Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12

Utlåtande 1943:Ku12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1943 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
beredande av representation i riksdagen åt de
stora ekonomiska närings- och fackorganisationerna.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 148, av herr Sundberg hemställes, »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om utredning beträffande åtgärder för att åt de stora ekonomiska
närings- och fackorganisationerna tillförsäkra erforderlig representation
i riksdagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Under de senaste årtiondena har i vissa länder och inom vissa politiska
läger framträtt en strävan mot en s. k. korporativ organisation av samhället
och staten. Tanken är icke ny, men den fick förnyad aktualitet efter förra
världskriget. Den tyska riksförfattningens riksekonomiråd, som hade att företräda
näringslivets intressen, blev förebilden för liknande institutioner i
andra länder. Även om detta råd i praktiken icke kom att spela den roll, som
var tänkt, har dock dess inrättande sitt intresse som ett försök att förläna näringslivets
expertis ett speciellt inflytande inom det demokratiska systemet.

Under trycket av den ekonomiska krisen under 1920-talets senare hälft
uppstod flerstädes missnöje med det gällande parlamentariskt-demokratiska
systemet, som ansågs oförmöget att bemästra de då rådande svåra ekonomiska
och sociala förhållandena. Tendensen mot ett diktatoriskt statsskick blev allt
starkare märkbar, och den korporativa idén blev i diktaturens hand ett verksamt
vapen mot den fritt formade folkviljans anspråk på medverkan vid avgörandet
av statens angelägenheter, i det att staten i sin tjänst tog mer eller
mindre tvångsvis bildade korporationer och på dem byggde upp representationen.

Även i de stater, som hållit sig utanför de diktatoriska strömningarna, har
kritik av den parlamentariska demokratien framkommit. Ett visst mått av
»korporativism» har ofta rekommenderats som botemedel mot dess förmenta
svagheter. Problemet örn det parlamentariska systemets anpassning efter utvecklingen
har dryftats, särskilt möjligheterna av att inom demokratiens ram
tillgodose näringslivets berättigade anspråk på inflytande inom lagstiftningen.
Även i de nordiska länderna lia planer i detta hänseende varit föremål för
övervägande.

I Sverige har tanken på en intresserepresentation främst aktualiserats i samband
med förstakammarfrågan. Borttagandet av den graderade röstskalan

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 5 sami. 2 avd. Nr 12—13.

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

vid valen till de kommunala korporationer, som utsågo första kammarens ledamöter,
ansågs skola komma att försvaga karaktärsskillnaden mellan kamrarna.
För att rädda första kammarens egenart och konstitutionella ställning
ifrågasattes därför att bygga den på ny grund. Sålunda väcktes vid 1918 års
lagtima riksdag i ancha kammaren en motion (nr 403) av herr Hildebrand,
vari föreslogs att folket för valen till första kammaren skulle indelas i fem
klasser: bildnings- och allmäntjänstklassen, jordbrukarklassen, jordbruksarbetarklassen,
borgarklassen samt industri- och samfärdselarbetarklassen. Av
första kammarens 150 medlemmar skulle 10 vart åttonde år utses av kammaren
själv, varigenom denna skulle få tillfälle att sätta in framstående personer,
som av en eller annan anledning icke blivit valda. Vid fördelningen av de
återstående 140 platserna skulle ej en klass’ storlek vara avgörande för dess
representantantal utan klassens betydelse för landets andliga och materiella
kultur. Motionären avvisade samtidigt tanken på korporationsval, emedan de
enligt hans förmenande vore omöjliga i Sverige. Här funnes nämligen ej ett
sådant nät av korporationer, att de täckte de förefintliga klasserna, och de
som existerade, vore ej så auktoritativa att de av klasserna erkändes som deras
representanter. Därtill komme att korporationerna, som till stor del bestode
av icke klassbundna medlemmar, först måste omorganiseras, innan åt
dem kunde anförtros uppgiften att förrätta val å vissa klassers vägnar.

Denna motion upptogs av konstitutionsutskottet till behandling i samband
med propositionen om allmän rösträtt vid de kommunala valen. Utskottet
(uti. nr 18) förklarade sig icke kunna erkänna det berättigade i motionärens
uppfattning, att Kungl. Maj:ts förslag genom sina konsekvenser i avseende
på första kammarens sammansättning skulle borttaga den väsentliga karaktärsskillnaden
mellan kamrarna och därigenom rubba det bestående tvåkammarsystemets
grundvalar. Första kammaren borde väl kunna göra sig gällande
såsom en representation för en mera stadigvarande folkmening i motsats
till den mera växlande, som funne uttryck i andra kammaren. Men denna
karaktärsskillnad borde icke åstadkommas på ett sådant sätt, att första kammaren
bleve en representation företrädesvis för andra folkelement än de, som
vore representerade i andra kammaren. Motionen funne utskottet stridande
mot de principer, som borde vara ledande för en lösning av förstakammarfrågan,
då den vore ägnad att inom första kammaren tillförsäkra ett övervägande
inflytande åt vissa samhällsklasser. Klassprincipen såsom grundval
för folkrepresentationen vore enligt utskottets mening fullständigt oförenlig
med den moderna tidens samhällsuppfattning och kunde därför omöjligen
läggas till grund för första kammarens sammansättning. Utskottet avstyrkte
därför motionen, vilken också avslogs av kamrarna.

Den föreliggande motionens syfte är att bereda de stora ekonomiska fackoch
näringsorganisationerna representation i riksdagen. Ett införande av en
sådan intresserepresentation skulle emellertid medföra stora praktiska svårigheter.
Sålunda är det knappast möjligt att åstadkomma en objektivt sett
riktig avvägning mellan det antal mandat, som borde tillkomma de olika

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

3

organisationerna för att representationen skulle komma att återspegla deras
reella inflytande och betydelse för samhällslivet. Ett annat i samband härmed
stående viktigt och svårlöst problem hänför sig till frågan om företagande
av jämkningar i den mandatfördelning, som en gång gjorts. Den svenska
ståndsriksdagen utgör ett exempel på faran av och svagheten i en intresserepresentation,
vilken grundas på en i ett visst ögonblick förefintlig samhällsstruktur
och icke ombygges så, att den ger rum för nya viktiga samhällsgrupper
som växa fram. Utskottet vill ytterligare framhålla, att örn det anses
erforderligt att i riksdagen bereda särskild plats för sakkunskapen på det
ekonomiska livets område, det torde vara nödvändigt att i lika mån beakta
önskvärdheten av att tillföra riksdagsarbetet sakkunskap från andra områden
av samhällslivet. Utskottet kan redan på dessa grunder icke tillstyrka
det föreliggande förslaget.

Därtill kommer att önskemålet om sakkunskapens såväl som de ekonomiska
intressenas inflytande på riksdagsarbetet i Sverige sedan gammalt är
tillgodosett på ett mera effektivt sätt än vad som skulle kunna ske genom införande
av en sådan representation som den i motionen föreslagna. I § 10 regeringsformen
stadgas nämligen, att innan ärendena hos konungen i statsrådet
föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande
ämbetsverk, av den föredragande beredas. Denna bestämmelse
avser egentligen, som av formuleringen framgår, endast remiss till statliga
myndigheter, men har i praxis utvidgats till att omfatta även halvstatliga och
kommunala myndigheter samt enskilda organisationer. Därigenom kan åstadkommas
en allsidig och sakkunnig prövning, innan beslut i ärenden av större
räckvidd fattas av statsmakterna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 1 juni 1943.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande: herrar Andérsson i Ovanmyra, Holmström, Källman, Per Andersson, Herlitz*,
John Gustavson, Anders Andersson, Elmgren, Albertsson, John Sandberg, fru
Sjöström-Bengtsson*, herrar Lindmdrk*, Nilsson i Göteborg, Thorell*, Hällgren*,
Fält, Norén*, Hoppe och Gustafsson i Bogla*.

* Ej närvarande vid justeringen.