Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1928:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Xr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1928 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående kyrkomötets lagstiftningsrätt m. m.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 46, har herr Hallén m. fl.
hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt återupptaga de av riksdagen begärda
utredningarna angående kyrkomötets lagstiftningsrätt och angående utvidgad
lekmannarepresentation inom kyrkan, i vad rör såväl stiftens representation
och stiftsstyrelserna som ock grunderna för kyrkomötets sammansättning,
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill en dylik utredning må
kunna föranleda.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

De utredningar, vilka motionärerna önska återupptagna, begärdes, såsom
i motionen omförmäles, av 1920 års riksdag. I anledning av en inom
andra kammaren av herr Hallén väckt motion hemställde nämligen konstitutionsutskottet
(utlåtande nr 34) bland annat, att riksdagen »ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, under vilka
förutsättningar ett införande av direkta val av lekmannaombud till kyrkomötet
må kunna, i samband med en utvidgad lekmannarepresentation i
övrigt inom kyrkan, genomföras, samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill en dylik utredning kan föranleda». Vidare hemställde konstitutionsutskottet
(utlåtande nr 49) i anledning av en inom samma kammare av
herr Engberg väckt motion, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning av frågan,
i vad mån kyrkomötets rätt att med Konungen och riksdagen lagstifta i
kyrkolagsfrågor må kunna avskaffas och ersättas av en rätt att i dylika
frågor avgiva utlåtande, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.» Vad utskottet i nämnda båda utlåtanden
hemställt bifölls av kamrarna, beträffande det senare utlåtandet dock utan
godkännande av utskottets motivering (riksdagens skrivelser nr 191 och 337.)

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 5 samt. 8 liäft. (Xr 10) 1

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

I anslutning till berörda framställning från riksdagen hemställde 1920 års
kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t, bland annat, att, därest frågan om
kyrkomötets veto och därmed sammanhängande frågor bleve föremål för
utredning, Kungl. Maj:t måtte tillse, att full hänsyn komme att tagas till
kyrkans berättigade krav på att kyrkomötets medbestämmanderätt i frågor,
som berörde kyrkans inre liv, samt hennes därav betingade ställning i
ekonomiskt och organisatoriskt hänseende måtte hållas vid makt och stärkas.

Den 10 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt landshövding Johan Widén
att verkställa en förberedande undersökning rörande de ovan omförmälda
frågor, varom riksdagen begärt utredning, jämte ett flertal andra i samband
därmed stående spörsmål. Sedan Kungl. Maj:t hösten 1922 förordnat, att
utredningsarbetet skulle inom viss tid avslutas, framlades undersökningens
resultat i ännu ofullbordat skick uti ett den 31 maj 1923 dagtecknat betänkande.
Utredningen har sedermera icke fortsatts, och det avgivna betänkandet
har icke hittills föranlett någon åtgärd. 1925 års kyrkomöte
hemställde emellertid, att Kungl. Maj:t täcktes förordna, att den av landshövding
Widén påbörjade utredningen skulle av honom fortsättas och slutföras
samt att utredningen sedermera skulle befordras till trycket och
meddelas kyrkomötet.

Otvivelaktigt föreligga på ifrågavarande områden reformkrav, vilka äro
värda synnerligt beaktande. Gränserna för det lagstiftningsområde, där
kyrkomötet bör medverka, ävensom formerna för denna medverkan torde vara
i behov av reglering. Likaså äro frågorna om ändrade grunder för kyrkomötets
sammansättning och utseende, åsyftande utvidgad lekmannarepresentation
och ökat deltagande från församlingsmedlemmarnas sida vid lekmannaombudens
utseende, liksom vidgat lekmannainflytande i övrigt inom kyrkan aktuella
samt inom kyrkan och av kyrkomötet uppmärksammade spörsmål,
vilka i och för sig väl kunde vara förtjänta av vidare utredning. Såväl
riksdag som kyrkomöte hava ju tidigare påfordrat dylik undersökning.

Emellertid finner utskottet förevarande frågor för närvarande i väsentlilig
mån komplicerade genom den likaledes nu aktuella frågan om vidgad
rätt till utträde ur svenska kyrkan. De år 1925 tillsatta religionsfrihetssakkunniga
hava den 9 augusti 1927 avgivit betänkande med förslag angående
nyssberörda spörsmål jämte därmed sammanhängande frågor.
Detta förslag är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning, och det torde
kunna förväntas, att riksdagen inom kort, kanske redan nästa år, får mottaga
proposition i ämnet. De sakkunnigas förslag innebär obegränsad rätt
för kyrkans medlemmar att efter anmälan utträda ur kyrkan, utan att
detta i regel inskränker den utträddes rättigheter såsom statsmedborgare.
Genomföres detta förslag kommer den svenska kyrkan att erhålla
en väsentligt förändrad ställning, vilket torde medföra konsekvenser såväl
med avseende på den kyrkliga lagstiftningsmakten som kyrkans inre orga -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

nisation, Under sådana omständigheter finner utskottet, att de utredningar,
om vilkas återupptagande motionären hemställt, numera, innan frågan om
rätt till utträde ur kyrkan vunnit sin lösning, sakna de säkra utgångspunkter,
som erfordras.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1928.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Thulin* G. W. Hansson, Stendahl, Rexderskiöld,*
Venner&tröm, Martin Svensson, A. W. Johansson, Åkerberg, Isak Svensson, Magnusson i
Tumhult, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Hallén, Pelirsson i Göteborg, Fast, Jensen,*
Svensson i Grönvik och Brännberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herr von Geijer.

2:o) av herrar G. W. Hansson, Hallén och Fast, som ansett, att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:

De utredningar —---- -------—--—--— —

— — — — — — —---— meddelas kyrkomötet.

Otvivelaktigt föreligga på ifrågavarande områden reformkrav, vilka äro
värda synnerligt beaktande. Då motionärerna påyrka, att den del av utredningen,
som''gäller kyrkomötets vetorätt, måtte utan dröjsmål återupptagas,
stå de i god överensstämmelse med de uttalanden i frågan, som kommo
till synes såväl i konstitutionsutskottets utlåtande som riksdagens skrivelse
år 1920. En snar gränsregleiing mellan riksdagens och kyrkomötets lagstiftningsområde
är högst angelägen att få till stånd. Den konflikt mellan
nämnda representationer, som senast år 1925 förekom vid behandlingen av
lagförslaget om borgerlig begravning, visar angelägenheten av att lagfrågor
av mer civilrättslig än kyrkorättslig karaktär helt undandragas kyrkomötets
beslutanderätt, liksom det ock synes vara ett befogat krav att, såsom första
kammaren år 1920 hävdade, kyrkan erhåller en viss lagstiftningsrätt i
kyrkligt interna frågor.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Likaledes synes det utskottet synnerligen befogat, att de yrkanden om
utredning, varom såväl riksdag som kyrkomöte förenat sig, rörande tidsenligare
representationsformer för kyrkan snarast möjligt beaktas. Riksdagen
har i sin skrivelse år 1920 påtalat de olägenheter, som vidlåda kyrkomötesvalen,
ävensom uttalat sig för en prövning av frågan om utvidgning av
lekmännens medbestämmanderätt i kyrkliga frågor. Även kyrkomötet har
i sin skrivelse 1925 påyrkat, att den utredning av dessa frågor, som år 1923
avbrutits, måtte återupptagas.

Motionärerna hava därjämte i anknytning till riksdagsskrivelsen angående
vidgat lekmannainflytande i övrigt inom kyrkan uppdragit linjer för eu
tänkt synod alförfattning inom kyrkan. Även om utskottet delar uppfattningen
om vikten av ett vidgat lekmannainflytande — och särskilt i fråga
om stiftsstyrelsernas mera tidsenliga sammansättning — anser sig utskottet
sakna konstitutionell befogenhet att ingå på en prövning av dessa spörsmål,
utan förväntar, att de komma att tillbörligt beaktas, då den avbrutna
utredningen återupptages.

Det har ifrågasatts, att denna utredning lämpligen borde vila, till dess
att riksdag och kyrkomöte hunnit taga ställning till de s. k. religionsfrihetssakkunniges
förslag av år 1927. Utskottet vill emellertid därvid framhålla,
att då riksdagen år 1909 avlät sin skrivelse angående utredning om vidgad
rätt till utträde ur svenska kyrkan, ifrågasatte riksdagen på intet vis,
att som en konsekvens härav borde följa, att vare sig frågan om riksdagens
och kyrkomötets inbördes ställning eller frågan om den kyrkliga representationen
på grund därav behövde upptagas till omprövning. Ej heller
hava de myndigheter, som yttrat sig rörande 1909 års riksdagsskrivelse
ifrågasatt något samband mellan densamma och de i motionen berörda
frågorna. Religionsfrihetssakkunnige tillsattes år 1918, vilket likväl på intet
vis hindrade 1920 års riksdag att begära utredningarnas igångsättande, liksom
1925 års kyrkomöte ej ansåg religionsfrihetssakkunniges pågående utredning
vara något hinder för utredningarnas återupptagande. Religionsfrihetssakkunniges
förslag innebär ej heller annat än vad riksdagen år 1909
begärde. Om riksdagen skulle biträda detsamma, så kommer därför spörsmålet
om riksdagens och kyrkomötets inbördes ställning ej att undergå
väsentliga förändringar, liksom ej heller frågan om lekmannainflytandet i
den kyrkliga representationen.

Det är dessutom även högst ovisst, när och i vad omfattning religionsfrihetssakkunniges
förslag kommer att från Kungl. Maj:ts sida föranleda någon
framställning till riksdagen. Att under så ovissa förhållanden låta ett påbörjat,
viktigt utredningsarbete alltfort vila under förmenande, att det står
i samband med andra spörsmål — ett samband, som riksdagen år 1920 ej
ansåg förefinnas — synes ej utskottet befogat, utan böra de utredningar,
vilka riksdagen år 1920 funnit angelägna, återupptagas och bringas till slut.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen ville i anledning av herr Hallens in. fl.
motion nr 46 besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt återupptaga
de av riksdagen 1920 och kyrkomötet 1925 begärda utredningarna
angående kyrkomötets lagstiftningsrätt och angående
utvidgad lekmannarepresentation inom kyrkan samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må
kunna föranleda.

3:o) av herr Engberg beträffande motiveringen.