Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23 (Utlåtande 1893:Ku23 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1893, kl. 3 e. midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
dels om ändrad lydelse af §§ 1, 11, 12, 28 och 105
regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen, dels om
upphäfvande af § 15 regeringsformen och ändring af
§§ 4, 7, 38, 105 och 106 regeringsformen samt § 38
riksdagsordningen, dels ock om ändring af §§ 12, 13
och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.

Regeringsformen uppehåller strängt den grundsatsen, att Konungen
icke må utan rådgifvares hörande fatta beslut i något regeringsärende,
och såsom allmän regel stadgas i § 5, att statsrådets samtlige ledamöter
ega att öfvervara alla i statsrådet förekommande ärenden. Vissa mal
äro emellertid, i följd af deras särskilda beskaffenhet, enligt § 7, undantagna
från föredragning i statsrådet, och särskilda föreskrifter om deras
behandling meddelade. Dessa äro de ministeriella ärendena och kommandomålen.
o 11 1 O

Ministeriella ärenden, hvarmed, enligt §11, förstas alla de, som angå

rikets förhållande till främmande magter, skola nemligen föredragas inför
Bill. till Rikscl. Prof. 1893. 3 Sami. 12 Häft. (N:o 23).

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

Konungen af ministern för utrikes ärendena i närvaro af statsministern
och någon annan statsrådets ledamot eller, der ministern för utrikes ärendena
tillika är statsminister, två andre tillkallade statsrådsledamöter. I
den följande § 12 tillägges, att Konungen eger att ingå i afhandlingar
och förbund med främmande magter, sedan han, i den ordning § 11
stadgar, hört der nämnde ledamöter af statsrådet; och är jemväl för utnämningen
af. sändebud hos främmande magter och tjensteman vid beskickningarne
i § 32 föreskrifven samma form som för ministeriella ärendens
behandling. Bestämmelserna härom äro dock icke äldre än sedan år
1.885. Enligt regeringsformens ursprungliga lydelse afgjordes de ministeriella
ärendena af Konungen i närvaro af allenast ministern för utrikes
ärendena och en annan ledamot af statsrådet (hofkansleren).

Kommandomål åter, hvarmed, enligt § 15, förstås sådana, som
Konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands
och sjös, omedelbarligen besörjer, afgöras af Konungen i närvaro af
allenast den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement
ärendet hörer.

Vid alla de af Konungen i regeringsärenden fattade beslut är vidare
bunden en konstitutionel ansvarighet för den eller dem af hans rådgifvare,
i. hvilkas närvaro afgörandet skett, derest desse icke pligtenligt
utöfvat sina° embeten. Ett måls egenskap af ministerielt ärende eller
kommandomål verkar således ingen ändring i statsrådens konstitutionella
ansvarighet. Deremot har denna egenskap betydelse för den undersökning.
om statsrådens förhållande i embetet, som det tillkommer lagtima
Riksdags konstitutionsutskott att företaga. Under det att nemligen
konstitutionsutskottet, enligt § 105 regeringsformen, jemförd med § 38
riksdagsordningen, eger äska alla de protokoll, som i statsrådet blifvit
förda öfver andra mal än ministeriella ärenden och kommandomål, så
föreskrifves i afseende å protokollen angående dessa båda slag af ärenden,
att de ma kunna fordras endast i det, som rörer kända och af utskottet
uppgifna händelser.

Uti två från Andra Kammaren till utskottet hänvisade motioner, n:is
221 och 222, har herr A. Hedin, under hänvisning till dels de förslag om
ändringar i ° grundlagens bestämmelser om handläggning af regeringsärenden
angående rikets förhållande till främmande magter, hvilka blifvit
väckta vid riksdagarne 1856—1858, 1850—1860, 1871, 1877, 1878, 1883,
1884, 1889 och 1891, dels ock de skäl, som finnas anförda i en år 1889
inom Första Kammaren väckt motion, n:o 57, föreslagit,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

i den förra motionen:

att 11 § regeringsformen förändras till följande lydelse:

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande
till främmande magter, skola af ministern för utrikes ärendena beredas
och inför Konungen i statsrådet föredragas. Alla meddelanden i
ministeriella mål till främmande magt eller Konungens sändebud i utlandet
skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, efter föregående behandling
i statsrådet ske genom ministern för utrikes ärendena;

att 12 § regeringsformen må erhålla följande lydelse:

Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande
magter ingå, sedan, enligt 8 §, statsrådet deröfver blifvit hördt, dock att
i alla sådana aftal med främmande magter Riksdagens rätt att dem pröfva
uttryckligen förbehålles;

att § 7 regeringsformen förändras sålunda:

Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas
och der afgöras;

att orden »inom riket» i första punkten af 28 § regeringsformen uteslutas
;

att 105 § regeringsformen erhåller följande lydelse:

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som
uti statsrådet blifvit förda;

samt att orden i 38 § riksdagsordningen: »med undantag af dem, som
angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som
rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras-'', skola
uteslutas;

och i den senare motionen, att Riksdagen måtte besluta att till hvilande
antaga följande förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen
:

att ur 7 § regeringsformen uteslutas orden: »med undantag af sådana,
som i 11 och 15 §§ omförmälas»;

att ur 38 § regeringsformen uteslutas orden: »utom i kommandomål"; att

ur 105 § regeringsformen uteslutas orden: »utom dem, som angå
ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som röror
allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras»;

att ur 38 § riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af
dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras; samt

att orden: »eller den embetsman, som i kommandomål Konungen
råd gifvit» samt orden: »Konungens rådgifvare i kommandomål», i 106 §
regeringsformen, äfvensom orden: »i de fall, här nedanföre stadgas», i 4 §
af samma grundlag, uteslutas;

hvarjemte motionären i den förra motionen uttalat såsom sin åsigt,
att, ehuru visserligen 32 § regeringsformen blefve öfverflödig och således
borde uteslutas, densamma likväl för undvikande af rubbning i paragrafföljden,
borde qvarstå äfvensom i den senare motionen anmärkt, att rubbningen
af paragrafföljden i regeringsformen genom uteslutande af 15 §
lämpligen kunde inskränkas till ett minimum på det sätt, att 21 § delades
i två paragrafer.

Häijemte har herr N. Svensson i Olseröd i motion n:o 224, likaledes
inom Andra Kammaren, af anledning att, enligt motionärens förmenande,
genom det i Ivongl. Maj:ts proposition n:o 37 framstälda förslag till ändrad
lydelse af § 74 regeringsformen frågan om beredandet af större konstitutionel
trygghet mot rikets onödiga inblandning i krig å nyo framträdt
med ökad kraft, velat lemna ett bidrag till denna vigtiga frågas lösning
och för den skull hemstält, att Riksdagen måtte till hvilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af
§§ 12, 13 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 12.

Konungen eger att i afhandlingar med främmande magter ingå---—

§ 13.

Vill Konungen ingå eller upphäfva förbund, ställa rikets krigsinagt
eller någon del deraf på krigsfot, börja krig eller sluta fred, kalle då till
ett utomordentligt statsråd — — — — — — — — — — —---

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som
öfver regeringsärenden hos Konungen blifvit förda.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

Riksdags ord ningen.

§ 38.

2. Utskottet åligger ock att äska de öfver regeringsärenden hos
Konungen förda protokoll. Om utskottets rätt och pligt — — — — —

Beträffande herr Hedins motioner, i hvad de afse ändring af formerna
för de ininisteriella ärendenas behandling, så hafva förslag i enahanda
rigtning så väl under som efter de förhandlingar, hvilka ledde till den år
1885 vidtagna, ofvan anmärkta grundlagsändringen, varit föremål för
öfverläggning inom Riksdagen. Förnämligast med hänsyn till de förändringar
i det mellan Sverige och Norge bestående unionsförhållande,
som förslagens antagande skulle haft till följd, hafva de icke vunnit Riksdagens
godkännande. Om detta skäl för förslagens underkännande förut
egt betydelse, så har det, enligt utskottets uppfattning, under den tid,
som sedermera förflutit, icke förlorat i giltighet, ty i hvilken rigtning en
förändring af de bestämmelser, på hvilka detta unionsförhållande är grundad!,
än skulle gå, torde det för närvarande icke vara lämpligt, att Riksdagen
dertill tager initiativ.

Hvarken riksakten eller någon annan unionel lag inrymmer åt Norge
delaktighet i de ministeriella ärendenas behandling, utom för så vidt
dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att de enligt regeringsformen
skola afgöras i statsråd. Genom ett i ministeriel konselj fattadt, den 13
april 1835 af Kongl. Maj:t i norskt statsråd tillkännagifvet beslut har
emellertid norske statsministern eller en annan medlem af norska statsrådet
medgifvits att vara tillstädes vid de ministeriella ärendenas föredragning.
Enligt herr Hedins förslag skulle de diplomatiska ärendena icke
vidare komma att behandlas på det särskilda sätt, hvarom regeringsformen
nu meddelar föreskrifter, och Kong]. Maj:ts ofvannämnda beslut skulle naturligtvis
genom den föreslagna grundlagsändringen helt och hållet förlora
sin betydelse. I stället skulle i afseende å alla dessa ärenden tillämpning
ske af riksaktens 5 §, som stadgar, att när i det svenska statsrådet ämnen
förehafvas, hvilka angå begge rikena, skola så väl den norske statsministern
som de båda statsråd, hvilka åtfölja Konungen, der hafva säte och öfverläggningsstämma,
och derjemte den i Norge varande regeringens betänkande
inhemtas, så vida målen ej fordra ett så hastigt afgörande, att tiden sådant
icke medgifver. Tydligt är, att genom denna anordning den norska rege -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

ringen skulle vinna ett inflytande på afgörandet af de ifrågavarande ärendena,
som den nu icke eger.

Vidare innebär herr Hedins förslag, att så väl konstitutionsutskottet
som Stortinget skulle ega att till granskning infordra alla i diplomatiska
ärenden förda protokoll. Sedd från synpunkten af de begge rikenas inbördes
ställning, skulle denna grundlagsändring blifva af en djupt ingripande
betydelse, tv i följd af den styrka, hvarmed Stortinget kan göra
sin vilja gällande hos den norska regeringen, en magt hvilken icke på
långt när har sin motsvarighet i det förhållande, som uti detta afseende
råder mellan Riksdagen och den svenska regeringen, skulle förslagets antagande
bereda Norges folk ett inflytande på dessa ärendens ledning,
hvarmed det, som af Sveriges folk kan utöfvas, icke blefve jemförlig!.

I och för sig synes förslaget i hvad det afser de ministeriella ärendenas
behandling vara sådant, att det i väsentliga delar gifver anledning
till befogade anmärkningar, men då afgörande betydelse torde tillmätas
redan det af utskottet här ofvan angifna skäl för förslagets underkännande,
torde någon vidare granskning af förslaget i denna del icke
vara erforderlig.

Hvad åter angår den af herr Hedin föreslagna behandlingen af
kommandomålen, så enär dessa mål icke afse annat än verkställighetsföreskrifter,
synes det icke vara behöflig!, ei heller lämpligt att för dessa
måls behandling stadga mer betungande former, än de som nu gälla.
I afseende på dessa mål är i öfrigt under vissa förutsättningar ett
särskildt förfarande föreskrifvet. Finner nemligen Konungens rådgifvare
i kommandomål, att de företag, Konungen åsyftar, äro af en vådlig
rigtning eller omfattning eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att
dem utföra, åligger det honom att föreslå, att två eller flere af närvarande högre
militäre embetsman måtte tillkallas för att bilda ett krigsråd. Bifaller
Konungen detta förslag, har krigsrådet att till protokoll anföra sina
tankar om den föreliggande frågan. Det lärer väl krappast kunna antagas,
att Konungen skall företaga en åtgärd, som blifvit af krigsrådet
afstyrka

Vidkommande slutligen herr Svenssons motion, så eger hvad ofvan
blifvit anfördt såsom skäl för afstyrkande af herr Hedins förslag om de
diplomatiska ärendenas behandling full tillämplighet äfven på herr Svenssons
förslag att öfverflytta behandlingen af frågor rörande förbund med
främmande magter från den ministeriella konseljen till det utomordentliga
statsrådet. Det af herr Svensson föreslagna tillägg till § 13 regeringsformen,
att Konungen, om han vill ställa rikets krigsmagt eller någon

Konstitutionsutskottets Vtlåtande N:o 23.

del deraf på krigsfot, skall fatta sitt beslut derom i statsrådet, är, enligt
utskottets uppfattning, icke af något behof påkallad, men, äfven om så
skulle vara, synes i allt fall bestämmelsen icke lämpligen böra inskjutas i
13 § regeringsformen.

Utskottet hemställer alltså:

1 :o) att herr Hedins motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o) att icke heller herr Svenssons motion måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1893.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Ljungvian, som ansett, att utskottet med anledning af motionerna
bort tillstyrka Riksdagen att till hyllande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 11, 12 och 13
regeringsformen:

§ 11.

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållanden
till främmande magter, skola på det sätt, Konungen lämpligast synes,
beredas och handhafvas, under i 106 och 107 §§ stadgadt ansvar, af ministern
för utrikes ärendena tillsammans med statsministern och någon
annan statsrådets ledamot eller, der ministern för utrikes ärendena tilllika
är statsminister, två andra statsrådsledamöter; och skall i särskilt
protokoll införas fullständig redogörelse för de åtgärder, som för dessa
måls beredning vidtagas. Ministern för utrikes ärendena tillhör att samma
mål, med undantag för de fall, hvarom 13 § handlar, inför Konungen

Konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 23.

föredraga och anmäla i närvaro af nämnda ledamöter af statsrådet. Är
statsministern hindrad att vara tillstädes, tillkalle Konungen i hans ställe
eu annan statsrådets ledamot. Är ministern för utrikes ärendena frånvarande,
föredraga den statsrådets ledamot, Konungen äfven i detta5* fall
tillkalle. Sedan Konungen af dessa embetsman inhemtat till protokoll
anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen i deras närvaro
besluten; åliggande det den dertill särskild! förordnade att protokollet
föra. Finna nämnde rådgifvare Konungens beslut vara af beskaffenhet
att medföra för riket vådliga förvecklingar med främmande magt, åligge
det dem kraftiga föreställningar göra. Af besluten i dessa ärenden må
Konungen låta till statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes,
så att kännedom äfven af denna riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet
finnas. Alla meddelanden i dessa mål till främmande magt eller Konungens
sändebud i utlandet skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske
genom ministern för utrikes ärendena, som vare ansvarig för att meddelandena
öfverensstämma med vederbörliga protokoll.

§ 12.

Konungen eger att i den ordning, föregående paragraf stadgar, ingå
i afhandlingar med främmande magter. Innebär sådan afhandling begränsning
af Riksdagens beskattnings- eller lagstiftningsmagt, skall den
underställas Riksdagens pröfning och godkännande.

§ 13.

Vill Konungen ingå eller upphäfva förbund, börja krig eller sluta
fred, kalle då till ett utomordentligt statsråd — — — — — — — —;

samt af herrar Johnsson, Vahlin, Elowson, Hedin och Nilson.

Herrar friherre Wrangel von Brehmer, Bengtsson, Boström och Dalin
hafva velat tillkännagifva, att de ej deltagit i behandlingen inom utskottet
af ofvan omförmälda frågor.

Stockholm, Tvär Tlseggströms Boktryckeri, 1893.