Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2

Utlåtande 1895:Ku2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ankom till Riksd. kansli den 9 mars 1895, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändrad lydelse af § 48 regeringsformen.

Till konstitutionsutskottets behandling har hänvisats en inom Andra
Kammaren väckt motion, n:o 17, deri herr S. Palme hemstält, att Riksdagen
måtte antaga nedanstående förslag angående tillägg till § 48 regeringsformen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 48.

Konungens hof står under Dess enskilda styrelse; kunnande Han
häruti förordna som Honom godt synes. Alla beställningar vid Sitt hof
må Konungen efter behag tillsätta och derifrån afsätta, dock må officerare
i tjenst hvarken kunna till sådan beställning nämnas, ej heller eljest till
hoftjenstgöring användas.

Såsom skäl för sitt förslag anför motionären hufvudsakligen, att vid
många tillfällen yppat sig missnöje inom ganska vidsträckta kretsar af den
svenska arméns officerscorps i anledning af befordringar af personer, som
vid sidan af sin militära tjenst innehaft hoftjenst af en eller annan art,
samt rörande hvilka man funnit eller trott sig finna, att de just på grund
af sin ställning vid hofvet föredragits framför andra, mera berättigade men
detta företräde saknande kamrater. Den dubbla egenskapen af hofman och
militärer gåfve för öfrigt icke endast vid befordringar anledning till missnöje.
En hvar, som inom en officerscorps varit i tillfälle att på närmare
håll iakttaga en eller flere officerare med hoftjenst, torde hafva märkt
åtskilliga omständigheter, som icke kunde annat än betraktas såsom mindre
lämpliga. An kunde en dylik officer, derför att han skulle inträda i utöfning
af sin hofsyssla, icke beordras till en viss kommendering, hvartill
Bill. till Riksd. Vrot. 1895. 3 Sami. 2 Häft. (Näs 2 och 3.) 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

han eljest vore i tur. Än måste han midt under pågående vigtig tjenstgöring
af en kamrat afiösas, derför att han kallades till hoftjenst. Ej
sällan funnes inom corpsen osjelfständiga karakterer, som, beräknande att
deras kanske ännu till ock med i lägre grad stående kamrat, hofmannen,
dels vore förutbestämd att hastigt avancera och dels hade högstälda personers
öra, egnade honom en fjäsande uppmärksamhet, som ingalunda vore
för andan inom corpsen nyttig. Dessa och andra omständigheter gjorde att,
äfven utom befordringstillfällen, den dubbla egenskapen af hofman och
officer vore olämplig. Så länge missnöje inom armén rådde med dubbeltjenst
inom armé och hof, och sådant missnöje komme alltid att finnas,
så länge vore motionären ock på det lifligaste öfvertygad om, att det vore
i hög grad olyckligt för armén och för andan inom densamma, att officerare
i tjenst kunde utnämnas till befattningar inom Konungens hof. Med sådana
befattningar menade emellertid motionären ingalunda adjutanter, för så
vidt nemligen de sysslade med militär adjutanttjenst och icke med hoftjenst.
Konungen, den enligt § 14 regeringsformen sjelfskrifne högste
befälhafvaren öfver landets krigsmagt, måste i denna sin egenskap ega rätt
att till adjutanttjenst hos sig kalla och kommendera det antal officerare,
som han ansåge skäligt. Då de emellertid vore hos Konungen anstälde
endast i Konungens egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten, så
kunde deremot med all rätt fordras, att desse officerare icke blefve använda
i annat än verklig adjutanttjenst, med uteslutande af allt, som hörde till
hoftjenst, uppvaktning o. d. Samma vore förhållandet beträffande adjutanters
anställning hos de kungliga prinsarne, hvilka i och med detsamma
icke heller kunde hos sig få anstälde flere eller andre adjutanter än som
med deras innehafvande militära grad eller befattning inom krigsmagten
vore förenligt. Ett stadgande i nu antydt syfte, som för öfrigt vunne
ytterligare bekräftelse af snarlika bestämmelser i utlandet, särskildt Tyskland,
syntes slutligen motionären vara af vigt äfven ur konungamagtens
egen synpunkt.

Uti en likaledes inom Andra Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad
motion, n:o 156, har härjemte herr A. V. Ljungman hemstält,
bland annat, att såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling måtte
af Riksdagen antagas följande förslag till ändrad lydelse af ifrågavarande
§ i regeringsformen:

§ 48.

Konungens hof står under dess enskilda styrelse; kunnande han
häruti förordna som honom godt synes. Alla beställningar vid sitt hof

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

må Konungen efter behag tillsätta och derifrån afsätta; dock må med sådan
beställning icke förenas embete eller tjenst, hvarom i 28 och 32 §§ förmäles.

Utskottet, som till behandling i ett sammanhang förehaft ofvan omförmälda
båda förslag, af hvilka det i herr Ljungmans motion framstälda
åsyftar att få till stånd en bestämmelse uti förevarande hänseende af mera
omfattande natur än den af herr Palme föreslagna, finner väl, att ett förenande
af hoftjenst med civil eller militär beställning i statens tjenst möjligen
kan leda till vissa missförhållanden, särskildt med hänsyn dertill, att
en statens tjensteman, vare sig civil eller militär, genom hoftjenstgöring
kan komma att tidtals dragas från sin egentliga verksamhet, men då utskottet
håller före, att, för undvikande af nu antydda olägenhet, det icke
torde vara behöfligt, att någon särskild bestämmelse i grundlag införes,
och då för öfrigt en sådan ändring som den af motionärerna åsyftade skulle
kunna å sin sida medföra bestämda olägenheter, finner utskottet sig icke
böra tillstyrka någondera af de i förevarande motioner ifrågasatta grundlagsförändringar;
hvadan utskottet hemställer:

l:o) att herr Palmes motion n:o 17 icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att herr Ljungmans motion n:o 156, i hvad
den afser ändrad lydelse af § 48 regeringsformen, icke
heller måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herrar Bergius och Restadius, som ansett, att motiveringen till utskottets
utlåtande bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som till behandling i ett sammanhang förehaft ofvan
omförmälda båda förslag, af hvilka det i herr Ljungmans motion framstälda
åsyftar att få till stånd en bestämmelse uti förevarande hänseende

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

af mera omfattande natur än den af herr Palme föreslagna, finner väl, att
ett förenande af hoftjenst med civil eller militär beställning i statens tjenst
möjligen kan leda till vissa missförhållanden, särskildt med hänsyn till
olägenheten deraf, att en statens tjensteman, vare sig civil eller militär,
genom hoftjenstgöring kan komma att tidtals dragas från sin egentliga
verksamhet, men då utskottet håller före, att, för undvikande af nu antydda
olägenhet, det icke torde vara behöfligt, att någon särskild bestämmelse i
grundlag införes, saknar utskottet anledning att förorda bifall till någondera
af de i förevarande motioner ifrågasatta grundlagsförändringar; hvadan
utskottet hemställer:»;

samt af herrar Ljungman, Boström, Elowson, Olsson i Maglehult, Vahlin,
Bengtsson, Gyllensvärd, Johnsson och Norman, som ansett, att utskottet
bort med anledning af motionerna i Andra Kammaren n:o 17 och n:o 156,
den senare i hvad den afser ändrad lydelse af § 48 regeringsformen, hemställa,

det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af § 48 regeringsformen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 48.

Konungens hof står under dess enskilda styrelse;
kunnande han häruti förordna, som honom godt synes.
Alla beställningar vid sitt hof må Konungen efter behag
tillsätta och derifrån afsätta; dock må med hoftjenst icke
vara förenad anställning i statens tjenst.

Herr Dahn har velat tillkännagifva, att han ej deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.