Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1895:Ku3 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1895, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 102 regeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad
motion, n:o 157, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat,
att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 102
regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken deruti före
ordet, presidenterne uti rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt
fyra de äldsta statsråd. Då antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen
finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller särskilde
dess ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han hos presidenten i Konungens
och rikets Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den
eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter
anstalt om riksrättens sammanträde för att kallelsen utfärda och målet
vidare i laglig ordning behandla. Skulle emot förmodan han detta underlåta
eller någon af de öfrige förenämnde embetsman undandraga sig att
uti riksrätten deltaga, stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af
deras embetspligt till lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sitta. År presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad,
företräde i hans ställe den äldste i tjenst varande presidenten såsom ordförande
och äldsta rådet i nämnda hofrätt såsom ledamot; är annan af
presidenterne hindrad, inträde det äldsta råd i det embetsverk, han tillhör,
i hans ställe; är statsråd hindradt, inträde i dess ställe närmast i ålder
varande statsråd. Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är,
och domen efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen
hafve magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd,
hvilken likväl icke må sträcka sig till . den dömdes återinsättande i
rikets tjenst.

Enligt hvad inom utskottet af motionären framhållits, afser hans
ifrågavarande förslag att åstadkomma tydligare och tidsenligare bestämmelser
angående riksrättens sammansättning än de nu gällande, hvilka,
enligt motionärens förmenande, kunde vålla svårigheter vid tillämpningen
i följd af den stora förändring, åtskilliga af de embetsverk, som nu
hade att till nämnda domstol bidraga med ledamöter, undergått sedan
den tid, regeringsformen tillkom. En domstol med de utomordentliga
åligganden som riksrätten syntes motionären, åtminstone då fråga vore
om statsråds dömande af sådan rätt, böra bestå endast af fullt sjelfständige,
lagfarne domare, och hade motionären derför i sitt förslag
uteslutit icke blott högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden tjenstgörande
trupper och högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden
förlagda eskadern af arméns flotta utan äfven samtliga ledamöter
från sådana embetsverk, som icke bibehållit sin egenskap af hufvudsakligen
dömande myndigheter. De två äldsta råden i Svea hofrätt och äldsta
rådet i kammarrätten, som vore det enda af rikskollegierna, hvilket numera
hade förutnämnda egenskap, torde emellertid lämpligen böra utgå
såsom ordinarie ledamöter i rätten och ersättas med presidenterne uti
rikets öfriga hofrätter. Vidare ansåge motionären det vara nödigt att införa
bestämmelse rörande sättet att komplettera riksrätten för den händelse, att
så många af dess ledamöter hade förfall eller vore jäfvige, att rätten med
återstående antalet icke vore domför, hvarom grundlagen för närvarande
icke innehölle någon föreskrift. Det antal ledamöter, som borde erfordras
för att riksrätten skulle vara domför, syntes dessutom motionären utan
olägenhet kunna nedsättas till sju.

Enär förändring af stadgandena angående riksrättens sammansättning,
enligt utskottets uppfattning, för närvarande icke kan anses vara högst
nödig eller nyttig, får utskottet, som vid sådant förhållande saknar an -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ledning att ingå i granskning af hvad motionären derom föreslagit,
hemställa:

att herr Ljungmans förevarande motion, i hvad
den afser ändrad lydelse af § 102 regeringsformen, icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Gustaf Berg som yttrat:

»Uti 102 § regeringsformen stadgas, att riksrätten skall, då inför densamma
Konungens högsta domstol eller en eller flere af dess ledamöter
ställas under åtal, bestå af presidenten uti Konungens och rikets Svea hofrätt,
hvilken förer ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier, fyra de
äldsta statsråd, högste befälhafvare!! öfver de i hufvudstaden tjenstgörande
trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagda
eskadern af arméens flotta, tvenne de äldsta råd i Svea hofrätt och
det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier; hvarjemte uti 106 § regeringsformen
föreskrifves, att, då någon statsrådsledamot, eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål
konungen råd gifvit, åtalas inför riksrätten, skola deruti taga säte fyra
de äldsta justitieråden i stället för de fyra statsråden.

Vid den tid, då regeringsformen antogs och faststäldes, utgjordes
rikets kollegier af krigskollegium, förvaltningen af sjöärendena, kommerskollegium,
kammarkollegium, statskontoret och kammarrätten.

Af dessa kollegier bestå fortfarande, likasom vid regeringsformens
fastställande, kammarkollegium af president och kammarråd samt kammarrätten
af president och kammarrättsråd. De öfriga kollegierna hafva deremot
i fråga om namn eller sammansättning eller bådadera undergått förändring.
Krigskollegium förvandlades 1865 till Kongl. arméförvaltningen,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

som utgöres af fyra departement: artilleridepartementet, hvars chef är
generalfälttygmästaren, fortifikationsdepartementet med fortifikationsgeneralen
såsom chef, intendentsdepartementet med generalintendenten såsom
chef och civila departementet med generalkrigskommissarien såsom chef;
och stå under hvartdera af dessa departement en eller flere byråar med
dels militära och dels civila byråchefer. Förvaltningen af sjöärendena förändrades
1877 till Kongl. marinförvaltningen, som består af en chef samt
fem ledamöter, deraf två af kommendörs eller kommendörkaptens grad,
chefen för fasta minförsvaret, öfverdirektören och chefen för mariningeniörsstaten
samt ett amiralitetsråd. Kommerskollegium utgöres sedan 1891 af
en generaldirektör såsom chef samt tre kommerseråd såsom ledamöter.
Och statskontorets styrelse slutligen, hvars chef likasom chefen för kommerskollegium
förut kallades för president, utgöres sedan 1876 af en
generaldirektör såsom chef och tre statskommissarier såsom ledamöter. —
I detta sammanhang torde vidare böra påpekas, att »arméens flotta» 1823
förenades med örlogsflottan till Kongl. Maj:ts flotta.

Med hänsyn till de förändrade förhållanden, som sålunda uppstått
och genom hvilka en del af de forna rikskollegierna numera förlorat icke
allenast namnet kollegium utan äfven den för ett sådant verk karakteristiska
form, att besluten fattas af ordförande och ledamöter gemensamt,
måtte uppstå tvekan och osäkerhet, huru en riksrätt nu skulle sammansättas
beträffande en del af de ledamöter i domstolen, som böra ingå från
alla rikets kollegier. Denna tvekan rörer väl icke kammarkollegium och
kammarrätten, hvars presidenter och äldsta råd gifvetvis åro ledamöter i
riksrätten. 1 fråga om kommerskollegium och statskontoret torde böra
ingå, i stället för de forna presidenterna, de båda verkens generaldirektörer,
äfvensom det äldsta kommerserådet och den äldste statskommissarien.
Ifrån marinförvaltningen åter torde böra taga säte verkets chef
samt äldste civila ledamot (ty begreppet »råd» torde icke böra utsträckas
till de militära ledamöterna). Hvad slutligen angår arméförvaltningen,
möta här de största svårigheterna att bestämma, hvilka personer, som böra
i riksrätten ingå. I stället för den forna enda chefen — presidenten —
stå nu, såsom ofvan är sagdt, fyra likstälda chefer, generalfälttygmästaren,
fortifikationsgeneralen, generalintendenten och generalkrigskommissarien.
Alldeles omöjligt är det att med ledning af grundlagens stadganden kunna
bestämma, hvilkendera af dessa chefer bör i riksrätten inträda. Emellertid
har man i detta hänseende trott sig kunna taga till hjelp ett stadgande
uti den för arméförvaltningen gällande instruktion af den 27 maj 1881,
som uti § 17 föreskrifver, att vid alla »gemensamma sammanträden» inom
verket ordet föres af den äldste närvarande departementschefen eller, om

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sådan ej i sammanträdet deltager, af äldste närvarande byråchefen; och
har man sålunda ansett, att uti riksrätten borde uti den forne presidentens
ställe ingå den af departementscheferna, som är den äldste till lefnadsåren.
Beträffande åter den ledamot af arméförvaltningen, som bör inträda
i riksrätten i stället för det äldsta rådet uti krigskollegium, har man ansett,
att generalkrigskommissarien eller, vid förfall för denne, äldste civile byråchefen
vore den härtill berättigade.

Ehuru en sådan uppfattning af bestämmelserna om riksrättens sammansättning
som den nu antydda torde vara den mera allmänt gängse —
och jag föreställer mig, att utskottet slutit sig till densamma, ehuru utskottet
noggrant undvikit hvarje uttalande i den vägen — har dock af
motionären och af flere med honom framhållits, att, då af de vid regerino-sformens
antagande befintliga kollegierna numera endast kammarkollegium
och kammarrätten fortfarande arbeta under sådana former, att de kunna
hänföras till hvad 102 § regeringsformen kallar rikets kollegier, riksrätten
numera skulle komma att bestå endast af presidenterna i Svea hofrätt,
kammarkollegium och kammarrätten, fyra statsråd (eller fyra justitieråd)
högste befäl häfvare n öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, högste
befä l häfvaren för den vid hufvudstaden förlagda eskadern af Kong], flottan,
två råd i Svea hofrätt, ett kammarråd och ett kammarrättsråd. — Genom
en sådan sammansättning skulle riksrätten komma att utgöras af endast 13
personer, under det att 102 § regeringsformen förutsätter 21.

Äfven om man nu icke kan dela en sådan uppfattning af bestämmelserna
angående riksrättens sammansättning, som den senast angifna,
och äfven om man icke vill i allo godkänna motionärens ändringsförslag!
synes det dock såsom om, då utskottets uppmärksamhet genom den föreliggande
motionen blifvit å saken fästad, utskottet hade bort uppgöra ett
sådant förslag till förändrad lydelse af 102 § regeringsformen, att dels
deraf med ovedersäglig tydlighet framginge, af hvilka personer riksrätten
numera borde bestå, dels ock den ej obefogade anmärkningen, att riksrätten
till betydlig del utgöres af förtroendeembetsmän, komme att uridanrödjas.
Det måste nemligen erkännas, att nu gällande föreskrifter om
riksrättens sammansättning ej stå uti tillbörlig öfverensstämmmelse med
den nuvarande organisationen af de verk, som grundlagen benämner »rikets
. ° . e^ler>> oc^ kan ej förnekas, att förtroendeembetsmäns deltagande
i riksrätten kan leda till betänkliga missförhållanden. Af dessa anledningar,
och då man minst i ett sådant fall som detta bör uppskjuta en grundlagsändring,
till dess gällande bestämmelser fått äfven i tillämpningen ådagalägga
sin bristfälliga och otjerdiga beskaffenhet, har jag inom utskottet
Bih. till Riksd. Prof. 1835. 3 Sand. 2 Haft. 2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

framstäf yrkande derom, att utskottet måtte företaga omarbetning af 102 §
regeringsformen»;

af herrar Alin, Behm, Nyström och friherre Wrangel von Brehmer,
som instämt med herr Berg;

af herr Ljungman, som ansett, att utskottet med anledning af ifrågavarande
del af motionen i Andra Kammaren n:o 157 bort hemställa,

»det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant.
fall bestå af presidenten uti Konungens och rikets Svea
hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna uti rikets
öfriga hofrätter och uti kamin ärra,tten samt tvä de äldste
professorer vid hvartdera universitetets juridiska fakultet.
Då antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen
finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller
särskilde dess ledamöter inför riksrätten tilltala., äske
han hos presidenten i Konungens och rikets Svea hofrätt,
såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den
eller dem, som skola tilltalas. Presidenten i nämnda
hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens sammanträde
för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle mot förmodan han detta underlåta
eller någon af de öfrige förenämnde embetsman
undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de för
en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till
lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta.
År presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf
hindrad, inträde i hans ställe den äldste i tjenst varande
af nämnda presidenter såsom ordförande och äldsta rådet
i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterna
hindrad, inträde det äldsta rådet i det embetsverk, han
tillhör, i hans ställe; är professor vid någotdera uni -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

versitetets juridiska fakultet hindrad, inträde i hans ställe
närmast i ålder varande, riksrätten icke redan tillhörande
professor i samma fakultet. Denna domstol ege, sedan
ransakningen fulländad är och domen efter lag fäld, att
densamma för öppna dörrar atkunna. Ingen hafve magt
att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra
nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes
återinsättande i rikets tjenst.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll, att någon statsrådets
ledamot eller embetsman, som i kommandomål
Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller
att den föredragande underlåtit att i de fall, som 38 §
af denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet
ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen
inför riksrätten, hvaruti, i stället för professorer
vid universitetens juridiska fakulteter, fyra de äldsta justitieråd
i dessa fall komma att säte taga, och gånge
härmed, som i 101 och 102 §§ om tilltal emot högsta
domstolen föreskrifves. År justitieråd af laga förfall
eller jäf hindradt, inträde i dess ställe det äldsta i tjenst
varande justitieråd, som icke redan tillhör riksrätten. Då
statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål
finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort
sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän
lag och den särskilda författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen
faststäld varder»;

samt af herr Johnsson.