Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1934:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1934 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående utredning i fråga om kommunallagarnas bestämmelser
örn kvalificerad majoritet i vissa fall.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 72
i första kammaren av herr Sjödahl m. fl. och nr 154 i andra kammaren av
herr Nilsson i Göteborg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte »hemställa
till Kungl. Maj:t örn en allsidig utredning, huruvida och i vad mån de nu i
kommunallagarna intagna bestämmelserna örn kvalificerad majoritet borde bibehållas
eller ändras, varvid särskild hänsyn tages till en prövning av bestämmelserna
örn beslut örn anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning,
och örn upptagande och förnyande av lån, däri inbegripet borgen.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser beträffande de beslut örn vissa ekonomiska angelägenheter
inom kommunerna, vilka erfordra kvalificerad majoritet, finnas i 23 §
2 mom. i lagen örn kommunalstyrelse på landet och motsvarande paragrafer i
övriga kommunallagar. Enligt dessa bestämmelser erfordras två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser

1 :o) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp
av fastighet, där ej avhändandet eller inköpet avser genomförande av
fastställd stadsplan eller tomtindelning,

2:o) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov,

3:o) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men
för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i kommun,
där uttaxeringen per skattekrona stigit till visst belopp,

4:o) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående
anslag, då höjningen utgör viss procent av förutvarande anslaget beroende
på storleken av uttaxeringen per skattekrona,

5:o) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning,
6:o) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av
borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande,

7 :o) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder, där fråga ej är örn
antagande av ackord, samt

8:o) införande av viss ordning för medelförvaltningen.

Dessa bestämmelser hava — utom den under 8 :o) omförmälda, vilken infördes
1930 — huvudsakligen införts 1909 och 1918 i samband med de då genom Bihang

till riksdagens protokoll 1984. 6 sami. Nr 10.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

förda reformerna beträffande den kommunala rösträtten. Före 1909 erfordrades
kvalificerad majoritet vid beslut i ekonomiska angelägenheter allenast beträffande
upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än två år. I propositionen,
nr 29, vid 1907 års riksdag, vilken ligger till grund för de 1909 antagna
bestämmelserna, erinrades örn sistnämnda före 1909 gällande stadgande,
varefter följande principiella motivering för de föreslagna bestämmelserna
meddelades: »Den tanke, som ligger till grund för denna anordning (d. v. s.
bestämmelserna örn kvalificerad majoritet i vissa fall), har synts böra än
vidare beaktas, då nu förändringar föreslås, som säkerligen skola djupt ingripa
i det kommunala livet. Erfarenheten har visat, att de maktägande inom
kommunerna mångenstädes beslutat företag eller ingått förpliktelser, som blivit
för de skattdragande i hög grad betungande. Bestämmelserna därom, att
vissa kommunala beslut skola underställas myndigheternas prövning, äro icke
väl ägnade att förekomma sådana mindre välbetänkta förvaltningsåtgärder.
För åstadkommandet av någon garanti härutinnan synes den naturligaste utvägen
vara uppställandet av den fordran, att beslut, vilka kunna utöva kännbart
inflytande på kommunens ekonomi under en följd av år, icke må komma
till stånd utan att uppbäras av en stadgad allmän mening inom kommunen.
I sådant syfte torde böra stadgas, att till beslut i vissa frågor skola erfordras
två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet.»

Vid den å urtima riksdagen 1918 beslutade rösträttsreformen, varigenom
den kommunala rösträtten skulle ytterligare väsentligt utvidgas, föreslogos
än mera vidsträckta bestämmelser i avseende å beslut, som erfordrade kvalificerad
majoritet. Det särskilda utskottet fann dessa föreslagna bestämmelser
väl grundade och ägnade att i sin mån skapa betingelser för en sund och besinningsfull
verksamhet på det kommunala området.

Sedermera har förslag örn borttagande av vissa av bestämmelserna örn kvalificerad
majoritet vid kommunala beslut vid flera tillfällen varit föremål för
riksdagens behandling, bland annat vid 1919, 1920, 1926 och 1930 års riksdagar.
Konstitutionsutskottet har vid alla dessa tillfällen avstyrkt och riksdagen
avslagit förslagen. Utskottet har därvid åberopat, att de skäl, som
anförts vid bestämmelsernas införande, fortfarande äga giltighet. I utlåtande,
nr 9, vid 1926 års riksdag anförde utskottet vidare: »Dessa bestämmelser

gälla ärenden av djupgående ekonomisk betydelse och utgöra enligt utskottets
uppfattning ändamålsenliga garantier mot en äventyrlig kommunal finanspolitik.
Särskilt bör betonas, att de villkor, som här uppställas, äro ägnade
att motverka missbruk från en majoritets sida av en tillfällig maktställning.»

I nu förevarande motioner har bland annat framhållits, att innebörden av
uttrycket nya ändamål eller behov vore skäligen oklar. Denna formulering
av bestämmelsen föreslogs av särskilda utskottet vid 1907 års riksdag och
godkändes av riksdagen. I det sakkunnigutlåtande, som låg till grund för
reformen örn kommunallagarna år 1930, hade även behandlats frågan örn klarläggande
av innebörden av berörda uttryck. Den sakkunnige hade sålunda
föreslagit att fastställa en tidsgräns, inom vilken ett föregående beslut skulle
falla för att kunna åberopas. I proposition, nr 99, till 1930 års riksdag med

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

förslag till kommunallagar framhöll vederbörande departementschef, att det
av den sakkunnige föreslagna stadgandet innebure en utvidgning av kravet
på kvalificerad majoritet, men däremot icke gåve någon ledning för bedömande
av den vanskliga frågan, när ett anslag ur saklig synpunkt skulle anses
såsom nytt. Departementschefen framhöll vidare, att en godtagbar precisering
av omförmälda uttryck knappast syntes möjlig och att några större olägenheter
icke torde vara att förvänta, därest det överlämnades åt praxis att
fortfarande liksom hittills utforma lämpliga regler i detta hänseende. Riksdagen
lämnade denna departementschefens ståndpunkt utan erinran.

De skäl, som sålunda åberopats för införande och bibehållande av bestämmelserna
örn kvalificerad majoritet vid vissa beslut, äga enligt utskottets mening
alltfort giltighet, och några nya skäl däremot ha icke av motionärerna
anförts. I närvarande ekonomiskt bekymmersamma tid torde det icke vara
lämpligt att företaga någon utredning örn minskning eller borttagande av
dessa bestämmelser. Det kan icke anses överensstämma med ekonomisk försiktighet
att överlämna åt en majoritet av hälften plus en att emot de övrigas
vilja i en kommunal församling besluta i viktiga och för kommunens framtid
betydelsefulla ekonomiska angelägenheter. Därjämte är det uppenbart, att
bestämmelserna örn kvalificerad majoritet vid vissa beslut äro inordnade såsom
en viktig del av och sammanhänga med övriga bestämmelser beträffande
den kommunala självstyrelsen. Det är därför icke lämpligt att upptaga en
utredning om dessa bestämmelser örn kvalificerad majoritet ensamt för sig,
utan borde därvid hela problemet örn den kommunala organisationen och dess
uppgifter och ställning bliva föremål för utredning. Några skäl att företaga
en sådan utredning föreligga emellertid icke. Ej heller synes föreligga anledning
att ånyo upptaga till utredning frågan örn bestämmelsernas formella
avfattning.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:72 och 11:154 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1934.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Sundberg*, Oscar Gottfrid
Karlsson*, Björkman, Bergman, David Pettersson*, Ehrnberg, Källman, Nils Andersson,
Borg*, Magnusson i Tumhult*, Andersson i Igelboda, Fast, Olsson i
Mora*, Lindskog, Petersson i Broaryd, Lundqvist* och Svensson i Landskrona*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Reservation

av herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Källman, Nils Andersson,
Borg, Andersson i Igelboda, Fast och Svensson i Landskrona, vilka
ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

I förevarande motioner I: 72 och II: 154 yrkas icke omedelbara lagändringar
utan påyrkas en utredning rörande verkningarna av kommunallagarnas
bestämmelser örn kvalificerad majoritet.

Utskottet medgiver, att det bör finnas garantier för en ändamålsenlig förvaltning
av kommunernas angelägenheter, men anser sig utskottet dock böra
tillstyrka, att en allsidig utredning i ämnet företages.

I fråga örn beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom
upplåning, kräves enligt nu gällande lagbestämmelser att dessa beslut underställas
Kungl. Maj:t, innan de kunna bringas i verkställighet. Redan härigenom
har en viss garanti skapats mot en äventyrlig kommunal finanspolitik
och detta i synnerhet som den fria lånerätten för de flesta kommunerna är
inskränkt till mycket obetydliga belopp.

För de fall, där statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder ålagt kommunerna
vissa förpliktelser, såsom fallet är bland annat i fråga örn fattigvård,
hälsovård och skolväsende, synes det utskottet mindre lämpligt, att kommunallagarna
lämna möjlighet för en, minoritet i de beslutande församlingarna att
förhindra verkställigheten av dessa statsmakternas ålägganden. Därest emellertid
en minoritet förhindrar, att dylika utgifter få bestridas jämväl av lånemedel,
är det för många kommuner omöjligt att efterfölja av statsmakterna
givna påbud. Även för dessa fall gäller den garanti, som finnes uti dylika
kommunala besluts underställelse.

För särskilt de större städerna är det av stor betydelse, att det göres sådana
jordförvärv, som i rätt tid trygga dessa städers utveckling. För ett ändamålsenligt
ordnande av särskilt storstädernas bostadsfråga utgör bestämmelsen
örn kvalificerad majoritet ett nära nog oöverstigligt hinder. Skulle i något
fall dylikt beslut fattas, där utgifterna skola bestridas av lånemedel, utan att
detta beslut vore betingat av ett klokt och framsynt kommunalt intresse, kan
Kungl. Maj:t vid prövningen av frågan örn lånets upptagande vägra lånetillstånd.

Utskottet vill erinra örn den förstärkta och centrala ställning, som kommunalnämnd
och drätselkammare numera intaga inom kommunalförvaltningen,
varigenom jämväl garantier skapats för ärendenas omsorgsfulla beredning och
ändamålsenlighet i fråga örn beslutens verkställighet. En icke oväsentlig garanti
mot ekonomiskt äventyrliga beslut ligger givetvis även däri, att medborgarna
ha möjlighet att med intresse följa den kommunala förvaltningen och
vid val av kommunal- och stadsfullmäktige kunna överlämna denna förvaltning
åt personer, vilkas kommunala verksamhet — ej minst då det är fråga
om utgifter för framtiden — är ägnad att ingiva förtroende. Den kommunala
verksamhetens omfattning är för övrigt genom lag begränsad till gemen -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

samma ordnings- och hushållsangelägenheter, varigenom ävenledes garantier
skapats mot den kommunala förvaltningens utbredning till obehöriga områden.

Vid av utskottet nu angivna förhållanden synes en utredning av i förevarande
motion upptagna spörsmål vara av behovet påkallad. Utskottet förutsätter
därvid, att utredningen även kommer att omfatta frågan om huruvida
nuvarande garantibestämmelser örn kvalificerad majoritet vid vissa kommunala
beslut kunna ersättas med andra garantier, som icke lägga hinder i vägen
för en ändamålsenlig kommunal verksamhet. Utredningen bör även omfatta,
förutom de egentliga kommunallagarna, jämväl motsvarande bestämmelser
i landstingslagen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 72 och II: 154
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning,
huruvida och i vad mån nu gällande bestämmelser i kommunallagarna
örn kvalificerad majoritet för vissa beslut böra så
ändras, att den kommunala förvaltningen erhåller större rörelsefrihet
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.