Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1929:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om grundlagsändring, avseende att åstadkomma en mera
rättvis mandatfördelning vid val till andra kammaren.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels de
likalydande motionerna nr 227 i första kammaren av herr David Bergström
m. fl. och nr 348 i andra kammaren av herr Ekman m. fl., dels ock motionen
nr 343 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl.

Uti motionerna I: 227 och II: 348 hemställes,

»att riksdagen ville besluta att som vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse av §§ 11, 13, 14, 15, 16, 17,
18, 22 och 25 riksdagsordningen.

§ 11.

.Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av första kammaren,
må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han,
vid förlust av talan, sist inom en månad efter förrättningens slut sina till Konungen
ställda besvär ingiva till Konungens befallningshavande, som genom
kungörelse, vilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom
vilken förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande avlämnas.
Sedan den tid tilländalupit, har Konungens befallningshavande att
besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ofördröjligen
till Konungen insända, för att i dess regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.

§ 13.

1. Andra kammarens ledamöter skola till ett antal av tvåhundratrettio väljas
vart fjärde år å dag, under september månad, som i vallagen sägs. .Valen
gälla för fyra år, räknade från påföljande januari månads början.

2. Förordnar Konungen, på sätt i § 3 sägs, om nya val till andra kammaren,
förrättas dessa ofördröjligen å dag, som bestämmes på sätt i vallagen sägs; och
gälla dessa val för den tid, som återstår av fyraårsperioden.

Motionerna
1: 227 och
II: 348.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

§ 14.

Valrätt tillkommer, med lika röst för alla röstande, en var man och kvinna,
som är svensk undersåte och senast under nästföregående kalenderår uppnått
tjugotre års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av:

a) den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd ;

b) den, som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning; c)

den, som är från valrätten utesluten på grund av ådömd straffpåföljd.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen

finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens
tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 15.

Valen äro omedelbara och proportionella.

§ 16.

För valen är riket indelat i valkretsar. Vart och ett av rikets län så ock
Stockholms stad utgör en eller flera valkretsar. Indelningen i valkretsar innehålles
i vallagen.

§ 17.

1. Tvåhundrafemton av kammarens ledamöter utses valkretsvis, i varje valkrets
till antal, som för varje fyraårsperiod av Konungen fastställes med hänsyn
till folkmängden vid början av året näst före perioden enligt följande
grunder:

a) I varje valkrets väljes en riksdagsman för varje fullt tal motsvarande en
tvåhundrafemtondel av rikets folkmängd.

b) För valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundrafemtondelar
av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

c) Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena under
a) och b) bör utses, icke uppgår till tvåhundrafemton, skola, för ernående
av detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som
enligt stadgandet under a) äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom
valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade
att välja ytterligare en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller
flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på
sätt i 6 § 6 mom. är stadgat.

2. Femton av kammarens ledamöter utses i valkretsarna med hänsyn till
fördelningen av samtliga i riket avgivna röster.

3. Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 18.

Avgår riksdagsman, innan den tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit,
fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

§ 22.

Vill någon klaga över förrättning för utseende av ledamöter av andra kammaren,
må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos Konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,
vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han,
vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter förrättningens slut sina till Konungen
ställda besvär ingiva till Konungens befallningshavande, som, på sätt
i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för
förklarings avgivande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshavande
att besvären järnte alla målet rörande handlingar ofördröjligeu till
Konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles, som i 11 § sägs.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar.»

Uti motionen 11:343 yrkas, »att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer,
att regeringen skyndsamt måtte låta verkställa utredning i syfte att
vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat
i förhållande till deras sammanlagda rösttal, samt för riksdagen framlägga förslag
till grundlagsändring i enlighet härmed.»

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

Vid förra årets riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner, den ena
med samma yrkande som nu i motionerna 1:227 och 11:348, den andra med
samma yrkande som nu i motionen 11:343. Utskottet hemställde förra året
om avslag å de då väckta motionerna, och kamrarna biföllo denna hemställan.
Utskottets yttrande (utlåtande nr 30) var av följande lydelse:

De förevarande motionernas syfte är att vid valen till andra kammaren åstadkomma
en sådan mandatfördelning, att partiernas andel av platserna i kammaren
kommer att svara mot deras andel av väljarkåren i riket.

Enahanda spörsmål har tidigare varit under riksdagens omprövning, senast år
1926, då inom båda kamrarna väcktes likalydande motioner, däri hemställdes,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle begära utredning i angivna syfte, eller
»att vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de olika partierna mandat
i förhållande till deras sammanlagda rösttal», och för riksdagen framlägga
de lagändringsförslag, som för ändamålet kunde finnas påkallade. Kamrarna
avslogo motionerna i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.

Utskottet lämnade i sitt utlåtande (nr 22) följande redogörelse för frågans
tidigare behandling, särskilt för de s. k. proportionsvalssakkunniges uttalanden: »Hithörande

spörsmål ha, som bekant, redan tidigare varit föremål för övervägande.
I den skrivelse (nr 226) vari 1918 års lagtima riksdag anhöll om
utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av med
det proportionella valsättet förenade olägenheter, framhölls behovet av ändringar
i valsättet i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes,

Moliomn
11: 343.

Frågans

riksdags behandling 192S.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr JO.

och clet uttalades härvid, att frågan om införande av ett utjämningsförfarande,
vare sig med tilläggsmandat eller på annat sätt, i detta sammanhang borde
undersökas. I överensstämmelse med denna framställning hava sedermera de
för verkställande av den begärda utredningen tillsatta s. k. proportionsvalssakkunniga
i sitt betänkande IT, avgivet den 18 april 1921, diskuterat här berörda
frågor. . .

Proportionsvalssakkunniga betona i sin framställning, att införandet av ett
utjämningsförfarande av antytt slag förutsatte grundlagsändring och därför
folie utanför de regler, som enligt de för de sakkunnigas arbete givna direktiven
utgjorde huvudföremålet för utredningen. De sakkunniga ansåge sig emellertid
ur principiell synpunkt böra upptaga frågan till övervägande och framställde
härvid ur personprincipens synpunkt åtskilliga anmärkningar mot det
ifrågasatta förfarandet.

Sålunda framhöllo härvid de sakkunniga, att införandet av ett system med
tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande i de former, som clå föreiago
till bedömande — och som i huvudsak äro desamma som de nu ifrågasatta —
skulle innebära ett understrykande av partimomentet vid de parlamentariska
valen. De omhandlade instituten förutsatte en absolut enhetlighet i partibeteckningar,
en uniformering av partiväsendet över hela riket; även om en
dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste genomförd, skulle den härigenom
för framtiden fastlåsas. ''Såväl härigenom som genom att hela anordningen
framträder såsom det dominerande huvuddraget i val systemet.^ vore
det, med den suggererande verkan valorganisationen utövar på folkets politiska
föreställningssätt, fara värt. att partiet och icke personen skulle i allt högre
grad komma att inför detta framstå såsom det i valakten huvudsakliga och
mest värdefulla.’ Det kunde, yttrade de sakkunniga vidare, ifrågasättas,
huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen vore av
den oomtvistliga vikt att den först och sist maste utan alla andra hänsyn tillgodoses.
’Det är ju egentligen de smärre partierna det gäller. Fråga kan
vara, om deras rätt till absolut exakt representation i hela riket är sa undei
alla förhållanden betvingande, som den framställes. Godtager man (len proportionella
grundmaximen som en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser
förblekna till betydelselöshet, så är rätten ifråga tydligen uppenbar.
Men den blir det icke, ifall man ställer sig på den standpunkten, att den proportionella
exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke gör en skadlig
åverkan på andra det politiska livets värden. Kan man finna nagot satt
att utan dylikt våldförande sörja för en exakt partirepresentation, så vore det
ju bra. Framtidens teknik kan måhända frambringa en kombination, i vilken
även ett tilläggssystem kan finna plats såsom ett ändamålsenligt moment. Men
ännu har man icke funnit på någon sådan, och tills det sker, torde man fa
nöja sig med de approximationer, som vi ha eller som vi med valkretsiörstoringen
få. De smärre partierna få inrikta sig på att söka förstärka små lokala
rotfästen för att på den vägen öka sitt representantantal. Man kan ställa sig
tvivlande gentemot det berättigade däri. att ett parti, som,^ utan någon som
helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda små röstsiffror från
alla landsändar nådde fram till nödig representationssiffra. kunde utan vidare
sägas hava en ’rätt’ till representation’.» ,

Efter denna redogörelse förklarade utskottet ar 1926, att de skäl, som av de
sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag, som i de behandlade motionerna
förordades, enligt utskottets mening vore vägande, samt tilläde, att i
vårt vidsträckta land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen det
knappast syntes lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna
tillgodoräknas en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen, blutligen
erinrade utskottet, att under de senaste åren genomförts reformer, som i sm man

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It),

vore ägnade att verka i den av motionärerna önskade riktningen beträffande
andrakammarmandatens fördelning, särskilt den år 1921 genomförda utvidgningen
av valkretsarna och det år 1924 beslutade systemet med möjlighet att
hava tre väljarbeteckningar å valsedlarna.

I december 1927 tillkallades av Kungl. Maj:t tre sakkunniga, vilka fingo i
uppdrag att utarbeta lagförslag i det syfte, som angivits i ovanberörda motioner
år 1926. De sakkunnigas den 14 februari detta år avgivna betänkande
i förevarande fråga är såsom bilaga fogat till motionen 11:425. De sakkunniga
tillstyrka, därest åtgärder i ifrågavarande syfte skola vidtagas, ett tillläggsmandatsystem,
enligt vilket först 215 platser besättas i de särskilda valkretsarna
var för sig och i huvudsak enligt nu gällande regler, samt därefter,
sedan valresultatet uti rikets samtliga valkretsar fastslagits, de återstående 15
platsernas fördelning å partierna bestämmes på sådant sätt, att en ur proportionell
synpunkt riktig fördelning av samtliga platser i kammaren med hänsyn
till samtliga i riket avgivna röster åstadkommes, varefter slutligen de varje
parti tillkommande tilläggsmandaten besättas i de valkretsar, där partiet har
den i förhållande till sitt rösttal minsta representationen.

De sakkunnigas förslag har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd men
har i stället upptagits i förevarande motion II: 425. Den i motionen föreslagna
ändrade lydelsen av vissa paragrafer i riksdagsordningen är av de sakkunniga
utarbetad lagtext. De sakkunniga hava även utarbetat förslag till ändring av
vallagen, avsedd att genomföras, därest den föreslagna grundlagsändringen
bleve definitivt antagen.

Utskottet har icke i den verkställda utredningen eller eljest funnit skäl anförda,
på grund av vilka utskottet kunde föranledas frångå sin år 1926 uttalade
uppfattning i förevarande fråga.

Utskottet har ej heller i år funnit anledning frångå sin tidigare hj^sta uppfattning
i frågan och hemställer alltså,

1) att motionerna 1:227 och 11:348 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda,

2) att motionen 11:343 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Gei jer, Sävström, Strömberg, David Bergström, Sten dahl,

G. W. Hansson, Hellberg, K. J. Ekman, Sandegård*, Alexander Nilsson,
Åkerberg, Magnusson i Tumhult*, Gustafson i Kasenberg, Engberg, Borg*, Olsson
i Mora, Petersson i Broaryd, Fast, Holmström och Björck i Kristianstad.

Utskottet#

yttrande.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Reservationer:

1) av herrar David Bergström, och Olsson i Mora, vilka yrkat, att utskottet
skulle hemställa om bifall till motionerna 1:227 och 11:348;

2) av herrar Engberg och Åkerberg, som ansett, att utskottets avslagsmotivering
och hemställan bort ha följande lydelse:

Motionärernas förslag är inom den nuvarande valkretsindelningens ram en
logisk, naturlig och sakligt riktig konsekvens av proportionalismens fordran
på en matematiskt rättvis fördelning av mandaten. Eftersom den matematiskt
rättvisa mandatfördelningen kan ernås först i och med riksvalkretsen, så erbjuder
det föreslagna systemet med tilläggsmandat onekligen en praktisk möjlighet
att förverkliga detta rättviseideal. Genom systemet ifråga skulle ju
mandaten komma att fördelas som om riket vore en enda valkrets. Utifrån det
nuvarande valsättets egen princip finns därför intet annat att erinra mot förslaget
än att det i stället för att ta steget fullt ut till riksvalkretsen gör halt
inför den nu existerande valkretsindelningen. Då utskottet emellertid icke anser,
att valsättets uppgift skall vara att matematiskt exakt utproportionera
mandaten mellan partierna, utan tvärtom håller före, att proportionalismen i
stället för att fullkomnas bör övergivas till förmån för majoritetsval i enmansvalkretsar
utan hostadsband och med ett omval, får utskottet hemställa,

att motionerna 1:227 och 11:348 samt 11:343 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.