Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3
Utlåtande 1892:Ku3
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
i ant! -uvti!iitv ;;[<i>>'' ■ ■ :<?i i■.''Vji*.. mo <%, .. ''■
Ank. till. Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 12 midd.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,
16, 22 och 28 riksdagsordningen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat
Kongl. Maj:ts till Riksdagen a/flåtna proposition n:r 28, deruti Kongl.
Magt till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
• '' » i . •■ . ; . * . s. . i '' , , ; - , 1 , I ‘ , . f t i ■ ''I V • j *V t
Förslag till ändrad, lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§
riksdagsordningen.
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio
och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullmägtige
i de städer, som ej i landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör
eu valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes
eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel
af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgande^
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,
Bill. till Kiksd. Prot. 181)2. 3 Sami. 3 Höft. (N:o 3.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter
de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en
riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna
grunder eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må hvad
sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt
att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande
bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder
till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i det
fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.
7. Aro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar, som
i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,
samt gamla valkretsar, för Indika ökning af antalet riksdagsmän bör ega
rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten att välja fullt
antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda rättighets utöfning
dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att nya valkretsar
ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet
tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,
för Indika tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena
i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning
härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar, hvilka
på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja ökadt antal riksdagsmän, den
har företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika
för två eller flera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter
de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt
mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den,
för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst;
samt att i de fall, der folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två eller
flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet dem
emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för justitiedepartementet
i närvaro af tre bland fullmäktige i rikets bank och tre bland Killin
ägtige i riksgäldskontor^.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratjugufem,
deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under h vil ket valet skett.
2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga eu riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet
riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas
i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,
som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,
förenas, två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,
så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande
af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af
det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.
. 4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den
ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val,
livilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller
annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder
faststäld.
§ 15.
Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september
månads utgång näst före början af de tre år, för Indika valen gälla.
Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för Andra
Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes
ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgångne, nytt val
för den återstående tiden.
§ 16.
Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun
utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver, efter
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse elektorer sammanträda
till riksdagsmannaval inför domhafvande! i den domsaga, till hvilken
valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade till en valkrets,
inför domhafvande!! i den af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden
eger.
I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför magistraten
eu elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en
för hvarje fullt tal .af femhundra. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval
inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största
folkmängden eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock
begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så
beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes
medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat,
varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och
utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna
varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en
tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens
utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter
beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas.
Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun,
inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat ; och skola för rösternas
sammanräknande och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna
erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden
och för städerna till magistraten i den stad, som största folkmängden
eger.
I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän skola
utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas
i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan
stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör
magistrat eller dess ordförande.
§ 22.
1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i val
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
5
orten eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer handlagts
inom särskilda län, hos befallningshafVanden i det län, der slutliga handläggningen
skett. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande eller
magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas;
och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens
slut ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,
som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar vederbörande i tillfälle att sig förklara
samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande
bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde eger
att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens befallningshafvande
inlemna sina besvär stälda till Konungen, hvarefter med
målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende
derå, om afsägelse!) egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna §
och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande, enligt
mom. 2.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter
inom kammaren, hvilka skola, under samma eller innan nästa riksdag
genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att nya val anställas.
Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots
afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne
tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då den
afgångne varit, ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan
hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.
De skäl, som ligga till grund för den kong], propositionen, innefattas
i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 29 januari 1892
afgifvet, så lydande yttrande:
»Nästlidna års riksdag anmälde i skrifvelse af den 12 mars, att Riksdagen
antagit ett af konstitutionsutskottet vid 1890 års riksdag framstäldt
förslag till ändring af §§ (i och 13 riksdagsordningen, enligt hvilket förslag
nämnde §§ skulle erhålla följande lydelse:
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ȥ 6.
1. Första Kammaren skall bestå af etthundrafemtio ledamöter, hvilka
för en tid af nio år utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer,
som ej i landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör
en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemt!ondedel
af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,
för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter
de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en
riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna
grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall vid
tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning
icke sker i vald riksdagsmans rätt att. under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande
ordning för valen länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman
inträda allenast i det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut
tillhört.
§ 13.
1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratjugufem ledamöter,
deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna. Dessa ledamöter
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads
början åreto näst efter det, under hvilket valet skett.
2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas
köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet
riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas
i två valkretsar, som hvardera väljer en riksdagsman, öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, angränsande
domsagor, som hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två
och två, till en valkrets,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
3. I stad, hvai-s folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel
af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagd!, ordnas,
så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande
af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af
det i mom. 1 föreskrift^ antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens
antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,
som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid de val, hvilka näst
derefter, enligt, § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping, som erhåller stadsprivilegier,
räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till
dess ny valkretsordning varder faststäld.»
Vid pröfning i statsrådet af nämnda förslag hade emellertid mot
detsamma förekommit följande anmärkningar, nemligen, vid § 6: att stadgande^
i mom. 1, å ena sidan, samt mom. 2 och 3, å den andra, kunde
komma att stå i strid mot hvarandra; att nödiga föreskrifter saknades icke
allenast om företrädesrätten till val, när två eller flere valkretsar, enligt
senast af Konungen faststäld ordning, fått sitt representantantal ökadt och
ledighet uppstode inom valkrets, hvars representantantal minskats, utan
äfven angående föranstaltandet af val, i fråga hvarom stadgandena i § 28
vid de föreslagna nya anordningarna icke gjorde till fyllest; och att förslaget
icke heller för det fall att två eller flere städer under samma valordningsperiod
utträdt in* landsting löste den frågan, hvilken af dessa städer
skulle hafva företrädesrätt att utse riksdagsman, då endast en ledighet
funnes i den valkrets, städerna förut tillhöi*t; samt vid § 13: att ehuru det
blifvit förutsatt, att vissa domsagor kunde komma att två och två förenas
till en valkrets, det likväl lemnats oafgjordt, hvilken af de begge domhafvandena
i valkretsen det skulle åligga att förrätta riksdagsmannaval och,
för den händelse domsagorna läge i särskilda län, hvilken befallningshafvande
skulle vara behörig att upptaga och pröfva besvär öfver valet; samt
slutligen att det icke vore angifvet något sätt för verkställandet under
1891 och nästföljande två år af val, som enligt § 15 mom. 2 kunde ifrågakomma;
och med afseende å sålunda anmärkta brister i förslaget förklarade
Kongl. Maj:t uti Sitt den 15 maj å rikssalen afgifna svar å Riksdagens
skrifvelse, att Kongl. Maj:t funnit Sig icke böra till förslaget lemna samtycke.
Ehuru Riksdagens ofvannämnda förslag förfallit, torde det likväl böra
tagas under öfvervägande om icke, på sätt Riksdagen med sitt förslag
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
åsyftat, riksdagsordningen bör ändras i den retning, att antalet af representanter
i Riksdagen fixeras och efter en bestämd proportion fördelas å
ena sidan mellan de båda kamrarne och å andra sidan, med afseende
på representationsrätten inom Andra. Kammaren, mellan landsbygden och
städerna.
För behofvet af en sådan grundlagsändring tala., efter min mening,
följande skäl, nemligen: att, sedan antalet riksdagsmän, hvilket efter gällande
riksdagsordnings antagande ökats med 60, så att det nu är 375, en ytterligare
ökning ej kan blifva till gagn för riksdagsarbetet utan tvärt om, såsom
inom Riksdagen framhållits, kommer att medföra förslösande af arbetskraft,
samt. förlängande och fördyrande af riksdagarne, utan att gifva, ökad säkerhet
för mera mogna beslut; att, då genom omförmälda ökning Andra Kammaren
förstärkts med 38 men Första Kammaren endast med 22 nya ledamöter,
magtställningen mellan kamrarne vid gemensamma voteringar i afsevärd
grad rubbats; att den vid riksdagsordningens antagande beräknade
proportionen mellan landt- och stad s-representanterna till förmån för städerna.
jemväl undergått, förändring, enär städerna, Indika 1867 hade 55
representanter och nu hafva 81, under tiden fått eu tillökning af 26, då
deremot antalet af de för landsbygden valde ledamöterne, hvilket, 1867 var
135 och nu är 147, ökats med endast 12 ledamöter.
För att utröna, graden af folkökningen och verkan af densamma på
representationsrättens utöfning i städerna har jag låtit upprätta 2 tabeller,
den ena öfver städernas och landsbygdens folkmängd, sådan den enligt officiella
statistiken varit vid slutet af hvart och ett af åren 1840, 1850, 1860,
1870, 1880 och 1890, samt den andra öfver städernas och landsbygdens
folkmängd, sådan den beräknats blifva vid slutet af åren 1900, 191Ö och
1920, hvilken inom statistiska centralbyrån verkstälda beräkning är grundad
på den relativa folkökning, som faktiskt, egt rum under tiden mellan 1860
och 1890 års folkräkningar. Af dessa tabeller, hvilka torde få biläggas
dagens protokoll, framgår, att folkmängden under de näst före 1891 förflutna
tre decennierna ökats, för städerna från 434,519 till 899,403 eller
med 464,884 och för landsbygden från 3,425,209 till 3,885,272 eller med
460,063 samt, antages under trettioårsperioden 1890—1920 komma att ytterligare
ökas för städerna med 1,026,801 och för landsbygden med 533,158
invånare, äfvensom att ökningen i förhållande till de respektive folkmängderna
vid de två trettioårsperiodernas början varit och äfven för framtiden
beräknas blifva mångdubbelt, större i städerna än på landsbygden.
Den framtida folkökningens verkan på representationsrätten och dess fördelning
mellan stad och land faller bjert i ögonen, om man med ledning
af folkmängdssiffrorna i tab. 2. beräknar, huru städerna, om 6 och 13 §§
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
9
riksdagsordningen bibehållas oförändrade, 1920 skola blifva representerade.
Resultatet af eu sådan beräkning är: att de sjelfständigt väljande städerna
sagda år skola ega utse 153 och de till valkretsar indelade städerna minst
18 högst 36 ledamöter i Andra Kammaren, hvarigenom antalet af de nu
varande 81 stad srepresentanterna i Andra Kammaren ökas med minst 90;
att antalet af städernas representanter i Första Kammaren får en tillökning
af 30; och att hela ökningen af stadsrepresentanter i riksdagen följaktligen
kommer att uppgå till minst 120. Antalet af landsbygdens representanter
skola väl ock ökas; men denna ökning skall sannolikt blifva ringa i förhållande
till ökningen för städerna, ty först och främst uppgår den för
landsbygden beräknade folkmängdstillväxten endast till ungefär hälften af
städernas, och vidare bör tagas i betraktande, dels att den del af folkökningen
för landsbygden, hvilken belöper på de större domsagorna med
mer ån 40,000 invånare, ej verkar till utsträckning af dessa domsagors
valrätt, och dels att då, enligt tab. 2, tretton städer med 507,895 invånare
under trettioårsperioden 1890—1920 komma att utträda ur landstingen,
folkökningen, hvad landstingsområdena beträffar, icke synes kunna
i någon större grad inverka på landstingens valrätt.
Den utredning jag nu gjort synes utvisa, att förut af mig framhållna
missförhållanden, som uppkommit under tillämpningen af de nu gällande
grunderna för riksdagsmannaval, i en ej aflägsen framtid skola högst betydligt
ökas; och jag anser mig derföre böra föreslå, att samma grunder så
fort ske kan ändras.
Under det sista decenniet hafva förslag riksdag efter riksdag väckts
om ändring af de ifrågavarande §§ i riksdagsordni ngen; tnen de flesta af
dessa förslag hafva varit antingen stödda på obilliga grunder eller så affattade,
att det med dem åsyftade ändamålet endast ofullständigt kunnat
uppnås. De hafva derför icke tillvunnit sig något allmännare bifall inom
Riksdagen. Det förslag åter, som af sista Riksdag antogs, men till hvilket
Eders Kongl. Maj:t, såsom förut är nämndt, för brister af formel beskaffenhet
vägrat samtycke, synes mig hvila på rättvisa grunder och vara egnadt
att fullständigt förekomma ej allenast öfverbefolkning i Riksdagens kamrar
utan äfven rubbningar i förhållandet mellan kamrarne och mellan landsbygdens
och städernas representanter i Andra Kammaren. Emot förslaget
har väl blifvit anmärkt, att representationsrätten för de till valkretsar indelade
mindre städerna skulle mer och mer inskränkas till förmån för de
större städerna, men sådant är icke att befara. Tab. 1 och 2 visa nemligen,
att, om förslagets stadganden tillämpats från 1840 till närvarande
tid, endast obetydliga ändringar skulle skett i städernas representationsrätt,
Bill. till Riksd. Prof. 1892. 3 Sand. 3:e Höft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
och att samma rätt jemväl under en lång framtid skulle blifva så stadgad
och fast som man skäligen kan önska.
Då jag på sätt redan är antydt i allt hufvudsakligt ansluter mig till
det af Riksdagen antagna förslaget, torde jag till stöd för stadgandena i
detsamma få åberopa 1890 års konstitutionsutskotts betänkande n:o 1,
hvari utskottet anfört: att riksdagsmännens antal borde bestämmas för
Första Kammaren till 150 och för Andra Kammaren till 225; att af Andra
Kammarens 225 ledamöter borde utses 150 för landet och 75 förstäderna;
att samtliga riksdagsmännens antal således skulle blifva 375; att detta tal
kunde synas väl högt, men att utskottet, som utgått från den åsigten att
det vore lämpligast att göra minsta möjliga rubbningar i de olika valkretsarnas
befintliga representationsrätt, ej kunnat finna något mindre tal,
som medgåfve en så nära anslutning till för handen varande förhållanden
och derjemte en så lämplig afvägning af proportionen emellan ej mindre
ledamöterna i Första och i Andra Kammaren än äfven inom Andra Kammaren
mellan representanterna för landsbygden och för städerna; att till stöd
för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande förhållandet
mellan Andra Kammaren och Första Kammaren, kunde anföras, att dessa
siffror innehölle i det allra närmaste samma proportion som den, hvilken
låg till grund för de siffror, som justitiestatsminister!! vid föredragning af
förslaget till nu gällande riksdagsordning i statsrådet den 5 januari 1863,
i enlighet med 1861 års folkmängdsförhållanden, angaf för att visa, huru
proportionen mellan kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka
sistnämnda siffror voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens
ledamöter; att Andra Kammaren i följd häraf komme att, såsom
från början var afsedt, utgöra 3/5 och Första Kammaren 2/r, af representationen;
att, hvad anginge proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch
stadsrepresentanterna, utskottet utgått från de förhållanden, som vid
betänkandets afgifvande voro rådande, och enligt hvilka de förstnämnda
utgjorde omkring 2/3 och de senare 7s af ledamöterna i denna kammare;
att denna proportion afveke något från det förhållande emellan dessa
representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum, men
hvilket dock icke kunde anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att för
alltid bibehållas, enär bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse
med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet, måste, med
antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna som på
landsbygden, leda till en större ökning af städernas representanter än landets;
att det också visade sig att, under det, med afseende å 1861 års
folkmängdsförhållanden, landet beräknades komma att välja 130 och städerna
50 representanter i Andra Kammaren, redan vid den första riksdagen efter
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
11
antagandet af den nya riksdagsordningen valdes 135 för landet och 55 för
staderna, hvilka siffror småningom förändrades så, att vid de val, som
närmast föregingo år 1888, landet utsåg 148 och städerna 76, dessa senare
således något mera än */8 åt kammarens hela då varande antal 222;
att till den nämnda proportionen af två representanter för landet mot eu
för städerna ansåge utskottet landets och städernas representationsrätt böra
bestämmas; att emot fastställandet af denna proportion hade anmärkts,
att det väl kunde tänkas, att städernas sammanlagda folkmängd kunde
komma att öfverstiga 7s af hela. rikets, och att i detta fall ifrågavarande
proportion mellan landets och städernas representationsrätt vore uppenbart
origtig; att de officiella statistiska uppgifterna angående utvecklingen af
förhållandet emellan lands- och stadsbefolkningen emellertid visade, att
stadsbefolkningen, som år 1850 utgjorde 10,9 procent, år 1860 11,n procent
och 1870 12,95 procent af hela landets befolkning, trots städernas
synnerligen starka tillväxt under senare tider, år 1880 ej uppgått till mer än
.15,12 procent och för år 1887 utgjorde 17,78 procent af rikets folkmängd;
att den tidpunkt, dä det förutsatta fallet kunde antagas komma att inträffa,
fördenskull syntes i alla händelser vara så aflägsen, att det ej vore nödigt
eller lämpligt att nu för detsamma stifta lag; att hvad anginge sammansättningen
af Första Kammaren, så bibehölles oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen
föreskrefves derom, att ledamöterna af denna kammare skola
utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting
deltaga; att för att utröna, huru många af kammarens 150 ledamöter
hvarje dylik valkorporation hade att välja, rikets folkmängd måste först
delas med 150; att den qvot, som dervid erhölles, blefve bestämmande för
antalet riksdagsmän för landstingsområdet eller staden, i det att valkrets
egde välja minst eu riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd,
som motsvarade nämnda qvot; att. om valkrets hade mindre folkmängd än
berörda qvot, egde den likväl, i enlighet med nu gällande bestämmelser
om stad, som ej deltoge i landsting men hvars folkmängd icke uppginge
till 30,000, utse eu riksdagsman; att. det. väl icke någonsin torde inträffa,
att den qvot, som är bestämmande för antalet af valkretsens riksdagsmän,
jemnt ginge upp i den siffra, som betecknade folkmängden i valkretsen,
utan att öfverskott uppstode; att detta åter både till följd, att man genom
sammanslagning af det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämdes
efter den folkmängd, som motsvarade förberörda qvot eller en hel multipel
deraf, ej kunde erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän; att. det
antal, som då fattades, skulle fyllas från de valkretsar, som hade största
Överskjutande talen; att beträffande reglering af valkretsarne hade utskottet
funnit lämpligast, att den företoges af Konungen och icke af kammaren
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
sjelf, då det endast gälde tillämpning af noga bestämda grunder, och hela
åtgärden således i intet afseende skilde sig från en vanlig förvaltningsåtgärd;
att utskottet vidare ansett, att en viss stadga borde gifvas åt den
sålunda eu gång gjorda valkretsindelningen, och derför föreslagit, att förändringar
i fråga om valkretsarne och det antal riksdagsmän, de livar för
sig skulle utse, finge ega rum endast i samband med periodvis återkommande
allmänna regleringar; att hvad anginge den tid, för hvilken den
faststälda valkretsindelningen borde gälla, syntes denna böra bestämmas
till 10 år; att vid de omregleringar, som sålunda skulle ske hvart tionde
år, likväl borde iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere
representanter, sedermera förlorade rätt att välja lika stort antal, någon
inskränkning icke finge ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens
befogenhet att under nio år vara riksdagsman; att då han alltså
fortfarande egde fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid som kunde
återstå, blefve deraf eu följd, att den valkrets, som blifvit berättigad att
utöfver sitt förra antal utse ytterligare eu riksdagsman, dock icke finge
utöfva denna rätt, förr än förstnämnda riksdagsmans funktionstid lupit ut
eller riksdagsmannen eljest afginge, enär, om detta icke iakttoges, sammanlagda
antalet riksdagsmän för kammaren komme att öfverstiga 150; att af
samma skäl finge icke heller stad, som under den tid, för hvilken den af
Konungen faststälda ordningen vore gällande, upphörde att deltaga i landsting,
genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande ledighet
bland riksdagsmännen för det landstingsområde, staden förut tillhört; att,
så snart emellertid eu dylik ledighet yppade sig, staden inträdde i utöfningen
af sin sjelfständiga representationsrätt, och landstingsområdet blefve
från den tiden representeradt af eu riksdagsman mindre än förut; att om
det mot förmodan inträffade, att stad, som ej deltagit i landsting, sedermera
komme att tillhöra detsamma, staden naturligtvis efter den tiden icke
hade sjelfständig representationsrätt, utan egde endast att vid uppkommande
ledighet utse riksdagsman tillsammans med landstinget, hvilket, intill dess
ny reglering skedde, hade att utöfva den valrätt, som förut tillkommit
både staden och landstinget; att vidkommande härefter sammansättningen
af Andra Kammaren, så utgjorde fortfarande på landet domsagan valkrets,
likasom städerna hvar för sig eller i förening med andra städer egde utse
riksdagsman; att hvad landets representanter anginge, så hade hvarje domsaga
att utse en riksdagsman; men att, enär domsagornas antal utgjorde
endast 116, borde, för att det bestämda antalet riksdagsmän eller 150
skulle uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas i två valkretsar, för
hvilka hvardera valdes en riksdagsman; att, om domsagornas antal komme
att öfverstiga 150, domsagor, som gränsa till hvarandra och hafva minsta
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
13
sammanlagda folkmängden, skulle två och två förenas med hvarandra till
valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman; att bestämmelserna om
städernas representationsrätt icke kunde blifva lika enkla, som de stadganden,
Iivilka ordnade representationsrätten för landsbygden; att det måste
tillses, att å ena sidan alla städer komme i utöfning af sin representationsrätt
och att å andra sidan de större städerna i mån af deras högre folkmängdssiffra
finge välja flere representanter; att för vinnande af dessa
syftemål hade man till en början att gå till våga på samma sätt, som
föreskrifves med afseende på sammansättningen af Första Kammaren, nemligen
att dela folkmängden i rikets samtliga städer med 75, då en qvot
erhölles, och att låta denna qvot blifva bestämmande för antalet af städernas
riksdagsmän; att hvarje stad, hvars folkmängd uppginge till nämnda
qvot, egde utse en riksdagsman och derefter flere, allt efter som folkmängden
utgjorde en hel multipel af den funna qvoten; att städer deremot, som
hade mindre folkmängd än nu är sagdt, skulle, så vidt lämpligen ske
kunde, länsvis ordnas i valkretsar, Indika hvardera utsåge eu riksdagsman;
att förslagets bestämmelser ej medgåfve ett fastställande af gränser för
befolkningens storlek inom valkretsarne; att på samma gång som detta
stadgande medgåfve ett berättigande att till samma valkrets hänföra städer
från olika län, medförde det eu förpligtelse, att detta ej må ske i andra
fall, än när det för vinnande af bästa möjliga valkretsindelning kunde
anses lämpligt; samt att antalet af valkretsarne berodde på, huru stort
antal återstode att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hade att
utse riksdagsmän, fått sitt representantantal bestämdt.
Sedan jag sålunda redogjort för motiven till det af Riksdagen antagna
förslaget, har jag att yttra mig om afhjelpandet af de brister i
nämnda förslag, hvilka utgjorde hinder för sanktion å detsamma.
Hvad då först angår anmärkningen vid (5 §, att stadgandena i 1
inom. å ena sidan samt 2 och 3 mom. å den andra kunde komma att
stå i strid mot hvarandra, så grundar sig denna anmärkning på det antagande,
att ett större antal städer, som nu deltaga i landsting, skola derur
utträda och hafva eu folkmängd, som föga öfverstiger 25,000, i hvilket
fall det vore möjligt, om än mindre sannolikt, att antalet riksdagsmän
för dessa städer sammanlagdt med det antal, som öfriga valkretsar skola
utse, komme att uppgå till mera än 150. l)å det antagna fallet väl
knappast kommer att inträffa förr än i en aflägsen framtid, synes denna
anmärkning i och för sig icke böra föranleda ändring af förslaget, helst
den, om anledning1 framdeles förekommer, lätteligen kan, utan grundlagsändring,
undanrödjas" derigenom, att det i förordningen om landsting § 1
stadgade folkmängdstal, som berättigar till utträde ur landsting, höjes till
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
ett tal, som ungefärligen motsvarar 1/150 af rikets folkmängd. Hvad i
öfrigt blifvit mot 6 § anmärkt föranleder mig föreslå, dels att, i nämnda
§ införes ett nytt inom. angående ordningen för valrättens utöfvande i
vissa fall och dels att åt 28 § riksdagsordningen gifves en förändrad
lydelse, så att Konungen i alla förekommande fall förordnar om föranstaltandet
af val till Första Kammaren. Anmärkningarna emot 18 § föranleda
dertill, att nödiga föreskrifter i anmärkta hänseendena böra införas uti 15,
16 och 22 §§ af riksdagsordningen.»
Då förevarande, af Kongl. Maj:t, framlagda förslag i allt hufvudsakligt
öfverensstämmer med det af Riksdagens båda kamrar år 1891 antagna förslag
till ändring af §§ 6 och 18 riksdagsordningen, och de med afseende å
sistnämnda förslag vid detsammäs pröfning i statsrådet anmärkta brister,
enligt utskottets uppfattning, blifvit genom Kongl. Maj:ts förslag afhjelpta,
hemställer utskottet,
att följande genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda
förslag till ändrad lydelse af nedannämnda §§ i
riksdagsordningen måtte af Riksdagen antagas att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
Riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse.)
§
Första Kammarens ledamöter skola,
för en tid af nio år, utses af landstingen
och stadsfullmägtige i de städer,
som ej i landsting deltaga.
Hvarje landsting och sådan stad,
som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden
inom sitt område, en riksdagsman
för hvarje fullt tal af trettiotusen.
Går ej folkmängden upp till
trettiotusen, väljes dock en riksdagsman.
(Föreslagen lydelse.)
6.
1. Första Kammarens ledamöter
skola, till ett antal af etthundrafemtio
och för en tid af nio år, utses
af landstingen och stadsfullmägtige i
de städer, som ej i landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och
sådan stad, som nu är nämnd, utgör
en valkrets, för hvilken, efter
folkmängden inom dess område, väljes
en riksdagsman för hvarje fullt
tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel
af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre
folkmängd än i mom. 2 sägs, väljes
dock en riksdagsman.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
15
4. Derest det antal riksdagsmän,
som med tillämpning af stadgandena
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår
till etthundrafemtio, skola, för
ernående af detta antal, de valkretsar,
hvilkas folkmängd mest öfverskjuter
de tal, som enligt mom. 2
äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara
berättigade att hvardera välja ytterligare
en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje
valkrets, enligt ofvan angifna grunder,
eger utse, bestämmes hvart tionde
år af Konungen; dock må hvad
sålunda bestämmes icke lända till
inskränkning i vald riksdagsmans rätt
att under föreskrifven tid utöfva riksdagsman
n akallet.
6., Upphör stad att i landsting
deltaga, må, så länge då gällande
bestämmelse om riksdagsmännens antal
för de särskilda valkretsarne länder
till efterrättelse, stadens rätt att
utse riksdagsman inträda allenast i
det fall, att ledighet uppstår i den
valkrets, staden förut tillhört.
7. Aro icke, då tillämpning skall
ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,
så många ledigheter inom
kammaren, att nya valkretsar, som i
följd af stadgandet i näst förestående
mom. ännu ej utsett riksdagsmän,
samt gamla valkretsar, för hvilka ökning
af antalet riksdagsmän bör ega
rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande
af rättigheten att välja fullt
* antal riksdagsmän, skall, i afseende
å ordningen för sagda rättighets utöfning
dessa valkretsar emellan, gälla
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
§
1. Andra Kammarens ledamöter
väljas för eu tid af tre år, räknade
till efterrättelse: att nya valkretsar
ega företräde framför äldre; att bland
två eller flera nya valkretsar företrädet
tillkommer den, som tidigast
utträdt ur landsting; att valkretsar,
för hvilka tillökningen i riksdagsmännens
antal är grundad på stadgande^
i mom. 2, ega företräde framför
valkretsar, för hvilka sådan tillökning
härleder sig från föreskrifterna
i mom. 4; att bland sådana
valkretsar, hvilka på grund af stadgandena
i mom. 2 ega välja ökadt.
antal riksdagsmän, den har företrädet,
för hvilken detta antal är störst,
eller, om antalet är lika för två eller
flera valkretsar, den bland dem, hvars
folkmängd mest öfverskjuter de tal,
som enligt samma mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal
inom valkretsarne; att bland sådana
valkretsar, hvilka jemlikt mom. 4
ega utse ökadt antal riksdagsmän,
företrädet tillkommer den, för hvilken
det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott
är störst; samt att
i de fall, der folkmängdsöfverskottet,
såsom lika stort för två eller flera
valkretsar, ej kan tjena till grund
för bestämmande af företrädet dem
emellan, detta skall afgöras genom
lottning inför chefen för justitiedepartementet
i närvaro af tre bland
fullmägtige i rikets bank och tre
bland fullmägtige i riksgäldskontoret.
13.
*
1. Andra Kammarens ledamöter
skola till ett antal af tvåhundra^ugu
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
17
från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet
skett.
o
2. A landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en
riksdagsman. Domsaga, som, oberäknad
dertill hörande städer, har
större folkmängd än fyratiotusen,
varde dock af Konungen, så vidt ske
kan häradsvis, indelad i två valkretsar,
som välja hvardera eu riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger eu folkmängd
af tiotusen eller mer, utses en
riksdagsman för hvarje fullt tal af
tiotusen. Öfriga städer skola första
gången af Konungen, och derefter
hvart tionde år af kammaren, ordnas,
så vidt ske kan länsvis, i särskilda
valkretsar, som hvardera utse
en riksdagsman, och skall hvarje sådan
valkrets innehålla eu folkmängd
af minst sextusen och högst tolftusen.
Bill. till lliksd. Prof. 1832. 3 Sami.
fem, deraf etthundrafemtio för landet
och sjuttiofem för städerna, väljas för
en tid af tre år, räknade från och
med januari månads början året näst
efter 4eK under hvilket valet skett.
2. Ä landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en
riksdagsman. Understiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, för
ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,
de folkrikaste domsagorna,
så vidt ske kan häradsvis, indelas i
två valkretsar, som hvardera välja eu
riksdagsman. Öfverstiger domsagornas
antal etthundrafemtio, skola, i den
mån sådant erfordras, domsagor, som
gränsa intill hvarandra och hafva
minsta sammanlagda folkmängden,
förenas, två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår
till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel
af folkmängden i rikets alla
städer, väljes efter stadens folkmängd
en riksdagsman för hvarje fullt tal,
motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas
folkmängd. Städer, med mindre
folkmängd än nu är sagdt, ordnas,
så vidt lämpligen ske kan länsvis,
i så många valkretsar, som, med
iakttagande af att hvardera utser en
riksdagsman, erfordras för uppnående
af det i mom. 1 föreskrift^ antal
riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda val
kretsar
så ock riksdagsmännens antal
för hvar och en af de städer, hvilkas
folkmängd i och för sig berättigar
dem att utan förening med annan
stad välja riksdagsman, bestämmes,
3:e Höft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
§
Val till riksdagsmän i Andra Kammaren
verkställas inom september
månads utgång näst före början af
de tre år, för hvilka valen gälla.
Förord nar Konungen nya val eller
afgår eljest riksdagsman för Andra
Kammaren innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, tilländalupit, verkställes
ofördröjligen nytt val för den
återstående tiden.
§
Valen förrättas, för landet, inför
doinhafvanden medelst elektorer, som
utses inför kommunalstämmans ordförande.
För hvarje kommun väljes
en elektor och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af
ett tusen.
I de valkretsar, som bestå af två
eller flera städer, utses inför magistraten
en elektor för hvarje stad
efter ofvan angifna grunder, hvart
tionde år af Konungen. Den ordning,
som sålunda fastställes, vinner ej tilllämpning
förr än vid de val, hvilka
näst derefter, enligt § 15 mom. 1,
skola ega rum. Köping eller annat
samhälle, som erhåller stad sprivilegier,
räknas i fråga om riksdagsmannaval
fortfarande till landet, till
dess ny valkretsordning varder faststäld.
15.
Val till riksdagsmän i Andra Kammaren
verkställas inom september
månads utgång näst före början af
de tre år, för hvilka valen gälla.
Förordnar Konungen nya val eller
afgår eljest riksdagsman för Andra
Kammaren innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, tilländalupit, verkställes
ofördröjligen inom den valkrets,
som utsett den afgångne, nytt
val för den återstående tiden.
16.
o
A landet väljes riksdagsman medelst
elektorer. För hvarje kommun
utses inför kommunalstämmans ordförande
eu elektor och derutöfver,
efter folkmängden, en för hvarje fullt
tal af ett tusen. Desse elektorer
sammanträda till riksdagsmannaval
inför domhafvanden i den domsaga,
till hvilken valkretsen hörer, eller,
om två domsagor äro förenade till en
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
19
och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra.
Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval
inför magistraten i den
stad inom valkretsen, som största
folkmängden eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, eg a dock begagna
det omedelbara valsättet, derest
flertalet af de röstberättigade så beslutar.
Då förslag härom af de röstberättigade
i en kommun väckes
medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat,
varder sådant meddeladt Konungens
befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och
utfärdar kungörelse om utgången,
efter thy som de flesta afgifna rösterna
varit för bifall eller afslag. I
sistnämnda fall kan frågan icke förr,
än en tid af fem år derefter förflutit,
å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det
val, som näst efter en månad från
kungörelsens utfärdande inträffar, och
gäller för en tid af minst fem år,
hvarefter beslut om dess upphörande
kan på lika sätt som om dess införande
fattas. Vid de omedelbara
valen afgifvas rösterna, särskildt för
hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat;
och skola för rösternas sammanräknande
och fullmagts utfärdande åt
den, som de flesta rösterna erhållit,
valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvanden
och för städerna till magistraten i
valkrets, inför domhafvanden i den
af dessa domsagor, hvilken den största
folkmängden eger.
1 de valkretsar, som bestå af två
eller flera städer, utses inför magistraten
en elektor för hvarje stad och
derutöfver, efter folkmängden, eu för
hvarje fullt tal af femhundra. Desse
elektorer sammanträda till riksdagsmannaval
inför magistraten i den stad
inom valkretsen, som största folkmängden
eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest
flertalet af de röstberättigade så beslutar.
Då förslag härom af de röstberättigade
i en kommun väckes medelst
beslut, fattadt inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat,
varder sådant meddeladt Konungens
befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och
utfärdar kungörelse om utgången,
efter thy som de flesta afgifna rösterna
varit för bifall eller afslag. I
sistnämnda fall kan frågan icke förr,
än en tid af fem år derefter förflutit,
å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,
träder den i kraft vid det
val, som näst efter en månad från
kungörelsens utfärdande inträffar, och
gäller för en tid af minst fem år,
hvarfter beslut om dess upphörande
kan på lika sätt som om dess införande
fattas. Vid de omedelbara
valen afgifvas rösterna, särskildt för
hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat;
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:r 3.
deri stad, som största folkmängden
eger.
I stad, som har att ensam sända
en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten;
och må, der flere riksdagsmän skola
utses, staden, på sätt om val till
stadsfullmägtige är stadgadt, kunna
indelas i valkretsar. I stad, der magistrat
ej finnes, skall den för sådan
stad särskildt tillsatta styrelse eller
dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmannaval, som enligt
denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör
magistrat eller dess ordförande.
§
1. År någon missnöjd med val till
riksdagsman i Andra Kammaren, må
han deröfver anföra besvär hos Konungens
befallningshafvande i valorten
eller, der fråga om val för flera
städer handlagts inom särskilda län,
hos befallningshafvanden i det län,
der slutliga handläggningen skett.
För det ändamål eger klaganden hos
domhafvande eller magistrat, som
slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt
protokollsutdrag, hvilket genast
eller inom högst två dagar derefter
bör till klaganden utlemnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom
och skola för rösternas sammanräknande
och fullmagts utfärdande åt
den, som de flesta rösterna erhållit,
valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvande!! och
för städerna till magistraten i den
stad, som största folkmängden eger.
I stad, som har att ensam sända
en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten;
och må, der flere riksdagsmän skola
utses, staden, på sätt om val till
stadsfullmägtige är stadgadt, kunna
indelas i valkretsar. I stad, der magistrat
ej finnes, skall den för sådan
stad särskildt tillsatta styrelse eller
dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmannaval, som enligt
denna § samt §§ 18, 20 och 22
tillhör magistrat eller dess ordförande.
2.
1. År någon missnöjd med val till
riksdagsman i Andra Kammaren, må
han deröfver anföra besvär hos Konungens
befallningshafvande i valorten
eller, der fråga om val för flera
domsagor eller städer handlagts inom
särskilda län, hos befallningshafvanden
i det län, der slutliga handläggningen
skett. För det ändamål eger
klaganden hos domhafvande eller magistrat,
som slutligen handlagt valfrågan,
äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst
två dagar derefter bör till klaganden
utlemnas; och skall han, vid förlust af
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
21
åtta (lagar efter valförrättningens slut
ingifva sina besvär till Konungens
befallningshafvande, som, på sätt i
11 § stadgas, le mila r vederbörande
tillfälle att sig förklara samt sist
innan nästa dags utgång, efter det
den för förklarings afgifvande bestämda
tid tilländalupit, sitt utslag
i målet utfärdar.
2. Den med Konungens befallningshafvandes
utslag missnöjde eger
att, sist inom åtta dagar efter deraf
erhållen del, till Konungens befallningshafvande
inlemna sina besvär
stälda till Konungen, hvarefter med
målet vidare så förhålles, som ofvan
i 11 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut,
hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit
godkänd, förfares i afseende derå,
om afsägelsen egt rum vid valtillfälle,
enligt mom. 1 i denna § och,
om afsägelsen efteråt skett hos Konungens
befallningshafvande, enligt
mom. 2.
§
Hos Konungen göres af hvardera
kammaren anmälan om de ledigheter
inom kammaren, hvilka skola under
samma eller innan nästa riksdag
genom val fyllas, hvarefter Konungen
anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att nya val anställas.
Om emellan riksdagar ledighet i
någondera kammaren genom ledamots
afgång uppstår, åligger Konun
-
talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens
slut ingifva sina besvär
till Konungens befallningshafvande,
som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar
vederbörande tillfälle att sig förklara
samt sist innan nästa dags utgång,
efter det den för förklarings afgifvande
bestämda tid tilländalupit, sitt
utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens befallningshafvandes
utslag missnöjde eger
att, sist inom åtta dagar efter deraf
erhållen del, till Konungens befallningshafvande
inlemna sina besvär
stälda till Konungen, hvarefter med
målet vidare så förhålles, som ofvan
i 11 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut,
hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit
godkänd, förfares i afseende derå,
om afsägelsen egt rum vid valtillfälle,
enligt mom. 1 i denna § och,
om afsägelsen efteråt skett hos Konungens
befallningshafvande, enligt
mom. 2.
28.
Hos Konungen göres af hvardera
kammaren anmälan om de ledigheter
inom kammaren, hvilka skola under
samma eller innan nästa riksdag
genom val fyllas, hvarefter Konungen
anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att nya val anställas.
Om emellan riksdagar ledighet i
någondera kammaren genom ledamots
afgång uppstår, åligger Konungens
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
gens befallningshafvande tillse och befallningshafvande, när den afgångne
föranstalta, att nytt val anställes. j tillhört Andra Kammaren, att för
j
anstalta om nytt val; och, då den
| afgångne varit ledamot af Första
Kammaren, att om ledigheten göra
anmälan hos Konungen, som förord''
| nar om nytt vals anställande.
Stockholm den 14 mars 1892.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Reservationer:
af herr Elowson, som anfört:
De snabbt på hvarandra följande förslag till förändring af representationens
sammansättning, hvilka blifvit framlagda än af enskilda motionärer,
än af konstitutionsutskottet och än slutligen af Kongl. Maj:ts regering, få
sin rätta förklaring, om de ställas i samband med de politiska företeelserna
i vårt lands nyaste historia.
Under sista skedet af fyrståndsrepresentationen voro borgare- och
bondestånden i allmänhet ense om de åtgärder, som borde vidtagas för befrämjande
af landets andliga och materiella utveckling. Men efter antagandet
af 1866 års rikdagsordning varade icke enigheten länge emellan de fåtaliga
stadsrepresentanterna å ena sidan och de talrikare ombuden från
landsbygden å andra sidan. Skilda, åsigter började att göra sig gällande.
Dertill kom, att folkmängden i städerna, tack vare en relativt frisinnad tullpolitik,
började visa tendens till en betydligt hastigare tillväxt, än man
förut hade antagit såsom sannolik. Detta hade enligt riksdagsordningens
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
23
bestämmelser till följd, att äfven antalet representanter från städerna började
ökas inom Andra Kammaren. Den större och mägtigare gruppen af
riksdagsmän för landet började att med en viss oro betrakta tillökningen
af stadsrepresentanterna, helst dessa lade i dagen åsigter, som betydligt
afveko från landtrepresentanternas. Särdeles i fråga om statsanslag
röstade oftast riksdagsombuden från städerna med majoriteten inom Första
Kammaren. Följden häraf vardt, att bland valmännen på landsbygden
spriddes misstro emot städernas representanter. Denna misstro utvecklade
sig småningom till en i sinnena hugfästad föreställning om en bestämd
meningsskiljaktighet emellan ombuden för landsbygden och ombuden för
stadsvalkretsarne. Icke underligt att omsider försök gjordes att hämma och
begränsa tillväxten af stadsrepresentanterna. Dessa försök kunna väl förklaras
dels af den mera i dagen liggande omständigheten, att representationen
verkligen blifvit med hänsyn till folkmängden sammansatt på ett
för städerna gynsamt sätt, dels af den mera djupt liggande grunden, att
en inskränkning af den svagares magtutveckling faller sig temligen lätt.
De förhållanden, som hade till följd, att valmännen i domsagorna på
landet erhöllo föreställning derom, att riksdagsmännen från landsbygden
icke drogo jemnt med dem från städerna, hade emellertid den inverkan på
Första Kammaren, att densamma ansåg sig höra upprätthålla städernas författningsenliga
representation. Detta kunde förklaras dels af Första Kammarens
högsinta, tänkesätt att vilja skydda den svagare parten, dels af politisk
klokhetsberäkning att icke lemna sitt bistånd till att försvaga egna
meningsfränder.
Kom så eu omkastning med hänseende till den politiska ställningen.
De spörsmål, som angingo tulltaxan, började intaga främsta rummet. Under
dem skulle allt annat, till och med grundlagsbestämmelser, underordnas.
Detta hade till följd, att städerna, hvilka under det s. k. frihandelssystemet
i hög grad uppblomstrat, snart fingo erfara, hurusom mägtiga krafter började
verka för en inskränkning af deras representanters inflytande inom
Riksdagen. Der stadsrepresentanterna förut haft meningsvänner, funno de
nu motståndare.
I följd af den sålunda skedda omkastningen i afseende på uppfattningen
af hufvudfrågan inom det politiska lifvet hade man visserligen kunnat
vänta, att städernas representanter skulle mottagas såsom bundsförvandter
af den liktänkande fraktionen bland riksdagsmännen från landet.
Om ock detta i hufvudsaklig mån inträffat, hafva likväl icke förutsättningarna
och betingelserna för det nya bundsförvandtskapet blifvit till sin fidla
betydelse insedda af valmännen i allmänhet på landet. Den under tiden
näst efter den stora representationsreformens genomförande uppkomna miss
-
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
tron med hänsyn till stadsrepresentanterna har icke velat vika. Denna
egendomliga omständighet har till följd, att valmännen inom frihandelsvänliga
valkretsar på landet mena, att det skulle vara rigtigt och välbetänkt,
om deras ombud vid Riksdagen bekämpa sina egna, meningsfränder.
Stor enighet synes råda derom, att en begränsning af representantantalet
är behöflig. Men på samma gång man i det af Kongl. Maj:ts regering
framlagda förslag anfört motiv för en begränsning, har man slutat
med att föreslå eu fixering. Ifrågavarande kungliga förslag afviker äfven
mer än nödigt är från grundvalarne för 1866 års riksdagsordning.
Hufvudbestämmelserna i nu gällande riksdagsordning utstaka den väg,
på hvilken man har att inslå, när eu begränsning af riksdagsmännens antal
visas af erfarenheten erforderlig, nemligen att höja de siffror, som beteckna
de af folkmängden beroende vi Ikoren för att välja riksdagsman. Denna
väg till målets ernående är ock anvisad i den af herr A. Lilienberg m. fl.
inom Andra Kammaren väckta motionen n:o 177. Under diskussionen i
utskottet har jag yrkat bifall till de ändringar af §§ 6 och 13 i riksdagsordningen,
hvilka i nämnda motion föreslås. Ehuru jag inom utskottet
icke lyckats vinna förord för detta mitt yrkande, anser jag likväl det i
nyssnämnda motion n:o 177 framstälda förslag vara det för tillfället bästa
och derjemte det, som mest tillfredsställer den sant fosterlandsälskande grupp
af riksdagsmän, hvilken jag räknar för en ära att tillhöra.
Under förarbetena till representationsreformen 1865 och 1866 hafva
förslag om fixering af medlemsantalet inom Riksdagen blifvit framstälda,
men dessa förslag hafva vid deras pröfning blifvit förkastade. En dylik
fixering är för den skull icke öfverensstämmande med grunderna för nu
gällande riksdagsordning. Särskild! kan med fog anmärkas mot den fixering
af medlemsantalet, som det kungliga förslaget vill fastställa, att proportionen
mellan kamrarnes medlemsantal skulle icke så litet komma att
afvika från det faktiskt bestående förhållandet. Denna afvikelse är till
fördel för den Första Kammaren och till förfång för den Andra. Något
rimligt skäl, hvarför Andra Kammaren skulle låta sig nöja med detta missförhållande,
som uppenbart länder densamma till förfång, torde icke kunna
angifvas. Ett försvagande af Andra Kammaren i sammanhang med en
förstärkning af den Första synes icke vara en tidsenlig anordning.
Konstitutionsutskottet har i ett sammanhang behandlat Kongl. Maj:ts
proposition om ändringar af vissa paragrafer i riksdagsordningen och de
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
25
motioner, hvilka angående samma ämne blifvit väckta och till utskottet remitterade.
Detta oaktadt har utskottsmajoriteten besluta, att utskottets
utlåtande skulle expedieras under tvenne skilda nummer, nemligen n:o 3
och n:o 4. Emot ett sådant förfaringssätt har jag till protokollet
anmält min reservation.
I enlighet med hvad jag i det föregående haft äran uttala, anser jag
utskottet hafva bort hemställa,
det Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts
proposition n:o 28, innehållande förslag till ändrad lydelse
af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen,
besluta att, i öfverensstämmelse med den af herr A.
Lilienberg m. fl. inom Andra Kammaren väckta motionen
n:o 177, antaga till hvilande för vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 6
och 13 riksdagsordningen:
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola för en tid
af 9 år utses af landstingen och stadsfullmägtige i de
städer, som ej i landsting deltaga.
2. Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd
är, väljer, efter folkmängden inom sitt område, en riksdagsman
för hvarje fullt tal af fyratiotusen. Går ej
folkmängden upp till fyratiotusen, väljes dock en riksdagsman.
3. Landsting och stad, som vid 1892 års slut egde
utse två eller flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att
välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af trettiotusen,
men ej för större folkmängd än det eller den hade vid
nämnda års slut, och må ej utse ökadt antal riksdagsmän
förr, än folkmängden, enligt hvad i mom. 2 är stadgadt,
dertill föranleder.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter väljas för eu tid
af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under hvithet valet skett.
Bill. till Riksd. Prof. 1832. 3 Sand. 3 Ilåft.
4
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 3.
2. Ä landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Domsaga, som, oberäknadt därtill hörande
städer, har större folkmängd än fyratiotusen, varde dock
af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, indelad i två
valkretsar, som välja hvardera eu riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen
eller mer, utses en riksdagsman och därutöfver
en för hvarje fullt tal af tjugutusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger tiotusen. Öfriga städer skola första gången
af Konungen, och derefter hvart tionde år af kammaren,
ordnas, såvidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,
som hvardera utse en riksdagsman, och skall
hvarje sådan valkrets innehålla eu folkmängd af minst
sextusen och högst tolftusen.
4. Stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller
flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att välja en riksdagsman
för hvarje fullt tal af tiotusen, men ej för
större folkmängd än den hade vid nämnda års slut, och
må ej utse ökadt antal riksdagsmän förr, än folkmängden,
enligt hvad i mom. 3 är stadgadt, dertill föranleder.
af herr Johnsson;
af herr Vahlin, som yttrat:
I utskottets hemställan till Riksdagen att oförändrad! antaga af
Kongl. Maj:t framlagdt förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,
16, 22 och 28 riksdagsordningen har jag af flera skäl icke kunnat instämma.
I detta förslag, afsedt att rätta ett allt mer tilltagande missförhållande
mellan antal et landet och städerna, tillkommande ledamöter
i Riksdagens Andra Kammare, hvilket missförhållande härrört deraf, att
man vid nuvarande riksdagsordnings affattande icke förutsåg en så snabb
tillväxt af städernas befolkning, som sedan visat sig bli förhållandet,
finnes emellertid icke intagen någon bestämmelse till förebyggande af
ett nytt, lika svårt missförhållande, som kan, och, enligt hvad statistiska
data ge vid handen, med afl sannolikhet skall inom en icke aflägsen framtid
framkallas af alldeles samma orsak, som framkallat det nu öfverklagade.
Om den beräkning af städernas folkmängd till 1920, hvilken som bevisningsmateriel
vidfogats den kongl. propositionen, fortsättes till 1927, visar
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
27
sig deraf, att städernas folkmängd då vuxit till eu tredjedel af hela rikets,
och att de derför med all sannolikhet efter denna tid, i fall den kongl.
propositionen oförändrad antagits, komma att i Andra Kammaren ega ett
mindre antal riksdagsmän, efter befolkning, än landsbygden. Att utskottet
i sitt betänkande n:o 4, till förekommande af ett dylikt förhållande, anser
sig böra tillstyrka ett tillägg till det kongl. förslaget, synes mig endast
utgöra ett ytterligare stöd för att det kongl. förslaget utan ett dylikt
tillägg icke bort af utskottet tillstyrkas.
Då städernas representanter principielt medgifvit en fortgående afskrifning
af den städerna genom grundlagsbud tillförsäkrade företrädesställning
af en i förhållande till befolkning starkare representation än
landet, synes det mig vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att denna afskrifning af innehafvande rätt endast får ske genom förlorad
tillväxt i antalet representanter, icke, som det kongl. förslaget bestämmer,
genast inträda genom en godtyckligt gjord minskning deri från 81 till 75,
under det att landsbygdens representanter ökas med 3.
Då genom det kongl. förslaget antalet ledamöter i Första Kammaren
ökas med 3, men i Andra Kammaren minskas med 3, skall Första Kammaren,
om detta förslag antages, på de gemensamma voteringarna vinna ett icke
obetydligt ökadt inflytande.
Ett dylikt stärkande af den Första Kammarens magtställning gent
emot den Andra är en för reformens hufvudsyfte icke blott främmande
och obehöflig, utan enligt min uppfattning bestämdt skadlig förändring.
Hvilken proportion mellan kamrarnes ledamotstal förutsattes såsom lämplig
vid nya, ännu opröfvade förändringars införande genom riksdagsordningen
af år 1866, lär dock nu endast den erfarenhet, som sedan dess vunnits,
böra vara den grund, på hvilken en förändring af denna proportion bör
stödjas. Af denna erfarenhet synes mig framgå, att Andra Kammaren
icke ens på ekonomiska frågors afgörande eger det inflytande, som man
vid riksdagsordningens antagande med goda skäl förutsatte, att den skulle
och borde komma att ega, likasom att dess betydelse i öfrig! snarare kan
förväntas af- än tilltaga, äfven utan frivilligt frånträdande af vunna fördelar.
De här framhållna bristerna i Kongl. Maj:ts förslag synas mig i
väsentlig mån afhjelpta i det af herr Nils Svensson i motion n:o 179 framlagda
förslag i samma ämne. Enligt detta förslag skulle Andra Kammaren
erhålla. 230 ledamöter, deraf 150 för landet och 80 för städerna,, hvarjemte
äfven behöfliga. bestämmelse]- för ändring af denna fördelning af riksdagsmän
mellan städer och landsbygd för det fall, att städernas befolkning
vuxit till mer än 8%30 af hela rikets, i förslaget intagits. Det är emellertid
icke att förvänta, det Riksdagen i grundlagsfråga skulle antaga enskild
28
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
motionärs förslag, öfver hvars formella beskaffenhet konstitutionsutskottet
icke ens uttalat sig; men, för så vidt Riksdagen i öfrigt gillar Kongl.
Maj:ts förslag, liksom äfven det tillägg dertill, som i utskottets utlåtande
n:o 4 framlagts, lära inga betänkligheter af dylik art förefinnas mot antagande
af ett förslag, som, med bibehållande såväl af Kongl. Maj:ts förslag
som af utskottens tilläggsmoment oförändrade i öfrigt, endast derifrån
skiljer sig genom förändrade siffertal i § 13.
På nu anförda skäl anser jag, att utskottet bort, med förklarande
att Kong]. Maj:ts förslag icke oförändradt kunnat af utskottet tillstyrkas,
hemställa,
att följande förslag till ändrad lydelse af nedannämnda
§§ i riksdagsordningen måtte af Riksdagen antagas
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
§ 6.
(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal
af tvåhundratrettio, deraf etthundrafemtio för landet
och åttio för städerna, väljas för en tid af tre år, räknade
från och med januari månads början året näst
efter det, ounder hvilket valet skett.
2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,
skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,
de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan
häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera välja
en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio,
skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,
som gränsa intill hvarandra och hafva minsta
sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en
valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger
en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer,
väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman för hvarje
fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas folk
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
29
mängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt,
ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många
valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser
en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom.
1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock
riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer,
hvilkas folkmängd i och för sig berättigar dem att utan
förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej
tillämpning förr än vid de val, hvilka näst derefter,
enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat
samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga
om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till dess ny
valkretsordning varder faststäld.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio
tvåhundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket,
skall det här ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio,
utses för landet och för städerna efter
förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.
Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet
och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande
af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervid i
öfrig! stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
§ 15.
(Lika Kong]. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)
§ 16.
(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)
§ 22.
(Lika Kong]. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)
30
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o it.
samt
att antaga
Herr
behandling
§ 28.
(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)
af herr Hedin mot utskottets åtgärd att tillstyrka Riksdagen
Kongl. Maj:ts proposition till hyllande.
Billint) har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i ärendets
inom utskottet.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
31
Bilagor till Kongl. Maj:ts proposition.
Tab• !•
Folkmängden för städerna och för landsbygden åren 1840—1890.
Städer. | År 1840. | År 1850. | År 1860. | År 1870. | År 1880. | År 1890. | ||||||
folk- mängd. | 3 9? .*(*5 X | Folk- mängd. | Riksdags- män*. | Folk- mängd. | Riksdags- män*. | Folk- mängd. | to B''g. . d«5 | Folk- mängd. | Riksdags- män*. | Folk- mängd. | SO 3 Sr td ÖB P Oj | |
Stockholm . . . | 84,161 | 20 | 93,070 | 19 | 112,391 | 19 | 136,016 | 18 | 168,775 | 18 | 246,154 | 20 |
1 Södertelge . . . | 1,156 | — | 1,245 | — | 1,719 | — | 2,150 |
| 3,510 | - | 4,590 | — |
Norrtelge. . . . | 1,077 | - | 1,012 | — | 1,199 | — | 1,404 | — | 1,879 | — | 2,471 | — |
Vaxholm . . . . | 921 | — | 911 | — | 1,048 | — | 1,088 | — | 1,278 | — | 1,591 | — |
j Öregrund . . . . | 592 | — | 667 | — | 679 | — | 764 | — | 822 | — | 945 | — |
J Östhammar . . . | 561 | — | 618 | — | 569 | — | 637 | — | 661 | — | 725 | — |
Sigtuna..... | 399 | — | 426 | — | 460 |
| 487 | — | 609 | — | 552 | — |
Upsala..... | 5,203 | 1 | 6,952 | 1 | 8,459 | i | 11,433 | 1 | 15,675 | 1 | 21,511 | i |
Enköping. . . . | 1,309 | — | 1,413 | — | 1,553 | — | 1,885 | — | 2,545 | — | 3,289 | — |
Nyköping. . . . | 3,486 | — | 3,806 | — | 4,794 | — | 4,091 | — | 4,813 | — | 5,978 | — |
j Eskilstuna . . . | 3,260 | — | 3,961 | — | 4,620 | — | 5,716 | — | 8,161 | — | 10,909 | —- |
1 Strengnäs..... | 1,127 | — | 1,244 | — | 1,583 | — | 1,639 | — | 1.594 | — | 1,356 | — |
Torshälla . . . . | 596 | — | 630 | — | 820 | — | 783 | — | 906 | — | 1,754 | — |
! Mariefred.... | 560 | — | 610 | — | 663 | — | 699 | — | 809 | — | 977 | — |
Trosa...... | 529 | — | 471 | — | 445 | — | 453 | — | 545 | — | 600 | — |
i Linköping . . . | 4.767 | 1 | 5,240 | 1 | 6,138 | i | 7,257 | 1 | 8,752 | — | 12,649 | i |
j Norrköping . . . | 12,829 | 3 | 16,916 | 3 | 19,956 | 3 | 23,850 | 3 | 26,735 | 2 | 32,826 | 2 |
| Vadstena . . . . | 1,952 | — | 2,225 | — | 2,411 | — | 2,399 | — | 2,398 | — | 2,198 | — |
Söderköping . . | 1,145 | - | 1,254 | — | 1,549 | — | 1,585 | — | 1,783 | — | 1,840 | — |
| Skeninge . . . . | 1,080 | — | 1,230 | — | 1,511 | — | 1,430 | — | 1,530 | — | 1,363 | — |
Motala..... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 2,616 | — |
Jönköping . . . | 4,742 | 1 | 6,008 | 1 | 7,444 | 1 | 10,879 | 1 | 16,147 | 1 | 19,682 | 1 |
Eksjö...... | 1,700 | — | 1,866 | — | 1,912 | — | 2,304 | — | 2,854 | - | 3,218 | — |
Grrenna..... | 735 | — | 902 | — | 1,174 | — | 1,272 | — | 1,390 | — | 1,169 | — |
Vexiö..... | 2,342 | — | 2,665 | — | 3,229 | — | 3,737 | — | 4,935 | — | 6,606 | — |
Kalmar..... | 5,964 | 1 | 6,634 | 1 | 8,061 | 1 | 9,275 | 1 | 10,963 | 1 | 11,772 | — |
Vestervik. . . . | 3,550 | — | 4,iJ46 | — | 5,257 | — | 5,127 | — | 6,189 | — | 6,872 | — |
Oskarshamn. . . | — | — | — | — | 2,237 | — | 3.284 | — | 5,382 | — | 5,853 | — |
Viminerby . . . | 1,521 | — | 1,436 | — | 1,766 | — | 1,829 | — | 2,033 | — | 2,045 | — |
* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.
32
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
| År 1840. | År 1850. | År 1860. | År 1870. | År 1880. | År 1890. 1 | ||||||
Städer. | Folk- mängd. | gJ » ’ CH5 ÖB '' | Folk- mängd. | W B *f 0 p • acj ÖB | Folk- mängd. | g. tf ■ K | Folk- mängd. | Riksdags- män. | Folk- mängd. | g 2 *-2. * * CKJ ÖB | Folk- mängd. | Riksdags- män. |
Borgholm.... | 481 |
| 545 | L | 658 | _ | 817 | _ | 906 | _ | 840 |
|
Visby..... | 4,157 | 1 | 4,502 | j— | 5,443 | — | 6,167 | — | 6,922 | - | 7,102 | — |
Karlskrona . . . | 12,456 | 3 | 14,097 | 3 | 15,300 | 2 | 16,558 | 2 | 18,300 | 1 | 20,613 | i |
Karlshamn . . . | 4,408 | 1 | 5,071 | 1 | 5,633 | >— | 5,546 | — | 6,402 | — | 7,191 | — |
Sölvesborg . . . | 1,284 |
| 1,464 | — | 1,603 | — | 1,478 | — | 1,599 | — | 1,531 | — i |
Ronneby . . . . | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,899 | — |
Kristianstad . . | 4,540 | 1 | 5,440 | 1 | 5,773 | — | 7,962 | 1 | 9,203 | — | 10,670 | — |
Engelholm . . . | 1,074 | — | 1,310 | — | 1,656 | — | 1,815 | - | 2,092 |
| 1,890 | — |
Simrishamn. . . | 1,046 | — | 1,365 | j— | 1,415 | — | 1,532 | — | 1,841 | — | 1,966 | — |
Malmö..... | 10,203 | 2 | 13,087 | 2 | 18,919 | 3 | 25,593 | 3 | 38,054 | 4 | 48,504 | 4 |
Lund...... | 5,264 | 1 | 6,709 | 1 | 8,412 | 1 | 10,688 | 1 | 14,304 | 1 | 15,023 | i |
Landskrona . . . | 3,800 | — | 4,139 | — | 5,703 | — | 7,821 | 1 | 9,763 | 1 | 12,253 | i |
Helsingborg . . | 3,211 | — | 4,140 | - | 5,333 | j— | 7,941 | 1 | 11,550 | 1 | 20,410 | i |
Ystad...... | 4,155 | 1 | 5,089 | 1 | 5,324 | — | 6,191 | — | 7.025 | — | 8,235 | — |
Skanör ..... | 629 | — | 755 | — | 824 | i— | 803 | — | 710 | — | ! 1,078 |
|
Falsterbo . . . . | 218 | — | 282 | — | 313 | — | 291 | — | 339 | — | I |
|
Trelleborg . . . | ___ |
| — | — |
| — | 1,993 | -- | 2,307 | — | 2,360 |
|
Halmstad . . . . | 2,257 |
| 2,761 | — | 3,945 | j— | 5,738 | — | 8,505 | — | 11,825 | — |
Varberg . . . . | 1,660 | — | 2,123 | •— | 2,503 | — | 2,344 | — | 2,965 | — | 4,391 | — |
Laholm..... | 993 |
| 1,102 | i— | 1,251 | — | 1,382 | — | 1,469 | — | 1,591 | ~ |
Falkenberg . . . | 862 | - | 953 | — | 1,131 | — | 1,364 | — | i,6a> | — | 1,760 |
|
Kungsbacka. . . | 473 | — | 577 | — | 539 | j— | 575 | — | 620 | — | 771 | — |
Göteborg . . . . | 21,558 | 5 | 26.084 | 5 | 37,043 | 6 | 56,288 | 7 | 76,401 | 8 | 104,657 | 8 |
Uddevalla . . . | 3,576 | — | 3,832 |
| 4,629 | — | 5,540 | — | 7,037 | — | 7,644 | — |
Strömstad . . . | 1,302 | — | 1,348 | — | 1,700 |
| 1,986 | — | 2,296 | — | 2,548 | — |
Marstrand . . . | 943 | — | 1,014 | — | 1,078 | — | 1,341 | — | 1,363 | — | 1,480 | — |
Kungelf . . . . | 749 | — | 867 | — | 947 | i— | 890 | — | 971 | — | 989 | — |
Venersborg . . . | 2,623 | — | 3,067 | — | 4,076 | — | 4,814 | — | 5,482 | — | 5,613 | — |
Borås...... | 2,378 | — | 2,733 | — | 2,988 | — | 3,251 | — | 4,724 | — | 8,106 | — |
Alingsås . . . . | 1,267 | — | 1,388 | — | 1,616 | — | 1,954 | — | 2,460 | — | 2,712 | — |
Åmål...... | 1,450 | — | 1,329 | — | 1,629 | — | 1,687 | — | 2,454 | — | 2,756 | — |
Ulricehamn . . . | 1,328 | — | 1,455 | j— | 1,424 | — | 1,038 | — | 1,215 | — | 1,162 | — |
Mariestad. . . . | 1,609 | — | 2,059 | — | 2,277 | — | 2,354 | — | 2,658 | — | 3,097 | — |
Lidköping . . . | 2,081 | — | 2,417 | — | 2,304 | — | 3,994 | — | 4,734 | — | 5,180 | — |
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
33
Städer. | År 1840. | År 1850. | År 1860. | År 1870. | År 1880. | År 1890. | ||||||
Folk- mängd. | s 5 ** o & CK5 ÖB | Folk- mängd. | Riksdags- män. | Folk- mängd. | Riksdags- män. | Folk- mängd. | Riksdags- män. | Folk- mängd. | W K PT 5. ÖB B p ÖB | Folk- mängd. | Riksdags- män. | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skara...... | 1,638 | — | 1,866 | — | 2,246 | — | 2,560 | — | 3,122 | — | 3,813 | — |
Sköfde ..... | 652 | — | 865 | — | 1,423 | — | 2,280 | — | 3,308 | — | 4,297 | — |
Falköping . . . | 586 | — | 693 | — | 1,191 | — | 1,705 | — | 2,575 | — | 2,799 | — |
Hjo...... | 615 | — | 816 | — | 1,164 | — | 1,261 | — | 1,446 | — | 1,445 | — |
Karlstad | 3,108 | — | 3,807 | — | 4,514 | — | 5,608 | — | 7,772 | — | 8,716 | — |
Kristinehamn . . | 1,721 | — | 2,056 | — | 2,636 | — | 3,577 | — | 5,039 | — | 5,933 | — |
Filipstad . . . . | 1,106 | — | 1,283 | — | 1,784 | — | 2,211 | — | 2,937 | — | 3,209 | — |
Örebro..... | 4,227 | 1 | 5,177 | i | 7,377 | i | 9,100 | i | 11,785 | 1 | 14,547 | i |
Askersund . . . | 960 | — | 1,047 | — | 1,217 | — | 1,433 | — | 1,625 | — | 1,508 | — |
Lindesberg . . . | 776 | — | 876 | - | 1,091 | — | 1,242 | — | 1,585 | — | 1,532 | — |
Nora...... | 756 | — | 908 | — | 1,100 | — | 1,440 | — | 1,536 | — | 1,373 | — |
Vesterås . . . . | 3,414 | — | 3,780 | — | 4,541 | — | 5,367 | — | 6,201 | — | 8,122 | — |
Sala...... | 3,385 | — | 3,252 | — | 3,381 | — | 3,859 | — | 4,836 | — | 5,753 | — |
Arboga..... | 2,013 | — | 2,233 |
| 2,882 | — | 3,318 | — | 3,833 | — | 4,576 | — |
Köping..... | 1,483 | — | 1,501 |
| 1,763 | — | 2,287 | — | 2,952 | — | 3,865 | — |
Falun..... | 4,161 | 1 | 4,463 | — | 4,970 | — | 6,203 | — | 7,305 | — | 8,010 | — |
Hedemora . . . | 1,007 | — | 1,044 | r— | 1,137 | — | 1,137 | — | 1,377 | — | 1,586 | — |
Säter...... | 552 | — | 534 | — | 505 | — | 515 | — | 541 | — | 552 | — |
Gefle...... | 8,137 | 2 | 9,261 | 1 | 10,975 | i | 13,822 | i | 18,758 | 2 | 23,484 | i |
Söderhamn . . . | 1,590 | — | 1,757 | — | 2,786 | — | 4,656 | — | 7,937 | — | 10,093 | — |
Hudiksvall . . . | 1,926 | — | 2,016 | — | 2,656 | — | 3,241 | — | 4,464 | — | 4,804 | — |
Hernösand . . . | 2,163 | — | 2,738 | — | 3,239 | — | 3,707 | — | 5,370 | — | 5,789 | — |
Sundsvall. . . . | 2,075 | — | 2,837 | — | 4,432 | — | 6,405 | — | 9,116 | — | 13,215 | i |
Östersund. . . . | 459 | — | 817 |
| 1,496 |
| 1,717 | — | 2,854 | — | 5,333 | — |
Umeå...... | 1,269 | — | 1,505 | — | 1,855 | — | 2,565 | — | 2,818 | — | 3,233 | — |
Skellefteå . . . | — | — | — | — | 347 | — | 577 | — | 877 | — | 1,166 | — |
Luleå...... | 1,139 | — | 1,257 | — | 1,516 | — | 1,905 | — | 3,120 | — | 4,755 | — |
Piteå...... | 1.172 | — | 1,405 | — | 1,554 | — | 1,800 | — | 2,337 | — | 2,691 | — |
Haparanda . . . | -— | — | 554 | — | 737 |
| 942 | — | 1,039 | — | 1,252 | — |
Summa | .103,083 | 40 | .351,520 | 42 | 434,510 | 40 | 530,040 | 43 | 000,431 | 42 | 800,403 | 44 |
VJ5 af summan | 1,04!) | — | 4.087 | — | 5,703 | — | 7,105 | — | 0,205 | — | 11,002 | — |
Stads-valkretsar | — | 20 | — | 33 | — | 35 | — | 32 | — | 33 | — | 31 |
Landsbygden | 2,835,204 | — | 3,131,015 | — | 3,425,200 | — | 3,028,870 | — | 3,875,237 | — | 3,885,272 | — |
Bill. till Riksd. Prof. 1892. 3 Sand. 3:e Höft. 5
34
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Tab. 2.
Beräknade folkmängden i hvar och en af rikets städer
åren 1900, 1910 och 1920.
Enligt den relativa folkökningen i samma städer från 1860 till 1890.
| År 1900. |
| År 1910. |
| År 1920. |
|
Städer. | Folkmängd | Riksdags- män. * | Folkmängd. | Riksdags-män. * 1 . | Folkmängd. | Riksdags-män. * |
Stockholm............ | 319,670 | 20 | 415,140 | 20 | 539,110 | 20 |
Södertelge............ | 6,368 | — | 8,834 | — | 12,255 | — |
Vaxholm............. | 1,829 | — | 2,102 | — | 2,415 | — |
Norrtelge............. | 3,163 | — | 4,038 | — | 5,156 | — |
östhammar............ | 786 | — | 851 | — | 924 | — |
Öregrund............. | 1,055 | — | 1,178 | — | 1,315 | — |
Sigtuna.............. | 587 | — | 623 | — | 662 | — |
Upsala.............. | 29,361 | 1 | 40,076 | 2 | 54,700 | 2 |
Enköping............. | 4,224 | — | 5,424 | — | 6,966 | — |
Nyköping............, | 6,434 | — | 6,926 | — | 7,454 | — |
Eskilstuna............ | 14,518 | — | 19,321 | — | 25,714 | 1 |
Torshälla............. | 1,604 | — | 1,896 | — | 2,242 | — |
Strengnäs............. | 1,815 | — | 1,878 | — | 1,943 | — |
Mariefred............. | 1,112 | — | 1,265 | — | 1,440 | — |
Trosa............... | 663 | — | 732 | — | 809 | — |
Linköping..........., | 16,134 | 1 | 20,483 | 1 | 26,066 | 1 |
Norrköping............ | 38,750 | 2 | 45,743 | 2 | 53,997 | 2 |
Söderköping........... | 1,949 | — | 2,064 | — | 2,186 | — |
Motala.............. | 3,396 | — | 4,409 | — | 5,724 | — |
Vadstena............. | 2,131 | — | 2,067 | — | 2,004 | — |
Skeninge............. | 1,317 | — | 1,273 | — | 1,230 | — |
Jönköping............ | 27,153 | 1 | 37,633 | 1 | 52,038 | 2 |
Eksjö............... | 3,828 | — | 4,553 | — | 5,416 1,163 | — |
| 1,1b 7 | — | l,lbO | — |
| |
Vexiö............... | 8,386 | — | 10,646 | — | 13,515 | — |
Kalmar.............. | 13,356 | — | 15,153 | — | 17,191 | — |
Oskarshamn............ | 8,065 | — | 11,113 | — | 15,313 | — |
* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
35
Städer. | År 1900. | År 1910. | År 1920. | |||
Folkmängd. | Riksdags- män. | Folkmängd. | B3. s 3 do CO i | Folkmängd. | Riksdags- män. | |
Vestervik ............ | 7,514 | _ | 8,216 | _ | 8,983 | _ |
Vimmerby . . . . L....... | 2,147 | — | 2,255 | — | 2,368 | — |
Borgholm............ | 911 | — | 989 | — | 1,072 | — |
Visby.............. | 7,761 | — | 8,480 | — | 9,266 | — |
Karlskrona. ........... | 22,766 | i | 25,144 | 1 | 27,771 | i |
Ronneby............. | 2,028 | — | 2,166 | — | 2,313 | — |
Karlshamn. . . . ;...... . | 7,798 | — | 8,458 | — | 9,175 | — |
Sölvesborg............ | 1,507 | — | 1,483 | — | 1,460 | — |
Kristianstad ^ . | 13,124 | — | 16,144 | — | 19,857 | — |
Simrishamn........... | 2,194 | — | 2,448 | — | 2,731 | — |
Engelholm............ | 1,975 | — | 2,064 | — | 2,157 | — |
Malmö.............. | 66,385 | 4 | 90,857 | 4 | 124,350 | 4 |
Lund.............. | 18,227 | 1 | 22,114 | 1 | 26,829 | 1 |
Landskrona . . . !........ | 15,811 | 1 | 20,401 | 1 | 26,325 | 1 |
Helsingborg ... i ...... . | 31,925 | 2 | 49,937 | 2 | 78,111 | 3 |
Ystad.............. | 9,524 | — | 11,010 | — | 12,737 | — |
Trelleborg .. ..i, ...... . | 2,568 | — | 2,795 | — | 3,309 | — |
Skanör-Falsterbo......... | 1.058 | — | 1,039 | — | 1,020 | — |
Halmstad ............ | 17,049 | 1 | 24,582 | 1 | 35,443 | 1 |
Laholm............. | 1,724 | — | 1,868 | — | 2,023 | — |
Falkenberg . . .1. . . . i . .- . | 2,049 | — | 2,363 | — | 2,739 | — |
Varberg............ . | 5,296 | — | 6,387 | — | 7,703 | — |
Kungsbacka........... | 869 | — | 979 | — | 1,103 | — |
Göteborg............ | 137,480 | 8 | 180,600 | 9 | 237,240 | 9 |
Kungelf............. | 1,003 | — | 1,018 | — | 1,033 | — |
Marstrand............ | 1,645 | — | 1,828 | — | 2,032 | — |
Uddevalla............ | 9,035 | — | 10,679 | — | 12,623 | — |
Strömstad............ | 2,916 | — | 3,337 | — | 3,819 | — |
Venersborg........... | - 6,245 | — | 6,948 | — | 7,730 | — |
Alingsås............. | 3,223 | — | 3,830 | — | 4,551 | — |
Borås . . . ........... | 11,305 | — | 15,767 |
| 21,990 | — |
Ulricehamn........... | 1,086 | — | 1,015 | — | 948 | — |
Åmål.............. | 3,284 | — | 3,913 | — | 4,663 | — |
Mariestad............ | 3,431 | — | 3,802 | — | 4,212 | — |
36
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Städer. | År 1900. | År 1910. | År 1920. | |||
Folkmängd. | E B (jo SB: eu • oq | Folkmängd. | W p; eu '' | Folkmängd. | Riksdags- män. | |
Lidköping............ | 6,018 | _ | 6,991 |
| 8,121 |
|
Skara.............. | 4,549 | — | 5,426 | — | 6,473 | — |
Skofde.............. | 6,211 | — | 8,977 | — | 12,976 | — |
Hjo............... | 1,553 | — | 1,669 | — | 1.794 | — |
Falköping............ | 3,721 | — | 4,947 | — | 6,578 | — |
Karlstad............. | 10,854 | — | 13,515 | — | 16,829 | — |
Kristinehamn.......... | 7,775 | — | 10,189 | — | 13,353 | — |
Filipstad............. | 3,903 | — | 4,746 | — | 5,772 | — |
Örebro.............. | 18,241 | i | 22,874 | i | 28,684 | i |
Askersund............ | 1,620 | — | 1,740 | — | 1,868 | — |
Nora............... | 1,478 | — | 1,592 | — | 1,714 | — |
Lindesberg............ | 1,716 | — | 1,921 | — | 2,151 | — |
Yesterås............. | 9,859 | — | 11,967 | — | 14,527 | — |
Sala............... | 6,868 | — | 8,199 | — | 9,788 | — |
Köping............. | 5,021 | — | 6,522 | — | 8,473 | — |
Arboga............. | 5,339 | — | 6,228 | — | 7.266 | — |
Falun.............. | 9,391 | — | 11,011 | — | 12,909 | — |
Säter.............. | 569 | — | 586 | — | 603 | — |
Hedemora............ | 1,772 | — | 1,980 | — | 2,212 | — i |
(iefle.............. | 30,261 | i | 38,995 | i | 50,249 | i ! |
Söderhamn............ | 15,501 | i | 23,807 | i | 36,563 | i 1 |
Hudiksvall............ | 5,853 | — | 7,132 | — | 8,689 | _ |
Hernösand............ | 7,025 | — | 8,526 | — | 10,346 |
|
Sundsvall............ | 19,020 | i | 27,376 | i | 39,402 | i |
Östersund............ | 8,147 | — | 12,445 | — | 19,011 | — |
Umeå.............. | 3,875 | — | 4,658 | — | 5,600 | — |
Skellefteå............ | 1,746 | — | 2,616 | — | 3.918 | — |
Luleå.............. | 6,960 | — | 10,188 | — | 14,914 | — |
Piteå.............. | 3,231 | —, | 3,880 | — | 4.660 | — |
Haparanda ............ | 1,494 | — | 1,782 | — | 2,127 | -r-r- |
Samtliga städer | 1,151,245 | 47 | 1,483,987 | 49 | 1,926,204 | 52 |
VjS af summan | 15,349 | — | 19,786 | — | 25,682 | — |
Antal stads-valkretsar | — | 28 | — | 26 | --- | 23 |
Landsbygden | 4,055,260 | — | 4,232,950 | — | 4,418,430 | — |
Stockholm 1892. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.