Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o C

Utlåtande 1897:Ku6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o C.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1897, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
införande af bestämmelse, att ledamot af statsrådet ej
må vara riksdagsman, samt vidtagande af häraf föranledda
ändringar i grundlagarne.

_ Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 155, hvilken
blifvit hänvisad till konstitutionsutskottet, har herr Ola Persson i Rinkaby
hemstält, »att Riksdagen måtte besluta sådana ändringar i gällande
grundlagar, att statsråd icke tillika får vara riksdagsman)),
dill stöd för denna hemställan har motionären anfört:

Förnekas kunde ju icke, att ofta regering och Riksdag komme att
sta emot hvarandra såsom bevakande motsatta eller åtminstone i viss
man skilda intressen. Äfven om regeringen på det hela befunne sig i
samklang med Riksdagen, så uppstode allt som oftast frågor af än mindre,
än större betydelse, uti hvilka konungamagten och folkmagten egde olika
ståndpunkter och intressen att bevaka. Ått då dessa båda magter inom
staten skulle representeras af samma person, kunde icke gerna vara
principenligt. Och om en enskild person utsåges att vara folkrepresentant,
skedde detta naturligtvis alltid under förutsättning, att han alltjemt
skulle vara i tillfälle att föra sina kommittenters talan oberoende
af andra hänsyn än deras intressen; men om han kort derefter antoge
Bill. tät Riksd. Frat. 1897. .7 Sand. 6 Käft. (Ko H.)

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

kallelse till Konungens rådsbord, upphörde hans sjelfständighet, och han
blefve satt att bevaka intressen, som åtminstone kunde vara andra än
dem han af sina kommittenter safts att bevaka. Härigenom hade ju utan
sitt eget förvållande de väljande för tiden intill nästa val på sätt och
vis förlorat sin representant och saknade möjlighet att skaffa sig en ny,
som oberoende af andra hänsyn kunde föra deras talan.

Detta kunde icke vara förmånligt för vare sig konungamagten,
Riksdagen eller den enskilde riksdagsmannen, som komme i en sådan
situation. Och minst af allt bidroge ett sådant förhållande till stärkande
af den aktning, utan hvilken ingen statsmagt kunde med nödigstyrka
fungera. Af en sådan ändring i detta hänseende kunde någon
olägenhet så mycket mindre uppstå, som statsråden i hvarje fall hade
rätt att när helst de önskade och det behöfdes deltaga i kamrarnes
öfverläggningar, och den princip, hvarpå motionärens framställningvore
grundad, vore redan i vår statsförfattning erkänd, ehuru endast
delvis genomförd, i det att statsråd icke finge deltaga i utskott.

Motionären utgår i sin framställning från den uppfattningen, att
regering och Riksdag gent emot hvarandra bevaka motsatta eller skilda
intressen. Denna uppfattning kan utskottet så mycket mindre dela, som
utskottet måste fasthålla dervid, att regering och representation i samfält
arbete för förverkligande af statens ändamål böra ledas af eu
gemensam sträfvan att rätt bedöma, hvad som bäst kan främja statens
väl. Hvarje medel, som under detta gemensamma arbete kan bidraga
att befordra samförståndet mellan regering och representation, bör sålunda
anses godt och nyttigt.

Ett sådant medel till samförstånd och samarbete anser utskottet
vara den möjlighet, som för närvarande finnes för en valkrets att lemna
riksdagsmannakallet åt en ledamot af statsrådet. På samma gång en
regeringsmedlems inväljande i Riksdagen utgör en yttring af valmännens
förtroende icke allenast för den valde personligen utan äfven
för regeringen, bör nemligen genom statsrådsledamotens direkta deltagande
i riksdagsarbetet en lifligare samverkan kunna uppstå mellan
regering och representation, hvilken samverkan icke gerna kan annat
än lända till fromma för detta arbete.

Genom bifall till motionärens förslag skulle emellertid en sådan
möjlighet till ökad samverkan mellan regering och representation blifva
af skuren.

På grund häraf och då utskottet, i likhet med hvad konstitutionsutskottet
vid 1887 års riksdag i sitt utlåtande n:o 15, med anledning

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

af en motion af liknande innehåll som den nn ifrågavarande, yttrade,
icke kan finna något giltigt skäl, på grund hvaraf ledamot af statsrådet
skulle mer än hvarje annan svensk medborgare vara i saknad af rättighet
att kunna till riksdagsman väljas, får utskottet hemställa,

att herr Perssons förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 april 1897.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Johnsson; samt

af herr Ljungman beträffande utskottets motivering.

Herrar Dalin, Väldin och C. A. Andersson från Malmö hafva begärt
få här antecknadt, att de ej deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.