Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1938:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1938 kl. 10 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
interpellationsinstitutets omformning och utbyggande.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion
nr 233 av herrar Bagge och Anderson i Norrköping hemställes, »att
konstitutionsutskottet ville låta utreda frågan örn interpellationsinstitutets
omformning och utbyggnad samt till riksdagens kamrar härom framlägga
förslag».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Interpellationsinstitutet är hos oss icke reglerat i grundlag, icke heller i de
för riksdagens båda kamrar gemensamma reglementariska föreskrifterna
utan endast i de av vardera kammaren för sig beroende ordningsstadgorna
(20 §). Dessas bestämmelser om interpellationer, därstädes betecknade såsom
»spörsmål», äro mindre utförliga än motsvarande regler i flertalet främmande
länder, med vilka en jämförelse i denna fråga överhuvud taget är
möjlig. Där göres ofta en för våra ordningsstadgor okänd skillnad mellan
s. k. enkla frågor och interpellationer i inskränkt mening. Motionärerna
framhålla nu lämpligheten av interpellationsinstitutets vidare utbyggnad hos
oss bl. a. genom en motsvarande uppdelning av de nuvarande spörsmålen.
Det är icke möjligt att på förhand med full säkerhet bedöma verkningarna
av en sådan reform. Man torde emellertid kunna förvänta, att frågeinstitutet,
örn det från början får karaktären av en metod att från statsråden erhålla
upplysningar i aktuella ämnen, skall bliva en nyttig utbyggnad av interpellationsinstitutet
och ett värdefullt instrument för riksdagens kontrollmakt.
Som utskottet redan år 1928 uttalade, bör en reform sådan som den nu ifrågasatta
kunna genomföras utan grundlagsändring enbart genom ändringar i
och tillägg till kamrarnas ordningsstadgor. Att en omdaning och vidare
utveckling av interpellationsinstitutet i vidsträckt mening inom vissa gränser
är möjlig inom ordningsstadgornas ram torde framgå av en inom utskottet
upprättad, som bilaga till detta utlåtande fogad P. M. i ämnet, vilket
utskottet får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 22 mars 1938.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

lutning till riksdagens protokoll 1938. 5 sami. 2 avd. Nr 8—10.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård,
Bergman, Källman, Rahmn, Nils Andersson, Anders Andersson, Andrén, Lindskog,
Andersson i Ovanmyra, Vougt, Lundqvist, Andersson i Malmö, Eriksson
i Toftered, Nordström i Torsby, Hällgren och Mosesson*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hallén, Anders Andersson, Nordström i Torsby och Hällgren,
som anfört följande:

»Utskottet anser sig kunna förvänta att ett frågeinstitut ''skall bliva en
nyttig utbyggnad av interpellationsinstitutet och ett värdefullt instrument
för riksdagens kontrollmakt’. Uttalandet är ett ganska svagt förord för det
ifrågasatta frågeinstitutet och vi ha icke funnit detsamma väl grundat, utan
måste uttala vårt tvivel om värdet av den ifrågasatta utbyggnaden. A ena
sidan skola de s. k. enkla frågorna avse ''informationer'', men ej vara av politisk
natur. Å andra sidan synes man förvänta av dessa frågor och svaren
härpå ett ökat politiskt intresse. De jämförelser, som man därvid gjort med
liknande anordningar i vissa andra länder, synas oss icke här tillämpliga.

Härtill kommer, att den viktigaste förutsättningen för ''frågeinstitutet’ angivits
skola vara, att, sedan svar av vederbörande statsråd avgivits,
ingen annan skall äga yttra sig utom frågeframställaren. Hur ett sådant
förbud för ledamöterna att deltaga i en debatt skall komma att öka intresset
inom och utom riksdagen för dennas arbete, är obegripligt. En dylik begränsning
av överläggningen anse vi ej heller vara möjlig utan ändring av
grundlag (R. O. § 52). Men någon sådan ändring har ej utskottet velat förorda.
Det har tvärtom gjorts gällande, dels att debatt redan nu är förbjuden
vid beviljande eller avslående av interpellation framställning, dels att
örn ''överläggning'' förbjudes R. O. § 52 ej skulle vara tillämplig. Gent emot
detta vilja vi framhålla, att örn en ledamot — den frågande — får rätt att
yttra sig, ''överläggning'' härmed är påbörjad och att man då ej enligt nämnda
paragraf kan hindra andra ledamöter att deltaga i denna överläggning.
En helt annan sak är förbudet mot varje yttrande före avgörandet, örn en
interpellation får framställas eller ej.

Örn sålunda överläggning icke grundlagsenlig! kan i ordningsstadgorna
på tänkt sätt förbjudas och utskottets majoritet jämväl avstyrker motionen
så vitt fråga är örn införande i grundlag eller reglementariska föreskrifter
av det nya institutet, torde enligt vår mening ett genom ändring i kamrarnas
ordningsstadgor infört frågeinstitut vid sidan av den i nämnda stadgors
§ 20 medgivna rätten att framställa ''spörsmål'' icke hava någon härifrån
skiljaktig uppgift att fylla.

Vi hava därför yrkat det utskottet måtte avstyrka motionen, så vitt den
faller under utskottets behörighetsområde och i övrigt icke göra något uttalande
om densamma.

Vi hemställa, att riksdagen måtte avslå motionen nr 233 i andra kammaren.
»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Bilaga.

P. M.

angående interpellationsinstitutets omdaning.

Interpellationsinstitutet är hos oss icke reglerat i grundlag och icke heller
i de för riksdagens kamrar gemensamma reglementariska föreskrifterna. En
bestämmelse i ämnet inflöt redan från början i andra kammarens arbetsordning
av år 1867; motsvarande regel infördes däremot först år 1912 i första
kammarens ordningsstadga. De i anslutning härtill i 20 § i kamrarnas nya
ordningsstadgor av år 1933 upptagna, identiskt lika föreskrifterna örn interpellationer
lyda sålunda: »Askar utom föredragningslistan ledamot av

kammaren att få till ledamot av statsrådet framställa spörsmål, skall han
avlämna detsamma skriftligen uppställt och av bestämt innehåll. Kammaren
beslutar, utan föregående överläggning, huruvida spörsmålet må framställas
eller icke. I förra händelsen läte talmannen vederbörande statsråd
ofördröjligen undfå del av spörsmålet.»

Vid 1928 års riksdag väcktes förslag syftande till interpellationsinstitutets
omdaning på sådant sätt, att detta bättre än hittills skulle kunna fylla sin
uppgift som organ för politisk kontroll, snabb information och utvecklande
av ett förhållande mellan regering och riksdag, som kunde stärka regeringsmaktens
ställning på parlamentarisk grundval. Motionerna avstyrktes av
konstitutionsutskottet (utlåtande nr 18) och avslogos av riksdagen. Utskottet
anförde bl. a., att behov icke förefunnes av interpellationsinstitutets reglering
i grundlag; med vissa begränsningar kunde en omdaning av institutet
genomföras utan grundlagsändring genom ändringar enbart i kamrarnas
ordningsstadgor.

Aven den nu förevarande motionen II: 233 syftar till en vidare utbyggnad
och effektivisering av interpellationsinstitutet. Härför ifrågasätta motionärerna
emellertid icke under alla förhållanden grundlagsändringar utan framhålla,
att syftemålet även kunde tänkas nås antingen genom tillägg till reglementariska
föreskrifter för riksdagen eller genom ändringar i kamrarnas
ordningsstadgor.

Tänkes interpellationsinstitutet kombinerat med ett dagordningsinstitut
— något som ofta är fallet utomlands — är grundlagsändring erforderlig. Ett
dagordningsbeslut torde nämligen vara oförenligt med §§ 90 och 107 regeringsformen
samt § 57 riksdagsordningen. Frågan om införande av ett dagordningsinstitut
i vår författning har emellertid nyligen i justitiedepartementet
gjorts till föremål för en utredning (Statens off. utredningar 1935:21),
som utmynnade i ett avstyrkande av detta instituts införlivande med svensk
statsrätt. Förslag härom har icke heller framställts i motionen.

Plikt för ledamot av statsrådet att i denna sin egenskap besvara en interpellation
kan icke heller skapas genom bestämmelser i de av riksdagens
kamrar enbart beroende reglementariska föreskrifterna eller ordningsstadgorna.
Införandet av en sådan svarsplikt har icke heller ifrågasatts i motionen.

Vid en i motionen antydd uppdelning av de nuvarande »spörsmålen» (interpellationerna)
i s. k. enkla frågor och interpellationer i inskränkt mening
tänka sig motionärerna möjligheten av yttranderättens begränsning vid de

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

förras men ej vid de senares slutliga behandling i kamrarna. Motionärerna
synas härvid utgå från den uppfattningen, att en dylik begränsning av yttranderätten
är möjlig utan grundlagsändring. Riktigheten av denna åsikt har
emellertid bestritts. Denna senare mening stödjer sig på föreskriften i § 52
stycke 1 riksdagsordningen örn yttranderätten i kamrarna. Den förra meningen
åter utgår från en annan tolkning av grundlagen och anknyter dessutom
till ordningsstadgornas bestämmelser om interpellationer, enligt vilka
vederbörande kammare utan föregående överläggning beslutar om ett spörsmål
får framställas eller icke, något som skulle visa, att yttranderätten i dessa
fall kan begränsas under förutsättning att spörsmålen framställas utom
föredragningslistan.

Skillnaden mellan enkla frågor och interpellationer kan i korthet angivas
så, att de förras syftemål är informatoriskt, medan de senares är politiskt.
På den grund är i utlandet yttranderätten ofta på särskilt sätt begränsad vid
behandlingen av enkla frågor i motsats till interpellationer och kan endast en
interpellationsdebatt avslutas med ett dagordningsbeslut.

Vid en uppdelning av de nuvarande »spörsmålen» i enkla frågor och interpellationer
måste ett kriterium på skillnaden dem emellan uppställas. Detta
skulle kunna ligga däri, att de enkla frågorna (utan motivering) med hänsyn
till sin karaktär direkt ingåves till kammarens kansli för befordran till
vederbörande statsråd, medan interpellationers i egentlig mening framställande
liksom de nuvarande spörsmålens medgåves av kammaren själv och
en interpellation först därefter genom talmannen befordrades till vederbörande
statsråd.

Liksom kamrarna redan nu i vissa fall hava särskilda sammanträden enligt
ordningsstadgorna för ärenden, varom i § 56 riksdagsordningen sägs,
varvid annan fråga ej får förekomma, synes man vid en utbyggnad av interpellationsinstitutet
kunna taga under övervägande lämpligheten av särskilda
sammanträdens anordnande för besvarande av enkla frågor och interpellationer.
Sådana sammanträden kunde tänkas utlysta exempelvis var
fjortonde dag å vissa bestämda veckodagar t. ex. torsdager eller fredagar.
I sådant fall borde talmannen redan vid riksdagens början lämna meddelande
härom. I omedelbart samband med dylika särskilda sammanträden,
kunna bordläggningssammanträden tänkas hållna.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381284