Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10

Utlåtande 1922:Ku10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1922 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
det nuvarande tv åkammar systemets avlösning av
en mera ändamålsenlig folkrepresentation.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 106, hemställer herr
Lindhagen,

»att riksdagen ville anhålla, att regeringen måtte:

1) efter övervägande förelägga riksdagen förslag till det nuvarande
ändamålslösa tvåkammarsystemets avlösning av en mera ändamålsenlig
folkrepresentation;

2) vid detta övervägande såsom den för närvarande ändamålsenligaste
utvägen särskilt beakta en lösning, som borttager första kammaren
och bibehåller andra kammaren såsom ensam folkrepresentation
dock utan bostadsband.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Konstitutionsutskottet, som senast vid 1917, 1919 och 1920 års utskottets
riksdagar avstyrkt förslag om införande av enkammarsystem, har ej yttrande.
funnit skäl att ändra denna sin ståndpunkt och får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1922.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Närvarande: Herrar Clason, Engberg, Thulin, Reuterskiöld, G. W. Hansson, von
Geijer, Stendahl, Larsén, Almkvist, A. W. Johansson,*) E. B. Andersson, Sävström,*)
Vennerström, Nilsson i Antnäs, Borg,*) K. A. Westman, Bäckström, Persson i Fritorp,
Carlström i Helgagård*) och Gustafson i Kasenberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 5 sand. 8 käft. (Nr 10.)

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som ansett utskottets motivering böra
erhålla följande lydelse:

»Utskottet kan icke dela motionärens uppfattning, att det nuvarande
tvåkammarsystemet är ändamålslöst, även om utskottet medger,
att en viss fara förefinnes för dess småningom skeende övergång i ett
faktiskt enkammarsystem. Utskottet är tvärtom övertygat, att just
denna fara snart nog måste framkalla ett allvarligt övervägande, på vad
sätt en utveckling må göras av det nuvarande tvåkammarsystemet, som
bygger på principen om en real skillnad mellan de båda kamrarna, d. v. s.
på grundsatsen, att dessa skola vara till sin art olika och icke allenast
två skilda personförsamlingar med i huvudsak lika sammansättning och
ursprung.

Emellertid anser utskottet tiden ännu icke vara inne för vidtagande
av nödiga åtgärder i antydd riktning, utan finner, att frågan torde höra
vila, tills mindre påfrestande tider i ekonomiskt och politiskt hänseende
kunna komma, även om utskottet erkänner, att en allsidig utredning av
förstakammarproblemet skulle kunna när som helst påbörjas, såvida det
blott funnes någon utsikt, att man inom de skilda partierna verkligen
ville på allvar upptaga den hittills alltid undanskjutna frågan om representationsskicket,
som icke får sammanblandas med den vid 1921 års
riksdag avgjorda rösträttsfrågan. Utskottet betvivlar dock, att för närvarande
detta är fallet, och vill därför inskränka sig till det uttalande,
att en reform av första kammaren efter utskottets tanke icke bör gå i
riktning mot vare sig dess formella avskaffande eller dess successiva
förvandling till allt större likhet med andra kammaren, utan i stället
inriktas på dels eu följdriktig utvidgning av dess nuvarande elektorskårer,
i viss analogi med vad för franska senaten gäller, till elektorsförsamlingar,
bestående av såväl landstingsmän och vissa stadselektorer
som dessutom t. ex. två ombud för varje kommun inom valkretsen liksom
två ombud för en var av olika korporationer därinom, sådana som
handelskamrar, hushållningssällskap o. s. v., dels en omreglering av valbarhetsvillkoren,
varigenom innehav av fastighet eller viss familjeställning
eller viss styrkt erfarenhet i allmänna värv eller viss bildning
o. s. v., allt i förening med viss ålder, men utan penningcensus, bleve
valbarhetsgrunder, som kunde i lag närmare utformas.

Med denna uppfattning av förstakammarproblemet är det klart, att
utskottet icke kan tillstyrka motionen, vars bifallande skulle innebära

. Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

3

borttagande av en efter utskottets mening värdefull garanti mot den
hastiga godtycklighet och ensidiga maktfullkomlighet, som ett enkammarsystem
alltför lätt främjar, men som t. o. m. genom ett rent formellt
tvåkammarsystem, vilket ej behöver betyda iner än en tudelning av den
beslutande representationen, åtminstone i någon mån kan motverkas.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Vennerström.