Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1941:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Hr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1941 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning au väckta motioner
om underlättande av valdeltagandet vid kommunalval.

Konstitutionsutskottet tiar till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna nr 48 i första kammaren av herr Mannerskantz
och nr 71 i andra kammaren av herr von Seth m. fl., dels ock motionen
nr 166 i andra kammaren av herrar Hallagård och Gustafsson i Lekåsa.

I motionerna I: 48 och II: 71 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag till 1942 års riksdag angående
underlättande av valdeltagande även vid landstings- och kommunalval».

I motionen II: 166 hemställes, »att riksdagen ville besluta sådan ändring
av gällande bestämmelser i fråga örn landstings- och kommunalval, att de
åtgärder, som vidtagits för underlättande av röstavgivningen vid andrakammarvalen,
även måtte vinna tillämpning i fråga om dessa».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till vederbörande motioner.

I syfte att underlätta valdeltagandet vid andrakammarvalen beslötos åren
1934 och 1935 villkorligt vissa ändringar i lagen örn val till riksdagen, vilka
trädde i kraft år 1937 i och med att § 24 riksdagsordningen erhöll ändrad
lydelse. Enligt dessa regler, som i vissa hänseenden reviderades år 1940,
skapades för andrakammarvalens vidkommande en rätt för väljare, som
på grund av vistelse å annan ort är förhindrad att utöva sin rösträtt vid valförrättningen
i det valdistrikt, där han är uppförd i röstlängden, att avlämna
valsedel, avseende valet i valkretsen dit nämnda distrikt hör, vid valförrättning
i annat valdistrikt inom riket eller, då val ej samtidigt äger rum i hela
riket, i annat valdistrikt inom samma valkrets. Med hänsyn härtill skola
andrakammarvalen för hela riket numera obligatoriskt förrättas å samma
dag. För rätt att rösta i främmande valdistrikt skall väljare innehava utdrag
ur röstlängden från det valdistrikt han tillhör, utvisande att han där är
upptagen såsom röstberättigad. Vidare avskaffades för andrakammarvalens
del valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän och ersattes —
i den mån rätten att rösta i annat valdistrikt icke kan begagnas — av en
rätt att avgiva valsedel före valdagen. Två kategorier av väljare berördes

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

av sist nämnda reform. Dels fingo nämligen yrkes- och tjänstemän inom
riket, som förut hade rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse, rätt att
före valdagen avgiva valsedel, där det kunde antagas, att väljaren till följd
av tjänstens utövning valdagen icke kunde komma tillstädes vid någon valförrättning.
Dels fingo alla röstberättigade, som valdagen kunde antagas
komma att vistas utom riket, rätt att avlämna valsedel i nu ifrågavarande
ordning. För röstningen skola väljarna inneha röstlängdsutdrag angående
sin rösträtt liksom vid röstning i främmande valdistrikt.

Enligt en inom justitiedepartementet år 1933 upprättad promemoria angående
införande av systemet röstning å annan ort kunde en sådan rätt icke
ifrågakomma beträffande de primärkommunala valen. Däremot kunde det
ifrågasättas, örn systemet icke skulle kunna vinna tillämpning på landstingsmannavalen.
Riksdagen uttalade samma år (skrivelse nr 251), i anslutning
till vad konstitutionsutskottet anfört i ämnet, att en fortsatt utredning av
frågan icke syntes böra begränsas endast till andrakammarvalen.

Av de över den nämnda promemorian och riksdagens skrivelse hörda
myndigheterna anförde Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västerbottens
län bland skälen för ett avstyrkande av förslaget om röstning i främmande
valdistrikt, att systemet icke läte sig anpassa å de kommunala valen,
vilket borde fordras. Uteslutande av denna anledning ställde sig magistraten
i Stockholm tveksam till förslaget, ehuru magistraten med tanke enbart
på andrakammarvalen i princip fann detsamma lämpligt. Även magistraten
i Lund ansåg det önskvärt med en metod för valdeltagandets underlättande,
som kunde tillämpas även å de kommunala valen. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län framhöll, att möjlighet till röstning i främmande valdistrikt
borde införas även vid kommunalvalen, och att, om gemensam valdag infördes
för nämnda val, det icke skulle möta oöverstigliga hinder att anordna
dessa efter i huvudsak enahanda system, som föreslagits beträffande andrakammarvalen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ansåg behovet av den
ifrågavarande reformen beträffande valen i primärkommunema vara mindre
framträdande men fann det däremot synnerligen önskvärt, att det föreslagna
institutet vunne tillämpning vid alla val av politisk betydelse, sålunda
förutom andrakammarvalen även landstingsmannavalen och valen av elektorer
i städer utom landsting för utseende av första kammarens ledamöter.
Ytterligare tre länsstyrelser — i Östergötlands, Skaraborgs och örebro län
— funno det vara principiellt önskvärt, att reformen utsträcktes till landstingsmannavalen,
men menade, att man först borde avvakta resultatet av
reformens tillämpning vid andrakammarvalen, innan sådan utsträckning
föreloges. Däremot ansågo dessa länsstyrelser en utsträckning till andra
kommunala val icke böra ifrågakomma. Tre andra länsstyrelser — i Uppsala,
Kopparbergs och Gävleborgs län — avstyrkte helt det föreslagna systemets
tillämpning vid andra val än andrakammarvalen, varjämte länsstvrel -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

sen i Norrbottens län även syntes hysa den uppfattningen, att systemet ej
borde utsträckas till de kommunala valen.

Den närmare utredningen av frågan örn införande av institutet röstning
å annan ort fullföljdes sedan av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga,
vilka i sitt år 1934 avgivna yttrande beträffande de kommunala
valen framhöllo, att den första förutsättningen för att institutet röstning i
främmande valdistrikt lämpligen skulle kunna användas vid de kommunala
valen vöre, att dessa förrättades samtidigt i hela riket. Vad närmast anginge
landstingsmannavalen förelåge dock icke denna förutsättning. En väsentlig
anledning till önskemålet att införa systemet beträffande dessa val vore den
omständigheten, att landstingen deltaga i utseendet av första kammarens
ledamöter, varigenom landstingsmannavalen få en politisk betydelse. Men
infördes systemet i fråga om landstingsmannavalen, talade starka skäl för
att det gjordes tillämpligt också vid val av förstakammarelektorer i de större
städerna, som ej deltaga i landsting. Det syntes emellertid mindre tillfredsställande,
örn det nya röstningssystemet skulle tillämpas allenast vid elektorsvalen
men icke vid de samtidigt därmed förrättade stadsfullmäktigevalen
i förevarande städer, enär de senare valen i de flesta fall för valmännen
framstode som de mest betydelsefulla. Något hinder att tillämpa systemet
vid båda valen förelåge visserligen icke i och för sig. Men utsträcktes systemet
till städer utom landsting, kunde det synas oegentligt att icke tillämpa
det vid stadsfullmäktigevalen även i andra städer samt vid kommunalfullmäktigevalen.
Förutsättningen härför vore dock, att dessa val obligatoriskt
förlädes till dagen för landstingsmannavalen. Tekniskt möjligt vore väl att
utsträcka systemets tillämpning att omfatta samtliga nu nämnda val. Man
torde dock icke böra bortse från svårigheten för väljarna att anskaffa riktiga
valsedlar för de skilda valen och att icke sammanblanda dessa. En väljare,
som icke vistades å den ort, där han vore röstberättigad vid kommunalval,
kunde ofta sakna kännedom örn de kandidater, vilka uppställts av
det parti han vill stödja, och även om väljarbeteckningen. Emellertid kunde
även invändningar av mera principiell natur resas mot att en väljare, som
exempelvis icke längre vöre bosatt i den kommun, där han vore röstberättigad,
skulle beredas särskilda möjligheter att deltaga i valet av denna kommuns
representation. Det kunde väl synas i och för sig önskvärt, att samma
system, som ifrågasattes beträffande andrakammarvalen, infördes även beträffande
landstingsmanna- och elektorsvalen, ehuru uppenbarligen skälen
härför icke ägde den styrka som i fråga om valen till riksdagens andra
kammare. Men det vöre ett svårlöst problem, huruvida och i vad mån
systemet därvid borde utvidgas att omfatta valen även i primärkommunerna.
Bestämd ståndpunkt till förevarande frågor torde emellertid icke
för det dåvarande behöva tagas. Valsedelsförsändelsesystemet för yrkesoch
tjänstemän syntes lämpligen böra bibehållas orubbat för de kommunala

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

valens vidkommande i avbidan på att frågan örn underlättat deltagande i
dessa val bleve löst.

I proposition (nr 216) till 1934 års riksdag med förslag till ändrad lydelse
av § 24 riksdagsordningen och till vissa delar av lagen om val till riksdagen
framhöll föredragande departementschefen vad anginge de kommunala valen
och elektorsvalen, att han — efter samråd med chefen för socialdepartementet
— funnit frågan örn underlättande av deltagandet i dessa val för det
dåvarande böra anstå och göras till föremål för ytterligare överväganden.
Riksdagen uttalade i anslutning till vad konstitutionsutskottet anfört i skrivelse
(nr 256) till Kungl. Maj:t, att det förevarande spörsmålet i sinom tid
borde göras till föremål för ytterligare utredning.

Är 1936 vidtogos de i förevarande sammanhang beaktansvärda ändringarna
i kommunallagarna, att såväl landstingsmanna- som stadsfullmäktigevalen
i rikets samtliga städer — alltså även i Stockholm — obligatoriskt
skola förrättas på en och samma dag, tredje söndagen i september månad.
I samband med denna frågas behandling uttalade konstitutionsutskottet, att
genom reformen skulle ett framtida införande av institutet röstning å annan
ort underlättas beträffande landstings- och stadsfullmäktigevalen. I samband
härmed må vidare erinras om att genom grundlagsändringar år 1937
avskaffades elektorsinstitutionen för val av förstakammarledamöter i de
större städer, som ej deltaga i landsting.

Sedermera väcktes vid 1939 års riksdag motionsvis förslag örn införande
av institutet röstning å annan ort även vid andra val än valen till andra
kammaren. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (utlåtande nr 3)
under hänvisning till att Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan vöre fäst
på frågan örn ett underlättat deltagande även i de kommunala valen och
att utredningen av spörsmålet härom kunde förväntas återupptagen inom
en snar framtid. Utskottets avstyrkande hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet har inhämtat, att frågan om underlättat deltagande även i de
kommunala valen ännu icke upptagits till förnyad, närmare behandling
inom vederbörande departement. Sedan de i motsvarande syfte vidtagna
ändringarna i lagen örn val till riksdagen nyligen prövats vid de senaste
andrakammarvalen och i stort sett befunnits ändamålsenliga, synes tidpunkten
emellertid vara inne för att spörsmålet örn underlättat deltagande
på liknande sätt även i kommunala val göres till föremål för den ytterligare
utredning, som riksdagen redan tidigare förutsatt. De ändringar i
kommunala vallagen, vartill utredningen kan föranleda, böra nämligen om
möjligt kunna tillämpas redan vid kommunala val år 1942. Under hänvisning
lill det anförda samt under framhållande ytterligare, att skiljaktiga
regler för röstningen vid olika slag av allmänna val innebära en påtaglig
olägenhet får utskottet hemställa,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr JO.

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, i
skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa örn förnyad utredning
av frågan, huruvida och i vad mån deltagandet i
kommunala val må kunna underlättas på liknande sätt som
beträffande andrakammarvalen, samt om framläggande för
riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 21 mars 1941.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson,
Holmström, Källman, Thulin, Herlitz, John Björck, Fredrik Ström, John Gustavson,
Härdin, Bror Nilsson, Andersson i Igelboda, Fast, Nordström, Mosesson, Fält,
Nyling, Sefve och fru Björck.