Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1929:Ku20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om borttagande av gällande censusvillkor för valbarhet
till riksdagens första kammare.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förhaft dels
de likalydande motionerna nr 225 i första kammaren av herr Almkvist
m. fl. och nr 349 i andra kammaren av herr Ekman i Stockholm, dels ock
motionen nr 365 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm, samtliga
motioner med förslag till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

I motionerna 1:225 och II: 349 hemställes, att riksdagen måtte besluta
att såsom vilande för fortsatt grundlagsenlig behandling antaga följande
ändrade lydelse av § 9 riksdagsordningen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor,
som uppnått trettiofem års ålder samt äro i kommunernas allmänna angelägenheter
röstberättigade. Kommer riksdagsman, efter det han vald blivit,
i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.

I motionen II: 365 föreslås, att riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling skulle antaga följande förslag till ändrad lydelse av
§ 9 riksdagsordningen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 35
års ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blivit vald, i den ställning,
att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder
han sin befattning.

Beträffande motiveringen för nämnda yrkanden får utskottet hänvisa till
motionerna.

De förevarande motionerna avse borttagande av nu gällande census såsom
villkor för valbarhet till första kammaren. Vid den uppgörelse rörande
författningsspörsmålen, som träffades vid urtima riksdagen år 1918, berördes

Motionerna
1:225 och
II: 349.

Motionen
II: 365.

Historik.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

icke valbarhetscensus, och någon ändring av bestämmelserna därom förutsattes
icke. Krav på censusbestämmelsens borttagande har emellertid sedan
dess rests vid flerfaldiga tillfällen. Kedan vid 1919 och 1920 års riksdagar
väcktes motioner med sådant yrkande, men dessa avvisades av utskott och
kamrar under hänvisning till att förslaget om census avskaffande i visst
avseende innebure en rubbning i grunderna för den år 1918 avtalade, ännu
ej fullt genomförda författningsreformen.

År 1921 framfördes genom motion i andra kammaren samma grundlagsändringsförslag
som nu i motionen II: 365. Konstitutionsutskottet tillstyrkte
då förslaget med följande motivering:

»Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagande av det gällande
censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare finner
sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl böra biträda. Principiellt
synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor, genom vilket möjligheten
att invälja en person i första kammaren göres beroende av dennes
ekonomiska ställning, är oförenligt med den demokratiska ordning, som nu
är genomförd i vårt land. Bestämmelsen härom utgår från uppfattningen,
att större insikter i allmänna värv följa med en högre ekonomisk ställning,
en uppfattning, som numera allmänt torde anses föråldrad. Att den omständigheten,
att en person skattar för en inkomst av 3,000 kronor eller
äger en till 50,000 kronor taxerad fastighet, icke utgör någon som helst anledning
att hos vederbörande förutsätta större politiska kvalifikationer än
hos personer i svagare ekonomisk ställning, ligger enligt utskottets mening
i öppen dag. Den omotiverade sammankoppling av ekonomisk ställning och
politiska rättigheter, som ifrågavarande stadgande innebär, bör därför försvinna.

Även av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra genomföras.
Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets fall förlorat
åtskilligt av sin betydelse, men den torde fortfarande i många fall
utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande valkorporationers möjlighet
att utse förstakammarledamöter endast med hänsyn till vederbörande riksdagsmannakandidats
personliga förutsättningar för riksdagsmannauppdraget.
Särskilt torde bestämmelsen medföra en obefogad gallring i fråga om industriarbetarnas
och framför allt de mindre jordbrukarnas representation i
första kammaren. Ett synnerligt behov av den föreslagna reformen har
uppstått därigenom, att även kvinnor blivit valbara till första kammaren.
Den gällande censusbestämmelsen utgör uppenbarligen ett väsentligt hinder
för inval särskilt av gifta kvinnor i första kammaren och innebär sålunda
i praktiken ett avsteg från den i övrigt nu genomförda likställigheten mellan
män och kvinnor i politiskt hänseende.

Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till vilka
censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan leda. Då
bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten, följer härav, att
dess innebörd i själva verket bliver beroende av gällande stadganden angående
taxering och att sålunda villkoren för valbarhet till riksdagens
första kammare komma att växla, allteftersom ändringar vidtagas i skattelagstiftningen.
Att detta förhållande innebär en orimlighet, torde ej kunna
förnekas. Enligt gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana
förhållanden som flyttning från en ort till en annan, ett barns födelse
i familjen m. m. minska den beskattningsbara inkomsten och sålunda in -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

verka även på en persons valbarhet till första kammaren. Likaledes kan
tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt komma att medföra diskvalifikation
i fråga om valbarheten, då ju inkomsterna av detta uppdrag icke
beskattas och under uppdragets fullgörande möjligheterna till annan arbetsförtjänst
för många riksdagsmän i hög grad förminskas. Härtill kommer,
att därest dylik diskvalifikation inträder under period, för vilken riksdagsman
redan blivit vald, denne enligt gällande grundlagsstadgande skall avgå
från sitt uppdrag. Om man slutligen erinrar därom, att de stadgade kvalifikationerna
skola vara för handen under tre år före valet, synes den gällande
censusbestämmelsens praktiska olämplighet vara till fullo ådagalagd.»

Konstitutionsutskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs
av första kammaren, varigenom det framlagda grundlagsändringsförslaget
förföll.

Såväl vid 1922 som 1924 års riksdagar återkom samma förslag genom
motion i andra kammaren.

Konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag förklarade sig anse de av
föregående års konstitutionsutskott anförda skälen fortfarande äga giltighet,
även om frågan, huruvida med den inkomst, varom i § 9 riksdagsordningen
talas, skall förstås det taxerade eller det beskattningsbara inkomstbeloppet,
icke kunde anses slutgiltigt besvarad. För övrigt syntes denna tvivelaktighet
beträffande rätta tolkningen av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet
till första kammaren utgöra ett ytterligare skäl för genomförande
av den föreslagna reformen.

Vid 1923 års riksdag hänvisade konstitutionsutskottet till sina utlåtanden
åren förut men föreslog, att bestämmelsen om kommunal rösträtt som villkor
för valbarhet skulle utgå, varigenom § 9 riksdagsordningen skulle erhålla
följande lydelse:

»Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor,
som uppnått trettiofem års ålder.»

Utskottets hemställan blev såväl vid 1922 som 1924 års riksdagar liksom
år 1921 bifallen av andra men avslagen av första kammaren.

Ett genom motion i första kammaren vid 1925 års riksdag framfört förslag
att sänka census såtillvida, att valbarhet skulle tillkomma den, som
ägde eller brukade fastighet till taxeringsvärde av minst 8,000 kronor —
i stället för den som ägde fastighet av minst 50,000 kronors taxeringsvärde
— avstyrktes av konstitutionsutskottet under motivering, att med upptagande
av dithörande frågor kunde anstå till annan riksdag under valperioden
för andra kammaren, vilken hemställan bifölls av kamrarna.

I anledning av motion inom första kammaren år 1926, däri framställdes
samma grundlagsändringsförslag som åren 1921, 1922 och 1924 framförts,
hemställde konstitutionsutskottet, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t efter verkställd utredning ville, i avseende å grunderna för riksdagsordningens
bestämmelser beträffande valbarhet till första kammaren, inom
den dåvarande fyraårsperioden framlägga förslag till sådana ändringar, som,
utan att utplåna karaktärsskillnaden mellan riksdagens båda kamrar, vore

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

ägnade att tillföra första kammaren en allsidig sammansättning. Utskottets
hemställan bifölls av första kammaren, medan andra kammaren biföll motionen,
varför frågan genom kamrarnas skiljaktiga beslut förföll.

Kungl. Maj:t tillsatte likväl hösten år 1926 de s. k. 1926 års förstakammarsakkunniga
för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
ändrade grunder för val och valbarhet till riksdagens första kammare ävensom
de övriga frågor, vilka efter närmare bestämmande av chefen för justitiedepartementet
i sådant sammanhang borde komma under övervägande. De
sakkunnigas i december 1927 avlämnade betänkande innefattade endast ett
positivt förslag, nämligen census’ avskaffande. § 9 riksdagsordningen föreslogs
sålunda erhålla samma lydelse, som förut föreslagits i riksdagen och
nu angives i motionen II: 365. Som skäl för census’ avskaffande anförde
de sakkunniga bland annat följande:

»Såsom under riksdagsdebatterna vid upprepade tillfällen framhållits,
bestå dessa nackdelar framför allt däri, att, ehuru den gällande valbarhetscensus
ingalunda, såsom ovan påpekats, kan sägas vara av sådan betydelse,
att den utskiljer en ekonomisk aristokrati eller ens en krets av
ekonomiskt oberoende medborgare, den dock i stor utsträckning utestänger
vissa samhällslager från första kammaren. Framför allt drabbas kvinnorna
hårt av valbarhetsstrecket, i synnerhet de gifta, men jämväl de
självförsörjande ogifta kvinnorna. Den kvinnliga valbarheten till första
kammaren, som är inskriven i grundlagen, blir på sådant sätt i mycket
avsevärd mån reducerad till ett sken. I viss mån kunde denna olägenhet
visserligen hävas genom att, såsom vid sina tillfällen antytts, giva valbarhet
åt gifta kvinnor, vilkas män uppfylla censuskvalifikationerna. Men
fortfarande förbleve huvudmassan av ogifta kvinnor utanför.

Vidare har under frågans behandling i riksdagen understrukits censusbestämmelsens
verkan på såväl arbetarnas och hantverkarnas som de
mindre jordbrukarnas, hemmansägarnas och arrendatorernas representationsrätt.
Dessa samhällsklasser få vidkännas en högst väsentlig reduktion
av det antal förstakammarkandidater, som de skulle kunna uppställa
ur sina egna led. Ett politiskt parti, som till övervägande del är sammansatt
av medlemmar från någon av de nämnda grupperna, kan under sådana
förhållanden komma att stå inför nödvändigheten att, i stället för
att giva sina röster åt en arbetare eller jordbrukare, placera dem på en
meningsfrände ur en annan samhällsgrupp. Att så sker, kan väl i och
för sig i de enskilda fallen icke alltid behöva vara till men för representationen,
utan stundom måhända tvärtom. Men betänkligt är, att lagstiftningen
tvingar valmännen att avstå från sin önskan att välja till riksdagsman
en person ur sin egen krets, till vilken de hava förtroende, på
den grund att han har en på visst sätt begränsad årsinkomst. Liksom
detta kännes som ett obehörigt tvång, kan det också i det enskilda fallet
medföra, att en bättre kandidat får vika för en sämre.

Det förfång, som valbarhetscensus för första kammaren åsamkar vissa
samhällsgrupper, och den irritation, som härav framkallas, kan dessutom
i längden icke vara till gagn för kammarens prestige, utan tvärtom. På
sina håll måste det giva näring åt en eljest oberättigad föreställning om
första kammaren såsom alltjämt en institution i de socialt högre minoriteternas
tjänst. Det är av vikt för kammarens fortsatta auktoritet, att

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

grundlagen icke genom vidmakthållandet av dessa resterande penningbestämmelser
giver näring åt dylika opinioner.

Verkningarna av valbarhetscensus skärpas genom den bestämmelse i R.O.
§ 9, enligt vilken riksdagsman i första kammaren skall frånträda sin befattning,
därest han, efter det han blivit vald, kommer i den ställning, att
han ej längre skulle vara valbar till ledamot av kammaren. Den konsekvens,
som härutur under vissa förutsättningar kan för inkomsttagare, som
blivit ledamot av första kammaren, inställa sig, har i riksdagsdebatterna
påpekats. Därest en förstakammarledamot, som ju — utom i Stockholm —
icke skattar för det arvode, han som riksdagsman åtnjuter, för fullgörande
av sitt lagstiftarkall nödgas avstå från lön eller annan inkomst till sådant
belopp, att han icke längre taxeras till 3,000 kronor, har han att lämna
riksdagen. Han åtnjuter allt fortfarande en faktisk årsinkomst på minst
fyratusenfemhundra kronor (riksdagsmannaarvodets normala belopp), men
har dock genom den påföljd för hans privatekonomi i övrigt, som hans
lagstiftarverksamhet medfört, blivit diskvalificerad som förstakammarledamot.»

De sakkunniga funno alltså, att för census’ avskaffande talade så starka
skäl, att dess bortfallande för vårt lands vidkommande borde anses lika
motiverat och berättigat som det befunnits vara för andra länder. Av de fem
sakkunniga reserverade sig likväl två även mot detta förslag; å andra sidan
yrkade två av de sakkunniga ytterligare reformer avseende första kammaren,
nämligen dels kammarens partiella självkomplettering, s. k. kooptation, dels
förstoring av valkretsarna, dels sänkande av valrättsåldern beträffande de
korporationer, som utse kammarens ledamöter, från den gällande 27-årsåldern
till den för de kommunala och politiska valen i allmänhet gällande
23-årsåldern, dels ock en begränsning av upplösningsrätten i fråga om första
kammaren.

I proposition till 1928 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t den lösningen av
förstakammarfrågan, att dels valbarhetscensus avskaffades, dels ock att upplösningsrätten
beträffande kammaren inskränktes på visst sätt. Beträffande
den förra frågan anslöt sig föredragande departementschefen till flertalets av
de sakkunniga åsikt och hemställde om sådan ändring av § 9 riksdagsordningen,
att bestämmelserna om valbarhetscensus uteslötes och ersattes av en
fordran på kommunal rösträtt som valbarhetsvillkor. Sistnämnda villkor
fann han väl motiverat därmed, att fordringarna på valbarhet till riksdagsmannauppdraget
ej borde vara lindrigare än de, som gällde för landstingsmän
och elektorer. Det stode också väl tillsammans med att valbarhet till
andra kammaren förutsatte rösträtt till samma kammare. Samma formulering
av § 9 riksdagsordningen föreslogs som nu i motionerna I: 225 och
II: 349. — I lika lydande motioner inom båda kamrarna hemställdes även

om census’ avskaffande med samma formulering av nyssnämnda paragraf
som nu i motionen II: 365.

Konstitutionsutskottet fann, att i propositionen med varandra förknippats
två frågor, vilka icke hade något sakligt samband. Genom att förknippa
frågan om census’ avskaffande med frågan om ändrade grunder för första
kammarens upplösbarhet hade regeringen enligt utskottets uppfattning velat
skapa ett läge, där motståndarna till konstitutionella privilegier för första

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

kammaren skulle gottgöras med censusstreckets avskaffande och motståndarna
till censusstreckets avskaffande med konstitutionella privilegier för
första kammaren. Utskottet förklarade, att representanterna inom utskottet
för de båda partier, som sålunda varit avsedda att utspelas mot varandra,
med fasthållande av sina motsatta sakliga ståndpunkter enats om att icke
lämna sin medverkan till en dylik byteshandel. Konstitutionsutskottet hade
år 1926 förknippat censusfrågan med frågan om att tillföra första kammaren
en allsidig sammansättning, och vederlagssynpunkten gällde sålunda
då ett utbyte av en valbarhetskvalifikation mot någon annan sådan, vilket
icke vore fallet i propositionen. Utskottet, som beklagade, att riksdagen
icke beretts tillfälle att särskilt för sig taga ställning till den för sin lösning
mogna och grundligt utredda censusfrågan, samt under angivna omständigheter
icke fann det påkallat att taga under övervägande propositionens
linje för en förstakammarreform, hemställde, att propositionen måtte
avslås samt att motionerna vid bifall till denna hemställan måtte finnas besvarade.
Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan, första kammaren
dock med godtagande av en reservationsvis framförd motivering.

I de nu förevarande motionerna hänvisas till de tidigare anförda skälen
för census’ avskaffande.

Konstitutionsutskottet vill med hänvisning till de av utskottet senast år
1924 samt de av de s. k. förstakammarsakkunniga anförda skälen tillstyrka
borttagande av bestämmelsen om valbarhetscensus. Utskottet ansluter sig
liksom vid flera tidigare tillfällen och med hänvisning till de i propositionen
förra året gjorda uttalanden i saken till förslaget att stadga kommunal
rösträtt som villkor för valbarhet. — Utskottet förordar den redaktion av
§ 9 riksdagsordningen, som föreslås i motionen II: 365, vilken redaktion utskottet
föreslagit vid flera föregående tillfällen, då census’ borttagande tillstyrkts,
och vilken även de förstakammarsakkunniga framfört.

Utskottet får alltså hemställa,

1) att riksdagen med bifall till motionen II: 365 måtte
såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 9. § 9.

Till ledamöter i första kammaren Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas män och kvin- kunna endast väljas i kommunernas

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Nuvarande lydelse:)

nor, som uppnått trettiofem års ålder
samt äga och minst tre år näst före
valen ägt fastighet till taxeringsvärde,
ej understigande femtiotusen
riksdaler, eller ock till staten skatta
samt under tid, som nyss är sagd,
skattat för minst tre tusen riksdaler
årlig inkomst. Kommer riksdagsman,
efter det han vald blivit, i den
ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.

(Föreslagen lydelse:)

allmänna angelägenheter röstberättigade
män och kvinnor, som uppnått
35 års ålder. Kommer riksdagsman,
efter det han blivit vald,
i den ställning, att han ej längre
skulle varit valbar till ledamot i
kammaren, frånträder han sin befattning.

2) att riksdagen vid bifall till utskottets hemställan
under 1) måtte finna motionerna I: 225 och II: 349 besvarade.

Stockholm den 16 maj 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, David Bergström*, G. W. Hansson, Hellberg,
Vennerström, Ljunglund, Larsén, Sundberg, Carl Eriksson*, Alexander Nilsson,
Engberg, Hallén, Forssell, Laurén*, Lindmark, Karlsson i Vadstena*, Petersson
i Broaryd, Holmström och Lundén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar von Geijer, Ljunglund, Sundberg, Alexander Nilsson, Forssell,
Laurén, Lindmark, Petersson i Broaryd och Holmström, vilka under åberopande
av det yttrande, som innefattas i den av dem vid utskottets utlåtande
nr 19 avgivna reservationen, yrkat, att utskottet skulle hemställa
om avslag å de i förevarande utlåtande berörda motionerna.