Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1893:Ku5 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:0 5.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1893, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af 51 m. fl. §§ regeringsformen.

I motion till 1892 års lagtima Riksdag föreslog herr P. Waldenström,
bland annat, den ändring af § 51 regeringsformen, att urtima Riksdags
sammanträde, som enligt gällande bestämmelse skall ske efter 20:de och
inom 30:de dagen från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor
kungjord, måtte ega rum redan efter 7:de dagen från riksdagskallelsens utfärdande.

I anledning af detta förslag och med hänsjm dertill, att dels i de flesta
fall det måste vara angeläget att, när urtima Riksdag sammankallas,
onödigt uppskof med dess sammanträde undvikes, dels ock kommunikationsväsendet
i vårt land numera nått en utveckling, som möjliggör, att urtima
Riksdag kan sammanträda vida tidigare, än som vid tiden för grundlagsstadgandets
tillkomst kunde beräknas, hemstälde konstitutionsutskottet att
Riksdagen måtte till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga
ett förslag till ändring af § 51 regeringsformen, hvarigenom urtima Riksdag
skulle komma att sammanträda efter 10:de och inom 30:de dagen från
den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor kungjord.

Denna hemställan blef af båda kamrarna bifallen.

Emellertid föreslår nu herr Waldenström i en från Andra Kammaren
till utskottet hänvisad motion, n:o 154, att Riksdagen måtte antaga föl -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

jande förändrade lydelse af § 51 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar
Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter 7:de och inom 30:de
dagen från den, då kallelsen blifvit kungjord i den tidning, hvari officiella
tillkännagifvanden böra meddelas allmänheten.

Kallelse tillställes ock ofördröjligen hvarje riksdagsman särskildt genom
post eller, der stor skyndsamhet är af nöden, genom telegram, som, derest
riksdagsman icke bor inom telegrambäringsområde, befordras till honom från
närmaste telegrafstation genom telefon eller ilbud.

Motionären anför, att för det fall, som i § 63 regeringsformen omförmäles,
är det alldeles nödvändigt, att Konungen må ega rätt att kalla
Riksdagen till sammanträde den första dag, då det är möjligt för dess medlemmar
att samlas i hufvudstaden eller på den plats, som enligt § 50 regeringsformen
kan varda bestämd. Vidare anser motionären, att när norra
stambanan blifvit färdig till Boden eller framdragen ännu längre norrut, så
skall det äfven för våra nordligast boende riksdagsmän icke blifva någon
som helst svårighet att inträffa i Stockholm inom 7:de dagen efter riksdagskallelsens
utfärdande. Slutligen är, enligt motionärens åsigt, riksdagskallelsens
uppläsande i Stockholms kyrkor fullkomligt ändamålslöst; och då
i följd af det nu använda kungörelsesättet Riksdagens sammanträdande alldeles
onödigt kan varda fördröjdt i flera dagar, ja till och med under en
hel vecka, under förhållanden då rikets vara kanske står på spel, anser motionären
ett annat sätt för kallelsens utfärdande böra tillämpas.

För den händelse att det sålunda väckta förslaget blefve godkändt,
skulle, enligt motionärens åsigt, följande ändringar af regeringsformen ock
varda nödvändiga, nemligen:

i § 91 skulle orden: »och läte — kungöra» utgå;

i § 93 skulle orden: »hvilken — — kungöras» likaledes utgå;

i § 94 skulle orden: »i föregående §» utbytas mot »i § 51»; och

i § 95 skulle orden: »i hufvudstadens kyrkor» utgå.

Hvad angår den del af motionen, som afser att medels utbytande af
siffran 20 mot 7 förkorta den tid, inom hvilken urtima Riksdag skall sammanträda,
så enär enahanda förslag år 1892 var föremål för Riksdagens

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

pröfning, men Riksdagen då antog till hvilande ett förslag till grundlagsändring,
hvarigenom tiden för urtima Riksdags sammanträde kommer att
framflyttas till efter 10:de dagen från kallelsens utfärdande, finner utskottet
ej skäl att tillstyrka en ytterligare ändring i afseende å denna tidsbestämmelse.

Beträffande sättet för riksdagskallelsens kungörande anser utskottet ej
heller skäl vara för handen att föreslå ändring i det beslut, som af 1892
års lagtima Riksdag fattades; och då utskottet för sin del icke är öfvertygadt
om behof vet af bestämmelser af den art, som innefattas i förslagets
senare del, får utskottet alltså hemställa,

att herr Waldenströms motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

Reservationer:

af herr Johnsson, som ansett att utskottet i anledning af motionen
bort tillstyrka sådan ändring af § 51 regeringsformen, hvarigenom urtima
Riksdag kunde sammanträda efter 7:de dagen från riksdagskallelsens kungörande
;

samt af herr Hedin, hvilken yttrat:

»Motionären synes mig hafva med skäl anmärkt, att den förlidet år af
utskottet föreslagna och af kamrarne till hvilande antagna förändringen i § 51
regeringsformen icke är tillfyllestgörande vid ett sådant fall, som § 63 regeringsformen
omförmäler. Han synes mig ock hafva visat, att afgörande betänkligheter
ej nu kunna åberopas mot någon ytterligare förkortning af den tid efter
riksdagskallelses utfärdande, som skall hafva tilländagått före dagen för Riksdagens
sammanträde. Till de skäl, motionären anfört, torde kunna läggas äfven
det, att om möjligen en eller annan representant icke skulle hinna att på
utsatt dag inställa sig vid riksdagen, detta torde vara mindre betänkligt, än
att Riksdagens sammanträde öfver måttan försenas. Om nu anledningarna

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

till sammankallande af urtima riksdag icke vore några andra än hotande
krigsfara eller redan utbrutet krig, skulle det väl ock vara nog att, på sätt
motionären föreslagit, ändra nämnda tidsbestämmelse, eftersom annat svårligen
kan förutsättas, än att i dylikt fall Riksdagen blifver kallad att sammanträda,
så fort detta grundlagsenligt kan ske. Men det gifves andra vigtiga
fall, då det är alltför möjligt, att Riksdagens sammanträde afsigtligt
försenas för att lemna rådrum för kombinationer, afsedda att genom en väl
förberedd öfverraskning inverka på Riksdagens pröfning och i hast aflocka
den ett mindre väl öfvervägdt beslut. Derför har jag i utskottet uttalat
den meningen, att äfven bestämmelsen om den tid, inom hvilken Riksdagen
skall sammanträda, borde förändras. Dessa fall äro de, som omtalas i regeringsformens
§§ 91, 92, 93, 94. För dessa fall, äfvensom då krigsfara
eller krigsutbrott föranleder Riksdagens sammankallande, synes mig, att tiden
för dess sammanträde lämpligen kunde bestämmas till inom tionde dagen.

Deremot torde för sådana fall, som under det nya riksdagsskicket två
gånger föranledt urtima Riksdag, en sådan inskränkning icke vara af något
skäl påkallad, utan till och med mindre lämplig, hvadan i det afseendet
motionen såväl som det hvilande förslaget gått för långt, medan de i öfrigt
stannat på mindre än halfva vägen.

Jag vidhåller ock den förlidet år framstälda erinran, att äfven § 95 regeringsformen
lika väl som § 51 bör ändras, dels så att tiden för Riksdags sammanträde
förkortas, dels så att det i § 92 omtalade fall får plats bland
dem, då det åligger hofrätterna att genom offentliga kungörelser meddela
underrättelse om regentens eller statsrådets uraktlåtenhet att i föreskrifven
tid utfärda riksdagskallelse.»

Herr Gustaf Berg bar velat tillkännagifva, att lian ej deltagit i behandlingen
af detta ärende inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 3 Sami. 2 Höft.

‘>