Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10

Utlåtande 1915:Ku10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr lO.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1915 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående omorganisation av riksdag sarbetet.

Närvarande: herrar Eden, Ciason, Hellberg, Mannheimer, von Geijer, Kjellén, Släde ner*, von
Menlzer, Olof Olsson, greve Alexander Hamilton, Åkesson, Larsson i Västerås, Magnusson
i Törnhult, Persson i Malmö, Räf, Waldén, Ericsson i Vallsta, Hallén, Karlsson i Mo * och
Andersson i Höckerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 203, bär herr Molin i Dombäcksmark hemställt, »att riksdagen
för sin del (efter av konstitutionsutskottet utarbetat förslag) måtte
omorganisera riksdagsarbetet genom förändringar i riksdagsordningen och
därav påkallade ändringar i regeringsformen» på sätt i motionen föreslagits.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan,
hänvisar utskottet. till motionen.

Såsom motionären erinrar, väcktes av honom vid 1914 års B-riksdag
en motion i huvudsak överensstämmande med den nu förevarande. Motionen,
som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna avslagen.
I sitt utlåtande med anledning av motionen yttrade utskottet:

»Såsom framgår av den utförliga motiveringen till det föreliggande förslaget,
har motionären därmed huvudsakligen avsett att vinna tvenne syften, dels en
förbättrad organisation av riksdagsarbetet i och för sig, vilket han vill åstadkomma
genom ett ökat antal ständiga utskott, dels ock en begränsning av riksdagens
arbetstid, som under flera år faktiskt utsträckts utöver de fyra månader,
som grundlagen förutsätter såsom det normala. Det senare syftet skulle enligt
motionärens åsikt just vinnas genom den föreslagna omorganisationen av riksdagsarbetet.
Dessutom framhåller motionären såsom ett önskemål, som han
hoppas skola förverkligas genom de föreslagna reformerna, att riksdagens framställningar
till Kungl. Maj:t om utredningar måtte minskas i antal. Han gör
nämligen gällande, att, med den föreslagna anordningen av riksdagsarbetet, riksdagen
skulle bliva i stånd att själv i större utsträckning än nu kunna utarbeta
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 5 sand. 9 höft. (Nr 10) 1

Utskottets

yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

färdiga förslag i väckta frågor, så att dessa efter antagande i riksdagen kunde
föreläggas Kungl. Maj:t i slutgiltigt skick. Ett viktigt önskemål i hans motion
är även att bereda sysselsättning åt ett större antal medlemmar av riksdagen och
särskilt av andra kammaren uti de ständiga utskotten.

Vad motionären sålunda avser med sitt förslag är, enligt utskottets förmenande,
värt allt erkännande. Om riksdagsarbetet kunde anordnas på sådant
sätt, att en snabbare behandling av ärendena möjliggjordes, så skulle detta utan
tvivel vara till fördel. Likaså skulle det vara lyckligt, om tiden för riksdagsarbetet
kunde begränsas till fyra månader. Önskvärdheten härav har även på
olika sätt framhållits såväl inom som utom riksdagen, och förslag, som avsett
dessa syftens vinnande, hava gång efter annan varit föremål för riksdagens behandling.
Utskottet erinrar i sådant hänseende om de förslag till utökande av
de ständiga utskottens antal, som vid olika tillfällen framkommit. o Redan 1869
väcktes motion om inrättandet av ett ständigt »revisionsutskott». År 1895 föreslogs
utökandet av de ständiga utskotten med ett »granskningsutskott». År 1899
framlades en motion om vart och ett av stats-, bevillnings- och lagutskottens
klyvning i två utskott. Detta förslag framlades på nytt vid påföljande års riksdag,
då även motion väcktes om såväl de ständiga som de tillfälliga utskottens
ersättande med tio ständiga utskott. Samtliga dessa förslag blevo av riksdagen
avslagna. Likaså avslogs ett av konstitutionsutskottet i samband med dess yttrande
över de år 1900 i ämnet väckta motioner framlagt förslag om lagutskottets
uppdelning på två utskott. Sedan Kungl. Maj:t tillkallat konunitterade för att
avgiva betänkande rörande åtgärder för beredande av lättnad i riksdagens arbete,
framlades på grundvalen av nämnda kommitterades förslag en kungl. proposition
vid 1908 års riksdag, vari bland annat föreslogs inrättandet av ett nytt ständigt
utskott, ett s. k. »jordbruks- och domänutskott». Med anledning av denna kungliga
proposition väcktes vid samma års riksdag en motion om inrättandet av åtta
ständiga utskott. Nämnda motion blev av riksdagen avslagen, medan åter riksdagen
antog Kungl. Maj:ts förslag om ett nytt ständigt utskott, dock med den
förändring, att detsamma skulle kallas »jordbruksutskottet». Förslag i den riktning
motionären framställer, att låta kamrarna representeras i utskotten i förhållande
till sin storlek, vilket skulle möjliggöra, att andra kammarens ledamöter
i större utsträckning bleve satta i stånd att deltaga i de ständiga utskotten, har
även förut varit föremål för riksdagens prövning, i det att år 1909 motion i
sådant syfte väcktes, dock utan att leda till något positivt resultat. Motionen
avslogs nämligen av första kammaren, medan däremot andra kammaren uttalade
sig för skrivelse i motionens syfte. Senast vid sistlidet års riksdag bragtes frågan
om riksdagsarbetets omorganisation och riksdagstidens begränsning på tal i andra
kammaren i en interpellation, som besvarades av dåvarande statsministern, vilken
därvid ställde i utsikt ett initiativ i frågan från regeringens sida i samråd med
ledamöter av riksdagen.

Av den diskussion, som förts i dessa frågor, framgå emellertid de synnerligen
stora svårigheter, som äro förenade med deras lösning. Emot en utökning
av de ständiga utskottens antal hava vid föregående behandling av därom väckta
förslag åtskilliga allvarliga invändningar framställts. Sålunda har framhållits,
hurusom till grund för dessa utskotts organisation har lagts den princip, att vissa
närbesläktade ärenden, efter en fördelning, som är i grundlag given, hänvisas

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It). 3

till vissa på förhand bestämda utskott, vilka hava att behandla just sådana
ärenden, att denna fördelning vore grundad på eu långvarig historisk utveckling
och erfarenhet, att densamma i stort sett väl motsvarade sitt ändamål, samt att
en delning av utskotten därför icke borde företagas, därest icke starka skäl föreläge
och i varje fall icke i någon större utsträckning. Utökning av de ständiga
utskottens antal har även, såsom ovan visats, stannat vid inrättandet av jordbruksutskottet
år 1909. Det kan förtjäna påpekas, att, när frågan om riksdagsarbetets
omorganisation under den ovannämnda interpellationsdebatten sistlidet
år var föremål för andra kammarens uppmärksamhet, eu utökning av de ständiga
utskottens antal icke bragtes på tal annat än i samband med ett ifrågasatt förslag
om de tillfälliga utskottens upphävande och ersättande med ett allmänt
besvärsutskott. Denna tanke mötte emellertid bestämda gensagor.

I samma interpellationsdebatt, som kan anses ganska belysande för de förevarande
frågornas omfattande och svåra natur, framhölls likaledes, hurusom eu begränsning
av riksdagstiden ej enbart vore beroende av riksdagsarbetets organisation,
utan att även andra omständigheter inverkade härpå, varvid särskilt betonades
betydelsen därav, att kungl. propositioner avlämnades i god tid till riksdagen.
Från andra håll åter sattes i fråga, huruvida en begränsning av riksdagstiden
över huvud taget vore genomförbar med de alltjämt växande samhällsuppgifter,
som genom den fortgående utvecklingen läggas på riksdagen. Yad beträffar
tanken på ett anlitande av flera riksdagsmäns krafter för utskottsarbete, framhölls,
hurusom i stort sett alla riksdagsmän, som ej av särskilda skäl undanbett sig,
redan sutto i utskott såsom ordinarie ledamöter eller suppleanter, vilket möjliggjorts
därigenom, att andra kammaren ökat suppleanternas antal i både de ständiga
och de tillfälliga utskotten.

Vad slutligen angår motionärens önskemål, att riksdagens framställningar
till Konungen om utredningar måtte minskas, samt att riksdagen i stället själv
måtte utarbeta förslag i förekommande frågor, torde det kunna dragas i tvivelsmål,
att detta syfte skulle kunna vinnas genom inrättandet af flera ständiga
utskott. Utarbetandet av detaljerade förslag torde nämligen i allmänhet vara en
uppgift, som för ett riksdagsutskott erbjuder så stora svårigheter, att det i regel
ej skulle låta sig göra, även om varje utskotts arbetsområde något begränsades.

Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna upptaga
motionärens yrkande. De frågor, som i motionen beröras, hava nämligen synts
utskottet alltför svåra, omfattande och grannlaga för att kunna lösas på grundvalen
av det av motionären givna uppslag. Nämnda frågor kräva var för sig,
om de skola göras till föremål för reformförslag, en synnerligen ingående och
grundlig belysning. Det torde också vara sannolikt, att om man önskar åstadkomma
någon begränsning av riksdagsarbetet, så förminskas möjligheten att
härutinnan snart komma till ett resultat, om detta syfte oupplösligt förknippas
med en fullständig omläggning av utskottens indelning och sammansättning,
vilken naturligen stöter på starkt motstånd och hinder av olika slag.»

Liksom med sin framställning av föregående år avser motionären
med det nu framlagda förslaget att åstadkomma en bättre organisation av
riksdags- och särskilt ut skottsarbetet dels därigenom, att tillfälle skulle
beredas för största möjliga antal av riksdagens ledamöter att aktivt deltaga

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

i riksdagsfrågornas förberedande behandling, och dels därigenom, att i
samband härmed en ny arbetsfördelning mellan utskotten skulle genomföras.
I sådant hänseende föreslog motionären i fjol en ökning av de ständiga
utskottens antal till minst tolv ävensom en minskning av suppleantantalet
i varje utskott. Motionärens nu föreliggande förslag går ytterligare ett
steg i samma riktning, i det att detsamma avser suppleantinstitutionens
fullständiga avskaffande och införande av tre nya utskott utöver de i fjolårets
motion föreslagna, varigenom de ständiga utskottens antal skulle
komma att uppgå till 15.

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års B-riksdag anser utskottet
det syfte, som motionären med sitt förslag avsett, vara värt allt erkännande.
Att i görligaste män underlätta och på bästa sätt fördela den till följd
av samhällsarbetets ökade intensitet alltmer växande arbetsbördan för riksdagen,
är för visso ett viktigt önskemål. Utskottet måste emellertid fortfarande
anse, att de frågor, som i sammanhang härmed böra tagas under
övervägande, äro alltför svåra, omfattande och grannlaga för att kunna
lösas på grundvalen av motionärens uppslag. De nya uttalanden och förslag,
Aarmed motionären i år framkommit, kunna enligt utskottets mening
ingalunda göra hans framställning mer ägnad såsom utgångspunkt för en
fruktbärande behandling av problemet om önskvärda och möjliga förbättringar
av riksdagsarbetets organisation. Utskottet, som vid sådant förhållande
saknar anledning yttra sig om lämpligheten av de särskilda i motionen
ifrågasatta åtgärderna, vill i detta hänseende allenast understryka 1914
års konstitutionsutskotts erinran, att utsikterna till ett snart åvägabringande
av lättnad i riksdagsarbetet förminskas i samma mån uppslagen härutinnan
förknippas med en fullständig omläggning av utskottens indelning
och sammansättning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Molins i Dombäcksmark ifrågavarande
motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1915.

På konstitutionsutskottets vägnar:

NILS EDEN.

Reservation:

t

av herr Clason i fråga om utskottets motivering.

O. L. Svanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1915.