Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962 (Utlåtande 1962:Ku12 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

Nr 12

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning ao väckta motioner
angående jäv för kommunala förtroendemän.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 199
i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, och nr 301 i andra kammaren
av herrar Palm och Bohman hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en utredning av de för kommunala förtroendemän
gällande jävsbestämmelserna».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser. Det grundläggande stadgandet om jäv för kommunala
förtroendemän återfinnes i 16 § första stycket kommunallagen och
gäller jäv för kommunalfullmäktige. Stadgandet lyder:

Fullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen rör honom
eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken
om jäv emot domare.

Enligt bestämmelser i 37 och 45 §§ kommunallagen skall ifrågavarande
jävsregel äga motsvarande tillämpning med avseende å ledamot i kommunens
styrelse (kommunalnämnd, drätselkammare, stadskollegium) samt ledamot
i s. k. fakultativ nämnd.

Jävsregler motsvarande de nämnda bestämmelserna i kommunallagen
återfinnes i kommunallagen för Stockholm 17, 39 och 51 §§, landstingslagen
28, 48, 53 och 54 §§ och nya lagen om församlingsstyrelse 19, 50, 57, 62 och
63 §§.

I det stora flertalet fall är sålunda företroendemannen jävig endast vid
behandling av ärende som personligen rör honom eller sådan honom närstående
som sägs i 4 kap. 13 § 2 p. rättegångsbalken. Detta lagrum har följande
lydelse

(Domare vare jävig att handlägga mål: — — )

2. om han med part är eller varit gift eller är trolovad eller är i rätt uppeller
nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i den släktskap,
att den ene är avkomling till den andres syskon eller att de äro syskonbarn,
eller i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres
syskon eller syskons avkomling eller med någon, från vilkens syskon den
andre härstammar, eller om han på grund av adoption står i motsvarande
förhållande till part.

Det må anmärkas, att med rätt upp- eller nedstigande svågerlag avses t. ex.
svärföräldrar och styvbarn samt att med syskonbarn avses kusiner.

Jämte förutnämnda jävsregler finnes i ovannämnda lagar regler om att
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 avd. Nr 12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 dr 1962

varken den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller
eljest är redovisningsskyldig till kommunen, eller den som är den redovisningsskyldige
närstående på sätt som avses i 16 g kommunallagen, må
vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning, som omfattas
av redovisningsskyldigheten, eller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant
för granskning av sådan förvaltning eller i beslut med anledning
av granskningen (kommunallagen 16 och 63 §§, kommunallagen för
Stockholm 17 och 67 §§, landstingslagen 28 och 67 §§ och nya lagen om
församlingsstyrelse 19 och 77 §§).

Gällande bestämmelsers tillkomst. Jävsreglerna för kommunala förtroendemän
har i allt väsentligt införts i samband med tillkomsten av ovan nämnda
lagar. Före tillkomsten av kommunallagen innehöll kommunallagstiftningen
för land och stad sålunda en enda jävsregel, nämligen föreskriften i
63 § lagen om kommunalstyrelse på landet och 58 § lagen om kommunalstyrelse
i stad, att den som var redovisningsskyldig till kommunen icke fick
deltaga i val av revisorer för granskning av förvaltning, för vilken han hade
att redovisa, eller i beslut med anledning av granskningen. En i huvudsak
motsvarande bestämmelse fanns i 51 § andra stycket lagen om kommunalstyrelse
i Stockholm. Däremot fanns ej heller i sistnämnda lag någon motsvarighet
till jävsreglerna i 17 § nuvarande kommunallagen för Stockholm.
Även jävsregeln i 28 § landstingslagen innebar en nyhet i förhållande till
innehållet i 1924 års landstingslag. I 1930 års lag om församlingsstyrelse
finns ingen annan jävsregel än föreskriften i 61 § av innehåll motsvarande
63 § lagen om kommunalstyrelse på landet.

I samband med tillkomsten av nuvarande jävsregler övervägdes i vilken
mån domarjäven skulle få motsvarighet inom kommunalrätten. Kommunallagskommittén
anförde härom bl. a. (SOU 1952: 14 s. 247):

Om man därvid börjar med de mera periferiska jävsgrunder, som avses i
punkterna 6—9 i 4 kap. 13 § rättegångsbalken, torde saknas anledning att
till kommunallagarna överföra det jäv som föreligger, då domare är parts

vederdeloman, d. v. s. invecklad i rättegång med part.----Mot att inom

kommunalrätten skapa en motsvarighet till det s. k. tvåinstansjävet eller
det som är för handen om domaren i annan rätt såsom domare eller befattningshavare
fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol
eller såsom skiljeman tagit befattning därmed, tala direkta positiva
skäl. Ett kommunalt jäv av detta slag skulle strängt taget innebära, att fullmäktig
ej ägde deltaga i behandling av ärende, om han såsom ledamot av
kommunal nämnd eller såsom kommunal befattningshavare medverkat vid
ärendets beredning.---Jävet för domare, om han i saken såsom rätte gångsombud

fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig,
torde ej oundgängligen påkalla en motsvarighet i kommunallagen.
Givetvis kan det förefalla stötande, om t. ex. den, som för en fastighetsägares
räkning fört underhandlingar med en kommun om försäljning av markområden
till kommunen, deltager i ärendets behandling i de kommunala
organen. Å andra sidan synes det oskäligt att förbjuda exempelvis den, som
biträtt en stipendiesökande med att uppsätta ansökningshandlingar, att deltaga
i prövningen av ansökningen.---Att slutligen efter mönster av

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

domarjävsreglerna stadga jäv, om eljest särskild omständighet föreligger,
som är ägnad att rubba förtroendet till vederbörandes opartiskhet, lärer icke
kunna komma i fråga med hänsyn till svårigheten att bestämma gränserna
för detta jäv på det kommunala området. Det kan för övrigt befaras, att
jävet där mången gång skulle åberopas i oträngt mål.----Det betydel sefullaste

jävet för domare föreligger, om antingen han själv eller någon
person, fysisk eller juridisk, till vilken han står i ett i lagen närmare angivet
förhållande, är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan
vänta synnerlig nytta eller skada (punkterna 1—5 i 4 kap. 13 § rättegångsbalken).
---De jäv som hänföra sig till partsställning och delaktighet

i saken äro avpassade efter processrättens behov och kunna därför icke oförändrade
överföras till det kommunala området. Jävet på grund av väntad
nytta eller skada låter givetvis lättare anpassa sig på kommunala förhållanden.
Emellertid kan en regel om jäv för ledamot, som kan vänta nytta eller
skada av utgången i ett ärende, lätt givas en vidare innebörd än vad som
är påkallat. Detta kan bliva fallet, då ärendets avgörande medför nytta för
en begränsad grupp av kommunens medlemmar, exempelvis invånarna i en

viss del av kommunen eller utövarna av visst yrke eller näring.---

För att hindra en tillämpning av jävsreglerna vid behandling av ärende,
vari utgången på anfört sätt kan medföra »nytta eller skada» för ett kollektiv,
synes det nödvändigt att begränsa jäven för de kommunala organens ledamöter
till de fall, då ärende personligen rör ledamot (respektive vissa honom
närstående). Att ett ärende rör någon personligen tager sig vanligen uttryck
däri, att vederbörandes namn finnes angivet i de till ärendet hörande
handlingarna. Ärendet är så att säga personindividualiserat. Det kan gälla
ingående av avtal med viss person, behandling av ansökningar till kommunal
befattning, prövning av framställningar om bostadssubvention o. s. v.
Ett särskiljande på anlytt sätt av ärenden, som angå kollektiv, och personindividualiserade
ärenden kan emellertid, om det sker alltför formellt, stundom
leda till resultat, som icke sakna drag av godtycklighet. Så kan bliva
fallet, då ett »kollektiv» består av blott ett fåtal personer och beslutets karaktär
av att kunna lända till fördel eller nackdel för de enskilda individerna
är starkt framträdande. Givetvis kan det även eljest inträffa, att någons
förhållande till ett ärende är sådant, att ärendet måste anses röra honom
personligen, oaktat han icke är nämnd i saken, t. ex. om han äger huvudparten
av aktierna i ett bolag, som ärendet angår.---Att jäv icke före finnes

för ställföreträdare eller styrelseledamot då ett kommunalt ärende
angår den företrädde, respektive den sammanslutning styrelseledamotskapet
avser — bortsett från fall där ärendet tillika rör ställföreträdaren eller styrelseledamoten
personligen — kan visserligen stundom synas betänkligt.
Med denna ordning är l. ex. en förmyndare behörig att som ledamot av en
stipendieutdelande nämnd pröva myndlingens ansökan om stipendium. En
situation som den antydda hindras''emellertid ofta av släktskapsjäv. Värre
är måhända, att direktör, firmatecknare eller styrelseledamot i bolag eller
förening i allmänhet icke blir jävig i vissa fall, då anledning därtill kan synas
föreligga. Sålunda kan t. ex. verkställande direktören i ett industribolag
eller styrelseledamöter i en kooperativ förening deltaga i sammanträde med
kommunal nämnd eller fullmäktige, då fråga om försäljning av mark till bolaget
eller föreningen behandlas. Emellertid skulle en regel om jäv på grund
av ställföreträdare- och styrelseledamotskap komma att få icke önskvärda
verkningar. Den skulle 1. ex. hindra styrelseledamot i ett i bolagsform drivet
kommunalt förelag, såsom ett bostads- eller spårvägsbolag, från all deltaga
i fullmäktiges och kommunala nämnders behandling av ärenden rörande företaget.
Och atl i förevarande hänseende bestämma en gräns mellan kom -

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

munala och icke kommunala bolag skulle säkerligen ställa sig svårt. Vidare
skulle styrelseledamöterna i alla de ideella föreningar, som samarbeta med
och åtnjuta anslag av kommunerna för olika slags allmännyttiga ändamål,
bliva jäviga i frågor om anslag för föreningsverksamheten. Med hänsyn till
det anförda torde ställföreträdare- och styrelseledamotsjäven icke böra få
någon motsvarighet inom kommunalrätten"

I den proposition, nr 210 år 1953, vari förslaget till kommunallagen framlades
för riksdagen, uttalade departementschefen att den av kommittén föreslagna
jävsregeln, fransett att kretsen av anhöriga borde inskränkas till
hustru, föräldrar, barn och syskon, kunde av honom godtagas och att han i
det stora hela anslöt sig till de uttalanden kommittén gjort rörande den närmare
innebörden av regeln. Departementschefen uttalade vidare, att även
om ledamoten respektive den honom närstående icke vore särskilt omtalad i
ärendet, omständigheterna stundom kunde vara sådana, att ärendet finge
anses röra honom personligen samt att han icke kunde finna något hinder
för en rättsutveckling enligt vilken, inom jävsområdet fördes fall som med
avseende å jävsregelns anda och syfte vore fullt jämförbara med de särskilt
reglerade fallen. Den senare delen av uttalandet torde ha föranletts av att
besvärssakkunniga i yttrande över kommittéförslaget uttalat, att icke andra
jävsförhållanden torde kunna beaktas än de som angivits i lagen och att de
av kommittén åsyftade lägen, då jäv borde iakttagas, ehuru de ej gick in under
lagförslagets bestämmelse, borde kunna täckas med en supplementär bestämmelse
förslagsvis efter mönster av 4 kap. 13 § 9 punkten rättegångsbalken.

Konstitutionsutskottet uttalade i utlåtande nr 22/1953 att det i stort sett
anslöt sig till de uttalanden som kommittén och departementschefen gjort
rörande den närmare innebörden av bestämmelsen men förordade att kretsen
av anhöriga skulle bestämmas på sätt kommittén föreslagit. Utskottets
förslag antogs av riksdagen och lagen utfärdades sedan i den av riksdagen
antagna lydelsen (SFS 753/1953) och trädde i kraft den 1 januari 1955.

Vid samma tidpunkt trädde landstingslagen, som antogs år 1954, i kraft.
Kommunallagen för Stockholm antogs år 1957 och trädde i kraft den 1 januari
1958, medan den nya lagen om församlingsstyrelse antogs år 1961 och
skall träda i kraft den 1 januari 1963.

Rättspraxis. Till belysande av de verkningar de nya jävsreglerna haft skall
här beröras några i regeringsrättens årsbok upptagna rättsfall angående jäv
efter kommunallagens ikraftträdande.

I rättsfallet ref. nr 14 år 1956 upphävdes ett kommunalfullmäktigebeslut,
emedan en i beslutet deltagande var gift med en syster till en fru J., vilken
tillsammans med sin man undertecknat ett kontrakt om försäljning av viss,
mannen enskilt tillhörig, fast egendom till kommunen. Regeringsrätten uttalade
att det måste antagas att fru J., trots att egendomen var mannens enskilda,
kunnat vänta synnerlig nytta av försäljningen och att ärendet därför
fick anses röra henne personligen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

Frågan om hur starkt intresse i ärendets utgång ledamoten skall ha för
att ärendet skall anses röra honom personligen återkommer i flera fall. I
ref. nr 14 år 1957, har en stadsfullmäktig, som var huvuddelägare i ett fastighetsaktiebolag,
vilket stod i begrepp att köpa mark inom stadsdel, där enligt
förslag till stadsplaneändring område för handelsändamål skulle tillkomma,
ej ansetts jävig vid stadsfullmäktiges behandling av förslaget om
ändring av stadsplanen. Regeringsrätten anförde som motiv härför, att det
förhållandet att bolaget avsett att köpa mark inom området med hänsyn till
omständigheterna icke kunde anses innebära, att vederbörande ägde ett så
starkt intresse av ärendets utgång att detsamma finge anses personligen röra
honom.

I ett annat fall, 1957 Not. I 202, ansågs fullmäktigeledamöter, vilkas barn
meddelades undervisning i en realskola i en grannkommun, icke jäviga vid
behandling av framställning, undertecknad bl. a. av nämnda ledamöter, om
att de barn från kommunen som under ett visst läsår komme att undervisas
vid nämnda realskola, skulle beredas tillfälle att deltaga i barnbespisningen
vid skolan.

Ett liknande problem avgjordes i rättsfallet 1957 Not. I 224; ledamot av
brandstyrelse ansågs ej jävig vid styrelsens behandling av ärende om att
från ett bilbolag i staden inköpa chassi till en brandbil, ehuru han var anställd
i bolaget sedan omkring 25 år samt innehade en ledande befattning
inom detsamma.

I 1960 Not. E 25 hade kommunalfullmäktiges ordförande deltagit i såväl
överläggning som beslut angående tillsättande av tillsynslärare vid kommunens
skolor, ehuru han, om ej sådan hade tillsatts, författningsenligt skolat
själv upprätthålla befattningen. Regeringsrätten fann att ordföranden icke
varit förhindrad att deltaga i behandlingen av ärendet.

Några fall av släktskapsjäv har förekommit:

I fallet 1958 Not. E 10 undanröjdes ett skolstyrelsebeslut om val av folkskollärare,
enär en av de i beslutet deltagande var svärfader till den lärare
som av styrelsen valdes och ledamotens deltagande i valet kunnat påverka
utgången av detsamma.

Klander av skolstyrelsebeslut på liknande grund förelåg även i 1959 Not.
E 48. Ordföranden i en skolstyrelse hade vid val av skolvaktmästare bland
flera sökande, av vilka han vore svåger till en som vid valet icke erhöll någon
röst, föreslagit den sedermera valde. Länsstyrelsen ansåg att ordföranden
visserligen varit jävig men lämnade besvären utan bifall, enär nämnda
omständighet icke inverkat på ärendets utgång. Regeringsrätten upphävde
emellertid skolstyrelsens beslut, enär ordföranden på grund av jäv icke ägt
deltaga i behandlingen av ärendet och beslutet sålunda icke tillkommit i laga
ordning.

Rörande styrelseledamots ställning finnes flera rättsfall:

I 1958 Not. I 177 ansågs drätselkammarordförande, som tillika var ordförande
i banks lokalstyrelse och som för stadens del 1''örl förhandlingar
med banken angående inköp från banken av viss fastighet, icke jävig vid
ärendets behandling i drätselkammaren.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

I 1958 Not. I 244 hade ledamöter av förenings styrelse i egenskap av stadsfullmäktige
deltagit i beslut om ekonomiskt stöd åt föreningen. Detta ansågs
ej föranleda att beslutet på grund av jäv var ogiltigt.

Liknande fråga förelåg i 1961 Not. I 82. Kommunalfullmäktige beslöt förvärva
ett av en förening ägt område samt att utarrendera området till föreningen.
Tre av ledamöterna var ledamöter jämväl i föreningens styrelse.
Länsstyrelsen, i vars utslag regeringsrätten ej gjorde ändring, fann den omständigheten
att ledamöterna kunde ha intresse och nytta av beslutet icke
innefatta sådant jäv som avses i 16 § kommunallagen.

I ett annat fall, 1958 Not. I 136, har ordförande i egnahemsförening som
erhållit kommunalt anslag och härför vore redovisningsskyldig till kommunen,
icke ansetts förhindrad jämlikt 63 § kommunallagen att utses till revisor
för granskning av kommunens förvaltning.

Slutligen har några fall rört frågan om tillämpligheten av sistnämnda paragraf
i avseende å ledamöter av kommunens styrelse. I 1958 Not. I 225
fann sålunda en länsstyrelse att ledamöter i en viss drätselkammare, tillika
stadsfullmäktige, visserligen icke ägt att i fullmäktige deltaga i beslut om
ansvarsfrihet för stadens förvaltning. Enär beslutet fattats utan votering hade
emellertid åsidosättandet av jävshindret icke haft någon betydelse för utgången
och föranledde därför icke beslutets upphävande. Regeringsrätten,
där överklagande icke skedde i jävsfrågan, lämnade besvären utan bifall.

I 1959 Not. I 56 överklagades ett kommunalfullmäktigebeslut om anskaffande
av sakkunnig hjälp för revision av kommunens förvaltning och räkenskaper
samt anvisande av medel för ändamålet med påstående att beslutet
fattats efter omröstning vari samtliga ledamöter deltagit, ehuru flertalet
av dem vore ledamöter eller suppleant i förvaltande nämnd eller styrelse.
Länsstyrelsen uttalade, att visserligen hade i omröstningen deltagit personer,
vilka såsom redovisningsskyldiga till kommunen icke ägt, jämlikt grunderna
för 63 §, besluta i ärendet, men enär det icke kunde anses visat att
denna omständighet inverkat på ärendets utgång, lämnade länsstyrelsen besvären
utan bifall. Regeringsrätten fann, att de flesta i beslutet deltagande
jämväl deltagit i den förvaltning beslutet angick och således enligt lag skulle
anses jäviga och upphävde därför beslutet.

Utskottet. Motionärerna aktualiserar frågan om ändringar av de kommunala
jävsreglerna i två avseenden; dels kunde det enligt motionärerna ifrågasättas
att begränsa det för fullmäktige gällande jävet till att omfatta endast
ledamoten och hans familj, dels borde beträffande ledamöter i kommunernas
styrelse och nämnder jävet utvidgas till att omfatta i vart fall sådana
jävsgrunder som anges i 4 kap. 13 § 4 och 9 punkterna rättegångsbalken.

Rättegångsbalkens 4 kap. 13 § innehåller reglerna om domarjäv. Paragrafens
fjärde piinkt stadgar jäv för domare om han eller någon honom närstående,
som sägs i punkt 2, är förmyndare eller god man för part eller el -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

jest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening
eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller,
då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd
eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör.
Enligt paragrafens punkt 9 är domare jävig om eljest särskild omständighet
föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Medan utgången i av domare handlagda mål och ärenden endast mycket
sällan kan medföra nytta eller skada för domaren, medför de kommunala
besluten i regel nytta eller skada även för de i beslutet deltagande. Detta är
en följd av att organen för utövandet av den kommunala självstyrelsen handhar
kommunmedlemmarnas egna angelägenheter. De kommunala jäven har
därför gjorts betydligt mindre omfattande än domar jäven och stadgar jäv
endast då ärendet personligen rör ledamoten eller vissa honom närstående.

Fall sådana som de av motionärerna anförda måste naturligen ses mot
bakgrunden av att det kommunala jävsområdet på anfört sätt begränsats,
och förekomsten av sådana fall har, såsom framgått av det föregående, förutsetts
vid lagstiftningens tillkomst.

Givet är att det ur allmän synpunkt kan vara önskvärt att ledamoten i
tveksamma fall avhåller sig från att deltaga i behandlingen av ärende, där
han kan tänkas sätta eget eller annans intresse framför kommunens. Departementschefen
framhöll också i ovannämnda proposition nr 210/1953, att
det kunde antagas att jävsregeln på detta sätt kunde utanför sitt egentliga
verkningsområde få en effekt som vore värdefull för samarbetet inom organen
samtidigt som den vore ägnad att utåt stärka förtroendet för kommunalförvaltningen.

Utskottet har den uppfattningen att departementschefens antagande i
stort sett visat sig riktigt. Att, såsom i motionen anförts och i viss mån
framgått av redogörelsen för rättspraxis, »grannlagenhetsjäv» i några kända
fall icke iakttagits i sålunda avsedda situationer, berättigar naturligen icke
till någon slutsats i motsatt riktning. Utskottet anser därför vad motionärerna
i denna del anfört icke kunna motivera en utredning om vidgning
av jävsområdet. Enligt utskottets mening kan det dessutom förväntas, att
fall av det slag motionärerna påtalat efter hand skall bli allt fåtaligare.

Den av motionärerna berörda tanken om en snävare jävsregel för ledamöter
av fullmäktige övervägdes vid kommunallagens tillkomst men förkastades
då, bland annat på grund av önskemål om enkelhet och överskådlighet
i lagstiftningen.

Den lösning av sistnämnda fråga som då valdes har enligt utskottets uppfattning
icke givit upphov till några större olägenheter. Utskottet finner varken
härutinnan eller i frågan om en utvidgning av jävsområdet anledning
företaga någon åtgärd i motionernas syfte.

Under hänvisning till det anförda får utskottet därför hemställa,

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1962

att motionerna I: 199 och II: 301 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1962

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, Georg
Pettersson, Sveningsson, Kronstrand, Erik Olsson, Dahl och Enarsson; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping,
Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra*, Bengtsson i Halmstad,
Nilsson i Östersund, Hammar*, Braconier och Westberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Enarsson, Magnusson i Tumhult och Braconier,
som ansett att utskottet bort uttala följande.

För den kommunala självstyrelsen är det av största vikt att den har anseende
för rättrådighet och oväld. De nuvarande jävsreglerna ger icke fulllödiga
garantier i detta avseende. Starka skäl talar därför för att man får så
klara jävsregler att missbruk kan hindras.

Med hänvisning till detta hemställes,

att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning av de
för de kommunala förtroendemännen gällande jävsbestämmelserna.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620531