Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10

Utlåtande 1919:Ku10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1919 kl. V2 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ändring av § 56 i förordningen om landsting,
5 § i förordningen angående grunderna och sättet för
markegång sprisens bestämmande och § 12 i lagen angående
döv stumundervisning en.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Hellberg, Bellinder, Mannheimer,* K. J.

Ekman, von Mentzer, von Zweigbergk, greve Alexander Hamilton, greve
Henning Wachtmeister, Janson i Kungsör, Hallén,* Räf, Henrikson, Engberg,
Hansson i Gärda,* Persson i Tofta, Runefors och Nilsson i Antnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I inom första kammaren väckta, till konstitutionsutskottet hänvisade motioner,
nr 8, 13 och 14 har herr Kant hemställt,

i motion nr 8,

att riksdagen måtte för sin del besluta följande
ändrade lydelse av sista punkten av 56 § i förordningen
om landsting den 21 mars 1862:

Eevisorerna äga att beräkna reseersättning och
dagtraktamente på sätt, som för landstingsmän i 24 §
sagt är.

I motion nr 13,

att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändrad
lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1911 an Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 5 samt. 8 käft. (Nr 10.) 1

Utskottets

yttrande.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

gående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande,
att deputerade äga att beräkna och erhålla
reseersättning och dagtraktamente, på sätt för landstingsmän
är stadgat.

I motion nr 14,

att riksdagen måtte för sin del antaga följande
förslag till

Lag

om ändrad lydelse av § 12 i lag angående dövstnmundervisningen den 31 maj 1889.

Härigenom förordnas, att § 12 i lag angående dövstumundervisningen
skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

Ledamöter av skolstyrelse och nämnd likasom revisorer äga att tillgodonjuta,
en var av den kommun, som honom utsett, resekostnadsersättning
och dagtraktamente såsom för landstingsmän är stadgat.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden,,
hänvisar utskottet till motionerna.

Enligt nu gällande bestämmelser äga de förtroendemän, motionerna avse,,
att åtnjuta reseersättning enligt samma grunder, som äro för landstingsmän,
stadgade. Då genom lagen av den 6 juni 1912 även dagtraktamente tillerkändes
de senare, gjordes icke någon motsvarande ändring i bestämmelserna
för här berörda befattningshavare, till vilka fortfarande endast ersättning
för resekostnad skulle utgå. Icke heller skedde detta, då genom beslut vid
1917 och 1918 års riksdagar förändringar vidtogos i dittills gällande bestämmelser
rörande dagtraktamente för landstingsmän.

De motiv, som vid dessa tillfällen anfördes för ökad ersättning åt
landstingsmän, hava utan tvivel tillämplighet även på nu ifrågavarande fall.
De uppdrag, om vilka här är fråga, skilja sig emellertid i flera avseenden
från landstingsmannauppdraget, varför det ej synes omedelbart givet, att de
med hänsyn till ersättningsfrågor böra i allo likställas med detta. Ej heller
synes det vara utrett, huruvida vid sidan av nu berörda förtroendemän ick&

• ’ it • H * ■ • r !''f''*0 ? ■ i rnftV • ; -i ii

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

3

inom området för landstingens alltmer vidgade verksamhet måhända även
andra förekomma, för vilka liknande åtgärder kunna vara av behovet påkallade.
En utredning av båda dessa spörsmål synes därför av nöden,
innan definitivt beslut fattas i frågan.

Frågan om ersättning i allmänhet åt kommunala förtroendemän är
emellertid såsom bekant för närvarande föremål för prövning. I skrivelse
den 19 mars 1918 har riksdagen nämligen hemställt, det Kungl.
Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån, med bibehållande,
såsom regel av gällande rättsgrundsats, att kommunala förtroendeuppdrag
skola vara oavlönade, kommun må berättigas att till innehavare
av dylika uppdrag under de begränsningar och villkor, som kunna
befinnas erforderliga, besluta ersättning, samt för riksdagen framlägga de
förslag till ändringar i gällande kommunalförfattningar, vartill utredningen
må kunna föranleda. Det synes utskottet självklart, att denna utredning
måste upptaga frågan om dylika ersättningar i hela dess vidd, och att därvid
även de av motionären berörda spörsmålen böra komma under övervägande.

Då så är förhållandet och då hithörande frågor synas böra i ett sammanhang
upptagas till prövning och avgörande, får utskottet hemställa,

att herr Fants ifrågavarande motioner

a) nr 8

b) nr 13 och

c) nr 14

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1919.

På utskottets vägnar:

YIKTOE LAESSON.

Stockholm 1919. Kungl. Hofboktr. Idnns Tryckeri-A.-B.