Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9

Utlåtande 1892:Ku9

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1892, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 23 riksdagsordningen.

Hvarje ledamot af Riksdagens Andra Kammare åtnjuter, enligt § 23 riksdagsordningen,
af statsmedel ersättning för resekostnad till och från Riksdagen
samt arfvode af 1,200 kronor för hel lagtima riksdag, men i de fall, att antingen
Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans,
eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen innan
fyra månader af dess sammanträde förflutit, eller riksdagen sammanträder i
följd deraf att Konungen, med upplösande af riksdag, förordnat om nya val,
så ock under urtima riksdag, undfår kammarens ledamot, jemte resekostnadsersättning,
i dagtraktamente tio kronor, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt
1,200 kronor.

I afseende å dessa riksdagsmannaarfvoden anför herr G. Andersson i
en inom Första Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad motion,
n:o 31, att de af Andra Kammarens ledamöter, som ej vore bosatta i Stockholm,
naturligen kände tyngden af riksdagsbesväret långt mera än de i hufvudstaden
boende, då ju dessa icke behöfde lemna hemorten under riksdagen
och således kunde till ganska väsentlig del sköta, jemte riksdagsgöromålen,
äfven egna angelägenheter; och då vid bestämmande af arfvoden till ledamöter
i komitéer, som af Kongl. Maj:t tillsattes, i allmänhet gjorts gällande
den praxis, att ledamot, som varit bosatt inom Stockholm, tillagts hälften så
stort arfvode som öfriga ledamöter, borde derför, enligt motionärens åsigt,
enahanda grund äfven tillämpas vid bestämmande af arfvode åt ledamöterna
Bill. till liiksd. Prat. 1892. 3 Rami, 9 Höft. (N:o 9.)

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o ■-).

åt'' Riksdagens Andra Kammare. Arfvodets belopp borde nemligen vara bestämdt
med hänsyn dertill, att det motsvarade riksdagsmannens verkliga kostnad
eller uppoffringar för uppdragets utförande, men det borde icke vara
större, än hvad nämndt blifvit, på det att icke personer skulle dragas till
riksdagsmannaskapet för arfvodets skull. Det belopp, som genom förslagets
antagande skulle inbesparas åt statsverket, komme att utgöra 14,400 kronor
årligen.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt föreslår motionären, att
Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändring af § 23 riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 23.

Mom. 1. Ledamot af Andra Kammaren, som icke är bosatt i stad,
der Riksdag hålles, åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till
och frän riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra riksdaler för hvarje
lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser riksdag, innan
den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår
från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde
förflutit, så ock under urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jemte
resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må
öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra riksdaler. Ledamot af Andra
Kammaren, som är bosatt i stad, der Riksdag hålles, åtnjuter af statsmedel
i arfvode eller i dagtraktamente, der sådant eger rum, hälften af hvad ofvan
är sagdt.

Mom. 2. Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig af arfvodet
ett belopp, som motsvarar det honom enligt nästföregående moment tillkommande
dagtraktamente.

Utskottet finner det visserligen icke kunna bestridas, att ledamot af
Andra Kammaren, som har sitt hemvist i stad, der riksdag hålles, icke behöfver
i sin egenskap af riksdagsman vidkännas några särskilda utgifter för
bostad och uppehälle i samma stad. Men då riksdagsmannauppdragets fullgörande
i många fall icke kan förenas med embete eller tjenst eller annan
verksamhet, som af en i sådan stad boende riksdagsman till äfventyrs innehafves,
samt eljest alltid medför uppoffringar, hvilkas betydelse och storlek
för den ene riksdagsmannen i förhållande till den andre svårligen lärer
kunna bedömas, torde giltiga skäl förefinnas för bibehållande af den hos oss,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

likasom i allmänhet i de länder, der riksdagsmannaarvode gifves, antagna
grundsats om lika arfvode åt alla de ledamöter af riksdagen, som för
riksdagsmannabefattningens utöfvande åtnjuta ersättning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med anmärkande tillika,,
att motionären i sitt ändringsförslag af förbiseende, såsom han inom utskottet
tillkännagifvit, uteslutit det förlidet år stadgade tillägg till ifrågavarande §,
afseende arfvodesberäkningen för det fall att riksdagen sammanträder i följd
deraf att Konungen, med upplösande af riksdag, förordnat om nya val, får
utskottet hemställa,

att herr Anderssons motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 april 1892.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservation

af herrar Beryius, Alin, Gustaf Berg, Kajerdt, friherre Wrangel von
Brehmer, G. Andersson och Hedin, som hemstält, att Riksdagen måtte såsom
hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 23 riksdagsordningen:

§ 23.

7. Ledamot af Andra Kammaren, som icke är bosatt i stad, der
Riksdag hålles, åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från
riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima
riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser riksdag, innan den varit
fyra månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin
befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit,
eller riksdagen sammanträder i följd deraf att Konungen, med upplösande af
riksdag, förordnat, om nya val, så ock under urtima riksdag, kammarens

4 KonstitutionsutskottetS Utlåtande N:o 9.

ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler,
hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra riksdaler.
Ledamot af Andra Kammaren, som är bosatt i stad, der Riksdag hålles,
åtnjuter af statsmedel i arfvode eller i dagtraktamente, der sådant eg er rum,
hälften af hvad ofvan är sagdt.

2. Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig af arfvodet ett
belopp, som motsvarar det honom enligt nästföregående moment tillkommande
dagtraktamente.

Herrar von Strokirch och Samzelius hafva velat tillkännagifva, att de
ej öfvervarit behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Herr Billing har jemväl begärt att här få antecknadt, att han ej
deltagit i ärendets slutliga behandling.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1892.