Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1961

Utlåtande 1961:Ku10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1961

15

Nr 10

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om viss ändring av traktamentsbestämmelserna i stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

I den till konstitutionsutskottet hänvisade motionen nr 15 i första kammaren
av herr Spetz hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i stadgan den 21 januari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande att traktamente måtte beräknas för hel månad eller för
dygn med belopp i hela krontal, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta härför erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I 23 § riksdagsordningen stadgas, att ledamot av riksdagen äger av statsmedel
åtnjuta arvode och reseersättning samt att närmare bestämmelser
därom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga.
Lagrummet fick sin nuvarande lydelse år 1941, och samma år antogs stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Genom en vid
1954 års riksdag beslutad revision av denna stadga uppdelades arvodet dels
i ett beskattningsbart grundarvode och dels i kostnadsersättning, vilken
jämlikt särskilt stadgande i kommunalskattelagen (32 § 3 mom.) icke var
skattepliktig inkomst.

På förslag av konstitutionsutskottet (1957: 18) tillsattes år 1957 en utredning
under ordförandeskap av landshövding Bergquist och i övrigt bestående
av representanter för arbetsmarknadens parter med uppdrag att
utreda frågan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande och
därmed sammanhängande frågor.

Utredningen föreslog att traktamenten liksom arvoden till riksdagsmän
skulle konstrueras som ett årsbelopp för det normala riksdagsåret. Dess
storlek skulle bestämmas i anslutning till den reglering som skett i 7 §
1 mom. tilläggsbestämmelser till allmänna lönereglementet. Biksdagsmännen
uppdelades av utredningen i tre grupper beroende på avståndet från
vederbörandes hemort till riksdagshuset. För de närmast boende (zon 1)
avsågs inget traktamente utgå, medan ett lägre respektive högre traktamente
beräknades för riksdagsmän boende inom zon 2 och 3. Utbetalning av
traktamenten tänktes ske månadsvis med två tredjedelar under vårsessionen
och en tredjedel under höstsessionen. Det underströks uttryckligen
att förslaget beträffande traktamenten liksom arvoden byggde på förut -

16 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1961

sättningen att riksdagssessionens längd i stort sett blev av den omfattning,
som varit regel under 1950-talet, d. v. s. ungefär 200 dagar. Ansågs någon
väsentlig förändring i detta hänseende böra komma till stånd, borde frågan
om ersättningarnas storlek på nytt omprövas. Skulle riksdagen inkallas till
extra session under tiden 1/6—15/10 avsågs ett ytterligare traktamentsbelopp
utgå beräknat efter särskilda grunder.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(1959: 18) med anledning av utredningens förslag, att det med hänsyn till
riksdagsarbetets speciella karaktär ej borde komma i fråga att utforma
traktamentsreglerna i direkt anknytning till vad som gäller för statstjänstemännen.
Även den av utredningen föreslagna zonindelningen kritiserades av
utskottet, som föreslog att ett enhetligt traktamente för alla riksdagsmän
bosatta utanför stockholmsregionen borde utgå. Kanslideputerade gavs
dock möjlighet att i gränsfall bevilja viss traktamentsersättning även åt
riksdagsmän bosatta inom stockholmsområdet. Liksom beträffande arvodet
borde kanslideputerade och talmännen ha möjlighet att anpassa traktamentsbeloppet
i huvudsak efter den utveckling, som förekommer för löntagare.
Sådan jämkning har senare förekommit, och traktamentsersättning
utgår numera med 585 kronor för hel riksdagsmånad, häri inbegripet även
extrasession.

Utskottet. Enligt utskottets mening lärer någon oklarhet icke kunna råda
beträffande innebörden av nu gällande bestämmelser om traktamentsersättning
för riksdagsledamöter. Beräkning av ersättningens storlek för del av
månad sker, liksom fallet är inom den statliga förvaltningen, genom division
av månadsbeloppet med det antal dagar, som ingår i respektive månad.
Någon ändring i detta beräkningssätt finner utskottet ej påkallad. Vad
motionären i övrigt anfört finner utskottet ej heller föranleda något förslag
från utskottets sida till ändring i gällande bestämmelser.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen I: 15 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 7 mars 1961

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson*, Damström,
Ollén, OIsén, Sveningsson, Erik Olsson, Hedblom, Dahl och Källqvist;
samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping,
Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i Halmstad,
Nilsson i Östersund, Hammar, Svenungsson och Enskog*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.