Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1926:Ku20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1926 kl. 12 in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ändring i gällande bestämmelser om förlust av
rösträtt på grund av uraktlåten skattebetalning m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna i första kammaren nr 158 av herr Alexander
Nilsson m. fl. och i andra kammaren nr 208 av herrar Olsson i Kullenbergstorp
och Johansson i Kälkebo, dels de likalydande motionerna i första
kammaren nr 159 av herr Alexander Nilsson m. fl. och i andra kammaren
nr 209 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Johansson i Kälkebo, dels
ock motionen i andra kammaren nr 30 av herr Lindman m. fl.

I motionerna I: 158 och II: 208 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville i samband med pågående
utredning om sättet för en rationell skatteuppbörd jämväl verkställa utredning
om och därefter för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar
av riksdagsordningens föreskrifter, att dels fullgjord skattebetalningsplikt
göres till villkor för politisk rösträtt och valbarhet, dels därvid undantagas
de, som drabbats av oförvållad oförmåga att betala påförda utskylder».

I motionerna I: 159 och II: 209 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville i samband med pågående
utredning om sättet för en rationell skatteuppbörd jämväl verkställa utredning
om och därefter för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar
i förordningarna om kommunalstyrelse på landet, i stad och i Stockholm,
att dels för kommunal rösträtt och valbarhet må fordras, att påförda till
betalning förfallna utskylder för senast förflutna tre kalenderår skola vara
guldna, dels därvid undantagas de, som drabbats av oförvållad oförmåga att
betala påförda kommunalutskylder».

I motionen II: 30 hemställes, »att riksdagen för sin del måtte besluta

1) att giva stadgandet angående det kommunala utskyldsstrecket följande
ändrade lydelse i kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet av
den 21 mars 1862.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 samt. 11 höft. (Nr 20.)

Motionerna
I: 158 och
II: SOS.

Motionerna
I: 159 och
II: 209.

Motionen
II: 30.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

§ 8.

Rättighet att deltaga — — — — — — års ålder. Sådan rättighet må
dock ej utövas av den, som

a) är omyndig förklarad,

b) är i konkurstillstånd,

c) är — — — — — — försörjning,

d) häftar för oguldna kommunalutskylder, vilka förfallit till betalning
under de tre sistförflutna kalenderåren,

e) är — — — — — — straffpåföljd.

2) att motsvarande ändringar skola vidtagas,

dels i § 9 av kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad av den
21 mars 1862,

dels i § 7 av kungl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm av
den 23 maj 1862,

dels ock i M av kuhgl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm av den 20 november 1863.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan om det s. k. utskyldsstrecket har senast förevarit vid 1921 och
1924 års riksdagar, då förslag väcktes dels om det politiska utskyldsstreckets
återinförande, dels om det kommunala utskyldsstreckets skärpning. Förslagen
avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogos av båda kamrarna.

I sitt utlåtande angående det politiska utskyldsstrecket erinrade 1921
års konstitutionsutskott, till vars yttrande 1924 års konstitutionsutskott i
huvudsak hänvisade, om de motiv, som föranlett streckets avskaffande
och som enligt utskottets mening alltjämt ägde full giltighet. Man vore
på alla håll ense om att den oförvållade oförmågan att fullgöra skattskyldighet
ej borde leda till rösträttens förlust. Att, för att utesluta de
egentliga skatteskolkarna, även beröva en mängd oförvitliga medborgare
deras rösträtt kunde enligt utskottets mening ur rättssynpunkt ej försvaras.
Under sådana förhållanden vore frågans kärnpunkt, om möjlighet
funnes att skilja på de fall då bristande vilja och de fall, då oförvållad
oförmåga varit anledning till försummelse i fråga om skattens betalning.
Efter att — i anslutning till det betänkande som 1918 avgavs av särskilda
sakkunniga för revision av utskylds- och fattigvårdsstrecken — hava dryftat
olika möjligheter för lösningen av detta spörsmål, konstaterade utskottet,
att de svårigheter, som, vilken utväg man än valde, mötte mot en uppdelning
av försumliga skattebetalare efter »oförvållad oförmåga» och »bristande
vilja», vore oöverkomliga. Det var enligt utskottets mening tydligt,
att varje påtänkt system för en dylik uppdelning skulle innebära godtyckligheter
och orättvisor, som, ehuru av mindre omfattning, principiellt
vore i det närmaste lika svårartade som de olägenheter, vilka vidlådde

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

skattestrecket överhuvud. Utskottet gjorde slutligen ett principiellt uttalande
av följande innehåll: »Genom utskyldsstrecket sammankopplades
frågorna om rösträtt och ekonomisk förmåga på ett sätt, som är för eu
demokratisk uppfattning främmande. Streckets borttagande innebär därför
enligt utskottets mening en betydelsefull vinst för vårt politiska liv, som
också bland stora lager av vårt folk hälsades med livlig tillfredsställelse.
Ett återinförande av strecket skulle innebära ett avsteg från den princip
om allmän rösträtt oberoende av ekonomiska kvalifikationer, som nyss
genomförts, och kan enligt utskottets uppfattning ur principiell synpunkt
ej försvaras.»

Vad beträffar det kommunala utskyldsstrecket erinrades därom, att gällande
bestämmelser om detta utskyldsstreck tillkommit genom en kompromiss
mellan de olika partierna vid 1918 års urtima riksdag. Det läge då
enligt utskottets mening i sakens natur, att någon principiellt fullt tillfredsställande
lösning av frågan icke gärna därigenom kunde ha uppnåtts.
Men ett bifall till motionärernas yrkanden skulle väsentligen innebära en
återgång till det förut rådande tillstånd, som genom den överenskomna
reformen förändrades, och för en sådan återgång hade enligt utskottets
mening inga hållbara skäl anförts. Genom den nya ordningen hade åtminstone
en lättnad vunnits i de efterverkningar av tillfälliga ekonomiska
svårigheter, som drabbat många oförvitliga medborgare i form av rösträttens
förlust, och att då åter borttaga denna lättnad kunde enligt utskottets
uppfattning icke anses förenligt med en sund samhällsutveckling.

De praktiska och principiella skäl, som sålunda tidigare anförts, äga
enligt utskottets mening fortfarande giltighet.

Då det i de nu föreliggande motioner I: 158 och 159 samt II: 208 och
209 hemställes om utredning om och förslag till sådana bestämmelser, att
dels det politiska utskyldsstrecket återinföres och det kommunala utskyldsstrecket
skärpes, dels härvid undantagas de, »som drabbats av oförvållad
oförmåga att betala påförda utskylder», vill utskottet, i anslutning
till vad ovan anförts, betona, att en utredning rörande möjligheten att
uppdela försumliga skattebetalare efter »oförvållad oförmåga» och »bristande
vilja» redan föreligger i det år 1918 avgivna betänkandet angående
revision av utskylds- och fattigvårdsstrecken.

Såsom i omförmälda betänkande närmare utvecklas, kunna för en dylik
uppdelning två olika vägar tänkas. Antingen skulle åt särskilda myndigheter,
vare sig de, som handhava justeringen av röstlängden, eller andra,
anförtros rätten att för varje fall fritt pröva förhandenvarande omständigheter
och på grundval härav avgöra, huruvida bristande fullgörande
av skatteplikten borde leda till rösträttens förlust eller ej. Eller ock skulle
i lag givas fasta regler rörande de omständigheter, som skulle godtagas
såsom giltig ursäkt och åt justeringsmyndigheterna anförtros eu rent formell
prövning, huruvida dessa omständigheter för varje fall vore för handen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Att den första av de nämnda utvägarna ej lämpligen kan användas,
synes ligga i öppen dag. Att i ett ärende av så ömtålig beskaffenhet som
frågan, om en medborgare skall få utöva en utomordentligt viktig medborgerlig
rättighet eller icke, låta avgörandet bero av en diskretionär prövning,
torde under inga förhållanden kunna anses tillrådligt. Ett dylikt
förfaringssätt skulle, huru kvalificerad den prövande myndigheten än vore,
lätt kunna leda till godtycke och i allt fall ofta orsaka misstankar, att
prövningsmyndigheten i sina avgöranden icke förfore objektivt. Härtill
kommer att inrättandet av verkligt kvalificerade prövningsmyndigheter
skulle stöta på synnerligen stora svårigheter.

Även den andra tänkbara utvägen torde vid en närmare undersökning
visa sig ej vara framkomlig. En uppräkning i lagen av alla giltiga
grunder för utebliven skattebetalning skulle vara hart när omöjlig att
åstadkomma. Alla de skiftande orsaker, som kunna leda till oförvållat
ekonomiskt obestånd, kunna icke exakt angivas, och full eller ens nära nog fullständig
rättvisa kan därför ej åstadkommas. Härtill kommer att frågan, om
vilka orsaker till obestånd, som äro oförvållade, är ägnad att väcka starka
meningsskiljaktigheter. Ännu mera svårlösta äro spörsmålen om vilken
styrka och omfattning en till sin art godtagen ursäktsgrund i det särskilda
fallet bör äga samt huru den bevisning skall vara beskaffad, som den
skattskyldige bör kunna prestera. Vilka utvägar man än komme att välja
vid lösningen av dessa spörsmål, bleve — såsom de sakkunniga utförligt
utveckla — kännbara praktiska olägenheter och påtagliga orättvisor för
vissa befolkningsgrupper ofrånkomliga. Härtill komma de likaledes ytterligt
svårlösta frågorna, huru stora de belopp, till vilka respektive förluster
uppgått, skola vara för att kunna anses medföra oförmåga att betala skatt,
huru bevisningen för beloppens storlek skall presteras m. m.

Utskottet vill slutligen framhålla, att, såsom i motionerna 1:158 och
II: 208 erinras, frågan om åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd
för närvarande är föremål för utredning. Skulle denna utredning
leda till ett tillfredsställande resultat, torde här berörda spörsmål väsentligen
förlora i betydelse.

Utskottet får alltså hemställa,

1) att motionerna 1:158 och II: 208 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att motionerna I: 159 och II: 209 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

3) att motionen II: 30 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1926.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20. 5

Närvarande: herrar von Geijer, Högberg *, Strömberg, David Bergström *, Renterskiötd, August
Ljunggren *, G. W. Hansson, Stendahl *, N. J. F. Almkvist, N. S. Norling, N. J.
M. Svensson, Sävström, Magnusson i Tumhult *, Vennerström *. Gustafson i
Kasenberg, Bäckström, Borg, Pehrsson i Göteborg* Hallén och Svensson i
Grönvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

I) av herrar von Geijer, Stendahl, N. J. M. Svensson, Magnusson i
Tumhult, Gustafson i Kasenberg och Pehrsson i Göteborg, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen med bifall till motionen II: 30 måtte
för sin del besluta

1) följande ändrade lydelse av § 8 i kungl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862:

§ 8.

Rättighet att deltaga — — — års ålder. Sådan
rättighet må dock ej utövas av den, som

a) är omyndig förklarad,

b) är i konkurstillstånd,

c) är — — — försörjning,

d) häftar för oguldna kommunalutskylder, vilka förfallit
till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren,

e) är — — — straffpåföljd.

2) följande ändrade lydelse av § 9 i kungl. förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862:

§ 9.

Rättighet att vid — — — års ålder. Sådan rättighet
må dock ej utövas av den, som

a) är omyndig förklarad,

Konstitutionsxxtskottets utlåtande Nr 20.

b) är i konkurstillstånd,

c) är — — — försörjning,

d) häftar för oguldna kommunalutskylder, vilka förfallit
till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren,

e) är — — — straffpåföljd.

3) följande ändrade lydelse av § 7 i kungl. förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862:

§ 7.

Rättighet att deltaga — — — års ålder. Sådan
rättighet må dock ej utövas av den, som

a) är omyndig förklarad,

b) är i konkurstillstånd,

c) är — — — försörjning.

d) häftar för oguldna kommunalutskylder, vilka förfallit
till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren,

e) är — — — straffpåföljd.

4) följande ändrade lydelse av § 4 i kungl. förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm den 20 november 1863:

§ 4.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar
och beslut tillkommer man eller kvinna, som

a) är medlem av svenska kyrkan,

b) vid val av stadsfullmäktige har rösträtt,

c) är inom församlingen mantalsskriven samt

d) icke häftar för oguldna utskylder till församlingen,
vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna
kalenderåren.

Den, som — — — kyrkostämma undantagen.

Den, som--— församlings kyrkostämma.

B. att riksdagen med bifall till motionerna 1:158 och
II: 208 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, attKungl.
Maj:t ville i samband med pågående utredning om sättet
för en rationell skatteuppbörd jämväl verkställa utredning
om och därefter för riksdagen framlägga förslag
till sådana ändringar av riksdagsordningens föreskrifter,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20. 7

att dels fullgjord skattebetalningsplikt göres till villkor
för politisk rösträtt och valbarhet, dels därvid undantagas
de, soto drabbats av oförvållad oförmåga att betala
påförda utskylder.

C. att riksdagen vid bifall till vad sålunda hemställts
måtte finna motionerna 1:159 och II: 209 härigenom besvarade.

II) av herrar Reuterskiöld och Svensson i Grönvik som ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

Frågan — — — kamrarna.

I sitt — — — vore oöverkomliga.

Vad — — — samhällsutveckling.

Då det i--— vill utskottet, i anslutning till vad ovan anförts,

erinra, att en utredning rörande möjligheten att uppdela försumliga skattebetalare
efter »oförvållad oförmåga» och »bristande vilja» i viss män redan
föreligger i det år 1918 avgivna betänkandet angående revision av utskyldsoch
fattigvårdsstrecken, men att, såsom motionärerna framhållit, denna
dock icke kan anses uttömmande.

I omförmälda betänkande hava nämligen allenast två olika vägar för
en dylik uppdelning beaktats, och utredningen avser därför blott dessa.
Antingen skulle, enligt sagda betänkande, åt särskilda---för handen.

Att — — — stora svårigheter.

Även — — —• starka meningsskiljaktiglieter.

Emellertid kan icke med fog förnekas, att en tredje, av 1918 års utredning
ej beaktad väg, också kan tänkas, den, som motionärerna anvisat,
nämligen att frågan om grunden till utebliven skattebetalning över huvud
icke prövas i samband med frågan om rösträtten, utan på ett tidigare
stadium, d. v. s. i samband med skatteuppborden. Utskottet vill icke
förneka, att, om denna väg kan väljas, alla ovan antydda svårigheter
undvikas, och att ett tillfredsställande resultat skulle kunna uppnås. Den
svårighet, som härvid möter, är av annan art och består däri, att antalet
ansökningar om befrielse från eller nedsättning av eller uppskov med
skattebetalningen skulle bliva så stort, att det bleve praktiskt omöjligt att
begagna den i och för sig naturliga och — vad kommunerna angår —
redan i lagen anvisade vägen att låta kommunalrepresentationen med
kvalificerad majoritet meddela befrielse vid verkligt »ömmande» omständigheter,
som utan svårighet kunna av de kommunala organen överblickas
och bedömas.

Utskottet har, för undersökning av denna fråga, låtit uppgöra följande
tabeller:

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Vid de kommunala valen och landstingsmannavalen år 1919 på grund
av oguldna kommunalutskylder icke röstberättigade personer i absoluta
tal och procent av hela antalet i röstlängd upptagna personer.

		Män	Kvinnor	Båda könen
			%		%		%
Landsbygd.	Kommunala val .........	20,478	1.84	4,610	O.io	25,088	1.10
	Landstingsval ............	16,589	1.68	4,019	0.89	20,608	1.02
Städer inom landsting.	Kommunala val .........	12,121	5.65	3,280	1.26	15,401	3.2 2
	Landstingsval ............	10,419	5.68	2,827	1.22	13,246	3.16
Städer utom landsting.	Kommunala val .........	17,298	7.49	1,983	0.66	19,281	3.68
Samtliga städer.	Kommunala val .........	29,419	6.61	5,263	0.98	34,682	3.44
Hela riket.	Kommunala val .........	49,897	3.20	9,873	0.67	59,770	1.82

Vid de kommunala valen året 1922—1923 på grund av oguldna kommunalutskylder
icke röstberättigade personer i absoluta tal och procent
av hela antalet i röstlängd upptagna personer.

	Män	Kvinnor	Båda könen
Landsbygd.......................................	17,108	O/ /O 1.49	2,639	% 0.22	19,747	% 0.84
Städer...........................................	[22,700	4.6 2	3,833	0.68	26,533	12.40
Hela riket .......................................	39,808	2.4 2	6,472	0.86	46,280	1.34

1 Procentsiffran är för städer inom landsting 1.82 och för städer utom landsting 2.97.

Av dessa tabeller framgår med all önskvärd tydlighet, att procenttalet
icke röstberättigade i ock för sig är så lågt, att ovanberörda svårighet
knappast kan antagas komma att i verkligheten inträda. Tvärtom synes
denna statistik visa, att vägen bör vara framkomlig, och om man i likhet
med motionärerna, anser det principiella ståndspunktstagandet i lagen mot
rösträtt utan fullgjord skattebetalning, som kunnat fullgöras, vara det
väsentliga, oavsett om många eller få därigenom uteslutas, något som
utskottet medger vara riktigt, torde en närmare utredning här vara påkallad,
ej minst för att genom den få stickprovsvis i siffror utrönt, om och huru
många »ömmande» fall hittills yppats inom olika kommuner. Då utskottet
finner, att en sådan utredning, på sätt motionärerna ifrågasatt, lämpligen
bör verkställas i samband med nu pågående utredning om en förbättrad
skatteuppbörd och icke först sedan den avslutats, vilket blott skulle betyda
dels dubbelt arbete, dels frågans fördröjande, finner utskottet sig böra
hemställa, att riksdagen ville

1) med bifall till motionerna 1:158 och II: 208 i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville i samband med pågående utredning om sättet för

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

en rationell skatteuppbörd jämväl verkställa utredning
om och därefter för riksdagen framlägga förslag till
sådana ändringar av riksdagsordningens föreskrifter,
att dels fullgjord skattebetalningsplikt göres till villkor
för politisk rösträtt och valbarhet, dels därvid undantagas
de, som drabbats av oförvållad oförmåga att betala
påförda utskylder.

2) med bifall till motionerna 1:159 och II: 209 i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville i samband med pågående utredning om sättet för
en rationell skatteuppbörd jämväl verkställa utredning
om och därefter för riksdagen framlägga förslag till
sådana ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, i stad och i Stockholm, att dels för
kommunal rösträtt och valbarhet må fordras, att påförda
till betalning förfallna utskylder för senast förflutna
tre kalenderår skola vara guldna, dels därvid undantagas
de, som drabbats av oförvållad oförmåga att
betala påförda kommunalutskylder.

3) vid bifall till vad sålunda hemställts finna motionen
II: 30 härigenom besvarad.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 sand. Ib höft. (Nr 20.)