Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970 (Utlåtande 1970:Ku20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

Nr 20

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av proposition
med förslag till ändring i regeringsformen jämte följdmotioner.

Ärendet

I detta utlåtande behandlas proposition nr 24 genom vilken för riksdagens
prövning framlagts det i bilaga till utlåtandet intagna förslaget till ändring
i regeringsformen. Härjämte behandlas följande motioner som väckts i anledning
av propositionen:

1) I: 998 av herrar Bengtson, Sundin, fru Elvy Olsson och herr Svanström
samt II: 1156 av herrar Hedlund, Fälldin, Antonsson, Eliasson i Sundborn,
Hansson i Skegrie, Wahlund, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Larsson i
Luttra (alla ep);

2) 1:999 av herrar Bohman, Eskilsson, Hernelius, Gösta Jacobsson, Kurser,
Yngve Nilsson, Sveningsson och Virgin samt II: 1157 av herrar Holmberg,
Burenstam Linder, Cassel, Eliasson i Moholm, Hedin, fru Kristensson,
herr Magnusson i Borås och fröken Wetterström (alla in);

3) I: 1000 av herrar Helén, Alexanderson, fru Hamrin-Thorell, herrar
Eric Peterson och Stelanson samt It: 1155 av herrar Gustafson i Göteborg,
Mundebo, fru Nettelbrandt, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Antby och
Wiklund i Stockholm (alla fp); samt

4) 11: 1158 av herr Wiklund i Stockholm (fp).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås upphävande av regeringsformens bestämmelser
om skyldighet i vissa fall för Ivungl. Maj:t att inhämta lagrådets yttrande
över lagförslag. Det skall enligt förslaget i stället ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma vilka lagförslag lagrådet skall yttra sig över.

Propositionen innehåller en redogörelse för nuvarande ordning (sid. 5—
7), en historik (sid. 8—16), sammanfattningar av förarbetena till förslaget
(sid. 17—34) och departementschefens yttrande (sid. 34—38). Utskottet
hänvisar till propositionen, utan upprepning av dess innehåll.

Motionerna

Yrkandena i motionerna återges nedan ordagrant enligt gängse praxis.
Därefter intas en sammanfattning av motionernas innehåll.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 5 samt. 2 avd. Nr 20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

Hemställan avser

i motionerna 1): »att riksdagen beslutar att avslå Kungl. Maj ds proposition
nr 24 i avvaktan på kommande förslag till ny regeringsform»;
i motionerna 2): »att riksdagen måtte avslå Kungl. Majds proposition nr 24»;
i motionerna 3): »att riksdagen måtte avslå proposition nr 24 med förslag
till ändring i regeringsformen»; samt

i motionen A): »att föreskrift meddelas om obligatorisk information till riksdagen
om lagrådsremisser genom att sådana remisser i korrekturupplaga
utdelas till riksdagens ledamöter samt att vederbörande utskott utformar
text till sådan föreskrift».

I motionerna 1) (= ep), 2) (= m) och 3) (= fp) yrkas avslag på propositionen.
I väsentliga delar sammanfaller motiveringarna. Alla tre motionsparen
tar upp frågan om lagrådets arbetsbelastning. Att denna skulle utgöra
ett godtagbart skäl för den föreslagna reformen bestrides. De tre
motionsparen tar även avstånd från den av departementschefen hävdade
uppfattningen att det av hänsyn till parlamentarismens principer inte
kan godtas att lagrådets yttrande över vissa lagförslag är obligatoriskt.
I motionerna 1) och 2) erinras om att frågan om lagrådsgranskningen
ingår som ett led i grundlagberedningens arbete på en ny författning.
Under hänvisning till detta förhållande görs i dessa motioner gällande
att grundlagberedningens prövning bör avvaktas innan ställning tas i
frågan om obligatorisk lagrådsgranskning. I alla tre motionsparen betonas
värdet av lagrådsgranskningen. Därvid framhålles de uttalanden
som gjorts i vissa remissyttranden av innebörd att bestämmelserna om
obligatorisk lagrådsgranskning utgör en garanti för ökad rättssäkerhet.
I anslutning härtill uttalas farhågor för att ett avstående från denna
ordning skall få menliga verkningar. Motionerna 2) tar därjämte upp
till kritisk granskning vissa uttalanden av departementschefen om lagrådsgranskningens
syfte och innehåll. Sistnämnda fråga berörs även i
motionerna 3). I dessa framhålls även att riksdagens kontrollmöjligheter
underlättas genom lagrådsgranskningen och att det från denna
synpunkt vore önskvärt om riksdagen alltid underrättades om avlåtna lagrådsremisser.
I anslutning till sistnämnda påpekande yrkas i motionen A),
att föreskrifter meddelas om obligatorisk utdelning av alla lagrådsremisser
till riksdagens ledamöter.

I fråga om motionernas innehåll utöver vad som framgår av sammanfattningen
hänvisar utskottet till motionerna.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser i regeringsformen kan Kungl. Maj:t inhämta
lagrådets yttrande över lagförslag i alla ämnen. Beträffande viss lagstiftning
föreligger skyldighet för Kungl. Maj:t att höra lagrådet. Propositionens

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

förslag syftar till att upphäva regeringsformens bestämmelser om sådan
skyldighet. Enligt förslaget skall del ankomma på Kungl. Maj:t att med
beaktande av samtliga omständigheter bestämma vilka lagförslag lagrådet
skall yttra sig över.

Bakgrunden till propositionens förslag är lagstiftningsverksamhetens
tendens att alltmera tilltaga i omfattning. Detta har medfört en successiv
ökning av lagrådets arbetsbelastning, som vållat betydande arbetstekniska
problem för detta organ.

Vid 1964 och 1965 års riksdagar genomfördes grundlagsändringar, som
medgav att det ursprungligen odelade lagrådet fick arbeta på avdelningar.
En andra avdelning inrättades 1965. Efter lagändringar 1968 utökades antalet
lagrådsavdelningar den 16 april 1968 till tre. Det betonades därvid
samstämmigt av lagrådet, regeringen och riksdagen, att en sådan utvidgning
av lagrådet inte kunde godtas annat än som ett provisorium i avbidan på
en långsiktig lösning av laggranskningsfrågan. Propositionens förslag utgör
resultatet av det utredningsarbete i frågan, som påbörjades i samband med
1968 års beslut.

Förslaget bygger på följande förutsättningar. Lagrådsinstitutionen bör
tills vidare bestå. Reglerna om lagrådsgranskningen skall vara så utformade
att granskningen inte får bromsa reformtakten i samhället. Lagrådsgranskningen
får inte engagera lika många justitieråd och regeringsråd
som enligt nuvarande regler behövs för tre lagrådsavdelningar. Utskottet
kan ansluta sig till dessa synpunkter och vill i detta sammanhang anföra
följande.

Lagrådets sammansättning utgör ett väsentligt hinder mot en vidgning av
detta organ över en viss gräns. Detta beror på återverkningarna på högsta
domstolens och regeringsrättens arbete. Med hänsyn till dessa och till vikten
av kontinuitet i lagrådets arbete kan enligt utskottets mening en bestående
utökning av lagrådet utöver två avdelningar inte accepteras.

Arbetsbelastningen för lagrådet med nu gällande bestämmelser om obligatorisk
lagrådsgranskning var under perioden april 1968—oktober 1969
så stor att lagrådet måste arbeta på tre avdelningar. Visserligen möjliggjorde
därefter en nedgång i arbetsbördan att den tredje avdelningen kunde
dras in, så att lagrådet nu endast arbetar på två avdelningar. Som departementschefen
framhållit, kan det emellertid med gällande bestämmelser
om granskningen inom ganska kort tid visa sig behövligt att åter ta en
tredje lagrådsavdelning i anspråk.

Mot den angivna bakgrunden ansluter sig utskottet till departementschefens
uppfattning att ett ställningstagande i frågan om lagrådsgranskningen
inte kan anstå.

Den utredning som framlagts i ärendet visar enligt utskottets mening
klart, att det inte föreligger möjligheter att genom organisatoriska förändringar
få en behövlig flexibilitet i lagrådets verksamhet. Det framstår

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

inte heller som möjligt att nå detta syfte genom en ändrad avgränsning av
det obligatoriska granskningsområdet. I likhet med departementschefen anser
därför utskottet att en övergång till ett fakultativt system över hela
fältet är den enda lösning som kan garantera den önskvärda flexibiliteten
i lagrådets arbete utan att högsta domstolens och regeringsrättens uppgifter
som domstol lider men.

Till förmån för ett fakultativt system kan även åberopas vissa andra,
tungt vägande skäl.

I skilda sammanhang, bl. a. av författningsutredningen och i remissyttranden
över utredningens förslag, har framhållits att det skulle vara
värdefullt med en lagrådsgranskning inom ytterligare kategorier av lagförslag
än de som nu ingår i den obligatoriska sektorn. Utskottet kan ansluta
sig till en sådan bedömning. Av betydelse i detta sammanhang är
inte minst den omständigheten, att lagstiftningen visar en tendens att utvidgas
till nya, förut oprövade områden.

I praktiken har det emellertid visat sig att det med gällande ordning inte
finns något utrymme för en mera omfattande granskning inom det nuvarande
fakultativa området. Detta måste betecknas som en stor brist, inte
minst med tanke på att en lagrådsgranskning av ett lagförslag inom detta
område i åtskilliga fall allmänt sett torde framstå som en angelägnare
uppgift än granskningen av vissa förslag inom den nuvarande obligatoriska
sektorn. Vid en övergång till ett fakultativt system blir det möjligt
att väga hithörande intressen mot varandra och att därvid göra den prioritering
som vid en helhetsbedömning framstår som riktigast. Detta möjliggör
otvivelaktigt ett bättre utnyttjande av lagrådsgranskningens fördelar.

Denna aspekt måste enligt utskottets mening tillmätas särskild betydelse
med hänsyn till det pågående författningsarbetet. Även om de åtgärder
som nu måste företas med avseende på laggranskningsfrågan i princip
har långsiktig karaktär, måste beaktas att frågan också ingår som ett
led i grundlagberedningens arbete på eu ny författning. Den skall därvid
prövas inom ramen för beredningens överväganden om lagområdet och
lagstiftningsförfarandet i stort. Det är givetvis angeläget, att underlaget
för laggranskningsfrågans lösning i den nya författningen blir det bästa
möjliga. Som grundlagberedningen själv antytt, måste tillämpningen av
ett fakultativt system kunna ge erfarenheter av värde i detta hänseende,
som inte kan erhållas på annat sätt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet en sådan ändrad
ordning för lagrådsgranskningen som föreslås i propositionen.

Vad gäller tillämpningen av ett fakultativt system kan utskottet i allt
väsentligt ansluta sig till vad departementschefen anfört i detta hänseende.
Av största vikt är sålunda att lagrådets arbetskapacitet inom ramen för
gällande bestämmelser kommer att utnyttjas så effektivt som möjligt till

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

gagn för de intressen som granskningen avser att tillgodose. Utskottet vill
erinra om att de prioriteringar och överväganden i övrigt som enligt det
nya systemet ankommer på regeringen sker under sedvanligt parlamentariskt
ansvar. De i motionerna 1)—3) uttryckta farhågorna för missbruk
eller andra väsentliga olägenheter i samband med den nya ordningen är
enligt utskottets mening ogrundade.

I lagtekniskt hänseende har utskottet ingen erinran mot förslaget.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till det genom propositionen
framlagda förslaget till ändring i regeringsformen. Utskottet avstyrker sålunda
motionerna 1)—3), i vilka yrkats avslag på propositionen.

En särskild fråga tas upp i motionen 4). I motionen framhålls värdet av
den tidiga information om lagförslag som kan erhållas i lagrådsremisserna.
Motionären föreslår, att föreskrift utfärdas om obligatorisk utdelning av
alla lagrådsremisser till riksdagens ledamöter.

Utskottet har inhämtat, att det sedan 1967 föreligger en överenskommelse
mellan riksdagens förvaltningskontor och statsrådsberedningen om att riksdagen
skall tillställas korrekturupplaga av alla lagrådsremisser. Upplagans
storlek i de enskilda fallen bestämmes genom överenskommelse mellan
förvaltningskontorets tryckerienhet och statsrådsberedningen. Praxis har
hittills i stort sett varit den, att endast sådana lagrådsremisser som bedömts
äga ett mera allmänt intresse utdelats till samtliga ledamöter. En förutsättning
för sådan utdelning har också varit att proposition i saken inte väntas
föreligga inom några veckor. I övriga fall har lagrådsremisserna endast tillställts
riksdagens upplysningstjänst, utskotten och kamrarna samt de ledamöter
som framställt särskild begäran om att få del av remissen.

Utskottet anser motionens syfte vara beaktansvärt. I huvudsak kan det
tillgodoses inom ramen för gällande överenskommelse mellan förvaltningskontoret
och statsrådsberedningen. Att alltid dela remisserna till alla ledamöter
torde emellertid enligt utskottets mening inte vara erforderligt. Det
bör vara tillräckligt att utbygga rådande delningspraxis på följande sätt.
I alla de fall då själva remissen inte delas, lämnas i stället ett särskilt skriftligt
meddelande till ledamöterna om att remiss avlåtits till lagrådet. Av
detta bör framgå remissens ämne. Det hör även innehålla erinran om att
remissen på begäran kan erhållas från tryckeriexpeditionen. Utskottet anser
sig kunna förutsätta att erforderliga åtgärder härför kommer att vidtas.

Hemställan

Utskottet hemställer,

1) att riksdagen i anledning av proposition nr 24 och
med avslag på motionerna 1:998 och II: 1156, 1:999 och
II: 1157 samt I: 1000 och II: 1155 antar det i bilaga till

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

detta utlåtande intagna förslaget till ändring i regeringsformen;
samt

2) att riksdagen förklarar motionen II: 1158 besvarad
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 mars 1970

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s),
fri! Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sveningsson (m), Harald Pettersson*
(ep), Sörlin* (s), Richardson (fp), Hernelius (m), Nyquist (s) och Norberg
(s); samt

från andra kammaren: herrar Larsson i Luttra (ep), Adamsson (s),
Henningsson (s), Nelander* (fp), fru Thunvall* (s), herrar Johansson i
Trollhättan (s), Sterne (fp), Werner (m), Magnusson i Nennesholm (ep) och
Gustafsson i Barkarby (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av fru Segerstedt Wiberg (fp), herrar Sveningsson (m), Harald Pettersson
(ep), Richardson (fp), Hernelius (m), Larsson i Luttra (ep), Nelander (fp),
Sterne (fp), Werner (in) och Magnusson i Nennesholm (ep), vilka ansett

dels att utskottets yttrande fr. o.in. sid. 3 »Bakgrunden till propositionens
förslag...» t. o. m. sid. 5 »avslag på propositionen.» bort ha följande lydelse: »Förslaget

att nu slopa den obligatoriska lagrådsgranskningen har kraftigt
kritiserats under remissbehandlingen, bl. a. i yttranden av högsta domstolens
och regeringsrättens ledamöter. En återkommande synpunkt har
därvid varit att bestämmelserna om den obligatoriska lagrådsgranskningen
utgör en garanti för att rättssäkerhetsintresset samt kravet på enhetlighet,
konsekvens och klarhet i rättssystemet iakttas vid lagstiftning på de i allmänhet
centrala samhällsområden som dessa bestämmelser rör. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning. En ändring i den gällande ordningen
bör därför enligt utskottets mening i vart fall inte ske utan tungt vägande
skäl.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

Som motiv för en övergång till ett helt fakultativt system för lagrådsgranskningen
anförs i propositionen i huvudsak två olika skäl, ett principiellt
och ett praktiskt. Det första bygger på att det i ett parlamentariskt
system i princip bör ankomma på regeringen att avgöra vilka åtgärder som
bör vidtas för att förbereda och utforma förslag till riksdagen. Departementschefen
anser det inte vara förenligt med detta synsätt att ett organ
som saknar parlamentarisk förankring tillförsäkras en ovillkorlig rätt att
yttra sig i vissa lagstiftningsärenden. Det andra huvudskälet till stöd för
reformen tar sikte på lagrådets arbetsbörda. Under hänvisning till erfarenheterna
de senaste åren gör sålunda departementschefen gällande, att lagstiftningsverksamheten
inom någon tid kan komma att ligga på sådan nivå
att lagrådet för att behörigen fullgöra sina uppgifter inom det nuvarande
systemet måste arbeta på tre avdelningar. Detta skulle enligt statsmakternas
uttalanden 1968 i alltför stor utsträckning inkräkta på högsta domstolens
och regeringsrättens dömande verksamhet.

Vad gäller frågan om den nuvarande regleringen av lagrådets yttranderätt
strider mot en konsekvent parlamentarism och därför bör ändras finner
utskottet särskilt följande omständigheter böra beaktas. Lagrådets yttranderätt
inskränker inte på något sätt regeringens rätt att självständigt bestämma
om innehållet i de lagförslag regeringen framlägger för riksdagen.
Det ankommer sålunda helt på regeringen att avgöra om den vill beakta
påpekanden av lagrådet. Vidare gäller enligt nuvarande stadgad praxis att
lagrådets granskning endast omfattar lagförslagens juridiska sida. Prövningen
av förslagens allmänna politiska grunder utförs sålunda uteslutande av
regering och riksdag. Mot denna bakgrund kan utskottet inte ansluta sig
till departementschefens uppfattning att det ur principiell synpunkt inte är
godtagbart att lagrådets hörande i vissa fall är obligatoriskt.

I fråga om lagrådets arbetsbelastning vill utskottet framhålla följande.

Lagstiftningsverksamheten ligger givetvis numera på en helt annan nivå
än vid t.ex. lagrådets tillkomst 1909. Med hänsyn härtill genomfördes vid
1964 och 1965 års riksdagar de grundlagsändringar, som medgav att det
ursprungligen odelade lagrådet fick arbeta på flera avdelningar. En andra
avdelning har också alltid tjänstgjort sedan 1965. Utökningen av lagrådet
till två avdelningar bär emellertid i allmänhet ansetts kunna accepteras och
den föreslagna reformen avser inte heller att medföra någon återgång till
ett odelat lagråd. Den utökning av lagrådet till tre avdelningar, som skedde
i april 1968, blev inte långvarig. Efter en kortare period av exceptionell arbetsbelastning,
som närmast synes ha föranletts av att två osedvanligt omfattande
och i hög grad juridiskt komplicerade lagförslag samtidigt var under
lagrådets prövning, kunde den tredje avdelningen dras in i oktober
1969. I ärendet har inte förebragts någon utredning som ger stöd för antagande
att lagrådets arbetsbelastning kommer att öka under de närmaste
åren i sådan utsträckning att det till undvikande av olägliga förseningar i

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

lagstiftningsarbetet skall bli erforderligt att åter inrätta en tredje lagrådsavdelning.
Det redovisade materialet tyder snarare på motsatsen. Inte
heller arbetstekniska synpunkter utgör därför enligt utskottets mening något
vägande skäl för att nu genomföra en ändrad ordning med avseende på
lagrådsgranskningen.

Slutligen måste beaktas att frågan om lagrådsgranskningen i hela dess
vidd ingår i grundlagberedningens uppdrag att förbereda en ny författning.
I detta sammanhang kommer en förutsättningslös prövning att äga
rum. Med hänsyn härtill och till vad som förut anförts anser utskottet övervägande
skäl tala för att nuvarande ordning för lagrådsgranskningen förblir
oförändrad i avbidan på resultatet av grundlagberedningens slutliga
överväganden i frågan.

På anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka det genom propositionen
framlagda förslaget till ändring i regeringsformen. Utskottet tillstyrker
sålunda bifall till motionerna 1)—3).»

dels att 1) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»1) att riksdagen med bifall till motionerna I: 998 och
II: 1156, I: 999 och II: 1157 samt I: 1000 och II: 1155 avslår
propositionen nr 24».

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 är 1970

Bilaga

Förslag

till

ändring i regeringsformen1

(Nuvarande lydelse2) (Föreslagen lydelse)

§ 87.

l:o. Riksdagen äge gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag ävensom
kriminallag för krigsmakten
och att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäva. Ej må Konungen
utan riksdagens samtycke,
och icke riksdagen utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal
avskaffa. Frågor härom må i
riksdagen kunna väckas och skola,
sedan vederbörande utskott däröver
blivit hört, av riksdagen avgöras.
Beslutar riksdagen för sin del
någon ny lag eller gammal lags
upphävande eller förändring, avlämnas
förslag därom till Konungen,
som inhämte statsrådets och lagrådets
tankar däröver, och sedan
Han Sitt beslut fattat, meddele riksdagen
antingen Sitt samtycke till
dess åstundan eller Sina skäl att det
vägra. Kan Konungen icke förr, än
riksdagen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att före nästföljande riksdags
öppnande eller, därest denna öppnas
inom tio dagar från den föregående
riksdagens slut, senast tio dagar ef -

1 :o. Riksdagen äge gemensamt
med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag ävensom
kriminallag för krigsmakten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäva. Ej må Konungen utan
riksdagens samtycke, och icke riksdagen
utan Konungens, någon ny
lag göra eller gammal avskaffa.
Frågor härom må i riksdagen kunna
väckas och skola, sedan vederbörande
utskott däröver blivit hört, av
riksdagen avgöras. Beslutar riksdagen
för sin del någon ny lag eller
gammal lags upphävande eller förändring,
avlämnas förslag därom till
Konungen, som inhämte statsrådets
tankar däröver, och sedan Han Sitt
beslut fattat, meddele riksdagen antingen
Sitt samtycke till dess åstundan
eller Sina skäl att det vägra.
Kan Konungen icke förr, än riksdagen
åtskiljes, fatta och meddela Sitt
beslut, vare Han oförhindrad att före
nästföljande riksdags öppnande
eller, därest denna öppnas inom tio
dagar från den föregående riksdagens
slut, senast tio dagar efter öppnandet
förslaget ordagrant bifalla

1 Omtryckt 1969: 795.

2 Med nuvarande lydelse avses den enligt 1969: 22 antagna lydelsen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1970

(Nuvarande lydelse)
ter öppnandet förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse därom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hava förfallit, och Konungen
underrätte då riksdagen vid dess
nästa sammankomst om de skäl,
som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen gott någon lagfråga
för riksdagen framställa, äske
Han statsrådets och lagrådets yttrande
däröver, samt meddele Sin
proposition tillika med berörda yttranden
åt riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäva kyrkolag; dock att
därvid erfordras samtycke jämväl av
allmänt kyrkomöte. Över förslag angående
dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets
tankar inhämtas och jämte
Konungens proposition, då sådan göres,
riksdagen meddelas. Har ej förslag,
varom nu fråga är, före öppnandet
av riksdagen näst efter den,
som framställt eller antagit förslaget
eller, därest nästföljande riksdag
öppnas inom tio dagar från den
föregående riksdagens slut, senast
tio dagar efter öppnandet blivit såsom
lag genom allmän kungörelse
utfärdat, vare det förfallet, och
Konungen underrätte då riksdagen
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande.

(Föreslagen lydelse)
och allmän kungörelse därom utfärda.
Sker det ej, anses förslaget hava
förfallit, och Konungen underrätte
då riksdagen vid dess nästa sammankomst
om de skäl, som hindrat
förslagets antagande. Finner Konungen
gott någon lagfråga för riksdagen
framställa, äske Han statsrådets
yttrande däröver, samt meddele
Sin proposition tillika med berörda
yttrande åt riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs. Har Konungen inhämtat
yttrande från lagrådet, fogas
jämväl detta vid propositionen.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäva kyrkolag; dock att
därvid erfordras samtycke jämväl av
allmänt kyrkomöte. Över förslag angående
dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, statsrådets tankar inhämtas
och jämte Konungens proposition,
då sådan göres, riksdagen
meddelas. Har Konungen inhämtat
yttrande från lagrådet, överlämnas
jämväl detta till riksdagen. Har ej
förslag, varom nu fråga är, före
öppnandet av riksdagen näst efter
den, som framställt eller antagit förslaget
eller, därest nästföljande riksdag
öppnas inom tio dagar från den
föregående riksdagens slut, senast
tio dagar efter öppnandet blivit såsom
lag genom allmän kungörelse
utfärdat, vare det förfallet, och
Konungen underrätte då riksdagen
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande.

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970