighetens väg, bl. a. genom samarbete mellan de statliga arkivmyndigheterna
samt kommunerna och deras sammanslutningar. Det erinras, att
sedan kommittén avgivit sitt förslag frågan om ett dylikt samarbete behandlats
i ett av särskilda sakkunniga — 1952 års arkivgallringssakkunniga
— i december 1952 avlämnat betänkande. Detta förslag övervägdes
f. n. inom ecklesiastikdepartementet. De av kommittén föreslagna bestämmelserna
har departementschefen fnnnit välgrundade. Med anledning av
de önskemål, som riksarkivet i sitt remissyttrande framfört angående komplettering
i vissa hänseenden av kommitténs förslag, har departementschefen
framhållit bl. a., att kommunens styrelses vårdnadsplikt givetvis
omfattar även före lagens ikraftträdande upprättade protokoll och handlingar
och att den får anses inbegripa också upphörda kommunala organs
arkivalier. Vad angår riksarkivets förslag om skyldighet att överlämna
kopia av upprättad arkivförteckning till vederbörande lands- eller länsarkiv
bör delta enligt departementschefen lämpligen prövas i samband med
arkivgallringssakkunnigas förut berörda förslag.

Motion. I motionen I: 501 av herr Herlitz har anförts, att utöver vad i
propositionen föreslås rörande den kommunala arkivvården åtgärder framstå
som angelägna i tre hänseenden. — För det första borde bringas till
tydligare uttryck, att den vårdnadsplikt som lagen stadgade icke allenast
avsåge sådana handlingar med vilka den ansvarige hade att för fullgörande
av sitt uppdrag taga befattning. Reglerna borde så utformas att det av
dem klart framginge, att vad som över huvud funnes av kommunen tillhöriga
äldre och yngre handlingar omfattades av en i lagen stadgad vårdnadsplikt.
Det borde också mera tydligt än som skett i lagtexten angivas,
att lagstadgad vårdnadsplikt även avsåge upphörda organs arkiv. — För
det andra syntes det angeläget, att tillgången till de kommunala arkivaJierna
i möjligaste mån underlättades. En enkel åtgärd i detta syfte vore att
föreskriva att förteckningar tid efter annan skulle insändas till landsarkiven.
I överensstämmelse med vad som skedde vid kommunsammanslagningen
1949 syntes en sådan föreskrift kunna meddelas av Kungl. Maj:t;
av värde vore emellertid, om betydelsen därav kunde från riksdagshåll understrykas.
-— För det tredje ginge tanken till vad riksarkivet redan 1947
töreslagit beträffande viss vägledande verksamhet från arkivmyndigheternas
sida: riksarkivet hemställde om föreskrifter rörande arkivens vård
och förtecknande samt gallrijngj av arkivalier ävensom anordnande av
statlig inspektion. Hithörande spörsmål kunde uppenbarligen i brist på utredning
icke finna sin lösning i nu förevarande sammanhang. Av värde
vore, om det från riksdagens sida kunde komma till uttryck att den funne
spörsmålen förtjänta av synnerlig uppmärksamhet. — I motionen hemställes,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen ville beakta vad i motionen
anförts.

Utskottet. En god arkivvård är för kommunerna av intresse främst med
hänsyn till äldre handlingars betydelse ur rättslig synpunkt och som upp -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

lysningskällor i övrigt rörande alltjämt aktuella frågor i den kommunala
verksamheten. De kommunala arkivalierna äro även av intresse för forskningen
på samhällsvetenskapernas, den allmänna kulturhistoriens m. fl.
områden. Betydelsen ur dessa synpunkter av att arkivalierna erhålla en
betryggande förvaring och vård torde också vara allmänt insedd. Däremot
äro meningarna delade rörande behovet av lagstiftningsåtgärder i syfte
att upprätthålla en god arkivvård.

Utskottet vill för sin del i likhet med kommittén och departementschefen
förorda, att man här går till väga med en viss försiktighet. En mera
ingående reglering på detta område skulle stå i strid med principen att
kommunerna i fråga om den inre kommunala förvaltningen icke böra mera
än nödigt bindas av detalj föreskrifter. Utskottet kan därför i sak tillstyrka
de bestämmelser om arkivvården, som återfinnas i förslaget till
kommunallag. Liksom departementschefen anser utskottet, att det i förslaget
stadgade ansvaret för handlingars vård och förtecknande avser icke
blott nytillkomna utan även äldre handlingar. För att detta emellertid
skall bliva fullt tydligt synas vissa jämkningar böra vidtagas i den föreslagna
lagtexten. Härigenom tillgodoses det önskemål som i detta avseende
framförts i motionen I: 501.

Sådan föreskrift om insändande av arkivförteckningar till landsarkiven,
som beröres i nyssnämnda motion, bör Kungl. Maj :t äga utfärda i administrativ
ordning. Med anledning av vad som i övrigt föreslagits i motionen
erinrar utskottet om vad det ovan anfört gentemot en alltför ingående
reglering av arkivvården. Utskottet förutsätter härvid i likhet med
kommittén och departementschefen, att betydande förbättringar i arkivvården
skola kunna vinnas utan åtgärder, som kunna fattas som intrång i
den kommunala självbestämmanderätten. Utskottet vill i detta sammanhang
uttrycka sin uppskattning av det intresse, som från kommunförbundshåll
ägnats arkivvården.

Det kommunala förmögenhetsskyddet.

K o in in i 11 é n. Såsom en allmänt erkänd norm för kommunernas ekonomiska
förvaltning gäller — har kommittén framhållit — att en generation
icke har rätt att förbruka vad föregående generationer hopbragt till sina efterkommandes
gagn. Kommittén har ansett det som en brist, att den berörda
principen icke fastslagits i lag. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit
en bestämmelse av innehåll, att vad kommun tillhör i fast eller lös egendom
skall så förvaltas, att dess förmögenhet icke minskas, kommun dock obetaget
att för löpande behov taga i anspråk överskott samt fondmedel på sätt
stadgas i lagförslaget. Enligt kommittén förutsätter införandet av en dylik
bestämmelse, att de kommunala räkenskaperna på ett klart och översiktligt
sätt utvisa, hur förmögenheten förändras från tid till annan. Kommittén
har vidare angett vad som är att hänföra till den lagskyddade förmögenheten

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

och framhållit att, om det vid bokslutet visar sig att förmögenheten minskats,
förlusten bör täckas i nästa stat. Emellertid har kommittén betonat,
att den förordade regeln i huvudsak har principiell innebörd och får sitt
värde som rättesnöre för kommunernas handlande på det ekonomiska området.

1 samband med förslaget om kommunalt förmögenhetsskydd har kommittén
även behandlat de bestämmelser, som återfinnas i 1936 års lag angående
användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig
egendom. I första stycket av denna lag stadgas förbud för kommun
att utan Konungens medgivande använda ersättning, som uppburits vid
försäljning av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring
av sådan egendom, för annat ändamål än anskaffande av annan dylig
tillgång eller för avsättning till fond. Enligt andra stycket i lagen må
kommun icke utan Konungens medgivande använda överskott å lån, som
med Konungens tillstånd upptagits, för annat ändamål än för avsättning
till fond. Angående nu ifrågavarande fondavsättningar finnas närmare
bestämmelser i fondbildningslagen. Om medel, som avses i första stycket
av 1936 års lag, icke finna omedelbar användning för anskaffande av tillgång
för stadigvarande bruk, skola de avsättas till försäljningsmedelsfond.
Överskott å sådant lån, som nyss berörts, skall avsättas till låneöverskottsfond.

Kommittén föreslår, att innehållet i första stycket av 1936 års lag med
vissa jämkningar överflyttas till kommunallagen. Enligt den lydelse bestämmelsen
har i kommitténs lagförslag — där den placerats i anslutning
till det förut berörda stadgandet om allmänt förmögenhetsskydd — må
medel, som kommun uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller
på grund av försäkring av sådan tillgång, tagas i anspråk endast för återbetalning
av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande
av annan dylik tillgång. Såsom anläggningstillgång skall enligt förslaget
anses fast egendom, så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande innehavas
av kommunen. Den i första stycket av 1936 års lag inrymda föreskriften
att där avsedda medel alternativt skola avsättas till fond har kommittén
i sitt lagförslag låtit ingå bland bestämmelserna om försäljningsmedelsfond.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att kommittén icke ansett
erforderligt att i anslutning till stadgandet om allmänt förmögenhetsskydd
erinra om det i andra stycket av 1936 års lag intagna förbudet mot att
utan Konungens medgivande använda överskottsmedel å lån, upptaget med
Konungens tillstånd, för annat ändamål än avsättning till fond. Bestämmelse
om skyldighet att avsätta sådana medel till låneöverskottsfond har
upptagits bland reglerna om fondbildning.

Remissyttrandena. Flertalet av de remissinstanser, som behandlat
frågan om det kommunala förmögenhetsskyddet, har uttalat sig till förmån
för införande i någon form av en allmän bestämmelse i ämnet. I åtskilliga
remissvar har man emellertid förordat en sådan jämkning i den av

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

kommittén förordade bestämmelsen, att den i huvudsak principiella innebörd,
som kommittén synes ha velat tillägga den, kommer till uttryck.

Departementschefen. Departementschefen anser det värdefullt,
att målsättningen för kommunernas ekonomiska politik inskrives i kommunallagstiftningen
men har ej kunnat finna, att detta bör ske genom ett till
form och syfte kategoriskt förbud mot förmögenhetsminskning. Ett sådant
förbud förutsatte ett klart och överskådligt budget- och räkenskapssystem,
som tilläte en avläsning av förmögenhetsförändringarna år från år. Departementschefen
framhåller, att i varje fall landskommunernas bokföring icke
torde vara inrättad så, att en dylik fortlöpande kontroll av förmögenhetsställningen
är möjlig. Mot införandet av ett absolut förbud mot förmögenhetsminskning
talade också den omständigheten, att en bokföringsmässig
nedgång i förmögenheten i vissa situationer knappast kunde undvikas. Däremot
ville departementschefen tillstyrka, att den allmänt erkända principen
om bevarande av förmögenheten lagfästes. Departementschefen har funnit
detta kunna ske genom att ordet »skall» i den av kommittén föreslagna bestämmelsen
utbytes mot »bör», varvid undantaget beträffande överskott och
fondmedel kan utgå. Departementschefen föreslår sålunda den lydelsen, att
vad kommun tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas att kommunens
förmögenhet icke minskas. — Mot det stadgande i kommunallagen, som
kommittén föreslagit som ersättning för första stycket i 1936 års lag angående
användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig
egendom, har departementschefen icke funnit anledning till erinran.

Utskottet. Den allmänt erkända principen att den kommunala förmögenheten
bör bevaras oförminskad är ej i denna generella form inskriven i kommunallagstiftningen.
Här och var finnas emellertid bestämmelser, som envar
på sitt sätt tjäna till skydd för kommunens förmögenhet. Hit höra bestämmelserna
i 1936 års lag om användning i vissa fall av kommun eller annan
samfällighet tillhörig egendom. Även fondbildningsreglerna fylla en funktion
i förmögenhetsskyddet. Den största betydelsen i förevarande avseende ha
kanske bestämmelserna om underställning av lånebeslut, bl. a. genom de
möjligheter de ge Kungl. Maj :t att öva kontroll över amorteringstiderna.

Lägger man härtill, att kommunerna själva i allmänhet vinnlagt sig om
ej blott att vidmakthålla utan även att förkovra sin förmögenhet, kunde det
måhända synas överflödigt att komplettera de ovan berörda bestämmelserna
med en allmän föreskrift i förmögenhetsskyddande syfte. Det synes emellertid
vara av betydande värde, att den grundsats varå dessa speciella bestämmelser
vila kommer till klart och otvetydigt uttryck i lagtexten. Eftersom det
enligt utskottets mening här blott kan gälla att fastslå själva principen, icke
att skapa ett för varje situation ovillkorligt förbud mot förmögenhetsförbrukning,
vill utskottet förorda den av departementschefen föreslagna lydelsen
av bestämmelsen framför den som innefattas i kommittéförslaget.

Ur systematisk synpunkt torde det vara riktigt att, som skett i förslaget,
till den allmänna regeln om förmögenhetsskydd knyta en motsvarighet till

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

den nu i 1936 års ovannämnda lag intagna bestämmelsen om användning av
ersättning, som uppburits vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk
eller på grund av försäkring av sådan tillgång. Härigenom och till följd av
det sätt varpå reglerna om fonderingsskyldighet i vissa fall utformats i lagförslaget
blir det möjligt att upphäva bestämmelserna i 1936 års lag i vad
angår primärkommunerna. Mot utbytet av begreppet tillgång för stadigvarande
bruk mot det från aktiebolagslagen hämtade uttrycket anläggningstillgång
synes intet vara att erinra, i all synnerhet som uttrycket givits en
tydlig definition i förslaget.

Fondbildning.

Gällande bestämmelser. Enligt lagen den 6 december 1946,
sådan den är utformad efter vissa år 1952 vidtagna ändringar, äger kommun
avsätta medel till fyra olika slag av fonder, nämligen särskild fond,
allmän investeringsfond, slcatteregleringsfond och tillfällig fond. — I lagen
upptagas följande typer av särskild fond, nämligen pensionsfond, försäkringsfond,
kassaförlagsfond samt fond för bestridande av kostnaderna
för förvärvande av viss ägodel, genomförande av visst företag eller upprättande
av viss anstalt. Avsättning till särskild fond i övrigt kräver Konungens
medgivande. Medel, som avsatts till särskild fond, få tagas i anspråk
för annat ändamål än vid avsättningen bestämts eller i reglemente
för fond stadgats, endast om Konungens tillstånd därtill erhålles. — Till
allmän investeringsfond må avsättas medel för anskaffande av tillgångar
för stadigvarande bruk. Beslut att taga medel ur fonden i anspråk för annat
ändamål skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens
prövning och fastställelse. — I samband med fastställande av utgifts- och
inkomststaten äger kommun avsätta medel till skatteregleringsfond. Beslut
att taga medel ur fonden i anspråk, som likaledes får fattas endast i samband
med statens fastställande, må ej avse mer än en tredjedel av det
högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år beslutet
fattas eller iqjpgått vid utgången av något av de två närmast föregående
åren. Då särskilda skäl föreligga därtill, må med Konungens tillstånd
medel tagas i anspråk ur skatteregleringsfond utöver vad nu sagts.
— Som tillfälliga fonder nämner lagen försäljningsmedelsfond, låneöverskottsfond
och förnyelsefond. Till försälj ningsmedelsfond skola avsättas
medel, som influtit vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller
på grund av försäkring av sådan tillgång och som ej finna omedelbar användning
för anskaffande av dylik tillgång. Till låneöverskottsfond skola
avsättas överskottsmedel å lån, som av kommun upptagits med Konungens
tillstånd och ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet.
I samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten äger kommun
avsätta medel till förnyelsefond enligt närmare angivna regler. Till tillfällig
fond må ock avsättning ske i ett par andra upptagna fall. Medel, som av -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sättas till låneöverskottsfond, må ej tagas i anspråk utan Konungens medgivande.
Andra till tillfällig fond avsatta medel få tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för anskaffande av tillgång för stadigvarande
bruk. Konungen må dock medgiva att dylika medel användas också för
annat ändamål. — Fondbildningslagen innehåller härutöver vissa för olika
slag av fonder gemensamma bestämmelser. Sålunda stadgas, att ränta
endast må tillföras särskild fond. Vidare ges angående anbringande och
nyttjande av fondmedel vissa föreskrifter, för vilka skall redogöras i ett
senare sammanhang.

Kommittén. Som tidigare berörts innefattar kommittéförslaget, att
reglerna om fondbildning för de borgerliga primärkommunernas vidkommande
överflyttas från kommunala fondbildningslagen till kommunallagen.
I samband med denna överflyttning ha bestämmelserna omredigerats
och förenklats. Kommitténs förslag innehåller i jämförelse med gällande
lag väsentligen följande sakliga nyheter. Den rätt, som kommun f. n. äger
att avsätta medel för bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss
ägodel, genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt,
''ar sin motsvarighet i rätt att avsätta medel till särskild investeringfond
för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven anläggningstillgång. Beträffande
allmän investeringsfond anges avsättningsändamålet vara anskaffande
av anläggningstillgångar för kommunens behov. I fråga om försälj
ningsmedelsf ond anges som föremål för fonderingstvånget vad kommun
uppburit som vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring
av sådan tillgång. Fonderingsskyldighet skall föreligga endast om
medlen icke före utgången av det år, varunder de influtit, anvisas för återbetalning
av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande
av annan anläggningstillgång. Den nuvarande förnyelsefonden föreslås
skola utgå och ersättas med en avskrivningsfond. Till avskrivningsfond
må kommun avsätta belopp motsvarande högst vad som under räkenskapsåret
avskrives å kommunens anläggningstillgångar. Anslag för återbetalning
av lån, som upptagits för förvärv av dylika tillgångar, skall —
där avskrivningsfond finnes — i första hand täckas av medel ur denna
fond. Vad som av fondens medel ej åtgår för nämnda ändamål må tagas i
anspråk för förvärv av anläggningstillgång. I sin motivering för avskrivningsfonden
har kommittén anfört, att kommunerna genom inrättande av
en sådan fond skulle kunna effektivt övervaka, att deras förmögenhet icke
minskas. En av kommitténs ledamöter har i särskilt yttrande reserverat
sig mot förslaget om avskrivningsfond, som han funnit motverka kommitténs
strävan att förenkla fondbildningsreglerna. Reservanten har även anfört,
att den allmänna investeringsfonden skulle kunna fylla den funktion
som avsåges med avskrivningsfonden. Kommittén har ytterligare föreslagit,
att reglerna om rätt för kommun att avsätta medel till försäkringsfond
skola utgå och att inrättande av sådan fond, liksom tillskapande av
fonder för andra i lagen icke särskilt nämnda ändamål, skall göras beroende
av Konungens medgivande. Två ledamöter i kommittén ha reserverat

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt. 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sig för bibehållande av bestämmelserna om försäkringsfond. Slutligen ersättas
enligt kommitténs förslag de särskilda föreskrifterna om placering
och nyttjande av fondmedel med bestämmelser i ämnet, som avse alla kommunala
medel.

Remissyttrandena. I ett stort antal av de yttranden, vari man
berört fondbildningsspörsmålen, har kommitténs förslag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Flera remissmyndigheter ha emellertid ansett en
minskning av antalet fondtyper möjlig. Särskilt har man förmenat, att den
föreslagna avskrivningsfonden kan utgå. Några remissinstanser ha även
uttalat sig för borttagande av bestämmelserna om försäljningsmedelsfond
och låneöverskottsfond under framhållande av att dessa fonders uppgifter
kunna övertagas av den allmänna investeringsfonden.

Departementschefen. Till en början har departementschefen
erinrat, att rätten att avsätta medel till skatteregleringsfond, som tidigare
varit på visst sätt begränsad, gjorts helt fri genom år 1952 vidtagen lagändring.
Denna ändring hade därvid icke betraktats som en slutgiltig lösning
av frågan om avsättningsrätten. Såväl föredragande departementschefen
som konstitutionsutskottet hade sålunda uttalat, att frågan om en
vidgning på längre sikt finge prövas i samband med kommunallagskommitténs
förslag. Emellertid förordar departementschefen nu, att den fria
avsättningsrätten bibehälles. Han erinrar härvid om att de tidigare gällande
begränsningarna huvudsakligen hade till syfte att förhindra, att ett visst
års skattebetalare icke oskäligt betungades genom för höga fondavsättningar.
Risken härför sammanhängde med att kommunalskatten före ikraftträdandet
av 1945 års uppbördsförordning bestämdes i efterhand, d. v. s.
vid en tidpunkt, då skatteunderlagets storlek och fördelning voro kända.
Detta huvudskäl hade förlorat sin bärkraft i och med införandet av det
nuvarande uppbördssystemet.

De skäl som anförts mot införande av bestämmelser om avskrivningsfond
måste enligt departementschefens mening tillerkännas avgörande vikt.
Vad anginge den nuvarande förnyelsefonden syntes reglerna i ämnet icke
hava haft någon större praktisk betydelse. Efter tillskapandet av den allmänna
investeringsfonden kunde behovet av fondbildning för nyanskaffningsändamål
tillgodoses genom motsvarande avsättningar till denna fond.
i det föreliggande förslaget till kommunallag ha följaktligen ej upptagits
några bestämmelser om vare sig avskrivningsfond eller förnyelsefond. Departementschefen
har emellertid framhållit, att kommun, som vill införa
fond av berörda slag, givetvis har möjlighet att söka tillstånd härtill hos
Konungen.

Liksom flera remissmyndigheter har departementschefen uttalat den meningen
att eu särskild fondering av vederlag för anläggningstillgångar respektive
vad kommun uppburit på grund av försäkring av sådana tillgångar
icke erfordras efter tillkomsten av den allmänna investeringsfonden. Departementschefen
föreslår därför, att avsättning av sådana medel skall
ske till sistnämnda fond i stället för en särskild försäljningsmedelsfond.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

I fråga om tidpunkten för fonderingsskyldighetens inträde har departementschefen
biträtt kommitténs förslag.

Vidare har departementschefen föreslagit, att även bestämmelserna om
låneöverskottsfond skola slopas och ersättas med föreskrift, att överskott å
lån skall avsättas till allmän investeringsfond, där ej Konungen föreskrivit
annat i samband med beviljandet av lånetillståndet. Enligt departementschefens
motivering härför behöver man icke hysa några större betänkligheter
mot att jämställa dylika överskottsmedel med övriga medel,
som ingå i allmän investeringsfond, och sålunda tillåta deras användning
för anskaffande av anläggningstillgångar för kommunens behov. Med de
villkor, som plägade förbindas med lånetillstånd, torde sällan uppkomma
överskott av någon betydenhet. Och om eventuellt överskott avsattes till
allmän investeringsfond, vore under alla förhållanden sörjt för att medlen
icke toges i anspråk för driftutgifter.

1 likhet med kommittén har departementschefen ej ansett erforderligt
att bland de särskilt reglerade fonderna medtaga den nuvarande försäkringsfonden.
Detta betyder, att kommun, som vill inrätta försäkringsfond,
har att utverka Konungens tillstånd härtill. Enligt departementschefen
torde det kunna förutsättas, att denna ordning icke kommer att innebära
någon väsentligare inskränkning i de nuvarande möjligheterna för kommun
att vid behov bilda försäkringsfond.

Departementschefen delar kommitténs mening, att speciella regler om
placering och nyttjande av fondmedel ej behövas.

Vad kommittén i övrigt föreslagit rörande utformningen av fondbildningsbestämmelserna
har departementschefen lämnat utan erinran.

Utskottet. Redan genom kommitténs förslag ha fondbildningsreglerna
gjorts enklare och vunnit i överskådlighet i jämförelse med de nuvarande
bestämmelserna. Den överarbetning, som departementschefen låtit förslaget
undergå, har fört ytterligare ett stycke på denna väg. Särskilt påfallande är
nedskärningen av antalet reglerade fondtyper. Medan kommunala fondbildningslagen
upptager åtminstone nio särskilt reglerade fondtyper, är motsvarande
antal i det nu föreliggande förslaget endast fem. Den förenkling, som
sålunda ernåtts, förtjänar enligt utskottets mening allt erkännande. Att den
allmänna investeringsfonden ansetts kunna fylla de funktioner, som nu tillkomma
försäljningsmedelsfonden och låneöverskottsfonden, måste anses
särskilt tillfredsställande. Såvitt utskottet förstår tillgodoser förslaget trots
reduceringen av antalet fondtyper alla ordinära behov av fondering i kommunerna.
Vill kommun avsätta medel till fond av annat slag än som regleras
i lagen, står liksom f. n. givetvis möjlighet tills buds att begära Konungens
tillstånd härtill.

När utskottet sålunda tillstyrker en sådan utformning av fondbildningsbestämmelserna,
som förordats av departementschefen, ansluter sig utskottet
därmed även till att den år 1952 närmast som ett provisorium införda
rätten alt utan några i lag uppställda begränsningar avsätta medel till skat -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

teregleringsfond får bli bestående. För en sådan ordning synes departementschefen
ha anfört bärande skäl. På kommunalt håll torde man också
anse anledning saknas att i detta avseende binda kommunernas handlingsfrihet
genom särskilda spärrbestämmelser.

Medelsförvaltning och revision.

Gällande bestämmelser. Beträffande penningar eller värdehandlingar,
som för kommunens räkning innehavas av kommunalnämnden
respektive drätselkammaren, stadgas i kommunallagarna, att de skola så
förvaras, att de icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar.
Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående
utbetalningar, skola för kommunens räkning insättas hos bank
— varmed jämväl avses centralkassa för jordbrukskredit — eller å postgirokonto.
Enligt förarbetena till kommunallagarna hindra dessa bestämmelser
icke, att medel, som ej direkt erfordras i kommuns rörelse, på
annat sätt placeras mot fullt betryggande säkerhet (konstitutionsutskottets
uti. nr 30/1930 s. 23). För fondmedels placering finnas som tidigare nämnts
särskilda regler i lagen om kommunal fondbildning. Huvudregeln är, att
fonds medel skola vara på betryggande sätt anbragta. Utan tillstånd av
länsstyrelsen må fonds medel ej anbringas annorlunda än bos bank eller
centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto eller i sådana tillgångar,
i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa
omyndigs medel, d. v. s. statliga, kommunala och vissa därmed i säkerhetshänseende
jämställda obligationer samt, i viss utsträckning, fastighetsinteckningar.

Kommunalnämnden respektive drätselkammaren åligger att i enlighet med
givna föreskrifter föra kommunens räkenskaper och avsluta dem för kalenderår.
Räkenskaperna skola årligen på landet före den 1 februari och i stad
före den 1 april tillhandahållas kommunalfullmäktiges (kommunalstämmans)
ordförande respektive magistraten eller i stad utan magistrat ordföranden
i stadsfullmäktige. Den åt vilken räkenskaperna tillhandahållits har
att oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens avgivande,
tillhandahålla dem åt revisorerna. Av kommunen för särskilda förvaltningsbestyr
tillsatta styrelser, nämnder eller personer skola varje år på landet
före den 15 januari och i stad före den 1 mars till kommunalnämnden
respektive drätselkammaren avlämna redovisning för de medel de under nästföregående
kalenderår omhänderhaft för att upptagas i kommunens allmänna
räkenskaper och granskas tillika med dem.

Enligt bestämmelserna om revision skola fullmäktige (kommunalstämma)
årligen utse två eller flera revisorer samt lika många suppleanter för
granskning av det nästföljande årets förvaltning. Revisorerna äga att när
som helst inventera kommunens kassor och övriga tillgångar samt taga del
av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Revisions -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

berättelsen skall avlämnas till kommunalfullmäktiges (kommunalstämmans)
ordförande, respektive magistraten (ordföranden i stadsfullmäktige).
Över framställda anmärkningar skola förklaringar infordras så tidigt, att de
jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning och avgörande
på landet å årets första ordinarie kommunalfullmäktigsammanträde (kommunalstämma),
som skall hållas under tiden den 16 mars—den 31 maj, och
i stad hos stadsfullmäktige vid ordinarie sammanträde, som hålles före utgången
av juni månad.

Kommittén. Efter en redogörelse för de förslag, som efter tillkomsten
av gällande kommunallagar framställts i riksdagen angående förbättring av
räkenskapsväsen och revision, har kommittén framhållit, att det endast i
begränsad utsträckning är möjligt att tillgodose behovet av en rationell ordning
på förevarande område genom bestämmelser i kommunallagen. Kommittén
har därför ansett, att endast smärre ändringar eller kompletteringar
böra vidtagas i de nuvarande bestämmelserna. Kommittén framhåller att, när
den på detta sätt vill bevara den nuvarande självbestämmanderätten för
kommunerna på förevarande områden, kommittén fäster synnerligt avseende
vid den verksamhet i syfte att förbättra medelsförvaltning och revision,
som bedrives av kommunernas egna sammanslutningar. Denna verksamhet
har närmare belysts av kommittén.

Av de ändringar kommittén föreslagit i bestämmelserna om medelsförvaltning
må först nämnas, att det nuvarande förbudet mot sammanblandning
av penningar och värdehandlingar, som kommunalnämnd eller drätselkammare
innehar för kommunens räkning, med andra penningar och värdehandlingar,
utsträckes att avse alla medel, som kommunalt organ innehar
för kommunens eller annans räkning. I fråga om medlens placering föreslår
kommittén en för såväl fondmedel som övriga medel enhetlig bestämmelse
av innehåll, att penningmedel, som icke erfordras för nära förestående utbetalningar,
skola för kommunens räkning insättas hos bank, hos centralkassa
för jordbrukskredit eller å postgirokonto eller anbringas i obligationer, vilka
utfärdats eller garanterats av staten eller svensk kommun. Skulle i undantagsfall
behov föreligga av annan placering, har kommunen inhämtat länsstyrelsens
medgivande därtill.

De bestämmelser kommittén föreslagit rörande den kommunala bokföringen
äro följande. Kommunens styrelse skall föra fortlöpande räkenskaper
över de medel den har om händer. Annan medelsförvaltande nämnd
skall föra räkenskaper enligt de anvisningar kommunens styrelse meddelar
och årligen före den 1 mars, där styrelsen icke bestämmer annan
tid, avlämna redovisning till styrelsen för sin förvaltning under nästföregående
kalenderår. Därefter har kommunens styrelse att sammanfatta
och avsluta kommunens räkenskaper för året. Detta skall ske inom tid,
som fullmäktige bestämma, dock senast före den 1 april. I stad med stadskollegium
skall drätselkammaren taga den befattning med den kommunala
bokföringen, som i andra kommuner ankommer på kommunens styrelse.

I fråga om den kommunala revisionen föreslås, att minimiantalet revi -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sorer höjes från två till tre. Genom förslaget tillgodoses ett av konstitutionsutskottet
på sin tid framfört önskemål (uti. nr 7/1939). Vidare utsträckes
revisorernas inventeringsrätt, som nu avser kommunens kassor och övriga
tillgångar, att gälla alla de penningmedel och värdehandlingar, som kommunens
styrelse eller annan kommunal nämnd omhänderhar. I motsats till
gällande kommunallagar ger förslaget föreskrifter om innehållet i revisionsberättelse.
Bl. a. skall berättelsen innehålla särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet
för förvaltningen tillstyrkes eller icke. Beträffande revisionsberättelsens
framläggande och granskning föreslår kommittén som huvudregel,
att det skall ske före juni månads utgång; dock skola fullmäktige kunna
besluta, att ärendet skall företagas senare under året.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag i fråga om medelsförvaltning
och revision har i allmänhet tillstyrkts av de remissinstanser, som behandlat
hithörande frågor. De avvikande meningar, som anförts, gälla bl. a.
medelsplaceringen, beträffande vilken några remissinstanser funnit de föreslagna
bestämmelserna alltför snäva.

Departementschefen uttalar den uppfattningen att den närmare
utformningen av kommunernas räkenskaps- och kontrollväsen lämpar sig
mindre väl för en reglering i lag. Kommunerna borde på detta område ha
möjlighet att anpassa sina anordningar efter utvecklingens krav och förefintliga
lokala behov. Departementschefen framhåller, att de olika kommunförbunden
nedlagt ett betydande arbete på att förbättra redovisningsmetoderna
och effektivisera revisionen, och han tillägger, att man synes med förtroende
kunna överlämna åt kommunförbunden att även i fortsättningen
söka och finna de för kommunerna lämpligaste vägarna.

Av de förslag till nya eller ändrade bestämmelser, som kommittén framlagt
i förevarande ämnen, har departementschefen biträtt samtliga utom det
som gäller placeringen av de kommunala medlen. I likhet med flera remissinstanser
har departementschefen nämligen icke kunnat finna, att anledning
föreligger att beskära den rätt, som nu tillkommer kommunerna att utan
länsstyrelsens medgivande placera fondmedel i vissa obligationer och fastiglietsinteckningar.
Han förordar därför, att den nu för fondmedel stadgade
regeln om placering bibehållcs och ges tillämplighet även på andra medel.

Utskottet. I fråga om den egentliga medelsförvaltningen innebär förslaget
de nyheterna i jämförelse med gällande rätt, att det nu blott för kommunalnämnd
och drätselkammare stadgade förbudet mot sammanblandning av
kommunala medel med andra medel utsträckes att gälla medelsförvaltande
organ över huvud, att enhetliga regler ges rörande placeringen av såväl fondmedel
som andra medel, att kommunens styrelse får befogenhet att lämna
anvisningar rörande andra nämnders räkenskapsföring samt att för land
och stad gemensamma regler meddelas rörande tiderna för de olika etapperna
i bokslutsarbetet. De föreslagna bestämmelserna, av vilka de sistnämnda
närmast föranletts av sammanförandet av kommunallagarna för
land och stad, synas ändamålsenliga och tillstyrkas av utskottet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Frågan om förbättring av kommunernas räkenskaps- och revisionsväsen
har flera gånger förts på tal i riksdagen. Såsom av särskilt intresse i detta
sammanhang vill utskottet erinra, att 1937 års riksdag i skrivelse till Kungl.
Maj :t (nr 266) anhöll om utredning och förslag angående sådan komplettering
av kommunallagarnas bestämmelser om revision, att pågående kommunala
strävanden till en mera effektiv kommunal revision underlättades. Genom
det nu avlåtna förslaget torde Kungl. Maj :t få anses hava framlagt resultatet
av en sådan utredning. Vad som sålunda föreslagits i fråga om revisionen
— höjning av minimiantalet revisorer, utvidgning av revisorernas
inventeringsrätt samt införandet av bestämmelser om revisionsberättelses
innehåll och möjlighet att utsträcka tiden för revisionsberättelsens behandling
— biträdes till alla delar av utskottet. Utskottet vill emellertid understryka,
att möjligheterna att åstadkomma en effektiv revision väsentligen
beror på kommunernas egna initiativ och åtgärder i sådant syfte. Kommunerna
ha i detta avseende understötts av sina riksförbund, och det synes utskottet
sannolikt, att samarbetet med förbunden även i fortsättningen skall
för många kommuner visa sig vara den lämpliga vägen för vinnande av en
förbättrad revision.

Allmänna besvärsregler.

Gällande ordning. Det i kommunallagarna reglerade besvärsinstitutet
— kommunalbesvären — kännetecknas främst av att besvärsrätt tillkommer
envar medlem av kommunen, oavsett om han mer eller mindre
nära eller icke alls beröres av fattat beslut, samt därav att prövningen hos
besvärsmyndigheten blott kan avse frågan om det överklagade beslutet är
felaktigt (olagligt) på någon av de i lagen angivna besvärsgrunderna, däremot
icke frågan om beslutets lämplighet.

Vad angår beslut av kommunalrepresentationerna gälla i stort sett samma
regler för land och stad utom i fråga om besvärstiden, som beträffande
landskommunala beslut är trettio dagar och för stadskonmiunala tjugu
dagar, räknat i förra fallet från dagen för tillkännagivandet i kyrkan om
verkställd justering av det över beslutet förda protokollet och i det senare
fallet från den dag då stadsfullmäktiges protokoll offentligen upplästes.
Besvärsmyndighet är länsstyrelsen. Den som klagar har att dels vid besvären
foga bevis om dagen, då tillkännagivande eller uppläsning som nyss
nämnts ägde rum, och dels inom fjorton dagar efter besvärstidens utgång
till kommunen ingiva diariebevis över att han besvärat sig. Försummar
klaganden något av vad som sålunda föreskrivits, må det överklagade beslutet
gå i verkställighet. Gå besvären ut på att beslutet icke tillkommit i
laga ordning eller att det står i strid mot allmän lag eller författning eller
annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger länsstyrelsen,
där besvären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Länsstyrelsens utslag må i sin tur överklagas hos Konungen, där icke
för vissa frågor annorlunda är särskilt stadgat. Besvärstiden är trettio da -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

gar och räknas från det klaganden erhöll del av beslutet; dock är tiden för
klagande menighet femton dagar längre.

I fråga om de administrativa organen avse kommunallagarnas besvärsbestämmelser
blott beslut av kommunalnämnd och drätselkammare. Bestämmelserna
äro olika för landskommuner och städer utan magistrat å ena sidan
och magistratsstäder å den andra. För de förstnämnda gäller, att där
medlem av kommunen ej nöjes åt kommunalnämnds eller drätselkammares
beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, reglerna
om besvär över fullmäktigbeslut skola äga motsvarande tillämpning;
dock skall besvärstiden beträffande kommunalnämnds beslut, som rör uteslutande
enskild persons förhållande, räknas från den dag, då beslutet genom
utdrag av protokollet delgavs klaganden, och beträffande drätselkammares
beslut alltid räknas från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.
Beslut må utan binder av förd klagan gå i verkställighet, där icke den
prövande myndigheten annorledes förordnar. För magistratsstäderna åter
gäller om besvärs anförande mot drätselkammarens beslut vad i drätselkammarens
reglemente är bestämt. Vissa drätselkammarreglementen innehålla
dylika bestämmelser, andra icke. Saknas besvärsregler i reglementet,
kan klagan enligt rättspraxis föras hos magistraten på grund av dess
ställning som närmaste tillsynsmyndighet över kommunalförvaltningen.

I rättspraxis ha i viss utsträckning kommunallagarnas besvärsbcstämmelser
tillämpats analogiskt vid klagan över beslut av särskilda styrelser
och nämnder. Detta har gällt såväl beslut av organ utsedda enligt kommunallagarna
som beslut av organ vilka tillsatts med föranledande av bestämmelser
i särskilda författningar. Beträffande besvär över beslut av särskilt
reglerade nämnder finnas emellertid ofta stadganden i vederbörande specialförfattningar
(förvaltningsbesvär). Besvärsrätt tillkommer enligt dessa
författningar i regel blott den som på ett eller annat sätt beröres av fattat
beslut, och besvärsinstansen äger pröva icke blott om beslutet är formellt
lagligt utan även om det är lämpligt till sitt innehåll.

Kommittén. Kommittén har framhållit, att kommunalbesvärens
främsta funktion är att tjäna som medel för utlösning av den statliga legalitetskontrollen
över kommunalstyrelsen. Att genom en omgestaltning av
besvärsinstitutet skapa möjligheter för en materiell kontroll av de kommunala
besluten skulle rubba grundvalarna för kommunernas självbestämningsrätt
och kunde därför icke komma i fråga. Efter att närmare ha utvecklat
legalitetskontrollens betydelse har kommittén kommit till slutsatsen
att någon mer genomgripande ändring i det kommunala besvärsinstitutet
icke är erforderlig. Däremot har kommittén funnit, att gällande besvärsregler
i sina detaljer på en del punkter äro i behov av kompletteringar
och förtydliganden, varjämte vissa ändringar ansetts påkallade i syfte att
vinna enhetlighet och att fullständiga lagbestämmelserna i överensstämmelse
med gällande rättspraxis.

Före behandlingen av dessa frågor har kommittén uppehållit sig vid ett
par spörsmål, beträffande vilka dess överväganden icke föranlett förslag.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Dessa spörsmål gälla besvärsrätt för annan än kommunmedlem och verkställbarheten
av kommunala beslut.

Vad den förstnämnda frågan angår har kommittén av skäl, som närmare
utvecklas, förordat bibehållande av den nuvarande regeln att blott kommunmedlem
kan besvära sig över kommunalt beslut. Från denna regel göres
dock undantag i det fall att kommun — enligt de bestämmelser som kommittén
för detta ändamål föreslagit och som skola behandlas i ett följande
avsnitt — inrättat en särskild besvärsnämnd för tjänstetillsättningsärenden
m. m. Hos denna nämnd avses klagorätt skola tillkomma även
icke-kommunmedlem.

I fråga om kommunala besluts verkställbarhet har kommittén uttalat,
att det överensstämmer bäst med det praktiska livets förhållanden att i
princip anse kommunalbeslut verkställbart så snart det föreligger i definitivt
skick, d. v. s. då protokollet över beslutet blivit justerat. För att emellertid
icke syftet med besvärsreglerna skall tillspillogivas måste det verkställande
organet städse överväga, om verkställighet av ej lagakraftvunnet
beslut äventyrar möjligheten för eventuell klagande att vinna rättelse. Frågan
huruvida ett sådant beslut borde verkställas eller icke hade organet att
bedöma under i princip samma ansvar för dess ledamöter som i fråga om
andra förvaltningsåtgärder. Av flera skäl har kommittén ej funnit lämpligt
att föreslå uttryckliga bestämmelser om verkställbarheten av beslut.
Genom att utesluta det nuvarande stadgandet att beslut må verkställas, om
klaganden försummar vissa angivna formföreskrifter, men bibehålla bestämmelsen
om rätt för länsstyrelsen att meddela verkställighetsförbud har
kommittén ansett sig ha gett tillräckligt uttryck åt den av kommittén skisserade
huvudregeln.

Av de nyheter, som kommitténs förslag innehåller beträffande den närmare
utformningen av det kommunala besvärsinstitutet, må först nämnas,
att genom uttrycklig bestämmelse fastslås att besvärsrätten avser beslut
icke blott — som enligt nu gällande regler — av fullmäktige, kommunalnämnd
och drätselkammare utan av de kommunala organen över huvud,
såvida ej annat är särskilt stadgat. Besvärsinstans är enligt förslaget i samtliga
fall länsstyrelsen. Magistratens ställning som besvärsmyndighet upphör
alltså i likhet med magistratens kommunala uppgifter i övrigt. Besvärstidens
längd har kommittén föreslagit till tre veckor under hänvisning till
att överensstämmelse härigenom vinnes med den i rättegångsbalken stadgade
tiden för vad mot underrätts dom. Såsom berörts vid redogörelsen för
förslaget om anordnande av kommunal anslagstavla har kommittén vidare
föreslagit, att besvärstiden skall räknas från den dag då protokollsjustering
tillkännagivits å anslagstavlan. Enär det syfte, som gällande bestämmelser
om insändande av diariebevis avsetts att fylla — beredande av kännedom
om att besvär anförts — numera regelmässigt tillgodoses genom besvärens
kommunicering med kommunen, har kommittén i sitt lagförslag ej
medtagit någon regel om insändande av diariebevis.

Remissyttrandena. Åtskilliga remissinstanser ha tillstyrkt kom -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

mitténs förslag utan erinringar. Den kritik, som framförts från andra håll,
har företrädesvis riktat sig mot att förslaget i likhet med gällande rätt
tillägger besvärsrätt blott åt kommunmedlem.

Departementschefen. Med hänsyn till att det kommunala besvärsinstitutet
i den utformning det haft alltifrån tillkomsten av kommunalförfattningarna
utgör ett väsentligt element i det system av regler, som avser
att säkerställa den kommunala självbestämningsrätten, har departementschefen
ansett, att det icke bör komma i fråga att vidtaga några mera genomgripande
ändringar i nuvarande bestämmelser om kommunalbesvär.

I likhet med kommittén har departementschefen dock närmare behandlat
en av de grundläggande reglerna, nämligen den som förbehåller kommunmedlemmarna
ensamma rätten att överklaga kommunala beslut. Departementschefen
säger sig dela kommitténs betänkligheter mot att i detta hänseende
göra någon ändring i vad som nu gäller. Det kommunala besvärsinstitutets
funktion vore närmast att möjliggöra en omprövning hos statlig
myndighet av kommunala besluts överensstämmelse med lag eller författning,
och det syntes vara i princip riktigt att låta kommunmedlemmarna i
varje särskilt fall ensamma avgöra, om ett kommunalt organs beslut skulle
underkastas sådan kontroll. Att märka vore, att här blott är fråga om sådana
beslut, mot vilka besvär skola anföras i den i kommunallagen stadgade
ordningen. Sådana beslut innefattade — i motsats till många av de
beslut, som skulle överklagas enligt bestämmelser i särskilda författningar
— i princip ingen utövning av myndighetsfunktioner gentemot den enskilde
utan vore endast led i den fortlöpande verksamhet, som tillkommer fullmäktige
och nämnder i egenskap av kommunens beslutande och förvaltande
organ. Departementschefen framhåller, att den som utan att vara medlem
av kommunen träder i förbindelse med dessa organ på sådant sätt, att han
kan beröras av deras beslut, gör detta av fri vilja. Det förefölle därför rimligt
att han finge underkasta sig den för kommunen gällande ordningen,
sålunda bl. a. regeln att blott kommunmedlem ägde besvärsrätt.

Oaktat vad som sålunda anförts har departementschefen vitsordat, att
fall kunna förekomma, där avsaknaden av klagorätt för annan än kommunmedlem
ter sig stötande. Enligt departementschefens mening kan det vara
påkallat, att besvärsrätten i dylika fall regleras genom specialbestämmelser.
Beträffande ett särskilt slag av beslut, som tilldrager sig intresse i detta
sammanhang, nämligen beslut om disciplinär åtgärd mot kommunal befattningshavare,
erinras att ett steg i den antydda riktningen tagits genom det
förslag om inrättande av en för hela riket gemensam tjänstedomstol, som
framlagts av 1948 års förhandlingsrättskommitté i dess betänkande angående
stats- och kommunaltjänstemäns förhandlingsrätt. Hos denna domstol
skall enligt förslaget kommunal befattningshavare, som är missnöjd med
beslut om varning, mistning av lön eller avskedande på grund av tjänstefel,
kunna påkalla prövning av beslutet oavsett av vilken kommun han är
medlem. I avvaktan på att ställning tages till detta förslag har departementschefen
ansett, att f. n. inga generella åtgärder böra övervägas i syfte

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

att bereda icke-kommunmedlem klagorätt i fråga om disciplinär åtgärd.
Man torde t. v. böra1 begränsa sig till att öppna möjlighet för icke-kommunmedlem
att besvära sig i hithörande frågor — liksom i vissa andra ärenden
— hos en av kommunen inrättad besvärsnämnd på sätt utvecklas i ett
följande avsnitt.

Även den i kommunallagskommitténs direktiv berörda frågan om besvärsrätt
för förening, som äger förhandlingsrätt enligt lagen om förhandlingsrätt
för kommunala tjänstemän, bör enligt departementschefen prövas i
samband med övriga frågor, som sammanhänga med förhandlingsrätten.

Genom kommitténs förslag om utvidgande av besvärsrätten att gälla beslut
av de kommunala organen över huvud, såvida ej annat är särskilt stadgat,
samt genom vad kommittén föreslagit rörande besvärstid och om magistratens
upphörande som besvärsinstans vinnes enligt departementschefens
mening betydande förenkling och enhetlighet, och han har ansett sig
kunna biträda förslagen i alla delar. Med anledning av att en kommunal
remissinstans uttalat, att tillkännagivande om protokollsjustering på kommunens
anslagstavla borde såvitt gäller styrelsers och nämnders protokoll
innehålla en förteckning över de i protokollet upptagna besluten, har departementschefen
vitsordat värdet av en sådan förteckning men ansett, att
man icke i lagen bör uppställa något krav på att tillkännagivande om justering
hör vara av detta utförliga innehåll. Likaledes i anledning av vad som
anförts i ett remissyttrande har departementschefen berört frågan om utgångspunkten
för besvärstiden i det speciella fallet att beslut meddelas av en
avdelning av kommunens styrelse eller annan nämnd eller eljest på grund
av delegation av beslutanderätt inom sådan nämnd. Departementschefen anmärker
i detta avseende, att kommitténs förslag rörande kommunens styrelse
och övriga nämnder icke innehåller några bestämmelser om skyldighet
att föra protokoll över beslut, som fattas på grund av delegation av nämndens
beslutanderätt. Emellertid torde det — framhåller departementschefen
vidare — utan att dylika föreskrifter finnas kunna förutsättas, att protokollföring
städse sker i ärende av den art och betydelse, att klagan över
det däri fattade beslutet ligger inom den praktiska möjlighetens ram.
Där så sker, bör enligt departementschefens mening protokollets justering
tillkännages å anslagstavlan och besvärstiden räknas från dagen för detta
tillkännagivande. För tillämpningen av en sådan ordning torde de föreslagna
besvärsbestämmelserna icke lägga några hinder i vägen

De synpunkter kommittén anfört på frågan om verkställbarheten av kommunala
beslut har departementschefen funnit väl avvägda och lämpade att
tjäna som ledning för praxis i kommunerna.

I enlighet med vad besvärssakkunniga förordat i sitt yttrande har departementschefen
föreslagit att tiden för anförande av besvär hos Konungen
ändras från nuvarande trettio dagar till tre veckor samt att den för menighet
medgivna förlängningen av besvärstiden bestämmes till två veckor i stället
för femton dagar som föreskrives i gällande lag.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Utskottet. Som den föregående redogörelsen ger vid handen, karakteriseras
reglerna om kommunalbesvär av''att kommunala beslut blott kunna underkastas
legalitetsprövning och att endast kommunmedlem har besvärsrätt.
I dessa betydelsefulla hänseenden avser det föreliggande förslaget icke att
göra någon ändring. Att regeln om kommunmedlems exklusiva besvärsrätt
sålunda bibehålies orubbad, finner utskottet i princip riktigt. Utskottet har
härmed icke velat bestrida, att i vissa situationer besvärsrätt även för annan
än kommunmedlem kan te sig berättigad, t. ex. beträffande beslut om
disciplinär åtgärd mot kommunal befattningshavare, som är bosatt utom
kommunen. Bl. a. av skäl, som departementschefen utvecklat, bör emellertid
frågan om vidgning av besvärsrätten i detta fall icke tagas under övervägande
i förevarande sammanhang. Över huvud torde de fall, där besvärsrätt
för annan än kommunmedlem undantagsvis kan komma i fråga, lämpa
sig bättre för en reglering i specialförfattning än i kommunallag. En särställning
intager dock frågan om besvärsrätt hos den förut omnämnda besvärsnämnden.
Härtill återkommer utskottet i följande avsnitt.

Beträffande olika sidor av det kommunala besvärsinstitutet innefattar
förslaget flera nyheter, som utskottet finner välmotiverade. Som ett väsentligt
framsteg i förhållande till den nuvarande ordningen vill utskottet särskilt
beteckna den enhetlighet, som ernåtts beträffande besvärstidens beräkning
och längd. Att besvärstiden städse skall räknas från den dag då
tillkännagivande av protokollsjustering skett på kommunens anslagstavla
och icke, sasom nu för visst fall gäller, från beslutets delgivning genom
protokollsutdrag — torde icke böra föranleda mera avsevärda betänkligheter,
då det torde få förutsättas, att den som särskilt beröres av anhängigt
ärende under hand gör sig underrättad om ärendets gång och däri meddelade
beslut. Eu värdefull nyhet i förslaget är också det uttryckliga fastslåendet
av att besvärsrätt föreligger — utom beträffande beslut av fullmäktige
och kommunens styrelse — även i fråga om beslut av kommunens särskilda
nämnder, i den mån klagorätten ej är reglerad i särskild författning.

Mot de av kommittén framförda och av departementschefen gillade synpunkterna
på kommunala besluts verkställbarhet har utskottet icke funnit
anledning till erinran.

Särskilt besvärsinstitut i ärenden angående tjänstetillsättningar m. m.

Gällande ordning. Så som kommunalbesvärsinstitutet är utformat
kan i regel någon omprövning i sak av ett kommunalt beslut icke komma
till stånd efter besvär. Ett beslut om tillsättning av kommunal befattningshavare
kan sålunda icke undanröjas av besvär smyndigheten på den grund
att den klagande finnes vara lämpligare än den av kommunen tillsatte. I
huvudstaden har emellertid med stöd av vissa bestämmelser i lagen om
kommunalstyrelse i Stockholm skapats möjlighet i viss utsträckning till
en materiell omprövning av de kommunala nämndernas tjänstetillsätt -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

ningar. Den som är missnöjd med sådan tillsättning äger nämligen besvära
sig hos Stockholms stads besvärsnämnd, som äger pröva klagomålen i sak
och sålunda ingå på en värdering av klagandens meriter. Nämndens behörighet
är begränsad till sådana tillsättningsbeslut, som eljest skolat överklagas
genom kommunalbesvär. Besvärsnämndens beslut i anledning av där
anförda besvär kan överklagas endast på de vanliga formella besvärsgrunderna.

Reformförslag. Frågan om att införa materiell besvärsprövning
beträffande kommunala tjänstetiilsättningsbeslut har vid flera tillfällen tagits
upp i riksdagen. Vid 1939 och 1946 års riksdagar avslogos på konstitutionsutskottets
hemställan motioner, som väckts i ämnet.

I anledning av förnyade motioner vid 1948 års riksdag (I: 148 och II: 242)
framhöll konstitutionsutskottet (uti. nr 13), att lämplighetsprövning av
tjänstetillsättningsärenden efter besvär till staligt organ skulle innebära
ett allvarligt intrång i den kommunala självbestämmanderätten, något som
utskottet icke kunde förorda. Emellertid ansåg utskottet, att kommunalförvaltningens
och därmed den kommunala förvaltningsapparatens under
senare år alltmera vidgade omfattning gjorde frågan om en rent kommunal
besvärsanordning, motsvarande eller liknande den i Stockholm befintliga,
förtjänt av uppmärksamhet även för andra kommuners vidkommande.
Bl. a. under hänvisning till att kommunallagskommittén kunde förutsättas
upptaga frågan till behandling avstyrkte utskottet motionerna. Dessa avslogos
av riksdagen, av andra kammaren med uteslutande av utskottets
motivering.

Också vid 1950 års riksdag avslogos i frågan väckta motioner (I: 21 och
II: 23; I: 285 och II: 341). I sitt avstyrkande utlåtande (nr 4) åberopade
konstitutionsutskottet bl. a., att kommunallagskommittén dåmera till omprövning
upptagit förevarande spörsmål.

Frågan om inrättande av kommunal besvärsnämnd för prövning av
tjänstetiilsättningsbeslut har tilldragit sig intresse även i några av de större
landsortsstäderna. Sålunda ha från stadsfullmäktige i Norrköping och Gävle
överlämnats framställningar i frågan till kommunallagskommittén.

I förevarande sammanhang må även omnämnas ett av Stockholms stadskollegium
väckt förslag rörande vidgad kompetens för stadens besvärsnämnd.
Förslaget, som framförts i skrivelse till Kungl. Maj :t den 11 september
1947, åsyftar, att vissa av de tjänstetillsättningar, som till följd av
besvärsbestämmelser i särskilda författningar f. n. äro undantagna från
besvärsnämndens kompetens, skola kunna överklagas hos nämnden.

Kommitté n. Kommittén har först berört de förslag som i olika sammanhang
väckts om införande av materiell besvärsprövning i tjänstetillsättningsärenden,
förlagd till de vanliga besvärsinstanserna eller till ett speciellt
inrättat riksorgan. Med hänsyn till de invändningar, som ur den kommunala
självstyrelsens synpunkt kunna riktas däremot, har kommittén för
sin del avvisat tanken på en sådan ordning. Däremot har kommittén funnit,
att några erinringar av detta slag icke kunna göras mot förslaget att tillåta

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

eu omprövning av tjänstetillsättningar inom kommunalförvaltningens egen
ram. Under hänvisning till att en kommunal besvärsinstans finnes i Stockholm
och att man där synes ha haft goda erfarenheter av dess verksamhet,
föreslår kommittén, att även övriga kommuner beredes möjlighet att, där
de så finna lämpligt, inrätta ett motsvarande organ. Kommittén har funnit
sannolikt, att den föreslagna ordningen kommer att få praktisk användning
huvudsakligen i de största kommunerna, framför allt de större städerna.

I fråga om besvärsnämndens kompetens har kommittén föreslagit en utvidgning
i jämförelse med den som tillkommer besvärsnämnden i Stockholm,
nämligen så till vida att utom tjänstetillsättningar även beslut om
entledigande och disciplinära åtgärder mot befattningshavare skola kunna
överklagas hos den särskilda nämnden.

I likhet med vad som gäller för huvudstaden är enligt kommitténs förslag
rätten att anföra besvär hos besvärsnämnden avsedd för de fall, där klagan
eljest skolat föras genom kommunalbesvär. Kommittén har emellertid framhållit
att åtskilliga av de kommunala befattningar, vilkas tillsättande skall
överklagas genom förvaltningsbesvär, till sin natur äro sådana, att kommunalbesvärsreglerna
böra vara tillämpliga. Vid revision av specialförfattningarna
bör enligt kommitténs mening en saklig översyn äga rum rörande de
befattningar, vilkas tillsättande kan helt förbehållas kommunala organ, och
de tjänstetillsättningar, som alltjämt böra stå under statstillsyn genom förmedling
av förvaltningsbesvärsinstitutet.

Enligt kommittéförslaget är rätten att föra klagan hos besvärsnämnden
icke beroende av medlemskap i kommunen. I övrigt innebär kommitténs förslag,
att i ärende, som tillhör nämndens kompetensområde, besvär alltid
skola — inom den för besvär i allmänhet stadgade tiden av tre veckor från
den dag då protokolls justering tillkännagivits å kommunens anslagstavla
~ anföras hos nämnden, således både då besvären stödjas på materiella skäl
och då någon av de vanliga kommunala besvärsgrunderna åberopas. Hos
länsstyrelsen må klagan föras endast över beslut, som besvärsnämnden meddelar
i anledning av hos nämnden anförda besvär. För sådana besvär skola
gälla de allmänna reglerna om kommunalbesvär.

Med hänsyn till de grannlaga frågor, som skola ankomma på besvärsnämnden,
har kommittén vidare föreslagit, att föreskrifter om nämndens sammansättning
och arbetsformer i varje särskilt fall skola fastställas av Kungl.
Maj :t i form av ett reglemente för nämnden.

Remissyttrandena. Flertalet av de remissmyndigheter, som särskilt
berört frågan om en särskild besvärsform för ärenden om tjänstetillsättningar
m. in., har tillstyrkt kommitténs förslag i denna del. Å andra sidan
har förslaget avstyrkts av bl. a. styrelsen för svenska stadsförbundet. I
fråga om detaljerna i förslaget ha vissa nya synpunkter framförts. Bl. a. har
en remissinstans förordat, att fastställelseprövningen beträffande besvärsnämndens
reglemente förlägges till länsstyrelsen.

Depai tementschefen biträder förslaget, att kommunerna skola
få befogenhet att inrätta en besvärsinstans av ifrågavarande slag. Anord -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

ningen med besvärsnämnd avser enligt departementschefen ej annat än att
inom den kommunala organisationens ram skapa möjligheter för en mer
grundlig, allsidig och objektiv prövning av vissa ärenden än vad som eljest
kan åstadkommas. Om denna möjlighet skall utnyttjas eller icke, får —•
framhålles av departementschefen — kommunen själv avgöra. I likhet med
kommittén finner han sannolikt, att blott de största kommunerna komma
att inrätta besvärsnämnd.

Beträffande arten av de beslut, som böra kunna dragas under besvärsnämndens
prövning — enligt kommunallagskommitténs förslag beslut om
tillsättning, förordnande, entledigande eller disciplinär åtgärd — så har
departementschefen erinrat om förhandlingsrättskommitténs tidigare berörda
förslag om inrättande av en tjänstedomstol, hos vilken kommunal befattningshavare
skall äga påkalla prövning av beslut om varning eller annan
disciplinär åtgärd. Något ställningstagande till detta förslag torde emellertid
icke kunna väntas under de närmaste åren. Med hänsyn härtill och då kommunallagskommitténs
förslag i denna del i flertalet yttranden tillstyrkts
eller lämnats utan erinran, har departementschefen biträtt detta förslag.

Enligt departementschefens mening kunna skäl anföras för att låta besvärsnämndens
på detta sätt bestämda behörighet även inbegripa beslut,
som f. n. skola överklagas genom förvaltningsbesvär enligt särskilda författningsbestämmelser.
Prövningen av denna fråga — som förutsätter en närmare
översyn av besvärsreglerna i flera olika specialförfattningar — kan
emellertid enligt vad departementschefen framhåller icke företagas i detta
sammanhang.

Rörande ordningen för besvärs anförande i kommun, där besvärsnämnd
finnes, är departementschefen enig med kommittén. I enlighet härmed säger
han sig icke kunna biträda av besvärssakkunniga i deras yttrande framförd
mening att blott besvär på materiella grunder skola anföras hos besvärsnämnden
och kommunalbesvär anföras direkt hos länsstyrelsen.

i likhet med kommittén anser departementschefen, att reglemente bör finnas
för besvärsnämnd. Då det emellertid ej synes erforderligt att underställa
sådant reglemente Kungl. Maj :ts prövning, förordar han att fastställelseprövningen
förlägges till länsstyrelsen. Det torde enligt departementschefen kunna
förväntas, att genom kommunförbundens försorg upprättas normalreglementen,
som kunna tjäna till förebild för kommunernas beslut om reglemente
för besvärsnämnd och vid länsstyrelsens prövning av dessa beslut.

I ämnet väckt motion. I motionen II: 618 har herr Nihlfors hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i kommunallagen intagas bestämmelser,
som garantera de anställdas organisationer visst inflytande vid val av
sådan besvärsnämnd, som skall kunna utses enligt 76 § 3 mom. i lagen, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext.

Utskottet. Såsom utskottet framhållit vid tidigare tillfällen, då fråga väckts
i riksdagen om beredande av möjlighet till materiell omprövning av kommunala
tjänstetillsättningsbeslut, kan det icke komma i fråga attMörlägga en

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

sådan prövning till en statlig besvärsinstans. Anledning saknas att i fråga
om dessa beslut göra avsteg från den allmänna principen att kommunerna
ha att själva bedöma lämpligheten av sina åtgärder. Den anordning med besvärsnämnd
för prövning av tjänstetillsättningsfrågor och vissa närstående
ärenden, som nu föreslagits, innebär emellertid ingen avvikelse från den
allmänna regeln. Besvärsnämnden är som den utformats i förslaget ett rent
kommunalt organ, och dess inrättande beror helt på kommunens beslut. Ur
den kommunala självstyrelsens synpunkt kunna sålunda icke göras några
invändningar mot den föreslagna ordningen. Ehuru det väl knappast framträtt
något mer allmänt behov av att kunna underkasta tjänstetillsättningar och
övriga berörda ärenden en omprövning inom den kommunala organisationens
ram, vill utskottet, särskilt i betraktande av de goda erfarenheter man uppges
ha haft av den i Stockholm inrättade besvärsnämndens verksamhet, tillstyrka
att även övriga kommuner få rätt att tillsätta sådan nämnd med de befogenheter
som förslaget upptager. På sätt förslaget förutsätter bör besvärsrätt
hos denna nämnd tillkomma även den som ej är kommunmedlem, såvitt
han beröres av fattat beslut. Enär klagan hos besvärsnämnden ej åsyftar
en prövning av statlig myndighet, synes ur principiella synpunkter ej någon
erinran kunna göras mot en på detta sätt vidgad besvärsrätt. Även den utformning
som i övrigt givits det nya besvärsinstitutet tillstyrkes av utskottet.
Detta betyder, att utskottet icke kan biträda det i motionen 11:618
framställda förslaget att de anställdas organisationer genom bestämmelser
i lag tillförsäkras inflytande vid valet av besvärsnämnd.

Övriga frågor.

I en särskild specialmotivering har departementschefen behandlat de nyheter
förslaget till kommunallag och övriga författningsförslag innehålla utöver
vad som framgår av den härovan lämnade redogörelsen. Vissa av de i
detta avseende föreslagna bestämmelserna beröras närmare nedan. Där så
ej sker, föranleder vad som föreslagits ej någon erinran från utskottets sida.
Nedan behandlas i övrigt vissa genom motioner eller under utskottsbehandlingen
väckta frågor, som ej tidigare omnämnts, varjämte lämnas en sammanfattning
av de ändringar utskottet företagit i lagtexten.

Enligt gällande bestämmelser om fullmäktiges antal skall i
landskommun antalet bestämmas sålunda, att kommun med 2 000 invånare
eller därunder utser 15—30, kommun med över 2 000 t. o. m. 5 000 invånare
utser 20 -35, samt kommun med över 5 000 invånare utser 25—40. För
städer med upp till 5 000 invånare gälla samma bestämmelser som för
landskommunerna i de två lägsta storleksgrupperna. Beträffande städer
med mera än 5 000 invånare gäller, att stad med över 5 000 t. o. in. 20 000
invanare utser 25 40, stad med över 20 000 t. o. in. 40 000 invånare utser
35—50, samt stad med över 40 000 invånare utser 45—60. I förslaget till

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

kommunallag ha de för stad gällande bestämmelserna intagits oförändrade
och gjorts tillämpliga även för landet.

I de likalydande motionerna I: 505 av herr Weiland in. fl. och II: 619 av
herrar Hammar och Hagård har hemställts, att riksdagen med ändring av
vad Kungl. Maj :t hemställt måtte för sin del besluta, att stadgandet angående
antalet fullmäktige för en kommun ges sådan lydelse, att kommun med
2 000 invånare eller därunder utser 25, kommun med 2 001—5 000 invånare
utser 35, kommun med 5 001—15 000 invånare utser 40, kommun med
15 001—35 000 invånare utser 45, kommun med 35 001—50 000 invånare utser
50 och kommun med över 50 000 invånare utser 60 fullmäktige samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig ändring i lagtexten.

Utskottet får erinra, att metoden att bestämma fullmäktiges antal inom
vissa latituder, hänförliga till folkmängden, infördes för städernas del 1862
och för landskommunernas del 1913. Senast vidtogos ändringar i bestämmelserna
1948. Bortsett från att antalet fullmäktige i den lägsta storleksgruppen
ursprungligen var fixerat till 20, bär den angivna metoden gett
kommunerna möjligheter att inom de uppställda gränserna bestämma fullmäktiges
antal efter vad som ansetts behövligt och lämpligt i varje särskilt
fall. De år 1948 vidtagna ändringarna inneburo en icke oväsentlig vidgning
av dessa gränser. Att beslutanderätten beträffande fullmäktiges antal enligt
förslaget överflyttas från kommunalstämman och allmänna rådstugan till
fullmäktige själva kan rimligen icke ge anledning att frångå den nuvarande
ordningen. Ej heller i övrigt torde motionärerna ha förebragt bärande skäl
för sitt.förslag. Utskottet avstyrker alltså de berörda motionerna.

Enligt nuvarande bestämmelser skola fullmäktige varje år välja ordförande
och vice ordförande för nästkommande kalenderår. För året näst
efter det, då val av fullmäktige ägt rum, skall ordförandevalet hållas i januari
och ordförandeskapet intill dess utövas av den som fullmäktige därtill
särskilt utsett. Enligt Kungl. Maj :ts förslag skall däremot ordförandevalet
för detta år i likhet med valet av kommunens styrelse förrättas av de nyvalda
fullmäktige vid sammanträde i december månad det år fullmäktigvalet
skett. I de likalydande motionerna I: 503 av herr Lodenius m. fl. och II: 622
av herr Persson \ Norrby m. fl. har i denna del hemställts, att riksdagen med
ändring av Kungl. Maj :ts förslag måtte besluta, att val av ordförande och
vice ordförande i fullmäktige året efter det fullmäktigval ägt rum skall förrättas
i januari månad, samt uppdraga åt vederbörande utskott att vidtaga
härför erforderliga ändringar i lagtexten.

Då utskottet för sin del tillstyrkt en sådan ordning för styrelsevalet, att
det skall förrättas först i december månad året efter det fullmäktigval ägt
rum, kan utskottet ej förorda, att de nyvalda fullmäktige inkallas till sammanträde
samma år de valts blott för att utse sitt presidium för nästa år.
Utskottet tillstyrker alltså det förslag, som i denna del framställts i motionerna
I: 503 och II: 622.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 saml. 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Rörande den föreslagna bestämmelsen om plats för fullmäktigs
a m manträde vill utskottet understryka departementschefens uttalande
att fullmäktige äga sammanträda utanför kommunen, där så finnes
lämpligt. Stundom förekommer, att fullmäktige på grund av lokalsvårigheter
eller andra särskilda orsaker icke kunna besluta om platsen för visst eller
vissa sammanträden. Enligt utskottets mening bör för dylikt fall ej möta något
hinder att fullmäktige såsom plägar ske på sina håll uppdraga åt ordföranden
att bestämma var sammanträdet eller sammanträdena skola hållas.

I överensstämmelse med nu gällande bestämmelser skiljes i förslaget till
kommunallag mellan ordinarie och extra fullmäktigsammanträde.
Ordinarie sammanträden skola — i likhet med vad som f. n.
gäller för städerna —- hållas enligt ordning, som bestämmes av fullmäktige.
Extra sammanträde skall hållas, när länsstyrelsen därom förordnar eller
kommunens styrelse eller de flesta av fullmäktige det begära eller ordföranden
finner det nödigt. Vissa årligen återkommande ärenden skola behandlas
vid ordinarie sammanträden. Sålunda skall dechargefrågan företagas vid
sådant sammanträde före utgången av juni månad, eventuellt vid ordinarie
sammanträde senare under året. Vid ordinarie sammanträde i oktober månad
fastställes utgifts- och inkomststaten, och vid ordinarie sammanträde
före utgången av december månad förrättas val till de befattningar, vilka
bliva lediga vid årets slut.

I motionen 1: 502 av herr Lundgren har i förevarande del hemställts, att
riksdagen måtte för sin del besluta den ändringen i förslaget till kommunallag
att fastställande av utgifts- och inkomststat för kommunen skall kunna
ske även på extra sammanträde samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta
förslag till erforderlig lagtext.

Enligt utskottets mening finnes ej tillräcklig anledning att i den nya lagen
särhålla ordinarie och extra sammanträden och sålunda fordra, att vissa
ärenden skola behandlas på ordinarie sammanträden. Tillräckligt torde vara
att bibehålla regeln om de tider, inom vilka sammanträden skola hållas för
behandling av de ifrågavarande ärendena. Utskottet föreslår alltså härav betingade
ändringar i förslaget till kommunallag. Härigenom tillgodoses även
syftet med det nyssnämnda förslaget i motionen I: 502. I detta sammanhang
vill utskottet dessutom föreslå den ändringen i lagförslaget, att val till de
befattningar, som bliva lediga vid årets slut, skola förrättas vid sammanträde
i december månad.

I Kungl. Maj: ts förslag till kommunallag har ej medtagits en av kommittén
förordad bestämmelse om rätt för i kommunens tjänst anställd befattningshavare,
vilken såsom föredragande hos kommunens styrelse eller
eljest på grund av sina tjänsteåligganden intager en ledande ställning inom
kommunens samfällda förvaltning, att deltaga i fullmäktiges
överläggningar men ej i besluten. Uteslutandet av denna bestämmelse
sammanhänger med att i Kungl. Maj:ts förslag ej heller givits någon mot -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

svårighet till det av kommittén föreslagna förbudet för sådan befattningshavare
att vara fullmäktig. Utskottet har å sin sida i det föregående förordat
ett förbud av detta slag och vill nu även tillstyrka, att den ifrågavarande
befattningshavaren får rätt att deltaga i fullmäktiges överläggningar på sätt
kommittén föreslagit.

Om vad fullmäktiges protokoll skall innehålla har i förslaget till
kommunallag intagits en regel, som i sak överensstämmer med nuvarande
föreskrifter. Enligt utskottets mening bör man emellertid kunna ställa större
krav på protokollets fullständighet än vad den föreslagna regeln gör. Utskottet
förordar för sin del, att bestämmelserna om protokoll utformas efter
mönster av vad som skett i det förslag till landstingslag, som framlagts av
kommunallagskommittén i betänkande den 11 december 1952. Härigenom
vinnes att framställda förslag och yrkanden som ej återkallats bliva redovisade,
varjämte protokollföringen även i andra hänseenden blir fullständigare.
De föreslagna bestämmelserna avses bliva tillämpliga också på kommunens
styrelses och övriga nämnders protokoll.

I de likalydande motionerna I: 508 av herr Nilsson, Patrick, m. fl., och
II: 623 av herr Svensson i Vä m. fl. har- bl. a. väckts fråga om lagstadgad rätt
för fullmäktiges ordförande att närvara vid sammanträde med
kommunens styrelse och att bliva underrättad om tid för sådant
sammanträde. Motionärerna ha i sådant syfte hemställt, att riksdagen måtte
besluta att i 36 § av förslaget till kommunallag införa ett tredje stycke av
följande lydelse: »Vad ovan sagts om suppleants rätt att närvara vid styrelsens
sammanträden och om underrättelse om tid för sammanträde må även
gälla för fullmäktiges ordförande eller vice ordförande, då denne fungerar
som ordförande.»

Utskottet har ej kunnat finna, att det föreligger något behov av en lagbestämmelse
för det angivna ändamålet. Det synes böra vara en intern kommunal
angelägenhet att bestämma i en dylik fråga. Utskottet avstyrker sålunda
motionerna i förevarande del.

I de likalydande motionerna 1: 504 av herr Svensson och II: 620 av herr
A damsson har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förslaget
till kommunallag, att fullmäktige erhålla rätt att besluta om e rsättning
åt suppleanter i beredning, kommunens styrelse och
annan kommunal nämnd, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderliga författningsändringar.

Departementschefen har rörande frågan om rätt för kommun att tillerkänna
ersättning åt vid sammanträde närvarande men ej tjänstgörande suppleanter
anfört, att ett mer regelmässigt utgivande av ersättning i dylikt fall
skulle kunna medföra icke oväsentliga kostnader, särskilt för kommuner där
dagtraktamente och resekostnadsersättning på grund av stora avstånd eller
andra skäl utgå med relativt höga belopp. Enligt departementschefen torde

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

det heller icke vara något allmänt önskemål bland kommunerna att utvidga
ersättningsrätten i förevarande hänseende. Utskottet får med instämmande
i dessa synpunkter avstyrka de berörda motionerna.

De ändringar i lagtexterna, som utskottet i anslutning till den i det
föregående lämnade motiveringen eller eljest företagit, framgå av följande
redogörelse.

Kommunallagen. 7 § har ändrats i anslutning till vad utskottet föreslagit
rörande valbarhetshinder för den ledande kommunale befattningshavaren.

18, It och 33 §§ ha vidtagits de ändringar som föranledas av vad utskottet
föreslagit i fråga om tiden för valet av fullmäktiges presidium och kommunens
styrelse samt förläggningen av styrelsens mandattid.

13 § har ändrats med anledning av det föreslagna slopandet av fullmäktigsammanträdenas
indelning i ordinarie och extra. I anslutning härtill har
ordet »ordinarie» borttagits i 14, 54, 65, 69 och 72 §§. Därjämte har i 13 §
gjorts den ändring, som betingas av att val till de befattningar, som bliva
lediga vid årets slut, skola förrättas vid sammanträde i december månad.

16 § har givits den avfattning, som utskottet förordat i avsnittet om jäv
vid kommunala sammanträden.

17 § har kompletterats med föreskrift om rätt för den ledande kommunale
befattningshavaren att vara tillstädes vid och deltaga i fullmäktiges överläggningar
på sätt utskottet förordat i det föregående.

I 18 § har vidtagits en formell ändring.

24 § har ändrats i anslutning till utskottets förslag rörande innehållet i
fullmäktiges protokoll.

26, 30, 40, 45 och 47 §§ ha jämkats i det syfte som utskottet angivit i
avsnittet om kommunal arkivvård. I 47 § har härutöver gjorts en jämkning
av redaktionell art.

58 § har ändrats i överensstämmelse med de av årets riksdag beslutade
och redan ikraftträdda ändringarna i bestämmelserna om den underställningsfria
lånerätten. Riksdagens beslut (skrivelse nr 186) innebar viss ändring
i det förslag till nya regler, som framlades genom proposition nr 98 och
som även beaktats vid framläggandet av nu förevarande proposition. Genom
den ändring, som utskottet sålunda vidtagit, har utskottet biträtt i motion
I: 502 av herr Lundgren gjord hemställan, att riksdagen måtte besluta bl. a.
den ändringen i förslaget till kommunallag, »att beloppet för kommunernas
underställningsfria lånerätt måtte höjas enligt riksdagens tidigare i år fattade
beslut».

I 69 § har — förutom ordet ordinarie — uteslutits vad paragrafen innehåller
om fastighetsskatt. Ändringen är föranledd av riksdagens förut i år
fattade beslut rörande omläggning av fastighetsbeskattningen (skrivelse
nr 285).

Lagen om införande av kommunallagen. 3 § har uteslutits i anledning av
vad utskottet föreslagit rörande tiden för val av fullmäktiges presidium och

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

kommunens styrelse samt förläggningen av mandattiden för styrelsen. Denna
ändring har medfört omnumrering av de följande paragraferna i lagförslaget.
För de städer, i vilka drätselkammaren f. n. utses i annan ordning
än vad utskottets förslag stadgar, innebär detta förslag, att drätselkammare
(stadskollegium) skall utses enligt de föreslagna bestämmelserna första
gången i december 1955. Intill dess ett sålunda utsett organ kan träda i
funktion, har stadens enligt nu gällande föreskrifter valda drätselkammare
att fungera som kommunens styrelse.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition ej kunnat i oförändrat skick bifallas, i
anledning av sagda proposition samt motionerna 1:501, I:
502, 1:503 och 11:622, 1:507 och 11:624 samt 1:508 och
II: 623 ville för sin del antaga följande

1) Förslag

till

Kommunallag.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Riket är indelat i kommuner. Kommunerna äro landskommuner, köpingar
och städer.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för kommuns område, förordnar
Konungen angående gränsens rätta sträckning.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal indelning är särskilt
stadgat.

Denna lag äger icke avseende å Stockholms stad.

2 §■

Medlem av kommun är envar, som är där mantalsskriven, ävensom var
och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes äger
eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt.

3 §•

Kommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda
sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar
tillkommer annan.

Angående vissa kommunala angelägenheter är särskilt stadgat.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Kommuns beslutanderätt utövas av kommunens fullmäktige. Fullmäktige
äro i landskommun och köping kommunalfullmäktige och i stad stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kommunens styrelse och övriga
nämnder. Kommunens styrelse är i landskommun och köping kommunalnämnd
och i stad drätselkammare eller stadskollegium.

2 kap. Om kommunens fullmäktige.

5 §•

Fullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda,
att

kommun med 2 000 invånare eller därunder utser 15—30,

kommun med över 2 000 till och med 5 000 invånare utser 20—35,

kommun med över 5 000 till och med 20 000 invånare utser 25—40,

kommun med över 20 000 till och med 40 000 invånare utser 35—50,
samt

kommun med över 40 000 invånare utser 45—60.

Fullmäktige besluta, med iakttagande av vad nu är sagt, huru inånga
fullmäktige skola utses för kommunen. Om beslutet skall länsstyrelsen
ofördröjligen underrättas.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, skall kommunen
ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång
skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit
bestämt.

Om bestämmande av fullmäktiges antal, då beslut därom påkallas av
ändring i kommunal indelning, är särskilt stadgat.

6 §.

Rösträtt vid val av fullmäktige tillkommer envar inom kommunen mantalsskriven
svensk medborgare, som senast under nästföregående kalenderår
uppnått tjuguett års ålder och ej är omyndig. Varje röstberättigad
äger en röst.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stadgas
i kommunala vallagen.

7 §•

Fullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom kommunen
och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
kan ej väljas till fullmäktig.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Landshövding, landssekreterare och
landskamrerare samt i kommunens
tjänst anställd befattningshavare,
vilken såsom föredragande hos kommunens
styrelse eller eljest på grund
av sina tjänsteåligganden intager
den ledande ställningen inom kommunens
samfällda förvaltning, må
icke utses till fullmäktige.

Kommer fullmäktig efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar,
frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara fullmäktig.
Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han
uppgiver hinder, vilket godkännes av fullmäktige.

8 §•

Fullmäktige väljas för fyra år, räk- Fullmäktige väljas för fyra år, räknade
från och med den 1 januari året nade från och med den 1 januari
näst efter det, då valet skett; dock året näst efter det, då valet skett.
skola fullmäktige redan samma år de
utsetts förrätta val av fullmäktiges
ordförande och vice ordförande samt
kommunalnämnd, drätselkammare
och stadskollegium på sålt bestämmes
nedan i denna lag.

Om val av fullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning är
särskilt stadgat.

9 §■

För val av fullmäktige skall kommun med mera än 40 000 invånare
indelas i valkretsar. Är folkmängden i kommun mindre än nu sagts men
överstiger den 10 000, må valkretsindelning ock företagas, där så befinnes
lämpligt. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke till
följd av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden
synnerliga skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst
tio, högst trettio fullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet
inom varje krets en fullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande
det som erhålles, då kommunens folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga
skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall kunna omslutas
med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige

Landshövding, landssekreterare och
landskamrerare må icke utses till
fullmäktige.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för hela kommunen, i den mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika
på de särskilda valkretsarna.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
äga, efter därom av kommunens styrelse uppgjort förslag, fullmäktige göra
framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen
förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts fullmäktige att
avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas
senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet
skall träda i tillämpning.

10 §.

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när fullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen.

11 §•

Fullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en
ordförande och en vice ordförande samt, då fullmäktige så besluta, jämväl
en andre vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av
de valdas namn och postadress, skall ofördröj ligen insändas till länsstyrelsen
för intagande i länskungörelserna.

För året näst efter det, då val av För året näst efter det, då val av
fullmäktige ägt rum, skall ordföran- fullmäktige ägt rum, skall ordföran -

devalet förrättas av de nyvalda fullmäktige
vid sammanträde i december
månad det år fullmäktigvalet skett.
Kungörelse om detta sammanträde
utfärdas av den för sistnämnda år
utsedde ordföranden. Denne förer vid
sammanträdet ordet, till dess ordförandevalet
ägt rum.

devalet hållas i januari månad och
ordförandeskapet intill dess utövas
av den som fullmäktige därtill särskilt
utsett.

Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid
fullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället
föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet av den till
tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller flera fullmäktige
ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som är till levnadsåldern
äldst.

12 §.

Fullmäktigsammanträde skall hållas å ställe, som fullmäktige bestämt.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

13 §.

Ordinarie sammanträden skola av
fullmäktige hållas enligt ordning,
som bestämmes av fullmäktige.

Vid ordinarie sammanträde före
utgången av juni månad eller, där
enligt 65 § så bestämts, vid ordinarie
sammanträde senare under året fattas
beslut i anledning av berättelsen
om föregående årets räkenskaper och
förvaltning.

Vid ordinarie sammanträde i oktober
månad fastställes kommunens utgifts-
och inkomststat.

Vid ordinarie sammanträde före utgången
av december månad förrättas
val till de befattningar inom kommunen,
vilka vid årets slut bliva lediga.

Skulle beträffande viss kommun
utgifts- och inkomststaten till följd
av särskilda förhållanden icke kunna
fastställas i oktober månad, skall vid
ordinarie sammanträde i denna månad
fastställas grunden för utdebitering
av den allmänna kommunalskatt,
som ingår i preliminär skatt
för inkomst under nästföljande år.
Därefter skall vid ordinarie sammanträde
före utgången av december månad
kommunens utgifts- och inkomststat
fastställas; om skäl därtill
äro, må därvid annan utdebiteringsgrund
fastställas än som beslutats vid
sammanträdet i oktober månad.

Extra sammanträde hålles, när
länsstyrelsen därom förordnar eller
kommunens styrelse eller de flesta av
fullmäktige det begära eller ordföranden
finner det nödigt.

(Utskottets förslag.)

13 §.

Sammanträden skola av fullmäktige
hållas enligt ordning, som bestämmes
av fullmäktige. Sammanträde
skall ock hållas, när länsstyrelsen
därom förordnar eller kommunens
styrelse eller de flesta av fullmäktige
det begära eller ordföranden finner
det nödigt.

Vid sammanträde före utgången av
juni månad eller, där enligt 65 § så
bestämts, vid sammanträde senare
under året fattas beslut i anledning
av berättelsen om föregående årets
räkenskaper och förvaltning.

Vid sammanträde i oktober månad
fastställes kommunens utgifts- och
inkomststat.

Vid sammanträde i december månad
förrättas val till de befattningar
inom kommunen, vilka vid årets slut
bliva lediga.

Skulle beträffande viss kommun
utgifts- och inkomststaten till följd
av särskilda förhållanden icke kunna
fastställas i oktober månad, skall
vid sammanträde i denna månad fastställas
grunden för utdebitering av
den allmänna kommunalskatt, som
ingår i preliminär skatt för inkomst
under nästföljande år. Därefter skall
vid sammanträde före utgången av
december månad kommunens utgiftsoch
inkomststat fastställas; om skäl
därtill äro, må därvid annan utdebiteringsgrund
fastställas än som beslutats
vid sammanträdet i oktober
månad.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

14 §.

1 mom. Kungörelse om fullmäktigsammanträde, innehållande uppgift
om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola behandlas,
utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden.

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en av
kommunen på lämplig plats anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla)
och, därest fullmäktige så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen
skall ock senast fyra dagar före sammanträdet delgivas envar fullmäktig.

Därj ämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest fullmäktige så bestämt,
om de ärenden, som skola behandlas,

Därjämte skall tillkännagivande
om tid och ställe för sammanträde
samt, därest fullmäktige så bestämt,
om de ärenden, som skola behandlas,

införas i en eller flera ortstidningar införas i en eller flera ortstidningar

senast en vecka före sammanträdet.

Vid ordinarie sammanträde före utgången
av december månad avgöres
för nästföljande kalenderår, i vilken
eller vilka tidningar tillkännagivande
skall införas. Därvid böra väljas sådana
tidningar, som genom spridning
inom olika grupper av kommunens
medlemmar bringa tillkännagivandet
till de flestas kännedom. Har vid fattandet
av beslut i ämnet förslag om
tillkännagivandets införande i annan
ortstidning än sådan, som omfattas
av beslutet, varit under omröstning
och därvid erhållit minst en tredjedel
av de i omröstningen deltagandes röster,
skall tillkännagivandet införas
jämväl i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen
annorstädes än å kommunens anslagstavla eller att tillkännagivande ej
blivit inlört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke
medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 inom., må sammanträde för ärendets
behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sammanträdet
kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, anslagits
å kommunens anslagstavla och delgivits envar fullmäktig.

3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas fullmäktig inom tid, som
sägs i 1 eller 2 inom., översändas till honom med posten så tidigt, att den
kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid.

senast en vecka före sammanträdet.
Vid sammanträde före utgången av
december månad avgöres för nästföljande
kalenderår, i vilken eller vilka
tidningar tillkännagivande skall införas.
Därvid böra väljas sådana tidningar,
som genom spridning inom
olika grupper av kommunens medlemmar
bringa tillkännagivandet till
de flestas kännedom. Har vid fattandet
av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets
införande i annan
ortstidning än sådan, som omfattas
av beslutet, varit under omröstning
och därvid erhållit minst en tredjedel
av de i omröstningen deltagandes röster,
skall tillkännagivandet införas
jämväl i denna tidning.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

15 §.

Fullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av dem
äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 16 § eller 63 §
andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den omständigheten,
att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger
hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets handläggande.

16 §.

Fullmäktig må ej deltaga i behand- Fullmäktig må ej deltaga i behandling
av ärende, som personligen rör ling av ärende, som personligen rör
honom eller hans hustru, föräldrar, honom eller någon honom närståenbarn
eller syskon. de, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rätte gångsbalken

om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut
med anledning av revisorernas granskning stadgas i 63 § andra stycket.

Varje fullmäkti

Vid ful 1m äkt i gs a m m anträ de äger
ordföranden eller vice ordföranden
i kommunens styrelse, ändå att han
icke är fullmäktig, att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Sådan
rätt tillkommer jämväl ordförande
eller vice ordförande i annan kommunal
nämnd eller beredning vid behandling
av ärende, som beretts av
nämnden eller beredningen, ävensom
vid besvarande av interpellation, som
framställts til! nämndens eller beredningens
ordförande. Dylik rätt äger
ock revisor vid granskning av den
av honom avgivna revisionsberättelsen.

Efter därom av fullmäktige för
varje fall fattat beslut må i kommunens
tjänst anställd befattningshavare
vara tillstädes vid sammanträde
för att tillhandagå fullmäktige med
erforderliga upplysningar.

g äger en röst.

Vid fullmäktigsammanträde äger
ordföranden eller vice ordföranden
i kommunens styrelse, ändå att han
icke är fullmäktig, ävensom sådan i
kommunens tjänst anställd befattningshavare,
som sägs i 7 § andra
stycket, att vara tillstädes och deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.
Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande
eller vice ordförande i annan
kommunal nämnd eller beredning vid
behandling av ärende, som beretts av
nämnden eller beredningen, ävensom
vid besvarande av interpellation, som
framställts till nämndens eller beredningens
ordförande. Dylik rätt äger
ock revisor vid granskning av den av
honom avgivna revisionsberättelsen.

Efter därom av fullmäktige för
varje fall fattat beslut må annan i
kommunens tjänst anställd befattningshavare
än som avses i andra
stycket vara tillstädes vid sammanträde
för att tillhandagå fullmäktige
med erforderliga upplysningar.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

18 §.

Fullmäktige äro skgldiga att med- Fullmäktige skola meddela beslut i
dela beslut i ärenden, som hänskju- ärenden, som hänskjutits till dem av
tits till dem av högre myndighet, högre myndighet, ävensom i fråga,
ävensom i fråga, som väckts genom som väckts genom framställning av
framställning av kommunens styrel- kommunens styrelse eller annan komse
eller annan kommunal nämnd el- munal nämnd eller genom motion av
ler genom motion av fullmäktig. fullmäktig.

19 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av fullmäktige, skola vara
vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin
beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda
personer. Tnnan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller beredning,
dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande, skall
tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver.
Kommunens styrelse skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende,
som beretts annorledes än av styrelsen.

Val må dock av fullmäktige förrättas utan föregående beredning. Detsamma
gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning
och icke avser utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande
av kommunen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon kommunens
rättighet.

20 §.

Kan ärende, som handlägges å fullmäktigsammanträde, icke å den utsatta
dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag.
Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kungörelse
i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kungörelse, har ordföranden
att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande
tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,
gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å fullmäktigsammanträde bordläggning
av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom,
skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma
och i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt,
ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

21 §.

Ordföranden åligger att å fullmäktigsammanträde framställa ärendena
till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande
än de som finnas angivna i kungörelsen om sammanträdet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad
i 19 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kungörelsen, företagas till avgörande
å sammanträdet, där samtliga närvarande fullmäktige besluta,
att den skall upptagas.

22 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden
proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med
klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid
val ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes
utgången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna
lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir
i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder. Vid omröstning
för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.

Val av kommunalnämnd, drätselkammare, stadskollegium och sådan
kommunal nämnd, som sägs i 44 § andra stycket, samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 63 §, så ock av två eller flera personer för
särskild beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av fullmäktige,
skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många
väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

23 §.

Vill fullmäktig till ordföranden i kommunens styrelse eller annan kommunal
nämnd eller beredning framställa interpellation i ämne, som tillhör
fullmäktiges handläggning, skall interpellationen, skriftligen avfattad,
avlämnas till fullmäktiges ordförande före det sammanträde, vid vilket
den är avsedd att framställas. Fullmäktige besluta utan föregående överläggning,
huruvida interpellationens framställande skall medgivas. Lämnas
sådant medgivande, bör interpellationen besvaras senast vid nästa
sammanträde.

24 §.

Ordföranden skall vid fullmäktigsammanträde föra eller på sitt ansvar

låta föra protokoll.

Protokollet, av vilket skall framgå,
vilka fullmäktige varit närvarande,
skall upptaga för varje ärende
överläggningsämnet och beslutet

Protokollet skall innehålla förteckning
å närvarande ledamöter
samt för varje ärende, efter en kortfattad
redogörelse för dess beskaf -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt, där omröstning ägt rum, den fenhet, angiva däri framställda förordning
i vilken den företagits. slag och yrkanden, som ej återkal lats,

samt av fullmäktige i ärendet
fattat beslut, ävensom, där omröstning
ägt rum, redogörelse för propositionsordningen
och uppgift om huru
många röstat för eller emot. Har
omröstning skett öppet, skall i protokollet
angivas, huru envar röstat.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet
å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,
av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda
närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige
antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives,
med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen
eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden
och minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ordförandens
försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes tillgängligt,
tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skali
vara försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före
utgången av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande
skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

25 §.

Den som vid fullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende
äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas
innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas
skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

26 §.

Så snart fullmäktiges protokoll blivit justerat, skall avskrift av protokollet
överlämnas till kommunens styrelse och utdrag därav tillställas de
övriga nämnder, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdragits.

Fullmäktiges protokoll och övriga
handlingar skola av ordföranden eller
på hans ansvar vårdas och förtecknas;
dock må handlingar, som ej
erfordras för det löpande arbetet, för
nyssnämnda ändamål överlämnas till
kommunens styrelse.

Fullmäktiges protokoll och övriga
till deras arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar vårdas
och förtecknas; dock må handlingar,
som ej erfordras för det löpande arbetet,
för nyssnämnda ändamål överlämnas
till kommunens styrelse.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av fullmäktiges protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

27 §.

Fullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige
för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda
dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid fullmäktigsammanträde samt
kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller
sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger
han upplösa sammanträdet.

28 §.

1 mom. Fullmäktige må besluta, att fullmäktiges ordförande skall åtnjuta
arvode för med uppdraget förenat arbete. Arvodets belopp skall bestämmas
för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfattning och art. Fullmäktige äga ock för
ett år i sänder med visst belopp bevilja ersättning åt ordföranden för utgifter,
som för kommunens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande.

Enligt fullmäktiges bestämmande må, där väglängden mellan fullmäktigs
hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal är större än tre kilometer,
resekostnadsersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde
utgå till fullmäktig. I den mån resa kan företagas med järnväg, omnibus,
spårvagn eller fartyg, må ersättningen ej överstiga avgiften för tredje
klass plats på järnväg, plats i omnibus eller spårvagn eller salongsplats
på fartyg. Eljest må ersättningen högst motsvara lägsta avgiften för taxebil.

Där fullmäktig är bosatt på så stort avstånd från fullmäktiges sammanträdeslokal,
att resan fram eller åter måste företagas å särskild dag, må
fullmäktige besluta, att ersättning för resdag skall utgå efter de grunder,
som fullmäktige bestämma.

2 mom. Fullmäktige äga besluta, att till ledamot av beredning skall
utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 46 § gälla för
ledamot av kommunens styrelse och utsedd ledamot av annan kommunal
nämnd.

3 kap. Om kommunens styrelse och övriga nämnder m. m.

29 §.

1 mom. I landskommun och köping skall såsom kommunens styrelse
finnas en kommunalnämnd.

I stad skall finnas en drätselkammare. Drätselkammaren skal) vara
kommunens styrelse, såvida icke Konungen på förslag av stadsfullmäktige
förordnat, att såsom kommunens styrelse skall finnas ett stadskollegium.

Vad i 30—43 och 46 §§ sägs om kommunens styrelse har avseende å kommunalnämnd
och drätselkammare i stad utan stadskollegium. För stadskollegium
och drätselkammare i stad med stadskollegium gälla de bestämmelser,
som meddelas i 47—49 §§.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2 mom. I stad utan magistrat skall finnas en kommunalborgmästare.

Kommunalborgmästaren må icke utses till stadsfullmäktig. Han äger att
vara tillstädes vid stadsfullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.

Kommunalborgmästaren må ej heller vara ledamot av kommunens styrelse.
Han skall närvara vid styrelsens sammanträden samt äga rätt att
deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda mening
antecknad till protokollet.

Om kommunalborgmästarens befattning med andra än i denna lag omförmälda
ärenden så ock om utseende och entledigande av kommunalborgmästare
samt om reglemente för honom är särskilt stadgat.

30 §.

Kommunens styrelse skall leda förvaltningen av kommunens angelägenheter
och hava inseende över övriga nämnders verksamhet. Styrelsen skall
med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna inverka på kommunens
utveckling och ekonomiska ställning, samt hos fullmäktige och övriga
nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, som

finnas påkallade.

Styrelsen har vidare:

a) att, såsom i 19 § sägs, hereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos fullmäktige;

b) att handhava kommunens drätsel
och därvid själv förvalta kommunens
egendom, i den mån ej sådan
förvaltning uppdragits åt annan
nämnd;

c) att ombesörja verkställighet av
fullmäktiges beslut, i den mån ej
verkställigheten uppdragits åt annan; d)

att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller fullmäktiges beslut ankommer
på annan;

e) att vårda och förteckna fullmäktiges
och nämnders protokoll
och övriga handlingar, i den mån de
för sådant ändamål överlämnats till
styrelsen; samt

f) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av fullmäktige överlämnas till
styrelsen.

Styrelsen har vidare:

a) att, såsom i 19 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos fullmäktige;

b) att handhava kommunens drätsel
och därvid själv förvalta kommunens
egendom, i den mån ej sådan
förvaltning uppdragits åt annan
nämnd;

c) att ombesörja verkställighet av
fullmäktiges beslut, i den mån ej
verkställigheten uppdragits åt annan;

d) att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden, där detta icke på grund av
lag eller fullmäktiges beslut ankommer
på annan;

e) att vårda och förteckna de kommunala
arkiven, i den mån sådant
ej enligt denna lag ankommer på annan;
samt

f) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av fullmäktige överlämnas till
styrelsen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kommunens styrelse har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

Styrelsen äger att från kommunens övriga nämnder samt dess beredningar
och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som
erfordras för fullgörande av styrelsens uppgifter.

31 §.

Ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse väljas av fullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock icke vara
under fem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse,
verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 §
är stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock må utom
personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej heller i kommunens
tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något till styrelsens
förvaltningsområde hörande verk, utses till ledamot eller suppleant i
styrelsen.

33 §.

Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett. Valet
skall förrättas i december månad
det år, då aillmänna val av fullmäktige
ägt rum, vid det sammanträde,

Ledamöter och suppleanter i kommunens
styrelse väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett. Valet
skall förrättas i december månad
året näst efter det, då allmänna val
av fullmäktige ägt rum.

som avses i 11 § andra stgcket.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom
bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt
den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda
inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne.
Avgår annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av
tj änstgöringstiden.

34 §.

Av fullmäktige utses bland ledamöterna i kommunens styrelse en ordförande
och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit
invalda som ledamöter.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och post(>
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt. 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

adress, skall ofördröj ligen insändas till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig
vid sammanträde med kommunens styrelse, äger styrelsen utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet.

35 §.

Kommunens styrelse sammanträder å det ställe och å de tider styrelsen
bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom
då minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet ändamål
gör framställning därom.

36 §.

Suppleanterna i kommunens styrelse böra i den vid valet bestämda ordningen
kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder
för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas,
efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.

Suppleant äger rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden
och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

37 §.

Kommunens styrelse må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften
av ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 16 § stadgas om jäv för fullmäktig skall äga motsvarande tilllämpning
med avseende å ledamot i kommunens styrelse. Vid behandling
av ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

38 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för fullmäktige
är stadgat i 22 § äga motsvarande tillämpning med avseende å
kommunens styrelse.

39 §.

Vad som är stadgat i 24 § om förande av protokoll vid fullmäktiges
sammanträde och om protokollets innehåll samt i 25 § om reservation
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation
vid sammanträde med kommunens styrelse.

Justering av styrelsens protokoll verkställes senast tio dagar efter sammanträdet
av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av styrelsen
utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av styrelsen antingen
genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 24 § föreskrivna
ordningen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av styrelsens protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.

40 §.

Kommunens styrelse skall på lämpligt sätt kungöra varest och pa vilka
tider till styrelsen ställda framställningar emottagas.

Styrelsens skriftväxling ombesörjes
av ordföranden eller under hans
inseende. Styrelsens protokoll och övriga
handlingar skola av ordföranden
eller på hans ansvar vårdas och förtecknas.

Styrelsens skriftväxling ombesörjes
av ordföranden eller under hans
inseende. Styrelsens protokoll och övriga
till dess arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar vårdas
och förtecknas.

41 §.

Kommunens styrelse utser för varje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare, där ej styrelsens medelsförvaltning är ordnad på ett sätt,
som gör sådan kassaförvaltare obehövlig.

42 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av kommunens styrelse,
som vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller
författning, reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet
honom åligger, gäller vad i allmän lag stadgas.

43 §.

Fullmäktige må antaga reglemente för kommunens styrelse. I reglementet
må bestämmas:

a) att med styrelsens medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning,
som enligt särskilda författningar tillkommer andra kommunala
nämnder; samt

b) att styrelsen äger uppdraga åt särskild inom densamma bildad avdelning
eller åt ledamot av styrelsen eller åt i kommunens tjänst anställd
befattningshavare att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning
eller yttrande till fullmäktige icke må beslutas annorledes än av
styrelsen samfällt.

Innan beslut meddelas om sådan centralisering av medelsförvaltningen,
som avses under a), skola vederbörande nämnder höras i ärendet. Beslut,
vilket fattas på grund av uppdrag, som sägs under b), skall anmälas vid
styrelsens nästa sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

lag, genom reglementet bestämmas den ordning, i vilken kommunens styrelse
har att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente skall underställas länsstyrelsens
prövning.

44 §.

Angående utseende av nämnder för vissa i särskilda författningar angivna
förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall
finnes stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr i
övrigt må kommun tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

denna paragraf

45 §.

Beträffande sådan nämnd, som avses i 44 § andra stycket, skall vad i
31 § andra stycket, 32 §, 33 § andra stycket och 35—42 §§ är föreskrivet
med avseende å kommunens styrelse äga motsvarande tillämpning.

Nämnd, varom i denna paragraf
stadgas, må:

a) om fullmäktige så besluta, uppdraga
åt särskild inom nämnden bildad
avdelning eller åt ledamot av
nämnden eller åt i kommunens
tjänst anställd befattningshavare att
å nämndens vägnar fatta beslut i vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i fullmäktiges beslut angivas,
dock att framställning eller
yttrande till fullmäktige icke må beslutas
annorledes än av nämnden
samfällt; samt

b) för vård och förtecknande överlämna
nämndens protokoll och övriga
handlingar till kommunens styrelse,
i den mån handlingarna icke erfordras
för det löpande arbetet.

Nämnd, varom
stadgas, må:

b) för vård och förtecknande överlämna
nämndens protokoll och övriga
till dess arkiv hörande handlingar
till kommunens styrelse, i den mån
handlingarna icke erfordras för det

löpande arbetet.

Beslut, vilket fattas på grund av uppdrag, som sägs under a), skall anmälas
vid nämndens nästa sammanträde.

46 §.

1 mom. Ledamot av kommunens styrelse och utsedd ledamot av annan
kommunal nämnd skola, därest fullmäktige så besluta, för deltagande i
sammanträde eller förrättning inom kommunen i kommunens angelägenhet
åtnjuta gottgörelse av kommunens medel i form av dagtraktamente.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Dagtraktamente må ej överstiga tio kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag;
dock må med avseende å särskilt tidskrävande sammanträde
eller förrättning eller där det eljest finnes påkallat av särskilda förhållanden
traktamentet sättas till högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens hemvist och sammanträdes- eller
förrättningsstället är större än tre kilometer, må fullmäktige ock besluta,
att resekostnadsersättning skall utgå till ledamoten enligt de grunder, som

1 28 § 1 mom. andra stycket äro stadgade för där avsedda fall.

Är ledamot, som avses i första stycket, bosatt på så stort avstånd från
sammanträdes- eller förrättningsstället, att resan fram eller åter måste företagas
å särskild dag, må fullmäktige besluta, att ersättning för resdag
skall utgå efter de grunder, som fullmäktige bestämma.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i kommunens angelägenhet företages
utom kommunen av person, som sägs i första stycket, må, om fullmäktige
så besluta, utgå efter särskild grund.

2 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes enligt 1 mom., må efter fullmäktiges
bestämmande till sådan ledamot av kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd, som utsetts till ordförande eller eljest i viss befattning
inom styrelsen eller nämnden eller efter särskilt uppdrag utför arbete
av mera betydande omfattning, utgå dels arvode för med uppdraget förenat
arbete och dels ersättning med visst belopp för utgifter, som för kommunens
räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Beloppet av arvode
eller ersättning för utgifter skall bestämmas för högst fyra år i sänder. Arvode
må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning
och art.

3 mom. När särskilda skäl därtill äro, må fullmäktige bevilja pension
åt ledamot av kommunens styrelse eller annan kommunal nämnd, som
under en lång följd av år innehaft befattning eller uppdrag som avses i

2 mom. samt däråt ägnat övervägande del av sin arbetstid. Beslut om pension
skall underställas länsstyrelsens prövning.

4 mom. Där i särskild författning föreskrift meddelas om ersättning åt
ledamot av kommunal nämnd, skall vad sålunda finnes stadgat lända till
efterrättelse.

Bestämmelser för stadskollegium och drätselkammare i stad med

stadskollegium.

47 §.

Stadskollegiet skall i egenskap av kommunens styrelse leda förvaltningen
av stadens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet.
Kollegiet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna
inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning, samt hos stadsfullmäktige
och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de
framställningar, som finnas påkallade.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Det tillkommer stadskollegiet vidare: a)

att, såsom i 19 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av
stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan; c)

att självt eller genom ombud föra
stadens talan i alla mål och ärenden,
där detta icke på grund av lag
eller stadsfullmäktiges beslut ankom -

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 19 § sägs, bereda
ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av
stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan; c)

att självt eller genom ombud föra
stadens talan i alla mål och ärenden,
där detta icke på grund av lag
eller stadsfullmäktiges beslut ankom -

mer pa annan;

d) att vårda och förteckna stadsfullmäktiges
och nämnders protokoll
och övriga handlingar, i den mån de
för sådant ändamål överlämnats till
kollegiet; samt

e) att i övrigt fullgöra de uppdrag,
som av
till kollegiet.

mer pa annan;

d) att vårda och förteckna de kommunala
arkiven, i den mån sådant ej
enligt denna lag ankommer på annan;
samt

stadsfullmäktige överlämnas

e) att i
drag, som

övrigt fullgöra de
av stadsfullmäktige

upp över -

lämnas till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning
enligt särskilda författningar ankommer på kommunens styrelse.

Stadskollegiet äger att från stadens övriga nämnder samt dess beredningar
och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som
erfordras för fullgörande av kollegiets uppgifter.

Bestämmelserna i 31—40, 42 och 46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å stadskollegiet.

48 §.

Det tillkommer drätselkammaren i stad med stadskollegium:

a) att föra stadens räkenskaper på sätt i 62 § sägs och taga den befattning
med stadens drätsel i övrigt, som kan vara föreskriven i det i 49 § angivna
reglementet; samt

b) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige eller stadskollegiet
överlämnas till drätselkammaren.

Bestämmelserna i 31—40, 42 och 46 §§ skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å drätselkammaren.

49 §.

Stadsfullmäktige skola antaga ett för stadskollegiet och drätselkammaren
gemensamt reglemente.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Med avseende å drätselkammaren må i reglementet meddelas bestämmelser
av det slag, som sägs i 43 § första stycket; och skola i dylikt fall stadgandena
i andra stycket av samma paragraf äga motsvarande tillämpning.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna lag,
genom reglementet bestämmas den ordning, i vilken stadskollegiet och drätselkammaren
hava att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente skall underställas Konungens prövning.

4 kap. Om kommunens drätsel.

Inledande bestämmelser.

50 g.

Vad kommun tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att kommunens
förmögenhet ej minskas.

Medel, som kommun uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk endast
för återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för
anskaffande av annan dylik tillgång.

Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom,
avsedd att stadigvarande innehavas av kommunen.

51 §•

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas
med allmän kommunalskatt.

52 §.

Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets
täckande.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall
beslutet underställas länsstyrelsens prövning.

Utgifts- och inkomststat.

53 §.

Kommun skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det nästföljande
kalenderåret.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter
för nästföljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband med
statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan
grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp,
som ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov.

Hinder möter ej för kommun att besluta, att vad av särskilt anslag icke
förbrukas under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas för avsett
ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av anslaget
vid sistnämnda års utgång må kommunen reservera för samma ändamål
för ytterligare ett år; och äger kommunen sedermera fatta enahanda beslut
för ett år i sänder.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före september månads utgång
uppgöras av kommunens styrelse; i kommun, där utgifts- och inkomststaten
jämlikt 13 § femte stycket fastställes efter oktober månads utgång, må
emellertid statförslaget uppgöras senare än nyss är sagt, dock före november
månads utgång. För upprättande av förslag till utgifts- och inkomststat
skola kommunens övriga nämnder före den 1 september, där ej annan
tid bestämmes av kommunens styrelse, till styrelsen ingiva sina särskilda
statförslag för det nästföljande året.

Förslaget till utgifts- och inkomststat
skall från och med dagen för
kungörandet av det fullmäktigsammanträde,
vid vilket staten skall
fastställas, vara offentligen tillgängligt
på lämpligt ställe, som tillkännagives
i kungörelsen.

Förslaget till utgifts- och inkomststat
skall från och med dagen för
kungörandet av det ordinarie fullmäktigsammanträde,
vid vilket staten
skall fastställas, vara offentligen
tillgängligt på lämpligt ställe, som
tillkännagives i kungörelsen.

På nämnda sammanträde upptages statförslaget till granskning och fastställelse.
Därvid skola anslag till utgifter, om vilka fullmäktige icke tidigare
lättat beslut, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål
för överläggning och avgörande.

Fondbildning.

55 §.

1 mom. Kommun äger avsätta medel till:

a) pensionsfond för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd
åt personer i kommunens tjänst eller deras efterlevande;

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) kassaförlagsfond för tillgodoseende av kommunens behov av rörelsekapital; c)

allmän investeringsfond för anskaffande av anläggningstillgångar för
kommunens behov; samt

d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven
anläggningstillgång.

2 mom. Kommun äger i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten
avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk
medel ur sådan fond.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel
av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av
det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast
föregående åren.

56 §.

Med Konungens medgivande må kommun:

a) avsätta medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än

1 55 § 1 mom. sägs; och

b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än det för vilket fonden
är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i vidare män än i 55 §

2 mom. stadgas.

57 §.

Hava medel, som kommun uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring av sådan tillgång, icke före utgången
av det år, varunder de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 50 § andra
stycket, skola medlen avsättas till allmän investeringsfond.

Överskottsmedel å lån, som kommun upptagit med Konungens tillstånd
och som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, skola
avsättas till allmän investeringsfond, där ej annat föreskrivits vid tillståndets
beviljande.

Om kommuns skyldighet att i andra fall än i denna paragraf sägs avsätta
medel till fond är särskilt stadgat.

Lånerätt.

58 §.

Kommun äger upptaga lån intill ett
sammanlagt belopp motsvarande för
varje å kommunen belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen en utdebitering
av sex kronor, såvitt angår
i landsting ej deltagande stad, och

58 §.

Kommun äger upptaga lån intill ett
sammanlagt belopp motsvarande för
varje å kommunen belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen en utdebitering
av sju kronor, såvitt angår
i landsting ej deltagande stad, och

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

en utdebitering av fyra kronor, såvitt
angår annan kommun. Lån, som här
avses, skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden är
mer än ett år, att årligen avbetalas;
dock må kommun vid förvärv av
intecknad egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen
intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid eller i
annan ordning.

Kommun äger ock upptaga lån, ■
användas för att gälda äldre lån och
ner, som gälla för det äldre lånet.

Med lån avses i denna paragraf äv

en utdebitering av fem kronor, såvitt
angår annan kommun. Lån, som här
avses, skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden
är mer än ett år, att årligen avbetalas;
dock må kommun vid förvärv av
intecknad egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen
intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid eller i
annan ordning.

diket enligt uttryckligt beslut skall
återbetalas inom de betalningstermi :n

borgen.

59 §.

Kommun äger jämväl upptaga lån av statsmedel, som av Konungen beviljats
kommunen, så ock, i den omfattning och på de villkor Konungen
bestämmer, lån av statsmedel, som beviljats kommunen av statlig myndighet.

Kommun äger därjämte, i den omfattning och på de villkor Konungen
bestämmer, åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som av statsmedel
beviljas annan än kommunen, så ock borgensansvar för lån åt bostadsföretag,
som godkänts för statlig belåning.

60 §.

Med Konungens medgivande må kommun upptaga lån eller ingå borgen
även i andra fall än i 58 och 59 §§ sägs.

M edels förvaltning.

61 §.

Penningar och värdehandlingar, som kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd för kommunens eller annans räkning har om händer,
skola så förvaras och redovisas, att de icke sammanblandas med andra
penningar och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola
för kommunens räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit
eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare
äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Med länsstyrelsens medgivande må kommun anbringa penningmedel även
på annat sätt än nu sagts.

62 §.

Det åligger kommunens styrelse att föra fortlöpande räkenskaper över
de medel den har om händer.

Annan kommunal nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av kommunens styrelse givna anvisningar och årligen
före den 1 mars, där ej styrelsen bestämmer annan tid, till styrelsen avlämna
redovisning för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett, skall kommunens styrelse inom tid, som
fullmäktige bestämma, dock senast före den 1 april, sammanfatta och avsluta
kommunens räkenskaper för nämnda kalenderår.

I stad, där stadskollegium finnes, skall vad i denna paragraf stadgas om
kommunens styrelse äga tillämpning å drätselkammaren.

Revision.

63 §.

Av fullmäktige skola årligen utses tre eller flera revisorer samt lika
många suppleanter för granskning av det nästföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller
eljest är redovisningsskyldig till kommunen, eller sådan den redovisningsskyldige
närstående, som sägs i 16 §, må icke vara revisor eller revisorssuppleant
för granskning av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten,
ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning
av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar,
som kommunens styrelse eller annan kommunal nämnd omhänderhar,
samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra
förvaltningen.

Vad i 42 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av
kommunens styrelse äger avseende jämväl å revisor.

Fullmäktige må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlighet
med de bestämmelser, som jämlikt 46 § 1 och 2 mom. gälla för ledamot av
kommunens styrelse och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

64 §.

Revisorerna skola avgiva berättelse, innehållande redogörelse för resultatet
av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträffande
räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller icke.
Framställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berättelsen.
Revisionsberättelse skall ock innehålla särskilt uttalande, huruvida ansvarsfrihet
för förvaltningen tillstyrkes eller icke.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av fullmäktiges ordförande,
avlämnas till honom. Berättelsen
skall jämte de förklaringar över
framställda anmärkningar, som ordföranden
infordrar, framläggas till
granskning och avgörande hos fullmäktige
vid ordinarie sammanträde
före utgången av juni månad; dock
må, där fullmäktige så bestämt, ärendet
företagas vid ordinarie sammanträde
senare under året.

§•

Revisionsberättelse skall inom tid,
som bestämmes av fullmäktiges ordförande,
avlämnas till honom. Berättelsen
skall jämte de förklaringar över
framställda anmärkningar, som ordföranden
infordrar, framläggas till
granskning och avgörande hos fullmäktige
vid sammanträde före utgången
av juni månad; dock må, där
fullmäktige så bestämt, ärendet företagas
vid sammanträde senare under
året.

66 §.

På beslut av fullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning
skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd
för bevarande av kommunens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan
å den förvaltning revisionsberättelse avser inom ett år från det berättelsen
framlades å fullmäktigsammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet
blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras
på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett
även den handlingen.

5 kap. Om allmän kommunalskatt.

67 §.

Utdebitering av allmän kommunalskatt skall fastställas i förhållande till
de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

68 §.

Är i särskild författning stadgat, att skatt till kommun skall utgå annorledes
än i 67 § angives, gäller till efterrättelse vad sålunda är förordnat.

69 §.

Med det belopp för skattekrona och Med det belopp för skattekrona och
skatteöre, som bestämts till utdebi- skatteöre, som bestämts till utdebitering
för ett år, skall utgöras dels tering för ett år, skall utgöras dels
sådan allmän kommunalskatt, som sådan allmän kommunalskatt, som
ingår i preliminär skatt för inkomst ingår i preliminär skatt för inkomst

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

under detta år, dels ock sådan allmän
kommunalskatt, som ingår i
slutlig skatt och fastighetsskatt på
grund av nästfoljande års taxering.

Har jämlikt 13 § femte stycket annan
utdebiteringsgrund slutligen fastställts
än som beslutats vid ordinarie
fullmäktigsammanträde i oktober
månad, skall den allmänna kommunalskatt,
som ingår i den preliminära
skatten för inkomst under nästföljande
år, utgöras efter den tidigare
bestämda grunden, varemot den allmänna
kommunalskatt, som ingår i
slutlig skatt och fastighetsskatt på
grund av det därnäst följande årets
taxering, skall utgöras efter den utdebitering,
som bestämts i samband
med utgifts- och inkomststatens fastställande.

under detta år, dels ock sådan allmän
kommunalskatt, som ingår i
slutlig skatt på grund av nästf oljande
års taxering.

Har jämlikt 13 § femte stycket annan
utdebiteringsgrund slutligen fastställts
än som beslutats vid fullmäktigsammanträde
i oktober månad,
skall den allmänna kommunalskatt,
som ingår i den preliminära skatten
för inkomst under nästföljande år,
utgöras efter den tidigare bestämda
grunden, varemot den allmänna kommunalskatt,
som ingår i slutlig skatt
på grund av det därnäst följande
årets taxering, skall utgöras efter den
utdebitering, som bestämts i samband
med utgifts- och inkomststatens fastställande.

70 §.

Kommunens styrelse åligger att, sedan kommunens utgifts- och inkomststat
fastställts och beslut om utdebitering till församling och skoldistrikt
delgivits styrelsen, ofördröj ligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande
lokala skattemyndighet om det belopp för skattekrona och skatteöre, som
bestämts till utdebitering för nästkommande år. Samtidigt skall kommunens
styrelse underrätta länsstyrelsen om det sammanlagda belopp, som
för nämnda år beslutats till utdebitering på grundval av det löpande årets
taxering till kommunal inkomstskatt.

I kommun, där utgifts- och inkomststaten jämlikt 13 § femte stycket
fastställts efter oktober månads utgång, skall så snart utdebiteringen för
den preliminära skatten fastställts särskild underrättelse härom lämnas till
den lokala skattemyndigheten.

71 §.

Om debitering och uppbörd av allmän kommunalskatt stadgas i uppbördsförordningen.

72 §.

Kommun äger av statsverket upp- Kommun äger av statsverket uppbära
allmän kommunalskatt med be- bära allmän kommunalskatt med belopp,
motsvarande vad som skulle ut- lopp, motsvarande vad som skulle ut -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

gå på grundval av det antal skatte- gå på grundval av det antal skattekronor
och skatteören, som vid taxe- kronor och skatteören, som vid taxering
för visst år påföras de till kom- ring för visst år påföras de till kommunen
skattskyldiga, efter det be- munen skattskyldiga, efter det belopp
för skattekrona och skatteöre, lopp för skattekrona och skatteöre,

som bestämts till utdebitering för
nästföregående år. Har jämlikt 13 §
femte stycket annan utdebiteringsgrund
slutligen fastställts än som beslutats
vid fullmäktigsammanträde i

som bestämts till utdebitering för
nästföregående år. Har jämlikt 13 §
femte stycket annan utdebiteringsgrund
slutligen fastställts än som beslutats
vid ordinarie fullmäktigsammanträde
i oktober månad, skall till

oktober månad.

skall till grund för

grund för utbetalningen läggas den utbetalningen läggas den utdebiteutdebitering,
som bestämts i samband ring, som bestämts i samband med
med utgifts- och inkomststatens fast- utgifts- och inkomststatens faststälställande.
Har dödsbo enligt 75 § lande. Har dödsbo enligt 75 § komkommunalskattelagen
medgivits be- munalskattelagen medgivits befrielse
frielse från att erlägga allmän kom- från att erlägga allmän kominunalmunalskatt,
skall belopp, som kom- skatt, skall belopp, som kommunen
munen eljest ägde uppbära av stats- eljest ägde uppbära av statsverket,
verket, nedsättas i motsvarande mån. nedsättas i motsvarande mån.

Kommunen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som
på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal
inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad
sålunda beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos statsvex-ket
vid ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet
avräknas mot den allmänna kommunalskatt, som kommunen äger uppbära
av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran bos statsverket
enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma
år utanordna till kommunen med en sjättedel å åttonde dagen i var och en
av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. År kommunens
fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad,
skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november

månad nästföregående år; dock må länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest
det i januari månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av
kommunens fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som
utbetalas i mars månad.

73 §.

Länsstyrelsen skal! senast den 15 februari till kommunen överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över kommunen tillkommande
och till kommunen utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6 kap. Om underställning och besvär.

74 §.

Fullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen
för begagnande av de platser, som anvisats åt densamma, eller de
inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande, skola för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar
eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter må dock meddelas
av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl föreskriva,
att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgifterna
samt övriga intäkter må användas allenast för rörelsens direkta
behov, där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att
medlen användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, sägs
i 49, 56 och 60 §§.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till
länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget
yttrande, till Konungen.

75 §.

Fullmäktiges beslut om allmän plan för hushållningen med stads donationsjord
skall för att erhålla gällande kraft godkännas av länsstyrelsen.

Om vissa andra beslut, som skola underställas länsstyrelsens prövning,
sägs i 43 §, 46 § 3 inom., 52 och 61 §§ samt 76 § 3 inom.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras
fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må kommunen föra klagan hos Konungen.

76 §.

1 mom. Över beslut av fullmäktige äger, där ej annat är särskilt föreskrivet,
medlem av kommunen anföra besvär hos länsstyrelsen. Sådan klagan
må grundas endast därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider
deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från
den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits
å kommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda av
överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. I fråga om besvär över beslut av kommunens styrelse eller annan
kommunal nämnd skola bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tilllämpning,
där ej annat sägs i 3 mom. eller är särskilt stadgat. Mot beslut
av rent förberedande eller verkställande art må talan dock ej föras.

3 mom. Kommun må utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och
avgöra besvär över kommunens styrelses eller annan kommunal nämnds
beslut om tillsättande av eller förordnande å kommunal tjänstebefattning
eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot
befattningshavare, där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd antages av fullmäktige. Beslut om
antagande av reglemente skall underställas länsstyrelsens prövning. Där ej
annat föreskrives i reglementet, skall vad i 45 § sägs äga tillämpning å
besvärsnämnd.

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes åt beslut, varom i första
stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är
stadgat äga motsvarande tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i
den mån anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs
i 1 mom.

77 §.

Hava besvär anförts hos länsstyrelsen, äger länsstyrelsen, om skäl därtill
äro, förbjuda överklagade beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit kränkt genom
beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för
den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes
strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund,
då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

78 §.

I länsstyrelsens utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda är särskilt
stadgat, ändring sökas hos Konungen senast inom tre veckor från den
dag, då klaganden erhöll del av beslutet; dock äger menighet som klagar
åtnjuta två veckor längre besvärstid än nu sagts.

7 kap. Om municipalsamhälle.

79 §.

Har Konungen förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen
kommun, skall lända till efterrättelse ordningsstadgan för rikets städer
eller vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

brandlagen och brandstadgan eller i hälsovårdsstadgan, må Konungen, där
särskilda skäl därtill äro, besluta att området skall utgöra ett municipalsamhälle,
vilket äger att oberoende av kommunen i övrigt självt vårda de
angelägenheter, som föranledas av sådana bestämmelsers tillämpning inom
samhället.

Ej må den omständigheten, att del av municipalsamhälle är undantagen
från tillämpningen av vissa bland de föreskrifter, som gälla den övriga delen,
föranleda därtill, att sistnämnda del anses såsom särskilt municipalsamhälle.

80 §.

För municipalsamhälle skall i avseende å dess särskilda angelägenheter
vad i denna lag är stadgat om landskommun äga motsvarande tillämpning,
med iakttagande dock av följande:

a) i stället för kommunalfullmäktige och kommunalnämnd träda inom
municipalsamhälle municipalfullmäktige och municipalnämnd;

b) indelning i valkretsar för val av municipalfullmäktige må icke i
något fall företagas;

c) beträffande rätt för municipalsamhälle att utan Konungens medgivande
upptaga lån gäller i stället för stadgandena i 58 § första stycket:

att municipalsamhälle äger upptaga lån motsvarande sammanlagt den
summa, som vid ingången av löpande år utgör municipalsamhällets fordran
hos statsverket enligt bestämmelserna i 72 §, dock högst ett belopp
motsvarande en utdebitering av en krona för varje å samhället belöpande
skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen;

att, där synnerliga skäl äro, Konungen må på ansökan av municipalsamhälle
för ett eller flera, högst fem, år fastställa annan grund för beräkning
av samhällets underställningsfria lånerätl; samt

att lån, som municipalsamhälle utan Konungens särskilda tillstånd upptager,
skall vara ställt att återbetalas inom två år, municipalsamhälle obetaget
att vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även
för sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre
tid.

81 §.

Genom stadgandena i 79 och 80 §§ sker ej inskränkning i de rättigheter
och skyldigheter, som medlem av municipalsamhälle har i sin egenskap
av medlem av den kommun samhället tillhör.

82 §.

Finnas i visst fall särskilda omständigheter påkalla undantag från de i
79 och 80 §§ givna stadgandena, äger Konungen förordna efter ty skäligt
prövas.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 5 saml. 2 avd. Nr 22.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2) Förslag
till

Lag

om införande av kommunallagen.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommunallagen skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, träda i
kraft den 1 januari 1955.

Genom kommunallagen upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,
lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet och lagen
samma dag (nr 252) om kommunalstyrelse i stad tillika med alla de särskilda
stadganden, vilka innefatta ändring av eller tillägg till vad de sålunda
upphävda lagarna innehålla, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning
stridande mot den nya lagens bestämmelser.

Sedan kommunallagen trätt i kraft, skola lagarna den 12 juni 1936 (nr
282) angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet
tillhörig egendom och den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal
fondbildning ej vidare äga tillämpning å landskommun, köping, municipalsamhälle
eller annan stad än Stockholm.

2 §•

I kommun eller municipalsamhälle, där fullmäktige icke finnas vid ingången
av år 1954, skola under sagda år val av fullmäktige äga rum i den
ordning, som är stadgad i fråga om allmänt kommunalval.

3 §.

I samtliga kommuner och municipalsamhållen
skola de fullmäktige,
som utses vid de allmänna valen av
fullmäktige år 1954, i december samma
år förrätta val av fullmäktiges
ordförande och vice ordförande, ledamöter
och suppleanter i kommunens
styrelse samt ordförande och
vice ordförande i styrelsen i enlighet
med bestämmelserna i den nya
lagen. 1 stad, där stadskollegium
skall finnas från ingången av år

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1955, skola i enahanda ordning väljas
ledamöter och suppleanter jämte
ordförande och vice ordförande i
drätselkammaren.

4 §. 3 §.

De nya bestämmelserna om valbarhet skola äga tillämpning vid val för
tid, som infaller efter den 31 december 1954, men föranleda ej rubbning i
beståndet av sådana val, som företagits i enlighet med äldre föreskrifter.

Vad kommunallagen innehåller om antalet revisorer och revisorssuppleanter
skall lända till efterrättelse vid val av revisorer jämte suppleanter
för år 1955.

5 §. * §.

Förordnande, som avses i 29 § 1 mom. andra stycket eller 82 § kommunallagen,
må meddelas jämväl före lagens ikraftträdande. Likaledes
må dessförinnan antagas och fastställas reglemente, som sägs i 43 §, 49 §
eller 76 § 3 mom. samma lag.

6 §. 5 §.

Med avseende å nedannämnda slag av fonder, som finnas vid kommunallagens
ikraftträdande, skall gälla:

1) Sådan fond enligt 2 § e) lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning
eller 2 § d) lagen den 6 december 1946 om kommunal fondbildning,
till vilken medel avsatts för anskaffande av anläggningstillgång, skall
anses såsom särskild investeringsfond. Annan fond enligt nämnda lagrum
må tagas i anspråk för avsett ändamål, men nya medel må icke tillföras
fonden.

2) Fond, som bildats med Konungens medgivande enligt 3 § i någon av
nämnda lagar, så ock försäkringsfond, vartill medel avsatts enligt någon
av samma lagar, skall anses såsom fond, vars bildande medgivits enligt
56 § a) kommunallagen.

3) Förnyelsefond enligt 2 § c) i 1936 års lag eller 6 § femte stycket i
1946 års lag ävensom försäljningsmedelsfond må tagas i anspråk för avsedda
ändamål. Kommun äger ock rätt att överföra medel i dylik fond
till allmän eller särskild investeringsfond. Låneöverskottsfond må ej tagas
i anspråk utan Konungens medgivande.

4) Fond av annat slag än i 55—57 §§ kommunallagen eller ovan under
1)—3) sägs, som bildats före den 1 januari 1955, må ej tagas i anspråk
utan Konungens medgivande; kommun dock obetaget att före den 1 januari
1958 besluta om fondmedlens avsättande till allmän eller särskild investeringsfond.

100

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §■ 6 §.

Blir kommunalborgmästartjänst ledig, må ordinarie innehavare av tjänsten
icke utses.

8 §■ 7 §.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,
som fattats före den 1 januari 1955, samt om anförande av besvär över
sådant beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas, där ej fråga är
om fastställelse, som sägs i 5 §.

9 §. 8 §.

Vad lagen om kommunalstju-else på landet innehåller om behandling av
ärende, som endast angår i mantal satt jord, må tillämpas till och med den
31 december 1959 eller den senare dag Konungen bestämmer. Det åligger
i ullmäktiges ordförande att, på framställning av den som är röstberättigad
å kommunalstämma vid behandling av sådant ärende, utsätta och kungöra
stämma första gången, sedan den nya lagen trätt i kraft, och där föra
ordet, till dess ordförande valts.

70 §. 9 §.

Bestämmelserna i lagen om kommunalstyrelse på landet om rätt för
kommun att uppgöra kommunalstadgar till främjande av sedlighet samt
ordning och säkerhet inom kommunen ävensom om underställning av sådana
stadgar skola äga tillämpning, till dess annorlunda varder förordnat.

71 §■ tO §.

Personliga tjänstbarheter, vilka inom stad utgjorts efter förut antagna
grunder, må fortfarande, till dess annorlunda förordnas, utgöras efter samma
grunder.

12 §. It §.

Där köping vid kommunallagens ikraftträdande utgör kommun gemensamt
med angränsande område, skall därvid förbliva, intill dess annorlunda
förordnas. Sådan köping utgör municipalsamhälle, som äger att oberoende
av kommunen i övrigt självt vårda alla angelägenheter, som föranledas
av tillämpningen av därstädes gällande särskilda föreskrifter.

13 §. 12 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3) Förslag
till

Lag

angående ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning och
villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

Härigenom förordnas, att 14, 18 och 38 §§ lagen den 13 juni 1919 om
ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 §.

Fullmäktige i kommun, vars område genom indelningsändring ökas eller
minskas, skola företräda såväl den äldre som den ökade eller minskade
kommunen.

Vidkommande sådan kommun äge Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, törordna, att samtliga fullmäktiges uppdrag skola upphöra, då
den nya indelningen träder i kraft, samt nytt val till fullmäktige verkställas
för tiden till utgången av det år, då allmänna val av fullmäktige
nästa gång skola äga rum. Konungens befallningshavande bestämmer, med
tillämpning av vad om valdag och fullmäktiges antal är särskilt stadgat,
vilken dag valet skall äga rum och huru många fullmäktige skola utses.

18 §.

I nybildad kommun skall val av fullmäktige förrättas så fort ske kan
under året innan indelningsändringen träder i kraft. Om valet icke skall
äga rum under år, då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall det ej
avse längre tid än till utgången av det år, då sådana allmänna val nästa
gång skola äga rum.

Det åligger Konungens befallningshavande att snarast möjligt under året
innan indelningsändringen träder i kraft och sist före den 1 oktober, med
tillämpning av vad om valdag och fullmäktiges antal är särskilt stadgat,
bestämma vilken dag val av fullmäktige skall äga rum och huru många
fullmäktige skola utses ävensom förordna person att kungöra första sammanträdet
med fullmäktige och där föra ordet, till dess ordförande valts.

Är nybildad kommun stad, skall Konungens befallningshavande inom
samma tid förordna person att tjänstgöra såsom kommunalborgmästare,
intill dess sådan varder i vederbörlig ordning förordnad, samt utse ledamöter
och suppleanter i den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen
skall finnas för vissa städer, för tiden till dess dylika bliva av
stadsfullmäktige valda.

102

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I nybildad kommun må under året innan indelningsändringen träder i
kraft kommunens styrelse och övriga nämnder väljas oberoende av eljest
gällande bestämmelser om tid för dylikt val.

I fråga om beräknandet av tjänstgöringstid för fullmäktige samt ledamöter
och suppleanter i kommunens styrelse och övriga nämnder i nybildad
kommun skall så anses, som om tjänstgöringstiden börjat först med ingången
av nästfoljande året.

Fullmäktige skola omedelbart efter valet övertaga handhavandet av de
dem tillkommande uppgifter; och skola jämväl kommunalborgmästare,
valnämnd i stad samt kommunens styrelse och övriga nämnder, som utses
före den nya kommunindelningens ikraftträdande, genast träda i utövning
av sina befattningar med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som
erfordras i anledning av indelningsändringen.

38 §.

Vid ändring i församlingsindelning äge stadgandet i 13 § motsvarande
tillämpning i fråga om utövandet av församlings beslutanderätt.

Är i församling, vars område genom indelningsändring ökas eller minskas,
beslutanderätten överlåten åt kyrkofullmäktige, skola dessa företräda
såväl den äldre som den ökade eller minskade församlingen.

Vidkommande sådan församling äge Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, förordna, att samtliga fullmäktiges uppdrag skola upphöra, då
den nya indelningen träder i kraft, samt nytt val till fullmäktige för tiden
därefter verkställas i den ordning, som är stadgad för det fall att val sker
första gången.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

4) Förslag''
till

Lag

.ingående ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Härigenom förordnas, att 5 och 8 §§, It § 2 inom., 20 § 1 och 2 inom.,
22 § 1 mom. och 61 § kommunala vallagen den 6 juni 1930 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Kommunalval förrättas----nämnda lag.

Har länsstyrelsen meddelat förordnande, som avses i 3 § 2 inom., skall
val av municipalfullmäktige förrättas inför valnämnden i vart och ett av

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, vilka helt eller delvis
ingå i municipalsamhället. Eljest skall i municipalsamhälle, som ej
helt sammanfaller med ett eller flera valdistrikt vid val till andra kammaren,
val av municipalf ullmäktige förrättas inför valnämnden i det distrikt
vid val till andra kammaren, varav municipalsamhället utgör del,
eller, där samhället ingår i flera sådana distrikt, inför valnämnden i det
distrikt, som länsstyrelsen bestämmer.

Bär valdistrikt-----skall förrättas.

8 §•

1 röstlängden skola enligt mantalslängden för året upptagas alla inom
valdistriktet mantalsskrivna personer, vilka uppnått eller under kalenderåret
uppnå en ålder av tjuguett år, med angivande för var och en, huruvida
han äger eller saknar rösträtt vid val av kommunal- eller stadsfullmäktige
och landstingsman.

Envar sådan person, om vilken upplysning ej vinnes, att han den 10
juni brister i något av vad lag stadgar såsom villkor för rösträtt vid val,
som i första stycket sägs, antecknas i längden såsom röstberättigad; dock
att i fråga om den, som först under kalenderåret uppnått eller uppnår en
ålder av tjuguett år, anmärkes, att rösträtt ej tillkommer honom förr än
efter utgången av löpande kalenderår.

Där en vid val, som i första stycket sägs, röstberättigad person saknar
rösträtt å kyrkostämma och vid val av kyrkofullmäktige på den grund, att
han icke är medlem av svenska kyrkan eller att han tillhör icke territoriell
församling, skall om förhållandet göras anteckning i längden.

Närmare föreskrifter--— av Konungen.

11 §•

2 inom. Annat än allmänt kommunalval skall äga rum å sön- eller helgdag,
som sist tjugonde dagen förut bestämmes av länsstyrelsen.

Beträffande församling —----är stadgat.

Sådant val----äger rum.

Om valdag----underrätta generalpoststyrelsen.

20 §.

1 mom. När val av landsiingsmän, kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige
skall äga rum, utfärdar länsstyrelsen därom sist nittonde
dagen före valdagen kungörelse, som anslås på kommunernas anslagstavlor
och införes i ortstidningar.

1 kungörelsen----svenskt konsulat.

2 mom. Om val av municipalf ullmäktige skall i den beträffande fullmäktigsammanträde
föreskrivna ordningen kungörelse sist nittonde dagen

104

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

före valdagen utfärdas av valnämndens ordförande. I kungörelsen skola
upptagas de uppgifter, som angivas i 1 mom.

22 §.

1 mom. Val skall — —• ■— gudstjänsten pågår.

Vallokal och valtider för varje valdistrikt bestämmas i stad av magistraten
och på landet av valnämnden. Om beslut beträffande vallokal och valtider
vid val av landstingsmän, kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige
skall underrättelse meddelas länsstyrelsen före juli månads utgång
det år, då valet skall äga rum.

61 §.

I fråga om val av municipalfullmäktige skall vad i 59 och 60 §§ är
stadgat om kommun äga motsvarande tillämpning å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

5) Förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 3:} § lagen den 26 november 1920 (nr 796)

om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 33 § lagen den 26 november 1920 om val till
riksdagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

För varje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd av fem inom
distriktet boende personer, vilka utses för fyra år. Ordförande i denna
nämnd jämte suppleant för honom förordnas av Konungens befallningshavande
före utgången av året näst efter det, då allmänna val av kommunalfullmäktige
ägde rum. De fyra ledamöterna jämte lika antal suppleanter
väljas under nyssnämnda år å tid, då val till befattningar inom kommunen
eljest anställas. Utses ny valnämnd under annat år än nu sagts, skall valet
avse allenast den tid, som återstår av löpande fyraårsperiod. Det åligger
kommunalfullmäktiges ordförande att ofördröjligen om valet underrätta
valnämndens ordförande samt utan lösen låta tillställa en var av de valda
ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag av protokollet, i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vad dem rörer. Om de personers namn och bostad, som blivit till ordförande
och suppleant för honom utsedda, låter Konungens befallningshavande
i länskungörelserna årligen meddela underrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. Valnämnd, som tillsatts
dessförinnan, skall kvarbliva i sitt uppdrag, till dess valnämnd utsetts enligt
de nya bestämmelserna.

B) att motionerna

a) 1:501,

b) I: 504 och II: 620,

c) 1:505 och 11:619,

d) I: 506 och II: 621,

e) I: 507 och II: 624,

f) 1:508 och 11:623 samt

g) 11:618,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet
ovan under A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 november 1953.

På konstitutionsutskottets vägnar:

J. W. PETTERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson, Gustav Emil
Andersson, Englund, Herlitz, Lindén, Hällgren, Fritiof Karlsson*, Hansson*,
Sandberg och Fritjof Thun; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Fast, Norén,
Spångberg, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora, Nordkvist i Kalmar, fru Svedberg,
herrar Nilsson i Göingegården* och Hammar.

* Ej närvarande vid justeringen.

106

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

Reservationer:

1) av herrar Englund och Hammar, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
det i motionerna I: 505 av herr Weiland m. fl. och II: 619 av herrar
Hammar och Hagård väckta förslaget, att riksdagen för sin del ville besluta
sådan ändring av 5 § i propositionens förslag till kommunallag, att
kommun med 2 000 invånare eller därunder utser 25 fullmäktige, kommun
med 2 001—5 000 invånare utser 35, kommun med 5 001—15 000 invånare
utser 40, kommun med 15 001—35 000 invånare utser 45, kommun med
35 001—50 000 invånare utser 50 och kommun med över 50 000 invånare
utser 60 fullmäktige.

2) av herrar Karl August Johanson, Englund, Herlitz, Lindén, Hansson,
Thun och Hammar, som på de i kommittébetänkandet och propositionen
angivna skäl (återgivna i utskottets uti. s. 23, 27—28) ansett, att val av kommunens
styrelse och av fullmäktiges ordförande borde förrättas i december
månad det år, då fullmäktigval ägt rum, och för den skull ansett, att utskottet
bort i avseende på 8, 11 och 33 §§ förslaget till kommunallag och
3 § förslaget till lag om införande av kommunallagen tillstyrka Kungl. Maj :ts
förslag oförändrat.

3) av herrar Herlitz, Nilsson i Göingegården och Hammar, som ansett,
att utskottet bort hemställa, att riksdagen med bifall till motionerna I: 507
av herr Sunne m. fl. och II: 624 av fru Sjöstrand in. fl. (utskottets uti. s, 35)
för sin del måtte antaga 32 § förslaget till kommunallag i följande lydelse:
»I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse,
verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 § är
stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock må utom personer,
som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej heller den, som tillhör
personalen vid något till styrelsens verksamhetsområde hörande verk,
utses till ledamot eller suppleant i styrelse.»

a) av herr Sandberg, som anfört och yrkat följande: »I 76 § tredje inom.
törslaget till kommunallag föreslås rätt för kommun att utse besvärsnämnd
med uppgift att upptaga och avgöra besvär över kommunens styrelses eller
annan nämnds beslut om tillsättande av eller förordnande å kommunal
tjänstebefattning eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare.

Att den ifrågasatta besvärsrätten betraktas som en kommunal angelägenhet,
ej statlig, synes principiellt riktigt. Det kan dock icke anses tillfredsställande,
att tillkomsten av en nämnd med här avsedda betydelse skall vara beroende
av fullmäktiges beslut. Om fullmäktiges majoritet så önskar, tillsättes
en nämnd, i annat fall ej.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

107

Det torde också kunna sättas i fråga, om en besvärsnäxnnd, tillsatt på
föreslaget sätt, kan anses representera större kompetens och objektivitet än
den styrelse eller nämnd, som förrättat valet och därvid velat tillgodose ett
berättigat intresse att för den aktuella uppgiften erhålla den lämpligaste
arbetskraften.

I anslutning till ovanstående anser jag, att 76 § tredje mom. förslaget till
kommunallag bör utgå samt att, som en konsekvens härav, i paragrafens
andra mom. uteslutas orden ’sägs i 3 mom. eller’.»

b) av herr Hammar, som ansett, att utskottet i anledning av motionen II:
618 av herr Nihlfors bort tillstyrka sådan ändring i 76 § 3 mom. förslaget
till kommunallag, att de anställdas organisationer garanterades visst inflytande
vid val av sådan särskild besvärsnämnd, som där avses.

5) av herr Herlitz, som ansett, att i utskottets motivering s. 60 bort dels
erinras om att den enhetlighet, som ernåtts beträffande besvärstidens beräkning
och längd, dessvärre endast gäller vid överklagande av de i kommunallagen
reglerade organens beslut, dels framhållas, att reglerna om delgivande
av sistberörda beslut ur rättssäkerhetssynpunkt icke äro helt tillfredsställande.

6) av herr Herlitz mot utskottets motivering å s. 63—64 i frågan om särskilt
besvärsinstitut i ärenden angående tjänstetillsättningar in. m.

7) av herrar Spångberg och Hammar, som ansett, att utskottet i anledning
av motionerna 1:506 av herrar Spetz och Ohlsson, Ebbe, samt 11:621 av
herr Ekdahl in. fl. bort föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning rörande införande i kommunallagen av sådana bestämmelser,
att vid val av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige även
suppleanter måtte utses för att inträda såväl vid ledamots avgång som vid
hinder för honom att bevista sammanträde.

Särskilda yttranden:

1) av herr Hällgren, som anfört: »De skäl som åberopats verkar inte övertygande
om att det är principiellt oriktigt införa suppleanter för fullmäktige.
Beslut om införande av suppleantinstitution måste emellertid föregås
av utarbetade regler såväl i fråga om valet som inkallandet av suppleanter.
Då sådana förslag icke förelegat till bedömande, har jag, ehuru jag icke
i allt delar utskottets mening, av praktiska skäl icke velat motsätta mig
Kungl. Maj :ts förslag utan avstått från att deltaga i voteringen.»

2) av herr Herlitz, som anfört: »Det i propositionen föreslagna stadgandet
i 81 § förslaget till kommunallag är, i vad det angår Skyldigheter som med -

108

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22.

lem av municipalsamhälle har, i sin egenskap av medlem av den kommun
samhället tillhör’, så till vida nytt, som det till skillnad från LKL 89 § hänför
sig allenast till skyldigheter som vederbörande har i sin egenskap av medlem
av primärkommun. Ett så avfattat stadgande är emellertid meningslöst.
Några skyldigheter äro mig veterligen ej enligt nu gällande rätt — annorlunda
var det tidigare — knutna till detta medlemskap. Vem som är skattskyldig
bestämmes — detta bör särskilt framhållas — numera uteslutande
av kommunalskattelagen alldeles oberoende av medlemskapet (56—61 §§).
Stadgandet får sålunda ej tillämpning på den skyldighet som man främst
torde haft i tankarna; det utsäger intet om municipalsamhällsmedlems skyldighet
att bidraga även till primärkommunens kostnader.»

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22. 109

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning .................................................. 2

Allmänna synpunkter ...................................... 3

Kommunalstämmans och allmänna rådstugans avskaffande .... 8

Fråga om att införa suppleanter för fullmäktige .............. 11

Överlåtande av beslutanderätt från fullmäktige till nämnd...... 16

Kommunernas centrala förvaltning och dess ledning .......... 18

Valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag samt avsägelsegrun der

.................................................... 31

Kallelser och tillkännagivanden .............................. 36

Jäv vid kommunala sammanträden .......................... 39

Kommunal arkivvård ...................................... 43

Det kommunala förmögenhetsskyddet ........................ 45

Fondbildning .............................................. 48

Medelsförvaltning och revision .............................. 52

Allmänna besvärsregler .................................... 55

Särskilt hesvärsinstitut i ärenden angående tjänstetillsättningar

m. m................................................... 60

övriga frågor .............................................. 64

Författningsförslag ........................................ 69

Reservationer .............................................. 106

Särskilda yttranden ........................................ 107