Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 (Utlåtande 1954:Ku12 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till landstingslag m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 16 mars 1954 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 119, däri Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 19 februari 1954

A) föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Landstingslag.

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Varje län utgör en landstingskommun.

Där vid tiden för denna lags ikraftträdande flera landstingskommuner
finnas inom ett län eller stad icke tillhör landstingskommun, skall därvid
förbliva, såvitt icke annorlunda bestämmes i enlighet med vad i 2 § sägs.

2 §•

1 mom. Finnas inom ett län flera landstingskommuner, må Konungen
förordna om deras förening till en landstingskommun, då omständigheterna
därtill föranleda.

2 mom. Stad, som icke tillhör landstingskommun, äger inträda i sådan
kommun, såvida samstämmande beslut därom fattats av staden och landstingskommunen.
Då synnerliga skäl äro därtill, må ock Konungen besluta
om stads inträde i landstingskommun.

3 mom. Skola landstingskommuner förenas eller skall stad inträda i
landstingskommun, bestämmer Konungen tiden för föreningen eller inträdet
och meddelar Övriga i ärendet erforderliga föreskrifter.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 5 samt. 2 avd. Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

3 §.

Medlem av landstingskommun är envar, som är medlem av kommun
inom landstingskommunens område.

4 §■

Landstingskommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes,
vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning,
socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling med mera dylikt,
såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer
annan.

Angående vissa på landstingskommun ankommande angelägenheter är
särskilt stadgat.

5 §.

Landstingskommuns beslutanderätt utövas av landstinget.

Förvaltning och verkställighet tillkomma landstingskommunens förvaltningsutskott
och övriga nämnder.

Om rätt för förvaltningsutskottet att i vissa hänseenden företräda landstinget
mellan dess möten stadgas i 41 §.

2 kap. Om val av landstingsman.

6 §•

Landstingets ledamöter och suppleanter för dem utses genom val i den
ordning nedan sägs.

7 §•

Rösträtt vid val av landstingsmän jämte suppleanter tillkommer envar,
som i kommun inom landstingskommunen är röstberättigad vid val av
kommunal- eller stadsfullmäktige.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stadgas
i kommunala vallagen.

8 §•

Landstingsmän och suppleanter väljas bland de röstberättigade, som äro
boende inom landstingskommunen och uppnått tjugutre års ålder. Den som
är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej väljas till landstingsman eller
suppleant.

Landshövding, landssekreterare, landskamrerare samt i landstingskommunens
tjänst anställd landstingsdirektör eller motsvarande befattningshavare
må icke utses till landstingsman eller suppleant.

Kommer landstingsman eller suppleant efter valet i den ställning, att
han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara landstingsman
eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag
med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av landstinget.

9 §.

Landstingsmän jämte suppleanter väljas utom i fall, som avses i 17 §,
för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då
valet skett.

'' 10 §.

För val av landstingsmän indelas landstingskommunen i valkretsar. För
varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver
efter folkmängden en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

H §.

Valkrets skall, efter vad i denna paragraf närmare angives, omfatta en
eller flera kommuner. Vid indelning i valkretsar skall, med undantag varom
i andra och fjärde styckena samt i 12 § förmäles, iakttagas att för varje
valkrets komma att utses minst sju landstingsmän. Ej må utan särskilda
skäl kommuner gemensamt utgöra en valkrets, där flera än tretton landstingsmän
skola utses för kretsen.

Stad med mer än 20 000 invånare bildar egen valkrets, såvida ej särskilda
skäl finnas att med staden sammanföra en eller flera andra kommuner till
en valkrets. Stad med mindre folkmängd än nu sagts förenas med annari
stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.

Såvitt angår landsbygden verkställes valkretsindelningen, där så lämpligen
kan ske, efter domsaga eller tingslag. Annan valkrets än den, vari
två eller flera städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas, att den kan
omslutas med en sammanhängande gränslinje.

Då särskilda skäl äro därtill, må område med mindre invånarantal än
ovan sägs utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock hava mer än 15 000
invånare.

12 §.

Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 10 och 11 §§
meddelade föreskrifter skulle utses inom en landstingskommun, icke uppgår
till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja
landstingsmän bestämmas lägre tal än det i 10 § angivna, på det att landstingsmännens
antal för hela landstingskommunen må uppgå till minst
tjugu; och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion av folkmängdssiffrorna,
i övrigt gälla vad ill § är stadgat.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

13 §.

Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall utses
för varje valkrets, bestämmes av landstinget efter de i 10—12 §§ angivna
grunderna. Förslag till omförmälda indelning skall till landstinget avgivas
av länsstyrelsen, sedan kommunerna beretts tillfälle att yttra sig.

Beslut om indelning i valkretsar skall för att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.

14 §.

Bliva de förhållanden, vilka legat till grund för landstingets beslut enligt
13 §, så ändrade, att jämkning däri påkallas till följd av stadgandena
i 10—12 §§, eller finnes eljest sådan jämkning nödig, äger landstinget,
på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa
jämkningen; och skall, där ej sådant fall är för handen, som avses
i 15 § första stycket och 16 § andra stycket, landstinget verkställa jämkningen
vid lagtima möte året innan val av landstingsmän nästa gång äger
rum eller, där Konungen så förordnar, vid urtima möte sist före april månads
utgång det år valet förrättas.

15 §.

Har beslut fattats om stads inträde i landstingskommun eller har förordnande
meddelats, som föranleder, att landstingskommun eljest utvidgas,
skall landstinget vid nästa lagtima möte eller, när Konungen så föreskriver,
vid urtima möte, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av
dess yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som må föranledas
därav.

I fall, som sägs i första stycket, må Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, förordna, att val av landstingsmän jämte suppleanter skall å
dag, som länsstyrelsen bestämmer, året innan utvidgningen sker företagas
inom den eller de valkretsar, som må hava vid jämkningen nybildats av
det område, med vilket landstingskommunen utvidgas, eller del därav eller
ock eljest berörts av jämkningen.

16 §.

Avskiljes område, som bildar egen valkrets, från landstingskommun,
skola de landstingsmän och suppleanter, som utsetts för valkretsen, frånträda
sina befattningar.

Har förordnande meddelats, som föranleder, att område, som utgör del
av en eller flera valkretsar, avskiljes från landstingskommun, skall landstinget
vid nästa lagtima möte eller, där Konungen så föreskriver, vid urtima
möte, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande,
verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som må föranledas därav.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

I fall, som sägs i andra stycket, må Konungen, om förhållandena därtill
föranleda, förordna, att val av landstingsmän jämte suppleanter skall å dag,
som länsstyrelsen bestämmer, året innan avskiljandet sker företagas inom
den eller de valkretsar, som berörts av jämkningen.

17 §.

Val av landstingsmän och suppleanter, vilket med anledning av jämkning
i valkretsindelning företages enligt 15 § andra stycket eller 16 § tredje
stycket, skall avse tiden från och med den 1 januari året näst efter det, då
valet skett, till utgången av det år, då allmänna val av landstingsmän
nästa gång skola äga rum.

De landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen utsetts för den
eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skola frånträda sina befattningar
vid utgången av det år, då val enligt nyssnämnda bestämmelser
företagits.

18 §.

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande
stadgas i kommunala vallagen.

3 kap. Om landstingsmöte.

19 §.

Till lagtima möte sammanträder landstinget utan särskild kallelse varje
år den första måndagen i oktober månad i länets residensstad eller å
annan ort, som landstinget bestämt.

Då så till följd av utomordentliga händelser anses påkallat, må länsstyrelsen
kunna utsätta särskild sammanträdesort.

20 §.

1 mom. Rättighet att vid lagtima möte väcka förslag tillkommer länsstyrelsen,
landstingskommunens förvaltningsutskott och annan dess nämnd
samt ledamot av landstinget. Förslag skall avfattas skriftligen.

Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet skall ingivas till utskottet
före den 1 juli, där ej annan tid bestämmes av utskottet.

I övrigt skall förslag avlämnas till landstingskommunens kansli senast
den 15 augusti; dock må förvaltningsutskottet väcka förslag jämväl efter
nämnda tid men ej senare än fjorton dagar före början av landstingets möte.

Vad nu är stadgat angående tiden för förslags avlämnande utgör icke
hinder för landstinget att, då synnerliga skäl därtill föranleda, till behandling
upptaga förslag, som blivit väckt senare, dock sist första dagen av
landstingets möte.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Ej må förslag komma under behandling i annan ordning än nu nämnts,
såvida icke förslaget hänskjutits till landstinget av Konungen eller härleder
sig från och står i sammanhang med förut i behörig ordning väckt
förslag.

2 mom. Till landstinget i behörig ordning inkomna förslag skola tryckas
och, såvitt ske kan, minst åtta dagar före mötets början översändas till
länsstyrelsen ävensom till samtliga landstingsmän.

över de ärenden, som skola förekomma å mötet, skall förvaltningsutskottet
upprätta föredragningslista, som skall utdelas på sätt i första stycket
sägs.

21 §.

1 mom. Till urtima möte sammanträder landstinget, då landstinget eller
förvaltningsutskottet för handläggning av vissa bestämda ärenden beslutar
därom eller Konungen omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen
förordnar om sådant möte.

Urtima möte, som beslutas av landstinget eller förvaltningsutskottet, må
ej äga rum förrän minst två månader efter det lagtima möte avslutats.
Har förvaltningsutskottet beslutat urtima möte, skall protokoll i ärendet
överlämnas till länsstyrelsen.

Beträffande sammanträdesort för urtima möte skall vad i 19 § är föreskrivet
med avseende å lagtima möte äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Kungörelse om urtima möte, innehållande uppgift om tid och
ställe för mötet och de ärenden, som därvid skola handläggas, utfärdas av
länsstyrelsen. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före mötet införas i
en eller flera av länets mest spridda tidningar, varjämte samtliga landstingsmän
skola inom samma tid särskilt underrättas om mötet.

3 mom. Vid urtima möte må ej andra ärenden företagas till avgörande än
de, för vilkas handläggning landstinget blivit sammankallat, eller som länsstyrelsen
enligt den om mötet utfärdade kungörelsen särskilt hänskjutit till
landstingets prövning.

22 §.

Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
skall länsstyrelsen införa tillkännagivande därom i länskungörelserna och
till ordinarie landstingsman inkalla den närmast i ordningen varande suppleanten.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder,
att han ej kan inställa sig vid landstingsmöte, åligger det honom att
därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid
mötet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring
förut ej inkallade suppleanten. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger
tillika att, så fort ske kan, till landstingskommunens kansli insända skriftlig
anmälan om hindret och dess beskaffenhet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid landstingsmöte,
sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid mötet, skall
han ofördröj ligen anmäla hindret hos landstingets ordförande, vilken har
att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Länsstyrelsen inkallar därefter
ofördröj ligen suppleant efter vad i andra stycket är sagt.

23 §.

Landstinget prövar av landstingsman eller suppleant hos landstinget
gjord framställning om befrielse från uppdraget och fråga om förfall för
utevaro från landstingsmöte.

Suppleant, som i anledning av anmält hinder på kallelse inställt sig,
skall tjänstgöra såsom landstingsman, ändå att hindret icke godkänts; den,
vars hinder underkänts, likväl obetaget att efter anmälan hos landstinget
i suppleantens ställe taga säte i landstinget.

24 §.

Vid landstingsmötes början företages upprop av samtliga landstingsmän.

25 §.

Sedan upprop ägt rum, utser landstinget å lagtima möte bland tingets
ledamöter en ordförande och en vice ordförande för tiden intill nästa lagtima
möte.

Upphör under nämnda tid ordföranden eller vice ordföranden att vara
landstingsman, upphör jämväl befattningen som ordförande eller vice ordförande.

26 §.

Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingsmöten, eller, där två
eller flera landstingsmän deltagit i lika många möten, den av dem, som är
till levnadsåren äldst, för ordet till dess ordförande blivit vald. Inträffar
under landstingsmöte samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande,
utses under ordförandeskap av den ledamot, som enligt vad nyss
sagts skall anses såsom äldst, en av landstingets ledamöter att tjänstgöra
som ordförande till dess förfallet upphört.

Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under den
tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall landstingets äldste ledamot
tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört.

Därest under tiden mellan landstingets lagtima möten ordföranden avgår
eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden tjänstgöra
som ordförande intill nästa lagtima möte. Skulle under samma tid jämväl
vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra, skall landstingets
äldste ledamot tjänstgöra som ordförande.

Länsstyrelsen kallar äldste ledamoten till tjänstgöring, varom ovan är
stadgat.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

27 §.

Landstinget må ej handlägga ärende, såvida icke minst två tredjedelar av
dess ledamöter äro tillstädes. Är tillstädesvarande ledamot enligt vad i 28 §
eller 67 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej
den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke uppgår
till två tredjedelar av landstingets hela ledamotsantal, hinder för ärendets
handläggande.

28 §.

Landstingsman må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen
rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken
om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut
med anledning av revisorernas granskning stadgas i 67 § andra stycket.

29 §.

Varje landstingsman äger en röst.

Landshövdingen i länet må övervara landstingets sammanträden och deltaga
i dess överläggningar men ej i besluten. Är ej landshövding tillsatt eller
förordnad, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen
den rätt nu är sagd. Har landshövdingen förhinder, utövas samma rätt av
den avdelningschef, landshövdingen därtill förordnar, eller, därest sådant
förordnande icke meddelats, av den i tjänsten äldste avdelningschefen.

Vid landstingets sammanträden äger jämväl ordföranden eller vice ordföranden
i förvaltningsutskottet, ändå att han icke är landstingsman, ävensom
sådan i landstingskommunens tjänst anställd befattningshavare, som
i 8 § andra stycket sägs, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer vidare ordföranden eller vice ordföranden
i nämnd, varom förmäles i 53 §, vid behandling av ärende, som
beretts av nämnden, ävensom vid besvarande av interpellation, som framställts
till nämndens ordförande. Dylik rätt äger ock revisor vid granskning
av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

30 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av landstinget, skola vara vederbörligen
beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet
hör, eller av en eller flera personer, som särskilt utsetts att mellan
landstingets möten bereda ärendet. Innan ärende, som beretts annorledes
än av den nämnd eller beredning, dit ärendet hör, företages till avgörande,
skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver.
Förvaltningsutskottet skall städse givas tillfälle att yttra sig över
ärende, som beretts annorledes än av utskottet.

Ärende må ej företagas till avgörande, innan det under landstingets möte

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12. 9

blivit berett av särskilt utskott, som landstinget för ändamålet utsett bland
sina ledamöter.

Val må dock av landstinget förrättas utan föregående beredning. Detsamma
gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning
och icke avser utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande
av landstingskommunen tillhörig egendom eller efterskänkande av
någon dess rättighet.

31 §.

Framställes under landstingets möte yrkande om bordläggning av
ärende och förenar sig minst en tiondedel av de närvarande därom, skall
med ärendets vidare behandling anstå, dock icke utan landstingets medgivande
längre än till nästa dag, då sammanträde hålles.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt,
ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

32 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden
proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val
ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika
för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i
övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder. Vid omröstning
för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.

Val av förvaltningsutskott och av nämnd, som sägs i 53 § och 54 §
andra stycket, samt av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i 67
§, så ock av beredning eller utskott, varom förmäles i 30 §, skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med siffran för
det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

33 §.

Vill landstingsman till ordföranden i förvaltningsutskottet eller nämnd,
varom förmäles i 53 §, framställa interpellation i ämne, som tillhör landstingets
handläggning, skall interpellationen, skriftligen avfattad, avlämnas
till landstingets ordförande senast första dagen av landstingets möte.
Landstinget heslutar utan föregående överläggning, huruvida interpellationens
framställande skall medgivas. Lämnas sådant medgivande, bör interpellationen
besvaras vid mötet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

34 §.

Vid landstingsmöte skall föras protokoll. Detta skall innehålla förteckning
å de vid varje sammanträde närvarande ledamöterna samt för varje
ärende, efter en kortfattad redogörelse för desS beskaffenhet, angiva däri
framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats, samt av landstinget i
ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt rum, redogörelse för
propositionsordningen och uppgift om huru många röstat för eller emot.
Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas, huru envar röstat.

Protokollet skall, i den ordning landstinget beslutar, justeras sist fjorton
dagar efter landstingsmötets avslutande.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall justeringen och
det ställe, där protokollet finnes tillgängligt, tillkännagivas å en av landstingskommunen
å lämplig plats anordnad anslagstavla (landstingskommunens
anslagstavla). Tillkännagivandet skall vara försett med uppgift å den
dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före utgången av stadgad besvärstid.
Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande skall tillika åtecknas
protokollet eller särskilt utfärdas.

Kungörelse om dagen för protokollsjusteringens tillkännagivande med
uppgift å det ställe, där protokollet finnes tillgängligt, skall ock ofördröjligen
införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar.

35 §.

Den som vid landstingets sammanträde deltagit i avgörandet av ärende
äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas
innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas
skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

36 §.

Landstingets protokoll skall skyndsamt tryckas och i erforderliga delar
tillställas förvaltningsutskottet och de övriga nämnder, åt vilka verkställighet
av landstingets beslut uppdragits.

Det tryckta protokollet och de till landstinget inkomna handlingar, vilka
befordras till trycket, skola översändas till länsstyrelsen och samtliga landstingsmän
samt utdelas till kommunerna för att genom kommunens styrelses
försorg hållas tillgängliga för kommunens medlemmar.

Landstingets protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar
skola vårdas och förtecknas på sätt landstinget bestämt.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av landstingets protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

37 §.-

Landstingets förhandlingar skola vara offentliga; dock må landstinget
för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda
dörrar.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Ordföranden vakar över ordningen vid landstingets förhandlingar, lämnar
ordet åt landstingets ledamöter i den ordning de anmält sig därtill,
samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller
sig oskickligt.

38 §.

Landstinget må i en arbetsordning meddela de föreskrifter, som utöver
vad ovan nämnts för landstingets sammanträden och ärendenas behandling
anses nödiga.

39 §.

1 mom. Landstingsman åtnjuter under landstingsmöte samt, om han
ej bor å den ort där mötet hålles, under resan fram och åter dagtraktamente
av landstingskommunens medel efter de grunder, som landstinget
bestämmer.

Landstingsman, som ej bor å den ort där landstingsmöte hålles, äger tilllika
rätt till resekostnadsersättning. I den mån resa kan företagas med
järnväg, omnibus, spårväg eller fartyg, må ersättningen ej överstiga avgiften
för plats i andra klassens vagn å järnväg eller, om sådan vagnsklass icke
finnes, i tredje klassens vagn, plats i omnibus eller spårvagn eller hyttplats
på fartyg eller, när hyttplats ej förekommer, salongsplats. Eljest må ersättningen
högst motsvara lägsta avgiften för taxeautomobil.

Till den, som under pågående möte inträtt i/tjänstgöring, sedan av honom
anmält hinder av landstinget underkänts, må för resan till och från
mötet icke utgå traktamente eller resekostnadsersättning, såvida sådan
gottgörelse utgått till annan, som på sätt i 22 § sägs inkallats i hans ställe.

2 mom. Landstinget äger besluta, att till ledamot av beredning, som
avses i 30 § första stycket, skall utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser,
som jämlikt 55 § gälla för ledamot av förvaltningsutskottet och
utsedd ledamot av annan nämnd.

4 kap. Om landstingskommunens förvaltningsutskott och övriga nämnder.

40 §.

I landstingskommun skall såsom dess styrelse finnas ett förvaltningsutskott.

41 §.

Förvaltningsutskottet skall leda förvaltningen av landstingskommunens
angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet. Utskottet
skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna inverka på
landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning, samt hos
landstinget och landstingskommunens övriga nämnder ävensom hos andra
myndigheter göra de framställningar, som finnas påkallade.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Det tillkommer förvaltningsutskottet vidare:

a) att, såsom i 30 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till behandling
hos landstinget;

b) att, enligt vad i 60 § stadgas, uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat
samt i övrigt handhava landstingskommunens drätsel och därvid själv
förvalta dess egendom, i den mån ej sådan förvaltning uppdragits åt
annan nämnd;

c) att ombesörja verkställighet av landstingets beslut, där ej verkställigheten
uppdragits åt annan;

d) att till landstinget avgiva berättelse över sin verksamhet under tiden
från senaste lagtima möte;

e) att vårda och förteckna landstingets och nämndernas protokoll och
övriga till deras arkiv hörande handlingar, i den mån de för sådant ändamål
överlämnats till utskottet;

f) att avgiva förklaring i anledning av besvär över landstingets beslut;
samt

g) att i andra hänseenden företräda landstinget mellan dess möten, i den
mån annorlunda icke föreskrivits genom lag eller författning eller landstingets
beslut.

Förvaltningsutskottet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas
handläggning enligt särskilda författningar ankommer på utskottet.

Förvaltningsutskottet äger att från landstingskommunens övriga nämnder
samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och
upplysningar, som erfordras för fullgörande av utskottets uppgifter. Vid
behov av upplysningar från ämbets- eller tjänstemän i övrigt inom länet
må utskottet vända sig till länsstyrelsen med begäran om infordrande av
sådana upplysningar.

Landstinget skall antaga reglemente för förvaltningsutskottet.

42 §.

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet väljas av landstinget
till det antal landstinget bestämmer. Antalet ledamöter må dock icke vara
under fem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

43 §.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet,
verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 8 §
är stadgat om landstingsman äga motsvarande tillämpning.

44 §.

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet väljas för fyra år,
räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12. 13.

Valet skall förrättas vid det lagtima landstingsmöte, som hålles året näst
efter det, då allmänna val av landstingsmän ägt rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom
bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt
den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda
inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne.
Avgår annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av
t j änstgöringstiden.

45 §.

Av landstinget utses bland ledamöterna i förvaltningsutskottet en ordförande
och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit
valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig vid
sammanträde med förvaltningsutskottet, äger utskottet utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet.

46 §.

Förvaltningsutskottet sammanträder å det ställe och å de tider utskottet
bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom
då minst halva antalet av utskottets ledamöter för uppgivet ändamål gör
framställning därom.

47 §.

Suppleanterna i förvaltningsutskottet böra i den vid valet bestämda ordningen
kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder
för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas,
efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.

Suppleant äger rätt att även eljest närvara vid utskottets sammanträden
och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

48 §.

Förvaltningsutskottet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften
av ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 28 § stadgas om jäv för landstingsman skall äga motsvarande tilllämpning
med avseende å ledamot i förvaltningsutskottet. Vid behandling
av ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

49 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för landstinget
är stadgat i 32 § äga motsvarande tillämpning med avseende å förvaltningsutskottet.

.14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

50 §.

Vad som är stadgat i 34 § om förande av protokoll vid landstingsmöte
och om protokollets innehåll samt i 35 § om reservation skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å protokoll och reservation vid sammanträde
med förvaltningsutskottet.

Justering av utskottets protokoll verkställes senast fjorton dagar efter
sammanträdet av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av
utskottet utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av utskottet
antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 34 § tredje
stycket föreskrivna ordningen.

Utskottets protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar skola
vårdas och förtecknas på sätt utskottet bestämt. ''

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av förvaltningsutskottets protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

51 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av förvaltningsutskottet,
som vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller
författning, reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet
honom åligger, gäller vad i allmän lag stadgas.

52 §.

I reglemente för förvaltningsutskottet må bestämmas, huruvida och i
vilken omfattning de utskottet tillkommande bestyren skola fördelas å två
eller flera särskilda avdelningar av utskottet. Där utskottet skall vara uppdelat
på avdelningar, må landstinget i reglementet kunna föreskriva, att
dessa avdelningar skola av landstinget utses genom särskilda val. Beträffande
avdelning skall vad i 45—50 §§ är stadgat med avseende å förvaltningsutskottet
äga motsvarande tillämpning, dock har avdelning att själv
inom sig utse ordförande och vice ordförande.

Har uppdelning på avdelningar skett, ankommer dock å utskottet samfällt
att uppgöra det förslag till utgifts- och inkomststat, som skall föreläggas
landstinget, ävensom att hava inseende över den verksamhet, som utövas
av nämnd, varom förmäles i 53 §, och med eget yttrande till landstinget
överlämna de framställningar från sådan nämnd, som ankomma på
landstingets handläggning.

Det må ock föreskrivas i reglementet, att utskottet eller avdelning därav
äger uppdraga åt ledamot av utskottet eller åt i landstingskommunens
tjänst anställd befattningshavare att å utskottets eller avdelningens vägnar
fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet
angivas. Beslut, som fattas på grund av sådant uppdrag, skall anmälas
vid utskottets eller avdelningens nästa sammanträde.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna lag,
genom reglementet bestämmas den ordning, i vilken utskottet har att fatta
beslut samt eljest utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

53 §.

1 mom. Ledningen av landstingskommunens hälso- och sjukvårdande
verksamhet skall, i den mån icke genom lag eller författning annorlunda
föreskrives, enligt landstingets bestämmande utövas av en gemensam
nämnd, kallad hälso- och sjukvårdsstyrelse, eller ock av en särskild hälsovårds-
och en särskild sjukvårdsstyrelse.

Vad i 42—51 §§ är föreskrivet med avseende å förvaltningsutskottet skall
äga motsvarande tillämpning beträffande nämnd, som här avses.

Styrelse må, om landstinget så beslutar, uppdraga åt ledamot av styrelsen
eller åt i landstingskommunens tjänst anställd befattningshavare att å
styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall i landstingets beslut angivas. Beslut, som fattas på grund av sådant
uppdrag, skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde.

2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta,
att styrelse skall utgöras av förvaltningsutskottet eller viss avdelning därav.

3 mom. Till sammanträde med styrelse skall förste provinsialläkaren
kallas med rätt för honom att deltaga i överläggningarna men ej i besluten
samt att få sin mening antecknad till protokollet.

4 mom. Angående hälso- och sjukvårdsstyrelses verksamhet gäller i
övrigt vad därom stadgas i lag eller författning.

54 §.

Om utseende av nämnder för vissa i särskilda författningar angivna förvaltnings-
eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall finnes
stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr i
övrigt må landstingskommun tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

Beträffande sådan nämnd, som avses i andra stycket, skall vad som är
föreskrivet i 42 § andra stycket, 43 §, 44 § andra stycket samt 46—51 §§
med avseende å förvaltningsutskottet ävensom i 53 § 1 mom. tredje stycket
i fråga om hälso- och sjukvårdsstyrelse äga motsvarande tillämpning.

55 §.

1 mom. Landstinget äger besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet
och utsedd ledamot av annan nämnd skola för deltagande i sammanträde
eller förrättning inom landstingskommunen i någon dess angelägenhet åtnjuta
dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommunens

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

medel. Ej må dagtraktamente eller resekostnadsersättning sättas till högre
belopp än som i motsvarande fall utgår till landstingsman.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i landstingskommunens angelägenhet
företages utom landstingskommunen av person, som sägs i första
stycket, må, om landstinget så beslutar, utgå efter annan grund än nu
är sagt.

2 mom. Jämte gottgörelse, som beslutas enligt 1 inom., må efter landstingets
bestämmande till sådan ledamot av förvaltningsutskottet eller annan
nämnd, som utsetts till ordförande eller som eljest i viss befattning
inom utskottet eller nämnden eller efter särskilt uppdrag utför arbete av
mera betydande omfattning, utgå dels arvode för med uppdraget förenat
arbete och dels ersättning med visst belopp för utgifter, som för landstingskommunens
räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Arvodets belopp
skall bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på
grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt. Ersättning med
visst belopp för utgifter må likaledes fastställas för högst ett år i sänder.

3 mom. Där i särskild författning föreskrift meddelas om ersättning åt

ledamot av landstingskommuns nämnd, skall vad sålunda finnes stadgat
lända till efterrättelse. «

5 kap. Om landstingskommunens drätsel.

Inledande bestämmelser.

56 §.

Vad landstingskommun tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas,
att dess förmögenhet ej minskas.

Medel, som landstingskommun uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk
endast för återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången,
eller för anskaffande av annan dylik tillgång.

Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom,
avsedd att stadigvarande innehavas av landstingskommunen.

57 §.

Landstingskommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat
sätt, täckas genom utdebitering av landstingsskatt.

58 §.

Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets
täckande.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall
beslutet underställas Konungens prövning och fastställelse.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12. 17

Utgifts- och inkomststat.

59 §.

Landstingskommun skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för
det nästföljande kalenderåret.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter
för nästföljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband
med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan
grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp,
som ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov.

Hinder möter ej för landstingskommun att besluta, att vad av särskilt
anslag icke förbrukas under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas
för avsett ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av
anslaget vid sistnämnda års utgång må landstingskommunen reservera för
samma ändamål för ytterligare ett år; och äger landstingskommunen sedermera
fatta enahanda beslut för ett år i sänder.

60 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras av förvaltningsutskottet.
För detta ändamål skola landstingskommunens övriga nämnder
före den 1 juli, där ej annan tid bestämmes av förvaltningsutskottet, till
utskottet ingiva sina särskilda statförslag för det nästföljande året.

Landstinget upptager förslaget till utgifts- och inkomststat till granskning
och fastställelse vid sitt lagtima möte. Därvid skola anslag till utgifter,
om vilka landstinget icke tidigare fattat beslut, samt därmed sammanhängande
frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomststaten skall tryckas och expedieras i
den ordning, som i 36 § första och andra styckena är stadgad med avseende
å landstingets protokoll.

Fondbildning.

61 §.

1 mom. Landstingskommun äger avsätta medel till:
a) pensionsfond för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd
åt personer i landstingskommunens tjänst eller deras efterlevande;
2 — Bihang till riksdagens protokoll 105-L 5 samt. 2 avd. Nr 12.

Konstiiutionsutskottets utlåtande nr 12.

b) kassaförlagsfond för tillgodoseende av landstingskommunens behov
av rörelsekapital;

c) allmän investeringsfond för anskaffande av anläggningstillgångar för
landstingskommunens behov; samt

d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven
anläggningstillgång.

2 mom. Landstingskommun äger i samband med fastställande av utgifts-
och inkomststaten avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i
anspråk medel ur sådan fond.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel
av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det
år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast
föregående åren.

62 §.

Med Konungens medgivande må landstingskommun:

a) avsätta medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än
i 61 § 1 mom. sägs; och

b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än det för vilket
fonden är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i vidare mån än i
61 § 2 mom. stadgas.

63 §.

Hava medel, som landstingskommun uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring av sådan tillgång, icke före utgången
av det år, varunder de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i
56 § andra stycket, skola medlen avsättas till allmän investeringsfond.

Överskottsmedel å lån, som landstingskommun upptagit med Konungens
tillstånd och som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet,
skola avsättas till allmän investeringsfond, där ej annat föreskrivits vid
tillståndets beviljande.

Om landstingskommuns skyldighet att i andra fall än i denna paragraf
sägs avsätta medel till fond är särskilt stadgat.

Lånerätt.

64 §.

Landstingskommun äger upptaga lån, ställt på en återbetalningstid av
högst fem år. Såsom upptagande av lån skall även anses ingående av borgen.

Med Konungens medgivande må landstingskommun upptaga lån eller
ingå borgen även i andra fall än nu är sagt.

Av Konungen meddelat beslut att bevilja landstingskommun lån av statsmedel
skall anses innefatta jämväl tillstånd att upptaga lånet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Medels förvaltning.

65 §.

Penningar och värdehandlingar, som förvaltningsutskottet eller annan
nämnd för landstingskommunens eller annans räkning har om händer,
skola så förvaras och redovisas, att de icke sammanblandas med andra penningar
och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola,
där landstinget ej bestämt annat, för landstingskommunens räkning insättas
hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto
eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens
tillstånd anbringa omyndigs medel.

66 §.

Det åligger förvaltningsutskottet att föra fortlöpande räkenskaper över
de medel det har om händer.

Annan nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenskaper i enlighet
med av förvaltningsutskottet givna anvisningar och årligen före den 1
mars, där ej utskottet bestämmer annan tid, till utskottet avlämna redovisning
för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett, skall förvaltningsutskottet inom tid, som
landstinget bestämmer, dock senast före den 1 maj, sammanfatta och avsluta
landstingskommunens räkenskaper för nämnda kalenderår.

Revision.

67 §.

Landstinget skall vid lagtima möte utse tre eller flera revisorer samt lika
många suppleanter för granskning av det näslföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet eller
eljest är redovisningsskyldig till landstingskommunen, eller sådan den redovisningsskyldige
närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken
om jäv emot domare, må icke vara revisor eller revisorssuppleant för granskning
av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, ej heller
deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning
eller i beslut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar,
som förvaltningsutskottet eller annan nämnd omhänderhar,
samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen.

Vad i 51 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot i förvaltningsutskottet
äger avseende jämväl å revisor.

Landstinget må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlighet
med de bestämmelser, som jämlikt 55 § gälla för ledamot av förvaltningsutskottet
och utsedd ledamot av annan nämnd.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

68 §.

Revisorerna skola avgiva berättelse, innehållande redogörelse för resultatet
av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträffande
räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller icke.
Frainställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berättelsen.
Revisionsberättelse skall ock innehålla särskilt uttalande, huruvida ansvarsfrihet
för förvaltningen tillstyrkes eller icke.

69 §.

Revisionsberättelse skall före juni månads utgång tillställas förvaltningsutskottet,
genom vars försorg densamma skyndsamt befordras till trycket
och, om sådant anses påkallat, överlämnas till vederbörande nämnder för
yttrande.

Berättelsen jämte inkomna yttranden skall framläggas till granskning
och avgörande hos landstinget vid det lagtima möte, vartill landstinget
sammanträdet året näst efter det revisionen avser.

70 §.

På beslut av landstinget ankommer, huruvida framställd anmärkning
skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd
för bevarande av landstingskommunens rätt skall vidtagas. Anställes
ej talan å den förvaltning revisionsberättelse avser inom ett år från sista
dagen av det landstingsmöte, vid vilket berättelsen framlades, skall så anses,
som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet
beviljats må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten
uppenbarligen avsett även den handlingen.

6 kap. Om landstingsskatt.

71 §.

Skyldighet att erlägga landstingsskatt skall åligga envar, som inom
landstingskommunen är till allmän kommunalskatt skattskyldig, efter de
grunder, som för utgörande av sådan skatt i allmänhet äro stadgade.

72 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndighet
varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till förvaltningsutskottet
genom länsstyrelsen insända förteckning, som för varje
kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören, som
påförts enligt kommunalskattelagen. Förvaltningsutskottet låter däröver
upprätta sammandrag, upptagande summan för hela landstingskommunen,
samt hur mycket som belöper på varje kommun.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

73 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering
för ett år, skall utgöras dels sådan landstingsskatt, som ingår i preliminär
skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan landstingsskatt,
som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

74 §.

Förvaltningsutskottet åligger att, sedan landstingskommunens utgiftsoch
inkomststat fastställts, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande
lokala skattemyndighet om det belopp för skattekrona och
skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästkommande år. Samtidigt
skall förvaltningsutskottet underrätta länsstyrelsen om det sammanlagda
belopp, som för nämnda år beslutats till utdebitering på grundval av det
löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt.

75 §.

Landstingsskatt debiteras och uppbäres under benämningen landstingsmedel
i enlighet med vad i uppbördsförordningen är stadgat.

76 §.

Landstingskommunen äger av statsverket uppbära landstingsmedel med
belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor
och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till landstingskommunen
skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre,
som bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har dödsbo enligt
75 § kommunalskattelagen medgivits befrielse från att erlägga landstingsmedel,
skall belopp, som landstingskommunen eljest ägde uppbära av statsverket,
nedsättas i motsvarande mån.

Landstingskommunen äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp,
som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering
till kommunal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande
år. Vad sålunda beslutats till utdebitering ingår i landstingskommunens
fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot de landstingsmedel, som landstingskommunen
äger uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter
det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör landstingskommunens fordran
hos statsverket enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under
samma år utanordna till landstingskommunens förvaltningsutskott med en
sjättedel å åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj,
juli, september och november. Är landstingskommunens fordran icke uträknad
vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle
utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad nästföregående
år; dock må länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda därtill, förordna att

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

utbetalning skall ske med annat belopp. Därest det i januari månad utbetalade
beloppet icke motsvarar en sjättedel av landstingskommunens fordran,
skall liärav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars
månad.

77 §.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till förvaltningsutskottet överlämna
för nästföregående år upprättad redovisning över landstingskommunen
tillkommande och till utskottet utanordnade landstingsmedel.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

Förvaltningsutskottet låter upprätta sammandrag över redovisningen att
föreläggas landstinget vid dess första sammanträde.

7 kap. Om besvär.

78 §.

1 mom. Över beslut av landsting äger medlem av landstingskommunen
anföra besvär hos Konungen. Sådan klagan må grundas endast därå, att
beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider
landstingets befogenhet eller

kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären, ställda till Konungen, skola hava inkommit till länsstyrelsen
inom tre veckor från den dag, då verkställd justering av det över beslutet
förda protokollet tillkännagivits å landstingskommunens anslagstavla. Besvären
skola vara åtföljda av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för
justeringens tillkännagivande.

över landstings beslut, som avses i 13—16 §§, må ej klagas.

2 mom. I fråga om besvär över beslut av förvaltningsutskottet eller annan
nämnd skola bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning, där
ej annat sägs i 3 mom. eller är särskilt stadgat. Mot beslut av rent förberedande
eller verkställande art må talan dock ej föras.

3 mom. Landstingskommun må utse särskild nämnd med uppgift att
upptaga och avgöra besvär över beslut av förvaltningsutskottet eller annan
nämnd om tillsättande av eller förordnande å tjänstebefattning hos landstingskommunen
eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär
åtgärd mot befattningshavare, där klagan över beslutet eljest skolat
föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd antages av landstinget. Beslut om
antagande av reglemente skall underställas Konungens prövning. Där ej
annat föreskrives i reglementet, skall vad i 42 § andra stycket, 43 §, 44 §
andra stycket samt 46—51 §§ är stadgat med avseende å förvaltningsutskottet
äga motsvarande tillämpning å besvärsnämnd.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes åt beslut, varom i första
stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är
stadgat äga motsvarande tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i
den mån anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som
sägs i 1 mom.

Förslag

till

Lag

om införande av landstingslagen.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Landstingslagen skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, träda i
kraft den 1 januari 1955.

Genom landstingslagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas,
lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting tillika med alla de särskilda
stadganden, vilka innefatta ändring av eller tillägg till vad den sålunda
upphävda lagen innehåller, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning
stridande mot den nya lagens bestämmelser.

Sedan landstingslagen trätt i kraft, skola lagarna den 12 juni 1936 (nr
282) angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet
tillhörig egendom och den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal fondbildning
ej vidare äga tillämpning å landstingskommun.

2 §.

Landsting skall vid lagtima möte år 1954 utse förvaltningsutskott för
tiden till utgången av år 1955.

3 §•

Den nya lagens bestämmelser om valbarhet skola lända till efterrättelse
vid val för tid, som infaller efter den 31 december 1954.

4 §•

Med avseende å nedannämnda slag av fonder, som finnas vid landstingslagens
ikraftträdande, skall gälla:

24 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

1) Sådan fond enligt 2 § e) lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning
eller 2 § d) lagen den 6 december 1946 om kommunal fondbildning,
till vilken medel avsatts för anskaffande av anläggningstillgång, skall
anses såsom särskild investeringsfond. Annan fond enligt nämnda lagrum
må tagas i anspråk för avsett ändamål, men nya medel må icke tillföras
fonden.

2) Fond, som bildats med Konungens medgivande enligt 3 § i någon av
nämnda lagar, så ock försäkringsfond, vartill medel avsatts enligt någon
av samma lagar, skall anses såsom fond, vars bildande medgivits enligt
62 § a) landstingslagen.

3) Förnyelsefond enligt 2 § c) i 1936 års lag eller 6 § femte stycket i
1946 års lag ävensom försäljningsmedelsfond må tagas i anspråk för avsedda
ändamål. Landstingskommun äger ock rätt att överföra medel i
dylik fond till allmän eller särskild investeringsfond. Låneöverskottsfond
må ej tagas i anspråk utan Konungens medgivande.

4) Fond av annat slag än i 61—63 §§ landstingslagen eller ovan under
1)—3) sägs, som bildats före den 1 januari 1955, må ej tagas i anspråk
utan Konungens medgivande; landstingskommun dock obetaget att före
den 1 januari 1958 besluta om fondmedlens avsättande till allmän eller
särskild investeringsfond.

5 §.

Har landsting jämlikt äldre bestämmelser med avseende å visst företags
beskaffenhet beslutat befrielse från eller lindring i skyldigheten att bidraga
till företaget, må sådant beslut tillämpas jämväl efter den 1 januari
1955.

6 §.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,
som fattats före den 1 januari 1955, samt om anförande av besvär över sådant
beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas.

7 §•

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas; dock skola, då hänvisningen gäller de för
landstingsmän stadgade grunderna i fråga om dagtraktamente och resekostnadsersättning
eller dessa grunder eljest avses, bestämmelserna i 23 §
lagen om landsting1 fortfarande äga tillämpning, såvitt fråga ej är om ersättning,
som skall utgå av landstingskommuns medel.

1 Senaste lydelse, se SFS 1952: 118.

Konstitutionsutskottets utlåtande nv 12.

B) anhållit om riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av 13 § kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med
allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Härigenom förordnas, att 13 § kungörelsen den 10 juli 1947 med allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §.

Förvaltningsutskottet skall-----11 ledamöter.

Självskrivna ledamöter---- samt lantbruksdirektören.

De ledamöter i förvaltningsutskot- De ledamöter i förvaltningsutskottet,
vilka icke äro självskrivna, ut- tet, vilka icke äro självskrivna, ut -

I enahanda ordning utses minst
en suppleant för envar av de icke
självskrivna ledamöterna i förvaltningsutskottet.

ses för en tid av fyra år, räknat från
och med den 1 januari året närmast
efter det, då valet skett, sålunda att
halva antalet utses av hushållningssällskapet
bland dess ledamöter och
återstoden av landstinget. I enahanda
ordning utses minst en suppleant
för envar av de icke självskrivna
ledamöterna i förvaltningsutskottet.

Vid landstings val av ledamöter
och suppleanter i förvaltningsutskottet
skall vad som är stadgat om proportionellt
valsätt vid val av landstingskommuns
förvaltningsutskott
äga motsvarande tillämpning.

--inom hushållningssällskapet.

Mandattiden skall — — -— mandattidens utgång.

Förvaltningsutskottet utser

Det år, då mandattiden för förvaltningsutskottets
valda ledamöter
utgår, skall förvaltningsutskottet göra
anmälan härom till landstingets
förvaltningsutskott senast sex månader
före årets utgång.

Det år, då mandattiden för förvaltningsutskottets
valda ledamöter
utgår, skall förvaltningsutskottet göra
anmälan härom till landstingskommunens
förvaltningsutskott senast
sex månader före årets utgång.

Denna kungörelse träder i kraft
den 1 januari 1955.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Beträffande motiveringen till förslagen får utskottet, i den män redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
följande inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet
hänvisade motioner, nämligen dels motionen 1: 460 av
herr Lundgren, dels motionen II: 587 av herrar Nyberg och Johnsson i
Kastanjegården, dels de likalydande motionerna 1:461 av herr Larsson,
Sigfrid, och herr Anderberg samt II: 596 av herr Hansson i Önnarp m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 471 av herrar Lindahl och Kriigel samt
II: 611 av herr Lundqvist m. fl., dels ock de likalydande motionerna I: 472
av herr Elof sson, Gustaf, m. fl. och II: 612 av herr Suensson i Stenkyrka
m. fl.

Vad i motionerna hemställts återgives i det följande i ett särskilt avsnitt
av detta utlåtande. I fråga om de av motionärerna anförda skälen får
utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet avgav den 18 mars 1954 utlåtande, nr 7, i anledning av den
av Kungl. Maj:t tidigare till riksdagen avlåtna, den 27 februari 1954 till
utskottet hänvisade propositionen, nr 93, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets utdebitering
av skatt för år 1956, in. in., ävensom i ämnet väckt motion. Därvid
lämnades utanför utskottets behandling ett i propositionen upptaget förslag
till lag angående ändrad lydelse av 45 § 2 mom. och 47 § lagen den
20 juni 1924 (nr 349) om landsting med förklaring, att utskottet hade för
avsikt att till behandling upptaga detta förslag i samband med föreliggande
förslag till landstingslag m. in.

I anledning därav har utskottet i nu förevarande sammanhang till behandling
förehaft jämväl nyssnämnda, i proposition nr 93 upptagna förslag,
vilket är av följande lydelse:

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924
om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

45 §.

2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till
utdebitering för ett år, skall utgöras dels sådan landstingsskatt, som ingår i

1) Senaste lydelse av 45 § se 1953:286 och 47 § se 1950:47.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12. 27

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan landstingsskatt,
som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

47 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndighet
varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till landstingets
förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning, som
för varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören,
som påförts enligt kommunalskattelagen. Förvaltningsutskottet later
däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för hela landstingsområdet,
samt huru mycket sig belöper å varje kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

Beträffande motiveringen till detta förslag får utskottet hänvisa till propositionen
nr 93.

Inledning.

Den översyn av den kommunala lagstiftningen, som med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 22 mars 1946 uppdragits åt den samma dag tillkallade
kommunallagskommittén, har slutförts i och med att kommittén
den 11 december 1952 avlämnat betänkande IV med förslag till landstingslag
m. in. (SOU 1952:48). Detta betänkande innehåller, som dess titel
anger, i första hand förslag till en ny landstingslag, avsedd att träda i
stället för lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting. Kommittén har
därjämte, i enlighet med uppdrag som lämnats densamma genom Kungl.
Maj :ts beslut den 23 november 1951, behandlat frågan om införande av
proportionellt valsätt vid landstingens val av ledamöter och suppleanter
i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och i denna del framlagt förslag
till ändring i kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation.

Förslaget till landstingslag måste i väsentliga delar ses mot bakgrunden
av kommitténs tidigare under år 1952 framlagda förslag till ny lagstiftning
för de borgerliga primärkommunerna (betänkande III med förslag till kommunallag
in. in., SOU 1952:14), vilket lett till antagandet av ny kommunallag
den 13 december 1953 (nr 753). Kommittén har inriktat sig pa
att till landstingslagen överföra de nyheter av saklig och formell art, som
förordats för primärkommunernas del. Även i övrigt har kommittén strä -

Konstitutionsutskottets utlåtande, nr 12.

vat efter att närma landstingslagen till kommunallagen, försåvitt icke
rådande olikheter ansttts sakligt motiverade. I fråga om valkretsindelning
vid landstingsval och antalet landstingsmän i valkretsarna har kommittén
icke ingått i saklig prövning, enär hithörande bestämmelser varit föremål
för översyn av 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning (se dess
betänkande V angående det proportionella valsättet vid landstingsval, SOU
1953:25).

Kommitténs förslag är enhälligt utom i fråga om vissa spörsmål rörande
fondbildning.

Över förslaget i dess helhet ha efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna
i samtliga län, sjukhuslagstiftningskommittén samt styrelserna
för Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet. Vid länsstyrelsernas
remissvar ha fogats yttranden frän samtliga landsting och från
stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle.
Riksarkivet har efter remiss yttrat sig över vad förslaget innehåller om
landstingens arkivvård.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen i sina huvuddrag tillstyrkts
eller lämnats utan erinringar. De invändningar som framställts
beröra icke lagstiftningens huvudprinciper utan gälla detaljer.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny landstingslag grundar
sig, utom i fråga om valkretsindelning och antalet landstingsmän i valkrets,
i allt väsentligt på kommitténs förslag. Bland gjorda avvikelser märkas
de, som avse utformningen av stadgandet om landstingskommunens kompetens
samt bestämmelserna om plats för landstingsmöte. I övrigt motsvara
avvikelserna huvudsakligen dem, som i den nya kommunallagen
gjorts från kommitténs förslag till kommunallag. De i propositionen föreslagna
reglerna om valkretsindelning och antalet landstingsmän i valkrets
äro -— frånsett redaktionella ändringar — desamma som årets riksdag
antagit i form av ändringar i gällande lag om landsting (konstitutionsutskottets
utlåtande nr 3).

Kommunallagskommittén.

I ett inledande avsnitt av sitt betänkande framlägger kommittén allmänna
synpunkter på en revision av lagen om landsting och erinrar till
en början om att införandet av nämnda lag betydde en avsevärd modernisering
av landstingsförvaltningens former. Kommittén framhåller vidare,
att lagen på det hela taget erbjudit ändamålsenliga former för landstingens
verksamhet, vilket också framginge av att varken de ändringar, som vidtagits
i lagen, eller de önskemål om ändringar, som framställts, berört
huvudpunkterna i lagen. Framförda reformförslag vore även till antalet

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

ringa. Med hänsyn härtill kunde enligt kommittén synas opåkallat att
nu göra lagen till föremål för någon mera omfattande revision. Emellertid
vore att beakta, att kommittén framlagt förslag till ny lagstiftning för de
borgerliga primärkommunerna. 1 detta lagförslag hade kommittén inarbetat
bestämmelser, motsvarande dem som återlunnes i lagarna den 6 december
1946 om kommunal fondbildning och den 12 juni 1936 angående
användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom,
vilka bestämmelser förutsattes skola infogas även i de författningar,
som reglerade övriga kommunala enheters organisation. Redan en dylik
komplettering av landstingslagen bleve ganska vittomfattande och måste
rubba dess disposition och paragrafindelning. Därtill komme, att förslaget
till kommunallag innehölle en rad andra nyheter, vilka såväl med hänsyn
till önskvärdheten av likformighet i kommunallagstiftningen som av vägande
sakliga skäl borde erhålla motsvarighet i landstingslagen.

Kommittén har med hänsyn till dessa förhållanden ansett sig böra företaga
en fullständig översyn av lagen. Vid detta arbete har kommittén främst
inriktat sig på att till landstingslagen överföra de nyheter av saklig eller
formell art, som föreslagits för primärkommunerna. Men även i övrigt har
kommittén strävat efter att närma landstingslagen till kommunallagen,
försåvitt icke rådande olikheter ansetts sakligt motiverade. Kommittén har
därjämte funnit lämpligt att behandla några spörsmål, som sakna motsvarighet
i lagstiftningen för primärkommunerna, t. ex. frågorna om stads
utträde ur och inträde i landsting samt om territoriell differentiering av
landstingsskatten.

Strävandena att bringa landstingslagen i överensstämmelse med förslaget
till kommunallag ha bl. a. gällt vissa systematiska och terminologiska
frågor.

Kommittén uttalar sålunda, att landstingsterritoriets egenskap av kommun
bleve ännu klarare, om — såsom kommittén föresloge — bestämmelserna
om lokal skattedifferentiering upphävdes. Kommittén har funnit
naturligt att understryka detta genom att använda kommunbegreppet i
lagen och därvid stannat för beteckningen landstingsko mm u n.
Därigenom har det blivit möjligt alt bl. a. utforma bestämmelsen om
landstingets kompetens i nära anslutning till motsvarande stadgande för
primärkommunerna och intaga en allmän föreskrift om befogenhetssiärens
uppdelning i beslutanderätt samt förvaltning och verkställighet. Ordet
landsting har kunnat användas uteslutande som beteckning på det representativa
organet. För landstingets sammankomster nyttjas i förslaget regelmässigt
uttrycket landstingsmöte.

Beträffande beteckningarna 1 a g t i in a och u r t i in a möte föreslår
kommittén, under anförande bl. a. att uttrycket urtima ledde tanken på
en sammankomst av mycket extraordinär och osedvanlig natur samt att
extra landstingssessioner kunde beräknas bliva allt vanligare, att uttryc -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

ken skola ersättas med beteckningarna ordinarie och extra möte, motsvarande
de av kommittén i dess förslag till kommunallag bibehållna benämningarna
ordinarie och extra sammanträde.

Termen förvaltningsutskott för landstingskommunens centrala
administrativa organ vore likaledes enligt kommittén mindre tillfredsställande,
då utskott begreppsmässigt utgjordes av medlemmar i det organ,
som tillsatt detsamma. Benämningen landstingsstyrelse vore riktigare och
skulle därjämte bättre karakterisera förvaltningsutskottets ställning inom
landstingsförvaltningen. Enär emellertid namnet förvaltningsutskott byggde
på långvarig tradition och allmänheten vant sig vid detsamma, hade kommittén
avstått från att föreslå någon ändring härutinnan. — Namnet
hälso- och sjukvårdsberedning borde enligt kommittén på motsvarande
sätt utbytas, då förvaltande och verkställande organ i förslaget
till kommunallag enhetligt givits beteckningen nämnder, medan uttrycket
beredning användes för organ med enbart beredande uppgifter. I överensstämmelse
härmed har åt nämnda organ för ledningen av landstingets
hälso- och sjukvårdande verksamhet givits namnet hälso- och sjukvårdsnämnd.

Kommittén övergår därefter att undersöka bestämmelserna om landstingskommunen
i territoriellt hänseende.

Beträffande nu rådande möjlighet att uppdela ett län i två
el ler flera landstingsområden erinrar kommittén om att den
utnyttjats blott i Kalmar län, vars uppdelning på två områden medgivits
enligt ett kungl. brev av år 1864. Kommittén framhåller vidare, att i gällande
landstingslag möjligheten till uppdelning bibehållits i enlighet med
kommunalförfattningssakkunnigas förslag till landstingslag (SOU 1923:
18) uteslutande med hänsyn till den rådande ordningen i Kalmar län.

Enligt kommitténs mening vore det icke realistiskt att räkna med eu
framtida uppdelning av län i två eller flera landstingsområden. Under den
tid landstingsinstitutionen ägt bestånd hade mellan de olika delarna av
landstingsområdet utvecklats en fast intressegemenskap, som manifesterats
i tillkomsten av en rad för hela området gemensamma anstalter, inrättningar
och institutioner, anpassade till den bestående indelningen. I synnerhet
hade på många håll omfattande arbete och stora kostnader nedlagts
på att få till stånd ett fullständigt centrallasarett med dess många avdelningar
för olika slag av specialsjukvård. En rubbning av den gällande indelningen
kunde därför icke företagas utan betydande konsekvenser i ekonomiskt
och annat avseende för de olika delarna av landstingsområdet.
Därtill komme lämpligheten från olika synpunkter av att den administrativa
indelningen i län sammanfölle med indelningen i landstingskommuner.
Kommittén föresloge därför slopande av möjligheten att uppdela län i olika
landstingsområden. Därmed avsåges icke att göra ändring i de bestående
förhållandena i Kalmar län.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Beträffande städernas deltagande i landsting erinrar kommittén
till en början om nu gällande bestämmelser, enligt vilka stad, som
uppnått en folkmängd av minst 100 000, äger utträda ur landsting samt
stad, som icke deltager i landsting, äger inträda däri, om samstämmande
beslut därom fattats av staden och landstinget. Kommittén omnämner
vidare, att på grund av tidigare gällande bestämmelser Göteborg aldrig
deltagit i landsting samt att övriga städer, vilka icke deltaga i landsting,
förklarats ha utträtt, Malmö år 1871, Norrköping år 1872, Gävle år 1893
och Hälsingborg år 1918.

På frågan om stads utträde ur landsting kunde enligt kommittén
anläggas delvis liknande synpunkter som på spörsmålet om uppdelning av
län i flera landstingskommuner. Allvarliga betänkligheter måste sålunda
hysas mot att genom stads utträde splittra en gemenskap, vars anstalter
och inrättningar under lång tid planerats och utbyggts för att kunna betjäna
det odelade landstingsområdet. Med hänsyn till den väntade starka
utvecklingen på specialsjukvårdens område och det samtidigt ökade behovet
av rymliga och moderna lokaler för den allmänna kroppssjukvården
finge det anses uteslutet, att en stad skulle kunna utträda ur landsting utan
allvarliga återverkningar på stadens och landstingets ekonomi eller sjukvårdens
standard. Detta bestyrktes även av erfarenheten, då mellan såväl
Gävle som Hälsingborg, å ena, samt respektive landsting, å andra sidan,
ett nära samarbete på sjukvårdens område ägde rum alltsedan dessa städer
utträdde ur landstinget. Även på andra områden vore en samverkan inom
landstingets ram ägnad att nedbringa de samfällda kostnaderna och därför
från allmän synpunkt att föredraga framför en uppspaltning av verksamheten.
Slopande av rätten för stad att utträda ur landsting syntes jämväl
överensstämma med de strävanden mot större förvaltningsenheter för
att undvika splittring av de kommunala resurserna, som kommit till uttryck
i kommunindelningsreformen, och vore även ägnat att motverka ojämnheter
i skattebördans fördelning mellan olika kommunala enheter. Kommittén
föreslår därför, att någon bestämmelse om rätt för stad att utträda
ur landsting icke skall medtagas i den nya landstingslagen.

Med kommitténs allmänna inställning till frågan om lämpliga enheter
för landstingsangelägenheternas ombesörjande vore enligt kommittén självklart,
att kommittén bibehölle den nuvarande bestämmelsen om rätt för
stad att inträda i landsting. Visserligen kunde icke antagas, att någon
av de utanför landsting stående städerna för närvarande hade intresse av
att ingå i landsting, men ändrade förhållanden, t. ex. tillkomsten av nya
kostnadskrävande uppgifter för landstingen och nämnda städer, kunde ge
anledning till eu annan inställning från städernas sida. — Ehuru det uppenbarligen
vore av största betydelse, alt en i de båda kontrahenternas
ekonomi och förvaltning så djupt ingripande åtgärd som stads inträde i
landstingskommun komme till stånd genom frivillig överenskommelse,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

vore det icke uteslutet att kravet på samstämmande beslut i något fall
kunde komma att bli ett hinder för en från allmän synpunkt synnerligen
påkallad indelningsändring. Med hänsyn härtill föreslår kommittén en
ny bestämmelse av innehåll, att Kungl. Maj :t äger att, då synnerliga skäl
äro därtill, förordna om stads inträde i landstingskommun. Kommittén
framhåller, att genom kravet på synnerliga skäl stadgandets undantagskaraktär
tillräckligt tydligt markerats samt att stadgandet, vars tillämpning
främst kunde befinnas motiverad för ett rationellt ordnande av den
slutna sjukvården, företrädesvis av kommittén troddes få psykologisk
betydelse sålunda, att det underlättade en frivillig överenskommelse mellan
stad och landsting i sådana fall, där frågan om stadens inträde i landstingskommunen
eljest måhända skulle bli bedömd från ensidigt lokala
synpunkter.

Landstingskommunens kompetens regleras i den nuvarande landstingslagens
4 §, enligt vilken det tillkommer landstinget att, i den ordning lagen
stadgar, rådslå och besluta om för landstingsområdet gemensamma angelägenheter,
vilka avse allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars
utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande,
hälso- och sjukvård, undervisning, allmän ordning och säkerhet med mera
dylikt, såvitt dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar tillhöra
offentlig myndighets ämbetsåtgärd, ävensom att handha de ärenden i övrigt,
som enligt beslut av Konung och riksdag skola ankomma på landstinget.

Efter erinran om den år 1948 genomförda utvidgningen av primärkommunernas
kompetens, därvid det begränsande gemensamhetskravet, som
kommit till uttryck i bestämningen »gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter»,
borttogs, framhåller kommittén, att de gränser landstingslagen
uppdragit för landstingens verksamhet vore på det hela taget
tillräckligt vida för att landstinget skulle kunna fylla sin funktion som
kommunal enhet för de förhållandevis stora områden, om vilka här vore
fråga.

Mot lagens uppräkning av olika landstingsuppgifter kunde emellertid
enligt kommittén anmärkas, att den vore i viss mån föråldrad och att den
i varje fall icke utmärkte var tyngdpunkten i landstingsverksamheten vore
förlagd. Enligt kommittén fördelade sig landstingens nettoutgifter för år
1950 på olika förvaltningsgrenar i procent ungefärligen sålunda: hälsooch
sjukvård 87, undervisnings- och bildningsanstalter 5Vs, social verksamhet
472, allmän förvaltning 2 och andra ändamål 1. Vad som kunde vara
att hänföra under det från äldre lagspråk hämtade uttrycket allmänna
hushållningen läte sig — anför kommittén — icke utan vidare avgöra.
Omnämnandet av landstingets befattning med allmän ordning och säkerhet
saknade nära nog varje täckning i det praktiska livet. Och de åtgärder,
som landstinget vidtoge för jordbrukets och andra näringars utveckling
samt befordrande av kommunikationsväsendet, vore av mycket begränsad

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

oinfattning i jämförelse med huvuduppgiften, landstingets målsmannaskap
för hälso- och sjukvården.

Kommittén framhåller, att landstingskommunens beslutanderätt bör omfatta
sådana angelägenheter, vilkas vårdande genom landstingets försorg
frainstode såsom berättigat från allmänna samhälleliga synpunkter. Det
nuvarande kompetensstadgandet gåve enligt kommittén i stort sett uttryck
åt en sådan syn på landstingets kompetens. Då kommittén ändock föresloge
eu omarbetning av detsamma, skedde detta närmast för att undvika den
nuvarande delvis ålderdomliga och knappast verklighetstrogna beskrivningen
av landstingets uppgifter och för att tillgodose det allmänna önskemålet
om ett närmande av bestämmelserna för landstingskommunerna till
kommunallagstiftningen i övrigt. En konsekvens av kompetensstadgandets
anpassning efter motsvarande bestämmelse för primärkommunerna syntes
enligt kommittén bli, att rättspraxis finge möjlighet till en något friare
bedömning i sådana fall, där landsting ansetts ha gått utanför sitt befogenhetsområde.

I enlighet härmed föreslår kommittén såsom huvudregel för kompetensen,
att landstingskommun äger att själv vårda »sina angelägenheter».
Enligt kommitténs mening innefattar en sådan regel en gränsdragning i
förhållande till såväl staten som primärkommunerna. I förhållande till de
sistnämnda vore enligt kommittén att märka, att — såvida icke annat vore
stadgat eller förutsatt — landstingskommun torde vara oförhindrad att inom
sitt område främja verksamhet av samma art som den, vilken ankomme
på primärkommunerna inom deras områden.

Den i nuvarande kompetensstadgande uttryckta begränsningen enligt
tillägget »såvitt dessa angelägenheter icke enligt gällande författningar
tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd» har, oaktat uttrycket »sina
angelägenheter», av kommittén bibehållits genom ett förbehåll av motsvarande
innebörd. Regeln har därigenom fått en utformning motsvarande
den i lagstiftningen för primärkommunerna.

Liksom gällande landstingslag upptager kommitténs förslag i 2 kapitlet
bestämmelser om val av landstingsmän. Enligt förebild i förslaget
till kommunallag har skillnad icke gjorts mellan valbarhets- och behörighetsvillkor.
Länsassessor skall icke längre vara förhindrad att mottaga
landstingsmannauppdrag, och det i gällande lag stadgade förbudet för
tjänstemän i landstingets centrala förvaltning att tillhöra landstinget har
begränsats till den ledande befattningshavaren, d. v. s. i regel landstingsdirektören.
Ovillkorlig rätt att avsäga sig uppdrag som landstingsman eller
suppleant skall enligt förslaget tillkomma endast den som fyllt sextio år.
— Av här förut anförda skäl har kommittén till sitt förslag överfört vid
tiden för förslagets avgivande gällande bestämmelser om valkretsindelning.
Bestämmelserna om jämkning i valkretsindelning och om nyval i de
fall, då landstingskommun utvidgas eller minskas, ha emellertid av koin3
— Bihang till riksdagens protokoll 195b. 5 sand. 2 avd. Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

mittén omarbetats i syfte att möjliggöra såväl ett snabbare vidtagande av
de jämkningar i valkretsindelning och landstingets sammansättning, vilka
påkallas av ändring i landstingskommunens område, som en prövning från
fall till fall, huruvida nyval av landstingsmän skall äga rum. Den tvååriga
eftersläpning, som nu är en följd av att jämkning i valkretsindelning vidtages
först på hösten det år, vid vars ingång indelningsändringen trätt
i kraft, och att erforderligt nyval i den eller de jämkade valkretsarna hålles
först den därpå följande hösten, försvinner genom de av kommittén föreslagna
bestämmelserna, enligt vilka indelningsändringens ikraftträdande
icke skall avvaktas, innan erforderliga åtgärder vidtagas.

Bestämmelser om landstingets arbetsformer, vilka i gällande landstingslag
återfinnas i 3 och 4 kapitlen, ha av kommittén sammanförts till ett
kapitel med rubriken Om landstingsmöte.

I fråga om tiden för landstingets lagtima möte föreslås icke någon
ändring i gällande ordning. Platsen för mötet skall enligt förslagets
huvudregel liksom hittills vara länets residensstad. Den nuvarande regeln
om länsstyrelsens bestämmande av annan sammanträdesort föreslås däremot
ändrad så till vida som länsstyrelsens beslut icke såsom nu måste avse
visst landstingsmöte utan kan ges mer permanent giltighet.

Förslagsrätt vid lagtima möte föreslås av kommittén skola tillkomma,
förutom enligt nu gällande ordning länsstyrelsen, ledamot av
landstinget och dess förvaltningsutskott, jämväl annan landstingskommunens
nämnd. Kommittén framhåller, att denna utvidgning icke torde innebära
någon ändring i sak, då de lokala sjukvårdsorganen — oaktat de
sakna omedelbar förslagsrätt — genom bestämmelser i sjukhuslagen och
sjukhusstadgan tillförsäkrats rätt att få sina framställningar prövade av
landstinget efter förmedling av sjukvårdsberedningen och förvaltningsutskottet
samt övriga styrelsers anslagsäskanden och andra framställningar
av förvaltningsutskottet regelmässigt lära bringas under landstingets behandling.
I fråga om tiden för förslags avgivande föreslås, att
den allmänna motionstiden med den 15 augusti som sista dag skall bibehållas.
I fråga om förslag från specialnämnd föreslås den regeln, att förslaget
skall ingivas till förvaltningsutskottet före den 1 juli, där ej annan
tid bestämmes av utskottet. Sistnämnda tid överensstämmer med den som
föreslås för avlämnandet av de olika nämndernas förslag till utgifts- och
inkomststat. Den sålunda föreslagna ordningen gäller — anför kommittén
vidare — såväl hälso- och sjukvårdsnämnden som övriga nämnder,
d. v. s. även landstingssjukhusens direktioner. Då enligt kommittén direktionerna
böra få utnyttja tiden fram till den 1 juli, syntes förvaltningsutskottet
böra med stöd av de föreslagna bestämmelserna utsträcka förslagstiden
för sjukvårdsnämnden för att bereda denna rådrum för behandling
av ifrågavarande framställningar.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Såsom en nyhet i förhållande till gällande lag föreslår kommittén en
allmän regel om jäv av samma innehåll som föreslagits för primärkommunerna.

Rätt för utomstående att deltaga i landstingets överläggningar
skall enligt kommitténs förslag i huvudsaklig likhet med
vad som i motsvarande delar gäller för primärkommunerna tillkomma,
förutom såsom hittills landshövdingen eller avdelningschef i länsstyrelsen,
även ordföranden eller vice ordföranden i förvaltningsutskottet, ordföranden
eller vice ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnd eller i särskild
hälsovårds- eller sjukvårdsnämnd i frågor, som beretts av nämnden, eller
för besvarande av interpellation, revisor vid granskning av revisionsberättelsen
samt landstingsdirektören eller motsvarande befattningshavare.
Motsvarighet till den i förslaget till kommunallag medgivna rätten för även
andra tjänstemän att yttra sig saknas dock för landstingets del.

Det enligt gällande lag rådande beredningstvånget bibehålies
i kommitténs förslag med den ändringen att i överensstämmelse med vad
som gäller för primärkommunerna ärende skall beredas icke blott, såsom
nu är föreskrivet, av utskott utan även av det administrativa organ, till
vars verksamhetsområde ärendet hör. Vidare föreslås, att förvaltningsutskottet
alltid skall erhålla tillfälle att yttra sig i ärende, som utskottet ej
självt berett. Den nuvarande rätten för landstinget att i vilket ärende
som helst genom enhälligt beslut underlåta beredning föreslås borttagen. Beredning
föreslås skola kunna underlåtas förutom vid val blott i ärende,
som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anvisning
av medel därtill eller avhändande av landstingskommunen tillhörig egendom
eller efterskänkande av någon dess rättighet.

För bordläggning av ärende skall enligt kommitténs förslag fordras
anslutning av minst fem ledamöter mot två enligt den nuvarande lagen.
—• Rätt att framställa interpellation till ordföranden i förvaltningsutskottet
eller i hälso- och sjukvårdsnämnden föreslås lagfäst i den nya
lagen efter förebild av förslaget till kommunallag. — De i gällande landstingslag
stadgade kraven på kvalificerad majoritet för vissa
slag av beslut föreslås upphävda.

Beträffande landstingets protokoll föreslås bl. a. den nyheten, att
i ärende, som avgjorts genom öppen omröstning, skall anges icke blott
hur många som röstat för och emot utan även huru var och en röstat. Tiden
för protokollets justering föreslås förkortad från fjorton till tio dagar efter
landstingsmötets avslutande. Vidare föreslås i anslutning till förslag om
ändrade bestämmelser för besvärstidens beräkning, att justeringen av
landstingets protokoll skall senast andra dagen efter justeringen tillkännagivas
på en anslagstavla, landstingskommunens anslagstavla. Tillkännagivandet
skall enligt förslaget vara försett med uppgift å den dag det an -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

slagits och må ej avlägsnas före utgången av stadgad besvärstid. Dagen
för tillkännagivandet skall ofördröj ligen kungöras i en eller flera av länets
mest spridda tidningar. Kommittén föreslår vidare vissa ändringar i fråga
om tillhandahållandet av landstingets protokoll och övriga tryckta handlingar;
bl. a. skall trycket översändas till samtliga landstingsmän.

Under erinran om att det landstingsmännen tillkommande dagtraktamentet
— år 1952 fastställt till 20 kronor för landstingsmän, som
bo å sammanträdesorten, och 32 kronor för övriga -— till följd av de stora
förändringarna i penningvärdet måst höjas tre gånger under det senaste
decenniet samt med förklaring, att man med förtroende syntes kunna
överlämna åt landstingen att själva bestämma traktamentets belopp, föreslår
kommittén den bestämmelsen, att landstingsman under landstingets
möte, och, därest han ej bor å sammanträdesorten, under resan fram och
åter, skall åtnjuta dagtraktamente efter de grunder, som landstinget bestämmer.
Givetvis vore det, framhåller kommittén, önskvärt om viss enhetlighet
i fråga om traktamentets storlek kunde ernås de olika landstingen
emellan. — Nuvarande bestämmelser om resekostnadse rsättning
ha av kommittén bibehållits oförändrade.

Beträffande landstingskommunens administrativa organ framhåller
kommittén, att förvaltningsutskottet inom landstingsorganisationen
intoge i stort sett samma ställning som enligt kommitténs förslag
till kommunallag avsåges tillkomma kommunalnämnd i landskommun
och drätselkammare i flertalet städer, d. v. s. kommunens styrelse. Både
förvaltningssutskottet och kommunens styrelse vore tilldelade uppgiften
som en ledande, initiativtagande och övervakande instans, samtidigt som
de vore specialorgan för vissa uppgifter, framför allt drätselförvaltningen.
En anpassning av landstingslagen i förevarande avseende efter de föreslagna
bestämmelserna för primärkommunerna syntes kommittén tillgodose
behovet av enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen ävensom
medföra lättnader och förenkling vid lagstiftningens tillämpning.

I fråga om förvaltningsutskottets olika uppgifter innebär kommitténs
förslag ett kraftigare understrykande av utskottets ledande ställning
inom landstingsförvaltningen än den nuvarande lagen innefattar. Utskottet
skall sålunda enligt förslaget på landstingets vägnar leda förvaltningen
av landstingskommunens angelägenheter och ha inseende över övriga
nämnders verksamhet. Utskottet skall vidare med uppmärksamhet
följa de frågor, som kunna inverka på landstingskommunens utveckling
och ekonomiska ställning, samt hos landstinget och landstingskommunens
övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar,
som finnas påkallade. I den mån utskottet icke självt berett förekommande
ärenden, skall utskottet erhålla tillfälle att yttra sig. Liksom för
närvarande skall utskottet handha landstingskommunens drätsel samt
verkställa landstingets beslut, i den mån verkställigheten icke uppdragits

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

åt annan. Även i övrigt skall utskottet bibehålla de bestyr det har enligt
den nuvarande lagen. Som en ny arbetsuppgift tillkommer enligt kommitténs
förslag befattningen med landstingskommunens centrala arkivvård.

Angående förvaltningsutskottets organisation och verksamhetsformer
föreslår kommittén, efter förebild av sitt förslag till kommunallag,
en tämligen ingående reglering i själva lagen till skillnad från
nuvarande ordning, enligt vilken i stor utsträckning överlämnats åt landstinget
att meddela föreskrifter i reglemente för förvaltningsutskottet. Bestämmelsen
om obligatoriskt reglemente har dock fått kvarstå i kommitténs
förslag, bl. a. med hänsyn till att den på flertalet håll rådande ordningen
med uppdelning av utskottet på avdelningar torde komma att bibehållas
och grunderna för en sådan uppdelning måste anges i reglemente.

Bland de olika detaljbestämmelser, som av kommittén föreslås, må
nämnas, att leda motsa n talet i förvaltningsutskottet bestämts till
minst sju mot fem i den nuvarande lagen, varemot någon övre gräns för
antalet icke satts. Mandattiden föreslås förlängd från ett år till
fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det, då valet sker.
Kommittén har ansett lämpligt att förlägga vaiet till det ordinarie landstingsmöte
som hålles året efter det, då allmänna val av landstingsmän
ägt rum. I fråga om val av ordförande och vice ordförande
i förvaltningsutskottet föreslås den ändringen i överensstämmelse med
motsvarande förslag för primärkommunens styrelse att valet skall förrättas
av landstinget i stället för såsom nu av utskottet. Ordförande i särskild
avdelning av utskottet skall dock utses av avdelningen. -— Förvaltningsutskottet
skall enligt förslaget sammanträda på det ställe och de
tider utskottet bestämmer samt däremellan så ofta ordföranden finner det
nödigt ävensom då minst halva antalet av utskottets ledamöter för uppgivet
ändamål gör framställning därom. Förvaltningsutskottet må ej handlägga
ärende, såvida icke flera än hälften av ledamöterna äro tillstädes.
Protokoll skall föras i samma ordning som föreslagits för landstingets del.
Justering av protokollet skall verkställas inom tio dagar och tillkännagivas
å landstingskommunens anslagstavla. — I övrigt innehåller förslaget
för förvaltningsutskottets del bestämmelser om valbarhet, suppleanternas
tjänstgöring, förfarande vid ledamots avgång, jäv, ansvar och skadestånd
in. in.

Även för övriga administrativa organ föreslås vissa bestämmelser. Angående
den nuvarande lagens bestämmelser om hälso- och sjukvårdsberedning
framhåller kommittén, att dessa i systematiskt avseende
innebure en avvikelse, då kommunallagarna icke brukade lämna direkta
föreskrifter om förvaltningsorgan. En sådan avvikelse syntes emellertid i
detta fall berättigad med hänsyn till hälso- och sjukvårdens dominerande
roll i landstingens verksamhet. Kommittén har därför bibehållit bestäm -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

melser i ämnet. De nuvarande knapphändiga föreskrifterna ha av kommittén
ersatts med en hänvisning till vad som i motsvarande hänseenden
är stadgat för förvaltningsutskottet. Kommitténs förslag innebär sålunda,
att hälso- och sjukvårdsnämnd skall bestå av minst sju ledamöter samt
att dess mandattid skall sammanfalla med förvaltningsutskottets. Möjligheten
för landstinget att låta förvaltningsutskottet eller viss avdelning
därav fungera som hälso- och (eller) sjukvårdsnämnd har bibehållits i
förslaget.

De styrelser och nämnder som i övrigt utses för speciella
förvaltningsuppgifter äro dels sådana som utses med anledning av bestämmelser
i speciallagstiftningen (reglerad förvaltning), dels ock sådana
som tillsättas för förvaltnings- och verkställighetsbestyr i övrigt (oreglerad
förvaltning). Till den förstnämnda gruppen höra t. ex. styrelserna (direktionerna)
för en rad av landstingets i särskilda författningar angivna anstalter
och inrättningar, såsom sjukhus av olika slag, arbetshem och skolor.
Till den andra gruppen, vars omfattning i landstingskommunen är
långt mindre än i primärkommunerna, höra exempelvis undervisningsnämnd,
stipendienämnd, närings- och kommunikationsråd samt social
nämnd. Medan den förstnämnda gruppen i kommitténs förslag omfattas
endast av en allmän bestämmelse av innehåll, att vad för varje fall i särskilda
författningar finnes stadgat skall gälla, har kommittén beträffande
de speciella organen för oreglerad förvaltning meddelat vissa organisatoriska
föreskrifter genom hänvisning till vissa av de för förvaltningsutskottet
meddelade reglerna. Även bestämmelserna om proportionellt val
ha gjorts tillämpliga beträffande dessa nämnder.

I nuvarande landstingslag stadgas, att förandet av landstingets protokoll
och räkenskaper, expediering av dess beslut och handhavandet av
dess kassa skall uppdragas åt anställda t j änstemän. Denna tvingande
bestämmelse saknar motsvarighet i lagstiftningen för primärkommunerna.
Då enligt kommittén behov av en sådan bestämmelse icke funnes för primärkommunerna,
syntes en sådan bestämmelse kunna undvaras också
för landstingens del. Ej heller torde — fortsätter kommittén — numera
något sakligt skäl finnas att göra skillnad mellan primärkommuners och
landstingskommuners rätt att uppdraga det ena eller andra bestyret åt
förtroendemän eller tjänstemän. Med hänsyn härtill har kommittén i sitt
förslag icke upptagit någon bestämmelse om protokolls- och kassabestyrens
ombesörjande genom tjänstemän. Under framhållande bl. a., att det
vore självklart att kommun även utan uttrycklig bestämmelse därom ägde
anställa den personal, som erfordrades för den kommunala verksamheten,
har kommittén i sitt förslag till kommunallag avstått från att för primärkommunerna
föreslå en generell bestämmelse om rätt att anställa eller
låta anställa erforderlig tjänstepersonal. Av motsvarande skäl och för att
vinna överensstämmelse mellan de olika kommunallagarna har kommit -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

tén i förevarande förslag uteslutit även den generella bestämmelsen i
landstingslagen om rätt att anställa tjänstepersonal.

Under rubriken Om landstingskommunens drätsel ha till ett särskilt
kapitel sammanförts bestämmelser om utgifts- och inkomststat, fondbildning,
lånerätt, medelsförvaltning och revision. Kapitlet har i allt väsentligt
utformats efter mönster av motsvarande avsnitt i kommunallagsförslaget.
Detta betyder en väsentlig omdaning och utbyggnad av de nuvarande
reglerna i både formellt och sakligt avseende. Förslaget torde likväl
enligt kommittén icke medföra någon verklig omvälvning i drätselangelägenheternas
handhavande, eftersom de föreslagna bestämmelserna i stor
utsträckning redan tillämpas i landstingens praktiska verksamhet. Beträffande
motiveringen för de olika bestämmelserna hänvisar kommittén
til! framställningen i dess betänkande III med förslag till kommunallag.
I nu förevarande betänkande har därför endast en kortfattad redogörelse
lämnats, i huvudsak inriktad på att understryka de nyheter, som föreslås
i förhållande till gällande rätt.

I ett inledande stadgande fastslås för landstingskommunernas del den i
kommunallagsförslaget uttalade principen, att kommunens fasta och lösa
egendom skall så förvaltas, att dess förmögenhet ej minskas. Vidare utsäges,
att landstingskommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles
på annat sätt, täckas genom utdebitering av landstingsskatt. Härtill fogas
bestämmelser om anslags beviljande. Enligt dessa skall beslut om anslagstäckning
genom utdebitering under mer än ett år underställas Konungens
prövning och fastställelse, dock att där anslaget avser anskaffande av anläggningstillgång
och skall täckas genom utdebitering under högst fem år
Konungens fastställelse icke erfordras.

Bestämmelserna om utgifts- och inkomststat ha i kommitténs
förslag gjorts lika utförliga som motsvarande regler i kommunallagsförslaget
men torde enligt kommittén icke innebära någon större ändring
i den redan nu av landstingen praktiserade ordningen. Bl. a. stadgas i
fråga om budgetberedningen, att de olika specialnämnderna skola ingiva
sina särskilda statförslag till förvaltningsutskottet före den 1 juli, där
ej utskottet beslämmer annan tid. Förlängd frist synes enligt kommittén
böra medgivas sjukvårdsnämnden, då enligt sjukhusstadgan sjukhusdirektion
skall till nämnden insända sitt budgetförslag före den 1 juli och
nämnden bör ha erforderlig tid att uppgöra statförslag för landstingets
samlade sjukvård.

Till drätselkapitlet ha från kommunala fondbildningslagen överflyttats
bestämmelser om fondbildning samt från 1936 års lag om användning
i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom
föreskrifter i däri reglerade ämnen. Fondbildningsreglerna ha i samband
därmed liksom i kommunallagsförslaget omredigerats och förenklats. Fonderna
äro i förslaget särhållna i två huvudkategorier, frivilliga och obliga -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

toriska, allteftersom fondavsättningen är beroende av landstingets beslut
eller påbjuden i lagen. Fonder av den förstnämnda typen äro pensionsfond,
kassaförlagsfond, allmän investeringsfond, särskild investeringsfond,
avskrivningsfond och skatteregleringsfond. Förslagets bestämmelser om
pensionsfond och kassaförlagsfond överensstämma i sak med de nuvarande
reglerna. Till allmän investeringsfond kunna medel avsättas för anskaffande
av anläggningstillgångar för landstingskommunernas behov utan att
beslut behöver fattas om anskaffande av något bestämt slag av tillgång.
Vid avsättning till särskild investeringsfond skall däremot den avsedda
anläggningstillgången angivas i landstingets beslut. För förslaget om införande
av allmän investeringsfond har kommittén i sitt betänkande 111
åberopat bl. a., att kommunerna därigenom finge större frihet än nu att
disponera för investeringsändamål avsatta medel för behov, som vid varje
särskilt tillfälle ansåges vara angelägnast, en rörelsefrihet som även möjligen
kunde väntas stimulera kommunerna till att genom ökad fondbildning
konsolidera sin ekonomiska ställning. Därjämte torde enligt kommittén
en allmän investeringsfond bliva av betydelse för kommunernas möjlighet
att anpassa sina investeringar efter konjunkturväxlingarna. Mot
förslaget om allmän investeringsfond har en av kommitténs ledamöter
(herr Bergh) reserverat sig under åberopande av vad han i denna del anfört
i särskilt yttrande till kommunallagsförslaget. Enligt detta yttrande
innebure förslaget om allmän investeringsfond en vidgning av den kommunala
beskattningsrätten, i det att varken avsättning till eller uttag från
allmän investeringsfond begränsades av regler, motsvarande de bestämda
restriktioner som för avsättning för framtida behov i gällande rätt uppställts
i fråga om precisering av behovet eller maximering av avsättningen.
— Avskrivningsfond träder i stället för den nuvarande förnyelsefonden.
I sin till kommunallagsförslaget lämnade motivering för avskrivningsfonden
har kommittén anfört, att kommunerna genom inrättande av en sådan
fond skulle kunna effektivt övervaka, att deras förmögenhet icke minskades.
En av kommitténs ledamöter (herr Sixten Larsson) har liksom i fråga
om förslaget till kommunallag reserverat sig mot förslaget om avskrivningsfond,
vilket han funnit motverka kommitténs strävan att förenkla
fondbildningsreglerna. Enligt reservanten hade förnyelsefonden, i vars
ställe avskrivningsfonden nu skulle träda, icke haft nämnvärd praktisk
betydelse och skulle den funktion, som avsåges med avskrivningsfonden,
mycket väl kunna fyllas av den allmänna investeringsfonden. Rätten att
avsätta medel till skatteregleringsfond har gjorts helt fri i överensstämmelse
med den ändring i kommunala fondbildningslagen, som beslutats
vid 1952 års riksdag.

Obligatoriska fonder äro enligt förslaget försäljningsmedelsfond och
låneöverskottsfond, vilka fondtyper ha sin motsvarighet i nuvarande bestämmelser.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Liksom enligt gällande lag må enligt förslaget landstingskommun med
Konungens samtycke avsätta medel för annat ändamål än som angives i
lagen. Genom att försäkringsfond ej såsom nu nämnes bland de särskilt
uppräknade fonderna, kommer Konungens medgivande att krävas för inrättande
av sådan fond. Två av kommitténs ledamöter (herrar Sjödahl
och Holmberg) ha reserverat sig för bibehållande av bestämmelserna om
försäkringsfond.

Till drätselkapitlet ha från avsnittet om underställning i gällande lag
flyttats bestämmelserna om landstingskommuns lånerätt.

I fråga om medelsförvaltning och redovisning ha de för
närvarande ytterst knapphändiga bestämmelserna ersatts med föreskrifter,
motsvarande dem som föreslagits för primärkommunerna. Förbud
mot sammanblandning av penningar och värdehandlingar med andra penningar
och värdehandlingar har införts liksom bestämmelser om placering
av penningmedel med särskilt angivna placeringsformer för de fall att
landstinget ej bestämt annat, nämligen insättning hos bank, hos centralkassa
för jordbrukskredit eller å postgiro eller anbringande i obligationer,
som utfärdats eller garanterats av staten eller landsting.

Medan bestämmelser om bokslut saknas i den nuvarande lagen,
har kommittén för att få till stånd en enhetlig och regelmässig ordning
i detta hänseende föreslagit skyldighet för förvaltningsutskottet att årligen
inom tid som landstinget bestämmer, dock senast före den 1 maj, sammanfatta
och avsluta landstingskommunens räkenskaper. För detta ändamål
skola enligt förslaget landstingskommunens specialorgan i regel före den 1
mars till förvaltningsutskottet avlämna redovisning för sin förvaltning
under nästföregående kalenderår.

Beträffande revision innebär kommittéförslaget bl. a., att den regel
om revisorernas inventeringsrätt, som redan tidigare införts i kommunallagarna
för land och stad samt givits vidgad tillämplighet i visst avseende
i förslaget till kommunallag, fastslås även för landstingens del. Vidare
angivas huvuddragen av vad revisionsberättelsen bör innehålla. Slutligen
ha frågan om ansvarsfrihet, som behandlas mycket kortfattat i gällande
landstingslag, givits en mer utförlig reglering.

Även kapitlet om landstingsskatt har i huvudsak utformats efter mönster
av motsvarande kapitel i förslaget till kommunallag. De föreslagna bestämmelserna
överensstämma i huvudsak med nuvarande regler. Den enda
ändringen av principiell betydelse gäller landstings möjlighet att i fall
där företag, varom förslag blivit väckt hos landstinget, är till huvudsaklig
nytta endast för viss eller vissa kommuner — differentiera skatten i territoriellt
avseende. Efter en redogörelse för denna frågas tidigare behandling,
särskilt i samband med tillkomsten av gällande landstingslag, framhåller
kommittén, att förutsättningarna för slopandet av rätten till territoriell
sk;>itedifferentiering nu syntes vara större än vid tillkomsten av

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

landstingslagen. Nya beslut om skattedifferentiering syntes icke ha fattats
på avsevärd tid, och tillämpningen av äldre beslut förekomme numera blott
i ett enda län, Södermanlands, där i vissa kommuner olika stora tillägg
till landstingsskatten utginge för amortering och förräntning av ett järnvagslån.
Visserligen vore enligt kommittén icke uteslutet, att bidragsgivning
för järnvägsändamål kunde få aktualitet även i framtiden, men det
syntes kommittén högst tvivelaktigt om med hänsyn härtill eller till andra
ovissa framtidsförhållanden en från principen om skattebördans lika fördelning
så avvikande bestämmelse som den om territoriell skattedifferentiering
borde bibehållas. De skäl som vid landstingslagens antagande i övrigt
åberopats till stöd för en bestämmelse om skattedifferentiering vore i varje
fall numera utan betydelse. Kommittén föreslår därför, att någon regel
om lokal skattedifferentiering icke skall intagas i den nya landstingslagen.

I nuvarande landstingslag ha till två paragrafer i kapitlet med rubriken
»Om underställning och offentliggörande av samt besvär över landstingets
beslut» sammanförts de bestämmelser, enligt vilka Konungens eller länsstyrelsens
godkännande erfordras för att ge bindande kraft åt landstingets
beslut. Genom att av dessa bestämmelser de om låne- och borgensbeslut
samt om beslut angående valkretsindelning i kommitténs förslag
flyttats samman med regleringen i övrigt av dessa ämnen och de övriga
bestämmelserna om underställning utgått har i kommitténs förslag icke
upptagits något särskilt avsnitt om underställning.

Besvär sreglerna i landstingslagen påverkas — framhåller kommittén —
i åtskilliga hänseenden av vad kommittén föreslagit för primärkommunernas
vidkommande. Kommittén har funnit, att besvärsrätten, som för närvarande
avsåge blott landstingsrepresentationens avgöranden, i princip
borde utsträckas till beslut av landstingskommunens administrativa organ.
Om nämnder för s. k. reglerad förvaltning kunde inbegripas härvid, syntes
kommittén tveksamt. Önskvärdheten av likformighet med den föreslagna
kommunallagen torde dock enligt kommittén kräva, att besvärsrätten
finge gälla beslut även av dessa organ, i den mån annat icke föreskreves i
vederbörande specialförfattningar.

Klago rätten, som enligt nuvarande landstingslag tillkommer både
kommun inom landstingsområdet och medlem av sådan kommun, föreslås
av kommittén skola tillkomma endast medlem av landstingskommunen.
Kommittén anför härom bl. a., att klagorätten för primärkommunerna
syntes ha spelat en ganska underordnad roll i det praktiska livet och
hade sannolikt tillkommit mot bakgrunden av den äldre uppfattningen om
landstinget såsom representation för kommunerna. Delvis torde även enligt
kommittén möjligheten till skattedifferentiering ha ansetts motivera
klagorätt för de enskilda kommunerna.

Besvärstiden föreslås med hänsyn till önskvärdheten av enhet -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

liga regler i kommunallagarna förkortad från 60 dagar efter landstingets
avslutande till tre veckor, räknat från den dag då justeringen av vederbörande
organs protokoll tillkännagivits å landstingskommunens anslagstavla.

Kommittén föreslår, att landstingen i likhet med vad som föreslagits
för primärkommunerna skola få rätt att tillsätta en egen besvärsnämnd
för prövning av besvär över de administrativa organens beslut
om tillsättande av eller förordnande å tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare.
Besvärsnämnden skall vara första instans i mål av nu nämnd beskaffenhet
med befogenhet att pröva besvär icke blott på vanliga kommunala besvärsgrunder
utan även på materiella skäl. Över besvärsnämndens beslut skall
klagan kunna föras endast i landstingslagens vanliga ordning, d. v. s. hos
Kungl. Maj :t i regeringsrätten och med åberopande blott av kommunala
besvärsgrunder. För besvärsnämnd skall finnas ett av Kungl. Maj :t godkänt
reglemente, upptagande bestämmelser om nämndens sammansättning
och arbetsformer.

I anslutning till förslaget till landstingslag har kommittén utarbetat förslag
till en särskild lag om införande av landsting slag en. Däri givas bestämmelser
bl. a. om landstingslagens ikraftträdande den 1 januari 1955,
d. v. s. samtidigt med kommunallagen, samt om sådana fonder, vilkas
reglering i lagen upphör.

Under erinran om att kommitténs förslag till landstingslag innebär en
vidgad tillämpning av den proportionella valmetoden, och med framhållande,
att det måste anses oegentligt att vid val av ledamöter och suppleanter
i hushållningssällskapens förvaltningsutskott den proportionella metoden
tillämpas på den del av valproceduren, som ankommer på hushållningssällskapen
själva, men icke på landstingens val, föreslår kommittén
en ändring i kungörelsen med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation av innebörd att jämväl sistnämnda val skola vara proportionella.

Remissyttrandena.

Remissinstansernas inställning till kommitténs förslag till landstingslag
är över lag positiv. I det alldeles övervägande antalet remissyttranden
anföres, alt man i allt väsentligt ansluter sig till förslaget eller liknande.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har med avseende å lagförslagets
principer, disposition och allmänna utformning funnit förslaget lämpligt
och ändamålsenligt samt ägnat att läggas till grund för lagstiftning på
området. Skälen till att utarbeta en helt ny lag ha befunnits bärande, och
genom en dylik utarbetning har enligt styrelsens mening vunnits att lagen
blivit mera logiskt uppställd och lättöverskådlig.

Ett mindre antal remissinstanser ifrågasätta, om icke kommittén gått

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

väl långt i sina strävanden att åstadkomma likformighet mellan kommunallagen
och landstingslagen. Framställda anmärkningar inskränka sig
dock till detaljer. Den detaljkritik som framförts avser i stor utsträckning
rent terminologiska spörsmål. Andra punkter i lagförslaget, vilka i mera
betydande omfattning tagits upp till diskussion av remissinstanserna, äro
bestämmelserna om stads inträde i landstingskommun, om landstingskommunens
kompetens, om valbarhet för vissa befattningshavare, om bestämmande
av plats för landstings lagtima möte, om tiden för väckande av förslag
vid sadant möte, om rätt för utomstående att deltaga i landstingets
överläggningar, om justeringstiden för protokoll, om antalet ledamöter i
förvaltningsutskott, om fondbildning, om placering av vissa penningmedel
och om besvärsnämnd.

I fråga om förslagets systematik och terminologi har i flertalet remissyttranden
förslaget att införa begreppet landstingskommun lämnats
utan erinran. Styrelsen för Svenska landstingsförbundet framhåller,
att genom detta begrepp landstingets karaktär av kommun understrykes
och förutsättningar för en bättre systematik skapas, i det att ordet landsting,
som i landstingslagen har tre olika betydelser, kan förbehållas det
repi esentativa organet. En icke obetydlig minoritet bland remissinstanserna
ställer sig dock helt avvisande till tanken att införa begreppet landstingskommun,
en benämning som framhålles vara både oegentlig och obehövlig
ävensom onödigt tung och som icke komme att accepteras i praktiken.

Tanken att ersätta uttrycken lagtima och urtima möte med
ordinarie och extra möte har väckt den starkaste gensagan. Icke mindre
än 14 länsstyrelser och 19 landsting ävensom styrelsen för Svenska landstingsförbundet
ha avvisat denna tanke.

Kommitténs förslag att bibehålla beteckningen förvaltningsutskott
har mött erinran endast från en länsstyrelse, vilken ansett skäl
tala för beteckningen förvaltningsnämnd eller kanske hellre landstingsnämnd.
— Flertalet remissinstanser ha lämnat kommitténs förslag att införa
beteckningen hälso- och sjukvårdsnämnd utan erinran.
Medicinalstyrelsen Iramhåller däremot, att termen hälsovårdsnämnd icke
borde väljas, då den kunde föranleda förväxling med primärkommunernas
hälsovårdsnämnder. Som lämpligare beteckning ifrågasatte medicinalstyrelsen
hälso- och sjukvårdsstyrelse. Åt en liknande uppfattning har
även sjukhuslagstiftningskommittén givit uttryck liksom även en del
länsstyrelser och landsting.

Kommitténs förslag till bestämmelser om indelningen i landstingskommuner
samt om stads utträde ur och inträde i sådan kommun har av remissinstanserna
i allmänhet lämnats utan erinran och har på flera håll
tillstyrkts. Svenska landstingsförbundets styrelse framhåller sålunda, att
den utveckling landstingsinstitutionen undergått helt talade för en reform

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

av innebörd att möjligheten till uppdelning av län i två eller flera landstingskommuner
borttoges och stads rätt till utträde ur landstingskommun
försvunne. Främst med hänsyn till hälso- och sjukvården framstode en
ytterligare splittring såsom synnerligen olycklig. Vidare vore enligt styrelsens
mening under alla förhållanden angeläget att genom lagstiftningen
möjligheter skapades för en återförening beträffande de båda landstingskommunerna
i Kalmar län samt beträffande de städer, som stode utanför
landsting. Särskilt ville styrelsen understryka önskvärdheten av att befogenhet
tillädes Kungl. Maj :t att, där särskilda skäl därtill vore, fatta beslut om
återförening av stad med landstingskommun. Även Svenska stadsförbundets
styrelse har tillstyrkt slopandet av stads möjlighet att utträda ur landstingskommun.
Däremot avstyrker stadsförbundets styrelse bestämt ett så
allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen som förslaget att införa
rätt för Kungl. Maj :t att även mot en stads vilja besluta om dess inträde
i landstingskommun innebure. Även stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö,
Hälsingborg och Gävle avstyrka förslaget i denna del, medan från Norrköpings
stad icke riktats någon erinran däremot.

Även förslaget till reglering av landstingskommunens kompetens har av
remissinstanserna i allmänhet lämnats utan erinran. Bl. a. har Svenska
landstingsförbundets styrelse ansett sig kunna lämna sin anslutning till
den av kommittén föreslagna formuleringen. Medan några remissinstanser
ansett formuleringen icke helt tillfredsställande eller tveksam, ha kammarkollegiet
och tre länsstyrelser mera bestämt avstyrkt kommitténs förslag
i denna del. Kammarkollegiet framhåller sålunda, att den föreslagna
ändringen i själva verket skärpte de av kommittén anförda olägenheterna
med den nuvarande regleringen. Kommitténs uttalande om möjligheten för
rättspraxis till en friare bedömning öppnade ett perspektiv av löslighet i
kompetensreglerna, som icke vore utan vådor. Kollegiet framhåller vidare
svårigheten att finna en klar gräns i förhållande till primärkommunernas
befogenheter även med hänsyn därtill, att i lagstiftningen för dessa i huvudsak
överlämnats åt rättstillämpningen att bestämma kompetensgränsen.

Beträffande kapitlet om val av landstingsman har ett landsting föreslagit
benämningen landstingsledamot i stället för landstingsman under
hänvisning till att landstinget även har kvinnliga ledamöter. Kommitténs
förslag till bestämmelser om valbarhet och avsägelsegrunder
har av flertalet remissinstanser lämnats helt utan erinran. Två länsstyrelser
ha ansett förbudet för landstingsdirektör att vara landstingsman böra utsträckas
att omfatta även underordnade tjänstemän i landstingets centrala
förvaltning. Två andra länsstyrelser ha hävdat, att samma förbud bort
gälla även länsassessor respektive förste länsassessor. — En länsstyrelse
har gjort gällande, att avsägelserätt för den som innehaft uppdrag
under fyra år borde bibehållas, under förutsättning att avsägclsen skedde

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

i samband med valet. — En länsstyrelse har ansett möjlighet böra skapas
att vid utvidgning eller minskning i landstingskommun förrätta val även
av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet.

Vad angår landstingets arbetsformer ha alla de remissinstanser, som
särskilt berört frågan om platsen för lagtima möte i ett eller annat
avseende funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag. Styrelsen
för Svenska landstingsförbundet har sålunda framhållit, att under normala
förhållanden landstinget självt borde få bestämma om det ville hålla
möte på annan ort än residensstaden, en tanke för vilken åtskilliga remissinstanser
uttalat sig. Enligt ett landsting borde huvudregeln vara att landstingets
möten skulle hållas i den stad, där landstingets kansli vore förlagt.

Kommitténs lösning av frågan om förslagsrätten har i stort sett
godtagits eller lämnats utan erinran. Göteborgs och Bohus läns landsting
han anfört bl. a., att den praxis utvecklat sig att framställningar från olika
institutioner, föreningar och enskilda ingåves till länsstyrelsen i länet,
vilken vidarebefordrade dem till landstinget, samt att länsstyrelsens remiss
därvid uppfattades som förslag att ärendet skulle upptagas till prövning.
Då det knappast torde förekomma att länsstyrelsen vägrade att vidarebefordra
en framställning, syntes förfarandet innebära en onödig omgång.
Landstinget föresloge därför en bestämmelse om att framställning
från annan än länsstyrelse, nämnd eller landstingsledamot skulle senast
den 15 juli ingivas till förvaltningsutskottet för att vidarebefordras till
landstinget, om icke förvaltningsutskottet enhälligt beslutade avvisa framställningen.
Länsstyrelsen i samma län har instämt i landstingets anmärkning
och framhållit, att länsstyrelses rätt att väcka förslag onekligen fått
en av lagstiftaren icke åsyftad omfattning, då landstinget ansett sig tvingat
att taga upp sådana framställningar, som länsstyrelsen utan granskning
vidarebefordrat.

Även den av kommittén förordade bestämmelsen om tiden för avgivande
av förslag från specialnämnd har i stort sett godtagits eller
lamnats utan erinran. Från några håll ha emellertid framställts önskemål
om ändring, därvid såväl den 1 juni som den 15 juni föreslagits. Med hänsyn
till kommitténs uttalande, att tiden för sjukvårdsnämnden borde av
förvaltningsutskottet utsträckas i erforderlig mån, har det synts en länsstyrelse
mera ändamålsenligt att lagfästa en sådan utsträckt tid än att
göra den beroende av förvaltningsutskottets gottfinnande. Den av kommittén
föreslagna tiden för avgivande av förslag från annan än special
n ä m n d har i flertalet remissyttranden lämnats utan erinran. Åtskilliga
remissinstanser, som tagit upp frågan till behandling, ha dock uttalat
avvikande mening. Några ha föreslagit den 1 augusti, medan flera
gått ännu längre och förordat den 15 juli. En länsstyrelse har uttalat, att
framställningar från annan än landstingsman borde kunna avges till förvaltningsutskottet
före den 1 juli, där ej annan tid bestämdes av utskottet.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna om rätt för utom -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

stående att deltaga i landstingets överläggningar
ha icke föranlett erinran utom såvitt angår landstingsdirektören. Beträffande
denne har framhållits bl. a., att han ägde möjlighet att framföra sina
synpunkter i de beredande instanserna samt få sin avvikande mening antecknad
till protokollet och därigenom bringad till landstingets kännedom.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ifrågasatt lämpligheten av kommitténs
förslag, att bordläggning skall få komma till stånd först om det
påyrkas av minst fem ledamöter. Detta antal skulle nämligen för de
minsta landstingen motsvara nästan en fjärdedel mot i de största landstingen
blott omkring en femtondedel av hela antalet ledamöter. På grund
härav borde liksom för primärkommunerna ett relativt antal upptagas i
bordläggningsbestämmelsen, förslagsvis en tiondedel av de närvarande.
På liknande sätt har Kalmar läns norra landsting uttalat sig.

Kommitténs förslag att förkorta tiden för justering av protokoll har
mött motstånd från åtskilliga remissinstanser.

I fråga om dagtraktamente och resekostnadsersättn
i n g har kommitténs förslag lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Av dem, som uttalat avvikande mening, ha å ena sidan flera
velat gå längre än kommittén och ansett, att landstingen borde erhålla
full frihet även beträffande resekostnadsersättningarna, medan å andra
sidan några velat bibehålla den nuvarande ordningen med fixerade traktamentsbelopp.
Svenska landstingsförbundets styrelse, som tillstyrkt förslaget
i denna del, har uttalat, att den avsåge att efter förvaltningsutskottens
hörande framlägga förslag om traktamentenas storlek i syfte att vinna
enhetlighet på området.

Beträffande landstingskommunens administrativa organ har kommitténs
förslag till bestämmelser om förvaltningsutskottet av remissinstanserna
i allmänhet lämnats utan erinran. En betydande minoritet
hland remissinstanserna har hävdat, att ledamotsantalet fortfarande
borde vara lägst fem i stället för av kommittén föreslagna lägst sju.
Ett landsting har helt avstyrkt kommitténs förslag i fråga om förvaltningsutskottets
mandattid och om tiden för valet. Ifrågavarande
landsting framhåller, med tanke på förhållandet mellan landstinget och dess
förvaltningsutskott, att det för landstinget åtminstone teoretiskt torde vara
en garanti, om ledamöterna i utskott och nämnder stode på omval varje
år. Det torde även vara olämpligt att det »gamla utskottet» finge sitta kvar
efter landstingets avslutande till årets slut, då regel torde vara att utskotten
och dess avdelningar under tiden omedelbart efter landstingsmötet
brukade upptaga utredningar och planlägga arbetet under det kommande
verksamhetsåret. Även ett par andra remissinstanser anse, att mandattiden
borde räknas från landstingsmötets slut. Lämpligheten av den föreslagna
ordningen att val av ordförande och vice ordförande
i förvaltningsutskottet skall förrättas av landstinget har ifrågasatts
endast i några få remissvar.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

De föreslagna bestämmelserna om övriga administrativa
organ ha föranlett mycket få erinringar från remissinstansernas sida.
Medicinalstyrelsen har föreslagit en bestämmelse av innehåll, att då vid
sjukvårdsstyrelses sammanträde ärende skall förekomma, som rör lasarett
eller s. k. större sjukstuga, till sammanträdet skall kallas även en a\
landstinget eller, efter dess bemyndigande, av styrelsen utsedd lasarettsläkare,
som är verksam inom landstingskommunen.

Kommitténs förslag angående tj änstepersonal har i remissyttrandena
lämnats helt utan erinran.

Beträffande kapitlet om landstingskommunens drätsel ha huvudsakligen
samma ändringar påyrkats som vidtagits i motsvarande delar av kommitténs
förslag till kommunallag.

Förslaget att slopa möjligheten till lokal skattedifferentiering har i remissyttrandena
lämnats helt utan erinran.

Kommitténs förslag till allmänna besvärsregler har av remissinstanserna
i allmänhet lämnats utan erinran och över huvud föranlett endast ett fåtal
särskilda yttranden. Från några håll ha erinringar rests mot förslaget
att kommun icke skall äga k 1 a g o r ä 11. En länsstyrelse har anfört betänkligheter
mot att förkorta besvärstiden från sextio dagar till tre
veckor. Beträffande instansordningen har kammarkollegiet ifrågasatt,
huruvida icke ändring borde vidtagas till närmare överensstämmelse
med reglerna i lagen om kommunalstyrelse i stad så, att länsstyrelsen
inskötes såsom första besvärsmyndighet.

Kommitténs förslag om möjlighet för landsting att besluta inrättande
av särskild besvärsnämnd har i flertalet remissyttranden lämnats
utan erinran. Svenska landstingsförbundet har uttalat tveksamhet angående
institutet. Åtskilliga av de remissinstanser, som behandlat frågan,
ha avstyrkt institutet under anförande bl. a., att det icke befunnes välbetänkt
att låta en särskild nämnd pröva förvaltningsutskottets åtgärder
i frågor, som rörde tjänstetillsättningar m. m., samt att besvärsnämndsinstitutet
vore obehövligt och från vissa synpunkter olämpligt. Medicinalstyrelsen
har hemställt om viss omarbetning av den närmare regleringen i
denna del i syfte att möjliggöra för bl. a. sjukhusdirektionernas personal
att föra talan hos besvärsnämnd.

Propositionen.

Det i propositionen framlagda förslaget grundar sig i allt väsentligt på
kommitténs förslag. Detta innebär, såsom av det tidigare anförda framgår,
att den nuvarande lagen om landsting föreslås bliva ersatt med en
ny landstingslag, som i flera hänseenden utformats i nära anslutning till
den år 1953 antagna kommunallagen. Det föreliggande förslaget avser
emellertid även spörsmål utan motsvarighet i lagstiftningen för primärkommunerna.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

Departementschefen framhåller i sin allmänna motivering till det framlagda
förslaget, att han redan i samhand med förslaget till ny kommunallag
givit uttryck för den meningen, att likformighet mellan de olika kommunalförfattningarna
vore värd att eftersträva. Han har vidare velat understryka
den då framhållna betydelsen av en enhetlig terminologi och över
huvud ett enkelt och lättfattligt språk i kommunallagstiftningen. 1 tterligare
uttalar departementschefen, att de principer kommunallagskommittén
lagt till grund för sitt förslag till ny landstingslag och de detaljlösningar
kommittén däri förordat i allt väsentligt överensstämde med vad han själv
ansåge lämpligt och riktigt. Endast på några få punkter hade han funnit
skäl hävda en från kommittén avvikande mening. Han vore angelägen
framhålla, att de ändringar, som kommittén föreslagit i fråga om organisations-
och verksamhetsformer, icke torde rubba något av den för landstingen
grundläggande ordningen. I betydande utsträckning vore fråga om att lagfästa
vad som redan tillämpades, och i stor utsträckning vore de föreslagna
nyheterna av formell — systematisk eller terminologisk — art.

Bland de sijstematiska och terminologiska frågorna förklarar sig departementschefen
beträffande kommunbegreppets utformning i landstingslagen
ingalunda sakna förståelse för de argument, som anförts mot
begreppet landstingskommun. Avgörande vikt borde emellertid fästas vid
de stora fördelar från lagteknisk synpunkt som den av kommittén föreslagna
systematiken i detta avseende innebure. Han anslöte sig därför till
kommitténs ståndpunkt. — Departementschefen förordar bibehållandet
av beteckningarna 1 a g t i m a och urtima snöte. Han erinrar därvid
om att beteckningarna ordinarie och extra sammanträde i samband med
riksdagsbehandlingen av förslaget till ny kommunallag utgått ur denna
lagstiftning. — Vad kommittén anfört till stöd för sitt förslag att bibehålla
beteckningen förvaltningsutskott förklarar sig departementschefen
kunna utan vidare biträda. — Mera tveksam har han funnit frågan
om benämningen på det organ, som handhar ledningen av landstingskommunens
hälso- och sjukvårdande verksamhet. Den nuvarande beteckningen
beredning vore av terminologiska skäl icke lämplig. Mot den från
terminologisk synpunkt adekvata beteckningen nämnd talade, att den i
sammansättningen hälsovårdsnämnd kunde leda till förväxlingar. Med
hänsyn härtill förordar departementschefen beteckningen hälso- och
s j u k vårdsstyrelse (hälsovårdsstyrelse, sjukvårdsstyrelse).

Vad angår landstingskommunen i territoriellt hänseende ansluter sig
departementschefen helt till kommitténs förslag, alt möjligheten att u p pd
e 1 a I ä n i olika landstingsområden borttages samt att i den nya lagen
intages ett stadgande, som möjliggör en framtida förening av de båda
landstingsområdena i Kalmar län. En ytterligare splittring av indelningen
i landstingskommuner skulle enligt departementschefen endast leda till
olyckliga konsekvenser på den slutna sjukvårdens område. Angående för4—•
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 5 samt. 2 avd. Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

hållandet i Kalmar län uttalar departementschefen, att hinder uppenbarligen
icke förelåge för Kungl. Maj :t att mot landstingens eller ettdera
landstingets vilja genomdriva en förening av landstingskommunerna men
att det torde vara lika uppenbart, att landstingens inställning till saken vore
en faktor av största betydelse vid prövning av frågan. Enligt departementschefens
mening måste betydande allmänna lämplighetsskäl föreligga för
att en förening mot landstingens vilja skulle komma i fråga.

Beträffande frågan om städernas deltagande i landsting ansluter
sig departementschefen av samma skäl, som anförts mot bibehållande
av regeln om uppdelning av landstingsområde, till kommitténs förslag, att
bestämmelse om rätt för stad att utträda ur landstingskommun icke
skall medtagas. Förslaget om rätt för Kungl. Maj :t att, även mot kontrahenternas
vilja, besluta om stads inträde i landstingskommun har med
hänsyn till de delade meningar, som yppat sig hos de närmast berörda
remissinstanserna, synts departementschefen tveksamt. Han har emellertid
förklarat sig vilja understryka, att förutsättningen »då synnerliga skäl
äro därtill» innebure ett mycket strängt krav. Däri borde anses ligga att
fråga skulle vara om ett verkligt missförhållande, som annorledes icke
kunde avhjälpas eller i erforderlig mån minskas. Liksom kommittén ville
departementschefen starkt betona stadgandets undantagskaraktär och ansåge
det framför allt få psykologisk betydelse. Om det över huvud skulle
behöva tillämpas, torde detta komma att motiveras av förhållandena på
den slutna sjukvårdens område. Med hänsyn till den innebörd stadgandet
enligt departementschefen hade, syntes icke med fog kunna påstås, att det
skulle innebära ett opåkallat ingrepp i den kommunala självstyrelsen.
Efter jämförelse med bestämmelserna i 1919 års kommunala indelningslag
och under framhållande, att det avgörande måste få vara det helas intresse,
när detta nått en sådan grad som här förutsattes, förordar departementschefen,
med åberopande tillika av de skäl kommittén i övrigt anfört,
kommitténs förslag även i förevarande del.

Lämpligheten av den utav kommittén föreslagna utformningen av kompetensstadgandet
för landstingen har av departementschefen befunnits
tveksam. I likhet med kommittén anser han, att landstingskommunens beslutanderätt
i princip bör omfatta sådana angelägenheter, vilkas vårdande
genom landstingets försorg framstår som berättigat från allmänna samhälleliga
synpunkter. Denna grundsats hade emellertid enligt departementschefens
mening icke kommit bättre till uttryck i kommitténs förslag
än i det nuvarande stadgandet. Önskemålet att närma de landstingskommunala
bestämmelserna till kommunallagstiftningen i övrigt, vilket i och
för sig vore värt beaktande, finge icke leda till likformighet även i sådana
hänseenden, där sakliga skäl talade för en annan lösning. Svårigheterna
att ange arten och beskaffenheten av de angelägenheter, som landstingskommunerna
från allmänna synpunkter borde äga vårda, vore icke lika

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

stora som i fråga om primärkommunerna. En uttömmande uppräkning
kunde givetvis icke heller i detta fall komma i fråga, men en upplysande
exemplifiering, anknuten till ett allmänt stadgande, syntes vara väl möjlig.
Bibehållande av en dylik exemplifiering i landstingslagen vore av värde och
behövde icke komma i strid med landstingskommunernas intresse av rörelsefrihet.
Efter kritik av den nuvarande exemplifieringen i överensstämmelse
med de av kommittén framförda anmärkningarna mot densamma
föreslår departementschefen, att det av kommittén förordade kompetensstadgandet
utfylles med en belysande exemplifiering, i vilken hälso- och
sjukvård nämnes i främsta rummet samt jämväl undervisning, socialvård
samt jordbrukets och andra näringars utveckling upptagas och vilken avslutas
med orden »med mera dylikt». Departementschefen framhåller, att
i intet avseende fråga vore om att inskränka landstingskommunernas befogenheter
samt att även med den av honom föreslagna formuleringen
rättspraxis torde få möjlighet till en något friare bedömning än hittills.
Särskilt vore att märka, att ordet »gemensamma», som tidigare för primärkominunernas
del ansetts medföra hinder för den kommunala verksamhetens
utsträckande i vissa fall, nu skulle utgå även ur landstingslagen.
Beträffande kompetensstadgandets utformning i övrigt har departementschefen
förklarat sig kunna lämna sin anslutning till kommitténs förslag.

I fråga om bestämmelserna i 2 kapitlet om val av landstingsman överensstämmer
propositionens förslag med kommitténs utom beträffande
reglerna om valkretsindelning. I sistnämnda hänseende ha, såsom tidigare
anförts, de av innevarande års riksdag antagna ändringarna i gällande
lag om landsting i sak överförts till propositionens förslag.

Vad angår bestämmelserna om landstingets arbetsformer göres i propositionen
ingen ändring i kommitténs förslag beträftande liden för lagtima
möte. Angående platsen för mötet uttalar departementschefen,
att det enligt hans mening vore förenat med uppenbara praktiska fördelar,
att en bestämd sammanträdesort finnes för varje landsting. Enligt
departementschefens mening torde i det stora flertalet fall framstå som
självklart att denna ort bör vara länets residensstad, där som regel även
landstingets kansli vore beläget. För de fall åter att residensstaden icke
tillhörde landstingskommunen eller det eljest kunde bli aktuellt att regelbundet
förlägga landstingsmötena till annan ort — såsom beträffande Stockholms
läns landsting, vilket planerade att uppföra en förvaltningsbyggnad
i Solna och där även hålla landstingets möten — syntes naturligt att landstinget
självt skulle kunna bestämma en annan stadigvarande sammanträdesort
än residensstaden. Otvivelaktigt kunde även eljest särskilda
omständigheter tänkas föreligga, som gjorde det befogat att vid ett eller
flera tillfällen hålla landstingsmöte annorstädes än i residensstaden, exempelvis
på eu ort, där landstingskommunen hade stora anläggningar. Även
i sådana fall borde enligt departementschefens mening stå landstinget fritt

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

att självt utsätta sammanträdesorten. I propositionen föreslås därför som
huvudregel, att landstinget sammanträder i residensstaden, men att landstinget
under normala förhållanden äger att självt bestämma annan sammanträdesort,
vare sig tillfälligt eller med permanent giltighet.

Departementschefen biträder den av kommittén förordade regleringen
av förslagsrättens omfattning. Begränsningen av specialnämnds
förslagsrätt till sådana ärenden, som fölle inom ramen för nämndens verksamhet,
har departementschefen funnit självfallen och icke fordra uttrycklig
bestämmelse i lagen. Det av landstinget och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län på grund av utvecklad praxis framförda förslaget,
att framställning från annan än länsstyrelse, nämnd eller landstingsledamot
skulle ingivas till förvaltningsutskottet för vidarebefordran till landstinget,
om icke utskottet enhälligt beslutade avvisa densamma, har såsom
en obefogad utvidgning av förslagsrätten icke upptagits i propositionens förslag.
Härom anför departementschefen, att den tillämpning av länsstyrelsens
förslagsrätt, som ifrågavarande praxis innebure, säkerligen icke varit
avsedd. Enligt departementschefens mening borde visserligen länsstyrelsen,
om skäl därtill ansåges föreligga, upptaga en inkommen framställning som
sitt eget förslag och avlämna den till landstinget, därvid ärendets karaktär
av länsstyrelsens förslag borde framgå, men i annat fall syntes det lämpligt
att länsstyrelsen överlämnade ärendet till förvaltningsutskottet, som finge
pröva om ärendet skulle läggas fram för landstinget. I fråga om tiden
för avgivande av förslag förklarar sig departementschefen, under
erinran bl. a. att riksdagen så sent som åren 1946 och 1949 prövat frågan
om motionstidens längd, i likhet med kommittén anse att anledning saknas
att frångå den nuvarande allmänna motionstiden. Departementschefen
förordar likaledes kommitténs lösning av frågan om bestämmande av tid
för förslag från specialnämnd. Den föreslagna regeln — att förslag från
sådan nämnd skola ingivas före den 1 juli med befogenhet för förvaltningsutskottet
att bestämma annan förslagstid — har synts departementschefen
ge möjlighet till en smidig anpassning efter olika behov.

Kommitténs reglering av rätten för utomstående att deltaga
i landstingets överläggningar har i sin helhet upptagits
i propositionens förslag. Med anledning av alt delade meningar gjort sig
gällande i fråga om landstingsdirektörens eller motsvarande befattningshavares
berörda rätt framhåller departementschefen, att det med hänsyn
till den allmänna överblick över landstingsförvaltningen och den kännedom
om landstingskommunens ekonomi, som landstingsdirektören kunde
förutsättas äga, måste vara värdefullt att han finge tillfälle att framlägga
sina synpunkter även under landstingets debatter.

De av bl. a. länsstyrelsen i Gotlands län framförda synpunkterna på utformningen
av bordläggningsbestämmelsen ha av departementschefen
beaktats. Med frångående av kommitténs förslag i denna del

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

föreslås därför i propositionen, att som förutsättning för bordläggning
skall stadgas, att minst en tiondedel av de närvarande förenar sig därom.

Med hänsyn till det motstånd kommitténs förslag att förkorta tiden
för protokollets justering från fjorton till tio dagar mött hos
åtskilliga remissinstanser föreslås i propositionen, att den nuvarande
justeringstiden bibehålies.

Departementschefen förklarar sig liksom kommittén anse, att man med
förtroende kan överlämna åt landstingen att själva bestämma landstingsniännen
tillkommande traktamentsbelopp, en lösning som även
syntes vara förenad med påtagliga praktiska fördelar. Han betonai därvid
önskvärdheten av att vissa enhetliga normer uppnås genom överenskommelser
mellan landstingen. Även om åt landstingen kunde med samma iörtroende
överlämnas att själva bestämma grunderna jämväl för r e s e k o s tnadsersättningens
beräkning, torde dock enligt departementschefen
några praktiska fördelar därigenom icke vara att vinna. Departementschefen
förordar därför i princip kommitténs förslag till bestämmelser i dessa delar.

I detta sammanhang erinrar departementschefen om att den normering
av traktamentsbelopp och resekostnadsersättning, som landstingslagen
innehölle, i flera författningar lagts till grund för beräkning av motsvarande
ersättningar till grupper av förtroendemän utanför landstingsförvaltningen.
Detta gällde exempelvis juryman i tryckfrihetsmål, stadsfullmäktig, som
deltoge i val till första kammaren, och ombud i centralsjukkassas ombudsmöte.
Hänvisningar av ifrågavarande slag borde icke få leda till att bestämmelserna
i den nya lagen bleve tillämpliga. Då omarbetning av alla
sådana hänvisningar skulle vara förenad med avsevärda olägenheter, syntes
den lämpligaste lösningen vara att i en övergångsbestämmelse till den nya
lagen stadga, att då hänvisning i lag eller författning gällde de för landstingsmän
stadgade grunderna för dagtraktamente och resekostnadsersättning,
bestämmelserna i 23 § lagen om landsting fortfarande skulle äga tilllämpning,
med undantag dock för fall där ersättningen skulle utgå av
landstingskommuns medel.

I övrigt har departementschefen beträffande landstingets arbetsformer
med endast smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell art anslutit
sig till kommitténs förslag.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande landstingets administrativa
organ ha med några få undantag godtagits i propositionen.

Efter erinran om att förvaltningsutskotten i praxis utvecklats
att bli ett slags regeringsorgan för landstingen förklarar sig departementschefen
anse i princip lämpligt och riktigt, att kommittén i sitt förslag
utformat reglerna om förvaltningsutskottet i nära anslutning till de bestämmelser
om kommuns styrelse, som intagits i kommitténs förslag till
kommunallag.

De i kommittéförslaget upptagna mera allmänt hållna regler, enligt vilka

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

utskottet skall leda förvaltningen, ha inseende över övriga nämnders verksamhet,
följa de frågor som kunna inverka på landstingskommunens utveckling
och ekonomiska ställning samt taga erforderliga initiativ, innebure
sålunda ett kraftigare understrykande av förvaltningsutskottets ledande
ställning än den nuvarande lagen.

Efter att ha återgivit den uppräkning av speciella uppgifter, som utöver
de ovannämnda allmänna åliggandena föreslagits skola tillkomma förvaltningsutskottet,
utvecklar departementschefen närmare sina synpunkter
på förvaltningsutskottets uppgift att »i andra hänseenden företräda
landstinget mellan dess möten». Han framhåller därvid bl. a. den praktiska
betydelsen av en viss frihet i bedömningen av förvaltningsutskottets
möjligheter att i oförutsedda situationer mellan landstingsmötena fatta
beslut på landstingets vägnar och uttalar, att den största garantien mot
missbruk syntes ligga i utskottets ansvar gentemot landstinget. Avslutningsvis
förklarar han, att det liksom hittills bör anförtros åt landstingskommunernas
förtroendemän och i sista hand åt rättspraxis att med hänsyn
till vad som är rimligt och ändamålsenligt draga upp gränserna för förvaltningsutskottens
befogenheter i förevarande fall.

Kommitténs förslag till bestämmelser om förvaltningsutskottets organisation
och verksamhetsformer, om mandattid och tiden för valet ävensom
val av ordförande och vice ordförande ha vunnit anslutning i propositionen.
Däremot har avsteg gjorts från kommittéförslaget i fråga om ledarn
o t s a n t a 1 e t. Departementschefen har i denna del, särskilt med
hänsyn till förhållandena i de minsta landstingskommunerna, funnit befogat
att bibehålla den nuvarande regeln om minst fem ledamöter.

Även beträffande hälso- och sjukvårdsstyrelsen bibehålies
den nuvarande regeln om ledamotsantalet i propositionen. I övrigt förordar
departementschefen kommittéförslaget i den del det avser nämnda
organ och övriga organ för speciella förvaltningsuppgift
e r. Av medicinalstyrelsen framfört förslag om skyldighet för sjukvårdsstyrelsen
att i vissa fall till sammanträde kalla lasarettsläkare, som är
verksam inom landstingskommunen, torde enligt departementschefen lämpligen
böra behandlas i samband med pågående översyn av sjukhuslagstiftningen.

Departementschefen ansluter sig helt till kommitténs förslag att i den
nya lagen icke medtaga bestämmelser om skyldighet eller rätt för landstingskommun
att anställa tj änstepersonal eller föreskrift om obligatorisk
reglering av tjänstemännens ställning.

Kapitlet om landstingskommunens drätsel har i propositionen blivit föremål
för överarbetning, motsvarande den som drätselkapitlet i kommitténs
förslag till kommunallag undergått enligt propositionen, nr 210/1953, med
förslag till kommunallag m. m. och som godtagits under riksdagsbehand -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

lingen (konstitutionsutskottets utlåtande nr 22/1953). Departementschefen
åberopar i denna del vad han anfört i nyssnämnda proposition.

Propositionens förslag saknar i anslutning till kommittéförslaget regler
om lokal skattedifferentiering.

Utformningen av besvärsreglerna i nära anslutning till motsvarande bestämmelser
för primärkommunernas del förklarar departementschefen helt
överensstämma med hans principiella inställning, och han framhåller, att
han redan i propositionen med förslag till kommunallag understrukit intresset
av en enhetlig besvärsprocedur i olika slag av kommunala enheter.
Kommitténs förslag till bestämmelser såväl i denna del som i fråga om
införande av särskild besvärsnämnd har i sin helhet upptagits i
propositionen. Beträffande motiveringen hänvisar departementschefen till
vad han i motsvarande delar anfört i propositionen nr 210/1953 med förslag
till kommunallag m. m. Den av medicinalstyrelsen väckta trågan om
viss utvidgning av besvärsnämndens behörighet har departementschefen
icke ansett böra prövas i förevarande sammanhang.

Det av kommittén utarbetade förslaget till lag om införande av landstingslagen
har i de flesta hänseenden godtagits i propositionen.

Kommitténs förslag om införande av proportionellt val vid landstingens
val av ledamöter och suppleanter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott
förordas i sin helhet.

Motionerna.

Beträffande systematiken och terminologien i det föreliggande förslaget
till landstingslag har i de likalydande motionerna 1:472 av herr Elofsson,
Gustaf, m. fl. och II: 612 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. yrkats, att
begreppet landstingskommun icke måtte införas i det i propositionen
framlagda förslaget till landstingslag utan att i stället inledningsvis
i lagen måtte anges att här är fråga om en kommunbildning men att sedan
i lagen ordet landsting liksom hittills får vara beteckningen för denna
kommun.

I övrigt hänföra sig motionerna till bestämmelserna om landstingets
arbetsformer och om dess administrativa organ.

I stället för de i propositionen föreslagna bestämmelserna om tider
för förslags avgivande föreslås i de likalydande motionerna
1:461 av herrar Larsson, Sigfrid, och Anderberg samt 11:596 av herr
Hansson i önnarp in. fl., att 20 § 1 mom. andra och tredje styckena landstingslagen
måtte få följande lydelse:

»Förslag av annan nämnd än förvaltningsutskottet skall ingivas till utskottet
före den 1 juni, där ej annan tid bestämmes av utskottet.

I övrigt skall förslag avlämnas till landstingskommunens kansli senast
den 15 juli; dock må förvaltningsutskottet väcka förslag jämväl efter
nämnda tid men ej senare än 14 dagar före början av landstingets möte.»

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

I anledning av den i propositionens förslag införda jävsbestä mm
e 1 s e n föreslås i de likalydande motionerna 1:471 av herrar Lindahl
och Kriigel samt II: 611 av herr Lundqvist m. fl. en utvidgning av jävsregeln,
så att den omfattar jäv för den som vid behandling av föreliggande
ärende kan direkt påvisas ha eventuell ekonomisk vinning av fattat beslut.

I de likalydande motionerna I: 472 och II: 612 yrkas, att de i 29 § sista
stycket förslaget till landstingslag införda bestämmelserna om rätt för
ordförande och vice ordförande i förvaltningsutskott, ordförande och vice
ordförande i hälsovårds- och sjukvårdsstyrelse samt revisor vid granskning
av den av honom avgivna revisionsberättelsen, ändock att de icke äro
landstingsmän, att deltaga i överläggningarna men icke i
besluten vid landstingets sammanträden måtte utgå.

Med anledning av den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 30 § att
förvaltningsutskottet städse skall givas tillfälle att yttra sig över ärende,
som beretts annorledes än av utskottet, hemställes i de likalydande
motionerna 1:461 och 11:596, att riksdagen måtte vid behandling av
propositionen besluta »att i överensstämmelse med motionens syfte uttala,
att ärenden av rutinmässig karaktär, vilka beretts på annat sätt än avförvaltningsutskottet,
icke onödigtvis bör bli föremål för yttrande av det
samfällda förvaltningsutskottet».

Beträffande reglerna om protokollets avfattning föreslås i de likalydande
motionerna 1:471 och 11:611, att den i 34 § första stycket sista
punkten givna föreskriften att, då omröstning skett öppet, i protokollet
skall angivas huru envar röstat, skall med återverkan på 50 och 54 §§ utbytas
mot en bestämmelse av följande lydelse: »Har omröstning skett
öppet skall, om landstinget så beslutar, i protokollet angivas huru envar
röstat».

De föreslagna bestämmelserna om dagtraktamente ha givit anledning
till ändringsförslag i två motioner.

I motionen I: 460 av herr Lundgren hemställes, att riksdagen måtte för
sin del antaga följande ändrade formulering av 39 § 1 mom. första stycket:

»Landstingsman, som ej bor å den ort, där landstinget sammanträder,
åtnjuter under landstingsmöte samt under resan fram och åter av landstingets
medel dagtraktamente med 32 kronor, och landstingsman, som bor
å den ort, där landstinget sammanträder, åtnjuter under landstingsmöte av
landstingets medel dagtraktamente med 20 kronor.»

I motionen 11:587 av herrar Nyberg och Johnsson i Kastanjegården
hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om rätt för
landstingen att själva bestämma dagtraktamente för sina ledamöter och
i stället bibehålla nu gällande bestämmelse om i lag fastställda traktamenten.

I stället för den i det föreliggande lagförslaget givna bestämmelsen, att
ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet skola väljas

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då
valet skett, föreslås i motionen I: 460 att riksdagen måtte för sin del
antaga följande ändrade formulering av 44 § första stycket:

»Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott väljas för fyra år,
räknade från dagen för avslutande av lagtima landsting året efter det, då
valet skett, till avslutande av lagtima landsting fyra år därefter. Valet skall
förrättas vid lagtima landstingsmöte, som hålles året efter det, då allmänna
val av landstingsmän ägt rum.»

Den i propositionens förslag intagna bestämmelsen, att landstinget skall
bland ledamöterna i förvaltningsutskottet utse en ordförande och en vice
ordförande, föreslås i de likalydande motionerna 1:472 och 11:612 utbytt
mot regeln, att ordförande och vice ordförande i förvaltningsutskott liksom
nu skola väljas av förvaltningsutskottet självt bland dess ledamöter.

I syfte att bereda lasarettsläkare tillfälle att deltaga i hälso- och
sjukvårdsstyrelses eller sjukvårdsstyrelses sammanträde i ärende
angående den slutna sjukvården föreslås slutligen i motionen 1:460, att
riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse av 53 § 3 mom.:

»Till sammanträde med hälsovårdsstyrelse och till sammanträde med
hälso- och sjukvårdsstyrelse, när ärenden rörande hälsovården behandlas,
skall förste provinsialläkaren kallas. Till sammanträde med sjukvårdsstyrelse
och till sammanträde med hälso- och sjukvårdsstyrelse, när ärenden
rörande den slutna sjukvården behandlas, skall kallas av landstinget eller
efter landstingets bemyndigande av förvaltningsutskottet utsedd lasarettsläkare,
som är verksam inom kommunen. Förste provinsialläkaren och
den sålunda utsedde lasarettsläkaren äga att deltaga i stjrrelsens överläggningar
men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till
protokollet.»

Utskottet.

Landstingsorganisationens tillkomst genom 1862 års förordning om
landsting innebar en betydelsefull nyhet på kommunallagstiftningens område.
Det kommunala systemet kom därigenom att byggas ut med ett nytt,
högre led. Bakgrunden därtill var att behov funnits föreligga av ett organ
för handhavande av uppgifter, vilka vore alltför betungande för de enskilda
kommunerna. Man skapade ett gemensamt organ för ett större område,
länet. Detta uttrycktes i landstingsförordningen så, att i varje län skulle
finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets städer och
härader eller tingslag. Under förarbetena till 1862 års landstingsförordning
uttalades, att landstingen borde vara mäktiga en stark utveckling och att
de alltmer skulle öka föremålen för sin verksamhet. I enlighet med vad
som sålunda förutsågs har denna verksamhet undan för undan genomgått
en mycket stark expansion, i synnerhet på sjukvårdens område, där lands -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

tingen såsom huvudmän bl. a. för den slutna kroppssjukvården gjort betydande
insatser och genomfört en omfattande utbyggnad.

Tillkomsten av 1924 års lag om landsting, vilken ersatte landstingsförordningen
av år 1862, innebar en avsevärd modernisering av landstingsförvaltningens
former. Den grund för verksamheten som därigenom lades
har i stort sett visat sig tillfredsställande, och lagen måste fortfarande anses
på det hela taget erbjuda för verksamheten ändamålsenliga former.

På grund härav kan, såsom framhållits av såväl kommunallagskommittén
som föredragande departementschefen, ifrågasättas, huruvida en mera
omfattande revision av landstingslagen nu är erforderlig. Med hänsyn till
värdet av enhetlighet och likformighet mellan de olika kommunalförfattningarna
bör denna fråga bedömas mot bakgrunden av kommunallagstiftningen
i dess helhet. Härvid bör då beaktas den genomgripande reform på
kommunallagstiftningens område, som antagandet år 1953 av den nya
kommunallagen innebar. I denna lag ha för primärkommunernas vidkommande
inarbetats bestämmelser, motsvarande dem som återfinnas i lagen
den 6 december 1946 om kommunal fondbildning och lagen den 12 juni
1936 angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet
tillhörig egendom, vilka bestämmelser förutsatts skola intagas även i
lagarna om övriga kommunala enheter. Redan infogandet av dessa bestämmelser
i landstingslagen innebär en vittomfattande komplettering av denna,
ägnad att rubba dess disposition och paragrafindelning. Då därtill kommer,
att en rad andra nyheter i kommunallagen böra såväl med hänsyn till den
ovannämnda önskvärdheten av likformighet i kommunallagstiftningen som
på grund av vägande sakliga skäl erhålla motsvarighet i landstingslagen,
finner utskottet skäl föreligga att nu ersätta 1924 års lag med en ny lagstiftning.

Med det förslag till ny landstingslag, som nu framlagts för riksdagen och
som i allt väsentligt grundar sig på ett av kommunallagskommittén i ämnet
utarbetat förslag, åsyftas att till landstingslagen överföra de nyheter av
såväl saklig som formell natur, vilka med kommunallagen införts för primärkommunernas
del. Förslaget kännetecknas även till övriga delar av
strävanden att närma landstingslagen till kommunallagen, försåvitt icke
rådande olikheter ansetts sakligt motiverade.

Till de grundsatser som sålunda varit vägledande vid lagförslagets utarbetande
lämnar utskottet sin anslutning.

Bland nyheter av systematisk och terminologisk art i det förevarande lagförslaget
märkes kommunbegreppets utformning. Genom införandet av begreppet
landstingskommun har landstingsgemenskapens karaktär av kommunal
enhet på ett klart sätt understrukits, varjämte lagstiftningens systematik
underlättats. Begreppet landsting, som för närvarande användes i
icke mindre än tre olika betydelser, har kunnat förbehållas det representativa
organet. Genom vad sålunda föreslagits erhålles en otvetydig termi -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

nologi, ägnad att bidraga till klarhet i både systematiskt och terminologiskt
avseende. Med hänsyn till vikten av en såvitt möjligt klar systematik på
det vittomfattande och till sitt innehåll mångskiftande lagstiftningsområde,
som den kommunala lagstiftningen utgör, vill utskottet förorda vad i förevarande
del föreslås i propositionen. Utskottet avstyrker sålunda motionerna
I: 472 och II: G12, såvitt nu är i fråga.

Utskottet biträder likaledes propositionens förslag, i vad därigenom uttrycken
lagtima och urtima möte bibehållas i landstingslagen.

Termen förvaltningsutskott har i propositionen bibehållits som benämning
på landstingskommunens styrelse. Ehuru beteckningen utskott i detta
sammanhang i och för sig icke är tillfredsställande från terminologisk synpunkt,
anser sig utskottet likväl, med hänsyn till den hävd namnet förvaltningsutskott
vunnit såsom benämning på landstingskommunernas främsta
administrativa organ, kunna tillstyrka propositionen även i denna del.

Beträffande det organ, som handhar ledningen av landstingskommunens
hälso- och sjukvårdande verksamhet, föreslås däremot en ny benämning i
propositionen. Den nuvarande beteckningen hälso- och sjukvårdsberedning
har nämligen ersatts med den i terminologiskt avseende riktigare beteckningen
hälso- och sjukvårdsstyrelse. Utskottet instämmer i de skäl, som av
departementschefen anförts för denna namnändring, och tillstyrker således
propositionen i förevarande del.

Då det gäller att utforma bestämmelser rörande landstingskommunens
territoriella omfattning måste enligt utskottets mening beaktas den starka
expansion, som kännetecknat landstingskommunernas verksamhet alltsedan
landstingsorganisationens tillkomst och som i icke obetydlig utsträckning
kan väntas prägla denna verksamhet även i fortsättningen. Med hänsyn till
de i såväl ekonomiskt som organisatoriskt avseende mycket krävande uppgifter
i synnerhet på sjukvårdens område, vilka utgöra en följd av en dylik
utveckling, vill utskottet framhålla angelägenheten av att splittring av
landstingskommunerna motverkas. Utskottet biträder därför propositionens
förslag i vad därigenom de nuvarande möjligheterna till uppdelning
av län i landstingskommuner och till stads utträde ur sådan kommun borttagits.
Likaså vill utskottet förorda de i propositionen föreslagna bestämmelserna
angående förening av landstingskommuner inom samma län och
angående stads inträde i landstingskommun.

Mot den åt Kungl. Maj :t tillerkända befogenheten alt förordna om stads
inträde i landstingskommun utan hinder av att samstämmande beslut
därom icke fattats av staden och landstingskommunen kunna visserligen,
med hänsyn till de vittgående följder i ekonomiskt och andra avseenden
som en sådan förändring innebär, vissa betänkligheter resas. Av vad departementschefen
i sin motivering till förslaget i denna del anfört framgår
emellertid, att stadgandets tillämpning avses kunna komma i fråga endast
i fall där ett verkligt missförhållande råder, som icke kan avhjälpas eller

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

i erforderlig mån minskas annorledes än genom stadens inträde i landstingskommun.
Ytterligare har anförts, att om stadgandet över huvud skulle
behöva tillämpas, detta torde komma att motiveras av förhållandena på den
slutna sjukvårdens område. Utskottet vill för egen del understryka begränsningen
av stadgandets tillämpning till endast sådana fall, där från
allmän synpunkt särskilt starka skäl kunna anföras för en förening av
ifrågavarande slag. Med hänsyn till den undantagskaraktär den ifrågavarande
bestämmelsen sålunda erhållit, synes någon erinran icke kunna
riktas mot densamma.

Det i nuvarande landstingslag givna stadgandet angående landstingskommunens
kompetens har i den praktiska tillämpningen på det hela taget
visat sig tillfredsställande. Några principiella invändningar torde icke heller
kunna riktas mot detsamma. Klart är emellertid, att den uppräkning
av olika verksamhetsområden, som stadgandet innehåller, med tiden blivit
föga verklighetstrogen och numera synes ålderdomlig. Med hänsyn härtill
och till önskvärdheten av en bättre anpassning av stadgandet efter motsvarande
bestämmelse för primärkommunerna, varigenom en friare bedömning
av beslutanderätten skulle möjliggöras, är en omarbetning av stadgandet
motiverad. Att i en tid av hastigt framåtskridande i socialt, ekonomiskt och
kulturellt hänseende ge en från olika synpunkter tillfredsställande utformning
åt en bestämmelse, som anger landstingskommunernas kompetens,
är emellertid vanskligt. Ehuru behovet av en vidgad beslutanderätt för landstingskommunernas
del icke är på långt när så framträdande som motsvarande
behov var för primärkommunerna före 1948 års ändringar i lagstiftningen
för dessa, synes dock en viss ledning för kompetensstadgandets
utformning i landstingslagen kunna hämtas i den bestämmelse om primärkommunernas
kompetens, som infördes år 1948 och som nu återfinnes
i kommunallagen. Den i propositionen föreslagna avfattningen är densamma
som den för primärkommunerna antagna, kompletterad med en
uppräkning av vissa av landstingens uppgifter. Genom att, i likhet med vad
som tidigare skett för primärkommunerna, det uttryckligen angivna gemensamhetskravet
borttagits ur regeln har större frihet i bedömningen av beslutanderättens
omfattning vunnits. Den i lagen givna exemplifieringen innebär
icke någon begränsning i landstingskommunens kompetens utan avser
endast att angiva vissa mera betydelsefulla arbetsuppgifter. Genom att
exemplifieringen av dessa uppgifter omarbetats har stadgandet därjämte
erhållit ett mera tidsenligt innehåll. Med hänsyn till det nu sagda anser sig
utskottet kunna tillstyrka den i propositionen föreslagna utformningen av
kompetensregeln.

Till det i propositionens förslag upptagna kapitlet med rubriken Om val
av landstingsman ha — med endast redaktionella ändringar — överförts
de bestämmelser rörande valkretsindelning och antalet landstingsmän i
valkrets, som av innevarande års riksdag på hemställan av utskottet anta -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

gits i form av ändringar i gällande lag om landsting. De i samma kapitel
upptagna reglerna om jämkningar i valkretsindelning och landstingets sammansättning
till följd av ändring i landstingskommunens område ha erhållit
ny lydelse, varigenom ett snabbare genomförande av sådana jämkningar
möjliggöres. Till sistnämnda nyheter vill utskottet — i likhet med vad som
i annat sammanhang gjorts beträffande reglerna om valkretsindelning och
antalet landstingsmän i valkrets — lämna sin anslutning.

De i samma kapitel upptagna bestämmelserna om rösträtt, valbarhet och
avsägelsegrunder ha liksom de i skilda kapitel föreslagna bestämmelserna
angående landstingets arbetsformer, landstingskommunens administrativa
organ, dess drätsel samt besvärsförfarandet i enlighet med de grundsatser,
som varit ledande vid lagförslagets utarbetande, i allt väsentligt utformats
efter mönster av motsvarande stadganden i den nya kommunallagen. Vad
sålunda föreslagits anser utskottet utgöra en såväl i sakligt hänseende ändamålsenlig
reglering som — i tillämpliga delar — en från lagteknisk synpunkt
välgrundad anpassning till motsvarande bestämmelser i kommunallagen.
Med förklaring att utskottet i princip biträder det i propositionen framlagda
lagförslaget i dessa delar vill utskottet i anledning av väckta motioner rörande
vissa av förslagets enskildheter tillägga följande.

För det i motionerna I: 461 och II: 596 framförda yrkandet, att tiderna
för avgivande av förslag till landstinget skola, utom i vad angår
förvaltningsutskottets förslag, förkortas med en månad, ha enligt utskottets
mening tillräckliga skäl icke anförts. Utskottet avstyrker därför nämnda
motioner i denna del.

Den i lagförslaget upptagna j ä v sregeln utgör en värdefull nyhet i
landstingslagen, utformad efter mönster av den jävsbestämmelse, som för
primärkommunernas del införts i kommunallagen. Med hänsyn till värdet
av att jävsreglerna i de olika kommunalförfattningarna erhålla en enhetlig
utformning, kan utskottet icke tillstyrka den utvidgning av jävsområdet,
som för landstingens del föreslås i motionerna I: 471 och II: 611.

De föreslagna bestämmelserna om rätt för vissa utomstående
att deltaga i landstingets överläggningar och om protokoll
äro likaledes utformade efter förebild av lagstiftningen för
primärkommunerna. Ej heller i dessa hänseenden ha enligt utskottets mening
tillräckliga skäl anförts för att bryta enhetligheten i kommunallagstiftningen
genom att — i enlighet med vad som föreslås i motionerna I: 472
och IT: 612 — slopa rätten för ordförande och vice ordförande i respektive
förvaltningsutskott och hälso- och sjukvårdsstyrelse ävensom för revisor att
deltaga i överläggningarna eller — såsom föreslås i motionerna 1:471 och
II: 611 — inskränka tillämpningen av föreskriften att vid öppen omröstning
protokollet skall utvisa huru var och en röstat, till de fall, då landstinget
beslutar att protokollet skall utvisa delta. Beträffande sistnämnda föreskrift
må erinras om att kommunallagens bestämmelser om protokoll erhöllo sin

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

slutliga utformning under riksdagsbehandlingen efter mönster av kommunallagskommitténs
då föreliggande förslag till landstingslag. Utskottet avstyrker
på grund härav ifrågavarande motioner i nu nämnda delar.

Till det i motionerna I: 461 och II: 596 yrkade uttalandet från riksdagens
sida, att ärenden av rutinmässig karaktär vilka beretts på annat
sätt än av förvaltningsutskottet icke onödigtvis böra bli
föremål för yttrande av det samfällda förvaltningsutskottet, saknas, såvitt
angår ärenden i allmänhet, anledning, då av lagförslagets 52 § framgår, att
ärenden av den art, som i motionerna åsyftas, kunna behandlas av avdelning
inom förvaltningsutskottet. Med avseende å framställningar från hälsooch
sjukvårdsstyrelse, vilka enligt samma paragraf äro förbehållna det
samfällda förvaltningsutskottet, skulle ett uttalande, som med motionerna
avses, komma i strid med den i propositionen föreslagna utformningen av
52 §, i vilken motionärerna icke yrka någon ändring och vilken utskottet
anser i sak lämplig. Utskottet avstyrker sålunda de ifrågavarande motionerna
i denna del.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen av innebörd, att landstingen
själva skola bestämma dagtraktamentets storlek, utgör en
principiell nyhet i landstingslagen. Farhågor för att denna bestämmelse
skall leda till skönsmässiga beslut med icke önskvärda olikheter de skilda
landstingskommunerna emellan som följd synas icke behöva hysas. Med
skäl kan antagas, att, såsom Svenska landstingsförbundets styrelse i sitt
yttrande över kommittéförslaget framhållit, under medverkan av förbundet
enhetliga normer komma att antagas av samtliga landsting. Med hänsyn
härtill och till de praktiska fördelar som den föreslagna ordningen kan
väntas medföra, tillstyrker utskottet propositionen i förevarande del. Utskottet
vill sålunda avstyrka vad som i ämnet föreslagits i motionerna
I: 460 och II: 587.

Vad angår landstingskommunens administrativa organ anser utskottet
ej heller bärande skäl ha anförts för ett genombrytande av enhetligheten
i regleringen av de olika kommunala enheterna. Utskottet kan därför icke
ansluta sig till det i motion 1:460 framförda förslaget, att mandattiden
för förvaltningsutskottet skall räknas på annat sätt
än som föreslagits i propositionen, eller till det i motionerna 1:472 och
11:612 framställda yrkandet, att ordförande och vice ordförande
i förvaltningsutskott skola väljas av förvaltningsutskottet
självt bland dess ledamöter i stället för av landstinget.

Med hänsyn till den dominerande roll som hälso- och sjukvården spelar
i landstingens verksamhet finner utskottet den särställning bland de administrativa
specialorganen, som givits åt hälso- och sjukvårdsstyrelsen
genom en mera utförlig reglering av dess organisation och verksamhetsformer
väl motiverad. Det i motionen 1: 460 framförda förslaget
om införande av skyldighet för sjukvårdsstyrelse eller för hälso- och sjuk -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

vårdsstyrelse, när ärende rör den slutna sjukvården, att till sammanträde
kalla lasarettsläkare anser utskottet, i likhet med vad departementschefen
uttalat i anledning av ett liknande förslag i medicinalstyrelsens remissyttrande,
böra behandlas i samband med den pågående översynen av sjukhuslagstiftningen.

Vad angår bestämmelserna om landstingsskatt synas, såsom kommunallagskommittén
med instämmande av föredragande departementschefen anfört,
skäl icke längre föreligga att bibehålla en bestämmelse om möjlighet
till lokal skattedifferentiering inom landstingskommunen. Utskottet vill
därför förorda att, såsom föreslagits, berörda möjlighet slopas. Härigenom
framhäves landstingsenhetens egenskap av kommun än mera. Utskottet tillstyrker
jämväl övriga bestämmelser om landstingsskatt, vilka med endast
smärre jämkningar äro desamma som i den nuvarande lagen om landsting.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört och till att det i propositionen
framlagda förslaget till landstingslag icke heller i övrigt föranleder
erinran från utskottets sida, får utskottet tillstyrka berörda förslag i oförändrad
form.

Utskottet har ej heller funnit anledning till erinran mot de framlagda
förslagen till lag om införande av landsting slag en och till kungörelse om
ändrad lydelse av 13 § kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med allmänna
grunder för hushållningssällskaps organisation.

De ändringar i gällande lag om landsting, som med anledning av den år
1953 beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen föreslås i proposition
nr 93, ha erhållit sin motsvarighet i förevarande förslag till ny landstingslag.
Då denna lag föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1955
eller alltså samma dag, som i nyssnämnda proposition föreslagits för de
berörda ändringarnas ikraftträdande, bli, under förutsättning tillika, att
riksdagen antager förslaget till landstingslag, de ifrågavarande ändringarna
icke erforderliga. Det i propositionen nr 93 framlagda förslaget till lag
angående ändrad lydelse av 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924
(nr 349) om landsting bör följaktligen, under nyss angiven förutsättning,
icke föranleda någon särskild lagstiftningsåtgärd.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte

1) med avslag å motionerna 1:460, 11:587, 1:461 och
11:596, 1:471 och 11:611 samt 1:472 och 11:612 antaga
det i propositionen nr 119 framlagda förslaget till landstingslag; 2)

antaga det i samma proposition framlagda förslaget
till lag om införande av landstingslagen;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,
att riksdagen ej funnit anledning till erinran mot det
i propositionen nr 119 framlagda förslaget till kungörelse

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

om ändrad lydelse av 13 § kungörelsen den 10 juli 1947
(nr 394) med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation, vilket förslag för yttrande underställts riksdagen; C)

att riksdagen, under förutsättning att riksdagen bifaller
vad utskottet ovan under A) hemställt, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen genom sitt
sålunda fattade beslut besvarat propositionen nr 93 i vad
den avser förslag till lag angående ändrad lydelse av 45 §
2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om
landsting.

Stockholm den 13 april 1954.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elingren, Hällgren, Sandberg, Fritiof
Karlsson, Weiland, Erik Olsson, Olsén*, Ollén och Sigfrid Larsson; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast,
Spångberg, Nordkvist i Kalmar, Nilsson i Göingegården*, Hammar*, Bark
och fru Wallin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Sigfrid Larsson.

2) av herr Nilsson i Göingegården, vilken inom utskottet yrkat, att utskottet
måtte tillstyrka motionerna I: 472 och II: 612 i vad därigenom föreslagits,
dels att begreppet landstingskommun icke måtte införas i landstingslagen
utan att däri måtte i stället inledningsvis anges, att fråga är om en
kommun, för vilken emellertid sedan i lagen ordet landsting får vara beteckningen,
dels ock att ordförande och vice ordförande i förvaltningsutskott
skola liksom nu väljas av förvaltningsutskottet självt bland dess
ledamöter.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54

404891