Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1894:Ku6 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1894, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,
åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkor en
för rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

Till konstitutionsutskottets behandling’ hafva öfverlemnats följande
inom Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande förändrade bestämmelser
i fråga om vilkoren för rätt att välja riksdagsmän i Andra
Kammaren, nemligen n:o 31 af herr P. G. Petersson i Brystorp, i hvilken
motions syfte elfva andra af kammarens ledamöter instämt, n:o 125 af
herr P. Truedsson, n:o 145 af herr L. Eriksson i Bäck samt n:o 162 af
herr J. Mankell, i hvilken motions syfte tjugufyra andra af kammarens
ledamöter instämt.

I dessa motioner hemställes:

af herr Petei''sson:

att Riksdagen måtte besluta om följande förändringar af 14 §
riksdagsordningen:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller eger på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst fem
år näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde ej understigande tre tusen kronor, eller ock
erlägger till staten bevillning för en till minst femhundra kronor uppskattad
årlig inkomst;

af herr Truedsson:

att 14 § i riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad åborätt innehar fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler, eller
eger på annans mark belägen husbyggnad till nämnda taxeringsvärde,
eller under minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande
arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande tretusen
riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst
femhundra riksdaler uppskattad årlig inkomst;

af herr Eriksson:

att Riksdagen ville till grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag till ändrad lydelse af nedanstående delar af riksdagsordningen:

§ 14. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är,
hvarje svensk medborgare, som uppfyller de i § 26 stadgade vilkor för
valbarhet, från och med början af kalenderåret efter det han fylt tjuguett
år.

§ 17. Mom. 1. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer
hvarje röstande en röst. Två röster tillkommer en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man. Tre röster tillkommer
en hvar, som antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver
fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af
minst ett tusen riksdaler, eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sex tusen riksdaler,
eller ock erlägger bevillning för en till minst åtta hundra riksdaler
uppskattad årlig inkomst. Fyra röster tillkommer en hvar, som
eger fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttio tusen riksdaler,
eller ock erlägger bevillning för minst fyra tusen riksdalers årlig inkomst.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Mom. .2. Den, som dervid erhållit de flesta rösterna, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Mom. 3. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de röstlängder
öfver valberättigade vid riksdagsmannaval till Ändra Kammaren,
som af kommunalnämnder eller magistrater böra upprättas;

samt af herr Mankell:

att Riksdagen för sin del måtte antaga till hvilande för grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 14 och
17 riksdagsordningen:

Nuvarande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken
antingen eger eller med stadgad
åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler,
eller för lifstid eller för minst fem
år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde, ej understigande sex
tusen riksdaler, eller ock erlägger
till staten bevillning för en till
minst åtta hundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.

Föreslagen lydelse:

14.

Valrätt tillkommer inom den
kommun, der han bosatt är, en hvar
svensk medborgare från och med
början af kalenderåret efter det han
fylt tjuguett år, så länge han uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för
valbarhet.

§17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som böra innehålla
anteckning om dem, hvilka
enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse
tjena de röstlängder öfver
valberättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af
kommunalnämnder eller magistrater
böra upprättas.

I det utlåtande öfver framställningar i enahanda syfte, som
af konstitutionsutskottet vid 1893 års riksdag meddelades, anförde
utskottet såsom skäl för afstyrkande af dessa förslag, att, enligt utta -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

lande af herr statsministern vid samma riksdag, regeringen tagit i
öfvervägande, huru de önskningar om utsträckt rösträtt, som från ett
håll inom representationen framstälts, skulle kunna förenas med de
garantier för samhällets lugna och organiska utveckling, som från annat
håll ansetts erforderliga, och sålunda, derest af de undersökningar, som
på regeringens föranstaltande torde komma att verkställas, skulle framgå,
att förändring af gällande bestämmelser om vilkoren för rätt att
välja ledamöter af Andra Kammaren kunde och borde eg a rum, framställning
derom från regeringen torde vara att inom en nära liggande
tid förvänta.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t sedermera genom
nådigt bref den 11 oktober nästlidet år med anledning af ifrågasatt
utsträckning af valrätten vid utseendet af ledamöter i Riksdagens Andra
Kammare uppdragit åt statistiska centralbyrån att verkställa vissa utredningar,
erforderliga för bedömande af verkan utaf eu eventuel ändring
i gällande stadganden om rösträtt vid riksdagsmannaval.

Vid sådant förhållande får utskottet, med vidhållande af sin vid
1893 års riksdag uttalade uppfattning, hemställa

att a) herr Peterssons motion,

b) herr Truedssons motion,

c) herr Erikssons motion och

d) herr Mankells motion

icke måtte någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1894.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Ljungman, som yttrat: »Bland politiska frågor på dagordningen
intager tvifvelsutan äfven i Sverige frågan om den politiska
rösträttens utvidgning ett det mest framstående rum, och klart torde

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

väl också vara, att denna frågas lösning hos oss icke utan fara för
möjligen allt för stora olägenheter kan år efter år uppskjutas för att
lemnas i arf åt en mer aflägsen framtid. Erkännandet häraf torde
emellertid lika litet böra mana till ett antagande af första förslag, som
mest faller i smaken, isoleradt för sig, som till ett förbiseende af den
politiska erfarenhetens lärdom, att man skall å ena sidan lemna dylika
stora eftergifter blott i den för samhällets lugna och lyckliga utveckling
bästa formen och å andra sidan se till, att det skadliga inflytande,
rubbningen i magtställningen folkklasserna emellan till följd af sådan
eftergift möjligen kan medföra, tillräckligt motväges genom samtidigt
åvägabragta, fördelaktiga reformer å särskilt närstående politiska områden.
1 detta afseende framstår uti ifrågavarande fall det äfven flera
gånger under Andra Kammarens öfverläggningar påpekade sambandet
mellan den politiska rösträtten å ena sidan samt städernas och landets
olikstora representationsrätt å andra sidan såsom nära nog oupplösligt;
ty på sätt nedan antydes och för öfrigt torde vara sjelfkärt, är det
icke möjligt att, utan orättvist tillbakasättande af den jordegande folkklassens
berättigade anspråk på politisk betydelse åtminstone i förhållande
till sin numerär å Andra Kammarens sammansättning, medgifva
en längre gående utsträckning af den politiska rösträtten än den redan
befintliga, så framt icke motsvarande inskränkning i städernas större
representationsrätt samtidigt eger rum. Tiden för undanrödjandet af
den i vår riksdagsordning ännu qvarstående ståndsskilnaden mellan
stad och land torde för öfrigt äfven ur andra skäl redan vara inne.

Uti sitt bekanta anförande den 5 januari 1863 till statsrådsprotokollet
vid föredragningen af den kongl. propositionen till Rikets Ständer
om antagande af ny riksdagsordning och dermed sammanhängande
ändringar i regeringsformen yttrade dåvarande justitiestatsministern friherre
Louis De Geer bland annat följande:

»All tanke på bibehållande af en ståndsrepresentation måste desto
hellre öfvergifvas, som ståndsbegreppen redan i det närmaste förlorat
sin betydelse utom representationen, så att ståndens bibehållande der
ensamt underhåller en söndring mellan folkklasser, livilkas intressen
till stor del icke äro skilda genom annat än institutionen. Redan det
konstitutionsutskott, efter hvars förslag vårt nuvarande statsskick blifva
ordnadt, ansåg denna ståndsfördelning såsom det hufvudsakliga felet
i vår representation, och den samhällsutveckling, som sedan dess fortgått,
öfverallt i en ståndsupplösande rigtning, har gifvit domen öfver
denna institution allt starkare stöd i det allmänna tänkesättet.»

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

»Ett särskildt tecken på tidens mognad för ståndens politiska
upplösning’ är stiftandet genom stånden sjelfva af en provinsialrepresentation,
grundad på samfälda val, utan att dervid någon enda röst
blifvit höjd till försvar för ståndens rätt.»

Dessa så obestridliga sanningar blefvo emellertid icke i allt fullt
följdrigtigt tillämpade i den nya riksdagsordningen, i det att en i
verkligheten ganska väsentlig ståndsskilnad bibehölls i bestämmelserna
om Andra Kammarens sammansättning »af särskilda representanter från
landet och från städerna», under uttalande af att »vid öfvergången från
en ståndsrepresentation till en författning, enligt hvilken, om de gamla
ståndstraditionerna skulle fortfarande göra sig gällande, ett af de forna
riksstånden egde ett öfvervägande inflytande på valens utgång, det
måhända vore af praktisk omtanke påkalladt att försäkra ett antal platser
åt dem, som icke tillhöra nämnda stånd.»

Den tid, som förflutit, sedan vår nu gällande riksdagsordning år
1866 faststäldes, har emellertid i så väsentlig mån förändrat förhållandena,
att ett fullständigt genomförande af den nyss anförda uppfattning,
som låg till grund för samma riksdagsordning, ej längre bör uppskjutas.
Icke blott den i så väsentlig mån af nutidens samfärdsanstalter vållade
storslagna ekonomiska utvecklingen, med uppståendet å landet såväl
af talrika, i afseende på näringslifvet städerna liknande samhällen som
af allt fler industriella anläggningar af förut knappt ens anad betydelse,
i förening med grundskatternas afskrifning och indelningsverksbördornas
lindring samt försvarsväsendets grundande i allt högre grad på
den allmänna värnpligten, utan äfven de allt mer trängande krafven
på en utvidgning af den politiska rösträtten derhän, att den i långt
större omfattning, än nu är fallet, skulle få utöfvas af den icke jordegande
delen af befolkningen, göra nemligen den i riksdagsordningen
bibehållna skilnaden mellan stad och land obehöflig och för den politiska
utveckligen skadlig. Särskildt för genomförandet af den ifrågavarande
reformen i afseende på den politiska rösträtten utgör det fullständiga
upphäfvandet af denna skilnad en oundgänglig förutsättning,
enär eljest den folkklass, som nu motsvarar det i friherre De Geer’s
ofvan åberopade anförande åsyftade forna riksståndet, skulle råka i en
den mest orättvisa ställning af politiskt beroende under den icke jordegande
delen af befolkningen.

Sedan den blott på denna ståndsskilnad grundade särskilda representationsrätten
väl aflägsnats, komme den nu så betydelsefulla intressestriden
mellan stad och land säkerligen att försvinna för att ersättas
af den motsats mellan egendomsinnehafvare och egendomslöse,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

hvilken allt mer torde framträda och göra sig gällande i den mån den
politiska rösträtten utsträckes till allt flere.

Den politiska rösträtten bör dessutom hvila på fullt tydliga och
tillräckliga bestämmelser i grundlagarne, så att en utvidgning af eller
inskränkning uti densamma icke må kunna åvägabringas genom till
exempel ändring af kommunal- eller beskattningslagstiftningen; ty eljest
vinnes ej den för denna rätt nödiga fastheten. För den skull bör
denna rätt heller icke, såsom dock föreslagits, grundas blott på bestämmelser
uti den, enligt 61 § regeringsformen, allenast för ett år i
sänder af Riksdagen faststälda bevillningsförordningen.

Tillägg böra alltså göras till regeringsformen, innehållande grunderna
för den kommunala organisationen inom riket; ty med mindre
så sker, komma riksdagsordningens bestämmelser om kamrarnes bildande
att sakna den nödiga konstitutionella grunden. (Samma omdöme
gäller för öfrigt äfven om den statskyrkliga organisationen inom riket
och bestämmelserna i regeringsformen om kyrkomötet.)

Under nu rådande politiska förhållanden torde en medborgares
politiska rösträtt böra grundas blott på hans rösträtt i den kommun,
inom hvilken han är mantalsskrifven, enär riksdagsordningen ju hvilar
på den kommunala organisationen och det synes vara föga lämpligt,
att den, som icke eger den mindre betydande, kommunala rösträtten,
dock skulle få utöfva den långt större betydelse egande politiska rösträtten.
Den kommunala rösträtten kan ju tvärtom med fog anses såsom
en förutsättning för den politiska.

Vid öfvergången till en mer utsträckt politisk rösträtt torde emellertid
med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke genom en graderad
röstskala något större inflytande å valen till Andra Kammaren borde
bibehållas åt dem, som redan nu på grund af förmögenhet ega politisk
rösträtt, eller beredas åt dem, indika äro i besittning af högre bildning
eller hafva åtnjutit större medborgerligt förtroende genom att under
flera år hafva hedrats med offentliga uppdrag.

På grund af hvad sålunda i korthet anförts, anser jag, att utskottet
borde hafva i sin motivering för afslag å motionerna åtminstone
antydt ett förslag af ungefärligen den lydelse, som angifves af följande
utkast, hvilket uppgjorts under förutsättning, att Konungens bifall
erhålles till det af Riksdagen antagna förslaget till ändrad lydelse af
§§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Regeringsformen.

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen
allena.

Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta,
bestämmes genom kommunallagarne.

§ H5.

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud
från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande icke
eger tillämpning å stad, hvars innevånarantal uppgår till eller öfverstiger
en etthundrafemtiondedel af hela rikets folkmängd. Stad, som på grund
af sitt innevånarantal utträdt ur landsting, återgår vid ändrade folkmänqdsförhållanden
dock ej till detta, sa framt ej antalet innevånare i staden
sjunkit under en ettlmndrasextiondedel af hela rikets folkmängd.

Der, i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden, ett för
hela länet gemensamt landsting icke anses kunna medföra de afsedda fördelare,
vill Konungen, uppå derom skeende framställning och sedan Konungens
befallningshafvande och landstinget blifvit i ämnet hörda, taga i öfvervägande,
huruvida mer än ett landsting må inom samma län böra bildas.

Landsting smännen är o i utöfningen af sitt uppdrag icke bundne af
valmäns föreskrifter och utses aj de till landstingsområdet hörande kommunernas
representationer efter hvarje stads, härads eller tingslags folkmängd,
på sätt lagen om landsting närmare bestämmer.

§ 116-

Hvarje stad med derunder* lydande område och hvarje socken a landet
utgör för sig en särskild kommun, hvars medlemmar ega att sjelfva, efter
ty vedei''börande kommunallag derom bestämmer, varda sina gemensamma
ordnings- och hushållmngsangelägenheter, savidt icke, enligt gällande författningar,
det tillkommer offentlig myndighet att dem handhafva, inom
samma län må dock med vederbörligt tillstånd tva eller flera socknai a
landet eller stads- och landskommun kunna vara om gemensam kommunalförvaltning
förenade.

Medlem af en kommun är en hvar, som der är bosatt, äfvensom hvar

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

och en, hvilken, utan att vara i kommunen bosatt, derstädes egen eller brukar
fast egendom eller är för inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning
uppförd. Bosatt inom en kommun räknas den vara, hvilken der
vistas under sådana förhållanden, att han anses der hafva sitt egentliga
hemvist. Närmare föreskrifter om hvar rikets innevånare skola räknas bosatte
och vara skrifne gifvas uti lag, som af Konungen och Riksdagen gemensamt
stiftas.

Skyldig att till kommunens gemensamma utgifter lemna bidrag är en
hvar medlem af kommunen, som inom kommunen eger eller brukar fast
egendom till ett taxeringsvärde af minst etthundra riksdaler eller är påförd
bevillning för minst femhundra riksdalers inkomst af kapital eller arbete.

En hvar svensk undersåte, som råder öfver sig och sitt gods, åtnjuter
medborgerligt förtroende och är medlem af en kommun samt förbunden att
till densamma erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder,
skall, under iakttagande af de närmare bestämmelser, vederbörande kommunallag
föreskrifver, vara i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

Den i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, eger,
vid val å allmän rådstuga eller kommunalstämma af st adsfullmägtige, landstingsmän
eller valmän för utseende af landstingsmän, en röst för bevillning
till och med en riksdaler samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd.
hd nksdalers bevillning till staten. Ej må dock någon vid sådant val
kunna utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar i stad mot en
femtiondedel och å landet mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal
efter röstlängden, eller för högre röstetal, än det som motsvarar i stad bevillning
en för tiotusen och å landet bevillningen för femtusen riksdalers
inkomst af kapital eller arbete.

För val af stadsfullmägtige må stad kunna indelas i valkretsar, hvilka,
efter derom af magistraten uppgjordt förslag, bestämmas af stadsfullmägtige.

§ IN.

Kommunallagarne, hvilka innehålla de närmare bestämmelserna om
landstingen såsom kommunalrepresentationer för länen och om menighetsstyrelse
såväl på landet som i städerna, skola af Konungen och Riksdagen gemensamt
stiftas.

Riksdagsordningen.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundraBih.
till Riksd. Prat. 1894. 3 Sami 6 Höft. 2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. I kommun, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en
tvåhundratrettiondedel af folkmängden i riket, väljes efter kommunens
folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande nämnda del
af rikets folkmängd.

3. Kommunerna med mindre folkmängd, än i mom. 2 sägs, fördelas
i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser en
riksdagsman, erfordras för att de enligt både nästföregående och detta moment
utsedde riksdagsmännen tillsammans skola uppgå till det i mom. 1 föreskrifna
antalet riksdagsmän för hela riket. Vid denna fördelning i valkretsar,
hvilken sker efter folkmängden, bestämmes först antalet valkretsar för
hvarje län och sedan dessa valkretsars områden med hänsyn till länens indelning
uti domsagor och tingslag eller härader och med iakttagande att
stadskommun, som icke liörer till domsaga, endast må förenas med närmast
belägna tingslag eller härad.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de kommuner, hvilkas folkmängd enligt mom. 2
berättigar dem att ensamme för sig välja riksdagsman, bestämmes, efter
ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,
som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka
näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i
kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad person från och med
början af kalenderåret näst efter det han fylt trettio år.

§ 16.

1. Å landet och i stad, som väljer i förening med kommuner å
landet, utses riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun utses
inför kommunalstämmans ordförande eller magistraten en elektor och
derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse
elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den
domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om valkretsen lyder under
flera domstolar i orten, inför den domhafvande eller magistrat, under hvilkens
domstol största folkmängden lyder.

2. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade
så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun
väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande
eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter ty som
de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall
kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas.
Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som
näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller
för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan
på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen
afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat; och skola för rösternas sammanräknande
och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen
insändas till domhafvanden i den domsaga, till hvilken valkretsen
hörer, eller, om valkretsen lyder under flera domstolar i orten, till
den domhafvande eller magistrat, under hvilkens domstol största folkmängden
lyder.

3. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,
förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är
stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

4.. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med
riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör
magistrat eller dess ordförande.

§ 17.

1. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer den
röstande l:o) en röst såsom röstberättigad medlem af kommunen, 2:o) en
röst för förmögenhet, om han antingen eger eller med stadgad åborätt
innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen riksdaler eller eger på annans mark belägen byggnad
till nämnda taxeringsvärde eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar
eller under minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande
arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sex
tusen riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst
åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst, samt 3:o) en röst för

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

högre bildning eller större medborgerligt förtroende, om han styrkt sig vara
i ''besittning af de kunskaper, som fordras för inträde vid rikets universitet,
eller har under minst åtta års tid utöfvat uppdrag att vara riksdagsman,
landstingsman, stads- eller kommunalfuUmägtig, ordförande eller vice ordförande
i kommunalstämma, ledamot i kommunalnämnd, kyrko- eller skolråd,
nämndeman eller rådman.

2. Vid dessa val iakttages, att röstande, som är berättigad till att
afgifva mer än en röst, skall aflemna en namnsedel för hvarje särskild röst.
Den, som vid valet erhållit de flesta rösterna, vare lagligen vald, och
skilje lotten mellan dem, som erhållit lika röstetal.

3. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna
gällande röstlängder, som böra innehålla anteckning både om dem,
hvilka, enligt § 14, valrätt tillkommer, och om dem, hvilka, enligt ofvan
i mom. 1 lemnade föreskrifter, ega särskild röst för förmögenhet. Behörighet
till en röst för högre bildning eller större medborgerligt förtroende styrkes
före valet medelst vederbörliga intyg inför kommunalstämmans ordförande
eller magistraten och antecknas i samma längd.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått tjugufem års ålder samt, enligt 14 §, ega valrätt inom den
kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas, och, enligt
17 § 1 mom., äfven särskild röst för förmögenhet.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen fullmagt, underskrifven af vederbörande valförrättare.
Fullmagterna böra hafva följande lydelse: .

»Vid riksdagsmannaval, som den hållits i N. N. valkrets

(eller »i N. N. kommun-»), »har N. N. blifvit utsedd till ledamot åt Riksdagens
Andra Kammare för en tid af tre år, räknande från och med
den 1 januari nästkommande år» (eller, om valet hållits till loljd a
Konungens förordnande om nya val eller om riksdagsman eljest aigatt,
innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit: »för tiden till
den 1 januari år--»), »hvarom detta länder till bevis och lullmagt».

Ort och tid.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande
i valorten. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande
eller magistrat, som slutligen handlagt valet, äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket. genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden
utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta
dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till Konungens
befallningshafvande, som, på sätt i § 14 stadgas, lemnar vederbörande
tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång, efter det
den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i
målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde
eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens
befallningshafvande inlemna sina besvär, stälda till Konungen, hvarefter
med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord
afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende
derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna
§, och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande,
enligt mom. 2».

af herrar Bengtsson, Boström, Gyllensvärd, Dalin, Johnsson, Elowson,
Olsson och Hedin, hvilka ansett, att utskottet med anledning af motionerna
bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 14
riksdagsordningen:

§ 14.,

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, enhvar
i kommunens angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger
eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler, eller eger å
annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst fem år näst
före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde, ej understigande tre tusen riksdaler, eller ock erlägger
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 3 Sami. 6 Höft. 3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

till staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst;

samt af herr Vahlin, som anfört: I öfrigt instämmande i det förslagtill
ändring af § 14 riksdagsordningen, som af herrar Bengtsson m. fl.
i deras reservation framlagts, har jag inom utskottet yrkat, att i detta
förslag orden »röstberättigad man» skulle utbytas mot »röstberättigad
person».

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDA RES TRYCKERI, 18i>4.