Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1967 (Utlåtande 1967:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Nr 10

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
angående införande av ng valmetod.

I motionen nr 334 i andra kammaren av herrar Rubin och Sjöholm hemställs,
»att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj :t hemställa om framläggande
till innevarande års riksdag av proposition om sådana ändringar
i lagen om val till riksdagen att denna lag kommer att föreskriva att vid
1968 års val till riksdagens andra kammare skall tillämpas en genomförd
proportionell valmetod».

Gällande ordning m. m.

Enligt lagen om val till riksdagen (ValL) skall den s. k. d’Hondtska metoden
tillämpas vid mandatfördelningen mellan partierna vid val till riksdagens
båda kamrar. Detsamma gäller enligt kommunala vallagen (KVL) för
kommunala val. Genom provisorisk lagstiftning har nämnda metod emellertid
ersatts, utom med avseende på val till första kammaren, av den s. k.
jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Den nuvarande provisoriska
lagstiftningen avser alla val till andra kammaren för perioden
1965—1968 (SFS 1964:58) och alla kommunala val för perioden 1967—
1970 (SFS 1966: 92). Motsvarande bestämmelser har gällt tre tidigare fyraårsperioder.
Den provisoriska lagstiftningen innehåller utöver valmetoden
även förbud mot valkarteller, som är tillåtna enligt ValL och KVL.

Någon närmare redogörelse för valmetoderna eller för valsättsfrågans utveckling
torde inte behöva lämnas i förevarande sammanhang. Det må vara
till fyllest att anteckna, att införandet av den jämkade uddatalsmetoden beslöts
år 1952 (prop. 175, KU 22) på grundval av det utredningsarbete som
utförts av 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning (SOU 1951:58)
vilken tillkommit på riksdagens begäran (KU 1949:20), och att reformen
åsyftade att åvägabringa en bättre proportionell rättvisa vid mandatfördelningen
mellan partierna; reformkrav samt större och mindre reformer i
samma syfte hade vid ett stort antal tillfällen förekommit, sedan proportionella
riksdags- och kommunalval infördes år 1909.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Gr undlagber e dningen

Frågan om valsättet utgör en betydelsefull del av författningsfrågan. Det
förslag till valsystem som framlades av författningsutredningen (SOU 1963:
16 och 17) utsattes för en hård remisskritik och vann inte stöd av något
parti vid de överläggningar i författningsfrågan som kom till stånd i anslutning
till utredningens betänkanden. En av de viktigaste uppgifterna för den
förra året tillsatta grundlagberedningen har därför blivit att konstruera ett
nytt förslag till valsystem. Vid de nämnda partiöverläggningarna nåddes
enighet om följande punkter enligt vad som antecknats i direktiven för beredningen
:

Ett rättvist valsystem skall utformas, så konstruerat att en splittring av
riksdagen i småpartier motverkas. Valkretsindelningen skall överses. Därvid
skall större likformighet i rikets indelning i valkretsar eftersträvas. Valkretsarna
skall icke bryta länsgränser och anknytning skall ske till kommunblocken.

I det särskilda avsnitt i direktiven, som behandlar valsystemet, anförs
följande i principfrågorna:

Ett allmänt omfattat önskemål är, att valsystemet skall säkerställa en
regional representation i riksdagen. Utredningen bör därför utgå ifrån att
direkta val till riksdagen i fortsättningen liksom hittills skall ske valkretsvis.
Även om röster inom skilda politiska läger höjts till förmån för majoritetsval,
är dock den förhärskande meningen för närvarande den att proportionell
valmetod är att föredra. Så länge detta opinionsläge består, synes det
naturligt att utredningen inriktas på proportionellt valsätt. Allt efter sin
närmare utformning bereder ett sådant valsätt möjlighet att i olika hög grad
tillgodose det nu utbredda önskemålet att skilda politiska meningsriktningar
inom valkretsen skall kunna bli företrädda i riksdagen. Detta önskemål är
i och för sig beaktansvärt. Men proportionalismen får icke drivas så långt,
att andra värden i det politiska livet äventyras. Önskemålet om proportionalitet
måste därför vägas mot andra hänsyn, framför allt det ofta framförda
önskemålet om ett valsystem med förmåga att verka så, att den folkrepresentation,
som uppstår ur valakten, blir i stånd att behörigen fullgöra sin
viktiga funktion i statslivet. Erfarenheterna från andra länder visar, att ett
demokratiskt styrelseskick kan lamslås eller få sin effektivitet starkt reducerad,
om folkrepresentationen är uppdelad på alltför många partier. Särskilt
vid parlamentariskt styrelseskick, där folkrepresentationens sammansättning
är bestämmande för regeringsbildningen, är förhandenvaron av
stora, fast organiserade grupper inom folkrepresentationen en faktor av väsentlig
vikt för det politiska systemets funktionsduglighet. Det har därför
sin givna betydelse, att valsystemet motverkar skadlig partisplittring och får
valen att ge någorlunda markerade utslag i folkrepresentationen, så att rnajoritetsbildning
underlättas till gagn för styrelseskickets funktionsförmåga.
De instrument, som står till förfogande för att förse ett valsystem på proportionell
grund med incitament i sådan riktning, är huvudsakligen valkretsindelningen,
mandatfördelningsmetoden och sådan spärr mot småpartier, som
är fristående från mandatfördelningsmetoden, t. ex. krav på viss styrka för
att parti skall få delta i val.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Om valkretsindelningen uttalas därefter att en översyn av denna är erforderlig
av flera skäl och bör verkställas av beredningen. Därvid bör eftersträvas
valkretsar som är mera likformiga till folkmängden än för närvarande
och som har mindre mandatantal än de största nu har. Hur långt man bör
gå i riktning mot valkretsar med lägre mandatantal blir beroende av en avvägning
av flera faktorer, däribland proportionalitetsintresset och önskan
att förekomma partisplittring.

Beträffande mandatfördelningen anförs i direktiven, att den i princip bör
sikta till att nå överensstämmelse mellan röstfördelning och mandatfördelning
inom valkretsen med de avvikelser härifrån som förestavas av intresset
att underlätta majoritetsbildning. Mandatfördelningsmetoden bör inrymma
en lämplig spärr mot småpartier och inte stimulera till uppdelning av
större partier. Vidare bör i princip sådana bestämmelser eftersträvas, att
benägenhet inte uppstår att anordna särskilda partibildningar i vissa valkretsar
för att uppnå mandatmässiga fördelar.

Grundlagberedningen skall enligt direktiven bedriva sitt arbete så, att om
möjligt en partiell författningsreform, omfattande bl. a. kammarsystem och
valsystem, kan genomföras med beslut vid 1968 och 1969 års riksdagar.

Motionen

Motionen åsyftar att en ny valmetod skall införas som medför en helt
proportionell mandatfördelning mellan partierna i förhållande till deras sammanlagda
röstetal i hela riket. Den nya metoden bör tillämpas redan vid 1968
års andrakammarval. Röstsammanräkningen skulle enligt motionärernas
förslag tillgå på följande sätt:

Man börjar med att konstatera hur stor procentuell andel varje parti fått
av samtliga giltiga röster som avgivits i hela riket. Därpå fördelar man alla
mandaten i riksdagen — vilkas antal kan fixeras till 230 — mellan partierna
efter dessa procenttal. Den inbördes företrädesrätten till det eller de enstaka
mandat, på vilket eller vilka flera partier kan göra anspråk genom att de
erhållit en bråkdel av ett mandat, avgöres med ledning av dessa bråkdelars
storlek.

Sedan man på detta sätt fastslagit hur mandaten i riksdagen skall fördelas
mellan partierna, räknar man ut för varje parti, som fått något mandat,
hur stor procentuell andel av partiets hela röstetal som belöper på varje valkrets.
Därpå fördelas partiets mandat mellan valkretsarna efter dessa procenttal.

Slutligen räknar man ut för varje parti, som erhållit något mandat i en
valkrets, hur stor procentuell andel av partiets hela röstetal i valkretsen som
belöper på varje särskild lista. Därpå fördelas partiets mandat i valkretsen
mellan de särskilda listorna efter dessa procenttal.

Om en sådan valmetods återverkan på partistrukturen anför motionärerna
följande:

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Att den nya metoden kan sägas gynna uppkomsten av nya partier är
obestridligt. Den kan emellertid leda till att de redan existerande partierna
tvingas bli mer lyhörda för väljarnas krav på förnyelse och aktivitet inom
svensk politik. Tillämpas den nya metoden, torde emellertid uppkomsten av
ett nytt parti, som bryter sig ut ur ett redan existerande parti, icke innebära
någon försvagning av det nya och det gamla partiets samlade front utåt i
sådana politiska frågor, där de fortfarande hyser samma åsikt. Med den
nya metoden ger ju nämligen redan mindre än en halv procent av det totala
antalet röster i hela riket utdelning i form av ett mandat, varför risken
för s. k. »bortkastade» röster genom tillkomsten av utbrytarpartier kan lämnas
ur räkningen.

Motionärerna påpekar, att den föreslagna valmetoden måste underkastas
vissa modifikationer för att kunna tillämpas redan vid 1968 års val. Detta
beror på bestämmelsen i 15 § riksdagsordningen, att varje valkrets skall ha
ett visst antal mandat.

Utskottet

Förevarande motion åsyftar att en ny valmetod, varigenom fullständig
riksproportionaiitet erhålls vid mandatfördelningen mellan samtliga deltagande
partier, skall införas från och med 1968 års andrakammarval.

Frågan om valsystemet utgör en av grundlagberedningens viktigaste arbetsuppgifter.
En huvudsträvan är att åstadkomma ett nytt valsätt som leder
till större proportionell rättvisa mellan partierna än det nuvarande
samtidigt som det innehåller vissa spärrar mot alltför stark partisplittring.
Beredningens arbete är inriktat på att bl. a. ett nytt valsystem skall kunna
beslutas av riksdagen nästa år. Med hänsyn härtill hemställer utskottet,

att motionen II: 334 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, Dahl, Dahlberg, fröken Stenberg och
herr Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Östersund, von Friesen, Henningsson,
Wahlund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar Larsson i
Luttra, Andersson i Billingsfors, Werbro och Henrikson.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670026