Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1916:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1916 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om
tillägg till § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen.

Närvarande: herrar Edén, Clason, Hellberg*, Bellinder, K. J. Ekman, Mannheimer,
von Geijer*, Olof Olsson, von Mentzer, greve Alexander Hamilton,
Gullberg*, Waldén* Ericsson i Vallsta, Hildebrand*, Hallendorff*,
Sterne, Andersson i Höckerum, Magnusson i Kalmar, Gustafsson i
Brånsta och Tengdahl.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 1, har herr Cavalli hemställt, »att riksdagen måtte såsom
vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag
om tillägg till § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att däri införas näst
efter stadgandena om självdeklarationer:

§ 2.

4:o

Att uppgift å belopp, vartill enskild skattskyldigs inkomst blivit av
beskattningsmyndighet enligt förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
föreslagen, bestämd eller i och för skattens beräknande upptagen,
eller å beloppet av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund
av verkställd taxering blivit enskild skattskyldig påförd, icke må i tryck
offentliggöras. Den häremot bryter, böte femtio riksdaler och skriften
konfiskeras».

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 5 sand. 9 höft. (Nr 10.)

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan,
hänvisar utskottet till motionen.

utskottets Med anledning av den obligatoriska självdeklarationens införande i

yttrande. vår skattelagstiftning och för att tillgodose de skattskyldigas krav på hemlighållande
av deras till beskattningsmyndigheterna lämnade uppgifter
rörande deras ekonomiska förhållanden antogs år 1902 såsom vilande
och godkändes 1903 i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen bestämmelse
därom, att uppgifter, som skattskyldiga till ledning för egen taxering
avlämna till beskattningsmyndigheter, ej må utlämnas till andra än dem,
som enligt skatteförfattningarna äga taga del av samma uppgifter ävensom
att den, som häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör
dylik uppgift, vilken obehörigen utlämnats, är förfallen till böter. I
förordningen om inkomstskatt år 1902 stadgades tillika, att deklarationsuppgifterna
finge granskas allenast av kronoombud och vederbörande
taxeringsmyndighets ordförande med biträde allenast av eu ledamot. Berörda
stadgande i 1902 års inkomstskatteförordning är numera ersatt av
en liknande bestämmelse i kungl. förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. I nämnda förordning
är därjämte till skydd för de skattskyldiges lämnade uppgifter angående
deras ekonomiska förhållanden föreskrivet, att inom beskattningsnämnd
icke må lämnas vidare redogörelse för innehållet i deklaration
än som för taxeringen oundgängligen erfordras, att deklaration icke utan
den skattskyldiges skriftligen avgivna samtycke må intagas i beskattningsmyndighets
protokoll i vidare mån än som betingas av bestämmelsen
att i de fall, då av skattskyldig lämnad deklaration ej följts vid
hans taxering, anteckning härom skall ske i protokollet, samt att vederbörande
tjänstemän vid påföljd av straff och skyldighet att ersätta uppkommen
skada icke få yppa innehållet av skattskyldiges meddelade
uppgifter och upplysningar rörande deras ekonomiska förhållanden.

Såsom i motionen erinras har det av motionären nu väckta spörsmålet
redan flera gånger varit föremål för riksdagens prövning. Så hemställde
samme motionär vid 1906 års riksdag, att riksdagen måtte såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling antaga ett tillägg till § 2 mom. 4
i tryckfrihetsförordningen, varigenom förbud skulle meddelas att i tryck
offentliggöra belopp, vartill skattskyldigs inkomst enligt inkomstskatteförordningen
blivit av beskattningsmyndighet föreslagen eller bestämd,
samt att i tryckfrihetsförordningen måtto stadgas straff för överträdelse

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

av sådant förbud. Motionen blev av konstitutionsutskottet avstyrkt, och
andra kammaren biföll utskottets hemställan, varemot första kammaren
antog ett i kammaren framställt yrkande, som i sak överensstämde med
motionen. Vid 1907 års riksdag förnyade herr Cavalli sin berörda
motion med det tillägg, att då tillika hemställdes, att förbudet mot
offentliggörande skulle omfatta även beloppet av den inkomstskatt, som
på grund av taxeringen blivit skattskyldig påförd. Motionen blev denna
gång tillstyrkt av konstitutionsutskottet och bifölls av första kammaren,
men avslogs åter, liksom vid föregående riksdag, av andra kammaren.
Slutligen upptogs frågan vid 1908 års riksdag, då herr Hägglund i
första kammaren förnyade herr Cavallis vid 1907 års riksdag väckta
motion. Konstitutionsutskottet avstyrkte nu framställningen, som avslogs
av andra kammaren, i likhet med vad som skett vid föregående tillfällen,
medan första kammaren däremot, också i överensstämmelse med sin
tidigare hållning, biföll motionen.

Nu föreliggande motion överensstämmer med den vid 1907 års
riksdag väckta, dock med den avvikelse, som betingats av den förändring
i den direkta skatten till staten, vilken beslöts vid 1910 års
riksdag, då en förmögenhetsskatt infördes vid sidan av inkomstskatten.

I motionen framhålles, att då något förbud icke finnes stadgat mot
att i tryck offentliggöra taxeringsbeloppen, har följden blivit, att uppgift
å ej blott dessa belopp utan även enskilde skattskyldiges med ledning
därav uträknade inkomst och förmögenhet offentliggöres såväl i tidningar
som i särskilda publikationer, vilka offentligen utbjudas till salu. Då
ett dylikt framläggande för allmänheten av enskilda personers ekonomiska
ställning enligt motionärens förmenande skulle medföra olägenheter
och skada, särskilt för dem, som idka sådan ekonomisk verksamhet, att
de äro nödsakade att anlita krediten och till sin ekonomiska existens
beroende av denna, har motionären ansett nödvändigt, att den sekretess,
varmed själva deklarationsuppgifterna omgärdats, utsträckes att omfatta
även uppgifterna å taxeringsbeloppen och den påförda skatten.

Utskottet kan, i likhet med 1906 och 1908 års konstitutionsutskott,
icke biträda denna motionärens uppfattning. Även om understundom
ett offentliggörande i tidningar och särskilda publikationer av taxeringarnas
resultat kan för den enskilde medföra olägenheter av ett eller
annat slag, äro enligt utskottets uppfattning dessafolägenheter ej av
den art och det omfång, att de kunna motivera ett undantag från den
i tryckfrihetsförordningen uppställda grundsatsen, att beslut rörande all

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

männa ärenden må av envar i tryck utgivas. Det torde vara uppenbart,
att ifrågavarande grundsats är av den vikt och betydelse, att densamma
bör upprätthållas, så framt icke en avvikelse därifrån finnes
kunna ske utan skada för det allmänna. Detta är emellertid i förevarande
fall icke förhållandet. Enligt utskottets mening ligger det
nämligen i det allmännas intresse, att rätten till offentliggörande av
taxeringens resultat bibehålies, såsom utgörande i sin mån en garanti
för att deklarationsuppgifterna bliva med erforderlig samvetsgrannhet
avfattade. De skattskyldigas intresse finner utskottet vara tillräckligt
tillgodosett genom de bestämmelser för sekretessens bevarande, som redan
nu äro givna ^''tryckfrihetsförordningen samt förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering.

Utskottet vill slutligen anmärka, att om en bestämmelse av ifrågasatt
innehåll antoges, skulle det åsyftade målet — taxeringsresultatens
hemlighållande — vinnas allenast med avseende å taxering enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, varemot inkomstbelopp
enligt bevillningsförordningen fortfarande skulle kunna i tryck offentliggöras.
Då nu för det ojämförligen största antalet skattebetalare inkomsten
enligt bevillningsförordningen i regel sammanfaller med inkomsten
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle den föreslagna
bestämmelsen för dessas vidkommande bliva utan betydelse, medan
däremot personer, som hava sin förmögenhet så placerad, att densamma
helt och hållet eller till viss del drabbas av allenast inkomst- och förmögenhetsskatt,
exempelvis aktieägare, skulle komma i åtnjutande av
det skydd mot taxeringsresultatens offentliggörande, som åsyftas med
motionen. En sådan ordning kan utskottet icke undgå att finna avgjort
olämplig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Cavallis ifrågavarande motion ej måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1916.

På utskottets vägnar:
NILS EDEN.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Reservation:

av herrar Clason, Béllinder, K. J. Ekman, von Geijer, von Mentzer,
greve Alexander Hamilton, Hildebrand, HaUendorff., Andersson i Höckerum
och Gustafsson i Brånsta, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka riksdagen att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till sådana ändringar i gällande lagstiftning,
att den sekretess, varmed självdeklarationsuppgifterna
omgärdats, kompletteras med förbud mot
offentliggörande i tryck under viss tid av uppgifter
å belopp, vartill enskild skattskyldigs inkomst blivit
av beskattningsmyndighet för beräkning av inkomstoch
förmögenhetsskatt bestämd, eller å belopp av
inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av
verkställd taxering blivit enskild skattskyldig påförd.