Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29

Utlåtande 1893:Ku29

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. kansli d. 27 april 1893, kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 2 och 3 tryckfrihetsförordningen.

I en inom Första Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad
motion, n:o 26, anmärker herr friherre Broder Abraham Leijonlmfvud, att
gällande tryckfrihetsförordning hvarken mot obehörigt offentliggörande
skyddar mobiliseringsplaner och andra handlingar rörande härens och
flottans öfvergång från freds- till krigsfot, ej heller lägger något hinder i
vägen att, sedan krig utbrutit, såväl inom landet som till utlandet utspridas
de för fienden mest värderika och för vår egen försvarskraft skadligaste
underrättelser om truppernas och krigsfartygens samling, deras rörelser,
öfriga försvarsanstalters skick med mera dylikt. Med anledning häraf
hemställer motionären, att Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af §§ 2 och 3 tryckfrihetsförordningen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling:

§ 2.

l:o. I öfverensstämmelse etc.---—

2:o. Skall för etc. — — —

3:o. Skall det etc. — — —

4:o. I grund af etc. — — — som helst.
liih. till Riksd. Prof. 1893. 3 Sami. 11 Häft. (N:o 29).

1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll etc.--— uppenbara.

Att ej några ministeriella etc.---riksdaler.

Att mobilisering splaner och dithörande handlingar rörande försvarsverket,
hvilkas kungörande Konungen finner kunna medföra våda för rikets
försvar och säkerhet och derför böra hållas hemliga, icke må utlemnas.
Kungöras sådana handlingar i tryck, straffes utgifvaren med fängelse i
högst två år.

Att i hvad rättegångsmål som helst är--— (till paragrafens slut).

§ 3.

Under de förutsatta vilkor etc. — — — anses:

l:o. Hädelse etc.---— konfiskeras.

2:o. Förnekelse af etc. — — — konfiskeras.

3:o. Gäckeri etc. —--konfiskeras.

4:o. Allt slags etc. —--konfiskeras.

5:o. Smädeliga uttryck etc.---konfiskeras.

6:o. Smädeliga uttryck etc. — — — konfiskeras.

7:o. Uppmaning till myteri etc.---konfiskeras.

8:o. Smädeliga uttryck etc. — — — allmän lag.

9:o. Smädeliga, förgripliga etc. — — — kunna konfiskeras.

10:o. Allt kungörande i tryck af dels hvad som i krigstid för fienden
uppenbarar krigsmagtens ställning eller rörelser eller något rådslag eller
beslut derom, dels ock hvad som hörer till statens å färde varande underhandlingar
med främmande magter, eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem tillärnade beslut och afsigter samt dess ministrars, råds
och sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd eller med
officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag och skriften konfiskeras.

ll:o. Angripelsen etc. — — — (till paragrafens slut).

Då såsom undantag från den i tryckfrihetsförordningen gifna regel,
att det skall vara en hvar tillåtet att i tryck utgifva allmänna handlingar,
är stadgadt, att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och
kommandomål, eller statsrådets protokoll och handlingar icke kunna före
femtio år efter protokollets eller handlingens datum till tryckning fordras
eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas, bör det, enligt utskottets
uppfattning, icke råda någon tvekan derom, att mobiliseringsplaner och dit
hörande handlingar, å hvilka fastställelse af Kongl. Maj:t meddelats, äro i

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29.

3

tryckfrihetsförordningen skyddade mot obehörigt offentliggörande. Deremot
torde det, särskildt med hänsyn till föreskriften i samma förordning, att alla
handlingar, hvilkas offentliggörande ej blifvit i förordningen uttryckligen förbjudet,
må kunna i tryck utgifvas, vara tvifvelaktigt, huruvida förslag till
mobiliseringsplaner eller förarbeten dertill eller sådana handlingar, som möjligen
upprättas till fullständigande af förut uppgjorda planer, kunna, innan
vederbörlig fastställelse derå kommit, undandragas allmänhetens kännedom.
En lagstiftningsåtgärd i ändamål att i nämnda afseende förtydliga tryckfrihetsförordningens
bestämmelser finner utskottet derför vara både behöflig och
gagnelig.

Olika meningar hafva emellertid inom utskottet yppats dels derom,
huru det skydd mot obehörigt offentliggörande, som åt ifrågavarande
handlingar skulle beredas, lämpligast borde komma till stånd och i tryckfrihetsförordningen
uttryckas, dels ock beträffande det ansvar, som borde
följa å ett dylikt offentliggörande. Under det en mening velat stadga, att
mobiliseringsplaner och dithörande handlingar ej någonsin finge utan
Konungens tillstånd utlemnas, äfvensom ansett, att å offentliggörandet i
tryck af sådana handlingar, när de skulle hållas hemliga, ej borde följa
mindre straff än fängelse, så har en annan åsigt velat göra gällande, att
utlemnande af mobiliseringsplaner och till grund för dem liggande handlingar
skulle kunna förvägras endast i det fall, att deras offentliggörande
blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom förordnande af Konungen
i statsrådet förbjudet; och borde, enligt sistnämnda åsigt, öfverträdandet
af detta förbud kunna, der omständigheterna ej voro synnerligen försvårande,
få umgällas med böter.

Beträffande det af motionären föreslagna tillägg till § 3 mom. 10
tryckfrihetsförordningen, så har inom utskottet erkänts vigten af ett
lagstadgande, egnadt att förekomma meddelande i tryck under krigstid af
underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder
för försvaret. Men äfven i afseende å detta stadgandes affattning
har meningsskiljaktighet inom utskottet uppstått. En mening har, med
anslutning i sak till motionärens förslag, velat till 10 momentets nuvarande
lydelse foga ett tillägg af innehåll, att hvad som i samma moment stadgats
äfven skulle gälla för det fall, att någon under krigstid i tryck kungjorde
hvad som för fienden uppenbarade krigsmagtens ställning eller
rörelser eller något rådslag eller beslut derom. Genom antagande af ett
förslag i denna rigtning skulle, enligt samma mening, tryckfrihetsförordningens
bestämmelse i förevarande afseende komma i full öfverensstämmelse
med stadgandet i 8 kap. 9 § strafflagen. En annan mening åter har i
nära öfverensstämmelse med den grundsats, som i tyska presslagen fått

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29.

sitt uttryck, velat åt det ifrågasatta stadgandet gifva den affattning, att
meddelande i tryck af underrättelser om krigsmagtens ställning eller rörelser
eller om andra åtgärder för försvaret skulle allenast i det fall anses såsom
missbruk af tryckfriheten, att Konungen vid krigsfara eller under krig
genom kungörelse förbjudit sådana underrättelsers offentliggörande. För
öfverträdelse af detta förbud skulle, enligt sistnämnda åsigt, stadgas särskilt
straff, som dock ej borde bestämmas svårare än böter eller fängelse.

Till följd af ofvan omförmälda meningsskiljaktigheter, hvilka under
den korta tid, utskottet haft att egna åt förevarande frågas behandling,
icke kunnat med hvarandra sammanjemkas, har det icke lyckats utskottet
att utarbeta ett ändringsförslag af den beskaffenhet, att utskottet kunnat
ega förhoppning att detsamma skulle vinna Riksdagens bifall. Vid sådant
förhållande, och då utskottet antager att, derest Kongl. Maj:t skulle finna
frågan vara af sådan vigt, att den bör utan samband med de andra förändringar
af tryckfrihetsförordningen, som kunna vara önskvärda, göras
till föremål för lagstiftning, framställning derom från Kongl. Maj:t är att
till en kommande Riksdag förvänta, föranlåtes utskottet hemställa,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 25 april 1893.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Elowson mot viss del af motiveringen;

samt af herrar Hedin, Dalm, Valilin, Gyllensvärd och Nilson, som
yttrat:

»Ett tillägg till § 2, 4:o i motionens syfte har utskottet förklarat för
onödigt, för så vidt tillägget skulle afse mobiliseringsplaner och dithörande

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 29.

handlingar, »å hvilka fastställelse af Kongl. Maj:t meddelats», men deremot
behöfligt, för så vidt det afsåge samma slags eller dylika handlingar, innan
de blifvit vederbörligen faststälda.

Den af utskottet sålunda antagna skilnaden mellan faststälda och icke
faststälda handlingar finna vi sakna allt stöd i tryckfrihetslagen och vara
för den väckta frågans bedömande helt och hållet betydelselös.

Utskottets åsigt, att »mobiliseringsplaner och dithörande handlingar»
af förra slaget skulle vara tillräckligt skyddade mot offentliggörande genom
grundlagsbestämmelsen, att hos Konungen i regeringsärenden hållna protokoll
först efter femtio år kunna till tryckning fordras, kunna vi ej dela,
då den ganska vidsträckta och ej så litet obestämda kategorien »mobiliseringsplaner
och dithörande handlingar» synes oss uppenbarligen icke falla
under tryckfrihetsförordningens nyssnämnda undantag, hvilket, såsom alla
grundlagsbestämmelser, skall efter sin ordalydelse i hvarje särskild! fall
tillämpas. Såsom ytterligare stöd för denna vår uppfattning kunna vi
åberopa Kongl. Maj:ts år 1887 afgifna proposition med förslag till ny
tryckfrihetslag (§ 6, 3:o).

Då utskottet, för att motivera sin mening om obehöfligheten af en
bestämmelse, hvarigenom (faststälda) mobiliseringsplaner blefve undandragna
offentligheten, dels inlåtit sig på en utvidgande tolkning af nu gällande
tryckfrihetslag, dels anlitat en i detta sammanhang alldeles fingerad skilnad
mellan faststälda och icke faststälda handlingar, ha vi ansett oss böra
reservera oss ej blott mot utskottets förklarande, att en grundlagsändring
uti ifrågavarande afseende är onödig, utan äfven och framför allt mot de
skäl, hvarpå utskottet velat stödja denna sin mening.

Herrar Behm, Johnsson och Helander hafva velat tillkännagifva, de
båda förstnämnde att de icke deltagit i frågans behandling och den sistnämnde
att han ej närvarit vid den slutliga handläggningen deraf inom
utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 3 Samt. 11 Häft.

2