Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1890:Ku9 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 april 1890, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,
åsyftande förändrade bestämmelser om vilkoren för valrätt
till Andra Kammaren.

Motioner i ofvan angifna syfte hafva vid innevarande riksdag blifvit
väckta inom Första Kammaren af herr Mankell, n:o 46, samt inom
Andra Kammaren af herr P. Waldenström, n:o 21, af herr C. G. Bruse,
n:o 70, af herr P. G. Petersson i Brystorp, n:o 106, af herr J. A.
Johansson i Strömsberg, n:o 112, af herr A. F. Broström, n:o 116, samt
af herr F. G. Björck, n:o 131.

I dessa motioner föreslås:

af herr Mankell:

att Riksdagen för sin del måtte antaga till ^vilande för grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändringar af nedannämnda
paragrafer i riksdagsordningen:

Nuvarande lydelse:

§ 14-

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, en hvar kommun, der han bosatt är, hvarje
i kommunens allmänna angelägen- svensk medborgare från och med
Bih. till Riksd. Prot. 1890. 3 Sami. 7 Saft. 1

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

heter röstberättigad man, hvilken
antingen eget eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler,
eller för lifstid eller för minst fem
år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde,ej understigande sextusen
riksdaler, eller ock erlägger
till staten bevillning för en till minst
åttahundra riksdaler uppskattad årlig
inkomst.

§ u

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som böra innehålla
anteckning om dem, hvilka
enligt 14 § valrätt tillkommer.

Riksdagsmarmabefattning kan endast
af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman erkännas
O. S. V.

Föreslagen lydelse:

början af kalenderåret, efter det
han fylt tjuguett år.

Ej må valrätt utöfvas af:

a) den som står under förmynderskap
;

b) den som till borgenärer all
sin egendom afträdt och icke, på
sätt lag förmår, gitter visa, att han
från deras kraf befriad är;

c) den som för vanfrejdande
brott är under tilltal, eller blifvit
för sådant brott till ansvar dömd
eller under framtid stäld;

d) den som är förlustig medborgerligt
förtroende eller förklarats
ovärdig att inför rätta föra
andras talan;

e) den som blifvit förvunnen
att hafva vid riksdagsmannaval med
penningar eller gåfvor sökt värfva
röster, eller mot vedergällning afgifvit
sin röst, eller genom våld
eller hot stört valfriheten.

mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de längder öfver valberättigade
vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af kommunalnämnder
eller magistrater böra
upprättas.

26.

Utgår.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

af herr Waldenström:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta samt för Riksdagen till grundlagsenlig
behandling förelägga förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,
som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af den
politiska valrätten;

af herr Bruse:

att § 14 riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst niohundra kronor,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde ej understigande femtusenfemhundra kronor eller
ock erlägger till staten bevillning för en till minst sjuhundra kronor
uppskattad årlig inkomst ;

af herr Petersson:

att 14 § riksdagsordningen måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, enhvar i
kommunens angelägenheter röstberättigad man;

af herr Johansson:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t ville efter föregående utredning inför densamma framlägga förslag
till ändrad lydelse af 14 § riksdagsordningen i syfte att bereda
valrätt till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare och delegare
i bostadsföreningar, så snart deras innehafvande lägenheter eller bostadsandelar
uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor;

af herr Broström:

att Riksdagen måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande förändrade lydelse af 14 § i riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde ej understigande tretusen riksdaler, eller ock erlägger
till staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst; samt

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

af herr Björck:

att Riksdagen måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande förändrade lydelse af 14 § riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,
eller tör lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande tretusen riksdaler, eller ock är
uppskattad till en årlig inkomst af minst femhundra riksdaler, samt i
rätt tid betalt sin påförda skatt.

Af de ofvan nämnda förslagen ansluter sig det, som framstälts af
herr Johansson, närmast till nu gällande bestämmelser i förevarande
afseende. Motionären åsyftar dermed allenast en utsträckning af rätten
att deltaga i val till riksdagsman i Andra Kammaren till vissa
klasser, hvilka nu äro derifrån uteslutna, ehuru de, enligt motionärens
åsigt, innehafva eu förmögenhetsställning, fullt motsvarande den, som
enligt § 14 riksdagsordningen erfordras för valrätt till Andra Kammaren.
Motionären anser nemligen, att såväl s. k. lägenhetsinnehafvare
som delegare i bostadsföreningar, om deras lägenheter eller bostadsandelar
uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor, intaga
en ställning i samhället fullt jemförlig med den, som innehafves
af de röstberättigade, smärre fastighetsegarne, och att denna ekonomiska
likställighet äfven rimligtvis bör leda till en motsvarande grad
af politisk jemlikhet. Det är ej fullt , klart hvilka motionären betecknar
med uttrycket »s. k. lägenhetsinnehafvare», men då han tydligen
förutsätter, att den »s. k. lägenhetsinnehafvaren» är egare af
fast egendom, antager utskottet, att han dermed afser att beteckna
den som eger en byggnad, men ej tillika med eganderätt innehar tomten,
utan dertill endast har nyttjanderätt på viss, längre eller kortare,
eller på obestämd tid. Dylik lägenhet anses nemligen ej såsom fast
egendom i den bemärkelse, hvari detta ord enligt riksdagsordningen
eller i privaträttsligt hänseende bör fattas, ehuru den i bevillningsstadgan
benämnes fastighet. Utskottet delar emellertid ej motionärens
åsigt, att eganderätt till en byggnad, hvarmed ej är förenad eganderätt
till den jord, hvarå den är uppförd, kan anses innebära den mera

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

tryggade och oberoende ställning, som föranledt grundlagsstiftaren att
låta ett så ringa fastighetsvärde som 1,000 kronor medföra valrätt,
helst vida strängare vilkor äro uppstäda för arrendator rösträtt. På
denna grund och enär hvad motionären föreslagit beträffande delegare i
bostadsföreningar i alla händelser ej för det närvarande torde böra
föranleda ändringar i grundlagen, då lagar till reglerande af dylika
föreningars rättsförhållanden äro under utarbetande, anser utskottet, att
i fråga varande motion ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

De af herrar Bruse, Petersson, Broström och Björck i ofvanomförmälda
motioner framstälda förslag öfverensstämma deruti, att de
samtliga afse en nedsättning i census för valrätt till Andra Kammaren.
Det af herr Petersson framstälda förslaget, angifver visserligen icke
uttryckligen någon viss förmögenhetsställning såsom vilkor för rätten
att deltaga i valen till Riksdagens Andra Kammare. En fordran derpå
ligger dock innesluten i de af motionären använda ordalagen, ty, enligt
kommunalförordningarna, jemförda med bevillningsstadgan, är ingen
annan »i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad» än den,
som antingen eger fast egendom af minst 100 kronors taxeringsvärde
eller arrenderar jordbruksfastighet af minst samma taxeringsvärde eller
har en årlig inkomst af minst 500 kronor. Berättigandet att välja
riksdagsman till Andra Kammaren skulle således äfven efter herr Peterssons
motion blifva beroende på en viss census. I och med påvisande
häraf torde lätteligen inses, i hvilka afseenden de väckta motionerna
afvika dels sins emellan, dels ock från nu gällande stadganden angående
politisk rösträtt. Jemte berörda nedsättning i census för valrätt
föreslår herr Björck äfven dels den förändring i redaktionen af § 14
riksdagsordningen att i stället för satsen: :»erlägger till staten bevillning
för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst»
skulle införas satsen: »är uppskattad till en årlig inkomst af minst
femhundra riksdaler», dels ett tillägg till samma paragraf, innehållande
att ej annan än den, som i rätt tid betalt sin påförda skatt, skulle ega
att utöfva rösträtt.

Då utskottet upprepade gånger och senast vid riksdagarne 1888
och 1889 utförligt framlagt de skäl, som, enligt utskottets förmenande,
tala emot ett nedflyttande af de gränser, förmögenhetsbestämmelserna
i § 14 riksdagsordningen sätta för valrätt till Andra Kammaren, och
då inga nya omständigheter af beskaffenhet att verka en förändring i
utskottets uppfattning af hithörande frågor sedan sist förflutna riksdag
tillkommit, anser sig utskottet nu böra allenast i korthet angifva de

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

vigtigaste skälen emot en förändring af grundlagen uti ifrågavarande
rigtning.

Ehuru hvarje på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning
för utöfvande af medborgerliga rättigheter i viss mån är godtycklig,
då den icke framgår ur någon allmängiltig princip, synes utskottet
den uppfattning dock eg a giltighet, att en någorlunda tryggad ekonomisk
ställning innebär, om ej en säkerhet, dock en sannolikhet för ett
mera sjelfständigt deltagande i det politiska lifvet, äfvensom för den
mognad i omdöme och erfarenhet, utan hvilka samhällsordningens lugn
lätt kan sättas på spel. Den förmögenhetsställning, som af denna anledning
vid representationsförändringens genomförande bestämdes för
valrätt till riksdagsman, sammanföll temligen nära med den, som gifvit.
ledamöterna i de forna borgare- och bondestånden rätt till deltagande
i riksdagsmannaval. På grund af penningevärdets fall äro emellertid
de förmögenhetsbestämmelser, som återfinnas i § 14 riksdagsordningen,
nu lättare att uppfylla än vid tiden för deras fastställande, och i sjelfva
verket är, enligt utskottets åsigt, den gällande valcensus så låg, att
dess uppnående ej kan anses vara förenadt med allt för stora svårigheter
för dem bland de från valrätt uteslutna, hos hvilka en allvarlig
sträfvan för deltagande i det politiska lifvet verkligen förefinnes. Det
visar sig också att i valmanscorpsen, sådan den med nu gällande valcensus
faktiskt ter sig, den stora förmögenhetens representanter ingalunda
ega öfvervigt. Af 256,168 valberättigade på landet år 1885
voro 163,437 egare af fastigheter från 1,000 till 10,000 kronors värde;
och samma år beherskades valen i städerna, med några ytterst få undantag,
af egarne af fastigheter, taxerade från 1,000 till 10,000 kronor,
i förening med dem, som skattade för en inkomst af 800 intill
1,800 kronor, således de inkomstbelopp, för hvilka bevillningsafdrag
ansetts böra i lag medgifvas. En ej ringa ökning af de valberättigades
antal skulle derjemte säkerligen inträda, om hvar och en behörigen
uppskattades efter sin verkliga inkomst eller förmögenhet, och
en dylik uppskattning synes numera lättare kunna låta sig verkställas,
då det s. k. existensminimum på senare tiden i ej obetydlig mån höjts.

Gent emot sträfvandet att nedsätta census för inkomst till femhundra
kronor, vill utskottet dessutom erinra derom, att då det belopp,
hvilket såsom bevillningsfritt får från den uppskattade inkomsten afdragas,
kan uppgå ända till sexhundrafemtio kronor, det ingalunda är säkert,
att inkomst af femhundra kronor eller ens af sexhundra kronor komme
att medföra rösträtt, om man nemligen vill bibehålla stadgandet, att
den röstberättigade skall erlägga bevillning till staten. Ty föreligga

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

omständigheter, som berättiga till afdrag, kan detta sättas så högt, att
något belopp, för hvilket bevillning skall ega ruin, icke återstår.

Då således enligt utskottets åsigt de gällande bestämmelserna uti
ifrågavarande afseenden äro väl egnade att betrygga en normal och
sund utveckling af vårt konstitutionella lif, anser utskottet sig icke
böra tillstyrka förevarande af motionärerna föreslagna ändringar i § 14
riksdagsordningen.

Ej heller hvad herr Björck, såsom ofvan anmärkts, ytterligare
föreslagit till ändring af § 14 riksdagsordningen, synes utskottet böra
föranleda någon Riksdagens åtgärd, då de ifrågasatta ändringarne ej
kunna anses vara af behofvet påkallade.

Herr Mankell har i sitt, i ofvanberörda motion framstälda förslag
till ändrade bestämmelser angående valrätten till Andra Kammaren
helt och hållet frångått den grund, hvarpå riksdagsordningens § 14 är
bygd, och borttagit hvarje bestämmelse om en viss census. Han anser,
att, då alla medborgare hafva att betala de skatter, som erfordras för
de gemensamma behofven, alla också böra ega att tillsätta de ombud,
som vid riksdagen skola bevaka såväl de särskilda medborgarnas som
samhällets gemensamma intressen. Ej ens fordran på erläggande af
direkt skatt till staten bör, enligt motionärens åsigt, uppställas såsom
vilkor för valrätt, ty då skatternas hufvuddel utgöres af de indirekta
skatterna, hvilka drabba alla, synes det obilligt att göra erläggandet
af skattens mindre del till vilkor för valrätten. Då allas intressen
inom representationen skola bevakas, så måste, enligt motionärens
mening, äfven alla hafva samma rätt att åtminstone utse ombud till
Andra Kammaren, och motionären föreslår för den skull, att, med
vissa inskränkningar, hvarje svensk medborgare skall ega valrätt från
och med början af kalenderåret efter det han fylt 21 år.

Motionären, som sålunda anser att valrätten i regel må utöfvas af
alla myndiga män, har såsom särskilda förutsättningar för valrätt upptagit
de vilkor, som nu i § 26 riksdagsordningen finnas faststälda för
att i allmänhet någon skall kunna såsom riksdagsman godkännas. Han
har för detta ändamål, med uteslutande af sistnämnda paragraf, upptagit
dennas bestämmelser i § 14, vid hvilken redaktionsförändring
han emellertid synes hafva förbisett, att, då § 26 riksdagsordningen
nu gäller äfven ledamöter af Första Kammaren, med densammas borttagande
dessa ej längre skulle blifva underkastade de i § 26 riksdagsordningen
för deras godkännande såsom riksdagsmän uppstälda vilkor.

Utskottet kan ej dela motionärens åsigt att skyldigheten att betala
skatt eller i allmänhet att bidraga till fyllande af samhällets behof

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

står i omedelbart sammanhang med rätten att genom utöfvande af
politisk rösträtt inverka på afgörande • af samhällets vigtigaste angelägenheter.
Motionärens åsigt, konseqvent tillämpad, måste leda
derhän, att hvar och eu erkännes såsom röstberättigad, som har ett
intresse att bevaka i samhället. Hvarje inskränkning i detta afseende,
således äfven de af motionären gjorda, innebär ett medgifvande, att
det är samhällets intresse och ej någon den enskildes rätt, som bör
vara bestämmande vid fråga om hvem som skall ega politisk rösträtt.
Samhällets intresse åter synes med nödvändighet fordra, att rösträtt
ej skall utöfvas af andra än dem, hos hvilka man kan förutsätta ett
mera vaket och sjelfständigt deltagande för de allmänna angelägenheterna
— ett deltagande, som kräfves ej mindre hos valmannen än
hos den valde representanten, om ock den förres politiska verksamhet
så att säga sammanfattas i en enda betydelsefull akt. Detta är också
det mål, som lagstiftaren genom sina bestämmelser i § 14 riksdagsordningen
velat uppnå. Lämpligare bestämmelser än dessa kunna
kanske i förevarande afseende utfinnas, men utskottet är förvissadt
derom, att ett antagande af hvad motionären föreslagit ej skulle medföra
en förändring till det bättre, då deraf skulle följa, att den politiska
inagten skulle öfverflyttas i deras händer, hos hvilka i regel ej
någon politisk erfarenhet kan förväntas.

I öfrigt vill utskottet med afseende å ifrågavarande motion endast
framhålla, att konseqvensen torde hafva fordrat, att motionären
med den föreslagna ändringen äfven förbundit en framställning om
upphäfvande af skilnaden mellan städernas och landsbygdens representationsrätt,
ty från motionärens ståndpunkt torde vara svårt att
finna någon anledning, hvarför valmännen på landsbygden ej skulle
ega att representeras i lika hög grad som valmännen i städerna.

Herr Waldenström framhåller till stöd för sitt ofvan intagna förslag,
att af de myndiga män, som befinna sig under det närvarande
strecket, en stor mängd, om icke största delen, utgöres af förståndiga,
sansade och redbara personer, för hvilkas uteslutande från allt inflytande
på de politiska angelägenheterna man icke har något rimligt
skäl. Många af dessa, kunna derjemte hafva en ganska god skolbildning,
som sätter dem i stånd att bättre bedöma offentliga förhållanden
än mången annan, som har 800 kronors inkomst eller står skrifven
såsom egare af en fastighet, som ’ hel och hållen tillhör hans fordringsegare.
Detta förhållande tarfvar, enligt motionärens åsigt, en så snar
lösning som möjligt, och erfarenheten från de föregående riksdagarne
har visat, att det torde vara omöjligt för den enskilde riksdagsman -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

nen att formulera ett förslag, som skulle hafva utsigt att vinna Riksdagens
bifall.

Utskottet medgifver visserligen, att riksdagsordningens stadganden
möjliggöra, att personer kunna vara från rösträtt uteslutna, ehuru de
äro bättre i stånd att bedöma offentliga förhållanden än mången, som
eger att i riksdagsmannaval deltaga, men utskottet håller dock före,
att hvarje begränsning af den politiska rösträtten måste medföra
samma olägenhet.

Vidare vill utskottet emot motionärens förslag erinra, att om Riksdagen
skulle finna ändring nödig i fråga om riksdagsordningens bestämmelser
angående den politiska rösträtten, torde inom riksdagen
ej saknas tillräckliga krafter för de nya stadgandenas formulering.
Grunden till att intet af de mångfaldiga ändringsförslagen i ifrågavarande
afseende hittills vunnit Riksdagens bifall är, enligt utskottets
åsigt, att söka deri, att Riksdagen ej ansett en ändring nödig, och
kan utskottet för den skull ej finna skäl vara för handen att tillstyrka
det af motionären framstälda förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa, att

a) herr Mankells motion,

b) herr Waldenströms motion,

c) herr Bruses motion,

d) herr Peterssons motion,

e) herr Johanssons motion,

f) herr Broströms motion, samt

g) herr Björcks motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1890.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 3 Sami. 7 Saft.