Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
Utlåtande 1963:Ku10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
I
Nr 10
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen angående fackrepresentationen
i skolstgrelserna jämte i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 2 april 1963 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 119, vari Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 22 mars 1963, föreslagit riksdagen att
godkänna av föredragande departementschefen förordade ändrade grunder
för fackrepresentationen i skolstyrelserna.
Beträffande motiveringen till Kungl. Maj :ts förslag får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen inom första kammaren nr 719 av herr Kaijser och fröken
Stenberg samt nr 720 av herr Widén och i andra kammaren nr 874 av herr
Wennerfors m. fl. samt nr 875 av herr Westberg m. fl.
Följande yrkanden har i motionerna framställts, nämligen i de likalydande
motionerna I: 719 och II: 874 att riksdagen måtte godkänna Kungl.
Maj :ts förslag i propositionen nr 119 angående fackrepresentationen i skolstyrelserna
med den ändringen att jämväl två suppleanter måtte medgivas
närvarorätt,
samt i de likalydande motionerna I: 720 och II: 875 att riksdagen måtte
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 119 uttala att fackrepresentationen
i skolstyrelserna skall i fråga om de ordinarie fackrepresentanterna
bibehållas vid nuvarande utformning men att den generella närvarorätten
för suppleant till fackrepresentant i skolstyrelsen må slopas.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.
Inledning
I anslutning till sina beslut i fråga om skolreformen gav 1962 års riksdag
genom skrivelse (nr 334) Kungl. Maj :t till känna vissa synpunkter beträffande
fackrepresentationen i de kommunala skolstyrelserna. Riksdagen anhöll
att Kungl. Maj:t till övervägande upptog frågan om en begränsning av
antalet fackrepresentanter samt så snart ske kunde för riksdagen framBihaiuj
till riksdagens protokoll 1963.5 samt. 2 and. Xr 10
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
lade förslag i denna riktning. Därjämte ifrågasatte riksdagen om inte senare
till förnyat övervägande borde upptagas formerna för samarbetet mellan
styrelserna och skolornas befattningshavare.
Den av riksdagen väckta frågan har beretls inom ecklesiastikdepartementet.
överläggningar i saken har ägt rum mellan företrädare för departementet,
a ena sidan, samt berörda kommunförbund och personalorganisationer,
å andra sidan.
Gällande bestämmelser
I 16 § första stycket skollagen den 6, juni 1962 (nr 319) föreskrives, att
skolchefen skall närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning
av denna och äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten
och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Beträffande rätt
för andra än skolchefen alt på detta sätt deltaga i sådana sammanträden
äger enligt andra stycket av nämnda paragraf Konungen förordna.
Bestämmelserna om fackrepresentationen har meddelats i 2 kap. 5_12 §§
skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) och dessa bestämmelser innehåller i
korthet följande. Rätt att på samma sätt som skolchefen närvara vid skolstyrelsens
och dess avdelningars sammanträden tillkommer högst tre rektorer
vid skolor under skolstyrelsen, dock endast en för var och en av tre
särskilt angivna grupper av skolor, samt dessutom, allt efter skolväsendets
omfattning, minst en och högst tre lärare. Därjämte må utses suppleanter,
dock högst till samma antal som representanterna. Suppleant har rätt att
näi\ara, även om han ej kallats att inträda, dock ej vid avdelningssammanträde.
Vid handläggning av ärende rörande skolhälsovård eller skolhygieniska
förhållanden i övrigt skall skolläkaren vara fackrepresentant. Finnes
flera rektorer inom samma grupp utses representanten och suppleanten
genom val. Lärarrepresentanterna och suppleanterna utses genom val bland
de lärare som valdagen innehar anställning under skolstyrelsen.
Kan två eller flera skolläkare komma i fråga utser skolstyrelsen fackrepresentant.
Tjänstgöringstiden för samtliga fackrepresentanter är densamma som
för ledamot av skolstyrelsen, fyra år. Ledamot eller suppleant i skolstyrelsen
må ej vara fackrepresentant.
Skolchef och fackrepresentant må ej närvara vid behandling av ärende
som rör honom personligen eller någon honom närstående. Fackrepresentant
äger vidare ej närvara vid behandling av ärende om tillsättning, åtal
eller disciplinär bestraffning, om ärendet rör skolchef eller annan skolledare
och fackrepresentant för lärarna ej heller om ärendet rör lärare.
Av intresse i förevarande sammanhang är även föreskriften i 2 kap. 13 §
skolstadgan, enligt vilken viktigare ärende rörande viss skolenhet ej må avgöras
av skolstyrelsen utan att rektor beretts tillfälle att yttra sig.
De nuvarande reglerna om fackrepresentationen motsvarar med smärre
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1003
3
jämkningar de bestämmelser, som före den 1 juli 1962 återfunnits i 1950
års skolstyrelselag (nr 614) och 1958 års folkskolestadga (nr 399) och vilka
grundades på beslut av 1956 års riksdag i samband med dess antagande av
skolstyrelsereformen (prop. nr 182, sammansatt konstitutions- och statsutskotts
utlåtande nr 1, rskr. nr 420).
Frågans behandling vid 1956 års riksdag
De av 1956 års riksdag antagna principerna för regleringen av fackrepresentationen
i skolstyrelsen överensstämde i sina huvuddrag med de förslag,
som härutinnan framlagts av 1951 års skolstyrelseutredning (SOU 1955: 31
s. 82—83). Som motivering till sina förslag framhöll utredningen, att fackmännen
sedan gammalt haft en stark ställning i skolstyrelserna, där skolledarna
antingen varit självskrivna ledamöter eller fungerat som föredragande
och sekreterare. Det påpekades, att den fackliga skolledarens deltagande i
skolstyrelsearbetet inte betingades endast av behovet av att ha en sekreterare
och föredragande utan också av nödvändigheten att vid frågornas behandling
ha tillgång till den särskilda sakkunskap han besatt. Lärarrepresentationen
innebar en förstärkning av denna sakkunskap men tjänade också till
att ge skolstyrelsen kontakt med skolans dagliga verksamhet, samtidigt som
kåren genom sin representation kunde bli informerad om den beslutande
myndighetens motivering och inställning till olika frågor rörande skolan.
Fackrepresentationens omfattning ansåg utredningen kunna diskuteras, men
att den bibehölls ansåg den vara ofrånkomligt, inte minst med tanke på de
förutsättningar för ett verkligt samarbete, betydelsefullt för alla berörda
parter, som därigenom skapades.
Vid remissbehandlingen av skolstyrelseutredningens förslag föranledde
förslaget om fackrepresentation vissa erinringar (se prop. nr 182/1956 s.
51 —53).
I propositionen (s. 62—63) anförde föredragande departementschefen:
Min uppfattning på denna punkt är närmast, att fackmännen i styrelsen,
vilka enligt utredningens förslag i större kommuner skall kunna uppgå till
sju stycken, kan bli mera dominerande än som egentligen är önskvärt, om
man ser saken från den sidan att skolstyrelserna är förtroendevalda lekmannaorgan
och bör fungera som sådana. Om man vill överväga att minska
fackmannainslaget i förhållande till vad utredningen föreslagit, synes man
emellertid endast kunna diskutera en reduktion av antalet representanter
för lärarkåren. Beträffande dessa förhåller det sig otvivelaktigt på det sättet,
som Landskommunernas förbund påpekar, att de ursprungliga motiven
för lärarrepresentationen i skolstyrelsen icke längre gäller, sedan skolledarinstitutionen
utbyggts att omfatta i det närmaste alla kommuner. Klart är
också, att lärarrepresentationen icke kan ha till syfte att ge skolstyrelsen
karaktär av samarbetsnämnd. Att helt horltaga lärarrepresentationen tror
jag emellertid skulle innebära en förlust för skolan. På detta område har
inom det obligatoriska skolväsendet utbildats en tradition, som det finns all
anledning att föra vidare. Även vid läroverken och de högre kommunala sko
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1063
lorna samt, sedan 1955, också vid yrkesskolorna, är lärarkåren i viss utsträckning
representerad i skolstyrelserna. Det tänkbara alternativet till
utredningens förslag skulle således vara, att låta en lärare inom varje kommun
företräda lärarsynpunkterna i skolstyrelsen. Även om en sådan anordning
skulle vara praktisk från vissa synpunkter, är jag dock icke nu beredd
att förorda eu dylik lösning, då det skulle vara verklighetsfrämmande att
bortse från att förhållandena för närvarande icke är sådana, att lärarna
inom en kommun med flera skolformer eller stadier betraktar sig som en
enhetlig kår med sammanfallande intressen och önskemål i så stor utsträckning,
att de med bortseende från kategoritillhörighet skulle anse sig på tillfredsställande
sätt företrädda av en enda representant i skolstyrelsen. Jag
anser, att denna omständighet bör tillmätas betydelse, när man bedömer
frågan om lärarrepresentationen, och finner att hänsyn härtill har tagits i
utredningens förslag på ett sätt som för lärarnas del får anses vara fullt tillfredsställande.
Man kan kanske anse, att en ökning av representationen från en till två
lärare icke skulle behövas i de fall, där endast folkskolan i sin nuvarande
utformning tills vidare kommer att finnas. Med hänsyn dels till att det för
närvarande inom folkskolan är vanligt att en folkskollärare och en småskollärare
är ordinarie representant respektive suppleant och att båda är
närvarande vid styrelsesammanträdena, dels ock till att lärarrepresentationen
i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt eljest skulle kunna bli väsentligt
olika, bör emellertid utredningens förslag, som bl. a. innebär att suppleant
för kårrepresentant icke skall äga rätt att deltaga i sammanträde samtidigt
med ordinarie representant, vinna tillämpning även i detta avseende
om det förverkligas.
Ehuru jag funnit förslagen om fackmannadeltagande i skolstyrelsen i
vissa fall kunna leda till en väl vidlyftig representation, synes utredningen
med hänsyn till de därmed förenade svårigheterna ha löst problemet på ett
sätt, som tills vidare bör i huvudsak godtagas. Kraven på eu utöver utredningens
förslag vidgad rätt för lärare och skolledare att deltaga i skolstyrelsens
eller dess avdelningars sammanträden anser jag däremot icke böra
tillmötesgås. Det är visserligen riktigt, som bl. a. skolöverstyrelsen framhållit,
att viktigare ärenden rörande viss skola eller skolform icke bör avgöras
utan att vederbörande skolledare och lärare haft tillfälle att inför styrelsen
framföra sina synpunkter. Likaså kan det anses vara lämpligt, att
normalt mer än en lärarrepresentant deltager i exempelvis undervisningsavdelningens
sammanträden. Jag delar emellertid utredningens mening, att det
bör ankomma på skolstyrelsen själv eller dess avdelningar att bedöma, i vilken
utsträckning det för styrelsearbetet är lämpligt att söka vidare kontakter
med företrädarna för olika facksynpunkter än dem, som enligt det av
mig biträdda utredningsförslaget skall sökas. Jag erinrar om att styrelsens
och avdelningarnas frihet på denna punkt givetvis är obegränsad.
Frågan om fackrepresentationerna behandlades i följande motioner vid
1956 års riksdag, nämligen I: 613 av herr Ohlon, de likalydande I: 614 och
II: 813 av respektive herr Arrhén in. fl. samt fröken Wetterström ävensom
II: 808 av herr Rimås och fröken Vinge.
I motionerna I: 613, I: 614 och II: 813 hemställdes, att riksdagen måtte
besluta, att ärende berörande viss skola eller dess lärarkår icke finge upptagas
till behandling med mindre skolans rektor och/eller representant för
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963 5
lärarkåren beretts tillfälle att deltaga i sammanträdet. 1 motionen II: 808
föreslogs att skolledare och lärare vid viss skola skulle kallas när viktigare
fråga rörande denna skola eller lärarkåren behandlades samt yrkades därjämte
att skolledar- och lärarkårerna skulle vara representerade i skolstyrelsens
avdelningar ävensom att suppleant för kårrepresentant skulle aga
rätt deltaga i sammanträde samtidigt med ordinarie representant, så att de
bereddes möjlighet att kontinuerligt följa ärendenas behandling.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 1 s. 112—113), i vilket jämväl
behandlades ovan återgivna motionsvis framförda yrkanden, anförde sammansatta
konstitutions- och statsutskottet följande:
Vissa skäl talar för de av motionärerna framförda synpunkterna. Fackrepresentationen
utgör ett värdefullt inslag i styrelsearbetet och är, inte
minst med tanke på de förutsättningar för ett verkligt samarbete som dangenom
skapas, betydelsefullt för alla parter. Därtill kommer att enligt 19d2
års provisoriska skolstyrelselagstiftning den ordningen gäller, att vederbörande
skolledare äger närvara vid sammanträde. Emellertid kan, som departementschefen
framhållit, fackmannadeltagandet, särskilt i större kommuner,
medföra en alltför vidlyftig representation. Icke sällan torde det vara
till fyllest, att facksynpunkterna framföres av skolchefen eller ordinarie representanter
för skolledare och lärare. Det torde dock kunna förutsättas, att
då viktigare ärende berörande viss skola kommer upp till behandling, vederbörande
skolchef ser till, att i den män så påkallas berörd rektor eller någon
av lärarna kallas. Det synes utskottet sålunda, som om motionärerna overbetonat
farhågorna beträffande fackrepresentationens möjligheter att gora
sitt gällande. Utskottet, som finner de av motionärerna framförda synpunkterna
i och för sig beaktansvärda, anser dock, att tillräckliga skäl icke före
ligger att på sätt motionärerna yrkat binda skolstyrelserna med fasta regler
i''förevarande hänseende. Ett i motionen 11:808 framfört yrkande om rätt
för suppleant för lärarrepresentant att deltaga i sammanträde samtidigt med
ordinarie representant kan utskottet tillstyrka på så sätt, att härvidlag böi
tillämpas samma regler som enligt kommunallagen gäller i fråga om suppleants
rätt att närvara vid sammanträde med kommunens styrelse. Utskottet
utgår från att den ordinarie fackrepresentationen även avser skolstyrelsens
avdelningar.
Frågans behandling vid 1962 års riksdag
1 proposition (nr 136/1962) med förslag till skollag in. in. föreslogs ingen
ändring av de tidigare antagna principerna för fackrepresentationen i skolstyrelsen.
Vid riksdagsbehandlingen väcktes emellertid på denna punkt elt
flertal motionsyrkanden.
I de likalydande motionerna I: 712 och II: 853 av respektive herr Andersson,
Carl-Albert, och herr Johansson i Södertälje m. fl. yrkades att riksdagen
måtte uttala alt den nuvarande särskilda rektors- och lärarrepresentalionen
i skolstyrelsen borde upphöra. I de likalydande motionerna I - 714
och 11:850 av herr Bergh, Ragnar, och fröken Ljungberg, respektive herr
Haeggblom in. fl. hemställdes alt riksdagen måtte uttala att lärare och and
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
ra fackrepresentanter för skolan skulle äga rätt att deltaga i skolstyrelsens
sammanträden i samma utsträckning som dittills. 1 de likalydande motionerna
I: 715 och II: 855 av respektive herr Carlsson, Eric, m. fl. och herr
Larsson i Luttra in. fl. hemställdes att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam prövning av fackrepresentationen, syftande till en begränsning
härav till skolchefen och en representant för lärarkåren i dess
helhet, varjämte efter mönster av företagsnämnderna fackmannamässiga
synpunkter skulle kunna tillföras styrelserna genom kollegierna eller, i större
kommuner, genom ett för kollegierna gemensamt organ, benämnt kollegienämnd.
I motionen II: 854 av herr Larsson i Hedenäset in. fl. yrkades att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att vid fastställande
av skolstadga måtte tillses, dels att i skolstyrelserna ej finge förekomma annan
fast fackrepresentation än skolchefen, dels ock att möjlighet för skolstyrelserna
att vid behandling av särskild fråga till sig adjungera rektor, lärare
eller annan person med speciell kännedom om den aktuella frågan på
lämpligt sätt anvisades.
I sitt utlåtande (nr 2 s. 33) anförde särskilda utskottet:
Till stöd för yrkandena om fackrepresentationens avskaffande anföres i
motionerna saval principiella som praktiska skäl. I det förra hänseendet göres
galiande att den fackrepresentation, som förekommer i skolstyrelsen och
som saknar motsvarighet inom den primärkommunala förvaltningen i övngt,
stnder mot principen om kommunal självstyrelse och är oförenlig med
uppfattningen att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet. Vidare
sages fackrepresentationen medföra prakiskta olägenheter så till vida att
sammantradena tynges genom det stora antalet närvarande personer, enoms
andighet som orsakat att systemet med arbete på avdelningar delvis inte
motsvarat forvantningarna. Det behov av fackkunskap som erfordras och
som ar sa värdefull for skolstyrelsen att tillgodogöra sig kan enligt motionärernas
mening, i den mån den inte tillföres styrelsen genom skolchefen
in lamtas genom att styrelsen vid behov tillkallar rektorer eller lärare eller
inhamtar yttrande från kollegiet.
Fackrepresentationen i dess nuvarande form trädde i funktion 1958 i
samband med att en genomgripande omdaning av skolväsendets yttre organisation
agde rum bl. a. genom att förvaltningen av flertalet skolformer såsom
en förberedelse for det kommande reformarbetet på skolans område
samlades under en gemensam kommunal skolstyrelse. Den tämligen stora
f nr,.? S°m J,ePresentationen erhöll förestavades av önskemålet att med
fullföljande av aldre tradition bibehålla kontakt mellan förvaltningen och
den inom de olika skojorna under skolstyrelsen förefintliga pedagogiska erarenheten,
som inte återfanns samlad hos eu enhetlig personalkår. Dessa
»aw-rbäii 1 f''aSCnU,''Sa, delar alltfort äga sin giltighet och kan i viss mån sä&as
erhalla förnyad aktualitet genom att i samband med den nu pågående
reformen ytterhgare skolformer inordnas under skolstyrelsen. Med hänsyn
haitill och till att systemet med fackrepresentation i den nuvarande formen
vård i tdlampning endast en förhållandevis kort tid är utskottet inte berett
ioresla, att fackrepresentationen nu upptages till förnyat övervägande
En vid utskottets utlåtande fogad reservation av herrar Lars Larsson
Torsten Andersson, Wiklund i Öjebyn, Blidfors, Larsson i Hedenäset och
Johansson i Södertälje utmynnade i hemställan av innebörd att fackre
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963 7
presentationen avskaffades. I motiveringen för denna hemställan anfördes
följande:
Enligt utskottets mening kan från skilda synpunkter tungt vägande invändningar
göras mot det nuvarande systemet med fackrepresentation i
skolstyrelsen. I främsta rummet gör sig härvidlag gällande de betänkligheter,
som med hänsyn till principen om kommunal självstyrelse i och föi
sig kan anföras mot att företrädare för en stor grupp anställda under styrelsen
skall vara tillförsäkrade rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens
eller dess avdelningars sammanträden utan annan begränsning än som
sammanhänger med vissa ärendens speciella natur. Denna anordning saknar
för närvarande motstycke inom övriga sektorer av den kommunala
förvaltningen, där man soin regel tillför kommunala nämnder och styrelser
erforderlig fackinsikt på andra vägar, såsom genom föredragning av
sakkunnig personal eller inhämtande av yttranden. För ledamöternas i skolstyrelsen
‘del är närvaron av fackrepresentanter, i synnerhet till det stora
aiital som den gällande ordningen medger, ägnad att begränsa möjligheterna
till en fri och otvungen handläggning av ärendena, vilket innebär risk
för att viktiga frågor om skolan och medborgarnas utbildning blir avgjorda
utan fullt beaktande av att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet.
Med den uppläggning systemet fått blir det ytterst beroende pa fackrepresentanterna
själva att avgöra i vilken omfattning de skall begagna
sig av sin rätt att närvara och därmed bereda styrelsen möjlighet att tillgodogöra
sig sakkunskap på det pedagogiska området. Någon skyldighet
för rektor eller lärare att i egenskap av fackrepresentant infinna sig vid
skolstyrelsens sammanträden har nämligen inte föreskrivits. Sannolikt har
detta medverkat till att på sina håll tendensen gått i den riktningen, att
lärarrepresentanterna uppfattats och uppfattat sig själva som partsrepresentanter;
härmed har man avlägsnat sig ganska långt från den grundtanke
på vilken fackrepresentationen bygger. Lärarnas intresse av att inför styrelsen
få framföra speciella önskemål och synpunkter i egenskap av anställda
torde i dagens läge långt effektivare och bättre kunna tillvaratagas
av fackliga organisationer och företagsnämnder.
I sammanhanget bör även erinras om att skolstyrelsens behov av fackinsikt
på andra områden än det pedagogiska, såsom när det gäller den
psykologiska och kurativa verksamheten, inte ansetts böra tillgodoses i en
motsvarande ordning, vilket kan sägas vara ett uttryck för bristande konsekvens.
Systemets orimlighet visar sig också just i den avsevärda omfattning
en efter dessa principer fullt genomförd fackrepresentation skulle få.
Även åtskilliga praktiska olägenheter har påvisats vara förenade med
den nuvarande fackrepresentationen. Det stora antalet fackrepresentanter,
i kommuner där skolväsendet omfattar flera skolformer är representanterna
ofta flera än ledamöterna, gör skolstyrelsen till ett oproportionerligt
stort organ till men för effektiviteten i arbetet. Den tungroddhet i handläggningsformerna,
som fackrepresentationen medfört, är oförenlig med
vad man rörande skolstyrelsens organisation i övrigt anfört i fråga om
önskemålet att hålla antalet ledamöter på en förhållandevis låg nivå, syftande
till att erhålla smidiga former för arbetet. Det i detta syfte tillskapade
systemet med avdelningar har också på grund av fackrepresentationens
storlek inte visat sig uppfylla de förväntningar som ställts.
Bland de motiv som anförts till stöd för fackrepresentationen har särskilt
framhållits önskemålet afl underlätta eu smidig övergång till det år
1958 genomförda nya systemet för skolans lokala ledning med olikartade
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
skolor sammanförda under en gemensam skolstyrelse. Denna synpunkt
maste i dagens lage anses ha spelat ut sin roll i och med att förhållandena
stabiliserats och skolväsendet av allt flera kommit att betraktas som en enhet
i stort.
utskottets uppfattning är det en självfallen angelägenhet att skolstyrelsen
liksom alla andra kommunala styrelser och nämnder inom skilda
verksamhetsgrenar tillföres den sakkunskap som erfordras för fullgörandet
av arbetsuppgifterna. Ett lämpligt avvägt samspel mellan lek mannastyre
och fackkunskap är av stor betydelse inom kommunalförvaltninge,
n ’aman?let och bör även ges möjlighet att komma till sin rätt inom
skolförvaltningen. I överensstämmelse med strävandena att vinna enhetliga
toimer för kommunal förvaltning bör detta önskemål i fortsättningen tillgodoses
pa ett sätt som inte avviker från vad i allmänhet gäller. För skolans
del kan nämligen inte längre anses föreligga sådana speciella omständigheter,
som i förevarande avseende motiverat en särreglering Skolstyrelsens
behov av sakkunnig hjälp bör därför tillgodoses, utom genom
den uppgift skolchefen redan nu har att fullgöra härvidlag eller genom åligf
’"n nf St-y,''''el??n at.t 1 viktiSare ärenden rörande viss skola bereda rekrX
t;!I1''all1e att, yttra S1§> 1 den Ordningen, att styrelsen i den mån det är
pa sallat skall kunna kalla rektorer, lärare och annan personal för alt tillhandaga
med upplysningar eller inhämta yttranden från kollegier. Pedagogisk
sakkunskap torde även kunna komma skolstyrelsen till godo genom
olika slags framställningar, som lärarkårerna kan göra.
\id behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut, i det att
forsta kammaren godkände utskottets utlåtande, medan andra kammaren
biföll reservationen. Första kammarens beslut fattades med 69 röster mot
62 (10 ledamöter avstod och 10 var frånvarande) och andra kammarens
beslut med 134 röster mot 80 (12 avstod och 6 var frånvarande).
I ett i anledning av de skiljaktiga besluten avgivet, av riksdagen godkänt
memorial (nr 8) hemställde särskilda utskottet att kamrarna måtte, samtuiigt
som de biföll propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
löljande synpunkter:
Md övervägande av möjligheterna till en sammanjämkning av kamrarnas
menmgar har utskottet haft att söka åstadkomma en lösning som i rimlig
grad tillgodoser de syften varpå vardera kammarens ställningstagande bvgj
r'' utskottet har darfor funnit sig böra föreslå att den i lagförslaget uppagna
bestämmelsen om bemyndigande för Kungl. Maj it att förord na om
tackrepiesentation nu bibehålies. Därjämte vill utskottet förorda, att eu
begravning av antalet fackrepresentanter överväges. Det torde få ankomiua
pa kungl. Mai:t att. sedan erfnrrJpriicfa -_______••_____
-»vn • . .. , 1 _ c», uti luiuc u anKom
pa
Kungl. Maj:t att, sedan erforderliga undersökningar och övervägansa
snart ske kan för riksdagen framlägga förslag i denna rikt
-
den gjorts
ning.
Utskottet vill understryka betydelsen av att ett förtroendefullt samarbete
agei mm mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare. Formerna för
ctetta samarbete synes senare ånyo böra övervägas under beaktande av principerna
för den kommunala förvaltningen, behovet av pedagogisk sakkunskap
i skolstyrelsen samt befattningshavarnas tjänsteställning
Departementschefen anförde bl. a.:
Med anledning av riksdagens uttalanden (1962) har de aktualiserade
spörsmålen rörande fackrepresentationen närmare övervägts inom eckle
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1063
9
siastikdepartementet. Dessa överväganden har lett fram till ett förslag till
lösning som avser att tillgodose det av riksdagen i första hand framförda
önskemålet om eu begränsning av fackrepresentationens omfattning. Förslaget
innebär i korthet att nuvarande antal rektors- och lärarrepresentanter
i princip bibehålies — alltså högst tre från vardera personalkategorien
jämte suppleanter för dem. Den åsyftade begränsningen erhålles därigenom
att rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av
denna skall tillkomma endast en representant för rektorerna och en representant
för lärarna, varvid det skall ankomma på representanterna själva
att utvälja vem av dem som skall inställa sig. För att kunna ta ställning
till denna fråga skall fackrepresentanterna i förväg erhålla uppgift om de
ärenden som beräknas förekomma vid sammanträdet, och de bör också få
de upplysningar i övrigt, som lämpligen kan lämnas. Samtidigt föreslås
borttagande av den hittillsvarande rätten för fackrepresentanteras suppleanter
att närvara vid sammanträden även i sådana fall då de inte inträder
såsom representanter. Resultatet av förslaget blir således att, frånsett de
ärenden i vilka skolläkaren skall deltaga, regelmässigt högst två fackrepresentanter
får rätt att närvara vid sammanträde.
Beträffande detta förslag har överläggningar hållits mellan företrädare
för ecklesiastikdepartementet samt representanter för Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisation. De båda kommunförbunden
har därvid förklarat sig inte vilja motsätta sig att förslaget
genomföres i nuvarande läge, men samtidigt har förbunden med instämmande
i de principiella invändningar som framförts mot fackrepresentationen
velat understryka, att den företagna ändringen endast får betraktas
som en övergångsanordning i avvaktan på en slutgiltig lösning av frågan
om formerna för samarbetet mellan skolstyrelsen och den pedagogiska fackkunskapen.
Från personalorganisationernas sida har till förslaget intagits
en negativ ståndpunkt, byggande på uppfattningen att mot fackrepresentationen
framförda invändningar inte kan anses utgöra skäl för en ändring
i enlighet med förslaget. Samtidigt framhålles det utomordentliga värde
för skolan som ligger i den av närvarorätten garanterade möjligheten till
kontinuerlig personlig kontakt mellan lekmännen och fackkunskapen. Personalorganisationerna
har emellertid förklarat sig beredda att, i det läge
som uppstått genom riksdagens uttalade önskemål om en begränsning av
fackrepresentationen, föreslå ett slopande av suppleanternas närvarorätt.
Innan jag för egen del går att närmare behandla de nu aktualiserade frågorna
vill jag erinra om det självklara förhållandet, att det är hänsynen till
skolans eget bästa som skall bilda utgångspunkten vid bedömningen av vilka
lösningar av dessa frågor på kortare och längre sikt som skall kunna
uppnås. Denna omständighet sedd i belysning av de ifrågavarande spörsmålens
starkt kontroversiella natur gör bedömningen vansklig, och detta synes
mig motivera att man inte omedelbart söker nå eu mera slutgiltig lösning
utan söker sig fram i etapper. Delta torde också vara riksdagens mening.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
Av riksdagens ställningstagande synes nämligen den slutsatsen kunna dragas,
att en förutsättningslös omprövning av fackrepresentationen i dess helhet,
i syfte att eventuellt ersätta den med andra former för samarbetet mellan
lekmännen och pedagogerna, enligt riksdagens mening inte är omedelbart
påkallad. Det finns också några andra omständigheter som talar mot
att i nuvarande läge överväga mera vittsyftande förändringar. Det bör erinras
om att systemet med representationen, sådant det utformades år 1956
och trädde i tillämpning år 1958, hittills inte varit i funktion ens under en
hel mandatperiod för ledamotskap i skolstyrelsen. Skolstyrelsen kommer
under tiden för grundskolans genomförande i kommunerna att få bära en
stor del av ansvaret för denna verksamhet, och det är därför av största vikt
att samarbetet mellan skolans ledning och dess personal utvecklas och fördjupas
under ömsesidigt förtroende. Åtgärder som innebär större förändringar
berörande styrelsens organisation och verksamhetsformer kan befaras
motverka en gynnsam ordning härvidlag, särskilt om de vidtages under det
inledande skedet av uppbyggnadstiden. Innan mera genomgripande förändringar
överväges, anser jag det därför vara befogat att ännu någon tid avvakta
ytterligare erfarenheter. De hittillsvarande erfarenheterna av fackrepresentationen
visar emellertid, att denna, som man också befarade redan
år 1956, i många fall blivit alltför vidlyftig. Härpå har effektiviteten i skolstyrelsernas
arbete blivit lidande, framför allt genom tungroddheten i arbetsformerna
men delvis kanske också genom att överbalanseringen på fackmannasidan
på sina håll givit upphov till irritation och konflikter. Av stor
betydelse särskilt med tanke på behandlingen av grundskolefrågorna under
uppbyggnadstiden finner jag vara att det tillkommer sådana samarbetsformer,
som inte endast eliminerar olägenheterna med det hittillsvarande systemet
utan också främjar goda samarbetsförhållanden. Vad som behövs är ett
effektivt och ömsesidigt verkande instrument för utbyte av information och
synpunkter mellan skolstyrelserna och fackkunskapens företrädare. Uppnåendet
av detta mål är inte beroende främst av hur samarbetet författningsregleras
utan fastmera av de berörda organens och befattningshavarnas samarbetsvilja
och deras beredvillighet att, med bortseende från egna eller gruppens
intressen, samverka till främjande av sådana arbetsresultat, som från
skolans och undervisningens synpunkt är de bästa möjliga.
I nuvarande läge synes det mest angeläget att för undanröjande av vissa
olägenheter med gällande system i enlighet med riksdagens önskemål överväga
en begränsning av fackrepresentationen under iakttagande samtidigt
av att de fördelar denna har inte går förlorade. Det förut omnämnda förslaget
synes mig innebära en möjlig lösning av detta problem, eftersom det i
sig tillgodoser båda dessa önskemål. Jag vill därför förorda att det lägges till
grund för en ändring av bestämmelserna om fackrepresentationen. Fackrepresentationens
omfattning är, såsom förut antytts, betingad av önskvärdheten
att få en allsidig representation, helst så att samtliga skolformer under
skolstyrelsen blir representerade. Härav synes följa att man inte bör begränsa
fackrepresentationen genom minskning av det antal representanter
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1003
11
som skall utses. Det bör sålunda liksom hittills kunna finnas en grupp fackrepresentanter
för vardera av kategorierna rektorer och lärare, utsedda i den
nuvarande ordningen och alltså med beaktande av vilka skolformer som i det
enskilda fallet sorterar under skolstyrelsen. Förslaget tillgodoser i stället
syftemålet med riksdagens beslut genom att vissa jämkningar göres i fråga
om hur samarbetet mellan skolstyrelsen och fackrepresentanterna organiseras.
Förslaget innebär nämligen att endast en representant för vardera av
rektors- och lärarkåren skall ha rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen
eller avdelning av denna. Härigenom blir de för varje kategori utsedda
representanterna att betrakta mera som ett organ för samarbete med
skolstyrelsen än som ett antal enskilda representanter. Med hänsyn till syftet
med fackrepresentationen kan det enligt min mening inte heller anses
nödvändigt att samtliga utsedda representanter alltid är närvarande vid sammanträdena.
Den stora fördelen med detta förslag är att de olägenheter som
varit förknippade med representationens stora omfång i huvudsak undanröjes.
En sådan effekt torde inte kunna erhållas enbart genom slopandet av
närvarorätten för suppleanterna.
För att tillgodose det av begränsningen av närvarorätten föranledda större
behovet av informativ verksamhet från skolstyrelsens sida föreslås, att fackrepresentanterna
skall erhålla, utom underrättelse om tiden för skolstyrelsens
och dess avdelningars sammanträden, uppgifter om vilka ärenden som
beräknas skola förekomma till handläggning. Dessutom böra de informeras
om ärendena i ungefär samma omfattning som tillämpas beträffande skolstyrelsens
egna ledamöter. På grundval av de informationer som sålunda erhållits
och efter övervägande sinsemellan bör fackrepresentanterna därefter
bestämma hur de skall låta företräda sig vid sammanträdet. Jag kan för egen
del acceptera att en sådan ordning införes, särskilt som den synes mig kunna
inte bara kompensera bortfallet av de kontaktmöjligheter som begränsningen
av närvarorätten innebär utan även visa vägen till etablerande av andra
former för samarbete mellan skolstyrelsen och dess fackrepresentanter än
som består i kontakten på sammanträdena.
För att undvika de olägenheter som är förenade med att representantskapet
växlar under ett sammanträde är det självfallet lämpligast att en och
samma representant är närvarande under hela sammanträdet, och en sådan
ordning får förutsättas bli den vanligaste. Ä andra sidan bör ett absolut
hinder inte uppställas för utbyten under pågående sammanträde, ty sådana
kan ibland vara motiverade av särskilda omständigheter.
Jag vill i anslutning till den nu föreslagna ändrade ordningen påpeka alt
denna inte inverkar på skolstyrelsens eller dess avdelningars möjligheter att,
utöver vad som enligt förslaget skall ske i enlighet med vad i allmänhet gäller
söka kontakt med företrädare för olika facksynpunkter.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963
Utskottet
Vid riksdagens behandling år 1962 av motionsvis väckta frågor rörande
avskaffandet eller bibehållandet av fackrepresentationen i de kommunala
skolstyrelserna stannade kamrarna i olika beslut, varefter riksdagen, sedan
sammanjämkning skett, i skrivelse (nr 334) till Kungl. Maj :t anhöll att
Kungl. Maj :t till övervägande måtte upptaga frågan om en begränsning av
antalet fackrepresentanter samt efter erforderliga undersökningar och överväganden
så snart ske kunde för riksdagen framlägga förslag i denna riktning.
Riksdagen underströk i sin skrivelse betydelsen av att ett förtroendefullt
samarbete ägde rum mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare
samt uttalade att formerna för detta samarbete senare syntes böra övervägas
under beaktande av principen för den kommunala förvaltningen, behovet
av pedagogisk sakkunskap i skolstyrelsen och befattningshavarnas tjänsteställning.
I förevarande proposition föreslår Kungl. Maj :t sådan ändring
beträffande fackrepresentationen i skolstyrelserna, att rätt att närvara och
yttra sig vid skolstyrelsens eller dess avdelningars sammanträden skall för
det fall att två eller flera fackrepresentanter finnes för skolledarna och lärarna
tillkomma i stället för samtliga fackrepresentanter endast en sådan
representant för vardera gruppen. Vidare föreslås slopad den nuvarande
rätten för fackrepresentanternas suppleanter att även om de icke inträder i
stället för representanterna närvara vid sammanträden.
Utskottet vill erinra om, att såväl principiella som praktiska invändningar
i tidigare riksdagsdebatter har anförts mot den nuvarande fackrepresentationen.
Enligt utskottets mening tar det i föreliggande proposition
framlagda förslaget hänsyn såväl till den framförda kritiken som till det
förhållandet att det successiva utbyggandet av grundskolan kräver ett fortsatt
förtroendefullt samarbete mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare.
Ett sådant samarbete synes utskottet utgöra en av förutsättningarna
för en tillfredställande lösning av de många problem, arbetet för skolans omdanande
otvivelaktigt kommer att medföra. När grundskolan genomförts
torde tillräckliga erfarenheter av fackrepresentationens roll och omfattning
ha vunnits för att en slutgiltig ställning till frågan skall kunna tagas.
Den främsta praktiska olägenheten med det hittillsvarande systemet torde
vara den tungroddhet i arbetsformerna, som föreligger genom överbalanseringen
på fackmannasidan. Denna olägenhet synes dock på ett i stort sett
tillfredsställande sätt ha avhjälpts genom det i propositionen framlagda förslaget
om begränsning av närvarorätten för fackrepresentanterna och deras
suppleanter vid skolstyrelsens eller dess avdelningars sammanträden. Förslaget
står enligt utskottet i överensstämmelse med de önskemål riksdagen
givit uttryck åt i sin skrivelse vid 1962 års riksdag. De i motionerna I: 719
och 1: 720 samt II: 874 och II: 875 föreslagna begränsningarna av fackrepresentanternas
respektive deras suppleanters närvarorätt vid skolstyrel
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 ur 1903
13
sens eller dess avdelningars sammanträden får visserligen likaledes anses
syfta till åstadkommandet av en smidigare samarbetsform mellan skolstyrelsen
och skolans befattningshavare men torde likväl icke på samma sätt som
det i propositionen framlagda förslaget tillmötesgå de önskemål, riksdagen
i detta hänseende givit uttryck åt i sin skrivelse av år 1962.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 719 och I: 720
samt 11:874 och 11:875 måtte godkänna av Ivungl. Maj:t
i propositionen nr 119 föreslagna ändrade grunder för fackrepresentationen
i skolstyrelserna.
Stockholm den 3 maj 1963
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Damström,
fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Erik Olsson,
Dahl, Källqvist och fröken Stenberg*; samt
från andra kammaren: herrar Spångberg*, Andersson i Linköping,
Magnusson i Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund,
Hammar, Braconier, Westberg och Larsson i Borrby*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 6306(11