Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 (Utlåtande 1953:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Ni* 10.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
av 79 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse
på landet, m. m.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 25 mars 1953 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 98, vari
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 13 mars 1953, föreslagit riksdagen
att antaga följande

1) Förslag
till

lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni
1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
på landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

79 §.

2 mom. Kommun äger, utan att
Konungens fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån, ställda på
högst ett års återbetalningstid, intill
ett sammanlagt belopp motsvarande
en utdebitering av tre kronor
för varje å kommunen belöpande
skattekrona enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är
medgivet äger kommun, utan att
Konungens fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån intill eu
sammanlagd summa motsvarande för
varje skattekrona som nyss sagts eu
utdebitering av det belopp, varmed
den under nästföregående är fastställda
utdebiteringen understiger, i
kommun som omhänderhar folkskoleväsendet
tio och i annan kommun

Föreslagen lydelse:

79 §.

2 mom. Kommun äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt
belopp motsvarande en utdebitering
av fyra kronor för varje
å kommunen belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående år
fastställda taxeringen. Lån, som här
avses, skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden är
mer än ett år, att årligen avbetalas;
dock må kommun vid förvärv av intecknad
egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen
intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid eller i
annan ordning.

Kommun äger jämväl, utan att
Konungens särskilda fastställelse ä
beslut därom erfordras, upptaga lån

1 Senaste lydelse se 1949: 142.

1 liihang till riksdagens protokoll 1953. 5 samt. 2 avd. Nr 10.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Nuvarande lydelse:

nio kronor, dock högst tre kronor för
varje skattekrona. Lån, som avses i
detta stycke, skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden
är mer än ett år, att årligen
avbetalas; dock må kommun vid förvärv
av intecknad egendom övertaga
betalningsansvar även för sådan i
egendomen intecknad gäld, som är
ställd att betalas inom längre tid eller
i annan ordning.

Lån, som enligt uttryckligt beslut
skall upptagas för att gälda äldre lån
och återbetalas inom de betalningsterminer
som gälla för det äldre lånet,
skall vid bedömande, huruvida
underställning av beslutet erfordras,
ej anses utgöra nytt lån.

Nyttjar kommun jämlikt lagen om
kommunal fondbildning medel från
annan kommunen tillhörig fond än
kassaförlagsfond i stället för belopp
som kommunen äger upplåna, skall
kommunens lånerätt anses därigenom
tagen i anspråk; dock må kommun
utan hinder av denna bestämmelse
besluta att använda sin lånerätt
för att ersätta sålunda nyttjade
fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Kommun äger jämväl, utan att
Konungens fastställelse å beslut därom
erfordras, i enlighet med gällande
bestämmelser om egnahemslån och
förbättringslån samt om tertiärlån
och tilläggslån för flerfamiljshus åtaga
sig ansvarighet gentemot staten
för lån, som av statsmedel beviljas
annan än kommunen; dock skall
kommuns beslut att ikläda sig sådan
borgen för tertiärlån eller tilläggslån
åt allmännyttigt bostadsföretag, vilken
må godtagas i stället för inteckningssäkerhet,
underställas Konungens
prövning.

Av Konungen meddelat beslut att
bevilja kommun lån av statsmedel
skall anses innefatta jämväl tillstånd
att upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

av statsmedel, som av Konungen beviljats
kommunen, så ock, i den omfattning
och på de villkor Konungen
bestämmer, lån av statsmedel, som
beviljats kommunen av statlig myndighet.

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Kommun äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom erfordras,
i den omfattning och på de
villkor Konungen bestämmer, åtaga
sig ansvarighet gentemot staten för
lån, som av statsmedel beviljas annan
än kommunen, så ock borgensansvar
för lån åt bostadsföretag, som
godkänts för statlig belåning.

(Se andra stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

2) Förslag
till

lag angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni
1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

74 §.

2 mom. Stad äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån, ställda på
högst ett års återbetalning stid, intill
ett sammanlagt belopp motsvarande
för varje å staden belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen en utdebitering
av fyra kronor, såvitt angår
i landsting ej deltagande stad,
och en utdebitering av tre kronor, såvitt
angår annan stad.

Utöver vad i föregående stycke är
medgivet äger stad, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom erfordras,
upptaga lån intill en sammanlagd
summa motsvarande för
varje skattekrona som nyss sagts en
utdebitering av det belopp, varmed
den under nästföregående år fastställda
utdebiteringen understiger, i
stad som omhänderhar folkskoleväsendet
tio och i annan stad nio kronor,
dock högst tre kronor för varje
skattekrona. Lån, som avses i detta
stycke, skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden är
mer än ett år, att årligen avbetalas;
dock må stad vid förvärv av intecknad
egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen intecknad
gäld, som är ställd att betalas
inom längre tid eller i annan ordning.

Lån, som enligt uttryckligt beslut
skall upptagas för att gälda äldre
lån och återbetalas inom de betalningsterminer
som gälla för det äld 1

Senaste lydelse se 1949: 143.

Föreslagen lydelse:

74 §.

2 mom. Stad äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt
belopp motsvarande för varje
å staden belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående år
fastställda taxeringen en utdebitering
av sex kronor, såvitt angår i landsting
ej deltagande stad, och en utdebitering
av fyra kronor, såvitt angår
annan stad. Lån, som här avses, skall
vara ställt att återbetalas inom fem
år och, därest, lånetiden är mer än ett
år, att årligen avbetalas; dock må
stad vid förvärv av intecknad egendom
övertaga betalningsansvar även
för sådan i egendomen intecknad
gäld, som är ställd att betalas inom
längre tid eller i annan ordning.

Stad äger jämväl, utan att Konungens
särskilda fastställelse å beslut
därom erfordras, upptaga lån av
statsmedel, som av Konungen beviljats
staden, så ock, i den omfattning
och på de villkor Konungen bestämmer,
lån av statsmedel, som beviljats
staden av statlig myndighet.

Lån, som enligt uttryckligt beslut
skall upptagas för att gälda äldre lån
och återbetalas inom de betalningsterminer
som gälla för det äldre lå -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr tO.

Nuvarande lydelse:

re lånet, skall vid bedömande, huruvida
underställning av beslutet erfordras,
ej anses utgöra nytt lån.

Nyttjar stad jämlikt lagen om
kommunal fondbildning medel från
annan staden tillhörig fond ån kassaförlagsfond
i stället för belopp som
staden äger upplåna, skall stadens
lånerått anses därigenom tagen i anspråk;
dock må stad utan hinder av
denna bestämmelse besluta att använda
sin lånerått för att ersätta sålunda
nyttjade fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Stad äger jämväl, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, i enlighet med gällande
bestämmelser om egnahemslån och
förbättringslån samt om tertiårlån
och tilläggslån för flerfamiljshus
åtaga sig ansvarighet gentemot staten
för lån, som av statsmedel beviljas
annan än staden; dock skall
stads beslut att ikläda sig sådan borgen
för tertiårlån eller tilläggslån åt
allmännyttigt bostadsföretag, vilken
må godtagas i stället för inteckningssäkerhet,
underställas Konungens
prövning.

Av Konungen meddelat beslut att
bevilja stad lån av statsmedel skall
anses innefatta jämväl tillstånd att
upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

net, skall vid bedömande, huruvida
underställning av beslutet erfordras,
ej anses utgöra nytt lån.

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Stad äger, utan att Konungens fastställelse
å beslut därom erfordras, i
den omfattning och på de villkor Konungen
bestämmer åtaga sig ansvarighet
gentemot staten för lån, som
av statsmedel beviljas annan än staden,
sd ock borgensansvar för lån åt
bostadsföretag, som godkänts för
statlig belåning.

(Se andra stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr JO.

3) Förslag
till

lag angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni
1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

63 §.

2 mom. Staden äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån, ställda på
högst ett års återbetalningstid, intill
ett sammanlagt belopp motsvarande
en utdebitering av fyra kronor
för varje å staden belöpande skattekrona
enligt den under nästföregående
år fastställda taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är
medgivet äger staden, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån intill en sammanlagd
summa motsvarande för
varje skattekrona som nyss sagts en
utdebitering av det belopp, varmed
den under nästföregående år fastställda
utdebiteringen understiger tio
kronor, dock högst tre kronor för
varje skattekrona. Lån, som avses
i detta stycke, skall vara ställt
att återbetalas inom fem år och,
därest lånetiden är mer än ett år, att
årligen avbetalas; dock må staden vid
förvärv av intecknad egendom övertaga
betalningsansvar även för sådan
i egendomen intecknad gäld, som är
ställd att betalas inom längre tid eller
i annan ordning.

Nyttjar staden jämlikt lagen om
kommunal fondbildning medel från

'' Senaste lydelse se 1949: 144.

Föreslagen lydelse:

63 §.

2 mom. Staden äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt
belopp motsvarande en utdebitering
av sex kronor för varje å
staden belöpande skattekrona enligt
den under nästföregående år fastställda
taxeringen. Lån, som här avses,
skall vara ställt att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden är
mer än ett år, att årligen avbetalas;
dock må staden vid förvärv av intecknad
egendom övertaga betalningsansvar
även för sådan i egendomen
intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid eller i annan
ordning.

Staden äger jämväl, utan att Konungens
särskilda fastställelse å beslut
därom erfordras, upptaga lån av
statsmedel, som av Konungen beviljats
staden, så ock, i den omfattning
och på de villkor Konungen bestämmer,
lån av statsmedel, som beviljats
staden av statlig myndighet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Nuvarande lydelse:

annan staden tillhörig fond än kassaförlagsfond
i stället för belopp som
staden äger upplåna, skall stadens
lånerått anses därigenom tagen i anspråk;
dock må staden utan hinder
av denna bestämmelse besluta att använda
sin lånerått för att ersätta sålunda
nyttjade fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Staden äger jämväl, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom
erfordras, i enlighet med gällande bestämmelser
om egnahemslån och förbättringslån
samt om tertiärlån och
tilläggslån för flerfamiljshus åtaga
sig ansvarighet gentemot staten för
lån, som av statsmedel beviljas annan
än staden; dock skall stadens
beslut att ikläda sig sådan borgen
för tertiärlån eller tilläggslån åt allmännyttigt
bostadsföretag, vilken må
godtagas i stället för inteckningssäkerhet,
underställas Konungens prövning.

Av Konungen meddelat beslut att
bevilja staden lån av statsmedel
skall anses innefatta jämväl tillstånd
att upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

Med lån avses i detta mom. även
borgen.

Staden äger, utan att Konungens
fastställelse å beslut därom erfordras,
i den omfattning och på de villkor
Konungen bestämmer, åtaga sig
ansvarighet gentemot staten för lån,
som av statsmedel beviljas annan än
staden, så ock borgensansvar för lån
åt bostadsföretag, som godkänts för
statlig belåning.

(Se andra stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

4) Förslag
till

lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december 1946
(nr 727) om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 6 december 1946 om kommunal
fondbildning1 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8 §•

Fonds medel skola vara på betryggande
sätt anbragta, kommun obetaget
att nyttja fondens medel i stället
för belopp, som kommunen jämlikt
Konungens medgivande eller eljest
äger upplåna. Kassaförlagsfond
må jämlikt sitt ändamål nyttjas utan

Föreslagen lydelse:

8 §•

Fonds medel skola vara på betryggande
sätt anbragta, kommun obetaget
att nyttja fondens medel i sin
verksamhet. Vid anbringande eller
nyttjande av fonds medel skall tillses,
att medlen vid behov äro tillgängliga.

1 Senaste lydelse se 1952: 363.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

hinder av den inskränkning som nu
stadgats. Därutöver må kommunen
nyttja fonds medel allenast efter Konungens
tillstånd. Vid anbringande
eller nyttjande av fonds medel skall
tillses, att medlen vid behov äro tillgängliga.

Fonds medel — — — omyndigs Fonds medel —- — — omyndigs
medel. medel.

Vad nu---- än penningmedel. Vad nu---än penningmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1953.

Beträffande motiveringen till lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
likalydande, i anledning av propositionen väckta och till utskottet hänvisade
motioner, nr 393 i första kammaren av herr Lundgren m. fl. och
nr 486 i andra kammaren av herr Thapper in. fl. I motionerna har hemställts,
»att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 98,
måtte besluta att för sin del antaga regler om den underställningsfria kommunala
lånerätten av samma lydelse, som Kungl. Maj :t föreslagit, men med
lånerätten utökad till 6 resp. 8 kronor per skattekrona med giltighet från
den 1 juli 1953».

I fråga om de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa till motionerna.

Den underställningsfria lånerätten.

Gällande bestämmelser om kommuns rätt att upptaga lån återfinnas i
79 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet (LKL), 74 §
lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad (LKS) samt 63 § lagen den
15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm. Såsom huvudregel gäller
enligt dessa lagrum, att beslut om lån eller borgen skall för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning och fastställelse (79 § 1 mom.
LKL, 74 § 1 mom. LKS och 63 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse i Stockholm).
Från regeln finnas vissa undantag, av vilka de viktigaste avse den
s. k. underställningsfria lånerätten samt vissa ansvarighetsåtaganden för
statslån (2 mom. av angivna lagrum). Kommunallagarnas bestämmelser om
den underställningsfria lånerätten innebära, alt kommun utan underställning
äger upptaga lån med en löptid av högst ett år intill ett sammanlagt belopp
motsvarande för stad, som ej deltager i landsting, högst fyra gånger
antalet skattekronor samt för annan kommun högst tre gånger samma antal.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Därutöver äger kommun att utan underställning upptaga lån — att återbetalas
inom fem år och, därest lånetiden är mer än ett år, årligen avbetalas
— till ett sammanlagt belopp, som varierar med utdebiteringen på det sätt,
att, om den under nästföregående år fastställda utdebiteringen ej överstiger
i kommun, som omhänderhar folkskoleväsendet, sju kronor och i annan kommun
sex kronor, det sammanlagda lånebeloppet, likgiltigt om stad deltar i
landsting eller ej, får motsvara högst tre kronor för varje skattekrona, överstiger
utdebiteringen sju respektive sex kronor per skattekrona, minskas
lånerätten i motsvarande mån för att vid en utdebitering av tio respektive
nio kronor helt upphöra. Har en kommun, som omhänderhar folkskoleväsendet,
en utdebitering för löpande år å exempelvis kronor 8: 50 per skattekrona
och ett skatteunderlag enligt under nästföregående år fastställd taxering
av 100 000 skattekronor, utgör sålunda den underställningsfria »ettåriga»
lånerätten 300 000 kronor och den »femåriga» 150 000 kronor.

Kommunernas rätt att utan underställning upptaga lån beskäres emellertid
i större eller mindre grad genom bestämmelse om att lånerätten skall
anses vara tagen i anspråk, om kommunen jämlikt lagen om kommunal
fondbildning nyttjar medel från annan kommunen tillhörig fond än kassaförlagsfond
i stället för belopp, som kommunen äger upplåna. Med lån
jämställes borgen. Genom särskild bestämmelse har kommun vid förvärv av
intecknad egendom utan underställningsskyldighet rätt att övertaga betalningsansvaret
även för sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd
att betalas inom längre tid än fem år eller i annan ordning.

Kommunallagskommittén framlade i betänkande den 4 februari 1952
(SOU 1952: 14) förslag till kommunallag m. m. I vad avser kommunernas
lånerätt föreslog kommunallagskommittén slopande av den lånerätt, som i
gällande lag gjorts beroende av skattetryckets höjd. I stället hade i förslaget
den enbart på skatteunderlaget beroende underställningsfria lånerätten något
utvidgats, varjämte kommun erhållit möjlighet att nyttja medel ur sina
fonder, utan att den underställningsfria lånerätten därför skall anses tagen
i anspråk.

Kommunallagskommittén framhöll till en början, att nu gällande bestämmelsers
sammankoppling av upplåning och fondbildning på ett besvärande
sätt har komplicerat den kommunala redovisningen och även i övrigt
visat sig mindre lämplig. I detta hänseende nämnde kommittén, att det av
gällande lagbestämmelser icke tydligt framginge vad som innefattades i
uttrycket »nyttja fondmedel». Vidare kunde enligt kommittén mot de nuvarande
bestämmelserna göras gällande, att det syntes inkonsekvent att nyttjandet
av fondmedel återverkade på den fria lånerätten men ej nyttjandet
av andra kommunen tillhöriga medel. Kommittén fortsatte:

Denna olikhet framträder särskilt vid jämförelse med reserverade medel
å låne- och fondstat, vilka väsentligen äro av samma karaktär som fondmedel.
Vidare kan framhållas, att vissa fonder — t. ex. hamnfond och gravunderhållsfond
— äro undantagna från bestämmelserna i fondbildningsla -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

gen, sålunda även från dess regler om fondmedels nyttjande. Det ter sig
också egendomligt, att kommun äger genom beslut i vanlig ordning taga i
anspråk medel ur t. ex. förnyelsefond eller försäljningsmedelsfond för anskaffande
av anläggningstillgång men däremot icke tillfälligt nyttja medel
ur dessa fonder för samma ändamål, om gränsen för den fria lånerätten
därigenom skulle överskridas. Särskilt anmärkningsvärt är, att skattcregleringsfonden,
som får användas för löpande behov, icke kan nyttjas t. ex. för
fördelning av kostnaderna för anskaffning av en anläggningstillgång på
några år, utan att den fria lånerätten tages i anspråk.

På bland annat nu anförda skäl föreslog kommunallagskommittén att den
fria lånerätten icke skulle inskränkas, då kommun nyttjade egna till fonder
avsatta medel. Den ökning av den fria lånerätten, som skulle bli en följd
härav, kunde enligt kommittén givetvis motverkas genom att reglerna för
densamma ändrades. Den nuvarande konstruktionen av dessa regler hade,
erinrade kommittén, motiverats med att alla kommuner, således även de
skattetyngda, borde ha tillgång till viss fri lånerätt för att tillgodose behovet
av kassaförlag. För detta ändamål vore den av skattetrycket oberoende
lånerätten i första hand avsedd. Därutöver kunde behov av fri lånerätt föreligga
för att kommun skulle kunna på högst fem år fördela kostnaderna för
finansiering av mera varaktiga tillgångar. Då en förutsättning härför ansetts
vara, att kommunen har en stark ekonomi, hade den fria lånerätten delvis
gjorts beroende av skattetrycket inom kommunen.

Kommunallagskommittén framhöll, att den av skattetrycket beroende fria
lånerätten som en följd av den allmänna stegringen av kommunalskatten
under senare år alltmer förlorat sin betydelse; ett mycket stort antal
kommuner hade uppnått en utdebitering per skattekrona, som överstege de
för denna del av den fria lånerätten angivna högsta gränserna. Kommittén
erinrade, att dess förslag om att kommunerna skulle få rätt att nyttja fondmedel
utan att den underställningsfria lånerätten därigenom inskränktes
ställde frågan i ett nytt läge. Om detta förslag genomfördes, borde kommun
icke äga att i samma omfattning som tidigare utan underställning upptaga
lån. Begränsningen syntes lämpligen kunna ske på det sätt, att den av skattetrycket
beroende lånerätten borttoges. De skäl, som föranlett en reglering
av den fria lånerätten efter skattetrycket, kunde enligt kommittén åberopas
även för att i stället anpassa den efter storleken av det kapital som en kommun
samlat i fonder. Det syntes därför kommittén rimligt, att kommuner
som förfogade över stora fonder skulle äga större möjligheter än andra
kommuner, som icke på samma sätt stärkt sin ekonomi, att utan underställning
täcka sitt behov av kassaförlag eller fördela kostnaderna för finansiering
av anläggningstillgångar på högst fem år.

Beträffande reglerna för den fria lånerätt, som härefter skulle kvarstå,
hade man enligt kommunallagskommittén att beakta, alt den av 1950 års
riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen konnne att föranleda
minskat kommunalt skatteunderlag. För alt den fria lånerätten icke
härigenom skulle beskäras, borde reglerna för densamma jämkas. Kommittén
redogjorde för vissa statistiska undersökningar beträffande verkning -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

arna å skatteunderlaget av ortsavdragsreformen. Med hänsyn till resultatet
av dessa undersökningar föreslog kommittén, att de nu gällande gränserna
för den av utdebiteringen oberoende lånerätten — fyra kronor per
skattekrona för stad, som ej deltager i landsting, och tre kronor per skattekrona
i övriga kommuner — höjdes till sex respektive fyra kronor per skattekrona.
Enligt kommittén borde lånerätten kunna avse lån, ställda att återbetalas
inom fem år.

De nya reglerna om kommuns underställningsfria lånerätt skulle enligt
kommitténs förslag intagas i den nya kommunallagen.

Kommunallagskommitténs betänkande har varit föremål för remissbehandling.
Åtskilliga remissinstanser, däribland kommunlåneutredningen,
tillstyrkte enligt vad som anföres i propositionen, i huvudsak kommitténs
förslag om den underställningsfria lånerätten. Nämnda utredning uttalade,
att läget inom ett stort antal kommuner för närvarande vore sådant, att nya
bestämmelser om lånerätt av i huvudsak den av kommunallagskommittén
angivna utformningen borde genomföras tidigare än vad kommittén förordat
för den nya kommunallagens ikraftträdande. Kommunlåneutredningen föreslog
därför, att bestämmelser av angivet innehåll skulle införas att gälla
från och med den 1 juli 1953.

Svenska stadsförbundets styrelse förklarade sig i skrift till Kungl. Maj :t
icke kunna godtaga den av kommunallagskommittén föreslagna utformningen
av den underställningsfria lånerätten. Enligt styrelsens mening borde
gränserna för lånerätten bestämmas till sex kronor per skattekrona för borgerlig
kommun i allmänhet och till åtta kronor per skattekrona för stad,
som ej deltager i landsting. I andra hand hemställde styrelsen, att de för
den nuvarande »femåriga» lånerätten gällande utdebiteringsgränserna provisoriskt
måtte uppräknas till för stad, som ej deltager i landsting, 14 kronor
och för annan kommun 13 kronor per skattekrona. Stadsförbundets styrelse
ansåg i likhet med kommunlåneutredningen, att de nya reglerna borde
bringas i tillämpning den 1 juli 1953.

Statskontoret inkom med infordrat utlåtande över kommunlåneutredningens
remissvar i fråga om kommunallagskommitténs betänkande samt
över Svenska stadsförbundets styrelses framställning, varjämte fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret efter remiss avgåvo yttranden
i ärendet. Därvid förordade statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret
(majoriteten) en lösning av spörsmålen efter de av kommunallagskommittén
uppdragna riktlinjerna. Fullmäktige i riksbanken funno, att kommunernas
fria lånerätt i princip icke borde utvidgas utöver kommunallagskommitténs
förslag, men förklarade sig tillika icke vilja motsätta sig, att
gränserna för den underställningsfria lånerätten sattes till sex respektive
åtta kronor i enlighet med det av Stadsförbundets styrelse framförda förslaget.
Till sistnämnda förslag anslöt sig även en minoritet av fullmäktige i
riksgäldskontoret. Fullmäktige i riksbanken underströko vikten av att kommunerna
— med hänsyn till de svårigheter, som för närvarande förelåge för
placering av kommunala reverslån samt emittering av obligationslån för

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

kommuner — icke gjorde andra kapitalkrävande investeringar än sådana,
som bedömdes såsom oundgängligen nödvändiga.

Efter redogörelse för kommunallagskommitténs förslag i ifrågavarande
del och för vad i övrigt anförts har departementschefen yttrat:

»För egen del finner jag i likhet med kommunallagskommittén och de
hörda remissinstanserna, att den allmänna stegringen av kommunalskatten
under senare år, varigenom den av skattetrycket beroende lånerätten alltmer
förlorat i betydelse, jämte ortsavdragsreformens genomförande gjort en omläggning
av reglerna för kommunernas underställningsfria lånerätt nödvändig.
Såsom konnnunlåneutredningen och stadsförbundets styrelse framhållit
är likviditetsläget inom ett stort antal kommuner för närvarande sådant,
att denna omläggning bör genomföras redan från den 1 juli 1953.

Vid en utökning av kommunernas fria lånerätt — som närmast avser att
fylla kommunernas behov av kassaförlag och möjliggöra för dem att under
kortare tid med lånemedel finansiera vissa investeringar — synes man böra
gå fram med en viss försiktighet. Härvid bör i nuläget särskilt beaktas den
inverkan på lånemarknaden, som en utvidgning av denna lånerätt kan
komma att få. Den redan nu hårda konkurrensen om sparmedlen kommer
givetvis att ytterligare skärpas av varje ökning av den fria lånerätten. Den
av kommunallagskommittén föreslagna höjningen har av övervägande flertalet
remissinstanser ansetts vara tillräcklig för kommunernas behov av
kassaförlag in. in., särskilt mot bakgrunden av att kommunerna enligt förslaget
även får använda sina fondmedel utan återverkan på den fria lånerätten.

För bedömande av innebörden av den ifrågasatta ytterligare ökningen av
den underställningsfria lånerätten för städer, köpingar och landskommuner
må anföras några siffror, som belyser vidgningen av lånerätten genom den
föreslagna friheten för kommunerna att nyttja fondmedel utan att den underställningsfria
lånerätten begränsas.

Vad gäller särskilda och tillfälliga fonder hade borgerliga kommunerna i
köpingar och landskommuner vid utgången av år 1950 sammanlagt 159,7
milj. kr. i sådana fonder. För städerna utgjorde samma fonder vid utgången
av år 1951 503,8 milj. kr. Med utgångspunkt från att dessa fonder icke nedgått
sedan dess kan storleken av städernas, köpingarnas och landskommunernas
särskilda och tillfälliga fonder i dagens läge antagas uppgå till omkring
660 milj. kr. Siffrorna avser endast de borgerliga kommunerna. I fråga
om skatteregleringsfondcrna föreligger en preliminär uppgift avseende utgången
av år 1952. För städer, köpingar och landskommuner uppgick dessa
fonder till ett belopp av tillhopa 256 milj. kr. Till detta totalbelopp skall läggas
i staterna för år 1953 gjorda avsättningar till skatteregleringsfond enligt
1952 års lag om skyldighet att avsätta medel till sådan fond, uppgående
till 188 milj. kr. Ett ännu större belopp kommer att avsättas nästa år. Vid
innevarande års utgång kan för dessa kommunala samfälligheter följaktligen
beräknas finnas ett sammanlagt belopp av 445 milj. kr. i skatteregleringsfondcr.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

I dagens läge kan sålunda primärkommunerna formellt sett beräknas ha
en ökad rätt att utan Kungl. Maj:ts särskilda lånetillstånd nyttja i runt
tal 1 100 milj. kr. av egna fonder. Vad den reella ökningen av de underställningsfria
lånemöjligheterna genom ändringen i fondbildningslagen blir torde
vara svårt att säkert beräkna. Till en del har väl dessa fonder nyttjats enligt
särskilda av Kungl. Maj :t lämnade lånetillstånd eller inom ramen för den
nuvarande underställningsfria lånerätten, och det är icke troligt eller ens
önskvärt att dessa lån nu kan flyttas över till kreditinrättningar. Vidare
torde vissa kommuner utan lagligt stöd ha lånat ur sina fonder.

Härtill kommer det belopp, varmed den föreslagna höjningen av utdebiteringsgränsen
ökat den underställningsfria lånerätten, och som enbart för
storstäderna utanför landsting innevarande år uppgår till 137 milj. kr.
För övriga städer kan motsvarande ökning beräknas till omkring två milj.
kr.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts finner jag mig böra förorda, att
frågan om kommunernas underställningsfria lånerätt löses på sätt kommunallagskommittén
föreslagit samt att detta förslag bringas i tillämpning
redan från och med den 1 juli 1953.

I detta sammanhang vill jag erinra om vad fullmäktige i riksbanken anfört
i fråga om vikten av att kommunerna — med hänsyn till de svårigheter,
som för närvarande föreligger för placering av kommunala reverslån samt
emittering av obligationslån för kommuner — icke gör andra kapitalkrävande
investeringar än sådana, som bedömes såsom oundgängligen nödvändiga.

I enlighet med de här angivna riktlinjerna har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lagar angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen
den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet och motsvarande
lagrum i lagen om kommunalstyrelse i stad och den för Stockholm gällande
kommunallagen samt angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december
1946 (nr 727) om kommunal fondbildning. Ändringarna av nu nämnda lagar
är avsedda att provisoriskt gälla intill dess den nya kommunallagstiftningen
på grundval av kommunallagskommitténs förslag genomförts.»

Motionärerna ha åberopat framställningen från Stadsförbundets styrelse.
De ha därvid anfört, att fondmedlen i kommunerna icke betraktades som
dött kapital utan gjordes fruktbärande i rörelsen. När anslaget för oförutsedda
behov och andra tillgängliga medel disponerats, måste sålunda, fortsätta
motionärerna, tilläggsanslag och andra oförutsedda utgifter tillfälligt
finansieras med vad som återstode av kommunens likvida medel, däribland
innestående fondkapital. Att kommun råkar ut för likviditetskris, innebär
enligt motionärerna att kommunen förbrukat sina likvida medel, fondmedlen
inbegripna. Motionärerna göra gällande, att därför den i propositionen föreslagna
möjligheten att nyttja fondmedel, utan att den underställningsfria
lånerätten beskärdes, icke hade den betydelse för likviditetsproblemets lösning,
som departementschefen antagit. Den ökning i den underställningsfria
lånerätten, som höjningen från tre kronor till fyra kronor för kommuner i
allmänhet och från fyra till sex kronor för städer utanför landsting skulle

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

innebära, koimne emellertid, framhålles i motionerna, icke att sakna betydelse;
men medan ökningen för de sex städerna utanför landsting skulle
uppgå till 137 miljoner kronor, skulle den för övriga städer inskränka sig
till två miljoner kronor. För åtskilliga städer komme de nya reglerna otvivelaktigt
att beskära möjligheterna att utan tillstånd upptaga lån. Avslutningsvis
ha motionärerna framhållit att, om stor vikt tillmättes de av departementschefen
anförda betänkligheterna, en kompromissväg kunde väljas,
innebärande att för kommuner, som deltaga i landsting, den underställningsfria
lånerätten höjdes till fem kronor per skattekrona.

Ansvarighetsåtaganden beträffande lån
av statsmedel m. m.

Gällande bestämmelser om kommuners borgensåtaganden beträffande
lån av statsmedel innehållas i 79 § 2 mom. LKL, 74 § 2 mom. LKS och 63 §
2 mom. lagen om kommunalstyrelse i Stockholm. Enligt dessa lagrum äger
kommun, utan att Konungens beslut om fastställelse därå erfordras, i enlighet
med gällande bestämmelser om egnahemslån och förbättringslån samt om
tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus åtaga sig ansvarighet gentemot
staten för lån, som av statsmedel beviljas annan än kommunen; dock skall
kommuns beslut att ikläda sig borgen för tertiärlån eller tilläggslån åt allmännyttigt
bostadsföretag, vilken enligt bestämmelserna må godtagas i stället
för inteckningssäkerhet, underställas Konungens prövning.

De åsyftade bestämmelserna om egnahemslån och förbättringslån återfinnas
i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån
(egnahemslånekungörelsen). Tertiärlån och tilläggslån regleras
av kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån
för flerfamiljshus (tertiärlånekungörelsen).

De ifrågavarande stadgandena i kommunallagarna tillkommo år 1949, sedan
bostadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att spörsmålet angående
underställningsskyldighet beträffande kommuns beslut att ikläda sig
ansvarsåtaganden jämlikt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna måtte
upptagas till prövning. De förslag rörande befrielse från underställning av
beslut om kommunala ansvarsåtaganden, som framlades av bostadsstyrelsen,
överensstämde i huvudsak med de sedermera vid 1949 års riksdag antagna
bestämmelserna. Därutöver hade bostadsstyrelsen emellertid ifrågasatt underställningsfrihet
beträffande kommuns beslut om borgen å enligt affärsmässiga
grunder tillhandahållet byggnadskreditiv till flerfamiljshus, som
uppfördes med stöd av preliminärt beviljat statligt tertiärlån.

I proposition nr 110 till 1949 års riksdag, vari förslag framlades till förevarande
bestämmelser i kommunallagarna, sade sig departementschefen
finna övervägande skäl tala för att ståndpunktstagandet till frågan om underställningsfrihet
för beslut om borgensteckningar för byggnadskreditiv
uppskötes, tills den allmänna omprövningen av kommunallagarnas regler
om iimderställningsskyldighet komme till stånd.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Jämlikt 79 § 2 mom. sista stycket LKL, 74 § 2 mom. sista stycket LKS och
63 § 2 mom. sista stycket lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skall av
Konungen meddelat beslut att bevilja kommun lån av statsmedel anses innefatta
jämväl tillstånd att upptaga lånet.

Kommunallagskommittén anförde i sitt betänkande, att enligt kommitténs
mening vissa skäl talade för att borttaga eller åtminstone lindra underställningsplikten
beträffande beslut om borgen å kreditiv åt byggnadsföretag, för
vilket utginge statligt tertiärlån. Kommittén avstod emellertid från att framlägga
förslag i antydd riktning, efter vad det vill synas huvudsakligen av
formella skäl, och anförde, att slutlig ställning icke kunde tagas till utformningen
av stadgandena om kommuns rätt att göra ansvarsåtaganden, förrän
hithörande spörsmål utretts i särskild ordning.

I fråga om de gällande bestämmelserna om underställningsfrihet för ansvarighetsåtaganden,
vilka bestämmelser återgivits ovan, föreslog kommittén
en mindre genomgripande ändring.

I sammanhang med frågan om underställningsfrihet för ansvarighetsåtaganden
behandlade kommunallagskommittén frågan om rätt för kommun att
utan Kungl. Maj :ts tillstånd upptaga lån i sådana fall, då lånet utgår av statsmedel
och sålunda beviljas av statlig myndighet. Där beviljandet av lån från
staten ankommer på Kungl. Maj :t, förefinnes redan nu, såsom tidigare
nämnts, en sådan rätt för kommunerna, i det att av Konungen meddelat
beslut att bevilja kommun lån av statsmedel skall anses innefatta jämväl tillstånd
att upptaga lånet. Däremot erfordras på vanligt sätt Kungl. Maj:ts tillstånd
till upptagande av lån, som beviljas av annan statsmyndighet.

Kommittén uttalade, att en allmän regel om befrielse från underställning,
då kommun upptager lån av statsmedel, syntes betänklig. Kommittén fortsatte: Även

om det förutsättes, att de lånebeviljande myndigheterna underrätta
finansdepartementet om alla utlämnade kominunlån, torde en regel av det
ifrågasatta innehållet vara ägnad att minska möjligheterna till central kontroll
över den kommunala lånefinansieringen. Särskilt i nuvarande läge, då
man överväger att effektivisera denna kontroll genom att inrätta ett allmänt
kommunalt finansråd såsom remissinstans i underställda låneärenden, torde
saknas anledning att slå in på den antydda vägen.

Kommunlåneutredningen underströk i sitt tidigare berörda remissutlåtande
över kommunallagskommitténs betänkande önskvärdheten av förenklingar
i förfarandet vid kommunernas åtaganden till stöd för bostadsbyggandet
och fann, enligt vad som anföres i utlåtandet, icke anledning förorda, att
lättnaden beträffande borgensteckning för byggnadskreditiv ånyo ställdes på
framtiden. Starka skäl talade enligt utredningen för underställningsfrihet
beträffande borgensteckning för byggnadskreditiv åt allmännyttiga och andra
bostadsföretag, som godkänts för statlig belåning. I denna fråga yttrade utredningen
vidare:

För det första innebär Kungl. Maj :ts prövning av sådana ärenden normalt
endast en formell, rent schablonmässig granskning. Det föreligger varken

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

något behov av eller praktiska möjligheter till sakprövning, sedan de särskilda
byggnadsföretagens kostnader och finansiering prövats av hostadsstyrelsen
eller vederbörande länsbostadsnämnd. Arten av Kungl. Maj :ts prövning
framgår därav, att tillstånden under senare år i stigande utsträckning
avsett generell rätt för kommuner, som så beslutat, att intill visst belopp
teckna borgen för byggnadskreditiv på vissa villkor. Nämnda belopp ha ofta
varit mycket betydande och endast begränsats, där de uppenbarligen överstigit
behovet. För det andra innebär underställning av sådana ärenden ur
kommunernas synpunkt en onödig omgång och för berörda statsmyndigheter
— finansdepartementet och bostadsstyrelsen — en icke obetydlig arbetsbelastning.

Koinmunlåneutredningen framhöll i remissutlåtandet vidare, att i huvudsak
samma principiella skäl, som kunde åberopas i fråga om borgensteckning
för byggnadskreditiv, talade även för underställningsfrihet beträffande
beslut om borgensteckning'' för sekundärlån för bostadsföretag, till vilket tertiärlån
beviljats. Vid beslut om tertiärlånet uppställer nämligen, enligt vad
utredningen framhöll, bostadsstyrelsen villkor, som reglera det underliggande
sekundärlånets storlek och belägenhet, amorteringstider och räntefot,
varför Kungl. Maj :t i praktiken icke kan ingå på någon sakprövning.

Utredningen förordade att i lagen lämnades Kungl. Maj :t befogenhet att för
vissa ärenden eller grupper av ärenden meddela generella lånetillstånd.

I sitt utlåtande behandlade koinmunlåneutredningen även frågan om kommunernas
rätt att utan tillstånd av Kungl. Maj :t upptaga lån i fall, då lån
utgår av statsmedel. Utredningen framhöll i denna fråga, att prövningen av
här ifrågavarande ärenden i praktiken — i lika hög grad som beträffande
borgen för byggnadskreditiv och sekundärlån — vore formell. Det kunde
enligt utredningens uppfattning icke gärna komma i fråga, att lån, som beviljats
av statsmyndighet på i vederbörande författning angivna villkor, skulle
annat än i mycket begränsade undantagsfall vid Kungl. Maj :ts lånetillståndsprövning
förvägras kommunen. Därest fråga skulle uppkomma om inskränkning
i kommunernas upplåning i ifrågavarande del, torde denna lämpligast
åstadkommas genom direktiv till vederbörande lånebeviljande myndighet.
Utredningen föreslog därför, att underställningsfrihet skulle kunna på
de villkor och i den omfattning Konungen bestämde medgivas även för nu
nämnda lån.

Koinmunlåneutredningen uttalade vidare, att ett dylikt bemyndigande för
Kungl. Maj :t att borttaga underställningsskyldigheten för vissa statslån
skulle tagas i anspråk närmast beträffande av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnder
beviljade lån. Utredningen underströk, att självfallet endast
lån av för särskilt ändamål anvisade medel avsåges och icke sådana fall, där
myndigheter såsom riksbanken och generalpoststyrelsen bedreve vanlig låneverksamhet
och icke utövade en speciell låneprövning.

Även de i detta avsnitt ifrågavarande ändringarna borde enligt utredningen
träda i kraft den 1 juli 1953.

Koinmunlåneutredningen framhöll slutligen, att de föreslagna stadgandena
givetvis förutsatte, att Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter angående den
utsträckning i vilken borgensteckningen för byggnadskreditiv och andra an -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

svarsåtaganden för bostadsföretag liksom lån av statlig myndighet vore underställningsfria.

Kommunlåneutredningens nu redovisade förslag tillstyrktes eller lämnades
utan erinran av statskontoret, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret.

Departementschefen har, efter det han redogjort för vad kommunallagskommittén
och kommunlåneutredningen uttalat i de frågor, som behandlas i
nu förevarande avsnitt, anfört, att, då allmän enighet rådde om nödvändigheten
att öka bostadsbyggandet och då ett genomförande av kommunlåneutredningens
förslag skulle förenkla formerna för bostadsproduktionens
finansiering, han för sin del icke hade något att invända mot att utredningens
förslag genomfördes. Departementschefen framhöll därefter, i anslutning
till ett uttalande i remissutlåtandet av fullmäktige i riksgäldskontoret, att
några påtagliga olägenheter av att borttaga underställningsplikten beträffande
kommunernas borgensteckning för byggnadskreditiv åt bostadsföretag,
till vilket utginge statligt lån, icke torde vara att befara. I fråga om borgen
för sekundärlån ävensom övriga i detta avsnitt behandlade förslag yttrade
departementschefen:

»Någon risk för att kommunerna i större utsträckning skall engagera sig
beträffande borgensteckning för sekundärlån för bostadsföretag, till vilket
statligt tertiärlån beviljats, torde knappast föreligga. Vad gäller kommuns
upptagande av lån, som beviljats av statsmyndighet på i vederbörande författning
angivna villkor, ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj :ts prövning av
kommuns ansökan om tillstånd att upptaga dylikt lån måste bli av övervägande
formell natur. Den av kommunlåneutredningen i denna del förordade
lösningen synes mig därför medföra praktiska fördelar för såväl de statliga
myndigheterna som kommunerna. Jag torde sedermera, därest nu framförda
förslag godtages av riksdagen, få för Kungl. Maj :t framlägga förslag om föreskrifter
angående den utsträckning i vilken borgensteckningen för byggnadskreditiv
och andra ansvarsåtaganden för bostadsföretag liksom lån av
statlig myndighet må vara underställningsfria.

De nu tillstyrkta ändrade reglerna har inarbetats i de förut omnämnda,
inom finansdepartementet upprättade förslagen till lagar angående ändrad
lydelse av 79 § 2 mom. kommunallagen för landet och motsvarande lagrum i
kommunallagarna för städerna.»

Utskottet.

Propositionens förslag rörande den underställningsfria lånerätten innebär
i sina huvuddrag, att den av skattetrycket beroende lånerätten skall avskaffas
och jämte den nuvarande »ettåriga» lånerätten ersättas med en allenast
på skatteunderlaget beroende lånerätt, som skall avse lån att återbetalas
inom fem år, ävensom att nyttjande av fondmedel icke skall inskränka lånerätten.
Enligt utskottets uppfattning är förslaget i nu angivna delar väl

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10. 17

avvägt. Utskottet anser vidare bestämmelserna tillfredsställande i tekniskt
avseende; de torde sålunda vara lättare att tillämpa än de nuvarande reglerna.

I propositionen föreslås — i anslulning'' till vad kommunallagskommittén
förordat i sitt förslag till kommunallag — att lån skola kunna utan underställning
upptagas intill ett sammanlagt belopp motsvarande för stad som
ej deltager i landsting sex kronor per skattekrona och för annan kommun
fyra kronor per skattekrona. Propositionen åsyftar i förevarandc del bland
annat en anpassning av reglerna om kommunernas underställningsfria låuerätt
till det läge, som uppstått genom den allmänna höjningen av den
kommunala utdebiteringen. Behovet av en dylik anpassning synes utskottet
ha blivit mera framträdande, sedan kommunallagskommitténs förslag i förevarande
del utarbetades. Även i övrigt torde vägande skäl numera tala fölen
något vidare ram för den underställningsfria lånerätten än vad som föreslås
i propositionen. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att
fullmäktige i riksbanken icke motsatt sig att gränserna för den underställningsfria
lånerätten sattes till åtta respektive sex kronor per skattekrona,
såsom motionärerna sedermera förordat. Utskottet anser alltså i likhet med
motionärerna, att den underställningsfria lånerätten kan vidgas utöver vad
som föreslagits i propositionen; en maximering av lånerätten till sju respektive
fem kronor per skattekrona innebär enligt utskottets uppfattning
en lämplig avvägning.

Mot övriga i propositionen framlagda förslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen — med förklarande att förevarande proposition
icke kunnat i oförändrat skick bifallas — i anledning
av propositionen ävensom motionerna I: 393 och II: 486 måtte
för sin del antaga de i propositionen framlagda lagförslagen
med de ändringarna att i 79 § 2 mom. första stycket lagen
den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet orden
»utdebitering av fyra kronor» utbytas mot orden »utdebiring
av fem kronor»; att i 74 § 2 mom. första stycket lagen
samma dag om kommunalstyrelse i stad orden »utdebitering
av sex kronor» utbytas mot orden »utdebitering av sju
kronor» och orden »utdebitering av fyra kronor» utbytas
mot orden »utdebitering av fem kronor»; samt att i 63 § 2
mom. första stycket lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm orden »utdebitering av sex kronor» utbytas
mot orden »utdebitering av sju kronor».

Stockholm den 23 april 1953.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALI) HALLÉN.

2 Bihang titt riksdagens protokoll 1953. 5 samt. 2 avd. Nr 10.

18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson, Elmgren, Gustav
Emil Andersson, Englund, Herlitz, Lindén, Hällgren, Fritiof Karlsson,
Sandberg och Bergvall*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norrgård, Fast, Norén,
Spångberg, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora*, Nilsson i Göingegården*,
Hammar och Dahlén.

* Ej närvarande vid justeringen.

537398. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag