Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1967 (Utlåtande 1967:Ku20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Nr 20

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
om intagande i riksdag sstadgan av föreskrifter om
anförandenas längd i frågedebatter.

I motionen nr 475 i andra kammaren av herr förste vice talmannen von
kriesen hemställs, att riksdagen måtte införa bestämmelser i riksdagsstadgan
om tiden för de anföranden, som hålls i de s. k. frågestundsdebatterna,
i enlighet med vad som anförts i motionen, och att utskottet måtte utarbeta
erforderlig text.

Gällande ordning m. m.

Enligt 52 § första stycket riksdagsordningen (RO) är ledamöternas yttranderätt
vid kamrarnas förhandlingar oinskränkt i den mån undantag inte
stadgats i RO själv eller av kammare med stöd av RO. I samband med
enkla frågor ger RO i 52 § tredje stycket stöd för ett sådant undantag: kammare
må föreskriva inskränkningar i »ledamots rätt att erhålla ordet» vid
besvarande av enkla frågor. Med stöd härav har i 20 § kamrarnas ordningsstadgor
(OSt) — som innehåller de närmare reglerna beträffande såväl interpellationer
som enkla frågor — föreskrivits följande i 4 mom. tredje
stycket:

Vid besvarande av enkel fråga må endast den ledamot, som framställt
spörsmålet, och det statsråd, som lämnar svaret, deltaga i överläggningen.
Kammaren vare dock obetaget att, då viss fråga besvaras, på förslag av talmannen
eller annan ledamot besluta upphäva den sålunda stadgade inskränkningen
i yttranderätten; sådant beslut skall fattas utan föregående
överläggning.

Den nyss citerade punkten i 52 § tredje stycket RO ger inte enligt sin
avfattning något stöd för tidsbegränsning av de anföranden som hålls utan
bara för att, som OSt åsyftar, begränsa antalet talare. Sedan länge eftersträvas
emellertid att talarna i samband med besvarande av enkla frågor
skall ålägga sig en frivillig tidsbegränsning till högst två eller tre minuter
för varje anförande. Principen angavs av konstitutionsutskottet år 195b i
ett betänkande (nr 19) med förslag till vissa åtgärder för rationalisering
av riksdagsarbetet. Utskottet uttalade sig för en reformering av frågeinstitutet
efter mönster av det norska systemet med frågetimme och anförde
(kurs. här):

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Praxis i vår riksdag kunde enligt utskottets mening i vissa avseenden anpassas
efter systemet med frågetimme och därmed också i viss mån efter
vad som ursprungligen avsetts med de enkla frågorna. Sålunda borde genom
överenskommelse mellan talmännen och statsrådets ledamöter kunna
åvägabringas, att enkla frågor besvarades några få dagar efter det de framställts.
Vidare borde de enkla frågorna besvaras å regelbundet återkommande
tider, exempelvis så att kamrarna alternerande hölle debatter angående
sådana spörsmål på viss efter rådplägning inom talmanskonferensen bestämd
veckodag. För att en sådan anordning skall kunna omfattas med
mera allmänt intresse förntsättes, att de som yttra sig — såväl statsrådet
som den ledamot som framställt frågan — frivilligt ålägga sig en snäv tidsbegränsning,
så att varje yttrande icke pågår mera än högst två eller tre
minuter. Något förbud för ledamoten att uttrycka sin mening om statsrådets
svar är däremot icke önskvärt och kan för övrigt, på grund av riksdagsordningens
stadganden i förevarande del, icke ifrågakomma för närvarande.

Med en ordning sådan som den av utskottet här förordade borde frågeinstitutet
kunna komma att bättre än hittills motsvara sitt ändamål samt
bliva mera intresseväckande. Med nuvarande innebörd av riksdagsordningens
debattföreskrifter kan tidsbegränsningen tills vidare icke bli annat än
frivillig. Anledning finnes likväl enligt utskottets bedömning till förmodan,
att talarna komma att iakttaga begränsningen. Visar det sig, att så icke
blir fallet, kan grundlagsändring senare övervägas.

En ordning med särskilda frågestunder på bestämda tider varje vecka
i båda kamrarna genomfördes först år 1964, men det har i ett flertal sammanhang
framhållits att den av utskottet förordade tidsbegränsningen bör
iakttas. Sålunda beslöt talmanskonferensen år 1959 (prot. 17/3) »enhälligt
fästa kamrarnas uppmärksamhet på och understryka» utskottets i citatet
ovan kursiverade uttalande. Vidare framhöll talmanskonferensen år 196-''f
i samband med dess beslut om införande av frågestunder (prot. 10/3), att
en förutsättning för att syftet med desamma skulle vinnas bl. a. vore »att
såväl statsråd som kammarledamöter respekterade den i tidigare sammanhang
gjorda rekommendationen om begränsning till två å tre minuter av
tiden för anföranden i frågedebatter».

Det har i skilda sammanhang, senast av talmannen vid andra kammarens
avslutningssammanträde år 1966, påtalats att den frivilliga tidsbegränsningen
i frågedebatter ofta åsidosätts. Utskottet har av grundlagberedningens
arbetsgrupp för frågor rörande riksdagens arbetsformer erhållit vissa statistiska
uppgifter till belysning av förhållandena i andra kammaren under
1966 års riksdag. Det må här antecknas att antalet frågedebatter var 112
under vårsessionen och 86 under höstsessionen och att under vardera sessionen
omkring 50 anföranden i dessa debatter var längre än tre minuter
och över 100 längre än två minuter.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Motionen

Motionären framhåller att systemet med enkla frågor inte fungerar på
ett helt tillfredsställande sätt därför att ledamöterna ofta inte iakttar den
begränsning av anförandenas längd till två å tre minuter som förutsatts.
Det vore därför skäl att i riksdagens reglementariska föreskrifter, helst i
riksdagsstadgan, klargöra hur man tänkt sig den ifrågavarande inskränkningen
i yttranderätten.

Utskottet

I förevarande motion hemställs att en bestämmelse införs i riksdagsstadgan
om den tidsbegränsning, som förutsatts bli iakttagen av talarna i samband
med besvarande av enkla frågor. Utskottet instämmer med motionären
i att nämnda begränsning bör bättre bekantgöras genom en formell
föreskrift. Vid avfattningen måste iakttas att inskränkningen av yttrandefriheten
i princip är frivillig. Beträffande placeringen är att beakta, att bestämmelser
om spörsmålsinstituten för närvarande ges i kamrarnas ordningsstadgor,
20 §. Utskottet anser i och för sig, att dessa institut med hänsyn
till deras betydelse borde regleras i riksdagsstadgan, men finner sig inte
kunna nu föreslå en sådan ändring. Den förordade bestämmelsen bör därför
i stället intas i 20 § ordningsstadgorna. Ett förslag har utarbetats av utskottet
och bifogas detta utlåtande. Utskottet äger emellertid inte föreslå
någon ändring i ordningsstadgorna utan hemställer,

att motionen 11:475 måtte anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 21 februari 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Dahl*,
Sörenson, Dahlberg och fröken Stenberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, Magnusson
i Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping,
Larsson i Luttra, Mossberg och Norrby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Bilaga

Förslag till ändrad lydelse av 20 § 4 mom. kamrarnas ordningsstadgor

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Sedan vederbörande---------— eller val.

Svar å—--------utdelade svaret.

Vid besvarande---—----föregående överläggning.

Svar på enkla frågor och anföranden
i anledning därav böra icke överskrida
tre minuter.

Sedan alla--------förklaras avslutad.