Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3
Utlåtande 1888:Ku3
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den G april 1888, kl. 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändring af § 14 riksdagsordningen.
D grundlagstiftaren, med öfvergifvande af ståndsrepresentationen,
i vår tatsförfattning upptog principen om samfälda val, sökte lian
uppdra a gränserna för den politiska rösträtten på sådant sätt, att ett
så rin a antal som möjligt af de personer, hvilka då egde valrätt,
skulle erifrån uteslutas, hvaremot någon utsträckning af rösträtten
icke a ågs böra ifrågakomma, helst något behof deraf då icke gifvit sig
till kän a. Såsom vilkor för rättigheten till deltagande i lagstiftningen
bestäm es eu viss förmögenhetsställning, hvilken temligen nära sammanföll
med den, som gifvit ledamöterna i de forna borgare- och bondestånden
rätt till deltagande i riksdagsmannaval. Men om således den
nu gäl ande riksdagsordningen med sina bestämmelser om valcensus
velat f rbehålla valrätten vid riksdagsmannaval åt förmögenhetsklasser,
som å minstone icke stode under dem, hvilka ingingo i de nämnda
båda st eden, så har dock en relativ tillväxt af valmanscorpsen blifvit
eu följ deraf, att, med penningvärdets fortgående fall och arbetslönernas
sti ''ande, de nuvarande bestämmelserna om minimum af taxeringsvärde
ch årsinkomst i verkligheten blifvit nedsatta. I sådant afseende
lemnar den officiella valstatistiken den upplysning, att, då de valberättigades
antal år 1872 utgjorde 5,0 procent af hela rikets folkmängd,
denna iffra undergått eu jemn höjning samt år 1884 utvisade C,3 procent
a det årets folkmängd. För näst derpå följande år föreligger
visserli en i statistiska centralbyråns underdåniga redogörelse angående
Bill till Iiiksd. Prof. 1888. 3 Sand. 3 Käft. 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
valrätt till Riksdagens Andra Kammare år 1885 den uppgiften, att hela
antalet af de personer, hvilka då egde rösträtt vid val till Riksdagens
Andra Kammare, utgjorde 6,6 3 procent i förhållande till hela tolkmängden,
om nemligen bland de röstegande jemväl medräknas de, som
icke betalt sina kommunalutskylder, eljest 6,0 7 procent. Men då, enligt
meddelande från statistiska centralbyrån, dessa senare siffror framgått
ur ett mera sofradt material, nemligen namnuppgifter från kommunerna,
äro de ej fullt jemförliga med dem, som angifva procenttalen från de
föregående åren, och hvilka grunda sig på summariska uppgifter från
kommunerna. Angående de år 1887 förättade val till Andra Kammaren,
hvilka grundats å folkmängdsuppgifter för år 1886, är valstatistik
under arbete, men ännu ej fullbordad, hvadan några uppgifter om de
röstberättigade vid dessa val icke kunna här meddelas.
Utöfver denna småningom skeende sänkning af det s. k. politiska
strecket, hvilken efter all sannolikhet än ytterligare skall komma
att liksom af sig sjelf fortgå, hafva emellertid framställs yrkanden på
en ännu raskare utjemning af gränserna emellan röstberättigade och
icke röstberättigade vid riksdagsmannaval genom förändringar i riksdagsordningens
bestämmelser om census. Ännu innan grundlagens
stadgande!! härom vunnit tillämpning under så lång tid, att det af deras
verkningar varit möjligt att ens i någon män bedöma, om och i hvilken
grad eu förändring kunde anses af behofvet påkallad, blefvo framställningar
gjorda, som skulle hafva föranledt rubbning af grundvalarne
för den gällande representationsrätten. Redan vid 1869 års riksdag
väcktes förslag om borttagande af alla censusbestämmelser i fråga om
valrätt till Andra Kammaren, och vid nästan alla efterföljande riksdagar,
deribland den senast förflutna, hafva förslag framlagts i ändamål
att få de för denna valrätts utöfvande uppstäda gränser antingen
nedflyttade eller ock helt och hållet undanröjda. Bland de i sådant
afseende väckta förslag har blott det vid 1880 års riksdag framlagda af
konstitutionsutskottet tillstyrkts; samtliga hafva af Riksdagen förkastats.
Jemväl vid innevarande riksdag har sträfvan efter en förändring
i omförmälda hänseende framträdt i följande till utskottet öfverlemnade
motioner, nemligen, inom Första Kammaren, n:o 54 af herr S. A. Hedlurt
<1 samt, inom Andra Kammaren, n:o 6 af herr O. Erickson i Bjersby,
n:o 99 af herr L. P. Larsson i Berga, n:o 118 af herr F. G. Björck
och n:o 167 af herr P. Andersson i Högkil.
I dessa motioner föreslås
af herr Hedlund:
»att 14 § riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:
Valrätt tillkommer inom den kommun, der lian är bosatt, eu hvar,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
hvilken eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor,
eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde ej understigande tre tusen kronor; eller ock är uppskattad
till en årlig inkomst af minst fyra hundra kronor»;
af herr Erickson:
»att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förändrade lydelse af 14 § riksdagsordningen:
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst fem hundra kronor,
eller för lifstid eller för minst tre år arrenderar eller under minst tre
år på arrende innehaft jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande
tre tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning för
eu till minst fem hundra kronor uppskattad årlig inkomst»;
af herr Larsson:
dels
»att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 14 §
riksdagsordningen, att en hvar, som till staten erlägger bevillning för
en till minst 500 kronor uppskattad årlig inkomst, må ega valrätt»;
dels ock . *
»att Riksdagen för sin del ville besluta eu förklaring af riksdagsordningen
af innehål], att så kallade lägenhetsinnehafvare på landet
skola ega rösträtt»;
af herr Björck:
»att Riksdagen måtte antaga, att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling, följande förändrade lydelse af 14 § riksdagsordningen:
Valrätt till riksdagsman för Andra Kammaren eger hvarje infödd
svensk man, som är välfräjdad och till myndiga år kommen, hvilken
i rätt tid betalt sin påförda skatt till stat och kommun. Samma rätt
tillkommer äfven utländing, som till riket inflyttat och erhållit svensk
medborgarerätt samt uppfylt ofvan anförda skyldigheter»;
samt af herr Andersson:
»att Riksdagen för sin del måtte besluta eu förändring i riksdagsordningens
§ 14 sålunda, att ur denna paragraf uteslutas bestämmelserna
om en viss förmögenhets innehafvande eller en viss bevillnings
erläggande, och att alltså paragrafen må erhålla följande lydelse:
Valrätt tillkommer, inom den kommun, der han bosatt är, en
hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man.»
I motionerna framställas således följande, från nu gällande be -
4
Konstitutionsutskott ds Utlåtande N:o 3.
stämmelser angående valrätt till Riksdagens Andra Kammare afvikande
förslag:
1) att den väljande vid utöfvande af sin valrätt icke måtte vara
bunden af den kommun, der han är bosatt (af herr Björck);
2) att valrätten icke mätte göras beroende deraf, att den väljande
är en »i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man» (af
herr Hedlund);
3) att valrätt måtte tillkomma den, som innehar en sådan förmögenhetsställning,
att lian
antingen a) eg er eller med stadgad åborätt innehar fastighet till taxeringsvärde
af minst femhundra kronor (af herrar Hedlund och Erickson);
eller b) för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde ej understigande tretusen kronor (af herr
Hedlund);
eller c) för lifstid eller för minst tre år arrenderar eller under
minst tre år på arrende innehaft jordbruksfastighet, till taxeringsvärde
ej understigande tre tusen kronor (af herr Erickson);
eller d) är s. k. lägenhetsinnehafvare på landet (af herr Larsson);
eller e) erlägger till staten bevillning för en till minst femhundra
kronor uppskattad årlig inkomst (af herrar Erickson och Larsson);
eller f) är uppskattad till eu årlig inkomst af minst fyrahundra
kronor (af herr Hedlund);
eller g) påförts skatt till stat och kommun och i rätt tid betalt
densamma (af herr Björck);
eller ock h) allenast är i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad (af herr Andersson).
Med afseende på de i mom. gj och h) föreslagna qvalifikationerna
för valrätt vill utskottet påpeka, att de skilja sig från hvarandra endast
derutinnan, att i förstnämnda mom. fordras, utöfver hvad som ingår i
det sistnämnda, att påförd skatt jemväl till staten skall vara erlagd.
Den, som betalt sin skatt till kommunen, är nemligen i och med detsamma
i kommunens angelägenheter röstberättigad, om han derjemte
besitter de personliga egenskaper — myndig, välfräjdad och svensk
undersåte — som kommunalförordningarna i öfrigt, uppställa såsom
vilkor för rättigheten att deltaga i öfverläggniugar och beslut rörande
kommunala angelägenheter, och hvilka qvalifikationer herr Björck äfven
upptagit i sitt förslag till ändring af ifrågavarande grundlagsparagraf.
Berättigandet af denna sammanställning hvilar emellertid på rigtigheteu
af det antagandet, att uttrycket: i rätt tid betalt sin påförda
skatt i herr Björcks motion är afsedt att återgifva innehållet af kommunalförordningarnas
uttryck: icke häftar för oguld na utskylder. Skulle
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
5
förstberörda uttryck tolkas annorlunda, eller efter sin ordalydelse, blir
en hvar utesluten från rätten att deltaga i riksdagsmannaval, som icke
på den för skatteuppbörden bestämda dag erlagt sina utskylder, äfven
om han sedermera betalt dem, under det att för kommunal rösträtt det
gör till fyllest, om skatten till kommunen blifvit betald, skulle det också
icke hafva skett på sjelfva uppbördsstämma;!.
För'' att få en jemförelse till stånd emellan nu ifrågavarande båda
förslag, å ena, och de öfriga jemväl under tredje punkten sammanförda
förslagen, å andra sidan, hvilka senare röra sig med bestämda siffror
till uttryck af den förmögenhetsställuing, som anses böra utgöra vilkor
för politisk rösträtt, är det vidare af nöden att tillse, under hvilka förhållanden
någon får sig ålagdt att betala skatt till kommunen. Enligt
kommunalförordningarne är medlem af kommun skyldig att till kommunens
gemensamma utgifter lemna bidrag, så snart bevillning till
staten påförts honom eller utgår för jordbruksfastighet, som af honom
arrenderas. Bevillningsstadgan åter upplyser, att bevillning utgöres dels
för hvarje fulla ett hundra kronor af fast egendoms taxeringsvärde
dels ock för all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, när
den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster uppgå till femhundra
kronor. »Rösträtt i kommunens angelägenheter» förutsätter således
eganderätt till fast egendom af åtminstone ett hundra kronors taxeringsvärde,
arrenderätt till jordbruksfastighet af minst samma taxeringsvärde
eller eu årlig inkomst af minst femhundra kronor. I och med
påvisande häraf är äfven i siffror angifven betydelsen för den politiska
rösträtten af nämnda uttryck, likasom herrar Björcks och Anderssons
plats bland lörslagsställarne närmare bestämd: i fråga om inkomstcensus
tillhöra bemälde motionärer samma kategori som herrar Erickson och
Larsson, hvaremot de med afseende på census för rösträtt på grund
af fastighets innehafvande bilda en egen klass, såsom sättande taxeringsvärdet
till blott etthundra kronor.
Går utskottet härefter öfver till eu närmare granskning af de till
dess behandling hänvisade motioner, finner utskottet till en början
det vara högst betänkligt att, såsom af herr Björcks förslag framgår,
lösa den röstegande från skyldigheten att rösta inom den kommun,
der lian är bosatt, och i stället öfverlemna åt honom sjelf att bestämma,
hvar han skall afgifva sin röst. Eu dylik frihet att välja
politiskt forum skulle kunna gifva upphof dertill, att röstberättigade,
som vore obehöflige på eu ort, åtoge sig att i behörig mängd understödja
sina meningsfränder å en annan ort, der desse vore till antalet
underlägsne, och på sådant sätt framkallade ett valresultat, som
ingalunda öfverensstämde med flertalets önskningar inom den val
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
krets, för hvilken valet verkstäldes. Det torde ligga i klar dag, att
det politiska lifvet genom en dylik anordning skulle i hög grad förryckas.
Äfven Herr Hedlund föreslår en frigörelse från de kommunala
banden och går i detta hänseende längre än herr Björck, i det att
den förstnämndes förslag, om det godkändes, skulle hafva till följd,
att för valrätt till Andra Kammaren icke erfordrades de'' förut omnämnda
allmänna behörighetsvilkoren för kommunal rösträtt; hvartill
komme, att den, som häftade för oguldna kommunalutskylder, äfvensom
qvinna skulle ega valrätt. Då motionären således icke tagit hänsyn
till betingelserna för rättigheten att rådslå om kommunens angelägenheter,
anser han sig vara oförhindrad att gorå framställning om
nedsättning af census för inkomst ända till fyra hundra kronor. Med
nu gällande bevillningsstadgas bestämmelser blefve emellertid en dylik
sänkning af det s. k. politiska strecket utan all betydelse; ty då, såsom
redan blifvit angifvet, bevillning för inkomst icke eger rum, när den
skattskyldiges sammanräknade årsinkomster understiga femhundra kronor,
kommer någon uppskattning till inkomst i slikt fall icke heller i
fråga. Herr Hedlunds motion i dessa delar synes derför icke förtjena
något vidare afseende.
Då herr Larsson, med förmälan att det utan tvifvel varit lagstiftarens
mening, att s. k. lägenhetsinnehafvare på landet, med hvilka motionären
förstår innehafvare af sådan fast egendom, som i § 5 bevillningsstadgan
upptages under rubriken »annan fastighet», äfven skulle ega
rösträtt vid val till riksdagsmän i Andra Kammaren, föreslår eu förklaring
af riksdagsordningen i syfte att få den ovisshet, som rörande
dylike lägenhetsinnehafvares rätt i omförmälda hänseende skulle varit
rådande, häfd, vill utskottet, under erinran derom, att § 88 regeringsformen
icke medgifver någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne,
utan på det sätt, som vid ändringar i dem bör iakttagas, uttala
såsom sin mening, att stadgandet i § 14 riksdagsordningen bör
så tolkas med afseende på förenämnde personers rösträtt, att den förklaring,
motionären åsyftar, i sjelfva verket skulle blifva eu utsträckning
af rösträtten till personer, hvilka det icke varit lagstiftarens afsigt
att tilldela en sådan rätt. Den i § 5 bevillningsstadgan såsom
»annan fastighet» rubricerade fasta egendom, hvilken motionären kan
antagas åsyfta, är »lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens
hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden» samt »byggnad, belägen
på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det derå drifna jordbruk
eller dithörande näring.» Om eganderätten till såväl byggnad som
den tomt, hvarå den blifvit uppförd, är förenad i en hand, eller tomten
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
med stadgad åborätt innehafves af byggnadens egare, är det tydligt,
att en sådan lägenhet utgör fast egendom af den beskaffenhet, att densamma,
under förutsättning af stadgadt minimivärde, gifver valrätt till
Andra Kammaren. Der åter egaren af byggnaden icke tillika med
eganderätt eller stadgad åborätt innehar tomten, utan dertill endast
har nyttjanderätt för viss tid, längre eller kortare, eller obestämd tid,
är han icke att anse såsom egare af fast egendom i den bemärkelse,
hvari detta ord, enligt riksdagsordningen, bör fattas, såsom vilkor för
politisk rösträtt, ehuruväl bevillningsstadgan benämner en dylik lägenhet
fast egendom. I privaträttsligt hänseende betraktas den likväl
icke såsom fast egendom. Uppenbart är ock, att eganderätt till en
byggnad, hvarmed icke är förenad eganderätt eller stadgad åborätt
till den jord, hvarå byggnaden är uppförd, icke kan anses innebära
den mera tryggade och oberoende ställning, som föranledt grundlagstiftaren
att låta ett så ringa fastighetsvärde som ett tusen kronor
medföra valrätt, helst vida strängare vilkor äro uppstäda för arrendator®
rösträtt’3). För att bereda politisk rösträtt åt innehafvare af sådan
lägenhet, som senast omförmälts, erfordrades alltså en grundlagsändring,
hvilken emellertid lärer vara hvarken nödig eller nyttig, allra
minst om, såsom motionärens mening synes vara, lägenhetsinnehafvare,
utan afseende 4 värdet af de lägenheter, de innehafva, skulle få sig
medgifven rätt att välja riksdagsman,
Beträffande derefter de sex återstående förmögenhetskategorier,
som motionerna gifva anledning att uppställa, är utskottet numera i
tillfälle att med ganska stor säkerhet bedöma verkningarna af en utvidgad
politisk rösträtt i de föreslagna rigtningarna. Den statistiska
redogörelse för antalet personer inom hvar och en af de i § 14 riksordningen
angifna tre särskilda klasser, som dels redan ega valrätt till
Andra Kammaren, dels skulle erhålla sådan genom större eller mindre
nedflyttning af de i nämnda paragraf föreskrifna gränserna för denna
rätt, hvilken redogörelse Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj
1884 anhöll, att Kongl. Magt täcktes låta utarbeta, föreligger nemligen
nu i ett af statistiska centralbyrån utgifvet arbete i tvenne afdelningar,
den första, angående de röstberättigades antal, och den andra, angående
deras yrken för år 1885.. Inuan utskottet yttrar sig öfver de i föreliggande
motioner väckta förslag till nedsättning af census vid riks- *)
*) Att utskottets tolkning af gällande riksdagsordnings stadganden i förenämnda ämne
öfverensstämmer med den praxis, som gjort sig gällande i högsta domstolen, inhemtas åt
Nytt Juridiskt Arkiv, åtel. I, årg. 1887, sid. 478, 503 och 513.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
dagsmannaval, vill utskottet derför ur statistiska centralbyråns förberörda
utredning, hvilken är af eu betydande omfattning, återgifva några af
de punkter, som för nu afhandlade frågor äro mest belysande.
Med afseende på klass- och yrkesfördelningen för de till Riksdagens
Andra Kammare röstberättigade — hvilka utgjorde i hela riket, i
fall de för oguldna kommunalutskylder häftande ej inräknas, 282,112,
deraf 233,743 tillhörde landsbygden och 48,369 städerna, men, om
åter de för kommunalutskylder häftande inräknas, 307,719, deraf
245,765 å landsbygden och 61,945 i städerna — visar sig, att, då de
för oguldna kommunalutskylder häftande ej inräknas voro 225,730
fastighets eg are, 10,757 arrendatorer af jordbruksfastighet och 66,205 skattskyldige
för inkomst (inkomstegaré), hvilka tal, i fall de röstberättigade,
hvilka på grund deraf, att de ej inbetalt kommunala utskylder, voro
beröfvade valrättens utöfning, inräknas, höjas till 238,772 fastighetsegare,
11,114 arrendatorer och 79,570 inkomstegare. Ett mycket stort
antal af dessa personer tillhörde mer än en af de röstberättigades olika
klasser, hvaraf förklaras den omständigheten, att nu senast anförda tal
betydligt öfverstiga ofvan uppgifna antal röstberättigade, beträffande
hvilka behörigt afdrag skett för de mer än en gång räknade.
Med frånseende af de personer, hvilka äro ensamt eller företrädesvis
egare af annan fastighet, utgöra de egentlige jordegarne ändock
81.90 procent af samtlige röstberättigade å landsbygden. Inom de tre
nordligaste länen samt Hallands och Elfsborgs län stiger deras antal
ända till 91—94 procent derutaf (maximum i Vesterbottens län 93.0 4
procent). Å andra sidan uppgå de i de fyra med hvarandra sammanhängande
länen, Stockholms, Upsala, Södermanlands och Östergötlands
län, till blott 61—64 procent (minimum i Stockholms län 61.10 procent),
samt vidare i Vestmanlands län till 70.3 2 procent, i Malmöhus län till
71 procent, i Gefleborgs län till 73.56 procent, i Örebro län till 77.32
procent och i Göteborgs och Bohus län till 78.2 4 procent. I samtliga
öfriga län utgöra de mellan 80 och 90 procent af de röstberättigades
antal.
Största inflytandet på landsbygdens riksdagsmannaval till Andra
Kammaren kunna således gods- och hemmansegarne utöfva, i det att
de ensamme utgöra mer än -f af hela valmanscorpsen. Inom de särskilda
länen kan deras numerär visserligen vara större eller mindre,
men i alla utgöra de majoritet. Relativt fåtaligast äro de inom Stockholms
län 58.17 procent och Södermanlands län 58.28 procent af samtlige
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
9
de röstberättigade, som betalt sina kommunalutskylder. Närmast dessa
län komma de trenne angränsande länen, Östergötlands län 60.16 procent,
XJpsala län 61.96 procent och Vestmanlands län 67.43 procent samt
dernäst Malmöhus län 67.7 3 procent och Gefleborgs län 69.39 procent.
Största andelen af de röstberättigade utgjorde gods- och hemmansegarne
åter i Hallands, Vesterbottens, Elfsborgs och Norrbottens län,
i alla öfver 89 procent, i Hallands län särskild! 89.9 3 procent, samt
dernäst i Jemtlands och Kopparbergs län, de tre Smålandslänen, Blekinge,
Skaraborgs, Gotlands, Vermlands och Vesternorrlands län, i alla mellan
87 och 80 procent. I de tre återstående länen vexlare procenttalet
mellan 73 och 79 procent.
Äfven inom hvar och en af de 145 valkretsar, i hvilka landsbygden
år 1885 var delad, utgör i allmänhet gods- och hemmansegaregruppen
under nuvarande förhållanden mer än hälften af valmännens antal. De
enda valkretsar, som utgöra undantag ifrån regeln, äro följande, hvarest
gods- och hemmansegare af samtlige röstberättigade, som ej häfta för
oguldna kommunalutskylder, utgöra: 45—50 procent i Rönö, Hölebo
och Daga härad i Södermanlands län, Björkekinds m. rn. domsaga i
Östergötlands län, Åskhus och Säfvedals härad i Göteborgs och Bohus
län samt Fernebo härad i Vermlands län; 40—45 procent: i Södra
Roslags domsaga i Stockholms län 43.1 o procent, samt i Luggude domsagas
norra valkrets i Malmöhus län 43.9 3 procent; mindre än 40
procent: i Södertörns domsaga i Stockholms län 36.8 5 procent, Inalles
således 7 valkretsar af 145.
Bland egarne af jordbruksfastighet med taxeringsvärde af 1,000
intill 10,000 kronor ingår gods- och hemmansegaregruppen med inalles
164,248 personer, deraf å landsbygden 163,437 personer. Dessa, eller
de mindre hemmansegarne med politisk rösträtt, utgöra sålunda för
närvarande 53.3 8 procent af hela rikets och särskild! 66.5 0 procent
af landsbygdens alla röstberättigade. Inräknas äfven de personer inom
andra yrken, hvilka ega jord om 1,000 intill 10,000 kronors taxeringsvärde,
kommer hela antalet egare af här omnämnda jordbruksfastigheter
att utgöra inalles 55.66 procent af hela rikets och 69.08 procent af
landsbygdens röstberättigade.
Näst efter gods- och hemmansegarne hafva de dem närstående
arv endator er ne af jordbruksfastighet under nuvarande förhallanden det
största inflytandet på landsbygdens riksdagsmannaval. De utgöra
nemligen 4.2 8 procent af de valmän, som ej häfta för kommunala utskylder.
Inräknas de arrendatorer, som inrymts under andra yrkesgrupper,
blir deras relativa antal 4.5 6 procent. I städerna äro så väl
gods- och hemmansegare som arrendatorer jemförelsevis få till antalet.
Bih. till Rilcsd. Prat. 18S8. 3 Sand. 3 Höft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Närmast i betydenhet efter arrendatorerne komma å landsbygden
de båda arbetaregrupperna, tillsammans 3.7 7 procent, dernäst betjente
samt folkskolelärare (civile m. fl. betjente; underofficerare och manskap;
folkskolelärare och klockare) 2.44 procent, handlande jemte handelsbokhållare
2.3 9 procent, tjensteman (civile m. fl. tjensteman; officerare;
prester) 2.18 procent — hvilket tal, om äfven den, delvis till tjenstemännen
hörande, gruppen lärare, läkare m. fl. inräknas, höjes till 2.45
procent — samt handtverkare 2.2 6 procent.
Den förnämsta gruppen i städerna äro handtverkarne och med
dem jemförlige näringsidkare, hvilka uppgå till 17.13 procent af samtlige
röstberättigade, som icke häfta för oguldna kommunalutskylder. Sammanslås
de två närstående yrkesgrupperna, handlande och handelsbokhållare,
blir dock procenttalet för dem högre, eller 23.9 7 procent. De två
arbetaregrupperna hinna till 13.07 procent, de tre tjenstemannagrupperna
till 12.01 procent samt med inräkning af lärare- och läkaregruppen
till 17.71 procent, de tre grupperna betjente jemte folkskolelärare till
10.5 7 procent o. s. v. — Med afseende på den af statistiska centralbyrån
företagna yrkesfördelning hänvisar utskottet till de af bemälda
embetsverk derför angifna grunder (Bil. Ditt. A.)
Såsom allmän regel gäller, beträffande de för oguldna kommunalutskylder
häftande, att antalet af dem är större, ju mindre den fastighet
eller den inkomst är, som förmögenhetsgruppen representerar.
Inom alla förmögenhetsgrupper är för öfrigt antalet häftande jemförelsevis
större i städerna än på landet, och framför allt gäller detta
om de inkomstgrupper, hvilka äro skattskyldige för inkomt af 800
intill 1,200 kronor samt af 1,200 intill 1,800 kronor.
Utskottet öfvergår härefter till en redogörelse för statistiska centralbyråns
undersökning angående klass- och yrkesfördelningen för de till
Riksdagens Andra Kammare icke röstberättigade, med hvilka förstås
sådane personer, som skulle erhålla valrätt till Andra Kammaren, derest
de i § 14 riksdagsordningen faststälda förmögenhetsgränser nedflyttades
så, att valrätt tillkomme dem, som vore i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigade.
Antalet sålunda icke röstberättigade uppgick till 179,918, bland
hvilka 141,902 tillhöra landsbygden och 38,016 städerna. För oguldna
kommunalutskylder häftade af dessa 29,734, nemligen 12,952 å landsbygden
och 16,782 i städerna.
Af hela antalet icke röstberättigade voro 71,397 fastighetsegare,
27,104 arrendatorer af jordbruksfastighet samt 87,949 inkomstegare,
och häftade af dessa 7,379 fastighetsegare, 1,711 arrendatorer samt
21,244 inkomstegare för oguldna kommunalutskylder. Antalet af dem,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
11
som voro skattskyldige inom mer än en klass, är visserligen icke lika
stort som bland do röstberättigade, men dock, såsom af en jemförelse
med ofvan angifna tal för samtlige icke röstberättigade framgår, icke
obetydligt.
I förhållande till samtlige icke röstberättigade å landsbygden, i
städerna eller i hela riket utgöra egarne af jordbruksfastighet och
egarne af annan fastighet, allt eftersom de betalt (B) eller icke betalt
(Öb.) sina kommunalutskylder:
Städerna
Hela riket
| Egare | af jordbruksfastighet. | Egare af | annan | fastighet. | |
| B. | Öb. | B och Öb. | B. | Öb. | B och Öb. |
| 0/ /o | 0/ / 0 | 0/ In | °/ /O | 0/ /<> | °/ /o |
[eu | 28.2 2 | 31.93 | 28.55 | 19.89 | 21 8 5 | 20.0 7 |
| 2.35 | 0. 3 3 | 1.45 | 7.oi | 2.14 | 4.8 6 |
:et | 24.5(1 | 14.09 | 22.83 | 18.07 | 10.73 | 16.85 |
Angående förhållandet inom de särskilda länens landsbygd, upplyses,
bland annat, att af samtlige icke röstberättigade äro jordegarne
ett fåtal inom Mälarprovinserna och Östergötland, men särdeles många
i Dalarne och Vermland samt de tre nordligaste länen, äfvensom i
Kronobergs och Skaraborgs län.
Efterser man i hvilken proportion olika yrken ingå bland de nu
icke röstberättigade, finner man, att procenttalen för de olika yrkena
äro vidt skilda från dem, hvilka utvisa deras andel i den nuvarande
valmanscorpsen. Gods- och hemmansegare, som af denna corps utgöra
vida mer än hälften, äro endast 4.8 0 procent af de icke röstberättigade,
och äfven om man vid beräkningen fäster sig endast vid landsbygden,
uppgår deras antal endast till 6.0 5 procent.
De yrken, som bland de icke röstberättigade äro af en betydelse,
som närmast kan förliknas vid gods- och hemmansegarnes inom den
nuvarande valmanscorpsen, äro de båda arbetaregrupperna, fabriks- och
handtverksarbetare samt »öfrige arbetare». Tillsammans utgöra de 54.05
procent af rikets icke röstberättigade samt särskildt 53.5 5 procent af
landsbygdens och 55.8 5 procent af städernas icke röstberättigade, hvarvid
dock mellan landsbygd och städer den olikhet råder, att dessa två
yrkesgrupper der ingå i omvänd proportion, så att fabriks- och handtverksarbetarne
äro talrikast i städerna, öfrige arbetare åter på landsbygden.
Närstående till arbetarnes grupper äro handtverkarne under
strecket, hvilka uppgå till 9.51 procent af samtlige icke röstberättigade
samt i städerna särskildt till 14.3 9 procent derutaf.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Inräknas ej de för oguldna kommunalutskylder häftande, så förändras
i allmänhet procenttalen icke i betydande grad, åtminstone hvad landsbygden
beträffar. I städerna deremot minskas procenttalen ej oväsentligt
för fabriks- och handtverksarbetare samt för sjömän och fiskare.
I stället höjas de för andra grupper, exempelvis civile m. fl. betjente
samt handelsbokhållare.
Uå de förslag till rösträttens utsträckning, som hittills blifvit
väckta, företrädesvis afsett nedsättning af census i fråga om inkomst,
har statistiska centralbyrån egnat de icke röstberättigade, livilka äro
skattskyldige för inkomst, en särskild uppmärksamhet. Antalet af
sådane icke röstberättigade är följande:
Inkomst af kronor Landsbygden. Städerna. Hela riket.
500 intill 600.................................. 33,128 18,670 51,798
600 „ 700................................ 12,381 9,967 22,348
700 „ 800.................................. 6,395 7,408_ 13,803
Summa 51,904 36,045 87,949
Fördelas desse icke röstberättigade inkomstegare på olika yrken
(Bil. Lutt. B), visar sig, att betydligt mer än hälften, 58,9 0 procent, af
samtlige inkomstegare under strecket är taxerad för inkomst af 500
intill 600 kronor, medan 25,41 procent äro uppskattade till 600 intill 700
och 15,6 9 procent till 700 intill 800 kronors inkomst, och äro skiljaktigheterna
mellan de olika inkomstgrupperna större för landsbygden än
för städerna. Sistnämnda omständighet beror dock nästan uteslutande
på förhållandena i rikets två största städer, i det att i Stockholm ytterst
få skattskyldige äro upptaxerade till lägre inkomst än 700 kronor
och i Göteborg mycket få till lägre inkomst än 600 kronor. Ser
man bold, från dessa två städer, utgöra i öfriga städer inkomstegarne
med 500 intill 600 kronors inkomst 61,68 procent, de med 600 intill
700 kronors inkomst 27,63 procent samt de med 700 intill 800 kronors
inkomst 10,6 9 procent af hela antalet, livilka procenttal temligen nära
öfverensstämma med landsbygdens.
Af de särskilda yrkena utgöra de tre, fabriks- och handtverksarbetare,
Döfrige arbetare» samt handtverkare mer än f af hela antalet
i tabellen upptagne icke röstberättigade. Civile m. fl. betjente samt
sjömän och fiskare komma dem närmast. I fråga om städer och landsbygd
ingå de olika yrkena i allmänhet ej i samma proportion bland
hvarderas icke röstberättigade inkomstegare, och visa bland annat
grupperna folkskolelärare och klockare, de tre jordbruksgrupperna,
handlande, handelsbokhållare, fabriksegare, »öfrige arbetare)) samt räntetagare
betydliga skiljaktigheter.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
13
Sedan statistiska centralbyrån sålunda gjort en undersökning
angående antalet röstberättigade och icke röstberättigade samt deras
yrken, gifver den eu praktisk tillämpning af de genom berörda undersökning
vunna resultat genom att uppvisa verkningarna af rösträttens
utsträckning beträffande yrkesfördelningen. Då det emellertid icke varit
möjligt att angifva, hvilken inverkan i nämnda afseende en sänkning
af det s. k. politiska strecket skulle hafva i hvarje tänkbart fall, har
statistiska centralbyrån inskränkt sig till att angifva dessa verkningar
endast för den händelse, att ifrågavarande sänkning ginge så långt,
att de i § 14 riksdagsordningen för rösträtt stadgade gränser så förändrades,
att derefter i allmänhet hvarje man, som egde rösträtt i
kommunala angelägenheter, äfven egde valrätt till Andra Kammaren.
Härvid har då statistiska centralbyrån först tillsett, i hvilken
mån de särskilda yrkesgrupperna skulle ega fördel af en sådan utsträckning.
Af gjorda beräkningar och om man fäster sig endast vid
dem, som betalt sina kommunalutskylder och sålunda ensamme faktiskt
äro oförhindrade att utöfva sin rösträtt, visar sig, att den yrkesgrupp,
som skulle hafva jemförelsevis minsta fördelen^ af rösträttens nyssnämnda
utsträckning, är gods- och hemmansegarnes. Då nemligen
mot 100 nu röstberättigade inom denna grupp svara endast 4 icke
röstberättigade, vill detta med andra ord säga, att, i fall de i § 14
riksdagsordningen för valrätt införda särskilda bestämmelser och förmögenhetsvilkor
derifrån borttoges, skulle de röstberättigade hemmansegarnes
antal endast ökas med 4 på 100, eller med 4 procent. Ej särdeles
större skulle samma tillökning blifva för embetsmannagrupperna
samt för bruksförvaltare, ingeniörer och dylike.
Den yrkesgrupp, som deremot har mest att vinna på rösträttens
utsträckning, är »öfrige arbetares» grupp. Antalet röstberättigade arbetare
af detta slag skulle nemligen härigenom ökas med mer än nio
gånger sitt förra antal, medan samma ökning för de två närmaste
grupperna, enskildes och bolags tjenare samt fiskare och sjömän, skulle
uppgå till mellan tre och fyra gånger det förra antalet.
Ökningen af röstberättigade skulle för landsbygden blifva större
än för städerna, och detta ej.blott i allmänhet (55 procent mot 44 procent),
utan äfven för hvarje särskild yrkesgrupp. För gods- och hemmansegare
skulle dock tillökningen blifva ungefär densamma. Medan
ingen yrkesgrupp i städerna skulle se sina röstberättigades antal ökas
med mer än 203 procent, eller ungefär tredubblas, skulle de röstberättigade
bland »öfrige arbetare» å landsbygden ökas med 1,619 procent,
eller mer än sjuttondubblas.
Inräknas äfven de röstberättigade, hvilka på grund af oguldna
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
kommunalutskylder åtminstone för tillfället äro beröfvade utöfningen
af rösträtt, blir tillökningen något större så väl för landsbygd som för
städer, men synnerligast för de sistnämnda, hvilkas samtlige röstberättigade
i sådant fall till och med skulle ökas i något högre grad
än landsbygdens. Att äfven i detta fall ökningen för hvarje särskild
yrkesgrupp är betydligt större för landsbygden än för städerna, förklaras
åter deraf, att den enda yrkesgrupp, som härvid bildar undantag,
eller gods- och hemmansegarnes, är å ena sidan bland landsbygdens
röstberättigade betydligt större än alla andra grupper tillsammans,
medan den å andra sidan visar en tillökning, som är mindre än för
hvarje annan grupp och eu obetydlighet i jemförelse med flertalet grupper.
För att lära känna verkningarna af rösträttens utsträckning med
afseende på de röstberättigades yrkesfördelning är likväl icke nog att
inhemta kännedom om de följder, som en sådan utsträckning skulle
hafva för hvarje yrke i och för sig. Äfven om ett yrkes röstberättigade
medlemmar genom en sådan förändring skulle mångdubblas, kan
detta i det hela vara af ganska ringa vigt, om nemligen de röstberättigade
inom detta yrke äro jemförelsevis få till antalet. För att få
veta de verkningar af rösträttens utsträckning, hvarom här är fråga,
måste man derför lägga tillsammans förutvarande och nytillkomne
röstberättigade samt tillse, i hvilken proportion de särskilda yrkena ingå
ibland samtlige desse eller med andra ord i valmanscorpsen efter streckets
borttagande.
Anställer man sedan jemförelse emellan de olika yrkesgrupperna
i valmanscorpsen, sådan den nu är, och sådan den komine att finnas,
i fall de för valrätt i § 14 riksdagsordningen införda särskilda bestämmelser
om vissa förmögenhetsvilkor derifrån borttoges (Bil. Litt. C
och D), skall man finna, att, medan 2 yrkesgrupper, nemligen folkskolelärare
och klockare samt sjökaptener och styrmän, blifva nästan
alldeles oberörde af den gjorda förändringen, skola af återstående
yrkesgrupper, särskildt i fall man ej inräknar de för oguldna kommunalutskylder
häftande, 10 se sin andel af de röstberättigade ökas,
och 9 se den minskas.
Störst blifver ökningen för gruppen »öfrige arbetare», eller från
2,0 5 procent till 13,5 0 procent, dernäst proportionsvis störst för sjömän
och fiskare, fabriks- och handtverksarbetare, landtbruksinspektorer
och rättare samt arrendatorer. Den ökning, som kommer dessa och
andra yrkesklasser till del, motsvaras af minskning i de röstberättigades
relativa antal inom tjenstemannagrupperna jemte lärare, handlande
jemte bokhållare, bruks- och fabriksegare jemte ingeuiörer samt
gods- och hemmansegare. Särskildt inom sistnämnda grupp är minsk
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
15
ningen betjenande, eller från 65,6 0 procent till 44,6 7 procent i fall för
kommunalutskylder häftande ej inräknas, och från 63,2 5 procent till
41,6 9 procent i fall de inräknas. För landsbygden äro förändringarna
i allmänhet större än för städerna, och inflytandet på valens utgång
blefve efter rösträttens utsträckning å landet mera jemnt fördeladt på
de olika yrkesklasserna än förut.
Att denna fördelning blir mera jemn än förut, beror väsentligen
deruppå, att gods- och hemmansegaregruppens betydenhet i förhållande
till hela valmanscorpsen i så hög grad skulle minskas. Dock komme
den äfven efter rösträttens utsträckning att å landsbygden i antal öfvergå
alla öfriga grupper tillsammans.
Inom landsbygdens särskilda valkretsar skulle detta blifva fallet
i 87 kretsar af 145, enligt den indelning, som år 1885 förefans. Af
de 58 kretsar, som bilda undantag, (Bil. Litt. E) återfinnas samtliga
valkretsar inom Stockholms, Upsala och Södermanlands län, alla utom
1 i Östergötlands och Vestmanlands län samt hälften af valkretsarne
eller derutöfver äfven i Kalmar, Malmöhus, Örebro och Gefleborgs län.
Å andra sidan förekommer der blott eu enda af kretsarne i Blekinge,
Elfsborgs och Kopparbergs län samt alldeles inga af Jönköpings, Kronobergs,
Gotlands, Hallands, Skaraborgs, Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens läns valkretsar. I dessa samt i återstående, ej i bilagan
upptagna kretsar komma gods- och hemmansegare, äfven i fall de i §
14 riksdagsordningen för valrätt införda särskilda bestämmelser om förmögenhetsvilkor
derifrån borttoges, att utgöra majoritet inom valmanscorpsen,
om också icke i samma grad som nu är fallet.
De här för de olika valkretsarne meddelade procenttal afse förhållandena,
när de för kommunalutskylder häftande skattskyldige ej
inräknas. Sker detta, nedgå procenttalen för gods- och hemmansegare
i allmänhet äfven för valkretsarne, liksom de göra det för landsbygden
i dess helhet.
Den af statistiska centralbyrån |särskildt genomförda undersökningen
angående den inverkan på valmännens yrkesfördelning, nedflyttning
af de i § 14 riksdagsordningen för rösträtt stadgade gränser skulle
utöfva, lemnar således ett tydligt svar på den frågan, huru förhållandena
skulle gestalta sig, i händelse af bifall till herrar Anderssons och
Björcks motioner, enligt hvilka hvarje man, som egde rösträtt i kommunala
angelägen heter, äfven borde ega valrätt till Andra Kammaren.
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Svaret innehåller, bland annat, att den majoritet, som hittills i alla valkretsar
å landsbygden, utom 7, tillhört gods- och hemmansegaregruppen,
inom 58 valkretsar skulle komma att öfverflyttas till grupperna
»öfrige arbetare», fabriks- och handtverksarbetare, sjömän och fiskare,
landtbruksinspektorer och rättare samt arrendatorer. Ojemförligt störst
blefve härvid ökningen för gruppen »öfrige arbetare», eller från 1,2 8
till 14,13 procent, och äro desse sådane arbetare, som ej innehafva
någon viss yrkesskicklighet, utan endast äro »grofarbetare, daglönare
eller arbetskarlar». I städerna, der redan nu grupperna civile, kommunale
och dylike betjente, underofficerare och manskap, landtbruksinspektorer
och dylike, handels- och dylike bokhållare, sjökaptener och
styrmän, sjömän och fiskare, handtverkare och dylike, fabriks- och
handtverksarbetare, »öfrige arbetare» samt enskildes och bolags tjenare
utgöra 55,6 5 procent af valmanscorpsen, skulle samma grupper tillhopa
komma att få sin öfvervigt ökad med ytterligare 11,52 procent i händelse
af nu ifrågasatta sänkning af det s. k. politiska strecket.
Medgifvandet af valrätt till Riksdagens Andra Kammare åt dem,
som äro röstberättigade i kommunens angelägenheter, skulle således i
städerna för nyssnämnda grupper medföra eu ej obetydligt ökad öfvervigt
samt på landet mångenstädes komma att gifva valmanscorpsen en
väsentligt förändrad pregel. Sålunda skulle, såsom redan nämndt är, i 58
af landsbygdens 145 valkretsar — och framdeles sannolikt i ännu flera
bestämmanderätten vid riksdagsmannaval komma att utöfvas af valmän,
hvilka, huru samhällsnyttige och aktningsvärde de än för öfrig! äro,
dock till sitt stora flertal lefva under förhållanden, som hvarken kunna
lemna tid och håg öfriga för ett sjelfständigt deltagande i det politiska
lifvet ej heller framkalla den insigt och erfarenhet, förutan hvilka rättighet
till deltagande i rådslagen om fosterlandets angelägenheter icke
bör ifrågakomma. En förändring i den antydda rigtningen skulle komma
att rubba grundvalarne för det nya representationssättet och kan icke
anses verka till betryggandet af en normal och sund utveckling af vårt
konstitutionella lif.
Icke heller de öfriga förslagen till utsträckning af den politiska
rösträtten kunna vinna utskottets tillstyrkande. Med ledning af statistiska
centralbyråns omförmälda utredning har inom utskottet undersökning
blifvit företagen derom, huru dessa förslag skulle komma att
verka. Det har dervid visat sig, att gods- och hemmansegaregruppen,
som för närvarande utgör 78,61 procent åt landsbygdens och 65,6 0 procent
af rikets samtlige röstberättigade, genom antagande af herr Hedlunds
förslag — hvari vid ifrågavarande beräkning den jemnkning är
gjord, att inkomstcensus upptagits till femhundra kronor — skulle nedgå
konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
17
till 62,8 procent af landsbygdens och 47 procent af rikets röstberättigade.
Genom antagande af herr Larssons förslag i dess första del
Unge dessa siffror utbytas mot respektive 65 och 49 procent, till förmån
för grupperna »öfrige arbetare», fabriks- och handverksarbetare
o. s. v. Med herr Hedlunds förslag, modifierad t på sätt här skett, öfverensstämmer
herr Ericksons temligen nära, hvarför de för det förra
funna talen äro belysande äfven för verkningarna af det senare. Hvad
som emellertid betager denna undersökning en del af dess väi’de är,
att den icke, i likhet med den af statistiska centralbyrån företagna,
kunnat sträcka sig till de särskilda valkretsarne å landsbygden, för utrönande
af de olika förslagens verkan på gods- och hemmansegai-egruppens
ställning i hvar och en af dessa. Så mycket kan likväl med
säkerhet slutas af de meddelade procenttalen, att i valkrets, der ofta
nämnda yrkesgrupp är jemförelsevis svagt representerad, den kommer
att duka under för de olika arbetaregruppernas uppträdande, enär dessa
vinna högst väsentligt på hvarje nedsättning af inkomstcensus. Med
afseende på betydelsen för städernas valmanscorps af en sänkning af
census för inkomst till femhundra kronor framgår af de utaf statistiska
centralbyrån utarbetade tabeller, att verkningarna derstädes blefve ungefär
desamma, som om de i § 14 riksdagsordningen för valrätt faststälda
gränser nedflyttades så, att politisk och kommunal rösträtt sammanfölle.
Detta har sin grund deri, att städernas röstberättigade till allra
största delen bestå af inkomstegare.
De skäl, som utskottet anfört emot en utsträckning af politisk
rösträtt till alla, som ega kommunal rösträtt, tala derför, om också
icke med samma styrka, jemväl mot de senast afhandlade förslagen.
Dessutom vill utskottet, gent emot sträfvandet att nedsätta census för
inkomst till femhundra kronor, erinra derom, att, då det belopp, som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, kan uppgå
ända till sexhundrafemtio kronor, det ingalunda är säkert, att inkomst
af femhundra kronor eller ens af sexhundra kronor komme att medföra
rösträtt, om man nemligen vill bibehålla stadgandet, att den röstberättigade
skall erlägga bevillning till staten. Ty föreligga omständigheter,
som berättiga till afdrag, kan detta sättas så högt, att något
belopp, för livilket bevillning skall ega rum, icke återstår.
En nedsättning af inkomstcensus till sjuhundra kronor skulle under
sådana omständigheter åtminstone icke gäcka någons rätt till deltagande
i riksdagsmannaval. Genom en dylik sänkning skulle dock, bland de
nu icke röstberättigade 179,918, rösträtt vinnas blott åt 13,803, deraf
6,395 för landsbygden och 7,408 för städerna; i förhållande till samtlige
icke röstberättigade .inkomstegare, hvilkas antal, såsom förut visadt
Bih. till [likså. Prof. 1888. 3 Sami. 3 Häft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
är, uppgår till 87,949, utgör detta 15,6 9 procent. En grundlagsändring
i sådant syfte synes likväl utskottet icke vara af behofvet påkallad,
helst den nu gällande förmögenhetsgränsen i sjelfva verket är
satt så lågt, att dess uppnående, äfven oafsedt penningevärdets omisskänneliga
benägenhet att falla, hvarom utskottet redan förut talat, icke
torde vara förenadt med allt för stora svårigheter för den bland de nu
icke valberättigade, hos hvilken en allvarlig håg att hinna fram till
densamma verkligen förefinnes.
Hvad slutligen angår herr Ericksons motion, så vidt den afser att
förkorta tiden vid arrende af fast egendom till tre år, så, utom det att,
enligt hvad den statistiska utredningen gifver vid handen, endast omkring
fyrahundrafemtio arrendatorer genom en dylik förändring skulle
öka de förut röstberättigade arrendatorernes antal, finner utskottet den
i § 14 riksdagsordningen stadgade tid af fem år böra bibehållas, äfven
af det skäl, att arrendet härigenom får eu viss stadgad varaktighet,
som måste inverka fördelaktigt på arrendatorns samhällsställning. I)å
utskottet, i motsats mot hvad förslagsställaren i sina motiv utvecklar,
håller före, att det just varit grunlagstiftarens mening, att tiden för arrendet
alltid skulle vara på förhand faststäld, hvarigenom afsetts att
tillvinna arrendator!! större sjelfständighet i förhållande till jordegaren,
men detta syftemål skulle förfelas, ej mindre om arrendetiden förkortades,
än äfven, och i synnerhet, om, såsom motionären jemväl föreslår,
fordran på eu förut uttalad arrendetid blefve uppgifven, kan utskottet
icke heller i nu omhandlade delar understödja motionärens förslag.
Med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt, får utskottet alltså
hemställa:
l:o) att herr Hedlunds motion icke måtte bifallas;
2:o) att herr Ericksons motion icke måtte bifallas;
3:o)
att herr Larssons motion icke måtte bifallas;
4:o) att herr Björcks motion icke måtte bifallas;
5:o) att herr Anderssons motion icke måtte bifallas.
Stockholm den 6 april 1888.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
19
Bil. Litt. A.
De gruncler, efter hvilka statistiska centralbyrån grupperat de röstberättigade
i olika yrken:
»Till gruppen civile, kommunale och dylike tjestemän äro hänförde
ej allenast samtlige statens civile embets- och tjensteman samt
kommunernas tjensteman, utan äfven de jernvägstjenstemän, hvilka hafva
anställning vid enskilda jernvägar. I enlighet med de principer, som
gjort sig gällande vid den företagna yrkesgrupperingen, äro äfven hd.
embetsman här inrymde.
Gruppen lärare, läkare och dylike innefattar utom lärare och
läkare af alla slag äfven litteratörer, artister af alla slag, privata sakförare,
apotekare, provisorer, med ett ord samtlige utöfvare af litterära
och konstnärliga yrken. Bland lärare och läkare äro äfven hänförde
de lärare och läkare, hvilka äro anstälde i statens eller kommunens
tjenst, enär svårighet möter att skil ja dem från öfriga personer af samma
klass; dock med ett undantag, nemligen för folkskolelärare, hvilkas
befattningar ofta nog äro för nära förenade med klockarnes för att från
dem kunna särskiljas. Till lärare äro kolportörer och med dem likstälda
personer räknade.
Jordegare- och arrendatorsgrupperna omfatta endast sådane, hvilka
ej kunna hänföras till andra grupper. År derför en godsegare eller
arrendator tillika civil tjensteman, handlande eller handtverkare, har
han ock hänförts till dessa yrken. På samma sätt har eu handlande
eller bruksegare eller handtverkare, som tillika är tjensteman eller betjente
i. allmän tjenst, ej betraktats såsom handels- eller industriidkare,
utan såsom tjensteinnehafvare.
Landtbruksinspektorernes och rättarnes grupp omfattar hela den
personal, som står emellan jordegaren eller jordinnehafvaren å ena sidan
samt dagaflönaren eller den enskilde tjenaren å den andra. Sålunda
höra hit skogsförvaltare, jägmästare och skogsuppsyningsmän öfver
enskildes eller bolags skogar, befallningsman, trädgårdsmästare m. fl.
Handelsträdgårdsmästarne hafva ej kunnat skiljas från öfrige trädgårds
-
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
mästare, utan blifvit hänförde hit, hvilket särskildt i fråga om städerna
förtjenar att beaktas.
Med handlandenas grupp äro sammanförde direktörer i banker
samt i försäkrings- och dylika bolag, agenter, kommissionärer, skeppsklarerare,
gästgifvare, hotellvärdar och källarmästare. Till handelsbokhållarnes
grupp äro räknade ej blott de bokhållare, som ega anställning
hos egentlige handlande, enskilda banker (äfven kamrerare och kassörer)
in. m., utan också kontorspersonalen å bruk och fabriker, så vidt den
kunnat särskiljas från ingeniörernes klass.
Till sjökaptener och styrmän äro ångbåtsbefälhafvare, skeppare
och maskinister (å ångfartyg), till sjömän och fiskare äro eldare (å
ångfartyg), roddare och dykare hänförde.
Att skilja mellan fabriksidkare och handtverkare blir med den
utveckling, hvari den industriella verksamheten är stadd, allt svårare
och i vissa fall nästan omöjligt. Då likväl i vårt land ännu en betydande
social skilnad förefinnes mellan dessa två yrkesgrupper, hafva
de blifvit skilda så väl i statistiska centralbyråns redogörelser för riksdagmannavalen
som i den nu offentliggjorda statistiken öfver de röstberättigade.
De i primäruppgifterna använda yrkesbenämningarna hafva
i allmänhet fått inverka bestämmande vid den nu företagna fördelningen
inom yrken, der svårigheter mött för en sådan fördelnings verkställande.
Lyckligtvis möta inga sådana svårigheter inom de allra allmännaste
yrkena. Lika allmänt som skomakare och skräddare hänföras
till handtverkarne, lika allmänt hänföras sågverksidkare och mjölnare
till fabrikanterne. Då speciel de två sistnämnda yrkena mycket ofta
utöfvas i högst ringa omfattning, har härigenom blifvit en följd, att
till fabriksidkare blifvit räknade ej få personer, hufvudsakligen å landsbygden,
livilka för närvarande sakna politisk rösträtt. Till haudtverkarnes
grupp hafva blifvit räknade äfven åtskilliga utöfvare af borgerliga yrken,
hvilka, om de ej egentligen anses såsom handtverkare, dock stå dem
ganska nära, exempelvis hyrkuskar, åkare, byggmästare, in. fl.
Om skilnaden mellan fabriksidkare och handtverkare är svår, är
den deremot mellan fabriks- och handtverksarbetare omöjlig att, genomföra,
utan hafva derför samtlige yrkesarbetare blifvit sammanförde i en
grupp: fabriks- och handtverksarbetare. De arbetare deremot, som ej
innehafva en viss yrkesskicklighet, utan endast äro grofarbetare, daglönare
eller arbetskarlar, äro inrymde under gruppen: öfrige arbetare,
som sålunda hufvudsakligen kommer att omfatta de vid jordbruket och
skogsskötseln sysselsatte arbetarne, jernvägsarbetare, bärare in. fl.
Gruppen enskildes och bolags tjenare inrymmer gårdsdrängar,
kuskar, betjenter, jägare, enskildes eller bolags skogvaktare, koherdar,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
21
vaktmästare hos enskilda banker och bolag, samt den talrika tjenareklass
(månadstjenare, månadskarlar, kontorsdrängar, bodkarlar), som
tjenstgör på handelskontoren.
Gruppen räntetagare och husegare omfattar de personer, som
lefva ensamt på hopsparda kapital, utan att derjemte besitta jordbruksfastighet
och utan att längre kunna hänföras till det yrke, som de
möjligen en gång utöfvat. Gruppen omfattar sålunda icke embetsmål!
eller betjente, som, med eller utan pension, tagit afsked från sin tjenst,
men deremot födorådstagare och undantagsmän å landsbygden; studerande;
förvaltare, bokhållare och andra sådana personer, som varit
anstälde i bolags eller enskildes tjenst, men derifrån tagit afsked, utan
att vidare utöfva något yrke o. s. v.»
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. Utt. B.
De för inkomst skattskyldiges, men icke röstberättigades procentiska fördelning efter yrke och
inkomstbelopp, särslnldt å landsbygden, i städerna och hela riket.
(Här »ro inräknade äfven de för oguldna kommunalutskylder häftande.)
| L a | n d s b y g d | e n. | Städ | e r n a. | H | e 1 a | rike | t. | |||
Y r k e n. | 500 | 000 intill 700 kronor. | 700 intill 800 kronor | ui p 3 p | 500 intill 000 kronor. | 600 ! | 700 intill 800 kronor. | Ul P g p | 500 intill 600 kronor. | 600 intill 700 kronor. | 700 intill 800 kronor. | Ul p 3 I |
I Civile, kommunale o. dyl. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. | proc. |
tjensteman ............... | 0,1 3 | 0.18 | O.i 0 | 0,50 | 0,2 2 | 0,2 6 | 0,2 8 | 0.7 6 | 0,17 | 0,2 1 | 0,2 3 | 0,6 1 |
Lärare, läkare o. dyl. ... | 0,i i | 0,11 | 0,0 6 | 0,2 8 | 0,1 S | 0,2 3 | 0,26 | 0,67 | 0,14 | 0,1 6 | 0,14 | 0,44 |
betjente .................. | 4,5 5 | 2,17 | 1,24 | 7,9 6 | 2,3 0 | 2,00 | 2,90 | 7,20 | 3,6 3 | 2,10 | 1,92 | 7,65 |
Officerare.................... Underofficerare och man- | 0,12 | 0,0 3 | 0,19 | 0,0 4 | 0,09 | 0,06 | 0,19 | 0,o t | 0,11 | 0,04 | 0,19 | |
skap ........................ | O,o o | 0,2 7 | 0,11 | 1,34 | 0.9 2 | 0,41 | 0,36 | 1,69 | 0,94 | 0,3 3 | 0,2 1 | 1,48 |
Prester ....................... Folkskolelärare och kloc- | 0,05 | 0,1 5 | 0,16 | 0, 3 6 | 0,01 | 0,02 | 0,01 | 0,0 4 | 0,0 4 | 0,0 9 | 0,10 | 0,2 8 |
kåre ........................ | 0, i o | 0,7 2 | 1,11 | 2,02 | 0,0 5 | 0.0 8 | 0,0 5 | 0,18 | 0,2 9 | 0,16 | 0,8 7 | 1,62 j |
Gods- och hemmansegare | 0,1 3 | 0,04 | 0,0 1 | 0,18 | — | — | — |
| 0,os | 0,0 2 | 0,01 | 0,11 |
Arrendator ............... Landtbruksinspektorer, | 0,3 0 | 0,14 | 0,0 7 | 0,11 1 | 0,0 8 | 0,oi |
| 0,04 | 0,25 | 0,08 | 0,04 | 0,37: |
rättare och dyl.......... | 3,41 | 1,5 2 | 0,6 4 | 5,5 7 | 0,4 0 | 0.1 8 | 0.11 | 0,0 9 | 2.1 7 | 0.9 7 | 0,4 3 |
|
Handlande, affärsmän ... | 2,43 | 1.2 4 | 0,5 6 | 4.2 3 | 0,7 8 | 0,85 | 0,5 7 | 2*20 | 1.75 | 1,08 | 0,66 | 3,3 9 [ |
Handels- o. dyl. bokhållare | 0.5 5 | 0,3 0 | 0,20 | 1,14 | 1,11 | 1,8 5 | 1.80 | 4,7 6 | 0.7 8 | 0,9 9 | 0,85 | 2,62 | |
Sjökaptener, styrmän...... | 1,4 3 | 0,6 8 | 0,2.0 | 2,40 | 0,46 3,48 | 0.5 3 | 0,51 | 1,5 0 | 1,03 | 0,6 2 | 0,38 | 2,03 |
Sjömän, fiskare ............ | 6,12 | 0, 0 3 | 0,21 | 6,9 6 | 0.9 0 | 0,29 | 4.67 | 5,0 4 | 0,7 4 | 0,24 | 6,02 | |
Fabriks- och bruksägare . | 0,0 5 | 0,2 2 | 0,1 3 | l,ou | 0,0 5 | 0, 0 5 | 0,0 2 | 0.12 | 0,41 | 0,15 | 0,08 | 0''6 4 i |
rer o. dyl............... Handtverkare o. dyl. nä- | 0,0 8 | 0,1 2 | 0,11 | 0,31 | 0,0 3 | 0,0 5 | 0,04 | 0,1 2 | 0,0 6 | 0,0 9 | 0,08 | 0,23 i |
ringsidkare .............. Fabriks- och handtverks- | 8,7-1 | 2,31 | 0,6 8 | 11,73 | 7,01 | 4,31 | 2,7 5 | 14,6 0 | 8,2 5 | 3,13 | 1,5 3 | 12,91 ; |
arbetare .................. | 20,12 | 9.0 8 | 4,9 0 | 34,7 9 | 18,7 8 | 9.7 2 | 7,31 | 35,81 | 19,57 | 9,7 0 | 5,9 4 | 35,2 1 |
Öfrige arbetare ............J Enskildes och bolags tje-j | 8,3 7 | 1,11 | 0,3 9 | JO, 1 7 | 13,3 8 | 4; 3 7 | 1,69 | 19,3 9 | 10,40 | 2,6 8 | 0,9 2 | 13,9 5 i |
nare ....................... | 2,0 0 | 0,8 2 | 0,3 11 | 3,18 | 1.(10 | 1,4 5 | 1,27 | 4,3 2 | 1,83 | 1.08 | 0,74 | 3,6 5 |
Räntetagare, husegare ...j | 3,10 J | 0,0 3 | 0,45 | 4,4 8 | 0,4 9 | 0,2 9 | 0,27! | 1,05 | 2,0 3 | 0,6 7 | 0.3 8 | 3,0 8 |
Summa i | 63,8 31 | 23, -5 [ | 12,32 | 100,oo | 51,80 | 27,6 5 | 20,5 51 | 100,00| | 58,9 0 | 25,4 lj | 15,69 100,ooj |
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
23
Bil. litt. C.
De olika yrkesgruppernas relativa andel (procent) af hela antalet röstberättigade och icke
röstberättigade.
| | Inräknade | de för korömunalutskylder häftande. | Ej inräknade de för kommunalutskylder | |||||||||
V r k e n. | Landsbygden. | Städerna. | Riket. | Landsbygden. | 1 Städerna. | Riket. | ||||||
| a. *) | b. **) 1 | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | 1). | a. | b. i |
Civile, kommunale o. dyl. | 0,9 4 | 0,0 7 | 7,7 5 | 5,0 8 | 2,31 | 1,5 7 | 0,9 2 | 0,6 6 | 8,49 | 6,18 | 2,2 2 | 1,5 5 | |
Lärare, läkare o. dyl. ... | 0,2 8 | 0,2 1 | 5,4 8 | 3,6 4 | 1,32 | 0.9 2 | 0,2 7 | 0,21 | 5,7 0 | 4,i o | 1,2 0 | 0,84 | |
betjente .................. | 0,8 3 | 1,00 | 7,9 3 | 7,57 | 2,2 0 | 2.8 7 | 0,81 | 1,61 | 7,91 | 8,1 7 | 2,0 3 | 2,co 0,5 9 |
Officerare..................... | 0,4 1 | 0.2 9 | 2.58 | 1,07 | 0,8 4 | 0,5 7 | 0.4 1 | 0.2 9 | 2.9 1 | 2.11 | 0,84 | |
Underofficerare, manskap | 0,5 3 | 0,9 0 | 1.8 9 | 1,8 1 | 0,81 | 1,14 | 0,5 l | 0,9 4 | 1,8 0 | 1,74 | ||
Prester...................... | 0.8 2 | 0.5 7 | 0,5 1 | 0,3 3 | 0,7 0 | 0,8 5 | 0,6 0 | 0,61 | 0,44 | 0,81 1 OS |
| |
Folkskolelärare, klockare | 1.0 9 78,9 2 | 1.07 | 0.8 2 | 0,6 8 | 1,0 3 | 0,9 7 | 1,12 | 1.11 | 0,8 0 | 0.68 | 1,04 | |
Gods- och hemmansegare | 52,0 5 | 2.2 9 | 1,47 | 63,2 5 | 41,09 | 78,6 1 | 52,8 6 | 2,7 4 | 1,98 | 65,6 o | ||
Arrendatorer ............... Landtbruksinspektorer o. | 4,2 0 | 7,1 8 | 0,11 | 0,12 | 3,3 8 | 5,7 3 | 4,2 8 | 7.37 | 0,12 | O; 17 | ||
dyl........................ | 0,oo | 1,14 | 0. c o | 0,6 3 | 0,6 0 | 1,0 3 | 0,o i | 1,16 | 0,6 4 | 0,7 3 | 0,6 2 | 1 11 1 |
Handlande, affärsmän .. | 2,n | 1,98 | 13,5 3 | 9,19 | 4,4 1 | 3,46 | 2,18 | 2,0 3 | 14.7 2 | 10,9 I |
| |
Handels- o. dyl. bokhållare | 0,26 | 0.3 2 | 9,oo | 7,6 7 | 2,14 | 1,8 2 | 0,2 li | 0,3 2 | 9,25 | 8, is | Lso |
|
Sjökaptener, styrmän...... | 0,0 9 | 0,81 | 3,51 | 2,7 3 | 1,2 5 | 1,2 1 | 0,6 8 | 0,81 |
| 3,oo | 1,17 | 1 1 6 i |
Sjömän, fiskare ........... | 0.5 4 | 2,0 2 | 1,34 | 2,6 7 | 0,71 | 2,1 5 | 0,5 2 | 1,78 | 1,2 7 | 2,08 | 0.6 5 | 1,83 |
Fabriks- och bruksegare | 0,7 8 | 0,0 0 | 1,94 | 1,24 | 1,02 | 0,78 | 0,7 9 | 0,0 7 | 2,2 0 | 1,58 | 0,8 2 | |
rer o. dyl............... | 0,6 0 | 0,12 | 1,49 | 0.9 7 | 0,7 8 | 0,5 3 | 0. o i | 0,43 |
| 1,12 | 0,7 7 | 0,54 |
Handtverkare o. dyl....... Fabriks- o. handtverks- | 2,3 2 | 4,4 8 | 17,2 s | 1 G, 1 8 | 5,3 3 | 6,8 8 | 2,2 0 | 4,37 | 17,13 | 16,45 | ||
arbetare .................. | 2,4 9 | 7,17 | 9,9 2 | 19,31 | 3,9 8 | 9,0 6 | 2,4 9 | 7,07 | 7,31 | 14,42 | 3,3 2 2,0 5 | 8,2 5 |
Ofrige arbetare .......... Enskildes o. bolags tje- | 1,31 | 14,8 4 | 6,0 5 | 11,83 | 2,27 | 14,2 2 | 1,28 | 14,13 | 5,7 6 | löja 8 | ||
| 0,io | 0,5 1 | 1,43 | 2,4 0 | 0,3 7 | 0.9 1 | 0,10 | 0,5 3 | 1,03 | 2,1 7 | 0,2 6 | 0,7 9 |
Räntetagare, husegare ... | | 8,48 | 0,9 9 | 3,9 5 | 2,8 5 | 1,1 S | 1,3 7 | 0,4 9 | 1,0 3 | 4,43 | 3,5 0 | ||
Summa j | 100 | ioo ! | ioo s | 100 1 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
*) a = Yalmanscorpsen, sådan den nu är.
'' ) b - jj jj ■ ko linne att blifva, i fall de i § 14 riksdagsordningen stadgade förmögen
hetsgränser
nedflyttades, så att politisk och kommunal rösträtt sammanfölle.
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. Litt. D.
Hela antalet röstberättigade (a) och icke röstberättigade (b), fördelade efter de olika yrkesgrupperna.
(Inräknade de för kommunalutskylder häftande.)
Yrken. | Landsbygden. | Städ e ma. |
|
| Riket. |
| |||
| a. | b. | Summa. | a. | b. | Summa. | a. | b. | Summa. |
Civile tjensteman in. fl. | i 2,312 | | 268 | 2.580 | 4,802 | 281 | 5,083 | 7,114 | 549 | 7,663 |
Lärare, läkare o. d...... | 666 | 156 | 822 | 3.398 | 242 | 3,640 | 4,064 | 398 | 4,462 |
Civile betjente o. d....... | 2,045 | 4,403 | 6,448 | 4,914 | 2,651 | 7,565 | 6,959 | 7.054 166 | ,14,013 |
Officerare..................... | 1.006 | 98 | 1,104 | 1,598 | 68 | 1,666 | 2,604 | ''2.770 | |
Underofficerare, manskap | 1,314 | 2,423 | 3.737 | 1,172 | 635 | 1.807 | 2,486 | 3.058 | 5,544 |
Prester........................ | 2.017 | 186 | 2,203 | 316 | 14 | 330 | 2,333 | 200 | 2,533 |
: Folkskolelärare, klockare | 2,676 | 1,468 | 4.144 | 509 | 68 | 577 | 3,185 | 1.536 | 4,721 i |
Gods- och hemmansegare | 193,214 | 8,582 | 201,796 | 1,416 | 58 | 1,474 | 194,630 | 8,640 | 203,270 ! |
Arrendatorer ............... Landtbruksinspektorer o. | 10,329 | 17,495 | 27,824 | 66 | 55 | 121 | 10,395 | 17,550 | 27,945 |
dyl......................... | 1,470 | 2,942 | 4,412 | 369 | 258 | 627 | 1,839 | 3,200 | 5.039 ! |
!; Handlande, affärsmän ... | 5,181 | 2,499 | 7.680 | 8,381 | 811 | 0.192 | 13,562 | 3,310 | 16,872 |
hållare ..................... | 633 | 595 | 1.228 | 5,947 | 1,720 | 7,667 | 6,580 3,862 | 2.315 | 8,895 |
Sjökaptener, styrmän .. | 1,686 | 1.471 | 3,157 7,829 | 2,176 | 552 | 2,728 | 2,023 | 5,885 | |
; Sjömän, fiskare ........... Fabriks- och bruksägare | 1,344 | 6,485 | 831 | 1,839 | 2,670 | 2,175 | 8,324 | 10,499 | |
1,931 | 623 | 2,554 | 1,202 | 42 | 1,244 | 3,133 | 665 | 3,798 | |
rer och dyl................ | 1,469 | 162 | 1,631 | 924 | 44 | 968 | 2,393 | 206 | 2,599 |
Handtverkare och dyl. ... ■ Fabriks- och handtverks- | 5,698 | 11,648 | 17,346 | 10,706 | 5,471 | 16,177 | 16,404 | 17,119 | 33,523 s |
| arbetare .................. | 6,110 | 21,682 | 27,792 | 6,147 | 13,162 | 19,309 | 12,257 | 34,844 | 47,101 |
Öfrige arbetare ............ Enskildes och bolags tje- | i 3,228 | 54,313 | 57,541 | 3,750 | 8,072 | 11,822 1 | 6,978 | 62,385 | | 69,363 |
nare ....................... | 256 | 1,728 | 1,984 | 885 | 1,574 | j 2,459 | 1,141 | 3,302 | 4,443 |
Räntetagare, husegare ... | 1,180 | 2,675 | | 3,855 | 2,445 | 399 | 1 2,844 | 3,625 | 3,074 | 6,699 |
Summa | 245,765 | j 141,902 | 387,667 | 61,954 | | 38,016 | 99,970 | | 307,719 | I 179,918 | 487,637 |
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
25
Bil. Litt. E.
De 58 valkretsar, i hvilka andra yrkesgrupper än gods- och hemmansegarnes
vid riksdagsmannaval ä landet skulle få öfvervigt, om de i § 14
ridsdagsordningen för valrätt införda särskilda bestämmelser om förmögenhetsvilleor
derifrån borttoges, och i hvilka valkretsar gods- och hemmansegarne
i förhållande till hela valmanscorpsen skulle utgöra:
45 till 50 procent:
Lysing^ och Göstrings domsaga, Östergötlands län;
Vifolka, Valkebo och Gulibergs domsaga, Östergötlands län;
Södra Möre domsagas östra valkrets, Kalmar län;
Listers härads domsaga, Blekinge län;
Yemmenhögs härad, Malmöhus län;
Orusts och Tjörns domsaga, Göteborgs och Bohus län;
Flundre, Väne och Bjerke domsaga, Elfsborgs län;
Elfdals och Nyeds domsaga, Vermlands län;
Hardemo, Grimstens och Edsbergs härad, Örebro län;
Lindes domsaga, Örebro län;
Norra Helsinglands domsaga, Gefleborgs län;
40 till 45 procent:
Norra Roslags domsaga, Stockholms län;
Mellersta Roslags domsaga, Stockholms län;
Upsala läns Södra domsaga, Upsala län;
Upsala läns Mellersta domsaga, Upsala län;
Olands härad, Upsala län;
Norra Tjusts härad, Kalmar län; ''
Södra Tjusts härad, Kalmar län;
Norra Möre och Stranda domsaga, Kalmar län;
Albo och Gärds domsaga, Kristianstads län;
Torna härad, Malmöhus län;
Mellansysslets domsaga, Vermlands län;
Ångermanlands Södra domsaga, Vesternorrlands län;
Bill. till RiJcsd. Frot. 1888. 3 Samt. 3 Käft.
4
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
35 till 40 procent:
Lifgedingets domsaga, Södermanlands län;
Hammarkinds in. m. domsaga, Östergötlands län;
Oxie och Skytts domsaga, Malmöhus län;
Onsjö härad, Malmöhus län;
Östra och Vestra Hisings härad, Göteborgs och Bohus län;
Humla och Sundbo härad, Örebro län;
Grangärde m. fl. tingslag, Kopparbergs län;
30 till 35 procent;
Norunda och Örbyhus härad, Upsala län;
Oppunda härad, Södermanlands län;
Villåttinge härad, Södermanlands län;
Åkerbo m. in. domsaga, Östergötlands län;
Finspånga läns domsaga, Östergötlands län;
Aska, Dals och Bobergs domsaga, Östergötlands län;
Villands härad, Kristianstads län;
Rönnebergs och Harjagers härad, Malmöhus län;
Bara härad, Malmöhus län;
Nora domsaga, Örebro län;
Vestmanlands Södra domsaga, Vestmanlands län;
Vestmanlands Vestra domsaga, Vestmanlands län;
Vestmanlands Norra domsaga, Vestmanlands län;
Gestriklands domsagas Vestra tingslag, Gefleborgs län;
Medelpads Östra domsaga, Vesternorrlands län;
25 till 30 procent:
Stockholms läns Vestra domsaga, Stockholms län;
Jönåkers härad, Södermanlands län;
Rönö, Hölebo och Daga härad, Södermanlands län;
Björkekinds m. m. domsaga, Östergötlands län;
Luggude domsagas norra valkrets, Malmöhus län;
Luggude domsagas södra valkrets, Malmöhus län;
Gestriklands domsagas Östra tingslag, Gefleborgs län;
Södra Helsinglands domsagas Östra tingslag, Gefleborgs län
Ångermanlands Mellersta domsaga, Vesternorrlands län;
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
27
20 till 25 procent.
Södra Roslags domsaga, Stockholms län;
Askims och Säfvedals härad, Göteborgs och Bohus län;
15 till 20 procent:
Södertörns domsaga, Stockholms län;
Fernebo härad, Vermlands län.