Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1896:Ku7 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7-

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 189G, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Iiongl. Maj ds proposition
med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o och
3 § 10:o tryckfrihetsförordningen äfvensom väckt motion
om ändring af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat
Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 23, deruti Kongl. Maj:t
till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande förslag
till ändrad lydelse af 2 § 4:o och 3 § I0:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o. I grund — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll----uppenbara.

Att ej några--— femtio riksdaler.

Att sådana handlingar rörande försvarsverket, hvilkas kungörande kan
medföra våda för rikets säkerhet, och om hvilka Konungen förordnat, att
de skola hållas hemliga, icke må utlemnas eller i tryck offentliggöras.
Den häremot bryter, straffes med fängelse från och med en manad till
och med två år eller i ringare fall med böter från och med trettiotre
riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton
skillingar, och skriften konfiskeras.

lull. till Riksd. Vrot. 1890. 3 Samt. 0 Haft. (N:o 7.)

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Att, i hvad — — — femtio riksdaler.

Det skall ock — — — sexton skillingar.

Att protokoll--— sexton skillingar.

Att ingen må tillatas att, i andra fall än allmänna lagen och nu
gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af
kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,
i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända
dem till skada eller förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket
inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning
utstakar. Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt---stadgadt är.

§ 3.

10:o. Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till statens å färde
varande underhandlingar med främmande magter, eller eljest af Konungens,
i ^sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,
rads och . sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd, eller
med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag, och skriften
konfiskeras; och

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara, sedan Konungen
deremot meddelat förbud, af underrättelser om krigsmagtens ställning eller
rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter för försvaret. Den häremot
bryter, straffes efter allmän lag, om gerningen är i den med straffbelagd,
men eljest med fängelse från och med en manad till och med två år eller
i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar
till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften
konfiskeras.

De skal, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas
i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 31 januari 1896
afgifvet, så lydande yttrande:

''Inför Eders Ivongl. Maj:t får jag härmed underdånigst anmäla två
särskilda framställningar om tillägg till gällande tryckfrihetsförordning,
hvilka framställningar synas mig böra föranleda, att förslag i ämnet förelägges
Riksdagen.

I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne november har t. f. chefen
för generalstaben anfört, att i tryckfrihetsförordningen lagligt skydd sak -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 3

nades mot offentliggörandet såväl af mobiliseringsplaner och liknande försvarsverket
rörande handlingar som ock, vid krigsfara eller under krigstid,
af underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra
åtgärder eller anstalter för försvaret, hvilkas kungörande kunde medföra
våda för rikets säkerhet, och att det vore så mycket mera beklagligt, att
denna brist i lagstiftningen icke för länge sedan blifvit afhulpen, som
hemlighållandet redan under fredstid af den del utaf krigsförberedelserna,
hvilken kunde innefattas under benämningarna mobiliseringsplaner och liknande
försvarsverket rörande handlingar, vore en åtgärd sa naturlig och
nödvändig, att den måst anbefallas och vidtagas, oaktadt gällande grundlag
deråt ej gåfve stöd; och har t. f. chefen för generalstaben för ty gjort framställning
"derom, att erforderliga bestämmelser i berörda hänseenden matte
införas i tryckfrihetsförordningen.

Den sålunda begärda lagstiftningsåtgärden har redan tillförene vant

ifrågasatt. . .

I det förslag till tryckfrihetslag, som genom nådig proposition framlades
för 1887 års i januari sammanträdande Riksdag, föreslogs dels att,
om Konungen förordnat, att vissa handlingar rörande försvarsverket, hvilkas
kungörande kunde medföra våda för rikets säkerhet, skulle hallas
hemliga, sådana handlingar icke finge utlemnas eller i tryck offentliggöras,
dels att, om Konungen vid krigsfara eller under krigstid genom
offentlig kungörelse förbjudit meddelande åt allmänheten^ af underrättelser
om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter
för försvaret, sådana underrättelser icke finge i tryck offentliggöras,
dels att öfverträdelse af hvad sålunda vore stadgadt skulle bestraffas
med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller fängelse från
och med en månad till och med 2 år. Detta förslag blef som bekant x
anseende till Riksdagens upplösning icke af Riksdagen behandla^.

Sedermera väcktes vid 1893 ars riksdag af enskild motionär förslag
om tillägg dels till § 2 mom. 4 af gällande tryckfrihetsförordning af innehåll,
att" mobiliseringsplaner och dithörande handlingar rörande försvarsverket,
hvilkas kungörande Konungen funne kunna medföra vada för rikets
försvar och säkerhet och derför böra hallas hemliga, icke finge utlemnas,
och att, om sådana handlingar i tryck kungjordes, utgifvaren skulle straffas
med fängelse i högst 2 år; dels ock till 3 § 10 mom. samma förordning
i syfte att såsom missbruk af tryckfriheten skulle anses allt kungörande
i tryck af hvad som i krigstid för fienden uppenbarade krigsmagtens
ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom, och att dylik
förbrytelse skulle bestraffas enligt allmän lag samt skriften konfiskeras.

i det utlåtande, som konstitutionsutskottet afgaf i anledning af sist -

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

berörda förslag, anförde utskottet, att, då såsom undantag från den i tryckfrihetsförordningen
gifna regel, att det skall vara en hvar tillåtet att i
tryck utgifva allmänna handlingar, vore stadgadt, att protokoll hållna hos
Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål eller statsrådets protokoll
och handlingar icke kunde före 50 år efter protokollets eller handlingens
datum till tryckning befordras eller utan vederbörandes tillstånd
utbekommas, borde det, enligt utskottets uppfattning, icke råda någon tvekan
derom, att mobiliseringsplaner och dithörande handlingar, å hvilka
fastställelse af Kongl. Maj:t. meddelats, vore i tryckfrihetsförordningen skyddade
mot obehörigt offentliggörande. Deremot och särskildt med hänsyn
till föreskriften i samma förordning att alla handlingar, hvilkas offentliggörande
ej blifvit i förordningen uttryckligen förbjudet, kunde i tryck
utgifvas, vore det tvifvelaktigt, huruvida förslag till mobiliseringsplaner
eller förarbeten dertill eller sådana handlingar, som möjligen upprättades
till fullständigande af förut uppgjorda planer, kunde, innan vederbörlig
fastställelse derå kommit, undandragas allmänhetens kännedom. Utskottet
funne för ty en lagstiftningsåtgärd i ändamål att i nämnda afseende förtydliga
tryckfrihetsförordningens bestämmelser vara både behöflig och
gagnelig.

Olika meningar hade emellertid -— anförde utskottet vidare — inom
utskottet yppats dels derom, huru det skydd mot obehörigt offentliggörande,
soin åt ifrågavarande handlingar skulle beredas, lämpligast borde komma
till stånd och i tryckfrihetsförordningen uttryckas, dels ock beträffande
det ansvar, som borde följa å ett dylikt offentliggörande. Under det en
moer^nri velat stadga, att mobiliseringsplaner och dithörande handlingar ej
någonsin finge utan Konungens tillstånd utlemnas, äfvensom ansett, att å
offentliggörandet i tryck af sådana handlingar, när de skulle hållas hemliga,
ej borde följa mindre straff än fängelse, så hade en annan åsigt velat
göra gällande, att utlemnande af mobiliseringsplaner och till grund för
dem liggande handlingar skulle kunna förvägras endast i det fall, att
deyas offentliggörande blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom
förordnande af Konungen i statsrådet förbjudet; och borde enligt sistnämnda
åsigt öfverträdande! af detta förbud kunna, der omständigheterna ej vore
synnerligen försvårande, få umgällas med böter.

Beträffande det föreslagna tillägget till § 3 mom. 10 tryckfrihetsförordningen
hade inom utskottet erkänts vigten af ett lagstadgande, egnadt
att förekomma meddelande i tryck under krigstid af underrättelser om
krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder för försvaret.
Men äfven i afseende å detta stadgandes affattning hade meningsskiljaktighet
inom utskottet uppstått. Eu mening hade velat till 10 momentets

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

nuvarande lydelse foga ett tillägg af innehåll, att hvad som i samma moment
stadgats äfven skulle gälla för det fall, att någon under krigstid i tryck
kungjorde hvad som för tienden uppenbarade krigsmagtens ställning eller
rörelser eller något rådslag eller beslut derom, hvarigenom tryckfrihetsförordningens
bestämmelse i förevarande hänseende ansags komma i full
öfverensstämmelse med stadgandet i 8 kap. 9 § strafflagen. En annan
mening åter hade i nära öfverensstämmelse med den grundsats, som i tyska
presslagen fått sitt uttryck, velat åt det ifrågasatta stadgandet gifva den
affattning, att meddelande i tryck af underrättelser om krigsmagtens ställning
eller rörelser eller om andra åtgärder för försvaret skulle allenast i
det “fall anses såsom missbruk af tryckfriheten^ att Konungen vid krigsfara
eller under krig genom kungörelse förbjudit sadana underrättelsers offentliggörande;
och skulle för öfverträdelse af detta förbud stadgas särskildt
straff, som dock ej borde bestämmas svårare än böter eller fängelse.

Till följd af dessa meningsskiljaktigheter, hvilka icke kunnat med
hvarandra sammanjemkas, hade det — meddelar utskottet slutligen icke
lyckats utskottet att utarbeta ett ändringsförslag af den beskaffenhet, att
utskottet kunnat ega förhoppning, att detsamma skulle vinna Riksdagens
bifall, hvadan och då utskottet antoge, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna
frågan vara af sådan vigt, att den borde utan samband med de andra förändringar
af tryckfrihetsförordningen, som kunde vara önskvärda, göras
till föremål för särskild lagstiftning, framställning derom från Kongl. Maj:t
vore att förvänta till annan Riksdag, utskottet hemstälde, att motionen icke
måtte vinna Riksdagens bifall.

Då ärendet sedermera förekom till behandling i Riksdagens kamrar,
erkändes visserligen behofvet och önskvärdheten af en lagstiftning i ifrågavarande
hänseenden, hvadan ock Första Kammaren återremitterade ärendet
till förnyad behandling af utskottet; men, då Andra Kammaren biföll utskottets
hemställan, kom frågan att förfalla.

T. f. chefen för generalstaben har i sin nu anmälda underdåniga framställning
anstalt jemförelse mellan de bestämmelser i^ ifrågavarande hänseende,
som föreslagits i den till 1887 ars Riksdag aflatna nadiga proposition
och i motionen vid 1898 års riksdag och dervid, beträffande först
skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa försvarsverkefrörande handlingar,
erinrat, att uttrycket i motionen * mobiliseringsplaner och dithörande
handlingar» icke vore uttömmande, i det vissa handlingar, som strängt
taget icke kunde räknas till vare sig »mobiliseringsplaner» eller »dithörande
handlingar», dock borde hållas hemliga, såsom exempelvis de pa eu allmän
försvarsplan grundade och enligt olika förutsättningar redan i fred upprättade
planerna för härens strategiska uppmarsch, hvilkas genomförande

6 Konstitutionsutskottet Utlåtande N:o 7.

berörde inånga olika myndigheter. Ur denna synpunkt och då det icke
kunde vara annat än förmånligt, att laglig form gafves åt handläggningen
af samtliga de ärenden, Indika måste hållas hemliga, har t. f. chefen för
geneialstaben ansett företräde böra gifvas åt den affattning, som förekommer
i 1887 års förslag.

Jemväl beträffande förbudet mot offentliggörande i visst fall af underrättelser
om krigsmagtens ställning och rörelser m. m. har t. f. chefen för
generalstaben anslutit sig till 1887 års förslag. Att, såsom i motionen till
1893 års Riksdag föreslagits, stadga dylikt förbud allenast i krigstid innebure
en påtaglig lucka, i det derigenom krigsmagtens ställning och rörelser
m. in. icke komme att åtnjuta skydd mot offentliggörande före krigsförklaring,
hvaremot denna lucka fyldes genom det i 1887 års ''förslag använda
uttrycket »vid krigsfara eller under krigstid». Vidare skulle enligt
motionen förbudet afse endast underrättelser om »krigsmagtens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom», under det 1887 års
förslag genom uttrycket »krigsmagtens ställning eller rörelser eller om
andra åtgärder eller anstalter för försvaret» i erforderlig grad utvidgade
det område, som förbudet komme att gälla.

T. f. chefen för generalstaben har, med hänsyn till hvad han sålunda
anfört, hemstält, att till tryckfrihetsförordningen måtte göras två så lydande
tillägg, nemligen:

i § 2 mom. 4:

»att sådana handlingar rörande försvarsverket, hvilkas kungörande
kan medföra vada för rikets säkerhet och hvilka Konungen derför förordnat
skola hållas hemliga, icke må utlemnas eller i tryck offentliggöras,
öfverträdelse^ häremot straffes med fängelse från och med en månad till
och med två år eller i lindrigare fall med böter från och med 25 till
och med 500 kronor, hvarjemte skriften konfiskeras»;

och i § 3 mom. 10:

»Har Konungen vid krigsfara eller under krigstid genom offentlig
kungörelse förbjudit meddelande åt allmänheten af underrättelser om krigsmagtens
ställning eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter
för försvaret, ma sadana underrättelser icke i tryck offentliggöras. Öfverträdelse
^ häremot straffes med fängelse från och med en månad till och
med två år eller i lindrigare fall med böter från och med 25 till och
med 500 kronor, hvarjemte skriften konfiskeras.»

Vid öfvervägande af de sålunda framkomna förslag till lagstiftning i
ifrågavarande hänseende och de i anledning deraf afgifna yttranden, anser
jag mig till en början böra erinra, att, äfven om, såsom konstitutionsutskottet
vid 1893 ars riksdag antagit, mobiliseringsplaner och dithörande

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

handlingar, å hvilka fastställelse af Kongl. Maj:t meddelats, kunna anses
vara enligt gällande tryckfrihetsförordning skyddade mot obehörigt offentliggörande,
sådant skydd i allt fall icke förefinnes för andra dylika handlingar,
än som intagits i eller fogats som bilaga vid protokollet, liksom
ej heller för de på Kongl. Maj:ts beslut i ärendet grundade expeditioner,
hvilka, så snart de utgått till vederbörande myndigheter, enligt nu gällande
lag lära vara för en hvar tillgängliga. Behofvet af den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden
torde således vara obestridligt.

Hvad angår den affattning, som bör gifvas åt de erforderliga st.aclgandena,
anser jag mig höra i hufvudsak biträda t. f. chefens för generalstaben
förslag.

Det synes mig alltså böra åt Konungen öfverlemnas att bestämma,
hvilka försvarsverket rörande handlingar som böra hållas hemliga, helst
det svårligen lärer vara möjligt att inom den trånga ramen af ett grundlagsbud
nöjaktigt angifva samma handlingar, så att å ena sidan sådana
icke undanhållas offentligheten, hvilka kunna utan skada offentliggöras,
och å andra sidan handlingar, hvilkas hemlighållande är af vigt för rikets
säkerhet, icke varda på grund af ett ofullständigt grundlagsstadgande delgifna
allmänheten. Beträffande det ansvar, som bör följa å obehörigt
offentliggörande i tryck af handling, som sålunda bör hållas hemlig, synes
mig visserligen med hänsyn till förbrytelsens farlighet ansvaret i regel ej
böra sättas lägre än fängelse, men som i vissa fall den offentliggjorda
handlingen kan vara af underordnad vigt eller förbrytelsen i öfrigt vara
jemförelsevis obetydlig, synes mig i dylika ringare fall förbrytelsen böra
fa umgällas med böter.

Hvad derefter angår offentliggörande i visst fall af underrättelser om
krigsmagtens ställning och rörelser m. in., synes mig t. f. chefen för generalstaben
hafva anfört tillfyllestgörande skäl derför, att dylikt offentliggörande
bör vara förbjudet vid krigsfara såväl som under krigstid och
afse ej blott krigsmagtens ställning eller rörelser, utan ock andra åtgärder
eller anstalter för försvaret. Att Konungen bestämmer, när förbudet skall
träda i tillämpning, är uppenbarligen nödigt, då förbudet skall gälla äfven
vid krigsfara, och innebär dessutom en afsevärd fördel så till vida, som i
sammanhang dermed jemväl kunna gifvas närmare föreskrifter, hvilka
möjliggöra underrättelsers meddelande så snart och i den mån sadant
kan ske utan men för försvarsverket. I fråga om det ansvar, som bör
följa å öfverträdelse af omförmälta förbud, torde skilnad böra göras mellan
det fall, då en underrättelse af ifrågavarande slag blifvit offentliggjord i
uppsåt att derigenom för fienden uppenbara krigsmagtens ställning eller
rörelser eller något rådslag eller beslut derom, och det fall, da dylikt för -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Judiskt uppsåt icke föreligger, utan offentliggörandet skett allenast i syfte
att åt allmänheten inom fosterlandet lemna meddelanden om landets försvarsverk.
I förra fallet finnes uppenbarligen ingen anledning att för
brottet, derför att det föröfvats medelst tryckt skrift, stadga mindre ansvar,
än som i 8 kap. allmänna strafflagen finnes för samma brott, på
annat sätt begånget, bestämdt; i senare fallet åter torde visserligen förbrytelsens
farlighet för riket betinga, att den i regel belägges med urbota
straff, men detta straff dock kunna stanna vid fängelse, hvarjemte äfven
här i ringare fall bötesansvar bör kunna anses till fyllest.

Den andra af ofvan omförmälta underdåniga framställningar angående
ändring i tryckfrihetsförordningen har blifvit gjord af den utaf
Eders Kongl. Maj:t den 11 september 1891 tillsatta komité för utarbetande
af föreskrifter till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare
m. m.

I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september
1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda
domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare
vara, att. för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett
särskild! straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom
utslag af rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller
för snatteri till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter
angående, dem, som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och
bär komitén jemväl öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående
straffregister», hvilket förslag, för att redan nu komma till Riksdagens
kännedom, torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig
vigt, att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den
störa, allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälta författningsförslag
intagits bestämmelser angående de fall, i hvilka utdrag af registret borde
få utbekommas.

För. att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, erfordras
emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryckfrihetsförordning
undergår någon ändring, i hvilket afseende komitén föreslagit,
att till den i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu förekommande bestämmelse,
att »ingen må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och
nu gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag
af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de
lända dem till skada eller förklenande», måtte fogas ett tillägg derom,
att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet inrättade straffregister
må meddelas i andra fall än gällande författning utstakar.

I afseende på detta förslag anför komitén vidare, att förbudet mot
utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och
kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers
lefverne och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle
lända de enskilda till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränkning
gällande i fråga om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från
registret finge utgifvas intyg derom, att angående viss uppgifven person
icke förekomme någon anteckning i straffregistret, så snart förhållandet
verkligen vore sådant. Beträffande den, som vid sökande af anställning
eller eljest vid påfordran icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter dragas
den slutsats, att han blifvit för brott dömd; och på detta sätt skulle i
verkligheten hafva tillskapats en ny art frejdebetyg, som i icke ringa mån
kunde motverka hvad man åsyftat att vinna med de påbudna inskränkningarna
i prestbetygens innehåll. Af sådan anledning hade komitén
ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret icke, såsom förbudet
mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och dylika handlingar,
böra göras beroende derpå, huruvida upplysningarna vore för den efterfrågade
personen gynsamma eller icke.

Vid öfvervägande af komiténs förslag till förordning angående straffregister
har jag funnit detsamma vara egnadt att läggas till grund för
blifvande bestämmelser i ämnet. Jag är äfven ense med komiterade derutinnan,
att, om ett straffregister varder inrättadt, det jemväl bör vara
skyddadt mot obehörigt offentliggörande.

Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning än som för
grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara, att redan nu
förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.

I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades
förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag
fastslå, att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet
lemnas öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret
äfven till annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg till
ofvanberörda föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag af
det i riket inrättade straffregister icke må meddelas i andra fall än gällande
författning utstakar.»

Bill. till Rilcsd. Rrot. 1896. 3 Sand. 6 Haft.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

I sammanhang med den kong! propositionen i hvad den afser ändring
af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen har utskottet till behandling förehaft
en af herr O. M. Björnstjerna inom Första Kammaren väckt, till utskottet
hänvisad motion, n:o 50, deruti motionären hemstält, att Riksdagen, med
godkännande i öfrigt af Kongl. Maj:ts föreliggande förslag till ändrad
lydelse af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen, måtte för sin del besluta:
att i samma moments senare del, efter orden »åtgärder eller anstalter för
försvaret», tillägges: »med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande
myndighet».

Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:

Om än någon osäkerhet kunde uppstå beträffande rätta tolkningen af
orden »sedan Konungen deremot meddelat förbud», torde dock momentet
svårligen kunna tydas annorlunda än som innefattande ett ovilkorlig! förbud
att vid krigsfara och under hela den tid, kriget fortfar, meddela den
ringaste underrättelse beträffande hvad som derunder tilldroge sig, hvilket
i sanning blefve allt för drakonisk!. Föredraganden, dåvarande statsrådet,
hade ej förbisett detta, då han till protokollet yttrar: »att Konungen bestämmer,
när förbudet skall träda i tillämpning, är uppenbarligen nödigt,
då förbudet skall gälla äfven vid krigsfara, och innebär dessutom en afsevärd
fördel så till vida, som i sammanhang dermed jemväl kunna gifvas
närmare föreskrifter, hvilka möjliggöra underrättelsers meddelande, så snart
och i den mån sådant kan ske utan men för försvarsverket». För motionären
vore dock oförklarligt, huru Konungen skulle kunna gifva »närmare
föreskrifter», som stode i strid med ordalydelsen i en gällande grundlag.
För att kunna utfärda sådana föreskrifter, måste väl ett bemyndigande
dertill införas i sjelfva lagen, och syntes detta lämpligast böra ske genom
att i det kongl. förslaget, efter orden: »eller anstalter för försvaret», tilllades:
— med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande myndighet, —
ett tillägg, som stode i full öfverensstämmeise med en liknande bestämmelse
i första punkten af samma moment. De närmare föreskrifter,
Konungen senare funne nödigt att utfärda, komme då ej i strid med ordalydelsen
i tryckfrihetsförordningen och borde i främsta rummet gälla bestämmande
af de myndigheter, som skulle ega att granska och meddela
tillstånd till tryckning af sådana underrättelser, i hvilket afseende omständliga
föreskrifter ej torde böra i lagen införas.

Beträffande först Kongl. Maj:ts förslag om införande i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
af en särskild bestämmelse till beredande af erforderligt
skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa försvarsverket rörande hand -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

lingar, synes det utskottet vara af synnerlig vigt att en sådan bestämmelse
i nämnda grundlag kommer till stånd. För hvarje land med ett ordnadt
försvar måste det naturligen vara en oafvislig pligt att noga och allvarligt
tillse, att sådana brister i lagstiftningen afhjelpas, som kunna hafva
till följd, att det i fredstid fortgående arbetet för försvaret varder mindre
effektivt eller till och med fruktlöst och att värdet af gjorda uppoffringar
för försvarsväsendets nöjaktiga ordnande omintetgöres eller förringas.

I fråga om den affattning, som bör gifvas åt det i förevarande hänsende
erforderliga stadgandet, kan utskottet emellertid icke i allo dela den
mening, som uti ofvan anförda yttrande till stadsrådsprotokollet uttalats.
Chefen för justitiedepartementet har deruti förklarat sig anse det vara
lämpligast, att åt Konungen öfverlemnas att bestämma hvilka försvarsverket
rörande handlingar som böra hållas hemliga, helst det svårligen
torde vara möjligt att inom den trånga ramen af ett grundlagsbud nöjaktigt
angifva samma handlingar, så att å ena sidan sådana icke undanhölles
offentligheten, hvilka kunde utan skada offentliggöras, och å andra
sidan handlingar, hvilkas hemlighållande vore af vigt för rikets säkerhet, icke
blefve på grund af ett ofullständigt grundlagsstadgande delgifna allmänheten.
Utskottet har deremot ansett det vara önskvärdt, om den föreslagna
begränsningen af tryckfriheten kunde ske genom ett stadgande, så bestämdt
och tydligt affattadt, att den som har att ställa sig det samma till efterrättelse
deruti erhåller tillräcklig ledning för sin uppfattning om vidden
af det förbud, som med stadgandet afses, på samma gång som erforderlig
trygghet vinnes för att alla sådana handlingar, hvilkas hemlighållande är
af vigt för rikets säkerhet, komma i åtnjutande af ifrågavarande skydd.
Då en lycklig lösning af denna vigtiga fråga härigenom torde inom
Riksdagen underlättas, har utskottet sökt öfvervinna de svårigheter, som
äro förbundna med ett närmare angifvande af de fall, som med det föreslagna
lagbudet böra afses. För de grunder, som. härvid °för utskottet
varit bestämmande, anser sig utskottet böra i det följande något närmare
redogöra.

I första rummet framträder betydelsen af att alla de handlingar,
som röra härens eller flottans ställande på krigsfot eller deras mobilisering
varda undanhållna offentligheten. Erfarenheten bär visat, huru
vigtigt det är för ett lands försvarskrafter att hafva allt det arbete redan
i &fred noga förbereda som afser deras öfvergång till krigsfot, så att
denna öfvergång må kunna ega rum med största möjliga ordning och skyndsamhet,
hvarigenom man vinner utsigt att förekomma sin motståndare och
kanske till och med förmår afvända en hotande krigsfara. Men det är

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

också gifvet att alla de handlingar, som afse planläggandet af ifrågavarande
arbete, måste med den största omsorg hemlighållas, på det att
icke genom deras obehöriga offentliggörande en eventuel motståndare må
kunna på förhand beräkna våra försvarskrafters krigsberedskap äfvensom
deras styrka och sammansättning på krigsfot, hvarigenom en sådan motståndares
anfallsförsök mot vårt land skulle i högst väsentlig mån underlättas.
Allt hvad som rör denna s. k. mobilisering är derför också i
andra länder föremål för ett sorgfälligt hemlighållande. Till detta slag
af handlingar rörande försvarsverket, som böra hemlighållas, räknar utskottet
äfven de planer för fästningars, förberedda eller tänkta försvarsställningars,
minpositioners m. m. anordning, förstärkning och bestyckning,
hvilka måste redan i fredstid vara uppgjorda men först vid härens och
flottans ställande på krigsfot kunna till hela sin omfattning bringas till
verkställighet. En naturlig följd häraf blifver, att alla de kartor, ritningar
och beskrifningar, som kunna röra ifrågavarande åtgärder eller anstalter
för försvaret, äfven böra inneslutas inom förbudet mot offentliggörande.

Emellertid är det icke nog härmed. Sedan hären blifvit försatt på
krigsfot, hvilket för de särskilda truppförbanden eger rum på de öfver
hela landet vidt skilda mötes- och garnisonsplatserna, måste den sammandragas
i högre förband till närheten af det kustområde eller den landsträcka,
som synes vara hotad af ett fiendtligt anfall, eller utföra sin s. k.
strategiska uppmarsch. Det ligger i sakens natur, att äfven dessa åtgärder,
af hvilkas ordnade och snabba utförande det i sista hand kan
bero, om vår armé hinner att förekomma fienden och omöjliggöra hans
landstigning eller infall i vårt land, äfvenledes redan i fredstid måste vara
på det sorgfälligaste förberedda och planlagda. Under den strategiska
uppmarschen måste alla för ändamålet användbara ständiga och tillfälliga
kommunikationsleder till lands och sjös så mycket som möjligt
tagas i anspråk, pa det att tiden för hithörande truppförflyttningar
må till det minsta möjliga nedbringas, hvaraf lätt inses, att i fredstid
planer för ifrågavarande kommunikationers användning under olika förutsättningar
måste vara i alla enskildheter uppgjorda. Likaså är tydligt,
att i samband härmed bör vara öfvertänkt och förbereda hvilka förbindelseleder
— det må nu vara till lands eller sjös — under dessa olika förutsättningar
måste förstöras eller för en eventuel fiende göras obrukbara.
Till allt detta hörer naturligen både noggranna beskrifningar, jemte tillhörande
kartor och ritningar, öfver betydelsefullare förbindelseleder och
rent militära bedömanden af deras användning till försvarets tjenst. Det
synes utskottet sålunda vara en högeligen vigtig sak, att äfven alla till
denna strategiska uppmarsch hörande handlingar varda skyddade mot

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

offentliggörande, på det att icke den tid, som härför erfordras, och det
sätt, hvarpå densamma under olika förutsättningar är afsedd att verkställas,
må komma till en eventuel motståndares kännedom och våra försvarskrafter
derigenom bringas i ett läge, som kan för rikets säkerhet
medföra allvarlig våda. I den föreslagna grundlagsbestämmelsen anser
utskottet slutligen äfven böra innefattas förbud mot offentliggörande af
sådana uppfinningar på det militärtekniska området, hvilka kunna vara
af betydelse och hvilkas hemlighållande i ett eller annat afseende kan
bringa våra försvarskrafter i ett gynsammare läge än motståndarens.

Denna grundlagsbestämmelse bör derföre, hvad angår de handlingar
rörande försvarsverket till lands och sjös, som skola hemlighållas, omfatta
ej mindre handlingar, rörande krigsmagtens ställande på krigsfot och användning
till rikets försvar samt militära positioner, kommunikationsleder
eller uppfinningar, än äfven kartor, ritningar, planer och beskrifningar,
rörande sådana åtgärder eller anstalter för försvaret.

Hvad angår affattningen i öfrigt af den föreslagna bestämmelsen, har
utskottet, som anser det vara rigtigt att utlemnande af ifrågavarande handlingar
endast bör kunna förvägras i det fall, att deras offentliggörande
blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom förordnande af Konungen
förbjudet, visserligen funnit det icke böra kunna förekomma någon tvekan
derom, att, äfven med förslagets nuvarande lydelse, Konungens beslut angående
handlingarnas hemlighållande endast böra i statsrådet fattas; men,
på det att under hvarje förhållande tydligen må framgå, att en i konstitutionelt
hänseende fullt betryggande form skall gifvas åt dylika beslut, synes
det utskottet vara lämpligt, att ett uttryckligt stadgande härom meddelas.

Vidkommande de föreslagna straffbestämmelserna, hvilka skulle tilllämpas
såväl vid utlemnande som vid offentliggörande i tryck af hemliga
handlingar, tillåter sig utskottet erinra derom, att uti strafflagen finnas
stadganden, som äro tillämpliga vid olofligt utlemnande af dylika handlingar.
Utskottet har fördenskull ansett det icke vara behöfligt att i tryckfrihetsförordningen
föreskrifves straff annat än för offentliggörande i tryck
af hemliga handlingar af ifrågavarande beskaffenhet. Härvid torde dock,
likasom i motsvarande stadgande i 8 kap. 19 § strafflagen, böra för straffbarhet
förutsättas, att den, som öfverträder förbudet mot sådant offentliggörande,
har sig veterlig!, att handlingarna böra hemliga hållas. I öfrigt
har utskottet mot de föreslagna straffbestämmelserna icke haft något att
anmärka.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Mot Kongl. Majrts förslag om införande i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
af en bestämmelse derom, att utdrag af det straffregister, som må
komma att i riket inrättas, icke får meddelas i andra fall än gällande författning
utstakar, har utskottet icke haft anledning till någon erinran,
hvadan utskottet, på de skäl som chefen för justitiedepartementet till stöd
för nämnda förslag anfört, tillstyrker bifall till den kongl. propositionen i
denna del.

Beträffande slutligen Kongl. Maj:ts förslag om ett tillägg till 3 § 10:o
tryckfrihetsförordningen, innehållande förbud i visst fall mot offentliggörande
i tryck under krigstid eller vid krigsfara af underrättelser om
krigsmagtens ställning och rörelser m. m., har chefen för justitiedepartementet
anfört tillfyllestgörande skäl för fastställandet i tryckfrihetsförordningen
af en dylik tilläggsbestämmelse; och anser utskottet, i likhet med
departementschefen, att offentliggörande af sådana underrättelser bör vara
förbjudet först sedan Konungen derom förordnat. De i herr Björnstjernas
motion uttalade betänkligheterna mot den föreslagna affattningen af förevarande
bestämmelse synas utskottet icke kunna tillmätas någon betydelse,
då det lärer vara uppenbart, att, om Konungen eger rätt att uti ifrågavarande
hänseende meddela förbud, han också i och med detsamma har
befogenhet att i vissa hänseenden inskränka förbudet äfvensom att, när
han så för godt finner, helt och hållet eller delvis upphäfva ett sådant
förbud; och torde sålunda det af motionären föreslagna tillägget icke vara
af behofvet påkalladt. För att emellertid bestämmelsen må i berörda afseende
erhålla en sådan affattning, som tydligen utmärker vidsträcktheten
af Konungens befogenhet i nämnda hänseende och på det att af densamma
må synas, att Konungens beslut äfven i dessa fall böra i statsrådet fattas,
har utskottet ansett sig böra hemställa om den förändring af förslaget i
denna del, att af bestämmelsens ordalydelse framgår, att densamma blott
afser sådana underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser eller
om andra åtgärder eller anstalter för försvaret, hvilkas offentliggörande
Konungen i statsrådet förbjudit. I fråga om de straffbestämmelser, som
föreslagits, har utskottet deremot icke haft något att erinra.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Majt:s
proposition i den del, hvarom i denna punkt är fråga,
icke kan oförändrad bifallas, ville antaga att hvila till

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 15

grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad
lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

Att ej några ministeriella handlingar —

_ _ _ — —--— — — — femtio riksdaler.

Att sådana kartor, ritningar, planer, beskrifningar och
andra handlingar, rörande krigsmagtens ställande på krigsfot
och användning till rikets försvar samt militära positioner,
kommunikationsleder eller uppfinningar, hvilkas
offentliggörande kan medföra vada för rikets säkerhet och
om hvilka Konungen i statsrådet förordnat, att de skola
hållas hemliga, icke må utlemnas. Den, som i tryck
offentliggör sådan handling, straffes, der honom veterligt
är, att den bör hemlig hållas, med fängelse från och med
en månad till och med tva ar eller i ringare fall. med
böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar
till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,
och skriften konfiskeras.

II. att Riksdagen ville antaga att hvila till. grundlagsenlig
behandling, följande, genom Kongl. Maj:ts proposition
framlagda förslag till förändrad lydelse af 2 §
4 :o try ckfrihetsföror d n in gen:

§ 2.

4:o) — — — — — —

Att protokoll — — — — — — ; 7"

_ __ _ — — — — — — — — sexton skillingar.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

ej heller utdrag af det i riket inrättade straffregister må
meddelas i andra fall, än gällande författning utstakar.
Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler sexton
skillingar.

III. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
proposition i den del, hvarom i denna punkt är fråga,
icke kan oförändrad bifallas, samt med afslag å herr
Björnstjernas motion, ville antaga att hvila till grundlagsenlig
behandling följande förslag till förändrad lydelse
af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen:

§ 3.

10:o) ARt kungörande i tryck af hvad som hörer
till statens a färde varande underhandlingar med främmande
magter, eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,
rads och sändebuds värf, om det ej sker med
regeringens tillstånd, eller med officiel tillåtelse; förbrytelsen
straffes enligt allmän lag, och skriften konfiskeras; och
kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara
af sådana underrättelser om krigsmagtens ställning
eller rörelser _ eller om andra åtgärder eller anstalter för
försvaret, hvilkas offetitliggör ande Konungen i statsrådet
förbjudit Den häremot bryter, straffes efter allmän lag,
om gerningen är i den med straff belagd, men eljest med
fängelse'' från och med en månad till och med två år
eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler
sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler
sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

Stockholm den 10 april 1896.

På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer

af herrar Dahn, Bengtsson, Boström och Gyllensvärd, hvilka anfört:

»I likhet med utskottets flertal hysa äfven vi den åsigten, att vigtiga
bestämmelser om krigsmagtens mobilisering böra, såvidt möjligt är, hållas
hemliga, men då såväl Kongl. Maj:ts proposition som i vissa delar äfven
utskottets förslag synts oss kunna gifva anledning till olika uppfattning
om, huru långt sekretessen härvidlag bör sträcka sig och densamma möjligen
kunde komma att gå in på områden, hvarigenom Riksdagens granskningsrätt
med afseende på de af densamma beviljade medlens användande
inskränktes, hafva vi ej kunnat vara med om vare sig Kongl. Maj:ts eller
utskottets förslag. Yi frukta nemligen för, att antagandet af någotdera
af nämnda förslag kan leda derhän, att ej blott den rätt att taga kännedom
om handlingar rörande beställningar och leveranser för statens behof,
hvilken för närvarande tillkommer hvem det önskar, mer än nödigt inskränkes,
utan att äfven konstitutionsutskottets och statsrevisorernas rätt
kan komma att kringskäras. Och vår fäderneärfda tryckfrihet är, oaktadt
det missbruk af densamma, som väl någon gång eger rum, sannerligen
ett alltför dyrbart arf att utan den mest trängande nödvändighet tillspillogifva
ens någon del deraf. På grund af det anförda anse vi:

I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition i den
del, hvarom i denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas, ville
antaga att hvila till grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad
lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o)--— —--—-----

Att ej några ministeriella handlingar-----*---;—7- —

___ _ _ _ — — — _ — _ — — — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner för hären och flottan och planer för deras
sammandragning eller samverkan äfvensom kartor och beskrifningar öfver
rikets fästningsverk, minförsvar och militära farleder i rikets skärgårdar ej
må, sedan Konungen i statsrådet fattat beslut om deras hemlighållande
och detta beslut blifvit vederbörligen kungjordt, utan Konungens särskilda
tillstånd utlemnas; dock att härigenom konstitutionsutskottets och statsBih.
till Riksd. Prof. 18%''. 3 Sami. ti Hiift. 3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

revisorernas rätt ej inskränkes. Den, som i tryck offentliggör sådan handling,
som här ofvan sägs, straffes, der honom veterlig! är, att den bör
hallas, hemlig, med fängelse från och med en månad till och med två år
eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar
till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften
konfiskeras.

II. och III. lika med utskottets förslag»;

af herrar Elowson och Vahlin, som ansett, det utskottet bort hemställa:

»I. att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts proposition i den
del, hvarom i. denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas, ville
antaga att hvila till grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad
lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

§ 2.

4:o)--— — — —--—____ _ _____

Att ej några ministeriella handlingar —---—. —-----

" ~T.7~ 7~ — — ~ — — —---femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner eller till grund för dem liggande handlingar,
hvilkas offentliggörande, såsom för rikets säkerhet vådligt, biff vit af Konungen
genom i statsrådet fattadt och behörigen kungjordt beslut förbjudet, ej må
utlemnas. Den, som i tryck offentliggör sådan mobiliseringspion eller sådan
handling, straffes, der honom veterligt är, att den bör hemlig hållas, med
fängelse frän och med en månad till och med två år eller i ringare fall
med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med
trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar, och skriften konfiskeras.

^ Riksdagen ville , antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande, genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda förslag till förändrad
lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o) — —--— — — _ ____ _ _ ______

Att protokoll — — — — — _ — _ _ _ _ _ ________

— — — — —--sexton skillingar

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Att ingen må tillåtas att, i andra fall än allmänna lagen och nu gällande
författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af
kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,
i afseende på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända
dem till skada eller förklenande; och att ej heller utdrag af det i riket
inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning
utstakar. Den häremot bryter, höte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

III. att Riksdagen, med förklarande att Kong! Maj:ts proposition i
den del, hvarom i denna punkt är fråga, icke kan oförändrad bifallas,
samt med afslag å herr Björnstjernas motion, ville antaga att hvila till
grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad lydelse af 3 §
10:o tryckfrihetsförordningen:

§ 3.

10:o) Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till statens å färde
varande underhandlingar med främmande magter, eller eljest af Konungens,
i sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt dess ministrars,
råds och sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd, eller
med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag, och skriften
konfiskeras; och

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara af sådana underrättelser
om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder
eller anstalter för försvaret, hvilkas offentliggörande Konungen i statsrådet
förbjudit. Den häremot bryter, straffes efter allmän lag, om gerningen är
i den med straff belagd, men eljest med fängelse från och med en månad
till och med två år eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler
sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,
och skriften konfiskeras;''»

samt af herr Johnsson.

Herr Alin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.