Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1

Utlåtande 1893:Ku1

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1893 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af § 52 regeringsformen och § 33 riksdagsordningen.

Med anledning af de olägenheter, Indika saknaden af föreskrift
om hvem det ålåge att föra ordet vid samtidigt inträffande förfall i en
af Riksdagens kamrar för både talmannen och vice talmannen skulle
kunna föranleda, föreslog herr 0. B. Olsson i motion vid 1891 års riksdag
en ändring åt grundlagens bestämmelser i den rigtning, att inom hvardera
kammaren skulle, utom talmannen, finnas två vice talmän, men i
sammanhang härmed återupptog, han en förut åtskilliga gånger väckt
fråga om rätt för kamrarne att sjelfva utse sina talmän.

Konstitutionsutskottet, som hade att öfver detta förslag afgifva
yttrande, uttalade såsom sin åsigt, att stadgandet om hvem det skulle
tillkomma att utse kamrarnes talmän ej kunde betraktas annorlunda än
såsom en formbestämmelse, men då det ej funnes något skäl, hvarför
den svenska .Riksdagen ej borde få utöfva ifrågavarande, för hvarje representation
i ett konstitutionelt samhälle naturliga rätt, tvekade utskottet
ej att tillstyrka det af herr Olsson framstälda förslag.

Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren men af Första
Kammaren antogs utan votering ett förslag, enligt hvilket Konungen
skulle, för hvardera kammaren bland dess ledamöter utse talman och
två vice talmän.

. 1 syfte att genom en sammanjemkning af de sålunda yppade olika
meningarna vinna den önskvärda säkerheten för riksdagsår betets behonga
gång framlade herr G. Ryding vid 1892 års riksdag det ändringsförslag,
att, derest i eu kammare förfall samtidigt inträffade för både
Sill. till Riksd. Prof. 1893. 3 Sami. 1 Höft. 1

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

talmannen och vice talmannen, kammaren skulle ega att utse en af
sina öfriga ledamöter att fungera såsom talman, till dess förfallet
upphört.

Detta förslag vann ej understöd från utskottet, utan framlade
utskottet ett nytt förslag, enligt hvilket vid samtidigt inträffande förfall
för både talmannen och vice talmannen i någon af Riksdagens kamrar
talmansbefattningen skulle utöfvas af den kammarens ledamot, hvilken,
jemlikt riksdagsordningen, egde att föra ordet, innan talmän blifvit förordnade
eller valde.

Intetdera förslaget blef af Riksdagen bifallet. Första Kammaren
förkastade dem båda, hvaremot Andra Kammaren utan votering antog
till hvilande ett vid utskottets utlåtande i form af reservation framstäldt
förslag af hufvudsakligen enahanda lydelse som det, hvilket af kammaren
år 1891 bifölls.

Under åberopande af konstitutionsutskottets utlåtande n:o 3 år
1891 och den till samma utskotts utlåtande n:o 13 år 1892 af ledamöterna
från Andra Kammaren fogade reservation, hemställer nu herr
E. Norman i en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion,
n:o 18, att Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag till ändrad
lydelse af § 52 regeringsformen och § 33 riksdagsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 52.

Riksdagens kamrar utse hvar för sig bland sine ledamöter talman
och två vice talmän -

Riksdagsordningen.

§ 33.

Så snart fullmagterna undergått den i mom. 1 af nästföregående
paragraf föreskrifna granskning samt berättelse om förloppet dervid
blifvit af chefen för justitiedepartementet, eller den i hans ställe förordnad
är, meddelad kamrarne, hvar i hvad dess ledamöter angår, välje
hvardera kammaren bland sina ledamöter talman och två vice talmän.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3

Innan talmän blifvit valde, föres i hvardera kammaren ordet af
den derstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,
och der två eller flera ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den
af dem, som är till lefnadsåren äldst.

Vid samtidigt förfall i en af Riksdagens kamrar för både talman
och vice talmän utses, på sätt vid val af talman eger rum, en af kammarens
öfriga ledamöter att tjenstgöra såsom talman för tillfället.

Med uppgiften att söka undanrödja de olägenheter, hvilka med
nu gällande grundlagsbestämmelser i afseende å talmansbefattningarna
kunna tänkas uppstå, har motionären sammanbundit den från konstitutionel
synpunkt vida vigtigare frågan om öfverflyttande från Konungen
till kamrarne sjelfva af rätten att utse talmän och vice talmän;
men då en grundlagsändring i sådan rigtning, om än öfverensstämmande
med grundsatser, som af den allmänna statsrätten tillerkännas
giltighet, dock icke är föranledd af något som helst behof, finner utskottet
ej skäl att till förslaget i denna del tillstyrka bifall; och då af
den redogörelse, utskottet här ofvan lemnat, lärer framgå, att en lösning
af den fråga, som närmast föranledt motionärens förslag, icke i det
samband, hvari den blifvit stöld, för närvarande är att vinna, får utskottet
hemställa,

att herr Normans motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Reservationer

af herrar Ljungman, Bengtsson, Boström, Dahn, Johnsson, Vahlin, Wikstén,
Elowson, Gyllensvärd och Hedin, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionen och hemställa,

det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag
till ändrad lydelse af § 52 regeringsformen och § 33
riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling.

Regeringsformen.

§ 52.

Riksdagens kamrar utse hvar för sig bland sine ledamöter
talman och två vice talmän.

Riksdagsordningen.

§ 33.

1. Så snart fullmagterna undergått den i mom.
1 af nästföregående paragraf föreskrifna granskning
samt berättelse om förloppet dervid blifvit af chefen
för justitiedepartementet, eller den i hans ställe förordnad
är, meddelad kamrarne, hvar i hvad dess ledamöter
angår, välje hvardera kammaren bland sine ledamöter
talman och två vice talmän.

2. Innan talmän blifvit valde, föres i hvardera
kammaren ordet af den derstädes närvarande ledam
som de flesta riksdagar bevistat, och, der två er
flere ledamöter i lika många riksdagar deltagit af
dem, som är till lefnadsåren äldst.

3. Vid samtidigt förfall i en af Riks kamrar

• för både talman och vice talmän idses, vid val af

talman eger rum, en af kammarens " '' e ledamöter att
tjenstgöra såsom talman för tillfället.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

samt af herr Behm, med hvilken herr Nyström instämt:

Då jag anser motionärens förslag att från Konungen till kamrarne
öfverflytta rättigheten till talmäns utseende samt att öka vice talmännens
antal sakna giltiga skäl, har jag icke kunnat biträda detsamma.

Deremot finner jag högst nödigt, att i § 33 riksdagsordningen införes
en bestämmelse om, huru förfaras skall, i händelse både talman
och vice talman i någon af Riksdagens kamrar äro på en gång hindrade
att tjenstgöra; och har jag i sådant afseende inom utskottet påyrkat
antagande af ett sista mom. i nämnda paragraf, så lydande:

Vid samtidigt inträffande förfall för både talmannen
och vice talmannen i någon af Riksdagens
kamrar utses under enahanda ordförandeskap, som
nyss är nämndt, eu af kammarens öfriga ledamöter att
tjenstgöra såsom talman, till dess förfallet upphört.