Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1892:Ku4 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mats 1892, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, äfvensom väckt
motion om tillägg till det uti Kongl. Maj:ts proposition n:o
28 framlagda förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,
16, 22 och 28 riksdagsordningen.

Till utskottets behandling har Andra Kammaren hänvisat fyra
motioner, afseende dels ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, dels
ock tillägg till det uti Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 till innevarande
års Riksdag framlagda förslag till ändrad lydelse af, jemte andra stadganden
i riksdagsordningen, § 13 i denna lag, nemligen n:o 81 af herr
Ter Larsson i Fole, med hvilken herr Ludvig Norrby förenat sig, n:o 176
af herr Hans Andersson i Nöbbelöf, n:o 177 af herr A. Lilienberg med
flere samt n:o 179 af herr Nils Svensson i Olseröd.

Under hänvisning till det af Riksdagens båda kamrar åren 1890
och 1891 antagna förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen
föreslår herr Per Larsson, att Riksdagen måtte till grundlagsenlig behandling
å nyo upptaga samma förslag; öfverlemnande motionären åt
konstitutionsutskottet att i förslaget göra de ändringar, som kunde anses
erforderliga för undanrödjande af de brister, hvilka utgjort hinder för
dess godkännande af Konungen.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1892. 3 Sami. 4 Höft. (N:o 4).

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

I den af herr Lilienberg med flere väckta motion hemställes, att
Riksdagen ville, med afslag å den kongl. propositionen, antaga till hyllande
för vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad
lydelse af §§ 6 och 13 riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola för en tid af nio år utses
af landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting
deltaga.

2. Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer
efter folkmängden inom sitt område en riksdagsman för hvarje fullt tal
af 40,000. Går ej folkmängden upp till 40,000, väljes dock en riksdagsman.

3. Landsting och stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller
flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att välja riksdagsman för hvarje
fullt tal af 30,000, men ej för större folkmängd, än det eller den både
vid nämnda års slut, och må ej utse ökadt antal riksdagsmän, förrän
folkmängden, enligt hvad i mom. 2 är stadgadt, dertill föranleder.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter —---valet skett.

2. Å landet--— hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer,
utses en riksdagsman och derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugutusen,
hvarmed folkmängden öfverstiger tiotusen, öfriga städer — —
— tolftusen.

4. Stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller flere riksdagsmän,
bibehålie dock rätt att välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af
tiotusen, men ej för större folkmängd än den hade vid nämnda års slut,
och må ej utse ökadt antal riksdagsmän förr än folkmängden, enligt
hvad i mom. 3 är stadgadt, dertill föranleder.

Herr Hans Andersson åter föreslår, att Riksdagen ville, med godkännande
i öfrigt af det uti Kongl. Maj:ts proposition framlagda förslag,
för sin del besluta följande tillägg till § 13 i nämnda förslag:

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än en tredjedel af folk -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

mängden i hela riket, då skall vid hvarje fördelning i valkretsar, som
derefter eger rum, med tillämpning i öfrig! af ofvan angifna grunder,
antalet riksdagsmän för landet och för städerna bestämmas efter det
inbördes förhållandet emellan folkmängden å landet och den i städerna.

Herr Nils Svensson slutligen hänvisar i sin motion till såväl Kongl.
Maj:ts proposition som ock den af herr Hans Andersson väckta motion
och åberopar sålunda i hufvudsak de grunder, på hvilka samma förslag
hvila, men hemställer, med anledning af hvad rörande städernas representationsrätt
förekommit vid behandlingen inom Andra Kammaren
nästlidna år af denna fråga, att Riksdagen måtte antaga följande förslag
till ändring af § 13 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början året näst efter det, under hvilket valet skett. Af dessa ledamöter
skola, så länge städernas folkmängd icke öfverstiger åtta tjugutredjedclar af hela
rikets, åttio utses för städerna och etthundrafemtio för landet, men då städernas
folkmängd öfverstiger nämnda andel af hela rikets, så många utses för städerna,
som dessa tillsammans ega fulla tvåhundratrettiondedelar af rikets folkmängd,
och återstoden för landet.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal det uti mom. 1 föreskrifna antalet riksdagsmän för landet,
skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste
domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som
hvardera välja eu riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal det enligt
mom. 1 bestämda antalet riksdagsmän för landet, skola, i den mån sådant
erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda
folkmängden, förenas två och två till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger den andel
af folkmängden i rikets alla städer, som motsvarar det antal riksdagsmän,
städerna skola utse enligt mom. 4, väljos, efter stadens folkmängd, en riksdagsman
för hvarje fullt tal, motsvarande nämnda andel af städernas
folkmängd. Städer med mindre folkmängd, än nu är sagdt, ordnas, så
vidt ske kan länsvis, i så många valkretsar som, med iakttagande af

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i
mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd berättigar dem
att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes, efter
ofvan angifna grunder, hvart nionde år af Konungen. Den ordning,
som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka
näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat
samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder
faststäld.

Då utskottet, enligt hvad dess utlåtande n:o 3 utvisar, tillstyrkt
Riksdagen att till hyllande för vidare grundlagsenlig behandling antaga
det uti Kongl. Maj:ts ofvan berörda proposition framlagda förslag till
ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen, får
utskottet, med hänvisning till de uti nämnda utlåtande åberopade skäl,
hemställa:

l:o) att herr Per Larssons motion icke måtte till
någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda; och

2:o) att den af herr Lilienberg med flere väckta
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bland de anmärkningar, som blifvit framstälda mot konstitutionsutskottets
vid 1890 års riksdag afgifna och till grund för Kongl. Maj:ts
proposition åberopade förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen,
har man fäst särskild vigt vid den, som afsett, att förslaget
icke innehöll bestämmelse derom, att, i händelse städernas folkmängd
skulle komma att ökas så, att den öfverstege en tredjedel af hela rikets,
deras representantantal inom Andra Kammaren skulle i samma förhållande
ökas. Med anledning häraf och då icke heller det utaf Kongl.
Maj:t framlagda förslag innehåller bestämmelser för det fall, som sålunda
blifvit förutsedt, hafva herrar Hans Andersson och Nils Svensson
hvar för sig framkommit med förslag i sådan syftning.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

Utskottet hyser för sin del visserligen den uppfattning, att det
icke finnes någon större sannolikhet för att städernas folkmängd någonsin
skall komma att uppgå till mer än en tredjedel af hela rikets, men
onekligen ligger det inom möjlighetens område, att detta förhållande
kan inträda, och kändt är dessutom, att ett icke ringa antal af Riksdagens
medlemmar med lifligt intresse omfatta den mening, att föreskrifter
redan nu böra meddelas för den händelse, att eu dylik ökning
af folkmängden i städerna verkligen kommo att ega rum. Af sådan
orsak och under förutsättning, att Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse
af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen oförändradt af
Riksdagen antages, anser utskottet, att Riksdagen för sin del bör antaga
ett tillägg till den föreslagna § 13 riksdagsordningen, innefattande
att, om städernas folkmängd komme att uppgå till mer än en tredjedel
af folkmängden i hela riket, det föreskrifna antalet ledamöter i Andra
Kammaren, tvåhundratjugufem, skulle utses för landet och för städerna
efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna. Det
antal riksdagsmän, som sålunda borde utses för landet och för städerna,
skulle bestämmas af Konungen vid fastställande af den i § 13 mom. 4
omförmälda ordning, dervid i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 i tilllämpliga
delar skulle lända till efterrättelse, så att för hvarje domsaga
skulle fortfarande utses en riksdagsman, och att för de förutsatta fall,
att domsagornas antal understege eller öfverstege det antal riksdagsmän,
som borde för landet utses, vid indelning af valkretsar skulle tillgå
så, som i mom. 2 sägs, samt att, i öfverensstämmelse med mom. 3,
rättighet för stad att sjelfständigt välja riksdagsman alltid bestämdes
af förhållandet mellan städernas sammanräknade folkmängd och det
antal riksdagsmän, som borde för städerna utses, hvarjemte ordnandet
i valkretsar af de mindre städerna likaledes skulle ske enligt föreskriften
i mom. 3.

Vid framläggandet af ett förslag i nämnda syfte vill utskottet
dock uttryckligen betona, att, enligt utskottets åsigt, antagandet af Kongl.
Maj:ts förslag icke må göras beroende deraf, att det ifrågasatta tillägget
till § 13 riksdagsordningen jemväl varder antaget.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet, för den
händelse Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag af Riksdagen antages att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling, hemställa,

3:o) att Riksdagen måtte till hyllande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande tillägg till

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse af § 13 riksdagsordningen: j

Pilj •* '' i1 : i r i : • • f-.; • ;«?: : n^v1 vh ■ i . mr

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än en
tredjedel af folkmängden i hela riket, skall det här
ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratjugufem
utses för landet och för städerna efter förhållandet
mellan folkmängden å landet och i städerna. Det
antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet
och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande
af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervid
i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

I följd häraf hemställer utskottet,

4:o) att herr Hans Anderssons motion icke måtte
till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda;

och får utskottet slutligen, på grund af hvad utskottet uti detta
utlåtande anfört, hemställa,

5:o) att icke heller herr Nils Svenssons motion
måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1892.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

Reservationer:

af herrar Ljungman och Johnsson, som ansett, att utskottet bort med
anledning, af herrar H. Anderssons och N. Svenssons motioner hemställa,

det Riksdagen äfven måtte antaga Kongl. Maj:ts
förslag till ändring af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28
riksdagsordningen att med nedanstående förändring
af § 13 hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal
af tvåhundratrettio, deraf etthundrafemtio för landet
och åttio för städerna, väljas för en tid af tre år,
räknade från och med januari månads början året näst
efter det, under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga
en riksdagsman. Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,
skola, för ernåendet af det bestämda
antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så
vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som
hvardera välja en riksdagsman, öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant
erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och
hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två
och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger
en åttiondedel af folkmängden i rikets alla
städer, väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman
för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel
af städernas folkmängd. Städer, med mindre folkmängd
än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske
kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iaktta -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

gande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras
för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän
för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock
riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer,
hvilkas folkmängd- i och för sig berättigar dem att
utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år
af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes,
vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst
derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping
eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier,
räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till
landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

5. öfverstiger städernas folkmängd åtta tjugutredjedelar
af hela rikets, då skola, med frånträdande
af den i mom. 1 stadgade fördelningen af antalet ledamöter
i Andra Kammaren mellan landet och städerna,
så många riksdagsmän utses för landet, som
det eger fulla tvåhundratrettiondedelar af hela rikets
folkmängd, och återstoden för städerna, samt talet »etthundrafemtio»
i mom. 2 och talet »en åttiondedel» i
mom. 3 vid tillämpningen af dessa moment utbytas
mot tal, som i förra fallet angifver antalet riksdagsmän
för landet och i senare fallet motsvarar antalet
riksdagsmän för städerna. Fördelningen enligt detta
moment af antalet ledamöter i Andra Kammaren mellan
landet och städerna verkställes hvart tionde år af
Konungen i samband med fastställandet af den i mom.
4 omförmälda ordning;

samt af herr Hedin mot utskottets hemställan under punkten 2:o -

Herr Billing har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.