Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13 (Utlåtande 1950:Ku13 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning ha båda kamrarna den 14 mars
1950 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 88,
däri Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 10 februari 1950 föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet;

2) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse
i stad;

3) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse; 4)

lag angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse
i Stockholm;

5) lag angående ändrad lydelse av 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930
(nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm;

6) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting;

7) förordning om ändrad lydelse av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); samt

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436)
om vägnämnder och länsvägnämnder.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Utskottet har samtidigt till behandling förehaft de i anledning av propositionen
till utskottet hänvisade motionerna nr 388 i första kammaren av
herr Mannerskantz, nr 479 i andra kammaren av herr Larsson i Stockholm
samt nr 480 i andra kammaren av herrar Holmberg och Persson i Landafors.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets
redogörelse för Kungl. Maj :ts föreliggande förslag i de delar, som
yrkandena i varje särskilt fall avse. I fråga om de skäl motionärerna anfört
till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 2 avd. Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Inledning.

Kommunalförordningarna av år 1862 byggde på principen att de kommunala
förtroendeuppdragen skulle vara oavlönade. Det efterhand uppkommande
önskemålet om ökad befogenhet för kommunerna att lämna gottgörelse
till sina förtroendemän ledde emellertid till partiella reformer i kommunalförfattningarnas
ersättningsbestämmelser. Sålunda medgavs kommun
rätt att besluta arvode till kommunalnämndens ordförande, liksom
särskilda ersättningsregler infördes för ledamöter i taxeringsnämnd, pensionsnämnd
och byggnadsnämnd samt ordförande i fattigvårdsstyrelse i
vederbörande specialförfattningar.

För landstingens del innehöll landstingsförordningen från början bestämmelser
om reseersättning för landstingsmän och revisorer. År 1912 infördes
regler om dagtraktamente för landstingsmän.

På grundval av förslag av 1919 års kommunalförfattningssakkunniga till—
kommo åren 1923 och 1924 nya ersättningsbestämmelser. Dessa gälla i
huvudsak alltjämt och återfinnas i 25 och 42 §§ lagen om kommunalstyrelse
på landet, 29 § lagen om kommunalstyrelse i stad, 22 och 39 §§ lagen
om församlingsstyrelse, 28, 39 och 42 §§ lagen om kommunalstyrelse i
Stockholm, 23 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm samt 23 och
43 §§ lagen om landsting. Frågan om ersättning till landstingsmän upptogs
vid 1942 och 1947 års riksdagar, varvid höjningar av landstingsmännens
dagtraktamente skedde.

Önskemål om ändring i gällande lagstiftning om ersättning till kommunala
förtroendemän ha framförts både i riksdagen och från kommunernas
sida. I anledning av motioner (II: 6 och II: 81) väckta vid 1945 års riksdag
tillstyrkte konstitutionsutskottet en allmän översyn av ifrågavarande bestämmelser
(uti. nr 16). Vid denna utredning borde bl. a. beaktas, att kommunerna
bereddes ökade möjligheter att kompensera ordförande i kommunalfullmäktige
och kommunalstämma för kostnader och besvär för uppdragets
fullgörande. Vidare ansåg utskottet i likhet med de kommunala
förbunden, att de i lag stadgade maximigränserna för dagtraktamenten till
kommunala förtroendemän borde höjas. Utskottet fann det också kunna
ifrågasättas, om icke särskilt dagtraktamente borde utgå enligt vissa grunder
till sådana förtroendemän, ledamöter av såväl fullmäktige som nämnder
o. d., som bodde på så stort avstånd från sammanträdesorten, att de
måste övernatta där. Även bestämmelserna om reseersättningens storlek
borde så regleras, att denna komme att motsvara resekostnaderna till deras
hela belopp. Vid en utredning borde de bestämmelser angående ersättningar
till kommunala förtroendemän, som återfunnes i andra författningar än
kommunallagarna, också tagas under omprövning. Utskottets utlåtande föranledde
riksdagens skrivelse nr 278 med begäran om utredning i ämnet.
Riksdagens skrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t till 1946 års kommunal -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 3

lagskommitté, som den 3 juni 1949 avgav sitt Betänkande II med förslag
till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag
(SOU 1949: 24). över kommunallagskommitténs förslag
ha efter remiss statskontoret, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser
samt styrelserna för Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund och Svenska landstingsförbundet yttrat sig. överståthållarämbetet
har överlämnat yttranden av stadsfullmäktige i Stockholm samt av kyrkofullmäktige
i tre av stadens församlingar. Vid länsstyrelsernas utlåtanden
vore fogade yttranden från kommunala organ i 48 städer, 111 köpingar,
municipalsamhällen och landskommuner samt 35 församlingar ävensom
från förvaltningsutskotten vid de flesta landstingen.

Förevarande proposition, som i allt väsentligt bygger på kommitténs
förslag, innefattar nya regler om dagtraktamente och ersättning för särskild
resdag, resekostnadsersättning, arvode och annan kostnadsersättning. Hänsyn
har vidare tagits till ersättning enligt särskilda författningar utanför
kommunallagarna. Härtill kommer förslaget om införande av pension för
vissa kommunala förtroendemän.

Allmänna synpunkter.

Som grundläggande princip med avseende å de kommunala förtroendeuppdragen
gäller, att dessa skola vara oavlönade. Någon ändring härutinnan
innebär det framlagda förslaget icke. Såväl kommunallagskommittén som
departementschefen har framhållit, att ersättning till förtroendemännen alltjämt
skall få utgå endast i de fall och inom de gränser som angivas i kommunallag
eller annan författning, varjämte förtroendemännen regelmässigt
icke ha någon ovillkorlig rätt till ersättning ens i dessa fall.

Gällande ersättningsregler ha emellertid enligt kommittén och departementschefen
numera kommit att framstå som otillfredsställande. Kommittén
uttalade att syftet med ersättningsreglerna vore att underlätta för medborgarna
att deltaga i den kommunala självstyrelsen. Detta deltagande kunde
inkräkta på den enskildes arbetstid och därigenom minska hans inkomster.
Det kunde vidare åsamka honom direkta kostnader, såsom för resor, vivre
m. m. Ofta ställde det krav på arbetsprestationer från hans sida. Icke alla
medborgare kunde utan vederlag göra uppoffringar av nu nämnda slag i
samhällets tjänst. Det vore emellertid angeläget, att ingen av ekonomiska
skäl hindrades från att deltaga i det kommunala arbetet. Delvis vore det
ett allmänt demokratiskt intresse, som här gjorde sig gällande och som
krävde, att alla medborgare, oavsett sina ekonomiska villkor, borde ha
möjligheter att göra en insats i samhällsarbetet. Men det kunde också sägas
vara ett speciellt kommunalt intresse, att personer, som åtnjöte kommunmedlemmarnas
förtroende och som kanske vore särskilt lämpade för kommunala
uppdrag, icke av hänsyn till sin ekonomi hindrades att åtaga sig

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

dylika uppdrag. Enligt kommittén tillgodosåge gällande ersättningsregler
icke det sålunda angivna syftet. Såväl flertalet remissinstanser som departementschefen
ansluta sig till denna mening.

Det i propositionen framlagda förslaget innefattar en vidgning av de möjligheter
kommunerna för närvarande ha alt i vissa bestämda former utge
ersättning, varjämte i lagförslagen intagits nya regler om ersättning för
särskild resdag och pension.

Tanken att kommun skulle erhålla rätt att utge gottgörelse för mistad
arbetsförtjänst som en särskild ersättningsform vid sidan av dagtraktamentet
har däremot avvisats. Kommittén anförde härom, att ett system, som
innefattade en särskild regel om gottgörelse för inkomstbortfall, skulle
medföra betydande svårigheter i tillämpningen. I många fall bleve det
nämligen svårt att beräkna inkomstförlusten, särskilt i fråga om lantbrukare,
egna företagare och fria yrkesmän. Därvid uppkomme även frågan
huru ersättningskravet skulle styrkas av vederbörande. Departementschefen,
som ansluter sig till dessa synpunkter, framhåller härutöver, att förekomsten
av väsentligt olika ersättningar för deltagande i samma sammanträde
synes föga tilltalande, vartill kommer att systemet kan medföra en
allvarlig påfrestning av vissa kommuners ekonomi.

Utskottet.

Principen att de kommunala förtroendeuppdragen skola vara oavlönade
utgör, såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 16 år 1945, ett naturligt
och värdefullt moment i den kommunala självstyrelsen. Propositionen ansluter
sig till denna tanke. Den företagna utredningen bekräftar ävenledes
den uppfattningen, att nuvarande ersättningsregler äro otidsenliga. Icke
minst den omständigheten, att kommunerna i betydande utsträckning ha
fattat beslut om ersättning, vilka kommit att stå i strid mot gällande lagregler,
omvittnar sagda förhållande. För tillgodoseende av tillgången på väl
kvalificerade kommunala förtroendemän ter sig en reform av gällande ersättningsregler
nödvändig. De förslag som i propositionen framlagts äro
enligt utskottets mening väl ägnade att läggas till grund för en revision av
dessa regler.

Dagtraktamenten och ersättning för särskild resdag.

För primärkommunernas del gäller, att dagtraktamente kan utgå till vald
ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning samt till revisor
såsom gottgörelse för deltagande i sammanträde eller förrättning inom
kommunen i kommuns angelägenhet med högst fem kronor för sammanträdes-
eller förrättningsdag. Landstingsman åtnjuter under landstingets
möte dagtraktamente med 24 kronor, om han ej bor å den ort, där tinget
hålles, och med 16 kronor om han är bosatt där; dagtraktamente kan även

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 5

utgå med högst motsvarande belopp till ledamot av förvaltningsutskottet
samt utsedd ledamot av annan landstingets styrelse eller nämnd eller av
styrelse för landstingets inrättning eller av särskild beredning mellan
landstingets möten samt till revisor för deltagande i sammanträde eller
förrättning i landstingets angelägenhet inom landstingsområdet.

Beträffande resor utom kommuns område respektive landstingsområde
gäller icke någon begränsning av beloppet.

Kommittén framhöll, att lagstiftaren närmast avsett traktamentet såsom
en kompensation för mistad arbetsförtjänst och för direkta utgifter i samband
med sammanräde eller förrättning samt understundom såsom gottgörelse
för utfört arbete. Ur var och en av dessa synpunkter tedde sig enligt
kommittén det nuvarande traktamentet för lågt. De nuvarande arbetslönerna,
de understundom långa resvägarna, arbetsuppgifternas ökning, önskemålet
om möjlighet att i särskilda fall kunna förlägga sammanträdena
till arbetstid, den allmänna kostnadsökningen samt behovet av någon ersättning
för utfört arbete motiverade en höjning av dagtraktamentet. De nuvarande
beloppens otillräcklighet visade sig däri, att bestämmelserna härom
åsidosattes mycket ofta och i skilda hänseenden. Kommittén förordade
att maximum för dagtraktamentet i primärkommunerna höjdes till tio kronor
men att traktamentet för särskilt tidskrävande sammanträde eller, där
det eljest funnes påkallat av särskilda förhållanden, skulle få sättas till
högre belopp, dock högst sexton kronor.

Departementschefen ansluter sig i princip till kommitténs förslag. Maximibeloppet
å sexton kronor för vissa sammanträden och förrättningar finner
departementschefen likväl för snävt utmätt bl. a. med hänsyn till rådande
praxis inom kommunerna. I propositionen föreslås, att något högsta
belopp för traktamentet icke skall utsättas i lagen. Angives ett högre belopp
föreligger enligt departementschefen risk att traktamentet bestämmes i närheten
av maximum så snart förutsättningarna för det högre traktamentet
över huvud äro för handen.

Kommittén avvisade tanken att även ledamöter i kommunernas representativa
organ skulle kunna erhålla dagtraktamente under åberopande av
tullmäktigeuppdragets särskilda karaktär samt den i jämförelse med ledamotskapet
i styrelser och nämnder mindre omfattning, vari detta tager
sin innehavares tid i anspråk.

Departementschefen uttalar härom, att ifrågavarande förtroendemän
lör närvarande torde uppbära sådan ersättning endast i några få kommuner
samt att vid remissbehandlingen uttryckliga önskemål i angiven riktning
framförts blott från Stockholms stad, varför det ej synes påkallat att
under sådana förhållanden utvidga de traktamentsberättigades krets.

Kommittén föreslog vidare bestämmelser om ersättning för särskild resdag,
vilken ersättning skall kunna utgå till traktamentsberättigade samt
fullmäktige då resan till eller från sammanträde eller förrättning måste

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

göras på särskild dag. Denna nya ersättningsform borde enligt kommittén
utgöra kompensation för såväl mistad arbetsförtjänst som direkta utgifter
för kost och logi under den tid som resan varade utöver sammanträdeseller
förrättningsdagen.

Departementschefen anför, att då denna ersättningsform synes fylla ett
verkligt behov särskilt för vissa vidsträckta kommuner i Norrland, förordas
kommitténs förslag härutinnan. För landstingens del föreslås icke någon
ändring av gällande regler om dagtraktamente under resdag.

I motionen nr II: 480 av herrar Holmberg och Persson i Landafors föreslås
att kommun bör givas laglig rätt att besluta om traktamentsersättning
även åt fullmäktig för såväl resdag som sammanträdesdag enligt samma
grunder som föreslagits för »nämndledamot och revisor», samt att traktamenten
åt landstingsmän böra utgå i samma ordning som föreslagits för
primärkommunerna, därvid ej heller för landstingens del någon maximering
av ersättningsbeloppen bör förekomma.

Utskottet.

I yttranden till utskottet vid förevarande frågas behandling år 1945 framhöllo
de kommunala förbunden, att nu medgivna dagtraktamenten vore för
låga. Utskottet, som anslöt sig till denna uppfattning, har icke funnit anledning
till erinran mot propositionens förslag i denna del. Den grundläggande
regeln om ett maximibelopp av tio kronor för sammanträdes- eller
förrättningsdag synes väl avvägd. Det får sedan ankomma på kommunerna
att inom denna ram och med hänsyn till sina förhållanden bestämma
traktamentsbeloppen. I fråga om förhöjt traktamente för särskilt tidskrävande
sammanträde torde generella regler utan svårighet kunna utformas
av det beslutande organet. Med avseende å de särskilda förhållanden, som
i övrigt kunna påkalla sådant traktamente, böra fullmäktige såvitt möjligt
i generella regler angiva de allmänna förutsättningarna härför. Möjligheten
att i dylika fall utge ett högre traktamente bör lagfästas på sätt föreslagits.

De nya reglerna om ersättning för resdag skulle komma att överensstämma
med den av utskottet år 1945 framförda tanken på särskild ersättning
åt förtroendemän, som bo långt från sammanträdesorten. De i lagförslaget
intagna bestämmelserna härutinnan, vilka utskottet tillstyrker,
komma att bilda en motsvarighet till den traktamentsersättning som enligt
landstingslagen utgår till landstingsman och ledamot av landstingets förvaltningsutskott
m. fl. för resa till och från sammanträdesorten.

Såväl av kommittén som av departementschefen ha anförts avgörande
skäl mot tanken på traktamentsersättning till ledamöterna i de kommunala
representationerna. Under hänvisning till dessa uttalanden får utskottet
avstyrka bifall till de i motionen II: 480 framlagda förslagen i ämnet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Resekostnadsersättning.

Reseersättning kan enligt gällande regler utgå till traktamentsberättigad
förtroendeman och till ledamot av kommunalfullmäktige, däremot ej till
stadsfullmäktig. En förutsättning är att våglängden mellan vederbörandes
hemvist och sammanträdesstället överstiger 5 km eller i fråga om fullmäktige
10 km. Ersättningen är på det sätt maximerad, att den icke får överstiga
hälften av belopp, beräknat efter lägsta avgift för automobil- eller hästskjuts,
där icke järnväg eller omnibus finnes att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga avgiften för tredje klass biljett på järnväg
eller plats i omnibus, om något av dessa fortskaffningsmedel finnes, eller
för salongsplats på fartyg, om resan sker med sådant. I fråga om resa
utanför kommunen är kommunen berättigad att bestämma andra grunder
för reseersättningen än de sålunda angivna.

Resekostnadsersättning åtnjutes av landstingsmän och traktamentsberättigade
förtroendemän inom landstingsförvaltningen. Beloppet beräknas efter
avgiften i andra klassens vagn å järnväg eller, om sådan vagnsklass icke
finnes i tredje klassens vagn, för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer,
en salongsplats på fartyg samt, i den mån resan icke kan företagas
med järnväg eller fartyg, ersättning per tillryggalagd kilometer, beräknad
efter lägsta inom landstingsområdet för taxeautomobil fastställda taxa.

Kommittén föreslog beträffande resekostnadsersättning till förtroende*
männen i primärkommun att de nuvarande bestämmelserna skulle jämkas
i tre avseenden. Där icke järnväg, omnibus eller fartygslägenhet, eller, såvitt
städerna anginge, spårväg kunde begagnas, skulle resekostnadsersättning
kunna utgå högst med lägsta avgiften för taxeautomobil. Det minsta
avstånd, vid vilket resekostnadsersättning kunde utgå, skulle sättas lika för
nämndledamöter och fullmäktige och bestämmas till tre kilometev. Även
ledamöter av stadsfullmäktige skulle enligt förslaget kunna få resekostnadsersättning.

Departementschefen ifrågasätter, att kommunerna borde kunna lämnas
full frihet på detta område. Att kommunerna skulle bindas genom detaljföreskrifter
härvidlag synes för departementschefen mindre nödvändigt.
Då några önskemål härutinnan emellertid icke framkommit från kommunernas
sida, har departementschefen ej funnit skäl förorda en dylik
reform. Propositionen följer därför i förevarande del helt kommitténs
förslag.

Utskottet.

De föreslagna bestämmelserna tillgodose det av utskottet i dess utlåtande
nr 16 år 1945 understrukna behovet av en ersättning, som kan motsvara
resekostnaderna till hela deras belopp. Det synes utskottet skäligt, att fullmäktig
kan erhålla resekostnadsersättning på samma sätt som andra för -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

troendemän. Den för samtliga kategorier enligt förslaget minsta ersättningsgilla
färdsträckan å tre kilometer synes väl avpassad. Utskottet tillstyrker
sålunda helt de i propositionen framlagda förslagen i förevarande
del.

Arvode.

Enligt gällande bestämmelser kan arvode lämnas till sådan ledamot av
kommunal styrelse, nämnd eller beredning, som utses till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom
styrelsen, nämnden eller beredningen samt till revisor. Arvodesbeloppet
skall bestämmas för högst ett år i sänder och får ej överstiga vad som på
grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt. Ej heller får
det bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring,
som uppdragets innehavare går förlustig genom dess fullgörande.

För att bliva gällande skall arvodesbeslut, som ej endast innebär förnyande
av för nästföregående år fattat, lagligen gällande beslut, godkännas
av länsstyrelsen och för detta ändamål underställas i viss ordning.

För landstingen stadgas, att arvode kan utgå till innehavare av vissa förtroendeuppdrag
inom förvaltningsutskottet och andra landstingets särskilda
organ samt till revisorer efter motsvarande grunder som i primärkommunerna.

Kommittén, som icke föreslog några mer väsentliga ändringar i gällande
regler, uttalade att förtroendemännen i viss utsträckning erhölle alltför
låga arvoden. Med hänsyn till den arbetsbörda som regelmässigt åvilar ordföranden
i kommuns beslutande organ utanför stämmans eller fullmäktiges
sammanträden, föreslog kommittén, att arvode skulle kunna utgå till
denne förtroendeman, något som för närvarande vore förbjudet i''kommunallagarna.
Vidare förordade kommittén, att gällande skyldighet att underställa
arvodesbeslut länsstyrelsens prövning skulle upphöra, enär regeln
härom vore av ringa praktisk betydelse.

Departementschefen ansluter sig till kommitténs förslag i förevarande
de!.

Utskottet.

De föreslagna bestämmelserna om arvode innebära bl. a. en förenkling
av gällande regler, vilka äro onödigt detaljerade. Den mest framträdande
nyheten i förslaget består däri, att arvode skall kunna utgå även till ordförande
i stämma och fullmäktige. Med hänsyn till det ofta tidsödande
arbete som ordföranden har att utföra vid sidan av sammanträdena, är
det välmotiverat att medge kommunerna rätt att härför lämna arvode åt
innehavarna av dessa för den kommunala självstyrelsen så betydelsefulla
uppdrag. Det torde ej heller föreligga någon risk för att arvodena komma

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

att utgå med omotiverat höga belopp. De skäl kommittén anfört för ett
upphävande av underställningsförfarandet i förevarande del har utskottet
funnit bärande. Utskottet tillstyrker alltså de föreslagna arvodesreglerna.

Kostnadsersättning.

Kostnadsersättning, d. v. s. ett avrundat belopp att användas för utgifter,
som för kommunens räkning påkallas vid uppdrags fullgörande, kan lämnas
dels till arvodesberättigade förtroendemän inom de borgerliga primärkommunerna,
dels ock till stämmas och fullmäktiges ordförande. I fråga
om den förstnämnda gruppen förtroendemän kan gottgörelsen avse kostnader
för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, beträffande
stämmo- och fullmäktigeordförande därjämte kostnad för skrivhjälp.

Kommittén föreslog i fråga om kostnadsersättning att de nuvarande
smärre skiljaktigheterna mellan sådan ersättning till ordförande å stämma
och i fullmäktige, å ena, samt till andra ersättningsberättigade förtroendemän
å andra sidan skulle undanröjas. Kommittén fann härvid, att de olika
slagen av utgifter ej borde exemplifieras i lagen utan att där endast borde
angivas, att ersättning kunde avse utgifter över huvud taget, som för kommunens
räkning påkallades vid uppdragets fullgörande. Till dessa utgifter
hänfördes även representationskostnader.

Departementschefen biträder kommitténs förslag i ämnet.

Utskottet.

Det framlagda förslaget om förenklade och enhetliga regler om kostnadsersättning
är enligt utskottets mening ändamålsenligt. Att upprätthålla den
nuvarande skillnaden mellan ordförande i fullmäktige och å stämma å ena
samt övriga arvodesberättigade förtroendemän å andra sidan med avseende
på ersättning för skrivhjälp är varken nödvändigt eller lämpligt.
Även till förslaget om borttagande av den nu i lagtexten förekommande
exemplifieringen av utgifterna vill utskottet ansluta sig.

Ersättningsbestämmelser utanför kommunallagarna.

Ersättningsbestämmelser förekomma utanför de egentliga kommunallagarna
antingen i form av hänvisning till dessa eller såsom särskilda
regler.

Enligt 146 § taxeringsförordningen kunna av kommun valda ledamöter
i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun
valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd åtnjuta dels traktamentsersättning,
dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning
enligt resereglementet. Enligt samma paragraf i taxeringsförordningen
äga av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

rätt att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning enligt
de i 145 § 8 mom. av förordningen angivna grunderna.

Av landsting (förvaltningsutskott) utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
och särskild taxeringsnämnd åtnjuta ersättning av landstingets
medel efter motsvarande grunder, som gälla för ledamöter i lokala taxeringsnämnder
respektive av stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild
taxeringsnämnd.

Kommittén föreslog, att de av kommun valda ledamöterna i beredningsnämnd,
fastighetstaxeringsnämnd och lokal taxeringsnämnd samt de av
stadsfullmäktige utsedda ledamöterna i särskild taxeringsnämnd skulle
kunna åtnjuta ersättning efter samma grunder som enligt kommunallagarna
föreslagits skola gälla för ledamöter i kommunala styrelser och
nämnder. I fråga om de av landsting (förvaltningsutskott) utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnd och särskild taxeringsnämnd föreslog
kommittén, att dessa i ersättningshänseende skulle jämställas med innehavare
av landstings kommunala förtroendeuppdrag i allmänhet.

Departementschefen förordar sådan ändring av kommitténs förslag till
ny lydelse av taxeringsförordningen, att ifrågavarande förtroendemän må
kunna åtnjuta dagtraktamente, ersättning för särskild resdag och resekostnadsersättning
efter de grunder, som enligt förslaget stadgas om sådan
gottgörelse till ledamöter i styrelser och nämnder i primärkommunerna, i
syfte att bibehålla den nuvarande överensstämmelsen mellan av primärkommun
och landsting utsedda ledamöter i samma taxeringsorgan.

I 16 § byggnadsstadgan föreslcrives, att frågor huruvida ledamot av
byggnadsnämnden må åtnjuta arvode samt arvodets storlek avgöras av
stadsfullmäktige. Enligt 106 § byggnadsstadgan gäller samma regel för
byggnadsnämnd i landskommun. Kommittén, som fann att en sådan
särbestämmelse knappast vore behövlig, föreslog att den skulle utmönstras
ur stadgan. I stället skulle kommunallagarnas regler gälla.

Departementschefen avvisar förslaget härom under anförande bl. a. att
arvodets borttagande skulle kunna medföra en icke avsedd användning av
det högre traktamentet.

Kommittén föreslog slutligen, att vissa andra uppdragshavare skulle
kunna få ersättning, nämligen av kommun utsedda valmän (ombud) för
val av ägodelnings- och vattenrättsnämndemän samt ledamöter av vägnämnd.
Det förstnämnda förslaget bör enligt departementschefen upptagas
till prövning i samband med andra ändringar i jorddelningslagen. Kommitténs
förslag om ändring i lagen om vägnämnder och länsvägnämnder tillstyrkes
däremot av departementschefen.

Utskottet.

Vad angår fastighetstaxeringsnämnderna utses kommunvis två ledamöter,
vilka tjänstgöra vid taxering inom kommun för vilka de valts. Detta

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

medför, att de av landstinget valda ledamöterna, som tjänstgöra i hela taxeringsdistriktet,
antingen kunna erhålla ersättning som kan variera med
hänsyn till de lokala besluten om ersättning eller ock, därest de erhålla
bestämd ersättning under hela taxeringsarbetet, kunna komma i åtnjutande
av ersättning som i vissa fall kan avvika från de av kommun valda ledamöternas.
Den av departementschefen föreslagna ordningen för ersättning åt de
av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd följer den
förra linjen. Den åsyftar att uppnå lika ersättning för de av primärkommun
respektive landsting utsedda ledamöterna. Enligt utskottets mening
är den senare linjen att föredraga; de därmed förbundna olägenheterna
uppvägas av fördelen av att enhetliga regler tillämpas vid alla av landstinget
meddelade uppdrag. Beträffande ledamöterna i sådan särskild taxeringsnämnd,
som helt väljes av landstingets förvaltningsutskott, synes över
huvud ej föreligga något behov av anknytning till de primärkommunala
reglerna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill utskottet för sin del förorda, att
ersättningsreglerna utformas efter de av kommittén angivna grunderna. En
redaktionell jämkning av kommitténs lagförslag har synts utskottet lämplig.
I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot propositionens
förslag i denna del.

Pension.

Kommunallagarna medgiva i sin nuvarande lydelse icke kommun rätt
att bevilja pension åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. En
enhetlig praxis från regeringsrätten omvittnar detta förhållande.

Kommittén ansåg, att följande skäl talade för en dylik pensionsrätt. Det
vore skäligt att kommunal förtroendeman kunde få åtnjuta pension därest
han under en lång följd av år för kommunens räkning utfört ett arbete,
som tagit nästan hela hans arbetstid i anspråk och som i andra kommuner
utfördes av tjänstemän. Särskilt otillfredsställande måste det anses vara,
om en sådan person på grund av att han ägnat sig åt kommunala värv
blivit urståndsatt att sörja för sin ålderdom och till följd härav skulle
komma i brydsamma ekonomiska omständigheter vid avgången från sina
kommunala befattningar.

Angående behovet på landsbygden av en dylik möjlighet framhöll kommittén,
att sådant behov hittills framför allt förelegat i medelstora kommuner,
där alla förvaltningsbestyr åvila de kommunala förtroendemännen.
I och med att kommunindelningsreformen genomfördes skulle en del av
dessa kommuner upphöra och det av förtroendemännen utförda arbetet
överflyttas på tjänstemän. Behovet av pensioneringsbestämmelser torde
därför komma att minskas. I den mån man i de nybildade eller bestående
kommunerna infört en till kommunalnämnden centraliserad medelsför -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

valtning skulle emellertid ordföranden eller innehavaren av annan befattning
inom nämnden alltjämt få ägna hela eller större delen av sin arbetstid åt
kommunala göromål. Enligt kommitténs mening kunde därvid stundom
uppkomma fall, då det måste anses skäligt, att kommunerna ägde bevilja
pension åt en sådan förtroendeman, som under en lång följd av år innehaft
sin befattning.

Kommittén framhöll vidare, att det efter kommunindelningsreforinens
genomförande även i en del kommuner, där det i och för sig vore lämpligast
att anställa tjänstemän, med hänsyn till svårigheterna för alla storkommuner
att erhålla kompetenta sådana torde bli nödvändigt att åtminstone tills
vidare anlita förtroendemän för förvaltningen. I vissa fall torde kommunerna
också för dessa förtroendemän få behov av att kunna bevilja pension.

Det föreliggande behovet framginge enligt kommittén därav att det särskilt
under senare år funnes exempel på att kommuner beslutat om pensionering.
I några kommuner hade fullmäktige direkt i strid med lagen tillerkänt
innehavare av kommunala förtroendeuppdrag pension. I andra
kommuner — det torde gälla flertalet fall — hade man i stället på olika
omvägar kringgått det förbud mot pensionering, som kommunallagarna
nu måste anses innehålla. Vanligen hade förtroendemannen därvid anställts
såsom tjänsteman, kanske blott under något år. När han slutat denna
tjänst, hade han tillerkänts pension, vars storlek i huvudsak beräknats med
hänsyn till det förtroendeuppdrag han tidigare innehaft. Det hade också
förekommit, att kommunen för att kunna utge en mot pension svarande
ersättning till förtroendemannen inrättat något slags skenbefattning åt
denne.

I frågan vilka kommunala förtroendemän, som borde kunna beviljas
pension, framhöll kommittén till en början att pension endast borde få
utgå till den, som för sitt arbete för kommunens räkning uppburit arvode.
Vidare hade den huvudprincipen uppställts, att pension endast skulle
kunna komma i fråga för förtroendemän, vilkas arbete med hänsyn till sin
art vore jämförbart med vad en tjänsteman har att utföra och vilket också
varit av sådan omfattning, att en tjänsteman skulle ha behövt anställas, om
arbetsuppgifterna icke anförtrotts åt förtroendemannen. I samband härmed
avvisade kommittén tanken att landstingen och de kyrkliga kommunerna
skulle få befogenhet att pensionera sina förtroendemän. Kommittén
fann jämväl övervägande skäl tala mot en rätt för den borgerliga primärkommunen
att bevilja pension åt ordföranden i kommunens beslutande
organ. Det framhölls, att kommittén vid förslagets framläggande närmast
haft ordförande, kassaförvaltare och verkställande ledamöter i vissa nämnder
och styrelser i åtanke. Revisorer vore icke i behov av pensionering.

Övriga förutsättningar för pension vore enligt kommitténs mening, att
förtroendemannens uppdrag borde vara jämförbart med en tjänstemans, att
hänsyn skulle tagas till samtliga de uppdrag för vilka han åtnjutit arvode,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

att befattningen innehafts under en lång följd av år, minst tolv, samt att
hänsyn borde tagas endast till tid som infallit före fyllda 65 år.

Pensionens storlek borde stå i relation till det arvode som utgått och den
tid uppdraget innehafts.

I ett särskilt yttrande av en av kommitténs ledamöter, herr Ragnar
Bergh, avstyrktes tanken på pensionering av kommunala förtroendemän.
Däremot ansåg reservanten, att primärkommunerna i samband med ändrad
kommunindelning eller ändrad organisation av den kommunala förvaltningen
under samma betingelser som kommittén angivit i fråga om pension
borde beredas möjlighet att tillerkänna gratifikation åt förtroendeman,
som lämnade sitt uppdrag. Bestämmelser därom borde införas i särskild
författning.

I en annan reservation till kommitténs betänkande, avgiven av herr Yngve
Larsson, samt i några remissyttranden framfördes vissa principiella och
praktiska betänkligheter mot förslaget, vilka varit utgångspunkt för förslag
till en annan lösning av pensionsfrågan. I allmänhet hade härvid förordats
att pensioneringsbestämmelserna skulle införas i reglementet för
kommunalnämnden eller drätselkammaren. Härigenom skulle pensionen
knytas till i förväg angivna objektiva betingelser och man skulle undvika
personliga pensionsbeslut.

Departementschefen ansluter sig till kommittén i fråga om pensionering
av vissa kommunala förtroendemän och biträder vad kommittén uttalat
rörande förutsättningarna för utgivande av pension.

Med avseende å tanken att intaga pensionsbestämmelser i de kommunala
reglementena uttalade departementschefen:

De principiella invändningarna mot de kommunala pensionerna synas
emellertid med lika stort eller större fog kunna riktas mot den sistnämnda
ordningen. Då man talat om att dylika pensioner skulle sudda ut gränserna
mellan förtroendemän och tjänstemän lär detta sålunda i ännu högre grad
gälla för det fall att pensionerna göras reglementsbundna. Detta skulle ju
innebära att varje innehavare av vissa förtroendeuppdrag, som uppfyllde
i reglemente fastslagna villkor i fråga om ålder, tjänstetid etc., skulle vara
pensionsberättigad. Den som utsågs till en i reglementets pensionsbestäminelser
avsedd förtroendepost skulle eventuellt på förhand kunna räkna ut
att han efter vissa år kunde få pension, pensionsrätten bleve kanske rentav
för honom en förutsättning för att han skulle åtaga sig uppdraget. En sådan
förtroendemans ställning synes mig mycket likartad med en tjänstemans.
Olägenheterna med denna ordning äro enligt min mening uppenbara. Ifrågavarande
förtroendeuppdrags karaktär skulle förändras sannolikt ofta till
nackdel för det kommunala arbetet, man skulle riskera krav på även andra
förmåner eller på högre arvode från uppdragstagarens sida och då denne
stod under omval skulle det troligen ej sällan bli svårt att utse en annan
person, även om detta på sakliga grunder vore väl befogat.

Den av kommittén förordade ordningen, som närmast tar sikte på individuella
pensionsbeslut, synes ej behöva få dessa konsekvenser. Pensionsfrågan
kommer med en sådan ordning sannolikt att bli aktuell och därför

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

påverka förtroendeuppdragets karaktär först då förutsättningarna för
pensionering kunna väntas vara för handen inom en nära framtid, däremot
knappast då vederbörande utses till sin förtroendepost. Och har pensionsrätten
icke i lagen bundits vid i detalj angivna förutsättningar om tjänstetid
och levnadsålder, synas icke heller vid förstnämnda tidpunkt olägenheterna
behöva vara så betydande. Risken för att vederbörande skulle »bita
sig fast» vid sitt förtroendeuppdrag endast för att bli berättigad till pension
torde sålunda vara ringa. En sådan inställning kan däremot tänkas
förekomma — och detta redan med nuvarande bestämmelser — på den
grund att vederbörande är så ekonomiskt beroende av arvoden från kommunen,
att han ej gärna vill lämna sina uppdrag. I dylika fall böra alltså
pensionsmöjligheten i stället för att hålla kvar uppdragstagaren kunna underlätta
hans avgång vid en för kommunen lämplig tidpunkt.

Mot systemet med särskilda pensionsbeslut i varje individuellt fall har
jämväl invänts att det härvid skulle vara svårt att undvika ovidkommande
personliga eller politiska hänsyn. Emellertid torde denna anmärkning med
visst fog kunna riktas även mot möjligheten att ge förtroendeman arvode;
också vid arvodessättningen kunna nog hänsynstaganden av antydd art
spela en viss roll. Självfallet böra dock pensionsbestämmelserna avfattas så,
att missbruk i antydd riktning såvitt möjligt förhindras — jag viil redan i
detta sammanhang nämnda, att jag därför ansluter mig till förslaget om
underställning av pensionsbesluten. Det bör även understrykas, att pension
över huvud taget icke bör komma i fråga annat än i undantagsfall.
Statskontorets anmärkning att förtroendeuppdraget och därmed förenat
arvode icke gåve tillräckliga hållpunkter för en pensionering gäller knappast
i samma grad om detta fasthålles. För att undantagskaraktären skall
markeras torde, såsom förordats av ett par länsstyrelser, i själva lagen böra
angivas att pension endast får beviljas, då särskilda skäl därtill äro.

Beträffande tillämpningen av pensionsbestämmelserna kan jag i huvudsak
hänvisa till vad kommittén anfört. Jag vill emellertid ånyo understryka,
att pensionen icke får betraktas som en normal och regelmässig form för
ersättning till vissa förtroendemän på samma sätt som dagtraktamente eller
arvode. Det bör icke vara så att pension beviljas åt varje förtroendeman,
som till nöds uppfyller de formella förutsättningarna. Utöver dessa böra
alltid några särskilda skäl finnas, som kunna motivera pension just i det
aktuella fallet. Med hänsyn härtill anser jag personliga pensionsbeslut i
efterhand stå bättre i överensstämmelse med de föreslagna bestämmelsernas
utformning och syfte än beslut grundade på något slags pensionsregleinente.
De kunna dock icke anses hindra en kommun från att sålunda på
förhand reglera pensionsfrågan för vissa förtroendemän. Förutsätter ett
sådant reglemente icke ett senare beslut av fullmäktige i varje särskilt fall,
bör reglementet i likhet med övriga pensionsbeslut underställas länsstyrelsen,
som härvid har att pröva bl. a. om särskilda skäl för pension kan anses
föreligga i de i reglementet avsedda fallen.

I motionen nr I: 388 av herr Mannerskantz hemställes, »dels att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 88 måtte bifalla Kungl. Maj :ts förslag
med den ändringen att 4 mom. 25 § samt stycket b, 80 § i lagen om
kommunalstyrelse på landet jämte motsvarande paragrafer i lagen om

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

kommunalstyrelse i stad och i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm
måtte utgå, samt dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om förslag till sådana bestämmelser, att primärkommun beredes
möjligheter att under särskilda villkor tillerkänna gratifikation åt förtroendeman,
som under viss övergångsperiod lämnar sitt kommunala uppdrag».

I motionen II: 479 av herr Larsson i Stockholm uttalas, att pensionering
i huvudsak endast torde behöva förekomma i fråga om sådana förtroendeuppdrag,
som äga en grundläggande organisatorisk betydelse för förvaltningen
i dess helhet såsom fallet kan vara exempelvis med en kommunalnämnds-
eller drätselkammarordförande eller annan inom den centrala förvaltningsmyndigheten
särskilt utsedd verkställande ledamot. Bestämmelser
om arvode och pension torde enligt motionären i sådant fall böra intagas
i reglementet för kommunalnämnden eller drätselkammaren. Om pensionens
objektiva förutsättningar sålunda i förväg angåves, förminskades
de risker för missbruk som vid personliga pensionsbeslut onekligen kunde
föreligga. En reglering av pensionsfrågan i förväg, antingen genom bestämmelser
i ett reglemente eller genom särskilt kommunalt beslut om villkoren
för pension, vore ägnat att frigöra pensionsfrågans prövning från obehöriga
politiska och personliga hänsyn. Motionären hemställer, att riksdagen
vid bifall till de i propositionen framlagda lagförslagen jämväl måtte godtaga
de i motionen utvecklade synpunkterna.

Utskottet.

Vid ställningstagandet till frågan huruvida vissa förtroendemän böra
kunna komma i åtnjutande av pension ha meningarna brutits. Såväl inom
kommittén som bland remissinstanserna och i motionen I: 388 ha betänkligheter
anförts mot införandet av bestämmelser om pension. Det synes utskottet,
att de anförda betänkligheterna inrymma överdrivna farhågor om
en alltför extensiv tillämpning av pensionsreglerna. De i lagtexten angivna
förutsättningarna för utgivande av pension liksom det föreslagna underställningsförfarandet
utgöra i förening med kommunernas naturliga återhållsamhet
i ekonomiska frågor enligt utskottets mening tillräcklig garanti
för alt missbruk i förevarande avseende icke skall behöva förekomma. Utskottet
vill emellertid för sin del understryka nödvändigheten av en restriktiv
tillämpning av pensionsreglerna i anslutning till uttalandena i kommittébetänkandet
och propositionen, vilka jämte riksdagens egna uttalanden i
ämnet böra vara vägledande för länsstyrelserna vid bedömandet av underställda
beslut.

Utskottet tillstyrker sålunda förslaget att pension under de givna förutsättningarna
må kunna utgå till vissa kommunala förtroendemän och avstyrker
alltså motionen I: 388.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Vad härefter angår de närmare förutsättningarna för utgivande av pension
synas dessa sådana de angivits av kommittén och departementschefen
i huvudsak väl avvägda.

I ett avseende vill utskottet emellertid förorda en annan bedömningsgrund
för pension, nämligen i frågan huruvida densamma bör vara beroende
av att förtroendemannen åtnjutit arvode eller ej. Fall kunna uppkomma,
då förtroendeman, som ägnat övervägande delen av sin arbetstid
åt de kommunala uppdragen utan att ''därför åtnjuta arvode, bör kunna
tilldelas pension. Ehuru dessa fall torde bliva relativt sällsynta, böra enligt
utskottets mening de uttalanden som göras i lagstiftningens förarbeten
icke förhindra utgivande av pension till förtroendemannen. Utskottets
ståndpunkt härvidlag medför även, att den relation emellan arvode och
pension, som kommittén förutsatt skola råda, i vissa fall icke kan upprätthållas.
Någon ändring i lagtexten föranledes icke härav.

Att, på sätt i motionen 11:479 föreslås, bestämmelser om pension skola
intagas i de kommunala reglementena finner utskottet mindre lämpligt.
Risk föreligger nämligen därvid, att pensionering skulle bliva följden i
större utsträckning än som är nödvändig vid individuella pensionsbeslut
i efterhand, vartill kommer svårigheten att vid förtroendeuppdragets början
förutse de omständigheter som i det särskilda fallet kunna berättiga till
pension. Till vad departementschefen i förevarande avseende anfört ansluter
sig utskottet även i övrigt. Utskottet, som sålunda icke kan tillstyrka
bifall till vad i förevarande motion anförts, vill dock framhålla, att den ordning
motionären åsyftar i särskilda fall kan vara ändamålsenlig och då
bör kunna genomföras.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till vad i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition under punkterna 1)—6) och 8) föreslagits
samt med avslag å motionerna I: 388 och II: 480, måtte
antaga följande

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angaende ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet.

Härigenom förordnas, att 25 § 1, 2, 3 och 4 mom. samt 42 och 80 §§ lagen
den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

25 §.

1 mom. Kommunalstämmas ordförande
är icke i denna sin egenskap
berättigad att uppbära arvode eller
ersättning för andra med uppdraget
förenade kostnader än för skrivhjälp,
skrivmaterialier, postporton och dylika
utgifter, som för kommunens
räkning påkallas vid uppdragets fullgörande.
Kommunalstämman må för
ett år i sänder besluta, att sådan ersättning
skall utgå med visst belopp,
vilket icke må överstiga vad skäligt
är med hänsyn till beräkneliga utgifter
av nämnda art.

2 mom. Där det finnes av behovet
påkallat, äger kommunalstämman
besluta, att ledamot av kommunalnämnden
och vald ledamot av annan
kommunal styrelse, nämnd eller
beredning ävensom revisor skola för
deltagande i sammanträde eller förrättning
inom kommunen i kommunens
angelägenhet åtnjuta gottgörelse
av kommunens medel i form av
dagtraktamente med högst fem kro- 1 2

( Föreslag en lydelse:)

25 §.

1 mom. Kommunalstämman må
besluta, att stämmans ordförande
skall åtnjuta arvode för med uppdraget
förenat arbete. Arvodets belopp
skall bestämmas för högst ett
år i sänder och må icke överstiga vad
som är skäligt med hänsyn till g öromålens
omfattning och art. Kommunalstämman
äger ock för ett år i sänder
med visst belopp bevilja ersättning
åt ordföranden för utgifter, som
för kommunens räkning påkallas vid
uppdragets fullgörande.

2 mom. Kommunalstämman äger
besluta, att ledamot av kommunalnämnden
och utsedd ledamot av annan
kommunal styrelse, nämnd eller
beredning ävensom revisor skola för
deltagande i sammanträde eller förrättning
inom kommunen i kommunens
angelägenhet åtnjuta gottgörelse
av kommunens medel i form av
dagtraktamente. Dagtraktamente må
ej överstiga tio kronor för samman -

1 Senaste lydelse av 80 §, se SFS 1946: 485.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1350. 5 samt. 2 avd. Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

nor för sammanträdes- eller förrättningsdag.
Kommunalstämman må
ock besluta, där kommunikationsförhållandena
anses sådant kräva
och våglängden mellan ledamotens
eller revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är
större än fem kilometer, att reseersättning
skall utgå till ledamoten eller
revisorn. Denna ersättning må
icke överstiga hälften av belopp, beräknat
efter lägsta avgift för automobil
eller hästskjuts, där icke järnväg
eller omnibus är att tillgå eller
fartygslägenhet begagnas, ej heller
överstiga avgiften för tredje klass
plats på järnväg eller plats i omnibus,
där något av dessa fortskaffningsmedel
finnes, eller för salongsplats
på fartyg, där resan såmedelst
sker.

Ersättning för x-esa, som enligt
uppdrag i kommunens angelägenhet
företages utom kommunen av person,
som sägs i första stycket, må,
om kommunalstämman så besluter,
utgå efter annan grund än nu är
sagt.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 mom., samt ersättning
för kostnader för skrivmaterialier,
postporton och dylika utgifter, som
för kommunens räkning påkallas vid
uppdragets fullgörande, må efter

(Föreslagen lydelse:)

trädes- eller förrättningsdag; dock
må med avseende å särskilt tidskrävande
sammanträde eller förrättning
eller där det eljest finnes påkallat av
särskilda förhållanden traktamentet
sättas till högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens
eller revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är
större än tre kilometer, må kommunalstämman
ock besluta, att resekostnadsersättning
skall utgå till
ledamoten eller revisorn. 1 den mån
resa kan företagas med järnvåg, omnibus
eller fartyg, må ersättningen
ej överstiga avgiften för tredje klass
plats på järnväg, plats i omnibus eller
salongsplats på fartyg. Eljest må
ersättningen högst motsvara lägsta
avgiften för taxeautomobil.

Är ledamot eller revisor, som avses
i första stycket, bosatt på så stort
avstånd från sammanträdes- eller
förrättningsstället, att resan fram
eller åter måste företagas å särskild
dag, må kommunalstämman besluta,
att ersättning för resdag skall utgå
efter de grunder, som kommunalstämman
fastställer.

Ersättning för resa, som enligt
uppdrag i kommunens angelägenhet
företages utom kommunen av person,
som sägs i första stycket, må,
om kommunalstämman så besluter,
utgå efter särskild grund.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 inom., må efter kommunalstämmans
bestämmande till
sådan ledamot av kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, som utsetts
till ordförande eller som eljest
i viss befattning inom styrelsen,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)
kommunalstämmans bestämmande
för med uppdraget förenat besvär utgå
arvode till sådan ledamot av kommunal
styrelse, nämnd eller beredning,
som utsetts till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare,
föredragande eller verkställande
ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning
inom styrelsen, nämnden eller beredningen,
så ock till revisor. Arvodet
skall till beloppet bestämmas för
högst ett år i sänder och må icke
överstiga vad på grund av göromålens
omfattning och art kan anses
skäligt, ej heller bestämmas med
hänsyn till den inkomst av tjänst,
yrke eller näring, som uppdragets
innehavare genom dess fullgörande
går förlustig. Ersättningen för kostnader
för skrivmaterialier, postporton
och dylika utgifter må, med iakttagande
av vad i 1 mom. är stadgat
för där avsett fall, bestämmas att utgå
med visst belopp.

4 mom. Sammanlagda beloppet av
beslutade ersättningar, som omförmälas
i denna paragraf och som ej
avse kostnader för skrivhjälp, skrivmaterialier,
postporton och dylika
utgifter, må icke överstiga vad kommunens
ekonomiska bärkraft utan
större olägenhet medgiver.

42 §.

Kommunalfullmäktige må besluta,
att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs
hemvist och fullmäktiges
sammanträdeslokal överstiger
tio kilometer, reseersättning vid deltagande
i fullmäktiges sammanträde
skall utgå till honom, dock allenast
enligt de grunder, som i 25 § 2 mom.

(Föreslagen lydelse:)
nämnden eller beredningen eller efter
särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning, så ock
till revisor utgå dels arvode för med
uppdraget förenat arbete och dels
ersättning med visst belopp för utgifter,
som för kommunens räkning
påkallas vid uppdragets fullgörande.
Vid bestämmande av arvode och ersättning
för utgifter skall iakttagas
vad i 1 mom. är föreskrivet för där
angivet fall.

4 mom. När särskilda skäl därtill
äro, må kommunalstämman bevilja
pension åt ledamot av kommunal
styrelse, nämnd eller beredning, som
under en lång följd av år innehaft
befattning eller uppdrag som i 3 mom.
avses samt däråt ägnat övervägande
delen av sin arbetstid.

42 §.

Kommunalfullmäktige må besluta,
att, där våglängden mellan kommunalfullmäktigs
hemvist och fullmäktiges
sammanträdeslokal överstiger
tre kilometer, resekostnadsersättning
vid deltagande i fullmäktiges sammanträde
skall utgå till honom enligt
de grunder, som i 25 § 2 mom.

20 Konstitutionsutskottets

(Nuvarande lydelse:)
första stycket äro stadgade för där
avsedda fall, och med motsvarande
tillämpning av föreskriften i samma
paragraf 4 mom.

utlåtande nr 13.

(Föreslagen lydelse:)
andra stycket äro stadgade för där
avsedda fall.

Där kommunalfullmäktig år bosatt
på så stort avstånd från kommunalfullmäktiges
sammanträdeslokal,
att resan fram eller åter måste
företagas å särskild dag, må fullmäktige
tillika besluta, att ersättning
för resdag skall utgå efter de
grunder, som fullmäktige bestämma.

80 §. 80 §•

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt be -

slut, vilka:

a) äro ämnade-------

b) avse arvode enligt 25 § 3 mom.,
där beslutet ej allenast innefattar
förnyande av dylikt för nästföregående
år fattat, lagligen gällande beslut;
eller

c) avse utgifter-------

Samtliga av kommunen för ett och

samma kalenderår fattade, under b)
omförmälda beslut, därå fastställelse
erfordras, skola samtidigt och senast
under det år besluten avse underställas
länsstyrelsens prövning, vid äventyr
att beslut, såvida ej särskilda omständigheter
anses böra föranleda
undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa
beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen
till tablå över kommunens
ekonomiska ställning det år besluten
avse.

— —-inom kommunen;

b) avse pension enligt 25 § 5
mom.; eller

-------fem år.

Hurusom i___----------kommunal fondbildning.

Underställt beslut------------därför uppgivas.

Över vägrad-------------hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse

i stad.

Härigenom förordnas, att 29 § 1, 2, 3 och 4 mom. samt 75 § lagen den 6
juni 1930 om kommunalstyrelse i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

29 §.

1 inom. Stadsfullmäktiges ordförande
är icke i denna sin egenskap
berättigad uppbära arvode eller ersättning
för andra med uppdraget
förenade kostnader än för skrivhjälp,
skrivmaterialier, postporton och dylika
utgifter, som för stadens räkning
påkallas vid uppdragets fullgörande.
Stadsfullmäktige må för ett år
i sänder besluta, att sådan ersättning
skall utgå med visst belopp, vilket
icke må överstiga vad skäligt är med
hänsyn till beräkneliga utgifter av
nämnda art.

(Föreslagen lydelse:)

29 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta,
att fullmäktiges ordförande
skall åtnjuta arvode för med uppdraget
förenat arbete. Arvodets belopp
skall bestämmas för högst ett
år i sänder och må icke överstiga
vad som är skäligt med hänsyn till
göromålens omfattning och art.
Stadsfullmäktige äga ock för ett år
i sänder med visst belopp bevilja ersättning
åt ordföranden för utgifter,
som för stadens räkning påkallas vid
uppdragets fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande
må, där våglängden mellan
stadsfullmäktigs hemvist och fullmäktiges
sammanträdeslokal är större
än tre kilometer, resekostnadsersåttning
vid deltagande i fullmäktiges
sammanträde utgå till fullmäktig.
I den mån resa kan företagas
med järnväg, omnibus, spårväg
eller fartyg, må ersättningen ej över -

1 Senaste lydelse av 75 §, se SFS 1946: 486.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

2 mom. Där det finnes av behovet
påkallat, äga stadsfullmäktige besluta,
att vald ledamot av drätselkammaren
och av annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning ävensom
revisor skola för deltagande i
sammanträde eller förrättning inom
staden i stadens angelägenhet åtnjuta
gottgörelse av stadens medel i form
av dagtraktamente med högst fem
kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag.
Stadsfullmäktige må
ock besluta, där kommunikationsförhållandena
anses sådant kräva och
väglängden mellan ledamotens eller
revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är större
än fem kilometer, att reseersättning
skall utgå till ledamoten eller revisorn.
Denna ersättning må icke överstiga
hälften av belopp, beräknat efter
lägsta avgift för automobil eller
hästskjuts, där icke järnväg eller
omnibus är att tillgå eller fartygslägenhet
begagnas, ej heller överstiga
avgiften för tredje klass plats på
järnvåg eller plats i omnibus, där

(Föreslagen lydelse:)

stiga avgiften för tredje klass plats
på järnväg, plats i omnibus eller
spårvagn eller salongsplats på fartyg.
Eljest må ersättningen högst
motsvara lägsta avgiften för taxeautomobil.

Där stadsfullmäktig är bosatt på
så stort avstånd från stadsfullmäktiges
sammanträdeslokal, att resan
fram eller åter måste företagas å särskild
dag, må fullmäktige besluta, att
ersättning för resdag skall utgå efter
de grunder, som fullmäktige bestämma.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta,
att ledamot av drätselkammaren
och utsedd ledamot av annan
kommunal styrelse, nämnd eller beredning
ävensom revisor skola för
deltagande i sammanträde eller förrättning
inom staden i stadens angelägenhet
åtnjuta gottgörelse av stadens
medel i form av dagtraktamente.
Dagtraktamente må ej överstiga
tio kronor för sammanträdes- eller
förrättningsdag; dock må med avseende
å särskilt tidskrävande sammanträde
eller förrättning eller där
det eljest finnes påkallat av särskilda
förhållanden traktamentet såttas
till högre belopp.

Där väglängden mellan ledamotens
eller revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är
större än tre kilometer, må stadsfullmäktige
ock besluta, att resekostnads
er sätt ning skall utgå till ledamoten
eller revisorn enligt de grunder,
som i 1 mom. andra stycket åro
stadgade för där avsedda fall.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

något av dessa fortskaffningsmedel
finnes, eller för salongsplats på fartyg,
där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt
uppdrag i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som
sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, utgå efter
annan grund än nu är sagt.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 mom., samt ersättning
för kostnader för skrivmaterialier,
postporton och dylika utgifter, som
för stadens räkning påkallas vid uppdragets
fullgörande, må efter stadsfullmäktiges
bestämmande för med
uppdraget förenat besvär utgå arvode
till sådan ledamot av drätselkammaren
eller annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, som
utsetts till ordförande, sekreterare,
räkenskapsförare, kassaförvaltare,
föredragande eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan
motsvarande befattning inom kammaren,
styrelsen, nämnden eller beredningen,
så ock till revisor. Arvodet
skall till beloppet bestämmas för
högst ett år i sänder och ma icke
överstiga vad på grund av göromålens
omfattning och art kan anses
skäligt, ej heller bestämmas med

(Föreslagen lydelse:)

Är ledamot eller revisor, som avses
i första stycket, bosatt på så stort avstånd
från sammanträdes- eller förrättningsstället,
att resan fram eller
åter måste företagas å särskild dag,
må stadsfullmäktige besluta, att ersättning
för resdag skall utgå efter
de grunder, som fullmäktige bestämma.

Ersättning för resa, som enligt
uppdrag i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som
sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, utgå efter
särskild grund.

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges
bestämmande till sådan
ledamot av drätselkammaren eller
annan kommunal styrelse, nämnd eller
beredning, som utsetts till ordförande
eller som eljest i viss befattning
inom kammaren, styrelsen,
nämnden eller beredningen eller efter
särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning, så ock
till revisor utgå dels arvode för med
uppdraget förenat arbete och dels
ersättning med visst belopp för utgifter,
som för stadens räkning påkallas
vid uppdragets fullgörande.
Vid bestämmande av arvode och ersättning
för utgifter skall iakttagas
vad i 1 mom. första stycket är föreskrivet
för där angivet fall.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

hänsyn till den inkomst av tjänst,
yrke eller näring, som uppdragets innehavare
genom dess fullgörande går
förlustig. Ersättningen för kostnader
för skrivmaterialier, postporton
och dylika utgifter må, med iakttagande
av vad i 1 mom. är stadgat för
där avsett fall, bestämmas att utgå
med visst belopp.

4 mom. Sammanlagda beloppet av
beslutade ersättningar, som omförmålas
i denna paragraf och som ej
avse kostnader för skrivhjälp, skrivmaterialier,
postporton och dylika
utgifter, må icke överstiga vad stadens
ekonomiska bärkraft utan större
olägenhet medgiver.

4 mom. När särskilda skäl därtill
åro, må stadsfullmäktige bevilja pension
åt ledamot av drätselkammaren
eller annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, som under
en lång följd av år innehaft befattning
eller uppdrag som i 3 mom. avses
samt däråt ågnat övervägande
delen av sin arbetstid.

75 §. 75 §.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut,
vilka:

a) innefatta av---------stadens donationsjord.

b) avse arvode enligt 29 § 3 mom., b) avse pension enligt 29 § i-mom.;
där beslutet ej allenast innefattar eller

förnyande av dylikt för nästföregående
år fattat, lagligen gällande be -

slut; eller

c) avse utgifter---- -—--—--fem år.

Beslut, som-----—----drätselkammaren insändas.

Samtliga av staden för ett och samma
kalenderår fattade, under b) omförmälda
beslut, därå faststållelse
erfordras, skola samtidigt och senast
under det år besluten avse underställas
länsstyrelsens prövning, vid äventyr
att beslut, såvida ej särskilda omständigheter
anses böra föranleda
undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13. 25

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen
till tablå över stadens ekonomiska
ställning det år besluten avse.

Hurusom i-------—

Underställt beslut-----

Över vägrad-------

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

kommunal fondbildning.

--därför uppgivas.

--hos Konungen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 22, 39 och 67 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

22 §.

Vad om landskommuns eller stads
rätt att besluta om ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag är
stadgat skall i tillämpliga delar gälla
jämväl i fråga om kyrkostämmas befogenhet
att besluta om ersättning åt
stämmans ordförande, om dagtraktamente
och reseersättning åt vald ledamot
av kyrkoråd eller skolråd eller
annan för handhavande av församlingens
angelägenheter tillsatt
styrelse, nämnd eller beredning eller
åt revisor samt om arvode åt revisor
eller åt ledamot, som utsetts till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande
eller verkställande ledamot eller till
innehavare av annan motsvarande
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen.

(Föreslagen lydelse:)

22 §.

Vad om landskommuns eller stads
rätt att besluta om ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag är
stadgat skall i tillämpliga delar gälla
jämväl i fråga om kyrkostämmas befogenhet
att besluta om arvode och
ersättning för utgifter åt stämmans
ordförande, om dagtraktamente, ersättning
för särskild resdag och resekostnadsersättning
åt utsedd ledamot
av kyrkoråd eller skolråd eller
annan för handhavande av församlingens
angelägenheter tillsatt styrelse,
nämnd eller beredning eller åt revisor
samt om arvode och ersättning
för utgifter åt revisor eller åt sådan
ledamot av rådet, styrelsen, nämnden
eller beredningen, som utsetts
till ordförande eller som eljest i viss
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen eller efter
särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning.

1 Senaste lydelse av 67 §, se SFS 1936: 285.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

39 §.

Vad om landskommuns rätt att besluta
om reseersättning åt kommunalfullmäktig
är stadgat skall i tilllämpliga
delar gälla jämväl i fråga
om församlings befogenhet att besluta
sådan ersättning åt kyrkofullmäktig.

67 §.

Länsstyrelsens godkännande erfordras
för att giva gällande kraft åt
beslut rörande arvode enligt 22 §, där
beslutet ej allenast innefattar förnyande
av dylikt för nästföregående år
fattat, lagligen gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett
och samma kalenderår fattade beslut,
därå faststållelse sålunda erfordras,
skola samtidigt och senast
under det år besluten avse underställas
länsstyrelsens prövning, vid äventyr
att beslut, såvida ej särskilda omständigheter
anses böra föranleda
undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen av dessa
beslut skall tillgång beredas länsstyrelsen
till tablå över församlingens
ekonomiska ställning det år besluten
avse.

Hurusom i--------

Underställt beslut —-----

över vägrad------— -

(Föreslagen lydelse:)

39 §.

Vad om landskommuns eller stads
rätt att besluta om resekostnadsersättning
och ersättning för särskild
resdag åt kommunalfullmäktig eller
stadsfullmäktig är stadgat skall i tilllämpliga
delar gälla jämväl i fråga
om församlings befogenhet att besluta
sådan gottgörelse åt kyrkofullmäktig.

67 §.

- kommunal fondbildning.

— — därför uppgivas.

-- hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 28 §, 42 § 3 mom. och 64 § lagen den 15 juni
1935 om kommunalstyrelse i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

28 §.

1 mom. Stadsfullmäktiges ordförande
och vice ordförande äro icke i
denna sin egenskap berättigade att
uppbära arvode eller ersättning för
andra med uppdraget förenade kostnader
än för sådana, som förorsakas
av representationsuppgifter, där dylik
ersättning finnes erforderlig och av
stadsfullmäktige medgives. Stadsfullmäktige
må för ett år i sänder besluta,
att ersättningen skall utgå med
visst belopp, vilket icke må överstiga
vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga
kostnader av nämnda art.

(Föreslagen lydelse:)

28 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta,
att fullmäktiges ordförande
skall åtnjuta arvode för med uppdraget
förenat arbete. Arvodets belopp
skall bestämmas för högst ett år i
sänder och må icke överstiga vad
som är skäligt med hänsyn till göromålens
omfattning och art. Stadsfullmäktige
äga ock för ett år i sänder
med visst belopp bevilja ersättning
åt ordföranden och vice ordförandena
för utgifter, som för stadens
räkning påkallas vid uppdragets
fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande
må, där våglängden mellan
stadsfullmäktigs hemvist och fullmäktiges
sammanträdeslokal år större
än tre kilometer, resekostnadsersättning
vid deltagande i fullmäktiges
sammanträde utgå till fullmäktig.
I den mån resa kan företagas

1 Senaste lydelse av 28 § 2 och 3 mom. samt 42 § 3 mom., se SFS 1940:153 samt av
64 §, se SFS 1946:489.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

2 mom. Där det finnes av behovet
påkallat, äga stadsfullmäktige besluta,
att annan ledamot av stadskollegiet
än kollegiets ordförande ävensom
vald ledamot av drätselnämnden
eller annan stadens nämnd eller
av annan beredning än borgarrådsberedningen,
så ock revisor skola för
deltagande i sammanträde eller förrättning
inom staden i stadens angelägenhet
åtnjuta gottgörelse av stadens
medel i form av dagtraktamente
med högst fem kronor för sammanträdes-
eller förrättningsdag.
Stadsfullmäktige må ock besluta, där
kommunikationsförhållandena anses
sådant kräva och våglängden mellan
ledamotens eller revisorns hemvist
och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än fem kilometer,
att reseersättning skall utgå till
ledamoten eller revisorn. Denna ersättning
må icke överstiga hälften av
belopp, beräknat efter lägsta avgift
för automobil eller hästskjuts, där
icke järnväg, spårväg eller omnibus
är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas,
ej heller överstiga avgiften
för tredje klass plats på järnväg eller
plats i spårvagn eller omnibus,
där något av dessa fortskaffningsmedel
finnes, eller för salongsplats
på fartyg, där resan sämedelst sker.

Ersättning för------

(Föreslagen lydelse:)

med järnväg, omnibus, spårväg eller
fartyg, må ersättningen ej överstiga
avgiften för tredje klass plats på
järnvåg, plats i omnibus eller spårvagn
eller salongsplats på fartyg.
Eljest må ersättningen högst motsvara
lägsta avgiften för taxeautomobil.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta,
att annan ledamot av stadskollegiet
än kollegiets ordförande ävensom
utsedd ledamot av annan kommunal
nämnd eller beredning än
borgarrådsberedningen, så ock revisor
skola för deltagande i sammanträde
eller förrättning inom staden
i stadens angelägenhet åtnjuta gottgörelse
av stadens medel i form av
dagtraktamente. Dagtraktamente må
ej överstiga tio kronor för sammanträdes-
eller förrättningsdag; dock
må med avseende å särskilt tidskrävande
sammanträde eller förrättning
eller där det eljest finnes påkallat av
särskilda förhållanden traktamentet
sättas till högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens
eller revisorns hemvist och sammanträdes-
eller förrättningsstället är
större än tre kilometer, må efter
stadsfullmäktiges bestämmande resekostnadsersättning
utgå till ledamoten
eller revisorn enligt de grunder,
som i 1 mom. andra stycket äro stadgade
för där avsedda fall.

- är sagt.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges
bestämmande för med
uppdraget förenat besvär utgå arvode
till annan ledamot av stadskollegiet
än kollegiets ordförande ävensom
till ledamot av drätselnämnden
eller annan stadens nämnd eller av
annan beredning än borgarrådsberedningen,
där han efter särskilt
uppdrag utför arbete av väsentligt
större omfattning än övriga ledamöter,
så ock till revisor. 1 detta moment
avsett arvode skall till beloppet
bestämmas för högst ett år i sänder
och må icke överstiga vad på grund
av göromålens omfattning och art
kan anses skäligt, ej heller bestämmas
med hänsyn till den inkomst av
tjänst, yrke eller näring, som uppdragets
innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

4 m o m. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag, skall
vad sålunda finnes särskilt stadgat
lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse:)

3 mom. Jämte gottgörelse, som beslutes
enligt 2 mom., må efter stadsfullmäktiges
bestämmande för med
uppdraget förenat arbete utgå arvode
till annan ledamot av stadskollegiet
än kollegiets ordförande ävensom till
ledamot av annan kommunal nämnd
eller beredning än borgarrådsberedningen,
där han i viss befattning inom
kollegiet, nämnden eller beredningen
eller efter särskilt uppdrag utför arbete
av mera betydande omfattning,
så ock till revisor. Vid arvodets bestämmande
skall iakttagas vad i 1
mom. första stycket år föreskrivet
för dår angivet fall.

4 mom. När särskilda skäl därtill
åro, må stadsfullmäktige bevilja pension
åt ledamot av stadskollegiet
eller annan kommunal nämnd eller
beredning än borgarrådsberedningen,
som under en lång följd av år
innehaft befattning såsom kollegiets
ordförande eller uppdrag som i 3
mom. avses samt däråt ägnat övervägande
delen av sin arbetstid.

5 m o m. Där eljest i lag eller författning
föreskrift meddelas om arvode
eller annan ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag, skall
vad sålunda finnes särskilt stadgat
lända till efterrättelse.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

42 §.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode,
som bestämmes av stadsfullmäktige.
Med befattningen såsom
borgarråd må icke utan stadsfullmäktiges
medgivande förenas annan
befattning i statens eller kommunens
tjänst eller annat jämförligt allmänt
eller enskilt uppdrag.

(Föreslagen lydelse:)

42 §.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode
samt rätt till pension efter
stadsfullmäktiges bestämmande. Med
befattningen såsom borgarråd må
icke utan stadsfullmäktiges medgivande
förenas annan befattning i statens
eller kommunens tjänst eller annat
jämförligt allmänt eller enskilt
uppdrag.

64 §. 64 §.

Överståthållarämbetets stadfästelse erfordras för att giva gällande kraft
åt beslut, vilka:

a) avse ersättning eller arvode enligt
28 § 1 eller 3 mom., dår beslutet
ej allenast innefattar förnyande av
dylikt för nästföregående år fattat,
lagligen gällande beslut;

b) avse utgifter

c) avse åläggande
Hurusom i
Underställt beslut
över vägrad

a) avse pension enligt 28§4 mom.;

fem år; eller
allmänna grund,
kommunal fondbildning.

därför uppgivas,
hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändrad lydelse av 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 200)
om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 23 och 70 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse
i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

23 §.

Kyrkofullmäktiges ordförande år
icke i denna sin egenskap berättigad
att uppbära arvode eller ersättning
för andra med uppdraget förenade
kostnader ån för skrivhjälp, skrivmaterialier,
postporton och dylika utgifter,
som för församlingens räkning
påkallas vid uppdragets fullgörande.
Kyrkofullmäktige må för ett år i
sänder besluta, att sådan ersättning
skall utgå med visst belopp, vilket
icke må överstiga vad skäligt år med
hänsyn till beräkneliga utgifter av
nämnda art.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att
besluta om ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om kyrkofullmäktiges befogenhet
att besluta om dagtraktamente
och reseersättning åt vald ledamot
av kyrkoråd eller skolråd eller annan
för handhavande av församlingens
angelägenheter tillsatt styrelse,
nämnd eller beredning eller åt revi -

(Föreslagen lydelse:)
23 §.

Vad om stadsfullmäktiges rätt att
besluta om ersättning åt innehavare
av kommunalt uppdrag är stadgat
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
i fråga om kyrkofullmäktiges befogenhet
att besluta om arvode och ersättning
för utgifter åt kyrkofullmäktiges
ordförande, om resekostnadsersättning
åt kyrkofullmåktig,
om dagtraktamente och resekostnadsersättning
åt utsedd ledamot av kyr -

1 Senaste lydelse av 70 §, se SFS 1936: 288.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

sor samt om arvode åt revisor eller
åt ledamot, som utsetts till ordförande,
sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande eller
verkställande ledamot eller till innehavare
av annan motsvarande befattning
inom rådet, styrelsen, nämnden
eller beredningen.

70 §.

Överståthållarämbetets godkännande
erfordras för att giva gällande
kraft åt beslut rörande arvode enligt
23 § andra stgcket, dår beslutet ej
allenast innefattar förnyande av dylikt
för nästföregående år fattat, lagligen
gällande beslut.

Samtliga av församlingen för ett
och samma kalenderår fattade beslut,
därå fastställelse sålunda erfordras,
skola samtidigt och senast
under det år besluten avse underställas
överståthållarämbetets prövning,
vid äventyr att beslut, såvida ej särskilda
omständigheter anses böra föranleda
undantag, icke vinner godkännande.
Till ledning vid prövningen
av dessa beslut skall tillgång beredas
överståthållarämbetet till tablå
över församlingens ekonomiska ställning
del ur besluten avse.

Hurusom i-------. —

Underställt beslut---------

över vägrad----------

(Föreslagen lydelse:)

koråd eller skolråd eller annan för
handhavande av församlingens angelägenheter
tillsatt styrelse, nämnd
eller beredning eller åt revisor samt
om arvode åt revisor eller åt sådan
ledamot av rådet, styrelsen, nämnden
eller beredningen, som utsetts
till ordförande eller som eljest i viss
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen eller efter
särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning.

70 §.

--- kommunal fondbildning.

----— därför uppgivas.

hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 5 sand. 2 avd. Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 23 § samt 43 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni
1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

23 §.

Landstingsman, som ej bor å den
ort, där landstinget hålles, åtnjuter
under landstingets möte samt under
resan fram och åter av landstingets
medel dagtraktamente med 24 kronor
ävensom resekostnadsersättning,
beräknad efter avgiften i andra klassens
vagn å järnväg eller, om sådan
vagnsklass icke finnes, i tredje klassens
vagn, för en hyttplats eller, när
hyttplats ej förekommer, en salongsplats
på fartyg samt, i den mån resan
icke kan företagas med järnväg
eller fartyg, ersättning per tillryggalagd
kilometer, beräknad efter lägsta
inom landstingsområdet för taxeautomobil
fastställda taxa.

Landstingsman, som-----

Till den,---------

43 §.

1 mom. Landstinget äger rätt besluta,
att ledamot av förvaltningsutskottet
samt utsedd ledamot av an -

(Föreslagen lydelse:)

23 §.

Landstingsman, som ej bor å den
ort, där landstinget hålles, åtnjuter
under landstingets möte samt under
resan fram och åter av landstingets
medel dagtraktamente med 24 kronor
ävensom resekostnadsersättning.
I den mån resa kan företagas med
järnväg, omnibus, spårväg eller fartyg,
må ersättningen ej överstiga avgiften
för plats i andra klassens vagn
å järnväg eller, om sådan vagnsklass
icke finnes, i tredje klassens vagn,
plats i omnibus eller spårvagn eller
hyttplats på fartyg eller, när hyttplats
ej förekommer, salongsplats.
Eljest må ersättningen högst motsvara
lägsta avgiften för taxeautomobil.

—---— 16 kronor.

---hans ställe.

43 §.

1 mom. Landstinget äger rätt besluta,
att ledamot av förvaltningsutskottet
samt utsedd ledamot av an -

1 Senaste lydelse av 23 §, se SFS 1949: 89.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

nan landstingets styrelse eller nämnd
eller av styrelse för landstingets inrättning
eller av särskild beredning
mellan landstingets möten ävensom
revisor för granskning av landstingets
eller sådan inrättnings förvaltning
skall för deltagande i sammanträde
eller förrättning i landstingets angelägenhet
inom landstingsområdet av
landstingets medel åtnjuta dagtraktamente
och reseersättning. Ej må
dagtraktamente eller reseersättning
sättas till högre belopp än som i motsvarande
fall skulle till landstingsman
utgå enligt de i 23 § angivna
grunder.

Ersättning för-----— —

2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt
1 mom. beslutas, samt ersättning
för kostnader för skrivmaterialier,
postporton och annan dylik utgift,
som för uppdragets fullgörande kräves,
må efter landstingets bestämmande
för det med uppdraget förenade
besvär utgå arvode till sådan
ledamot av förvaltningsutskottet eller
av annan i 1 mom. omförmäld styrelse,
nämnd eller beredning, som utsetts
till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,
kassaförvaltare, föredragande
eller verkställande ledamot
eller till innehavare av annan motsvarande
befattning inom utskottet,
styrelsen, nämnden eller beredningen,
så ock till revisor, varom i 1 mom.
sägs. Arvodet skall till beloppet bestämmas
för högst ett år i sänder
och må icke överstiga vad på grund
av göromålens omfattning och art
kan anses skäligt, ej heller bestämmas
med hänsyn till den inkomst av

(Föreslagen lydelse:)

nan landstingets styrelse eller nämnd
eller av styrelse för landstingets inrättning
eller av särskild beredning
mellan landstingets möten ävensom
revisor för granskning av landstingets
eller sådan inrättnings förvaltning
skall för deltagande i sammanträde
eller förrättning i landstingets
angelägenhet inom landstingsområdet
av landstingets medel åtnjuta
dagtraktamente och resekostnadsersättning.
Ej må dagtraktamente eller
resekostnadsersättning sättas till
högre belopp än som i motsvarande
fall högst skulle utgå till landstingsman
enligt de i 23 § angivna grunder.
•---är sagt.

2 mom. Jämte gottgörelse, som beslutas
enligt 1 inom., må efter landstingets
bestämmande till sådan ledamot
av förvaltningsutskottet eller axannan
i 1 mom. omförmäld styrelse,
nämnd eller beredning, som utsetts
till ordförande eller som eljest i viss
befattning inom utskottet, styrelsen,
nämnden eller beredningen eller efter
särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning, så ock
till revisor, varom i 1 mom. sägs,
utgå dels arvode för med uppdraget
förenat arbete och dels ersättning
med visst belopp för utgifter, som
för landstingets räkning påkallas vid
uppdragets fullgörande. Arvodets belopp
skall bestämmas för högst ett
år i sänder och må icke överstiga
vad på grund av göromålens omfattning
och art kan anses skäligt. Ersättning
med visst belopp för utgifter
må likaledes fastställas för högst
ett år i sänder.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tjänst, yrke eller näring, som uppdragets
innehavare genom dess fullgörande
går förlustig.

Denna lag träder i kraft den 1
nuari 1951.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Lag

angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder
och länsvägnämnder.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 juni 1943 om vägnämnder
och länsvägnämnder skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

6 §• 6 §.

Beträffande vägnämndsområde,----kommunala röstlängden.

Inträffar för--------därefter tjänstgöringsskyldige.

Valet må----------- — äro tillstädes.

Valförhandlingarna ledas —--------av ombuden.

Ombud för---------utsedda ombud.

Kommun må besluta, att ombud
för kommunen skall för inställelse
vid valförrättningen av kommunens
medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning
för särskild resdag och resekostnadsersåttning
efter de grunder,
som i kommunallagarna stadgas angående
sådan gottgörelse till ledamöter
i styrelser och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1951.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

B) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts under
punkt 7) i förevarande proposition framlagda förslag
ej kunnat i oförändrat skick antagas, för sin del måtte antaga
följande, såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 146 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28
september 19281 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter
i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd
ävensom av
kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda
ledamöter i lokal taxeringsnämnd
äga, därest sådant beslutas av vederbörande
kommun, att av kommunens
medel åtnjuta dels traktamentsersättning
under såväl sammanträdes-
som resedagar med högst femton
kronor om dagen, dels ock, då
de icke äro bosatta å förråttningsorten,
övrig resekostnadsersättning
med högst vad som på grund av allmänna
resereglementet utgår till
nämndeman. Ersättning efter enahanda
grunder må av kommunens
medel utgå jämväl till ordningsman
i lappby för inställelse vid sammanträde
enligt 83 § 2 mom.

De av landsting utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnd äga
för sin inställelse vid nämndens sam -

(Utskottets förslag:)

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter
i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd
ävensom av
kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda
ledamöter i lokal taxeringsnämnd
samt av stadsfullmäktige utsedda ledamöter
i särskild taxerigsnämnd
äga, därest sådant beslutas av vederbörande
kommun, att av kommunens
medel åtnjuta dagtraktamente,
ersättning för särskild resdag och
resekostnadsersättning efter de grunder,
som i kommunallagarna stadgas
angående sådan gottgörelse till
ledamöter i styrelser och nämnder.
Ersättning efter enahanda grunder
må av kommunens medel utgå jämväl
till ordningsman i lappby för inställelse
vid sammanträde enligt 83 §
2 mom.

De av landsting utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnd
samt av landstings förvaltningsut -

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 49.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

(Nuvarande lydelse:)

manträden och vid sådana sammanträden,
som omförmälas i 59 § 1 och
3 inom. samt 60 § 2 mom., åtnjuta
ersättning av landstingets medel efter
de i föregående stycke angivna
grunder.

Av landstings förvaltningsutskott
och stadsfullmäktige valda ledamöter
i särskild taxeringsnämnd äga att
för deltagande i nämndens sammanträden
åtnjuta ersättning enligt de i
145 § 8 mom. angivna grunderna.
Ersättningen gäldas beträffande ledamöter,
valda av landstings förvaltningsutskott,
av landstinget och beträffande
ledamöter, utsedda av
stadsfullmäktige, av stadens medel.

(Utskottets förslag:)

skott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd
äga för sin inställelse
vid nämndens sammanträden samt,
vad angår ledamöterna i fastighetslaxeringsnämnd,
jämväl för sin inställelse
vid sådana sammanträden,
som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom.
samt 66 § 2 inom., åtnjuta dagtraktamente
och resekostnadsersättning
av landstingets medel efter de för
landstingsmän stadgade grunder.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1951.

C) att motionen II: 479 måtte anses besvarad genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 28 april 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN. I

I Kungl. Maj:ts förslag har 146 § 1 mom. andra stycket följande lydelse:

De av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd samt av landstings
förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid
nämndens sammanträden samt, vad angår ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd, jämväl
för sin inställelse vid sådana sammanträden, som omförmäles i 59 § 1 och 3 mom. samt
66 § 2 mom., åtnjuta ersättning av landstingets medel efter de i föregående stycke angivna
grunder.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Närvarande

vid behandlingen av de i propositionen framlagda förslagen utom frågan
om pension åt kommunala förtroendemän

från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,
Herlitz, Björck, Lindén*, Hällgren, Gustav Emil Andersson, Bror Nilsson,
Bergh* och Damström*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Norén*, Spångberg, Olsson i
Mora*, Larsson i Julita, Hansson i Skediga*, Hammar*, Hedqvist*, Löfroth*
och Braconier*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Närvarande

vid behandlingen av frågan om pension åt kommunala förtroendemän
från första kammaren: herrar Gottfrid Karlsson*, Karl August Johanson*,
Elmgren, Herlitz, Björck, Hällgren, Bror Nilsson, Bergh*, Georg Pettersson
och Fritiof Karlsson*; samt

från andra kammaren: herrar Fast, Pettersson i Norregård*, Norén*,
Spångberg, Nordkvist*, Hammar*, fru Svedberg, herrar Hedqvist*, Löfroth*
och Braconier*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herrar Bror Nilsson, Norén, Spångberg och Löfroth, vilka yrkat,
att utskottet måtte hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville
anhålla om framläggande för nästa års riksdag av förslag till sådan ändring
av kommunallagarna, att jämväl ledamot av fullmäktige må kunna komma
i åtnjutande av dagtraktamente enligt samma grunder, som föreslagits för
vald ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning;

2) av herrar Herlitz och Bergh, som i anslutning till ett av herr Bergh
i kommittébetänkandet avgivet särskilt yttrande yrkat, att utskottet med
tillstyrkande av motionen I: 388 av herr Mannerskantz måtte hemställa, dels
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 88 måtte bifalla Kungl.
Maj :ts förslag med den ändringen att 25 § 4 mom. samt 80 § första stycket,
punkt b) i lagen om kommunalstyrelse på landet jämte motsvarande
paragrafer i lagen om kommunalstyrelse i stad och i lagen om kommunalstyrelse
i Stockholm måtte utgå, samt dels att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådana bestämmelser,
att primärkommun beredes möjligheter att under särskilda villkor tillerkänna
gratifikation åt förtroendeman, som under viss övergångsperiod
lämnar sitt kommunala uppdrag;

3) av herr Fast.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016476