Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1923:Ku20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1923 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om ändring i vissa delar av
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 m. m. jämte två i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning liava båda kamrarna hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 130, i
vad densamma avser vid propositionen fogade, här nedan intagna förslag
till

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862,

lag om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862,

lag om ändrad lydelse av §§ 33 och 40 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,

lag om ändrad lydelse av §§ 35 och 42 i förordningen om kyrko stämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863 samt

lag om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21
mars 1862.

Beträffande motiveringen för dessa förslag får utskottet hänvisa
till propositionen bifogade utdrag av protokollet över socialärenden den
9 mars 1923.

I samband med nämnda proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen:

a) en av herr Brännberg m. fl. i andra kammaren väckt motion,
nr 255, däri motionärerna hemställt »om ändring i Kungl. Maj:ts proBihang
till riksdagens protokoll 1.923. 5 samt. 12 käft. (Nr 20.) 1

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

position nr 130 i vad det rör förordning om landsting och att 24 § får
följande lydelse:

§ 24.

Landstingsman, som ej bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter
under landstingets möte samt under resan fram och åter av landstingets
medel traktamente med belopp, motsvarande traktamente enligt
tredje klassen i resereglementet och efter dagantal, beräknat på sätt i
samma reglemente stadgas, ävensom ersättning för resekostnaden, beräknad
efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå
eller fartygslägenhet begagnas, samt avgiften i andra klassens vagn på
järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej
förekommer, en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.

Landstingsman, som bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter
under landstingsmöte av landstingets medel traktamente med belopp,
motsvarande hälften av traktamente enligt tredje klassens i reglementet.

§ 31.

1) Landstinget äger att besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet
samt utsedd ledamot av annan landstings styrelse eller nämnd eller
av styrelse för landstings inrättning eller av särskild beredning mellan
landstingets möten, ävensom revisor för granskning av landstingets eller
sådan inrättnings förvaltning skall för deltagande i sammanträde eller
förrättning i landstingets angelägenhet inom landstingsområdet åtnjuta
gottgörelse av landstingets medel i form av dagtraktamente och reseersättning
enligt grunderna i 24 §.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag företages i landstingets angelägenhet
utom landstingsområdet av person, varom i första stycket sägs,
må, om landstinget så beslutar, utgå efter annan grund än nu är sagt.

2) Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning
för kostnader för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som
för uppdragets fullgörande kräves, må efter landstingets bestämmande för
det med uppdraget förenade besvär utgå arvode till sådan ledamot av
förvaltningsutskottet eller av annan i mom. 1 omförmäld styrelse, nämnd
eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning inom utskottet, styrelsen, nämnden
eller beredningen, så ock till revisor, varom i mom. 1 sägs. Arvodet
skall till beloppet bestämmas för högst ett år i sänder och må icke
överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skä -

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 20.

ligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller
näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig.

3) Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare av landstings uppdrag, skall vad
sålunda finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.»

b) eu av herrar Bärg i Katrineholm och Andersson i Katrineholm
likaledes i andra kammaren väckt motion, nr 283, däri motionärerna
hemställt, »att i den föreslagna § 31 av Kungl. förordningen om landsting
den 21 mars 1862 1 mom. l:a stycket, sista delen följande må utgå:
’Ej må — -----nu är sagt’, samt ersättas av: ’Ej må dag traktamente

eller reseersättning sättas till högre belopp än motsvarande
det som utgår enligt Kungl. resereglemente! 3:dje klassen’».

Beträffande de till stöd för dessa yrkanden förebragta motiveringarna
får utskottet hänvisa till motionerna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 mars 1918 (nr 61) hemställde
riksdagen, det Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i
vad mån, med bibehållande såsom regel av gällande rättsgrundsats, att
kommunala förtroendeuppdrag skulle vara oavlönade, kommun måtte berättigas
att till innehavare av dylika uppdrag under de begränsningar
och villkor, som kunde befinnas erforderliga, besluta ersättning, samt för
riksdagen framlägga de förslag till ändringar i gällande kommunalförfattningar,
vartill utredningen måtte kunna föranleda. Sedan den sålunda
begärda utredningen uppdragits åt de s. k. kommunalförfattningssakkunniga,
och dessa sakkunniga den 18 januari 1922 avgivit betänkande
i berörda fråga, har Kungl. Maj:t i nu förevarande proposition på
grundvalen av den verkställda utredningens resultat samt däröver infordrade
och avgivna yttranden förelagt riksdagen förslag i ämnet.

Vid sin hemställan i nyssnämnda skrivelse hänvisade riksdagen
huvudsakligen till de uttalanden, som redan 1915 års konstitutionsutskott
(utlåtande nr 9) gjort i anledning av då väckta motioner i ämnet. Härvid
åberopades bl. a. följande yttrande^ sagda utskott angående de olägenheter,
som voro förknippade med rådande förhållanden på området och
mot vilka det alltså gällde att råda bot:

»Styrkan hos ett system för den kommunala självstyrelsens utövning, inom
vilket, såsom hos oss är fallet, icke endast den högsta beslutanderätten inom kommunen,
direkt eller indirekt, tillerkänts dess egna medlemmar, utan även den kommunala
förvaltningen i första hand anförtrotts åt kommunens valda förtroendemän,

Utskottets

yttrande.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

ligger uppenbarligen däri, att detsamma genom att draga in kommunmedlemmarna
i det direkta arbetet och det därmed förknippade ansvaret för kommunens bästa,
är i hög grad ägnat att skapa och underhålla en stark och sund allmänanda, en
levande känsla av solidaritet med samhället. För att systemet skall verka i avsedd
riktning kräves emellertid givetvis, att de medborgerliga krafterna drivas till sitt
arbete i kommunens tjänst av rent intresse för kommunens angelägenheter och
icke av begär efter ekonomisk vinning. Den kommunala självstyrelsen förutsätter
därför såsom ett naturligt komplement, att de kommunala förtroendemännen —
oberoende av den förmögenhetsställning de intaga — skola lämna sitt arbete utan
ersättning. Det är även, såsom ovan påpekats, en hos oss liksom annorstädes sedan
gammalt gällande grundsats, att de kommunala förtroendeuppdragen skola vara
oavlönade, och det lärer väl ej råda något tvivel, att den oberoende och självständiga
ställning, som lekmännen innehava inom vår kommunala självförvaltning, i väsentlig
mån är att tillskriva berörda omständighet. Också har det synts utskottet självklart,
att grundsatsen om oavlönade förtroendeuppdrag bör såsom regel upprätthållas.

Emellertid lärer det ej kunna förnekas, att det sätt, varpå nämnda grundsats
hos oss för närvarande tillämpas, går väsentligen utöver det ändamål, densamma
vill tillgodose, och därigenom i alltjämt växande omfång föranleder allvarliga
olägenheter. Grundsatsen innebär dock icke i och för sig, att en kommunal
förtroendeman skall för sitt uppdrag nödgas underkasta sig understundom
måhända rätt avsevärda direkta utgifter, såsom kostnader för resor och extra
kostnader för livsuppehälle. Under vissa omständigheter kunna även de indirekta
förluster, som ett förtroendeuppdrag förorsakar i form av mistad dagspenning
eller annan, inkomst, leda till betänkliga konsekvenser. Visserligen innebär det
ingen orimlighet, att man får något offra — även annat än i sin arbetskraft — i
arbetet för kommunen. Men uppoffringarna få icke göras så stora, att de verka
avskräckande eller rent av förhindrande från deltagande i kommunens angelägenheter,
ty. därigenom^ skada de mera än gagna självstyrelsens syfte att åstadkomma
en i möjligaste. mån allmän medverkan i det kommunala arbetet och ansvaret.
Här kan nu, enligt vad erfarenheten utvisat, inträffa, att förtroendeuppdrag i den
svenska kommunala självstyrelsen dels medföra så pass kännbara direkta kostnader,
dels förorsaka sådana indirekta förluster för innehavarna, att hela grupper
av medborgare praktiskt taget blivit nästan avskurna från möjligheten att mottaga
dylika uppdrag. För medborgare i svagare ekonomisk ställning, såväl löntagare
som små. jordbrukare, hantverkare o. d., blir så alltför lätt fallet, och detta
mera, ju mer intensiteten i det kommunala arbetet växer och jn mera tid och
arbetskraft de kommunala förtroendeuppdragen i följd härav måste kräva. En
utveckling i den riktningen, att de mindre bemedlade i praktiken utestängas från
det aktiva kommunala förvaltningsarbetet i styrelser, nämnder och andra särskilda
uppdrag, bör ej få fortgå, allra minst sedan genom 1907—1909 års kommunala
rösträttsreform de ekonomiskt svagare samhällsklasserna beretts ökad möjlighet
att göra sina synpunkter gällande i beslut rörande kommunala angelägenheter.
Konsekvensen synes då fordra, att tillfälle också gives dessa klasser att låta sig
företrädas i det kommunala förvaltningsarbetet. Vad som på ifrågavarande område
kan göras för att de hinder, som resa sig däremot, må undanröjas, bör icke
underlåtas, så länge själva principen, att det kommunala förtroendeuppdraget,
d. v. s. det kommunala arbetet, skall vara oavlönat — rätt fattad — ej därigenom
trades för nära.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Sedan därefter även återgivits utskottets närmare prövning av det
föreliggande spörsmålet, erinrade riksdagen i omförmälda skrivelse jämväl
om den sammanfattning beträffande frågans principiella läge och
riktlinjerna för dess lösande, som utskottet slutligen givit. Denna sammanfattning
var av följande lydelse:

»Den föregående framställningen torde hava visat, att frågan om ersättning
åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag utgör ett omfattande spörsmål,
som äger nära samband med grunderna för den kommunala självstyrelsen och som
på grund av denna självstyrelses faktiska utveckling i riktning emot ökad demokratisering
och vidgade arbetsuppgifter trängt fram till sådan aktualitet, att frågan
icke gärna längre kan undanskjutas. Enligt utskottets mening är också tiden
nu inne till verkställande av en grundlig och allsidig utredning av förevarande
spörsmål i hela dess sammanhang.

Vid denna utredning lärer böra fasthållas, att den hos oss sedan gammalt
gällande, av självstyrelsens egen natur betingade grundsatsen, att kommunala förtroendeuppdrag
skola vara oavlönade, i allmänhet bör förbliva orubbad, så att den
kommunale förtroendemannens arbete i kommunens tjänst framdeles såsom hittills
må lämnas utan ersättning. Men samtidigt bör ihågkommas, å ena sidan att det
ej kan anses innebära, att berörda princip trädes för när, därest ersättning medgives
för en del direkta utgifter, särskilt resekostnader och extra kostnader för
livsuppehälle, ävensom för vissa indirekta förluster i form av mistad arbetsförtjänst
eller arbetstid, varför gottgörelse nu icke kan utgå, samt å andra sidan att
omsorgen om principens uppehållande ej må hindra, att i vissa särskilda undantagsfall
av ovan antydd art ersättning även för nedlagt arbete bör kunna ifrågakomma.
Emellertid synes det utskottet alltid böra fasthållas, att innehavarna av
de representativa kommunala uppdragen, stadsfullmäktig- och kommunalfullmäktigskap,
icke må kunna berättigas till ersättning för sitt medlemskap i nämnda
korporationer av vare sig det ena eller det andra slaget, annat än möjligen till
gottgörelse för resekostnader.

Vidare är det för utskottet, liksom för 1912 och 1913 årens konstitutionsutskott,
självklart, att det icke må tillkomma den enskilde förtroendemannen någon
rätt att kräva ersättning utöver vad kommunen kan finna gott att för varje fall
besluta. Genom att lägga beslutanderätten i kommunens hand vinnes å ena sidan
möjlighet till anpassning efter lokala och andra förhållanden och å andra sidan
skyddas kommunerna emot framställande av oberäkneliga anspråk. Uppenbarligen
är det av vikt. att ej heller kommunerna missbruka den rätt att besluta ersättning,
som kan komma att tillerkännas dem. Vilka särskilda garantier till skydd
häremot böra föreskrivas, lärer vid frågans utredning böra tagas under noggrant
övervägande. I sådant avseende må erinras därom, att redan enligt gällande
kommunalförfattningar alla kommunala beslut, som gå ut på beviljande av anslag
till nya ändamål eller behov, fordra viss kvalificerad majoritet, ävensom att
för giltighet av landskommuns beslut om tilldelande av arvode och annan gottgörelse
åt ordföranden i kommunalnämnd samt om förhöjning därav fordras Konungens
befallningshavandes godkännande. Givetvis kunna garantier av motsvarande
eller annan art tänkas också för andra fall av ersättning åt kommunala
förtroendemän.»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Enligt konstitutionsutskottets mening har den nu förebragta utredningen
ytterligare understrukit behövligheten av den reform, för vilken
riksdagen i berörda skrivelse uttalat sig, och därjämte anvisat en lösning
av frågan, som i den något modifierade form Ivungl. Maj:t föreslagit
synes i allt väsentligt tillgodose de synpunkter, åt vilka riksdagen
i detta sammanhang givit uttryck. Behovet av en ändrad lagstiftning,
som i vidare mån, än hittills varit fallet, medgiver ersättningar åt innehavare
av kommunala förtroendeuppdrag, synes på ett talande sätt ytterligare
ådagalagt genom de vid utredningen införskaffade upplysningarna
angående förekomsten redan nu av dylika ersättningar, då ju dessa uppgifter
utvisa, att kommunerna i mycket betydande omfattning sett sig
nödsakade att -— vid sidan av lagen — besluta gottgörelse till olika slag
av uppdragsinnehavare i förtroendeställning. Och den av de sakkunniga
framhållna möjligheten, att, därest detta behov icke tillgodoses, de kommunala
funktionerna i allt större utsträckning kunna komma att överflyttas
från förtroendemän till uppdragsinnehavare i tjänsteställning och
det kommunala självstyrelsesystemet därigenom äventyras, synes utskottet
innebära en fara, som i tid bör förekommas.

Med avseende å den i propositionen föreslagna lösningen av spörsmålet
är till en början att märka, att förslaget genomgående — med det
på grund av förutvarande lagstiftning naturliga undantaget för gottgörelse
åt landstingsmän vid deltagande i landstingsmöte •— beaktat riksdagens
önskemål, att beslutanderätt i förevarande hänseende alltid måtte
förbehållas kommunerna själva. På samma gång som den föreslagna
lagstiftningen sålunda icke påtvingar kommunerna några utgifter för ifrågavarande
ändamål utan helt och hållet lämnar öppet för dem att vederbörligen
mot vart annat avväga å ena sidan behovet av ersättningar och
å den andra förmågan att uppbära en ytterligare stegrad skattebörda,
beredes härigenom tillfälle till ett önskvärt hänsynstagande till lokala
olikheter i övrigt, såsom i fråga om behövligheten av ersättning till det
ena eller andra slaget av uppdragsinnehavare, lämpligheten av den ena
eller andra ersättningsformen o. dyl.

Även beträffande omfattningen av den ökade befogenhet i berörda
hänseende, som skulle tilläggas kommunerna, och densammas närmare
bestämmande synes i stort sett intet vara att erinra mot det framställda
förslaget. Också härvidlag står den föreslagna lagstiftningen i god överensstämmelse
med de av riksdagen givna anvisningarna och anknyter i
fråga om de ersättningsformer — dagtraktamente, reseersättning eller
arvode —, som kommunerna skulle äga besluta för olika kategorier av
uppdragsinnehavare, till de bestämmelser, vilka tidigare särskilt meddelats

Konstitutionsutskottets utlåtande Av 20.

beträffande vissa slag av förtroendemän. Ej heller torde de maximibelopp,
som föreslås för dagtraktamentens och reseersättningars vidkommande,
kunna anses såsom i och för sig oskäligt högt tillmätta.

Med avseende å dessa maximibelopp bär utskottet dock funnit sig
på en punkt böra tillstyrka viss modifikation i det kungl. förslaget. Utskottet
har nämligen icke kunnat undgå att uppmärksamma, att den
föreslagna rätten för primärkommunerna att besluta full ersättning för
skjutskostnader — låt vara blott med beräknande av lägsta skjuts- och
åkdonslega — kunde komma att leda till betänkliga ekonomiska konsekvenser,
om den toges i anspråk inom de vidsträcktaste kommunerna, av
vilka flera även tillhöra de ekonomiskt relativt svagast situerade i riket.
För att i möjligaste mån säkerställa mot dessa konsekvenser har det synts
oundgängligt, att ytterligare inskränkning göres uti berörda befogenhet.
Och i betraktande av att de verkliga resekostnaderna i de fall, då skjutsersättning
skulle kunna utgå, merendels torde genom användande av
cykel, bilomnibus eller egen hästskjuts kunna nedbringas under skjutsoeh
åkdonslegans belopp, synes även en mera begränsad gottgörelse någorlunda
fylla det avsedda syftet. Enligt utskottets mening torde man
härvid kunna och böra gå så långt ned som till hälften av det i propositionen
föreslagna maximibeloppet, — I samband härmed har utskottet
även ansett lämpligt, att den erinran om hänsynstagande till förhandenvarande
kommunikationsförhållanden vid beslut angående reseersättning,
vilken enligt förslaget skulle göras i § 17 av förordningen om kommunalstyrelse
i stad, jämväl upptages i motsvarande lagrum (§ 19) i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Behövligheten och lämpligheten av särskilda garantier mot missbruk
från kommunernas sida vid den avsedda utökningen av deras befogenhet
att besluta ersättningar har, i anslutning till 1915 års konstitutionsutskotts
ovan återgivna uttalanden därom, gjorts till föremål för särskild prövningvid
den ifrågavarande utredningen. De föreskrifter angående underställningtill
Konungens befallningshavande av primärkommuns beslut om utgivande
av gottgörelse i form av arvode, som de sakkunniga tillstyrkt och som
jämväl inrymts i propositionen, finner utskottet lämpliga och värdefulla.
Men att därutöver åvägabringa någon dylik särskild garantibestämmelse
av värde synes utskottet icke möjligt. Vad speciellt angår den i meranämnda
riksdagsskrivelse antydda utvägen att uppställa krav på kvalificerad
majoritet vid beslut i hithörande frågor, delar utskottet helt och
hållet de sakkunnigas och den vid propositionens avlåtande föredragande
departementschefens mening.

Ytterligare anser sig utskottet i förevarande sammanhang även

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

höra påpeka, att de i propositionen föreslagna ändringarna i § 24 av
landstingsförordningen jämväl innefatta lösning av den särskilda fråga
angående dagtraktamente till landstingsman under resdag, vari riksdagen
genom skrivelse den 19 mars 1920 (nr 83) hemställt om Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet har härvid uppmärksammat, att den föreslagna bestämmelsens
avfattning möjligen kan giva anledning till någon tveksamhet
angående beräknandet av det antal resdagstraktamenten, som i varje
särskilt fall skall utgå. Då det emellertid torde vara klart, att härvid i
praktiken resereglementets detaljerade bestämmelser i ämnet skola tjäna
till ledning, har utskottet icke funnit skäl att i nu omförmälda hänseende
föreslå någon ändring.

Beträffande den speciella fråga angående tjänstgöringstiden för
vissa ledamöter av Stockholms stadskollegium, som föranlett det i propositionen
intagna förslaget till ändring av förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm i vad det avser § 34, har utskottet intet att erinra.

Vad åter angår ovannämnda i anledning av propositionen väckta
motioner, torde av det föregående hava framgått, att utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka däri gjorda yrkanden, vilka gå ut på fastställande
av högre maximibelopp för dagtraktamente och reseersättning
till innehavare av länskommunala förtroendeuppdrag än Kungl. Maj:t
föreslagit ävensom — i den ena av motionerna — motsvarande höjning
av landstingsmännens ersättningar. Utskottets ståndpunkt härvidlag har
väsentligen bestämts av samma skäl, som enligt propositionen föranlett
Kungl. Maj:t att på denna punkt frångå de sakkunnigas med motionärernas
i berörda delar överensstämmande förslag. Utskottet tillåter sig fördenskull
hänvisa till vad föredragande departementschefen i ämnet anfört.

Några mindre jämkningar, som utskottet föreslagit beträffande avfattningen
av § 19 mom. 1 andra stycket i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, § 38 mom. 1 andra stycket i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm och § 31 mom. 1 andra stycket i förordningen
om landsting, hava endast avsett att åvägabringa formell överensstämmelse
mellan mot varandra svarande lagrum i de olika kommunalförfattningarna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med förklarande, att Kungl.
Maj:ts i förevarande proposition framlagda lagförslag
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande förslag till lagar,
nämligen

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

l:o. Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse pä landet

den 21 mars 1862 (n:r 13).

Härigenom förordnas, att §§ 19 och 20, § 21 mom. 1, §§ 23, 24 och 34, § 36
mom. 1 samt SS 51 och 74 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

mars 1862 skola erhålla följande ändrade

§ 19.

Mom. 1. Kommunen äger rätt besluta,
att ledamot av kommunalnämnden
och utsedd ledamot av annan kommunal
styrelse, nämnd eller beredning, ävensom
revisor, varom i § 72 sägs, skola för deltagande
i sammanträde eller förrättning
i kommunens angelägenhet inom kommunen
åtnjuta gottgörelse av kommunens
medel i form av dagtraktamente med
högst fem kronor för sammanträdes- eller
förrättningsdag. Kommunen må ock
kunna besluta, att, där våglängden mellan
ledamotens eller revisorns hemvist och
sammanträdes- eller förrättning sstället
är större än fem kilometer, reseersättning
skall till ledamoten eller revisorn
utgå. Denna ersättning må icke överstiga
belopp, beräknat efter lägsta skjuts- och
åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå
eller far ty g slägenhet begagnas, samt avgiften
i tredje klassens vagn på järnväg,
där sådan finnes, och för en salongsplats
på fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i kommunens angelägenhet företages
utom kommunen av person, varom i första
stycket sägs, må, om kommunen så beslutar,
utgå efter annan grund än nu
är sagt.

Bihang till riksdagens protokoll 19

lydelse:

§ 19-

Mom. 1. Kommunen äger rätt besluta,
att ledamot av kommunalnämnden
och utsedd ledamot av annan kommunal
styrelse, nämnd eller beredning, ävensom
revisor, varom i § 72 sägs, skola för deltagande
i sammanträde eller förrättning
i kommunens angelägenhet inom kommunen
åtnjuta gottgörelse av kommunens
medel i form av dagtraktamente med
högst fem kronor för sammanträdes- eller
förrättningsdag. Kommunen må ock
kunna besluta, att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan ledamotens eller revisorns
hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än fem kilometer,
reseersättning skall till ledamoten eller
revisorn utgå. Denna ersättning må icke
överstiga hälften av belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke
järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga avgiften
i tredje klassens vagn på järnväg, där
sådan finnes, och för en salongsplats på
fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i kommunens angelägenhet företages
utom kommunen av person, som i första
stycket sägs, må, om kommunen så beslutar,
utgå efter annan grund än nu
är sagt.

5 samt. 12 käft. {Nr 20.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kung!, May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning för
kostnader för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter kommunens bestämmande för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande
eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock till revisor, varom i mom.
1 förmäles. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett år i sänder och
må icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt,
ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring,
som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad sålunda
finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

Mom. 4 Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar till innehavare
av uppdrag, som i denna paragraf omförmälas, må icke överstiga vad kommunens
ekonomiska bärkraft utan större olägenhet medgiver.

§ 20.

Mom. 1. Kan ärende, som av kommunalstämma handlägges, å den utsatta
dagen icke till slut bringas, skall stämman fortsättas å annan dag och, därest
stämman så besluter, kungörelse härom i vederbörlig ordning utfärdas. Beslutes
icke kungörelse, har ordföranden att, innan sammankomsten upplöses, bestämma och
för de närvarande tillkännagiva dagen för stämmans fortsättande.

Mom. 2. Då jämlikt § 18 eller § 40 mom. 2 val sker proportionellt, äger
ordföranden, om han med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning
så finner nödigt, att, sedan valsedlarna avlämnats och innan sammankomsten upplöses,
utsätta annan dag för valförrättningens fortsättande och avslutande. I sådant
fall skola vid stämman utses minst två personer att såsom kontrollanter närvara
vid den fortsatta valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade
valsedlarna förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt
därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fortsättande
borttages, skall ordföranden i kontrollanternas närvaro förvissa sig om att sigillen
äro obrutna.

Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande erfordras ej.

Mom. 3. Om vid ärendes behandling å stämma begäres uppskov med detsammas
avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig, då
skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att med iakttagande
av de i § 16 givna föreskrifter kungöra.

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gång i något ärende,
såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

§ 21.

Mom. 1. Ordföranden åligger att ärendena till överläggning framställa,
samt att tillse det andra frågor ej företagas, än de, som uti kungörelsen upptagna
äro.

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ny fråga kan vid kommunalstämman väckas, men icke förr, än vid annan
stämma och efter vederbörlig pålysning handläggas.

Sedan överläggningen förklarats slutad, framställer ordföranden proposition,
så avfattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Omröstning
skall verkställas efter upprop och, därest icke sluten omröstning begäres,
ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar,
varder den mening beslut, som ordföranden biträder.

§ 23.

Ordföranden skall vid kommunalstämman föra eller på eget ansvar låta
föra protokoll, upptagande ämnet för överläggningen och beslutet, jämte skälen
därtill. Sedan förhandlingarna äro avfattade, justeras protokollet genast, där så
ske kan, eller i annat fall vid kommunalstämma, senast fjorton dagar därefter,
varom vid tillfället underrättelse meddelas. Erfordrar ärendet skyndsamhet och
kan protokollet icke genast vid kommunalstämma justeras, må stämman kunna
uppdraga åt därtill för varje gång utsedda ledamöter att, jämte ordföranden,
justering av protokollet, eller vissa delar därav, verkställa. Protokollet undertecknas
av ordföranden och minst två vid stämman närvarande ledamöter, eller
av de särskilda justeringsmännen, om sådana varit utsedda.

Den, som i avgörandet av ett ärende deltagit, kan genast, eller sist vid
justeringen av protokollet, emot det fattade beslutet reservation avgiva.

Sedan protokollet blivit justerat, skall tillkännagivande därom ske från
predikstolen i kyrkan nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles. Hör till
kommun jämväl annex- eller kapellförsamling, skall dylikt tillkännagivande ske
allenast i kommunens huvudkyrka.

§ 24.

Kommunalstämmans ordförande är i denna sin egenskap icke berättigad till
ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivmaterialier, postporton
och dylika utgifter, som för kommunens räkning vid uppdragets fullgörande
påkallas. Kommunen må kunna för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning
skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till
beräkneliga utgifter av nyss angiven art.

§ 34.

Kommunen må besluta, att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs
hemvist och kommunalfullmäktiges sammanträdeslokal överstiger tio kilometer, reseersättning
vid deltagande i fullmäktiges sammanträde skall till honom utgå; och
skall i fråga om ersättningens belopp vad i § 19 mom. 1 första stycket är stadgat
beträffande reseersättning till där avsedd ledamot eller revisor äga motsvarande
tillämpning.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 36.

Mom. 1. Kommunalfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och
en vice ordförande.

I fråga om ersättning åt ordföranden skall vad i § 24 finnes stadgat angående
ersättning åt kommunalstämmans ordförande äga motsvarande tillämpning.

Kungörelse om fullmäktiges sammanträde första gången efter fattande av
beslut, varom i § 27 förmäles, skall utfärdas av stämmans ordförande, därefter av
fullmäktiges ordförande eller, i händelse av hans förhinder, av vice ordföranden.
Kungörelsen skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och överläggningsämne
för sammanträdet och uppläsas minst åtta dagar därförut i kyrkan. Hör till
kommun jämväl annex- eller kapellförsamling och hålles i dess kyrka gudstjänst
inom nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas jämväl därstädes. År sammanträde
utsatt till dag, då gudstjänst hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo
uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes
så tidigt, som nu är föreskrivet, må sammanträde kunna hållas efter
kortare kallelsetid och även samma dag, då det pålyses; dock må vid sålunda
utlyst sammanträde beslut ej fattas om utgift eller erläggande av bidrag därtill.

Besluta fullmäktige, att kungörelsen jämväl bör anslås å viss plats inom
kommunen eller införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden, där så
ske kan, föranstalta därom.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan
sägs, bör ock, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar
förut delgivas en var fullmäktig eller med posten till honom översändas.

§ 51.

Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll eller är
för dess ordentliga förande ansvarig. Han ombesörjer skriftväxlingen, emottager
alla till nämnden ställda skrivelser och framställningar, ansvarar för räkenskapernas
ordentliga förande, vårdar nämndens handlingar och håller över dem register.

De biträden, som vid utförande av dessa göromål kunna befinnas nödiga,
må ordföranden antaga och entlediga.

§ 74.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva gällande
kraft åt beslut, vilka

a) röra kommunens indelning i valkretsar för val av kommunalfullmäktige;

b) äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande av
sedlighet, hälsovård, vård om brandväsende samt ordning och säkerhet inom
kommunen;

c) röra arvode enligt § 19 mom. 2; eller

d) avse påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än
fem år.

Samtliga av kommunen för ett och samma kalenderår fattade, under mom. c)
omförmäla beslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse underställas
Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att beslut, så vida icke sär -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall Konungens befallningshavande
beredas tillgång till tablå över kommunens utgifter och inkomster det år besluten
avse.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,
skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Yägras fastställelse, skall skäl
därför uppgivas.

Kommunalstämman må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj:t
över vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

2:o.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862 (n:r 14).

Härigenom förordnas, att §§ 17, 18, 32, 41 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

:§ i7.

§ 17.

Konstitutionssutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

besluta, att där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan ledamotens eller revisorns
hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än fem kilometer,
reseersättning skall till ledamoten eller
revisorn utgå. Denna ersättning må icke
överstiga hälften av belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke
järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga avgiften
i tredje klassens vagn på järnväg, där
sådan finnes, och för en salongsplats på
fartyg, där resan såmedelst sker.
uppdrag i'' stadens angelägenhet företages

besluta, att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan ledamotens eller revisorns
hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än fem kilometer,
reseersättning skall till ledamoten eller
revisorn utgå. Denna ersättning må icke
överstiga belopp, beräknat efter lägsta
skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg
är att tillgå eller far ty g slä g enhet begagnas,
samt avgiften i tredje klassens vagn
på järnväg, där sådan finnes, och för
eu salongsplats på fartyg, där resan såmedelst
sker.

Ersättning för resa, som enligt
utom staden av person, som i första stycket sägs, må, om staden så beslutar, utgå
efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning för
kostnader för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter stadens bestämmande för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan ledamot av drätselkammaren eller annan kommunal
styrelse, nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av
annan motsvarande befattning inom kammaren, styrelsen, nämnden eller beredningen,
så ock till revisor, varom i mom. 1 förmäles. Arvodet skall till beloppet bestämmas
för högst ett är i sänder och må icke överstiga vad på grund av gör omålens omfattning
och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst
av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar till innehavare av
uppdrag, som i denna paragraf omförmälas, må icke överstiga vad stadens ekonomiska
bärkraft utan större olägenhet medgiver.

§ 18.

Mom. 1. Kan ärende, som vid allmän rådstuga handlägges, å den utsatta
dagen icke till slut bringas, skall rådstugan fortsättas å annan dag och, därest
rådstugan så besluter, kungörelse härom i vederbörlig ordning utfärdas. Beslutes
icke kungörelse, har magistraten att, innan sammankomsten upplöses, bestämma och
för de närvarande tillkännagiva dagen för rådstugans fortsättande.

Mom. 2. Om vid ärendes behandling å rådstuga begäres uppskov med detsammas
avgörande och minst en tredjedel av de närvarande därom förena sig, då
skall ärendet uppskjutas till annan dag, som magistraten har att med iakttagande
av de i § 15 givna föreskrifter kungöra.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Uppskov må ej ske i fråga om val eller mer än en gäng i något ärende,
såvida icke uppskovet beslutas av pluraliteten i vanlig ordning.

Mom 3. För varje fråga, som till behandling förekommer, skall ordföranden,
sedan överläggningen är slutad, framställa proposition, så avfattad, att den må
kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Omröstning
skall verkställas efter upprop och, därest icke sluten omröstning begäres,
ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom
enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar,
är den mening beslut, som ordföranden biträder.

Mom. 4. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller
inköp av sådan egendom, där ej inköpet avser genomförande av fastställd stadsplan
eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål eller behov, som icke är nytt men för
vilket under det löpande året anslag ej utgår, i stad, där högsta kommunalskatten
för 100 kronors inkomst av kapital och arbete överstiger 10 kronor;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då höjningen
skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 10 kronor
men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2:o) mer än 15 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 13 kronor
men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3:o) mer än 10 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 16 kronor
för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden för erhållet
låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna stadsutskylder.

Mom. 5. Med kommunalskatt avses i mom. 4 c) och d) utskylder till
staden vare sig de beslutats å allmän rådstuga, av stadsfullmäktige eller å kyrkostämma.

Mom. 6. Efterskänkande av oguldna stadsutskylder må ske allenast, där,
efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigheter befunnits
föreligga.

Mom. 7. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida
anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp uttaxeras eller
upplåning därav ske.

§ 32.

Stadsfullmäktige välja årligen bland sig en ordförande och en vice ordförande.

Underrättelse om dessa val skall genom magistraten till Konungens befallningshavande
insändas.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

[ (Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Stadsfullmäktiges ordförande är i denna sin egenskap icke berättigad till
ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivmaterialier,
postporton och dylika utgifter, som för stadens räkning vid uppdragets fullgörande
påkallas. Stadsfullmäktige må kunna för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning
skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn
till beräkneliga utgifter av nyss angiven art.

§ 41.1

För varje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden, sedan
överläggningen förklarats slutad, framställa proposition, så avfattad, att den må
kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Äskas
omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, då den bör ske med slutna
sedlar. Rösterna avlämnas efter upprop; och äger varje stadsfullmäktig en röst.

Till beslut i de uti § 18 mom. 4 angivna fall erfordras två tredjedelar av
de i omröstningen deltagandes röster.

I övriga frågor bestämmes, där ej för särskilda fall annorlunda stadgas,
utgången genom enkel röstpluralitet. Utfalla vid öppen omröstning rösterna lika
å bägge sidor, gäller den mening, som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes
företrädet emellan dem, som vid val erhålla lika antal röster.

Vad i § 18 mom. 2, 5, 6 och 7 är för allmänna rådstugan stadgat skall
äga motsvarande tillämpning i avseende å stadsfullmäktige.

§ 75.

Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att giva gällande
kraft åt:

a) beslut, vilka äro ämnade att såsom kommunalstadgar tillämpas, till befrämjande
av sedlighet, hälsovård, samt ordning och säkerhet inom stadens
område;

b) av staden upprättade allmänna planer för hushållningen med stadens
donationsjord;

c) beslut om arvode enligt § 17 mom. 2; samt

d) beslut, som avser påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för
längre tid än fem år.

Samtliga av staden för ett och samma kalenderår fattade, under mom. c) omförmälda
beslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse underställas
Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att beslut, så vida icke särskilda
omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall Konungens befall ning skavande
beredas tillgång till tablå över stadens utgifter och inkomster det år besluten avse.

Beslut, som skall Konungens befallningshavandes prövning underställas,
bör genom magistraten och åtföljt av dess i ämnet avgivna utlåtande insändas.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,
skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl
därför uppgivas.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan må, om
fog därtill anses förevara, kos Kungl. Maj:t över vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

3:o. Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att § 31, § 34 mom. 1 och 2 samt 8§ 37 och 38 i
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 31.

Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande kraft
åt stadsfullmäktiges beslut i alla övriga ämnen med undantag av följande, varuti
avgörandet ankommer endast på fullmäktige, nämligen:

a) underdåniga framställningar till Kungl. Maj:t;

b) beslut i fråga om beviljande av skattebidrag till stadens allmänna gagn
eller särskilda dess behov, så vida icke besluten äro av den beskaffenhet, att stadgandet
i nästföregående paragraf mom. e) bör tillämpas, eller eljest avse påläggande
av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år, eller röra
fråga, varom i § 38 mom. 2 förmärs;

c) , beslut i anledning av de på fullmäktiges prövning beroende revisionsanmärkningar; d)

överenskommelser och beslut rörande ordningen och arbetssättet hos fullmäktige
;

e) tillämpning av de i § 22 stadgade bötesbestämmelser;

f) fråga om behörighet att säte och stämma bland fullmäktige intaga;

g) antagande och entledigande ävensom avlönande av borgarråd;

h) antagande och entledigande ävensom avlönande av den hos stadsfullmäktige
anställde sekreterare och vaktbetjäning; samt

i) beslut, varigenom stadsfullmäktige ansett en hos dem omedelbart väckt
eller ifrån stadskollegiet eller någon av nämnderna hänskjuten fråga böra förfalla
eller icke för närvarande kunna till bifall föranleda.

§ 34.

Mom. 1. Stadskollegiet utgöres av

a) stadsfullmäktiges ordförande och båda vice ordförande,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 saml. 12 käft. (Nr 20.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Klingl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) minst tre, högst sex borgarråd samt

c) ytterligare nio ledamöter.

Mom. 2. Borgarråden, vilka hava de särskilda åligganden, varom nedan i
§§ 35 och 37 förmäles, väljas av stadsfullmäktige för en tid av sex år. Skola
samtidigt flera borgarråd tillsättas, anställes, såframt omröstning äskas, särskilt
val av varje borgarråd. Vid varje val, där omröstning ägt rum, är den vald,
som erhållit minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Uppnås vid val av
visst borgarråd ej sagda röstetal, skall detta val uppskjutas till en följande dag.
Vid den andra omröstning, som då anställes, må endast ifrågakomma de två, som
vid första omröstningen erhållit de flesta rösterna, eller, om flera än två erhållit
högsta röstetalet eller jämte den, som fått de flesta rösterna, flera än en erhållit
näst högsta röstetalet, samtliga dessa; och är den vald, som då erhållit de flesta
rösterna. Mellan lika röstetal avgör lotten. Avgår borgarråd före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång, skall befattningen så snart ske kan återbesättas. För
tiden intill dess nytt val skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd äge stadskollegiet
utse annan bland sina ledamöter att uppehålla tjänsten. Till borgarråd
må allenast utses person med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor
eller eljest i allmänna värv.

De under mom. 1 c) omförmälda ledamöterna jämte ersättare för dem till
lika antal välja stadsfullmäktige bland sig årligen å första sammanträdet i april
månad. Vid valet skall, där det ej jämlikt mom. 3 sker proportionellt, ordningen
mellan ersättarna särskilt bestämmas.

Om skyldighet för de ledamöter av stadskollegiet, som omförmälas i mom.
1 b) och c), att vid varaktigt förfall avgå, samt om ersättares tjänstgöringsskyldighet
galle vad i kollegiets instruktion är stadgat.

§ 37.

Mom. 1. Stadskollegiet utser till ordförande i drätselnämnden och till ordförande
i fattigvårdsnämnden de borgarråd, vilkas föredragningsskyldighet omfattar
de till dessa nämnders arbetsområden hörande ärenden, ävensom bland borgarråden
ordförande i de övriga nämnder, beträffande vilka sådant är i kollegiets
instruktion föreskrivet, därvid hänsyn tages till den fördelning av föredragningsskyldigheten,
varom i § 35 förmäles. Tillika utser stadskollegiet bland sina jämlikt
§ 34 mom. 1 c) valda ledamöter vice ordförande i drätselnämnden, fattigvårdsnämnden
samt de övriga nämnder, rörande vilka bestämmelse härom är i
kollegiets instruktion lämnad.

Av stadskollegiet utsedda ledamöter i stadens nämnder tjänstgöra under
den tid, de tillhöra kollegiet, eller den kortare tid, kollegiet vid valet bestämmer.
Bliva platser, varom här är fråga, lediga, skola de av stadskollegiet omedelbart
återbesättas. Den, som jämlikt § 34 av stadskollegiet utsetts i borgarråds ställe,
uppehälle jämväl den befattning, denne innehar såsom ordförande i nämnd.

De ledamöter i nämnder, vilka ej jämlikt första stycket utses av stadskollegiet,
ävensom suppleanter till fastställt antal väljas av stadsfullmäktige, där
ej i nämndernas instruktioner eller eljest beträffande vissa ledamöter eller suppleanter
är annorlunda stadgat. Till ledamöter och till suppleanter kunna stadsfullmäktige
välja såväl ledamöter av stadsfullmäktige som ock andra stadens in -

Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 20.

(Katigt. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

byggare, soin äro till fullmäktige valbara. Dessa ledamöters och suppleanters
tjänstgöringstid är två år, räknat från och med den 1 januari. Vid lagtima sammanträdet
i december månad återbesättas de platser, som vid då löpande tjänstgöringsårs
slut bliva genom avgång lediga.

Avgående ledamot eller suppleant i nämnd kan omväljas.

Om0 sättet för stadsfullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i drätselnämnden,
galle vad i § 34 mom. 3 är om val av vissa ledamöter i stadskolle M%n.

2. Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller ersättare i stadslcollegict
eller till ledamot eller suppleant i nämnd, är berättigad att när som helst avsäga
sig uppdraget.

§ 38.

Mom. 1. Stadsfullmäktige äga rätt
besluta, att ledamot av stadskollegiet
eller av annan kommunal styrelse, nämnd
eller beredning, så ock revisor, varom i
§ 26 sägs, skola för deltagande i sammanträde
eller förrättning i stadens angelägenhet
inom staden åtnjuta gottgörelse
av stadens medel i form av dagtraktamente
med högst fem kronor för
sammanträdes- eller förrättning sdag.
Stadsfullmäktige må ock kunna besluta,
att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes-
eller förrättning sstället är
större än fem kilometer, reseersättning
skall utgå. Denna ersättning må icke
överstiga belopp, beräknat efter lägsta
skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg
är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas,
samt avgiften i tredje klassens vagn
på järnväg, där sådan finnes, och för
en salongsplats på fartyg, där resan
såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, varom i första
stycket sägs, må, om stadsfullmäktige så
besluta, utgå efter annan grund, än nu
är sagt.

§ 38.

Mom. 1. Stadsfullmäktige äga rätt
besluta, att ledamot av stadskollegiet
eller av annan kommunal styrelse, nämnd
eller beredning, så ock revisor, varom i
§ 26 sägs, skola för deltagande i sammanträde
eller förrättning i stadens angelägenhet
inom staden åtnjuta gottgörelse
av stadens medel i form av dagtraktamente
med högst fem kronor för
sammanträdes- eller förrättningsdag.
Stadsfullmäktige må ock kunna besluta,
att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes-
eller förrättning sstället är
större än fem kilometer, reseerssättning
skall utgå. Denna ersättning må icke
överstiga hälften av belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslegav där icke
järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga avgiften
i tredje klassens vagn på järnväg, där
sådan finnes, och för en salongspats på
fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som i första*
stycket sägs, må, om stadsfullmäktige så
besluta, utgå efter annan grundv än nu
är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, ma efter stadsfullmäktiges
bestämmande till sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som efter särskilt uppdrag utför arbete av väsentligt större omfattning än

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

övriga ledamöter, så ock till revisor, varom i § 26 sägs, utgå arvode för det med
uppdraget förenade besvär. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett år
i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art
kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke
eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig''.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om ersättning
åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad sålunda finnes särskilt stadgat
lända till efterrättelse.

'' Denna lag träder i kraft den 1 september 1923. Val enligt denna lag av
de i § 34 moln. 1 c) omförmälda ledamöterna jämte ersättare för dem skall förrättas
första gången å stadgad tid år 1924, i följd varav de, som på grund av
tidigare val då äro ledamöter av stadskollegiet eller ersättare för dem, vid nämnda
tidpunkt skola frånträda dessa uppdrag.

*:0* Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 33 och 40 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 (n:r 15).

Härigenom föror^nas! att §§ 33 och 40 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 33.

Kyrkoråd och skolråd utse för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare

En var ledamot av kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med
de Övriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort anmärkning.
Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkostämman
eller, om ^klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till
dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i
laga ordning blivit anställt.

Vad om landskommuns eller stads rätt att besluta om ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl
fråga om kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente och reseersättning
åt utsedd ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan för handhav ande av församlingens
angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd eller beredning eller åt revisor, varom i
§.. 39 sägs, samt om arvode åt sådan revisor eller åt ledamot, som utsetts'' till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkstäl -

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 20.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

lande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom rådet,
styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 40.

Mom. 1. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut underställas
Kungl. Maj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, panttörskrivning eller utbyte av någon sådan kyrkoförsamlingen
tillhörig fastighet, som, utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för
något församlingens gemensamma nytta avseende ändamål densamma genom gåva
eller testamente tillfallit, ävensom överenskommelse, vilken medför förändring i de
rättigheter, kyrkoförsamlingen till sådan fastighet äger;

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om
beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av församlingens
utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften av den
summa, som för det sistförfluten kalenderåret beslutits skola i församlingen anskaffas
genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Beslut, som bör Kungl. Maj:ts prövning underställas, skall insändas till

Konungens befallningshavande i länet, vilken det åligger att handlingarna, jämte
eget utlåtande, till Kungl. Maj:t överlämna.

Mom. 2. Konungens befallningshavandes godkännande erfordras för att
giva gällande kraft åt beslut rörande arvode, varom i § 33 förmäles.

Samtliga av kyrkostämman för ett och samma kalenderår fattade beslut av
beskaffenhet, som nyss sagts, skola samtidigt och senast under det år besluten avse
underställas Konungens befallningshavandes prövning, vid äventyr att beslut, så vida
icke särskilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall Konungens befallningshavande
beredas tillgång till tablå över församlingens utgifter och inkomster det
år besluten avse.

Beslut, som sålunda Konungens befallningshavandes prövning underställes,
skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl
därför uppgivas.

Församlingen må, om den därtill tror sig äga fog, hos Kungl. Maj.t över
vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5:o. Förslag

till

tag

om ändrad lydelse av §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 (n:r 58).

Härigenom förordnas, att §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 35.

En var ledamot av kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med de
övriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort anmärkning.
Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkostämman
eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock tilldess
natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i
laga ordning blivit anställt.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att besluta om ersättning åt innehavare av
kommunalt uppdrag är stadgat skall i tillämpliga delar aälla jämväl i fråga om
kyrkostämmas befogenhet att besluta om dagtraktamente och reseersättning åt utsedd
ledamot av kyrkoråd och skolråd eller annan av kyrkostämman tillsatt styrelse,
nämnd eller beredning eller åt revisor, varom i § 41 sägs, samt om arvode åt sådan
revisor eller åt ledamot, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av
annan motsvarande befattning inom rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 42.

Mom. 1. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut underställas
Kungl. Haj:ts nådiga prövning och fastställelse, då besluten angå:

a) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan fastighet, som,
utan att till kyrkoegendom kunna räknas, för något församlingens gemensamma
nytta avseende ändamål densamma genom gåva eller testamente tillfallit, ävensom
överenskommelse, vilken medför förändring i de rättigheter, kyrkoförsamlingen
till sådan fastighet äger;

b) upptagande av lån; dock att underställning icke erfordras i fråga om
beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet av församlingens
utan underställning skedda upplåning icke överstiger hälften av den
summa, som för det sistförflutna kalenderåret beslutits skola i församlingen anskaffas
genom uttaxering; samt

c) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år.

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beslut, som bör Kungl. Maj.ts prövning underställas, skall insändas till
överstäthdllarämbetet, som det åligger att handlingarna, jämte eget utläta7ide, till
Kungl. Maj.t överlämna.

Mom. 2. Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande
kraft åt kyrkostämmas beslut rörande arvode, varom i § 35 förmäles.

Beslut, som sålunda överståthållarämbetets prövning underställes, skall antingen
oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför
uppgivas.

Församlingen må, om den dä/>''till tror sig äga fog, hos Kungl. May.t över
vägrad fastställelse föra klagan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

6:o. Förslag

till

lag

om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862

(n:r 16).

Härigenom förordnas, att §§ 24, 29—31 och 56 i förordningen om landsting
den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 24.

Landstingsman, som ej hor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter under
landstingets möte samt under resan fram och åter av landstingets medel dagtraktamente
med tolv kronor ävensom reseersättning, beräknad efter lägsta skjuts- och åkdonslega,
där icke järnväg är att tillgå eller förty g slägenhet begagnas, samt avgiften
i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller,
när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.

Landstingsman, som bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter under
landstingets möte av landstingets medel dagtraktamente med nio kronor.

§ 29.

Sekreteraren åligger, att föra protokollet vid landstingets sammanträden»
uppsätta och expediera besluten, föra brevväxlingen, vårda landstingets arkiv och
tillhandahålla landstingsmännen där förvarade handlingar.

Kamreraren åligger att föra landstingets räkenskaper i den form och utsträckning,
som honom av landstinget föreskrives; att under laga ansvar omhänderhava
de landsting skassans medel, som kunna varda honom anförtrodda, och att för
sin förvaltning ställa den säkerhet, som. landstinget kan finna skäl att av honom fordra.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

§ 30.

Landstinget må å lagtima möte för tiden intill nästa lagtima sammankomst
utse ett förvaltningsutskott, som skall hava att med förvaltningen av landstingskassan
taga den befattning samt att i övrigt handhava de åligganden, landstinget i
särskild instruktion föreskriver.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnda utskott sker, där två eller flera
personer skola utses, proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant
äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.

Utskottet utser inom sig ordförande och vice ordförande.

§ 31.

1. Landstinget äger rätt besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet samt
utsedd ledamot av annan landstingets styrelse eller nämnd eller av styrelse för landstingets
inrättning eller av särskild beredning mellan landstingets möten, ävensom
revisor för granskning av landstingets eller sådan inrättnings förvaltning skall för
deltagande i sammanträde eller förrättning i landstingets angelägenhet inom landstingsområdet
åtnjuta gottgörelse av landstingets medel i form av dagtraktamente
och reseersättning. Ej må dagtraktamente eller reseersättning sättas till högre belopp
än som i motsvarande fall skulle till landstingsman utgå enligt de i § 24 angivna
grunder.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
företages i landstingets angelägenhet

utom landstingsområdet av person, varom
i första stycket sägs, må, om landstinget
så beslutar, utgå efter annan grund än
nu är sagt.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i landstingets angelägenhet företages

utom landstingsområdet av person, som
i första stycket sägs, må, om landstinget
så beslutar, utgå efter annan grund än
nu är sagt.

2. Jämte gottgörelse, som enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning för kostnader
för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter landstingets bestämmande för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan ledamot av förvaltningsutskottet eller av annan
i mom. 1 omförmäld styrelse, nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom utskottet, styrelsen,
nämnden eller beredningen, så ock till revisor, varom i mom. 1 sägs. Arvodet skall
till beloppet bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund
av göromälens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn
till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom
dess fullgörande går förlustig.

3. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode eller
annan ersättning åt innehavare av landstingets uppdrag, skall vad sålunda finnes
särskil stadgat lända till efterrättelse.

lika

§ 56.

Landstinget skall varje år utse tre inom länet boende revisorer och ett
antal suppleanter, för granskning av det löpande årets räkenskaper och den

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

från landstingets beslut härflytande förvaltning. Revisionen bör vara så tidigt
fulländad, att berättelsen därom må kunna inom den 1 därpåföljande maj vara
genom tryck offentliggjord och länets kommuner tillställd.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

B) att motionen II: 255 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda, samt

C) att ej heller motionen IT: 283 måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 maj 1923.

På konstitutionsutskottets vägnar:

ARTHUR ENGBERG.

Närvarande: Herrar Engberg, Hellberg*, G. A. Strömberg, G. W. Hansson, Isberg,
Larsén, N. J. H. Svensson, P. J. Gustafsson, Nils Anton Nilsson, Vrång*, P. E. A.
Jonsson, Sävström, Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken, Vennerström, Nilsson i
Antnäs, K. A. Westman*, Bäckström, Gustafson i Kasenberg* och Karlsson i Vadstena.

* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.

Reservationer:

T. av herrar Engberg, Lyberg och Karlsson i Vadstena, som anfört:

Under A l:n.

Vid § 19.

Under det att enligt Kungl. Maj:ts förslag primärkommunen skulle
äga möjlighet att åt innehavare av vissa förtroendeuppdrag besluta ersättning
för skjutskostnad med ett belopp, svarande mot lägsta skjutsoch
åkdonslega, föreslår utskottet, att maximum för sådan ersättningskall
utgöra blott hälften av samma belopp. Härvid avgörande skäl hava
enligt utskottets motivering varit, att ett högre maximum skulle för de
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 samt. 12 höft (Nr 20.) 4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

vidsträckta kommunerna kunna leda till betänkliga ekonomiska konsekvenser,
och att de verkliga resekostnaderna i de fall, då reseersättning
skulle kunna utgå, merendels torde genom användande av cykel, bilomnibus
eller egen hästskjuts, nedbringas under lägsta skjuts- och
åkdonslega.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda kommun vara alldeles förhindrad
att, om också kommunens ekonomi utan svårighet medgåve det,
besluta full ersättning för kostnader, motsvarande lägsta skjuts- och
åkdonslega. Då kostnader i denna omfattning dock ofta icke kunna
undgås, står förslaget icke i överensstämmelse med uppfattningen, att eu
kommun bör vara befogad att ersätta direkta reseutgifter, som för ett
uppdrags fullgörande äro alldeles oundgängliga, och skulle, därest det lagfästes,
just i vidsträckta landskommuner nödvändiggöra ett hårt betungande
av den enskilda uppdragsinnehavaren och vålla svårigheter att erhålla
eu lämplig sammansättning av styrelser och nämnder. Det avviker
också från vad statsmakterna enligt hittills i dylika fall lagstadgade
bestämmelser om reseersättning funnit riktigt, i vilket hänseende må
erinras, att det i den kungl. propositionen föreslagna maximum för närvarande
gäller i fråga om ersättning åt ledamöter av taxeringsnämnd,
pensionsnämnd och hästuttagningsnämnd.

Vid sådant förhållande och då dessa bestämmelser hittills av kommunerna
tillämpats med försiktighet, vadan någon ändring i dem icke
torde böra ifrågakomma, samt det är all anledning antaga, att kommunerna
skola förfara med samma försiktighet, om enahanda bestämmelser
införas beträffande även andra nämnder, såsom kommunalnämnd och
fattigvårdsstyrelse, och att de icke skola underlåta att, därest t. ex. bilomnibus
på en ort finnes att tillgå, bestämma den lägre reseersättning,
som med hänsyn härtill finnes tillräcklig, synes den av utskottet i denna
del förordade inskränkningen i kommunens befogenhet icke vara motiverad.

Yi hava för den skull velat hemställa,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att 19 §
skall erhålla den av utskottet föreslagna lydelsen med
uteslutande av orden »hälften av».

Under A 2:o.

Vid § 17.

Under hänvisning till vad vi anfört under Ä bo hemställa vi,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

att riksdagen måtte besluta, att § 17 skall erhålla
deri av Kung]. Maj:t föreslagna lydelsen.

Under A 3:o.

Vid § 38.

Under hänvisning till vad vi anfört

under A l:o hemställa vi,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att § 38
skall erhålla den av utskottet föreslagna lydelsen med
uteslutande av orden »hälften av».

Under A 6:o samt B och C.

Vid § 31.

Vad angår rätten för landsting att besluta dagtraktamentsersättning
åt ledamöter av styrelser och nämnder in. in. skulle Kungl. Maj:ts förslag
medföra, att landstingen måste bestämma betydligt lägre sådana än
de av flertalet hittills tillämpade, vilka oftast utgå enligt bestämmelserna
i tredje eller fjärde klasserna i resereglementet. Vidare är att
märka, att i de fall,* då dagtraktamente enligt lag eller författning för
närvarande utgår för länskommunala uppdrag, ersättningen beräknas
efter tredje klassen i nämnda reglemente. Då några ekonomiska vådor
för landstingens vidkommande icke kunna tänkas förknippade med en
motsvarande maximibestämmelse i fråga om länskommunala uppdrag i
allmänhet, torde anledning icke finnas att giva landstingens beslutanderätt
i detta hänseende snävare gränser, än som överensstämmer med
hittillsvarande författningsbestämmelser och landstingspraxis. I enlighet
med vad kommunalförfattningssakkunniga på dessa grunder enhälligt förordat,
hava vi för den skull i anslutning till motion II: 283 velat föreslå,

att riksdagen för sin del måtte besluta, att § 31
skall erhålla följande lydelse:

1. Landstinget äger rätt besluta, att ledamot av
förvaltningsutskottet samt utsedd ledamot av annan landstingets
styrelse eller nämnd eller av styrelse för landstingets
inrättning eller av särskild beredning mellan
landstingets möten, ävensom revisor för granskning av
landstingets eller sådan inrättnings förvaltning skall
för deltagande i sammanträde eller förrättning i landstingets
angelägenhet inom landstingsområdet åtnjuta gottgörelse
av landstingets medel i form av traktamente

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

och reseersättning. Traktamente för sammanträdes- eller
förrättningsdag och för resdag får utgå högst med det belopp,
varmed traktamente åtnjutes enligt tredje klassen i
resereglementet. Annan ersättning för resan fram och
åter mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes- eller
förrättning sstället får icke överstiga belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är att
tillgå eller fartyg slög enhet begagnas, samt avgiften i andra
klassens vagn på järnvåg, där sådan finnes, och för
en hyttplats eller, där hyttplats ej förekommer, en salongsplats
på fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning---(lika med utskottets förslag)

— — lända till efterrättelse.

I händelse av bifall till vad vi sålunda under A 6:o) föreslagit,
yrka vi under B och C,

att motionen II: 283 måtte anses därmed besvarad
och motionen II: 255 icke till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

II. av herrar N. J. M. Svensson, P. J. Gustafsson, Nils Anton Nilsson,
Vrång, Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken, K. A. Westman
och Gustafson i Kasenberg, som vid punkten A) i utskottets hemställan
anfört:

Yi hysa visserligen stora betänkligheter i avseende å frågan om
beredande av ersättning för kommunala förtroendeuppdrag. Men då av
den utredning, som i ärendet förebragts, ävensom av de yttranden, som
med anledning av sakkunniges betänkande avgivits av myndigheter och
kommunala korporationer, synes framgå, att det på många håll anses föreligga
ett behov på detta område, som en lagstiftning borde möjliggöra
att fylla, hava vi ej mot utskottet funnit oss böra avstyrka lagstiftning
i ärendet. Vi hava härvid även beaktat, att utövande av de kommunala
förtroendeuppdragen i vissa fall förenats med så avsevärda kostnader
och uppoffringar av tid och arbete, att det mångenstädes ansetts nödigt att,
ehuru lagbestämmelser därom saknats, bevilja vissa ersättningar för uppdragens
fullgörande.

Vi äro dock i väsentliga delar av annan uppfattning än utskottet
och anföra till utveckling av vår mening följande.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

2!)

Såsom på sin tid av riksdagen framhölls i dess av utskottet åberopade
skrivelse till Kungl. Maj:t 1918, är det av nöden att endast med
den allra största varsamhet framgå på den väg, som den nu föreliggande
kungl. propositionen anvisar. På sätt av riksdagen 1918 framhölls, är
det i varje fall synnerligen angeläget att fasthålla, att såsom regel skall
bibehållas gällande rättsgrundsats, att kommunala förtroendeuppdrag
skola vara oavlönade, och att möjlighet till ersättning blott bör beredas
för vissa undantagsfall, så kännetecknade att de icke draga med sig ett
övergivande av den allmänna principen. För en sådan ståndpunkt talar
för det första hänsynen till att kommunernas ekonomi ej allt för hårt
belastas för nu ifrågavarande ändamål. Vidare måste beaktas, att det
för vår kommunalförvaltning vore ytterst betänkligt, om de kommunala
uppdragens karaktär genom beredande av alltför vidsträckt möjlighet till
ersättning för deras utövning komme att genomgå en avsevärd och till
sina konsekvenser svåröverskådlig förändring.

Vi hava sålunda gått till bedömande av den kungl. propositionen
från den principiella utgångspunkten, att regeln om oavlönad tjänst, så
långt möjligt är, bör noga upprätthållas och endast övergivas, i den mån
allvarliga svårigheter visat sig föreligga för dennas fortsatta tillämpning.
Ur dessa synpunkter är förslaget enligt vår mening ägnat att väcka allvarliga
betänkligheter. Härvid vilja vi särskilt framhålla, att, om än
hänsyn så till vida tagits till kommunernas ekonomi, att det ej ifrågasatts
att ålägga dem skyldigheter i nu berörda hänseende, redan den
omständigheten, att lagstiftningen öppnar möjlighet till beredande av ersättning,
i praktiken ofta nog kan komma att verka som ett faktiskt, om
än ej rättsligt, tvång på de beslutande kommunala myndigheterna. Det
är därföre vi endast i vissa delar kunnat biträda de förslag, som utskottet
i anslutning till den kungl. propositionen framlagt.

Vi anse oss således ej böra framställa invändningar mot förslagen,
i vad de avse ersättning åt landstingens ledamöter och av dem utsedda
delegationer. Förslaget synes i denna del allenast innebära en fortsatt
tillämpning av på detta område redan gällande principer.

I avseende å ersättning för uppdrag inom primärkommunerna har
utskottet i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkt, att sådan
ersättning skall kunna utgå i tre olika former, nämligen dels reseersättningar
åt ledamöter av vissa nämnder och styrelser m. fl. ävensom
åt kommunalfullmäktige, dels för ett år i sänder bestämda arvoden åt
vissa ledamöter i kommunala styrelser m. fl., dels dagtraktamenten åt ledamöter
i nämnder och styrelser m. fl.

Vad först angår de ifrågasatta reseersättningarna hava vi givetvis

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 20.

hyst betänkligheter mot tillerkännande av sådana. Dessa betänkligheter
kunna emellertid till ej oväsentlig del undanröjas genom den begränsning
av dessa ersättningars belopp, som av utskottet föreslagits och av
oss än ytterligare utformats. Till vinnande av ytterligare trygghet mot
missbruk av det ifrågasatta stadgandet bör enligt vår mening stadgas,
att beslut om sådana ersättningar endast skola kunna fattas med kvalificerad
majoritet. De invändningar, som Kungl. Maj:t i anslutning till
de sakkunnige gjort mot den kvalificerade majoritetens användning, äga
med avseende å reseersättningarna ingen bärkraft. Kringgärdade av
en sådan garanti synas oss reseersättningarna kunna tillstyrkas. — Dock
hemställa vi att de bestämmelser, som i denna del föreslagits för städernas
vidkommande, måtte såsom fullkomligt överflödiga få utgå.

Yi anse oss ej heller böra motsätta oss, att kommunerna erhålla
möjlighet att till innehavare av vissa sådana kommunala förtroendeuppdrag,
med vilka en mera omfattande arbetsbörda är förenad bevilja fasta
arvoden. Men även i detta hänseende vidhålla vi kravet på två tredjedelars
majoritet vid besluts fattande. Mot den kvalificerade majoritetens
användning vid sådana beslut har av de sakkunnige gjorts den invändningen,
att en dylik bestämmelse skulle gynna uppkomsten av ett för
den kommunala självstyrelsen äventyrligt tjänstemannavälde. Vi kunna
ej annat än beteckna detta antagande såsom i hög grad konstruerat. För
det första lärer det med fog kunna sättas i fråga, huruvida verkligen
den omständigheten, att för utförande av vissa förut av kommunens medlemmar
fullgjorda bestyr en särskild tjänsteman anställes, behöver medföra
eller ens vanligen medför eu inskränkning i de kommunala förtroendemännens
inflytande. Yi kunna således ej inse, att anställandet av
kommunala tjänstemän, där sådant befinnes lämpligt, kan anses innebära
en fara för flen kommunala självstyrelsen. För det andra vilja vi gorå
gällande, att den i sakkunniges resonemang förutsatta situationen —
nämligen att kommunen, ställd i valet mellan de två utvägarna, väljer tillsättandet
av en tjänsteman därför att detta beslut lättare kan genomföras
än beviljandet av arvoden åt kommunala förtroendemän — knappast
skulle komma att i praktiken inträda. Detta så mycket hellre som
det väl får antagas, att även för ett beslut om anslag för en ny tjänsteman
kvalificerad majoritet erfordras på grund av de i kommunallagarna
intagna bestämmelserna om anslag till nya ändamål och behov. Det
saknas sålunda enligt vår mening varje fog för antagandet, att eu bestämmelse
om kvalificerad majoritet på denna punkt skulle främja ett
skadligt tjänstemannavälde.

Om vi sålunda kunna ehuru med tvekan tillstyrka, att i lagstift -

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 20. 31

ningen införas bestämmelser angående reseersättningar och arvoden, sä
är det oss däremot omöjligt att för närvarande biträda förslaget, i vad
det avser möjlighet att bevilja dagtraktamenten till ledamöter i kommunala
nämnder och styrelser i allmänhet. Vi vilja ej förneka möjligheten,
att de av oss tillstyrkta stadgandena i vissa fall icke skulle visa sig
ägnade att till fullo undanrödja de svårigheter, varom här är fråga.
Men detta förhållande kan icke motväga våra betänkligheter. Ty å ena
sidan kan det här icke på långt när i samma grad som beträffande
arvoden och reseersättningar antagas föreligga ett verkligt behov. Endast
undantagsvis torde nämligen deltagandet i kommunala nämnders och styrelsers
sammanträden i och för sig kräva direkta ekonomiska uppoffringar. Å
andra sidan äro dock de föreslagna stadgandena angående dagtraktamenten
av långt mer ingripande och betydelsefull art än förslagets stadganden i
övrigt. De hava gjorts tillämpliga snart sagt överallt inom den kommunala
förvaltningen, och det är all anledning att räkna med att, om de upphöjdes
till lag, de skulle få de mest vittgående konsekvenser. Det är
sålunda framför allt på denna punkt, som det är angeläget att gå till
väga med den allra största försiktighet, därest den gällande principen
om oavlönad tjänst skall frångås, och att taga ett sådant steg endast i
den mån ett klart ådagalagt ofrånkomligt behov visat sig. Därvid förtjänar
särskilt hållas för ögonen, att ett misstag, som på denna punkt
begås av lagstiftningen, framdeles icke torde kunna göras ogjort.

Mot de sakkunniges förslag i nu förevarande hänseende hava reservationer
i avstyrkande riktning avgivits av två av de sakkunnige,
herrar Rooth och Persson. Såsom i propositionen i korthet omförmäles,
har förslaget i denna del även gjorts till föremål för allvarliga invändningar
från Svenska stadsförbundet, som ansett att dagtraktamente endast
borde kunna tillerkännas kommunernas viktigaste och mest arbetstyngda
styrelser och nämnder. Vilken ståndpunkt myndigheter och kommunala
korporationer intagit till ifrågavarande viktiga spörsmål, har tyvärr endast
mycket knapphändigt antytts i den kungl. propositionen och vi
hava ej varit i tillfälle att härutinnan verkställa en mera ingående undersökning.
Dock har det vid granskning av avgivna yttranden ådragit
sig vår uppmärksamhet, att endast åtta länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län lämnat förslaget i denna
del utan anmärkning, därvid dock länsstyrelsen i Hallands län uttalat
sig för införande av kvalificerad majoritet. Övriga länsstyrelser hava
så gott som enhälligt avstyrkt förslaget i denna del. Redan av dessa
uttalanden, vilka ju grunda sig på yttranden från kommunala korpora -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

tioners sida, föranledas vi att uttala att behovet och lämpligheten av
införandet av nu ifrågavarande stadganden vid sidan av stadgandena
om arvoden och reseersättningar ingalunda blivit på ett övertygande sätt
ådagalagda. Den starka opinion, som kommit till synes mot förslagets
bestämmelser i denna del, utgör för oss fastmera en ytterligare anledning
att härutinnan motsätta oss detsamma. Det är enligt vår uppfattning
all anledning att, innan man i detta hänseende följer de av Kungl.
Maj:t angivna riktlinjerna, avvakta verkningarna av de föreslagna stadgandena
i avseende å reseersättningar och arvoden, så att det må kunna
visa sig, huruvida icke dessa stadganden ensamma äro ägnade att på ett
tillfredsställande sätt tillgodose de behov, som gjort sig gällande.

I likhet med det stora flertalet länsstyrelser och åtskilliga kommunala
korporationer föreslå vi sålunda att bestämmelserna om dagtraktamenten
måtte ur förslaget utgå.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen med förklarande, att Kungl. Maj:ts
i förevarande proposition framlagda lagförslag icke
kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas måtte
för sin del antaga följande förslag till lagar, nämligen

(Utskottets förslag.) {Reservanternas förslag.)

l:o. Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars

Härigenom förordnas, att §§ 19 och
20, § 21 mom. 1, §§ 23, 24 och 34, § 36
mom. 1 samt §§ 51 och 74 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 19.

1862 (nr 13).

Härigenom förordnas, att §§19 och
20, § 21 mom. 1 och 2, §§ 23, 24 och
34, § 36 mom. 1 och 4 samt §§ 51 och
74 i förordningen om kommunalstyrelse
å landet den 21 mars 1862 skola erålla
följande ändrade lydelse:

^ § 19.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslå;/.) (Reservanternas förs a .

åtnjuta gottgörelse av kommunens medel i
form av dagtraktamente med högst fem
kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag.
Kommunen må ock kunna besluta, att,
där kommunikationsförhållandena anses sådant
påkalla och våglängden mellan ledamotens
eller revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är större än
fem kilometer, reseersättning skall till ledamoten
eller revisorn utgå. Denna ersättning må
icke överstiga hälften av belopp, beräknat
efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där
icke järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga
avgiften i tredje klassens vagn på järnväg,
där sådan finnes, och för en salongsplats
på fartyg, där resan såmedelst sker.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt
inom. 1 beslutas, samt ersättning för
kostnader för skrivmaterialier, postporton
och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande hräves, må efter kommunens
bestämmande för det med uppdraget
förenade besvär utgå arvode till
sådan ledamot av kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, som utsetts till
ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare av
annan motsvarande befattning inom styrelsen,
nämnden eller beredningen, så ock
till revisor, varom i mom. 1 förmäles.
Arvodet skall till beloppet bestämmas för
högst ett år i sänder och må icke överstiga
vad på grund av göromålens omfattning
och art kan anses skäligt, ej
heller bestämmas med hänsyn till den
inkomst av tjänst, yrke eller näring, som
uppdragets innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

eller revisorns hemvist och sammanträdeseller
förrättningsstället är större än fem
kilometer, för deltagande i sammanträde eller
förrättning i kommunens angelägenhet inom
kommunen åtnjuta reseersättning av kommunens
medel för den det av våglängden,
som överskjuter fem kilometer. Denna ersättning
må icke överstiga hälften av belopp,
beräknat efter lägsta skjuts- och åkdonslega,
där icke järnväg är att tillgå eller
förty g slägenhet begagnas, ej heller överstig
a avgift cnitreclje klassens vagn på järnväg,
där sådan finnes, och för cn salongsplats
på fartyg, där resan såmedelst sker.

Mom. 2. Jämte reseersättning, som
enligt mom. 1 beslutas, samt ersättning
för kostnader för skrivmaterialier, postporton
och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter kom
munens bestämmande för det med uppdraget
förenade besvär utgå arvode till
sådan ledamot av kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, som utsetts till
ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning inom
styrelsen, nämnden eller beredningen, sä
och till revisor, varom i mom, 1 förmäles.
Arvodet skall till beloppet bestämmas
för högst ett år i sänder och må
icke överstiga vad på grund av göromålens
omfattning och art kan anses
skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn
till den inkomst av tjänst, yrke eller näring,
som uppdragets innehavare genom
dess fullgörande går förlustig.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 5 samt. 12 käft. {Nr 20.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

Mom. 3.

Mom. 4.

(Reservanternas förslag.)

Mom. 1.

= utskottets förslag.
= utskottets förslag.

§ 20.

= utskottets förslag.

§ 21.

= utskottets förslag.

Mom. 2. Till beslut erfordras två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fast egendom eller
därifrån härflytande rättighet eller inköp
av sådan egendom, där ej inköpet avser
genomförande av fastställd stadsplan
eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nya ändamål
eller behov;

c) beviljande av anslag för ändamål
eller behov, som icke är nytt men för
vilket under det löpande året anslag ej
utgår, i kommun, där högsta kommunalskatten
för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete överstiger 9 kronor;

d) höjande av visst, under det löpande
året utgående anslag, då höjningen
skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i kommun där
högsta kommunalskatten överstiger 9
kronor men icke 12 kronor för 100 kronors
inkomst av kapital och arbete;

2:o) mer än 15 % i kommun, där
högsta kommunalskatten Överstiger 12
kronor men icke 15 kronor för 100 kronors
inkomst av kapital och arbete;

3:o) mer än 10 % i kommun, där
högsta kommunalskatten överstiger 15
kronor för 100 kronors inkomst av kapital
och arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel
skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån
eller förlängning av tiden för erhållet låns
återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av ogulda kommunalutskylder; h)

fråga, som i § 19 angives.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

;ir>

(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)

§ 23.

= utskottets förslag.

§ 24.

= utskottets förslag.

§ 34.

= utskottets förslag.

§ 36.

Mom. 1. = utskottets förslag.

Mom. 4. Kommunalfullmäktiges förhandlingar
skola vara offentliga; dock
kunna fullmäktige för någon särskild
fråga besluta, att överläggningen skall
inom lykta dörrar hållas.

Vid omröstning äger varje kommunalfullmäktig
en röst. Äskas omröstning,
skall den verkställas öppet, utom
vid val, då den, där någon diet fordrar,
bör ske med slutna sedlar.

Till beslut i frågor, som angivas i
§ 21 mom. 2 och § 34, erfordras två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster. I övriga frågor bestämmes
utgången genom enkel röstpluralitet;
falla därvid rösterna lika för
olika meningar, bliver den mening, som
ordföranden biträder, fullmäktiges beslut.

I övrigt gäller, i avseende å kommunalfullmäktige
och deras beslut, till
efterrättelse vad som är stadgat för
kommunalstämma i kommun, där fullmäktige
icke finnas.

§ 51.

= utskottets förslag.

§ 74.

= utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

(Reservanternas förslag.)

2:o. Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommnnalstyrelse i stad

den 21 mars 1862 (nr 14).

Härigenom förordnas, att §§ 17, 18, 32, 41 ocli 75 i förordningen om kommnnalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 17.

Mom. 1. Staden äger rätt besluta,
att ledamot av drätselkammaren och utsedd
ledamot av annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, ävensom
revisor för granskning av drätselkammarens
eller sådan styrelses, nämnds
eller berednings räkenskaper eller förvaltning
skola för deltagande i sammanträde
eller förrättning i stadens angelägenhet
inom staden åtnjuta gottgörelse av stadens
medel i form av dagtraktamente med
högst fem kronor för sammanträdes- eller
förrättningsdag. Staden må ock kunna
besluta, att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan ledamotens eller revisorns
hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än fem kilometer,
reseersättning skall till ledamoten eller
revisorn utgå. Denna ersättning må icke
överstiga hälften av belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke
järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, samt avgiften i tredje klassens
vagn på järnväg, där sådan finnes,
och för en salongsplats på fartyg, där
resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som i första

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

stycket sägs, må, om staden så beslutar,
utgå efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt
mom. 1 beslutas, samt ersättning för kostnader
för skrivmaterialier,postporton och
annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter stadens bestämmande
för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan ledamot
av drätselkammaren eller annan
kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som utsetts till ordförande, sekreterare,
räkenskapsförare, kassaförvaltare,
föredragande eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom kammaren, styrelsen,
nämnden eller beredningen, så ock
till revisor, varom i mom. 1 förmä/es. Arvodet
skall till beloppet bestämmas för
högst ett år i sänder och må icke överstiga
vad på grund av göromdlens omfattning
och art kan anses skäligt, ej
heller bestämmas med hänsyn till den
inkomst av tjänst, yrke eller näring, som
uppdragets innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare av
kommunalt uppdrag, skall vad sålunda
finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av
beslutade ersättningar till innehavare av
uppdrag, som i denna paragraf omförtnälas,
må icke överstiga vad stadens
ekonomiska bärkraft utan större olägenhet
medgiver.

(Reservanternas förslag.)

Mom. 1. Jämte ersättning för kostnader
för skrivmaterialier, postporton
och annan dylik utgift, som för uppdragets
fullgörande kräves, må efter stadens
bestämmande för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan ledamot
av drätselkammaren eller annan
kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som utsetts till ordförande, sekreterare,
räkenskapsförare, kassaförvaltare,
föredragande eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom kammaren* styrelsen,
nämnden eller beredningen, så ock
till revisor för granskning av drätselkammarens
eller annan kommunal styrelses,
nämnds eller berednings räkenskaper eller
förvaltning. Arvodet skall till beloppet
bestämmas för högst ett år i sänder och
må icke överstiga vad på grund av göromålens
omfattning och art han anses
skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn
till den inkomst av tjänst, yrke eller
näring, som uppdragets innehavare genom
dess fullgörande går förlustig.

Mom. 2. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare av
kommunalt uppdrag, skall vad sålunda
finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

Mom. 3. Sammanlagda beloppet av
beslutade ersättningar till innehavare av
uppdrag, som i denna paragraf omförmälas,
må icke överstiga vad stadens
ekonomiska bärkraft utan större olägenhet
medgiver.

§ 18.

Mom. 1. = utskottets förslag.

Mom. 2. — utskottets förslag.

Mom. 3. = utskottets förslag.

Mom. 4. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster, då beslutet avser:

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

(Reservanternas förslag)

a) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller
inköp av sådan egendom, där ej inköpet avser genomförande av fastställd stadsplan
eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

d) höjande av visst under det löpande året utgående anslag, då höjningen
skulle utgöra:

l:o) mer än 25 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 10 kronor
men icke 13 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

2:o) mer än 15 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 13 kronor
men icke 16 kronor för 100 kronors inkomst av kapital och arbete,

3:o) mer än 10 % i stad, där högsta kommunalskatten överstiger 16 kronor
för 100 kronors inkomst av kapital och arbete;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån eller förlängning av tiden för erhållet
låns återbetalande eller ingående av borgen;

g) efterskänkande av oguldna staasutskylder,

h) fråga, som i § 17 angives.

Mom. 5.
Mom. 6.
Mom. 7.

= utskottets förslag.
= utskottets förslag.
= utskottets förslag.

§ 32.

= utskottets förslag.

§ 41.

= utskottets förslag.

§ 75.

= utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

Konstitutionsutskottet» xitlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

(Reservanternas förslag.)

3:o. Förslag

till

Lag

om Ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862 (nr 33).

Härigenom förordnas, att § 31, § 34
mom. 1 och 2 samt §§ 37 och 38 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm
flen 23 maj 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse:

Härigenom förordnas, att § 23 mom.
2, § 31, § 34 mom. 1 och 2 samt §§ 37
och 38 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:

23.

Mom. 2. Till beslut erfordras två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster, då beslutet avser:

a) avhändande av fast egendom eller
därifrån härflytande rättighet, eller inköp
av sådan egendom, där ej inköpet
avser genomförande av fastställd stadsplan
eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nya ändamål
eller behov;

c) beviljande av anslag, vartill medel
skola anskaffas genom upplåning;

d) upptagande eller förnyande av lån
eller förlängning av tiden för erhållet
låns återbetalande eller ingående av
borgen;

e) efterskänkande av oguldna stadsutskylder; f)

fråga, som i § 38 angives.

Angående röstövervikt vid val av

borgarråd stadgas i § 34.

31 §.

a) underdåniga framställningar till Kungl. Maj:t;

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

( Utskottets förslag.)

(Reservanternas förslag.)

b) beslut i fråga om beviljande av
skattebidrag till stadens allmänna gagn
eller särskilda dess behov, så vida icke
besluten äro av den beskaffenhet, att
stadgandet i nästföregående paragraf
mom. e) bör tillämpas, eller eljest avse
påläggande av avgifter, vilka erfordra
uttaxering för längre tid än fem år,
eller röra fråga, varom i § 38 mom. 2

b) beslut i fråga om beviljande av
skattebidrag till stadens allmänna gagn
eller särskilda dess behov, så vida icke
besluten äro av den beskaffenhet, att
stadgandet i nästföregående paragraf
mom. e) bör tillämpas, eller eljest avse
påläggande av avgifter, vilka erfordra
uttaxering för längre tid än fem år,
eller röra fråga, varom i § 38 förmäles;

förmäles;

c) beslut i anledning av de på fullmäktiges prövning beroende revisionsanmärknin
gar;

d) överenskommelser och beslut rörande ordningen och arbetssättet hos fullmäktige
;

e) tillämpning av de i § 22 stadgade bötesbestämelser;

f) fråga om behörighet att säte och stämma bland fullmäktige intaga;

g) antagande och entledigande ävensom avlönande av borgarråd;

h) antagande och entledigande ävensom avlönande av den hos stadsfullmäktige
anställde sekreterare och vaktbetjaning; samt

§ 34.

. : = utskottets förslag.

§ 37.

r j •. - = utskottets förslag.

§ 38. § 38.

Stadsfullmäktige må ock kunna besluta,
att, där kommunikationsförhållandena
anses sådant påkalla och våglängden
mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes-
eller förrättningssUillet är
större än fem kilometer, reseersättning

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

skall utgå. Denna ersättning må icke
överstiga hälften av belopp, beräknat efter
lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke
järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, samt avgiften i tredje
klassens vagn på järnväg, där sådan
finnes, och för en salongsplats på fartyg,
där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag
i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som i första
stycket sägs, må, om stadsfullmäktige så
besluta, utgå efter annan grund, än nu
är sagt.

Mom. 2. Jämte gottgörelse, som enligt
mom. 1 beslutas, ma efter stadsfullmäktiges
bestämmande, till sådan ledamot
av kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som efter särskilt uppdrag utför
arbete av väsentligt större omfattning
än övriga ledamöter, så ock till revisor,
varom i § 26 sägs, utgå arvode för det
med uppdraget förenade besvär. Arvodet
skall till beloppet bestämmas för högst
ett år i sänder och må icke överstiga
vad på grund av göromålens omfattning
och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas
med hänsyn till den inkomst av
tjänst, yrke eller näring, som uppdragets
innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

Mom. 3. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om ersättning
åt innehavare av kommunalt uppdrag,
skall vad sålunda finnes särskilt
stadgat lända till efterrättelse.

(Reservanternas förslag.)

Mom. 1. Efter stadsfullmäktiges bestämmande
må till sådan ledamot av
kommunal styrelse, nämnd eller beredning,
som efter särskilt uppdrag utför
arbete av väsentligt större omfattning än
övriga ledamöter, så ock till revisor, varom
i § 26 sägs, utgå arvode för det med
uppdraget förenade besvär. Arvodet skall
till beloppet bestämmas för högst ett år
i sänder och må icke överstiga vad på
grund av göromålens omfattning och art
kan anses skäligt, ej heller bestämmas
med hänsyn till den inkomst av tjänst,
yrke eller näring, som uppdragets innehavare
genom dess fullgörande går förlustig.

Mom. 2. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om ersättning
åt innehavare av kommunalt uppdrag,
skall vad sålunda finnes särskilt
stadgat lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923. Val enligt denna lag av
de i § 34 mom. 1 c) omförmäla ledamöterna jämte ersättare för dem skall förrättas
första gången å stadgad tid år 1924, i följd varav de, som på grund av
tidigare val då äro ledamöter av stadskollegiet eller ersättare för dem, vid nämnda
tidpunkt skola frånträda dessa uppdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 samt. 12 käft. (Nr 20.)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.)

(.Reservanternas förslag.)

4:o. Förslag

till
Lag

om ändrad lydelse av §§ 33 och 40 i
förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 (nr 15).

Härigenom förordnas, att §§ 33 och 40
i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
skola erhålla följande ändrade lydelse:

4:o. Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 15 mom,. 2,
samt §§ 33 och 40 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862 (nr 15).

Härigenom förordnas, att § 15 mom. 2,
samt%%33 och40 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 15.

Mom. 2. Till beslut erfordras två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster, då beslutet avser:

a) avhändande--egendom;

b) beviljande--behov;

c) beviljande--kronor;

d) höjande--arbete;

e) beviljande--upplåning;

f) upptagande--borgen;

g) efterskänkande — — Kommunalutskylder; It)

fråga, som i § 33 tredje stycket
angives.

§ 33.

Kyrkoråd och skolråd utse för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare.

En var ledamot av kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med de
övriga för de medel, detsamma under sin förvaltning haft, ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort anmärkning.
Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkostämman
eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till
dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i
laga ordning blivit anställt.

Vad om landskommuns eller stads Vad om landskommuns eller stads

rätt att besluta om ersättning åt inne- rätt att besluta om ersättning åt inne -

Konstitutionsutskottets utlåtande År 20.

(Utskottets förslag.)

havare av kommunalt uppdrag är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om kyrkostämmas befogenhet
att besluta om dagtraktamente och reseersättning
åt utsedd ledamot av kyrkoråd
och skolråd eller annan för handhavande
av församlingens angelägenheter
tillsatt styrelse, nämnd eller beredning
eller åt revisor, varom i § 39 sägs, samt
om arvode åt sådan revisor eller åt ledamot,
som utsetts till ordförande, sekreterare,
räkenskapsförare, kassaförvaltare,
föredragande eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen.

(Reservanternas förslag.)

havare av kommunalt uppdrag är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om kyrkostämmas befogenhet
att besluta om reseersättning åt utsedd
ledamot av kyrkoråd och skolråd eller
annan för handhavande av församlingens
angelägenheter tillsatt styrelse, nämnd
eller beredning eller åt revisor, varom i
§ 39 sägs, samt om arvode åt sådan
revisor eller åt ledamot, som utsetts till
ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning inom
rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 40.

= utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

5:o. Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 (nr 58).

Härigenom förordnas, att §§ 35 och 42 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 35.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

(Utskottets förslag.) {Reservanternas förslag.)

dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i

laga ordning blivit anställt.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att
besluta om ersättning åt innehavare av
kommunalt uppdrag är stadgat skall i
tillämpliga delar gälla jämväl i fråga
om kyrkostämmas befogenhet att besluta
om dagtraktamente och reseersättning åt
utsedd ledamot av kyrkoråd och skolråd
eller annan av kyrkostämman tillsatt
styrelse, nämnd eller beredning eller åt
revisor, varom i § 41 sägs, samt om
arvode åt sådan revisor eller åt ledamot,
som utsetts till ordförande, sekreterare,
räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande
eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att
besluta om ersättning åt innehavare av
kommunalt uppdrag är stadgat skall i
tillämpliga delar gälla jämväl i fråga
om kyrkostämmas befogenhet att besluta
om reseersättning åt utsedd ledamot av
kyrkoråd och skolråd eller annan av
kyrkostämman tillsatt styrelse, nämnd
eller beredning eller åt revisor, varom i
§ 41 sägs, samt om arvode åt sådan
revisor eller åt ledamot, som utsetts till
ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning inom
rådet, styrelsen, nämnden eller beredningen.

§ 42.

= utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1923.

6:o. Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om landsting den 21 mars 1862

(nr 16).

= utskottets förslag.

III. av herr Vennerström, som instämt i vad herrar Engberg, Lyberg
och Karlsson i Vadstena reservationsvis anfört under A 6:o samt
B och C av utskottets hemställan.

IV. av herr Nilsson i Antnäs vid punkten A i utskottets hemställan.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

231646