Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1923:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1923 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga
om mera effektiv kontroll å kommunernas ekonomiska
förvaltning.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 88, bär herr Hage
hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt bestämmelserna
om kommunal revision och väljande av revisorer m. m. må kunna ändras
på sådant sätt, att effektivare bestämmelser åstadkommas med avseende på
kontrollerande och revision av kommunernas ekonomiska förvaltning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Motionärens yrkande har sin utgångspunkt i de förskingringar och
oegentligheter dels av kommunala förtroendemän, dels också av kommunernas
tjänstemän, som — enligt vad motionären uppgiver, i synnerligt stort antal
— förekommit under senaste tid. Enligt motionärens uppfattning har
detta förhållande, som väckt stor uppmärksamhet, medverkat till uppkomsten
av misstro mot all kommunal verksamhet.

Obestridligen hava dylika missförhållanden på åtskilliga håll framträtt.
Man kan emellertid enligt utskottets mening vid bedömandet av denna
beklagliga företeelse icke bortse från att särskilda omständigheter under
de sistförfluten åren gjort sig gällande såväl inom den kommunala förvaltningen
som på andra områden. Lämpligheten av att låta dessa särskilda
omständigheter trycka sin prägel på lagstiftningen kan med skäl sättas i
fråga, allra helst som det icke torde kunna påstås att missförhållandena
inom kommunalförvaltningen, jämförda med dem som på andra områden
förekommit, varit av särskilt framträdande art, och ej heller att de gjort
sig gällande i en sådan omfattning, att därav — såsom motionären förmenat
— vållats någon mera allmän misstro mot den kommunala förvaltningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 samt. 5 käft. (Nr 10—12.) 1

Utskottets

yttrande.

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Det förefaller dessutom utskottet, som om motionären överskattat möjligheten
att genom förändrad lagstiftning angående kommunal revision »förebygga
förskingringar» och »åstadkomma att kommunernas medel komma
till bästa möjliga användning». Erfarenheten torde till fullo hava visat,
att man genom revisionsanordningar — huru väl de än äro reglerade i
författningarna — endast i begränsad mån kan bereda säkerhet mot sådana
missförhållanden, som i motionen avsetts.

Motionären har emellertid ansett, att nu gällande bestämmelser icke
lämna möjlighet för anordnande av en kommunal revision av den effektivitet,
som av densamma skäligen kan påräknas, och angivit vissa reformer,
som vid den av honom ifrågasatta utredningen enligt hans mening borde
komma under övervägande.

Motionären har sålunda önskat, att det skulle utredas, »huruvida ej
resp. länsstyrelser skulle kunna tillerkännas en kraftigare initiativrätt med
avseende på kontrollerandet av räkenskaperna i kommunerna, där anledning
därtill förelåge». Ävenså borde enligt hans mening upptagas till
granskning den frågan, »huruvida ej kommunerna skulle vara skyldiga att,
där skäl därtill förelåge, anställa eller anlita auktoriserade revisorer». Vidare
ifrågasättes viss ändring i bestämmelserna rörande den tidpunkt, vid
vilken revisorer skola utses. En bestämmelse i kommunallagarna syftande
till ett förtydligande av desamma på denna punkt skulle enligt motionärens
uppfattning vara av betydelse. Han avser härutinnan antingen bestämmelser
om obligatorisk skyldighet för kommunerna att tillsätta revisorer
före ingången av det år revisionen avser, eller ock sådana ändringar, att
rätten att välja revisorer i dylik ordning bleve tydligt angiven. Slutligen
ifrågasätter motionären, »huruvida ej revisorerna särskilt i de fall, där de
valdes för kommande år, borde tillerkännas en större befogenhet och rätt
till ingripande i vissa fall än vad som nu är fallet».

Utskottet kan för sin del icke ansluta sig till de uppslag, som sålunda
i motionen givits för den ifrågasatta utredningen.

En sådan anordning, att länsstyrelserna tillerkändes viss befogenhet i
avseende å kontrollerandet av kommunernas räkenskaper, kan utskottet icke
tillstyrka. Oavsett de principiella betänkligheter, som göra sig gällande
mot en utvidgning av den kontroll över kommunerna, som författningarna
lagt i länsstyrelsernas händer, håller utskottet före, att en åt länsstyrelserna
sålunda meddelad befogenhet att i vissa fall ingripa knappast skulle
bliva av större praktisk betydelse.

Vad därnäst angår frågan om anställande eller anlitande av auktori -

Konstitutioneutslcöttets utlåtande Nr 10 Ä

serade revisorer i kommunerna, så är det enligt utskottets mening uppenbart,
att det skulle vara till fördel för den kommnala förvaltningen, om
fackmässig revision i större utsträckning, än nu är fallet, komme till användning.
Eu utveckling i sådan riktning torde emellertid ej kunna
annorledes än på frivillighetens väg främjas. Att för kommunerna stadga
viss skyldighet i berörda hänseende kan enligt utskottets mening ej gärna
ifrågakomma. En sådan skyldighet måste nämligen antingen erhålla den
innebörden, att viss myndighet skall äga i förekommande fall påfordra anordnandet
av en kvalificerad revision, eller ock få formen av lagbud, som
under vissa bestämda förutsättningar föreskreve anordnandet av sådan revision.
I förra fallet gäller vad ovan sagts i fråga om vidsträcktare befogenheter
för länsstyrelserna i avseende å den kommunala förvaltningen.
I senare fallet skulle tydligtvis oöverkomliga svårigheter möta mot en sådan
gestaltning av lagbudet, att det å ena sidan bleve tillämpligt å alla
de fall, där dess tillämpning vore behövlig, å andra sidan icke onödigtvis
tyngde kommunernas budget med utgifter för revision.

I avseende å frågan om revisorers tillsättande före ingången av det
år, revisionen skall avse, vill utskottet erinra om att vid 1921 års riksdag
en motion väcktes med hemställan om sådan ändring av kommunallagarna,
att val av kommunala revisorer komme att ske före det års ingång, som
revisionen skall omfatta. Konstitutionsutskottet yttrade härom: »Syftet

med föreliggande motion är enligt utskottets mening så till vida värt beaktande,
som det i många fall kan innebära en fördel, att kommunala
revisorer väljas redan före det års ingång, som revisionen skall omfatta,
då de därigenom sättas i tillfälle att omedelbart efter revisionsårets ingång
genom aktgifvande på kommunens förvaltning förbereda sig på sitt revisionsuppdrag.
Då emellertid kommunallagarna i sin nuvarande lydelse icke
synas lägga hinder i vägen för primärkommunerna att använda det av
motionären förordade förfaringssättet, torde någon lagändring icke vara av
behovet påkallad. Motionens syfte torde i stället böra vinnas genom att
man i de kommuner, där så anses lämpligt, begagnar sig av möjligheten
att utse revisorer före revisionsårets början.» Utskottet ansluter sig i allo
till den mening, som sålunda uttalats av 1921 års konstitutionsutskott, och
kan sålunda icke tillstyrka en lagändring i den riktning motionären i
första hand avsett, nämligen därhän, att kommunerna skulle åläggas att
välja revisorer på förhand. Icke heller kan utskottet finna det pakallat
att nu i kommunalförfattningarna precisera den rätt, som kommunerna i
berörda hänseende äga och som redan på många håll tagits i anspråk,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

För den händelse kommunalförfattningarnas avfattning på denna punkt
kan anses lämna utrymme för någon tvekan, torde erforderlig rättelse
lämpligen kunna företagas i samband med den allmänna formella revision
av kommunallagarna, varom riksdagen 1921 hos Kungl. Maj:t hemställt.

Vad slutligen angår förslaget att genom lagändringar utvidga de befogenheter,
som tillkomma kommunernas revisorer, vill utskottet erinra, att
revisorerna redan med nu gällande lagstiftning torde äga möjlighet att i
erforderlig utsträckning göra sig förtrogna med förvaltningens gång inom
det område deras granskning skall avse. Att åter vidga deras befogenheter
utöver den gräns, som gällande rätt uppdrager, är enligt utskottets
mening icke tillrådligt.

Då utskottet sålunda ej kan dela motionärens uppfattning om angelägenheten
att med anledning av de senaste årens erfarenheter inom den
kommunala förvaltningen underkasta bestämmelserna om kommunal revision
en genomgripande omarbetning, och då utskottet dessutom ej kunnat giva
sin anslutning åt något av de reformförslag, som i motionen framförts,
anser sig utskottet böra avstyrka den föreslagna utredningen och hemställer
sålunda,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1923.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Närvarande: herrar Clason, Strömberg, von Geijer, Norling*, Stendahl, Almkvist*,
Larsén, E. B. Andersson, P. E. A. Jonsson. Magnusson i Tumhult, Vennersiröm, Nilsson
i Antnäs, K. A. Westman, Bäckström, Andersson i Igelboda, Fast, Gustafson i Kasenberg
och Sehlin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Vennerström;

2) av herr Andersson i Igelboda.