Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196-'/ (Utlåtande 1964:Ku10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196-''/

Nr 10

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om förstärkning av skyddet för valhemligheten i samband
med allmänna val.

I den till konstitutionsutskottet hänvisade motionen nr 304 i andra kammaren
av herrar Anners och Björkman hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag
till ytterligare förstärkning av skyddet för valhemligheten i samband med
de allmänna valen».

Motionärerna förordar en utsträckning av skyddet för valhemligheten till
att omfatta även i vad mån en röstberättigad begagnat sin rösträtt, genom
inskränkning av röstlängdens offentlighet. Beträffande motiveringen får
utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

Gällande bestämmelser. Vallagstiftningen innehåller ett flertal bestämmelser
i syfte att trygga valhemligheten. Därmed avses allenast, att ingen
skall kunna erhålla insyn i hur den enskilde väljaren röstar. Hänvisas må
särskilt till de likalydande bestämmelserna i 60 § lagen om val till riksdagen
och 26 § kommunala vallagen, att i vallokal skall till lämpligt antal
finnas avskilda platser, »avsedda att möjliggöra för väljaren att med valhemlighetens
bevarande inlägga sin valsedel i valkuvert». Däremot uppställer
vallagstiftningen icke något hinder mot att utröna, om en enskild
röstberättigad utövat sin rösträtt eller icke. Tvärtom följer av offentlighetsgrundsatsens
utformning, att ingen kan förvägras att göra sig underrättad
i detta hänseende genom de till grund för rösträttens utövande liggande
handlingarna, vid val till andra kammaren eller kommunala val sålunda
den avprickade röstlängden.

Röstlängd är offentlig handling enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Offentligheten torde inträda i och med att röstlängden avsänts eller avlämnats
på sätt i 39 § första stycket lagen om val till riksdagen och 9 § första
stycket kommunala vallagen sägs, sålunda senast den 30 juni varje år. I
de nämnda lagrummens andra stycken utsäges, att envar äger under behörig
tillsyn taga del av röstlängden ävensom göra avskrift därav. Enligt
följande stadganden skall upprättad röstlängd vara framlagd för granskning
under viss tid samt underkastas särskilt anmärknings- och besvärsförfarande.
Enligt 52 § lagen om val till riksdagen och 10 § kommunala

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 5 samt. 2 avd. t\’r 10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196i

vallagen skall den därefter lända till efterrättelse, till dess ny röstlängd
upprättats. Dess giltighetstid är sålunda i princip ett år.

Historik. Röstlängderna tillskapades i samband med 1909 års lag om val
till riksdagen. Särskilt stadgande om röstlängdernas offentlighet upptogs
icke däri. över huvud berördes icke spörsmålet i samband med tillkomsten
av nämnda lag. Det upptogs emellertid vid 1914 års B-riksdag. Vid granskningen
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning fäste sig lagutskottet
(uti. 2) särskilt vid två ärenden, avseende myndighets vägran att på begäran
förete röstlängd. Utskottet uttalade, att det vid vallagens stiftande
otvivelaktigt avsetts, att röstlängd skulle vara offentlig handling. Detta
framgick även av lagens närmare bestämmelser om röstlängderna. Dessa
syntes emellertid, såsom de båda anmärkta ärendena utvisade, icke medföra
erforderlig trygghet för att offentligheten blev iakttagen även under
tid, då röstlängd icke var framlagd för särskild granskning. Med hänsyn
till längdens betydelse syntes det vara av vikt, att vallagens bestämmelser
blev förtydligade på denna punkt. Då det ej ankom på utskottet att därutinnan
väcka förslag, ville utskottet fästa riksdagens uppmärksamhet på
förhållandet. Utlåtandet föranledde konstitutionsutskottet vid samma riksdag
(mem. 4) att med begagnande av dess särskilda initiativrätt framlägga
förslag i ämnet. Utskottet anslöt sig till lagutskottets uppfattning, att
det vid vallagens tillkomst måste ha ansetts självklart, att röstlängden
skulle vara offentlig handling. Med hänsyn till dess grundläggande betydelse
för rösträttens utövande måste det enligt utskottet betraktas som ett
allvarligt missförhållande, att en annan mening gjort sig gällande bland
myndigheter, som hade sig anförtrodd vård och uppsikt över röstlängder.
En uttrycklig bestämmelse om offentligheten syntes därför av behovet påkallad.
En sådan föreslogs upptagen i vallagen. Sedan riksdagen antagit det
framlagda lagförslaget och även Kungl. Maj :t godkänt detsamma, företogs
lagändring samma år.

Det stadgande, som sålunda tillkom 1914, överfördes sedermera med oförändrad
avfattning och placering till nu gällande lag om val till riksdagen
såsom 39 § andra stycket. Det har ej ändrats och icke heller upptagits
till särskilda överväganden efter 1914. För dess innehåll liksom för motsvarande
stadgande i kommunala vallagen har ovan redogjorts.

Motionen. Motionärerna framhåller, att möjligheterna att utröna, vilka
som utövat rösträtt vid allmänt val, kan utnyttjas för påtryckningar gentemot
sådana röstberättigade, som underlåtit att rösta. Det skall även ha
förekommit, att valförrättare ansett sig skyldig att under pågående valförrättning
upplysa, om viss person röstat eller icke. Att väljare på detta sätt
kan utsättas för påtryckningar utgör enligt motionärerna missförhållanden,
som bör undanröjas genom en utvidgning av skyddet för valhemligheten
till att avse även i vad mån en röstberättigad utövat sin rösträtt. Lämpligen
kunde detta ske genom ett stadgande i lagen om inskränkningar i rätten

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196b

att utbekomma allmänna handlingar, enligt vilket avprickad röstlängd icke
skulle få utlämnas, där icke med hänsyn till det ändamål, för vilket utlämnande
åstundades, och omständigheterna i övrigt trygghet kunde anses
vara för handen, att den icke komme att missbrukas genom yppande, huruvida
viss person utövat rösträtt eller icke. Motionärerna uttalar, att något
bärande skäl icke föreligger för att en avprickad röstlängd skall hållas tillgänglig
för allmänheten. Dess enda funktion vore att möjliggöra för valförrättaren
att kontrollera, dels under själva valförrättningen, att ingen röstar
mer än en gång, dels vid sammanräkningen, att antalet valkuvert stämmer
med antalet avprickningar i längden.

Utskottet. Skyddet för valhemligheten är, som i det föregående framhållits,
begränsat till att avse, hur de enskilda väljarna röstat. Envar kan sålunda
göra sig underrättad, om en enskild person röstat. Detta kan vid val till
andra kammaren och kommunala val inhämtas ur den avprickade röstlängden,
vilken är offentlig handling.

Som redogörelsen ovan visat, ansågs det vid röstlängdernas införande
självklart, att dessa skulle vara offentliga. Till undanröjande av varje möjlighet
till tvekan härvidlag upptogs 1914, vid sidan av tryckfrihetsförordningens
bestämmelser, ett uttryckligt stadgande i lagen om val till riksdagen,
enligt vilket envar skall äga taga del av röstlängd. Dennas grundläggande
betydelse för den politiska rösträttens utövande ansågs motivera en
sådan särskild bestämmelse. Motsvarande stadganden har därefter, utan att
bliva föremål för närmare överväganden, intagits i senare lagstiftning om
både val till riksdagen och kommunala val.

Att röstlängd är offentlig handling är ej ett uttryck allenast för den allmänna
offentlighetsgrundsatsen utan även för vallagstiftningens speciella
hänsyn. Denna bygger sålunda på grundprincipen, att valförrättning skall
vara offentlig, med möjlighet till full insyn från allmänheten men med väl
garanterat skydd för valhemligheten i dess förut angivna betydelse. Sålunda
sker både röstavgivningen, den preliminära rösträkningen och den slutliga
sammanräkningen inför öppna dörrar. Ett led i detta system är, att även
röstlängd, som ligger till grund för valet, skall vara offentlig handling. Avsikten
med dessa bestämmelser är att skapa starka garantier för förrättade
vals äkthet och mot obehöriga förfaranden.

Enligt utskottets mening är det icke möjligt att på något sätt inskränka
den offentlighet vid valförrättning, som tillhör vallagstiftningens grundprinciper.
Såvitt möjligt fullständiga garantier måste upprätthållas mot obehöriga
förfaranden. Av största vikt är även, att allmänheten hyser fullt förtroende
för valförrättningens korrekthet. Det framstår därför som otänkbart,
att avprickning av röstande sker i en handling, som är undandragen offentligheten.
Sådan avprickning sker både under röstavgivningen och, med avseende
å poströster, vid sammanräkningen. Att röstlängden även måste vara

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196i

offentlig vid den preliminära rösträkningen är tydligt, då kontrollmöjligheter
eljest skulle saknas.

Redan den omständigheten, att röstlängd sålunda måste vara offentlig
under en valförrättnings alla led, föranleder enligt utskottets mening, att det
syfte, som avses med förevarande motioner, icke kan tillgodoses. Utskottet
hemställer därför,

att motionen II: 304 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 7 april 1963

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Olsén, Erik Olsson, Dahl och fröken Stenberg; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen*, Magnusson i
Tumhult, Larsson i Luttra, Nilsson i Östersund, Braconier, Alemyr*, Keijer*,
Andersson i Storfors och Johansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid justeringen

Reservation

av fru Segerstedt Wiberg, fröken Stenberg, herrar von Friesen, Magnusson
i Tumhult, Braconier och Keijer, vilka anfört:

Såsom motionärerna framhållit föreligger starka skäl för att utvidga
skyddet för valhemligheten till att avse även om den enskilde röstberättigade
utövat sin rösträtt eller ej. Att envar kan inhämta upplysningar i detta
hänseende ur den avprickade röstlängden kan medföra betydande olägenheter.
Den som avstått från att rösta kan sålunda bliva utsatt för påtryckningar
och obehag. Av gällande regler om röstlängds offentlighet följer rentav,
att en valförrättare kan bliva skyldig att under pågående val lämna upplysningar,
i vad mån enskilda personer röstat eller icke. Att påtryckningar
kan på detta sätt möjliggöras under själva valdagen framstår som särskilt
stötande. Det bör även beaktas, att underlåtenheten att rösta ofta kan utgöra
ett slags valhandling, jämförlig med att avgiva blank röst.

Hur en lagstiftning bör utformas, som tillgodoser det med motionen avsedda
syftet, är en fråga, vars lösning otvivelaktigt är förenad med vanskligheter.
Särskilt måste uppenbarligen beaktas det starka offentlighetsintres -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 196b

se, som anknyter till valförrättningen som sådan, för att värna om valets
äkthet och skapa garantier mot obehöriga förfaranden. Den av motionärerna
anvisade vägen synes emellertid kunna vara framkomlig. Ett sådant stadgande
i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
som åsyftas i motionen, skulle tvivelsutan böra så tillämpas, att erforderlig
kontroll av valförrättningens behöriga fortgång icke hindrades.
Stadgandets avfattning borde giva uttryck härför.

Enligt vår mening bör sålunda en utredning komma till stånd rörande en
sådan förstärkning av skyddet för valhemligheten, som åsyftas med förevarande
motioner. Vi anser, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 304, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och
förslag till ytterligare förstärkning av skyddet för valhemligheten
i samband med de allmänna valen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152