Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19 (Utlåtande 1895:Ku19 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

u/;;l iv i >6 v.mo n i in tfa no i i; nit r« ■ . ,!« :

h>i.f!o : »vinfat/: au v •; iJi) n*;*j iUa, •- <; \ >M/n i ‘ / >

Ank. till Riksch kansli den G maj 1895, kl. 12 midd.

• i• ■ i•:; 1 v i Hrr “..''»••iwii/Toici ;;;! >i• ■<.>,; --v. nir/u .1 ii/: tJit

• ti'' i bi.:

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 1 och 5 tryckfrihetsförordningen.

i - - ’ ''3 * i 1 ’ * ’ ** '' ''

Till konstitutionsutskottets behandling har hänvisats en af herr
E. Olsson i Kyrkebol inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 100,
deruti motionären, under framhållande att tiden numera kunde antagas
vara inne för ett borttagande af städernas och deras närmaste omgifnings
boktryckerimonopol, upptagit ett af konstitutionsutskottet vid
1884 års riksdag framlagdt förslag derom att §§ 1 och 5 tryckfrihetsförordningen
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ I- ''

Då boktryckeri utom stad anlägges, skola, i alla mål, som boktryckningen
röra, boktryckare, arbetare i tryckeriet samt der tryckta
skrifters författare och utgifvare lyda under närmaste stads rätt.

Den nytt boktryckeri inrättar-----innehåll och skrifart,

Bih. till Itiksd. Vrot. 1895. 3 Sami. 12 Höft. (N:o 19.)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

§ 5.

6:o) Förbrytelser emot denna lag upptagas vid allmän underrätt
i den stad, der boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade skriften utkommit,
anlagdt är eller, på sätt 1 § innehåller, vid anläggandet anmäldt
blifvit. Stämningstid vare åtta dagar, om boktryckeriet är beläget
i stad, men i annat fall fjorton dagar. Uppstår fråga om boktryckares
eller författares af en tryckt skrift tilltalande eller hörande, böra han
eller de vid rätten personligen till svars stånda, men åtnjute i öfrigt
deras rättegångsförmåner, enligt allmän lag och särskilda författningar,
uti allt hvad genom detta förordnande icke uttryckligen annorlunda
stadgadt är.

8:o) Finner chefen för justitiedepartementet eller hans ombud sig
befogad att, på de grunder för qvarstad å tryckt skrift, här ofvan
stadgade äro, förordna eller äska, det någon skrift med qvarstad beläggas
må, vare han eller det berättigad att sådan qvarstad erhålla medelst
skyndsam handräckning, som ej får vägras af vederbörande Konungens
befallningshafvande, magistrat eller kronobetjent; börande öfver förloppet
af qvarstadsförrättningen och orsakerna dertill, samt i afseende på den
åklagade skriften, om och huru många exemplar då ännu finnas uti
boktryckarens värjo, anteckning trefaldt författas, hvaraf den ena tillställes
chefen för justitiedepartementet eller hans ombud, den andra
magistraten i den stad, hvarunder boktryckeriet, enligt § 1, lyder, och
den tredje boktryckaren. Magistraten vare pligtig att, vid ansvar såsom
för embetsförsummelse, med näst afgående post, en afskrift af denna
anteckning till justitiekansleren insända. I Stockholm varde samma
anteckning, genast eller sist inom nästföljande dags utgång, till justitiekansleren
aflemnad. Justitiekansleren må sedermera, i Stockholm, inom
åtta dagar, och i landsorterna, allra sist inom trenne veckor, efter det
qvarstaden lagd blifvit, hafva hänvist målet till vederbörlig domstol och
aktor förordnat, då domstolen, sist inom åtta dagar, må pröfva, om
qvarstaden skall ega bestånd. Sker det ej, och är icke qvarstad inom
eu månad liäfven, ege boktryckare rätt i enahanda ordning, som handräckning
till qvarstadens beläggande meddelad blifvit, att fordra dess
brytande, hvilket icke vägras må, vid ansvar af embetets förlust. Chefen
för justitiedepartementet — — — -— erhålles.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

12:o) l frågor om qvarstad böra, i sådant fall, vederbörande
Konungens befallningshafvande, magistrat eller kronobetjent ovägerligen
och vid ansvar biträda; dock må — — — — — ~ — — inlemnad.

Frågan angående utsträckt rättighet att anlägga boktryckeri har
vid flera föregående tillfällen utgjort föremål för Riksdagens öfverläggningar
och beslut, Vid riksdagen 1865—1866 väcktes i sådant
afseende inom bondeståndet tre särskilda motioner, innefattande förslag,
dels att rättigheten till anläggande af boktryckeri måtte varda helt
och hållet frigifven, dels att boktryckeri finge anläggas i köping eller
sådan by eller annan plats, som räknade minst 500 invånare och vore
belägen- tre mil från stad, dels ock att sådan rättighet måtte förunnas
köpingar och andra samhällen på landet, der folkmängden på ett inskränktare
område uppginge till minst 1,000 personer. Konstitutionsutskottet
tillstyrkte bifall till motionerna i den omfattning, att boktryckeri
finge anläggas hvar som helst inom eller utom stad, samt afgaf
ett i enlighet dermed affattadt förslag till ändring af åtskilliga
tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Detta förslag antogs af borgareoch
bondestånden att hvila till vidare grundlagsenlig behandling men
afslogs af ridderskapet och adeln samt presteståndet, hvarefter förslaget
vid omröstning i förstärkt konstitutionsutskott förkastades. Det blef
dock återupptaget redan vid 1867 års riksdag. Motion väcktes nemligen
då inom Andra Kammaren, åsyftande fullständig frihet för anläggande
af boktryckeri såväl i stad som på landet. Denna motion tillstyrktes
af konstitutionsutskottet, som för Riksdagen framlade enahanda förslagtill
ändringar i tryckfrihetsförordningen som vid nästföregående riksdag.
Vid ärendets behandling i kamrarne blef detta förslag af Andra Kammaren
till alla delar antaget, hvaremot detsamma åt Första Kammaren
återförvisades till utskottet för vissa jemkningars iakttagande. Åndradt
i enlighet med do inom Första Kammaren framställa anmärkningar,
blef derefter förslaget antaget att hvila till 1870 års riksdag, då det
af båda kamrarne godkändes. Förslaget vann emellertid icke bifall af
Kong!. Maj:t, som i sitt svar å rikssalen den 8 april 1870 meddelade,
att Kongl Maj:t ansett svårighet kunna uppstå att på hvarje ort, der
boktryckeri enligt Riksdagens förslag finge anläggas, finna lämplig
person för uppdraget att såsom justitiestatsministerns ombud vaka öfver
tryckta skrifters allmängörande, med afseende hvarå äfvensom å de
kostnader, som genom dessa ombuds aflönande skulle uppstå, samt i
betraktande jemväl deraf, att handräckning till verkställande af qvarstad

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

å tryckt skrift icke skulle kunna å landet med erforderlig skyndsamhet
erhållas, Kongl. Maj:t, då förslaget ej heller vore af något trängande
behof påkalladt, funnit sig icke höra till detsamma lemna samtycke.

Härefter förekom frågan ej inom Riksdagen förr än år 1881, då
inom Andra Kammaren väcktes två motioner, båda afseende fullständigt
frigifvande af rättigheten till anläggande af boktryckeri. Konstitutionsutskottet
afgaf å nyo förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen,
öfverensstämmande, frånsedt en mindre väsentlig skiljaktighet, med
det förslag, som af 1870 års Riksdag antogs. Genom begge kamrarnes
sammanstämmande beslut blef förslaget hvilande till 1882 års riksdag,
då emellertid detsamma, bifallet af Andra Kammaren utan votering,
blef af Första Kammaren med 60 röster mot 36 ogilladt och sålunda
förföll. Vid 1884 års riksdag återupptogs, i motion inom Andra
Kammaren, förslaget med den lydelse, hvari det vid 1882 år riksdag
förelåg. Konstitutionsutskottet förklarade sig vidblifva den ställning,
utskottet tidigare intagit till frågan, och hemstälde, att, med bifall till
motionen, såsom hvilande måtte antagas det ändringsförslag, som nu
af herr E. Olsson blifvit upptaget. Inom kamrarne rönte dock detta
förslag enahanda öde som 1882. Andra Kammaren biföll det nemligen
utan votering, under det att Första Kammaren, med 62 röster mot 27,
förkastade detsamma.

Sedan dess har något förslag uti förevarande ämne icke förekommit
till behandling inom Riksdagen. Visserligen framlades af
Kongl. Maj:t uti en den 14 februari 1887 till Riksdagen aflåten proposition
ett förslag till ny tryckfrihetslag, jemväl innehållande ett
stadgande, enligt hvilket boktryckeri skulle få inrättas »i stad eller
köping, Konungen obetaget att tillåta inrättande af boktryckeri äfven
å annan ort», men till följd af Riksdagens upplösning förföll detta
förslag utan att hafva blifvit föremål för någon pröfning inom Riksdagen.

Af det vid omförmälda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden för den 14 februari
1887 inhemtas, att föredragande departementschefen, efter det han
erinrat om den af Riksdagen år 1870 i ämnet beslutade grundlagsändring
samt om de hufvudsakligaste af de skäl, som föranledt Kongl.
Maj:t att derå vägra sanktion, tillstyrkt Kongl. Maj:t att så mycket
gå Riksdagens en gång uttalade önskan till mötes, att det medgåfve6
att anlägga boktryckeri utan särskild! tillstånd i köpingar, samt med
Konungens tillstånd å de ställen på landsbygden i öfrigt, der Konungen
funne det kunna ske utan åsidosättande af den tillsyn, som åt
skrifters utgifvande borde egnas.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Innan utskottet går att afgifva yttrande i förevarande fråga, vill
utskottet icke underlåta att framhålla, att utskottet vid behandlingen
af den föreliggande motionen äfven tagit i öfvervägande, huruvida
någon ändring borde vidtagas uti tryckfrihetsförordningen, utan att
denna grundlags samtliga bestämmelser underkastades en fullständig
revision; och ehuru det härvid synts utskottet vara synnerligen önskligt,
att en dylik revision af tryckfrihetsförordningen i dess helhet
kunde komma till stånd, har utskottet likväl ansett det nu icke vara
lämpligt att inlåta sig på ett så omfattande arbete, då någon utsigt
att under innevarande riksdag kunna fullborda detta icke förefunnits,
samt, euligt utskottets åsigt, en förändring uti nu ifrågavarande grundlagsstadganden
torde kunna genomföras, utan att störande inverka
på sammanhanget mellan tryckfrihetsförordningens bestämmelser i öfrigt.

Af den ofvan lemnade redogörelsen öfver behandlingen vid föregående
riksdagar af frågan om utsträckt rättighet att anlägga boktryckeri
synes, att konstitutionsutskottet, då yttrande i ämnet af
utskottet förut afgifvits, uttalat 6ig till förmån för en sådan utsträckning,
som nu af motionären förordas. Då, enligt utskottets åsigt, vigtiga
skäl förefinnas för medgifvande af större frihet uti förevarande hänseende,
anser utskottet sig böra i hufvudsak ansluta sig till motionärens
uppfattning i denna fråga. Det kan nemligen icke förnekas, att stadgandet
i 1 § 5 mom. tryckfrihetsförordningen, som förbjuder anläggande
af boktryckeri annorstädes än i stad eller inom ett afstånd derifrån
af högst en half mil, innefattar ett band på ett verksamt medel till
befordrande af en allmännare bildning och tillika en inskränkning uti
näringsfriheten. En utvidgning af ifrågavarande rättighet torde sålunda
endast utgöra eu följdrigtig tillämpning af de i vårt land gällande
vigtiga grundsatserna, att upplysningen bör i möjligaste mån spridas
till alla samhällsklasser och att hvarje näring bör befrias från de band,
som hämma dess utveckling. Med skäl torde äfven kunna påstås, att
behofvet af en förändring i motionens syfte allt mera tydligt gifvit sig
till k ännu. Många af landets köpingar och flera andra samhällen, som
till följd af de senaste årtiondenas lättade kommunikationer och lifligaro
näringsverksamhet uppstått, hafva numera nått en sådan utveckling,
att de i afseende å folkmängd, affärslif och betydenhet i öfrigt öfverträffa
åtskilliga städer inom riket. För dessa köpingar och samhällen
skulle rättigheten att anlägga boktryckeri otvifvelaktigt fylla ett verkligt
behof. Det torde nemligen icke kunna bestridas, att det för hvarje
ort af den betydelse som de nu omnämnda skulle medföra vigtiga fördelar,
om den beroddes möjlighet att hafva eu egen tidning, som icke

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

blott kunde meddela snabba underrättelser rörande ortens kommunala
och rättsliga angelägenheter samt bidraga till näringslifvets utveckling
Utan äfven vore i tillfälle att behandla de lokala spörsmål, hvilka för
trakten äro af särskildt intresse, men som ej kunna få någon tillfredsställande
behandling i de stora tidningarna eller ens i provinsblad,
utgifna på längre afstånd från orten i fråga. Många platser å landsbygden
hafva visserligen redan nu sådana, särskildt för dem afsedda
tidningar, men den omständigheten att dessa icke få tryckas annorstädes
än i stad, som kanske ligger mycket långt aflägset, förorsakar
naturligtvis både utgifvare och allmänhet så mycken tidsförlust och så
betydligt ökade kostnader, att ändamålet med dylika tidningar icke
till fullo ernås.

Beträffande den omfattning, i hvilken den ifrågasatta utsträckningen
må kunna medgifvas, anser utskottet, att det visserligen vore följdrigtigast
att förorda en sådan utsträckning af ifrågavarande rättighet,
som motionären föreslagit, men då af hvad förut blifvit aulördt tor$e
framgå, att det hufvudsakligen lärer vara köpingar och dermed jemförliga,
mera betydande orter, för hvilka nämnda rättighet kan sägas
vara af behofvet verkligen påkallad, samt det torde vara synnerligen
svårt att på ett tillfredsställande sätt i grundlagen bestämma beskaffenheten
af de orter, hvilka sålunda jemte köpingar kunna anses vara
i behof af tryckerier, har utskottet funnit det vara lämpligast, att
den förevarande rättigheten bestämmes på sätt Kongl. Maj:t uti ofvan
omförmälda, år 1887 till Riksdagen afgifna proposition föreslagit, biler
så, att det medgifves att anlägga boktryckeri i städer och köpingar,
samt att åt Konungen öfverlemnas att uppå skeende framställning
tillåta inrättande af boktryckeri äfven å annan ort. För frågans lyckliga
lösning torde detta äfven vara förmånligast, då ett förslag af sådant
innehåll kan antagas hafva bästa utsigt att vinna bifall både af Riksdag
och Kongl. Maj: t. Mot samma förslag torde nemligen icke med fog
kunna göras gällande de anmärkningar — afseende hufvudsakligen de
svårigheter, som å landet skulle vara förenade med tillsynen öfver
tryckeriverksamhetens utöfning — hvilka såväl inom Riksdagen som
af Kongl. Maj:t blifvit rigtade mot förut i ämnet framlagda förslag.
Visserligen innebär utskottets ofvannämnda förslag i någon mån en
inskränkning uti den nu medgifna rättigheten att på landet anlägga
boktryckeri inom en half mils afstånd från stad, men denna omständighet
torde icke kunna tillmätas någon betydelse i jemförelse med
fördelen af ett likformigt stadgande beträffande anläggning af boktryckerier
utom stad eller köping.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.-o 19.

Den utsträckta rättighet i afseende å boktryckeriers anläggande-,
som nu af utskottet föreslagits, påkallar äfven förändringar uti vissa
andra af tryckfrihetsförordningens stadganden. Sålunda torde det behöfva
närmare bestämmas, under hvilken domstol de tryckerier skola
höra, som kunna komma att inrättas i köpingar och audra orter å landsbygden,
äfvensom huru med stämningstiden skall förhållas i mål
rörande sådana tryckerier. I förstnämnda hänseende anser utskottet
det vara nödvändigt, att alla tryckfrihetsmål, äfven sådana som röra
nu omförmälda tryckerier, böra behandlas vid rådstufvurätt, på det att
brott emot tyckfrihetsförordningen må kunna beifras med den skyndsamhet,
som är behöflig, för att icke verkan af anstäldt åtal må blifva
förfelad. Beträffande vid hvilken rådstufvurätt mål rörande tryckerier
å landet skola upptagas, föreslås i motionen, att detta skulle ske vid
rådstufvurätten i närmaste stad. Utskottet har emellertid, för att icke
genom ett sådant stadgande den oegentligheten skulle uppkomma, att,
till följd af föreskrifterna rörande anmälan om tryckeris inrättande eller
öfvertagande af annan eg are, Konungens befallningshafvande skulle
kunna få embetsåligganden att ombesörja å ort belägen utom länet,
funnit lämpligast vara, att mål rörande boktryckerier å landsbygden
handläggas af rådstufvurätten i närmaste inom länet belägna stad. Härjemte
har utskottet ansett nödigt, att åt de bestämmelser, som afse
dessa förhållanden, bör gifvas en sådan affattning, att deraf tydligen
framgår, under hvilken domstol de tryckerier höra, hvilka äro anlagda
i stad som lyder under landsrätt; och får utskottet i detta sammanhang
tillika hemställa, att hvad i § 5 mom. 6 tryckfrihetsförordningen förekommer
om tryckfrihetsmåls upptagande, »i Stockholm vid första allmänna
underrätt, i öfriga städer, der första och andra underrätt finnas,
vid den sistnämnda, akademiernas jurisdiktionsrätt, enligt deras konstitutioner,
dock oförkränkt», måtte utgå, såsom numera saknande all tilllämplighet.

Hvad angår stämningstiden i tryckfrihetsmål, synes den nu föreskrifna
tiden af åtta dagar vara i afseende å ort, som i allmänhet lyder
under landsrätt, väl kort, emedan fall skulle kunna förekomma, särdeles
i de norra orterna, då stämningens delgifvande inom nämnda tid vore
eu omöjlighet, och har utskottet derför ansett nödigt, att Stämningstiden,
då boktryckeri är beläget annorstädes än i stad, der rådstufvurätt
linnes, bestämmes till fjorton dagar.

I öfriga delar af tryckfrihetsförordningen anser utskottet annan
förändring i följd af den föreslagna utvidgade friheten att anlägga boktryckeri
icke erforderlig, än den, som i § 5 mom. 8 och 12 betingas

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.-o 19.

deraf, att chefen för justitiedepartementet eller hans ombud måste ega
rätt att, för erhållande af qvarstad å sådan skrift, som utgifvits från
tryckeri å landet, påkalla biträde af närmaste kronobetjent.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,
ville antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande förändrade lydelse af nedanstående paragrafer
i tryckfrihetsförordningen:

T ryckfrihetsförordningen.

{Nuvarande lydelse:)

5:o) Privilegier å boktryckeri
skola ej erfordras, utan stånde hvar
och en fritt att, utan hinder af
någon särskild författning, äldre
privilegier eller något boktryckerireglemente,
samt utan att vara
underkastad någon skråordning, anlägga
sådana tryckerier, af hvad
beskaffenhet eller vidd honom Renligt
synes, uti stad eller inom ett
afstånd derifrån af högst en half
mil.

Då ett boktryckeri sålunda utom
stad anlägges1 skola, i alla mål, som
boktryckningen röra, boktryckare,
arbetare i tryckeriet samt der tryckta
skrifters författare och utgifvare
lyda under stadens rätt.

, Den ett nytt boktryckeri inrättar
— — — — innehåll och skrifart.

{Föreslagen lydelse:)

Då boktryckeri anlägges å ort,
som lyder under landsrätt, skola i
alla mål, som boktryckningen röra,
boktryckare, arbetare i tryckeriet
samt der tryckta skrifters författare
och utgifvare lyda under rådstufvurätten
i närmaste inom länet belägna
stad, der sådan rätt finnes.

Den nytt boktryckeri inrättar
— — — — innehåll och skrifart.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

[Nuvarande lydelse):

6:o) Förbrytelser emot denna lag
upptagas vid allmän underrätt i den
stad, der boktryckeriet, ifrån hvilket
den åklagade skriften utkommit, anlagdt
är eller, på sätt 1 § innehåller,
vid anläggandet anmäldt blifvit. I
Stockholm sker detta upptagande vid
första allmänna underrätt; i öfriga
städer, der första och andra underrätt
finnas, vid den sistnämnda; akademiernas
jurisdiktionsrätt, enligt deras
konstitutioner, dock oförkränkt. Stämningstiden
vare i allt fall, ehvad tryckeriet
inom eller, på sätt nyssnämnda
§ utstakar, utom staden är beläget,
enahanda, och förhålles dermed, som,
om stämningstid i staden, lag säger.
Uppstår fråga om boktryckares eller
författares af en tryckt skrift tilltalande
eller hörande, böra han eller
de vid sådan rätt personligen till
svar stånda, men åtnjute i öfrigt
deras rättegångsförmåner, enligt
allmän lag och särskilda författningar,
uti allt hvad genom detta
förordnande icke uttryckligen annorlunda
stadgadt är.

[Föreslagen lydelse:)

6:o) Förbrytelser emot denna lag
upptaga3 vid rådstufvur ätten i den
stad, der skrift, som föranledt åtal,
blifvit tryckt, eller, om den blifvit
tryckt å ort, som lyder under landsrätt,
vid rådstuf vur ätten i närmaste
inom länet belägna stad. Stämningstiden
vare åtta dagar, om boktryckeriet
är beläget i stad, der rådstufvurätt
finnes, men i annat fall fjorton
dagar. Uppstår fråga om boktryckares
eller författares af en tryckt
skrift tilltalande eller hörande, höra
han eller de vid rätten personligen
till svars stånda, men åtnjute i öfrigt
deras rättegångsförmåner, enligt
allmän lag och särskilda författningar,
uti allt hvad genom detta
förordnande icke uttryckligen annorlunda
stadgadt är.

8:o) Finner chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud sig
befogad, att, på de grunder för
qvarstad å tryckt skrift, här ofvan
stadgade äro, förordna eller äska,
det någon skrift med qvarstad beBih.
till Riksd. Vrot. 1895. 3 Sami.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

(.Nuvarande lydelse:)
läggas må, vare han eller det berättigad,
att i Stockholm, genom biträde
af öfverståthållareernbetet och
i öfriga städer samt orterna, medelst
skyndsam handräckning, som ej fårvägras
af den magistrat, hvarunder
boktryckeriet, enligt § 1, lyder, sådan
qvarstad erhålla; börande öfver förloppet
af qvarstadsförrättningen och
orsakerna dertill, samt i afseende
på den åklagade skriften, om och
huru många exemplar då ännu
finnas uti boktryckarens värjo, anteckning
trefaldt författas, hvaraf
den ena tillstädes chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud,
den andra magistraten och den tredje
boktryckaren. Magistraten vare
pligtig att, vid ansvar såsom för embetsförsummelse,
med näst afgående
post, en afskrift af denna anteckning
till justitiekansleren insända. I
Stockholm varde samma anteckning,
genast eller sist inom nästföljande
dags utgång, till justitiekansleren
aflemnad. Justitiekansleren må
sedermera, i Stockholm inom åtta
dagar, och i landsorterna, allra sist
inom trenne veckor, efter det qvarstadeu
lagd blifvit, hafva hän vist
målet till vederbörlig domstol och
aktor förordnat, då domstolen, sist
inom åtta dagar, må pröfva, om
qvarstaden skall ega bestånd. Sker
det ej, och är icke qvarstad inom
eu månad häfven, eger boktryckaren
rätt, i enahanda ordning, som handräckning
af magistraten till qvarstadens
beläggande meddelad blifvit,

(.Föreslagen lydelse:)
läggas må, vare han eller det berättigad
att sådan qvarstad erhålla
meddelst skyndsam handräckning,
som ej får vägras af vederbörande
Konungens befallningshafvande, magistrat
eller kronobetjent; börande
öfver förloppet af qvarstadsförrättningen
och orsakerna dertill, samt
i afseende på den åklagade skriften,
om och huru många exemplar då
ännu finnas uti boktryckarens värjo,
anteckning trefaldt författas, hvaraf
den ena tillställes chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud,
den andra magistraten i den stad,
under hvilkens rådstufvurätt boktryckeriet,
enligt § /, lyder, och

den tredje boktryckaren. Magistraten
vare pligtig att, vid ansvar
såsom för embetsförsummelse, med
näst afgående post, en afskrift af
denna anteckning till justitiekansleren
insända. I Stockholm varde
samma anteckning, genast eller sist
inom nästföljande dags utgång, till
justitiekansleren aflemnad. Justitiekansleren
må sedermera, i Stockholm,
inom åtta dagar, och i landsorterna,
allra sist inom trenne
veckor, efter det qvarstaden lagd
blifvit, hafva hänvist målet till
vederbörlig domstol och aktor förordnat,
då domstolen, sist inom
åtta dagar, må pröfva, om qvarstaden
skall eg a bestånd. Sker
det ej, och är icke qvarstad inom
en månad häfven, ege boktryckare
rätt i enahanda ordning, som handräckning
till qvarstadens beläggan -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

(.Nuvarande lydelse:)
att fordra dess brytande, hvilket
icke vägras må, vid ansvar af embetets
förlust.

Chefen för justitie-departementet
— — — — — — — erhållas.

12:o) I frågor om qvarstad böra,
i sådant fall, Konungens befallningshafvande
och vederbörande magistrater
ovägerligen och vid ansvar biträda;
dock må--— inlemnad.

(Föreslagen lydelse:)
de meddelad blifvit, att fordra dess
brytande, hvilket icke vägras må,
vid ansvar af embetets förlust.
Chefen för justitiedepartementet
— — —-----erhållas.

12:o) I frågor om qvarstad böra,
i sådant fall, vederbörande Konungens
befallningshafvande, magistrat
eller kronobetjent ovägerligen och

vid ansvar biträda; dock må--

inlemnad.

Stockholm den 3 maj 1895.

På konstitutionsutskottets vägnar:
0. BERGIUS.

Reservation er:

af herrar Alin, Gustaf Berg, Nyström och Helander, som anfört:

»I sitt memorial med förslag till ny tryckfrihetsförordning yttrade
konstitutionsutskottet vid 1871 års riksdag bland annat: »Ju friare
pressen är och ju större i följd deraf dess inflytande på det allmänna
tänkesättet, desto mera ligger det magt uppå, att den i regeringsformen
jemväl uttalade grundsatsen om skyldighet för den, som begått
brott genom tryckt skrift, att derför ansvara, inom den speciella tryckfrihetslagstiftningen
så genomföres och tillämpas, att lagen lemnar
samhället och dess medlemmar allt det skydd mot pressens missbruk,
man af den kan fordra. Sådana fordringar må visserligen icke sträckas

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

derhän, att lagen skulle kunna helt och hållet förekomma missbruken
eller förebygga deras skadliga verkningar, men om det skulle visa sig,
att lagen hvilar på så origtiga principer, att den icke blott saknar
förmåga att på ett för den oförvillade rättskänslan tillfredsställande
sätt bestraffa missbruken, sedan de en gång framträdt, utan ock i icke
ringa mån bidrager att framkalla dem, så ligger häri utan tvifvel en
stark uppfordran till lagstiftaren att tillse, huru ändring i ett så beskaffadt
förhållande må kunna beredas. Anmärkningar af denna allvarsamma
art hafva esomoftast och i senare tider med stor styrka
rigtats mot de delar af tryckfrihetsförordningen, af hvilkas ändamålsenliga
affattning möjligheten att till förtjent straff befordra den verkliga
gerningsmannen vid ett begånget tryckfrihetsbrott väsentligen beror,
nemligen bestämmelserna om ansvarighet för tryckt skrifts innehåll och
om tryckfrihetsnämndens sammansättning.)) I sin redogörelse för dessa
anmärkningar framhöll utskottet, att bestämmelserna om ansvarigheten
för innehållet i andra tryckta skrifter än periodiska äro sådana, att
»det sannerligen icke fordras mycken förslagenhet för att med begagnande
af dessa lagens stadganden bringa det derhän, att den offentliga magten,
då ett tryckfrihetsbrott blifvit begånget, icke har annat val än att
straffa en oskyldig eller låta brottet blifva ostraffadt»; — att stadgandena
om ansvarigheten för periodiska skrifters innehåll äro sådana, att de
bidragit att framkalla »det för rättskänslan upprörande och i hvarje
annat civiliseradt samhälle okända förhållande, att gerningsmannen till
en begången förbrytelse kan köpa sig fri från straff och hvälfva detta
på en för förbrytelsen främmande, stundom alldeles otillräknelig person»;
— samt att bestämmelserna om sammansättningen af den nämnd, som i
tryckfrihetsmål har att i stället för domaren afgöra frågan om den tilltalades
skuld eller oskuld, äro sådana, att denna nämnd »icke motsvarar
de anspråk, som på en så vigtig institution kunna och böra
ställas.»

Samma dom som utskottet sålunda fälde öfver tryckfrihetsförordningens
stadganden om ansvarigheten för tryckt skrifts innehåll uttalades
i motiverna till 1887 års kongl. förslag till ny tryckfrihetslag, der
särskildt med anledning af tillämpningen af stadgandena om ansvarigheten
för periodiska skrifter yttrades följande ord: »Eu lag, som tillstädjer
eller rent af inbjuder till ett sådant för rättskänslan upprörande
handlingssätt, kan ej göra anspråk på det anseende och den helgd,
som borde tillkomma den, särskildt i dess egenskap af grundlag.»
»Men», heter det vidare i dessa motiv, »till en revision af tryckfrihetslagstiftningen
finnas äfven andra skäl. I fråga om straff för tryck -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

frihetsbrott, om vilkoren för idkande af boktryckerirörelse och bokhandel,
om åtalsrätt och rätt att belägga tryckt skrift med qvarstad,
om juryns sammansättning och reglerna för dess verksamhet samt
om rättegången i öfrigt i tryckfrihetsmål, äfvensom om vilkoren för
spridning här i riket af utländska skrifter och ansvar för dylika skrifters
innehåll lemnar lagen rum för allvarsamma anmärkningar. Dess uppställning
är synnerligen oredig. Åmnena förekomma blandade om hvarandra
på ett sätt, som gör uppfattningen svår och tillämpningen i hög
grad osäker och vacklande. Sjelfva språket afviker på ett ingalunda
lyckligt sätt från de öfriga grundlagarnes och från det i lagstiftningen
i allmänhet vedertagna.» —

En lag af dylik beskaffenhet bör icke få bestå längre, än alldeles
nödvändigt är. Utskottet har också förklarat en fullständig revision
af tryckfrihetsförordningen vara »synnerligen önskvärd», men då någon
utsigt att under innevarande riksdag kunna fullborda ett så omfattande
arbete icke förefunnits, har det inskränkt sig till att med anledning
af enskild motion utarbeta och framlägga förestående förslag till ändring
af § 1 mom. 5 och § 5 mom. 6, 8 och 12 i nu ifrågavarande lag. Då
detta förslag i sig sjelft är af tvifvelaktig fördel, då den förändring
det innebär i hvarje händelse är af mycket ringa betydelse i jemförelse
med dem, som tryckfrihetsförordningens grofva och för rättskänslan
upprörande brister bort mana utskottet att, då det vill beträda de
partiella reformernas väg, i första rummet föreslå, och då slutligen detta
förslags antagande snarare skulle vara egnadt att undanskjuta än att
påskynda den fullständiga revision af tryckfrihetslagen, som äfven enligt
utskottets mening är synnerligen önskvärd, så hafva vi ansett oss böra
mot framläggandet af detta förslag anföra vår reservation»;

af herr Elowson, som yttrat:

»Den af herr E. Olsson afgifna motion, n:o 100, afser ändring af
dels § 1, dels § 5 i gällande tryckfrihetsförordning. Genom den af
motionären föreslagna ändringen i § 1 skulle vinnas en utvidgning af
rätten att anlägga boktryckerier, i det att nämnda rätt skulle jemväl
förunnas landsbygden i samma omfång och samma mening som den
nu tillkommer stad.

Det förslag, som utskottet med anledning af motionen framstält
beträffande § 1, innehåller tre särskilda bestämningar. Genom den
första bestämningen skulle en utvidgning af friheten att anlägga boktryckerier
vinnas, enär rätten till sådan anläggning skulle blifva inom
köping lika ovilkorlig som inom stad. Den andra bestämningen åter

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

skulle medföra en väsentlig inskränkning af en grundlagsenlig rättighet,
som i följd af tryckfrihetsförordningens stadgande tillkommer alla dem,
som äro bosatta inom en half mil från stad. Genom den tredje bestämningen,
enligt hvilken anläggning af boktryckeri på landsbygden
blefve beroende af Konungens pröfning, skulle rätten att utom stad
eller köping anlägga boktryckeri blifva blott vilkorlig.

Såsom af utskottets utlåtande synes, väcktes vid riksdagen 1865
—1866 förslag derom, att rättighet till anläggning af boktryckeri skulle
äfven beträffande landsbygden blifva ovilkorlig. För behandlingen af
nämnda förslag lemnar utskottet en öfversigt samt anför tillika, hurusom
den af Riksdagen år 1870 beslutade ändringen i 1 § 5 mom.
tryckfrihetsordningen icke vann Kong!. Maj:ts bifall.

Den af utskottet nu föreslagna bestämmelsen om utsträckning
till köpingar af den ovilkorliga rätten att anlägga boktryckeri står i
öfverensstämmelse med motionärens förslag och med de åsigter, som
Riksdagen år 1870 och jemväl 1881 omfattat. För min del biträder
jag nämnda bestämmelse. Deremot anser jag mig icke kunna medverka
till genomförande af den bestämmelsen, att alla de som bygga
och bo inom en half mil från stad skola beröfvas en dem i grundlagen
medgifven rätt. Utskottet har heller icke angifvit annat skäl för den
föreslagna inskränkningen af en grundlagsskyddad rätt än »fördelen af
ett likformigt stadgande beträffande anläggning af boktryckerier utom stad
eller köping».

Den tredje bestämmelsen i utskottets förslag, enligt hvilken inrättande
af boktryckeri på landsbygden skulle göras beroende af
Konungens pröfning, torde vara af beskaffenhet att icke böra vinna
Riksdagens godkännande. Med en vexlande uppfattning inom konseljen
af tryckfrihetens fördelar eller olägenheter skulle helt visst periodvis
följa benägenhet eller obenägenhet för boktryckeriers inrättande på
landsbygden. Under en period torde ansökningar derom temligen
undantagslöst beviljas, under en annan period åter systematiskt afslås.

Den af utskottet föreslagna ordalydelsen beträffande rätten till
anläggning af boktryckeri å landet synes kunna gifva anledning till
väsentligt olika tolkningar. Ansökning om boktryckeris anläggning
lär icke kunna helt opersonligt beviljas eu på landsbygden belägen
ort såsom sådan, utan skulle väl afse en på den orten bosatt person
eller der befintlig firma. När innehafvare!! af en eller annan anledning
upphör med sitt boktryckeri, så lär detta icke utan förnyad ansökan,
hvars beviljande är oviss, kunna öfvergå till annan person eller firma.

Med afseende derpå, att boktryckeri, som efter den ifrågasatta

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

lagens antagande skulle komma att på landsbygden inrättas, sannolikt
icke blefve i allmänhet af särdeles stor omfattning, så synes det icke
vara erforderligt att dertill i hvarje särskilt fall påkalla Konungens
pröfning. Då man anser det ändamålsenligt, att aktiebolag af hvilken
storlek som helst kan komma till stånd utan Konungens sanktion, så
lär det vara minst sagdt oegentligt att såsom en ny bestämmelse i
grundlagen införa en dylik sanktion i fråga om anläggning på landsbygden
af ett boktryckeri huru litet som helst.

Då utskottet anser likformighet i de stadganden, som afse anläggning
af boktryckeri i stad och i köping vara en fördel, så vill det
synas, som skulle fördelen blifva ännu större, om likformigheten i berörda
afseende finge utsträckas till hela riket. Utskottet medgifver
ock, att en utsträckning af rättigheten att anlägga boktryckeri i den
omfattning, som af motionären föreslagits, vore följdrigtigast.

Utsigterna för ett bifall till motionärens förslag synas för närvarande
icke mycket lofvande. Men äfven om man af teoretiska skäl
ville genomföra detta förslag, så kunde väl boktryckerier utom stad
eller köping komma till stånd endast på vissa platser, der en större
befolkning är samlad på ett mera begränsadt område. Eu bland fördelarne
af eu sådan anordning, hvarigenom boktryckerier kunde på
landsbygden anläggas, vore tvifvelsutan den, att mindre lokaltidningar,
hufvudsakligen afsedda för de rättsliga och kommunala angelägenheterna
inom orten, kunde uppstå. Men för att detta skulle inträffa fordrades
för visso, att ett boktryckeri på landsbygden hade att för sitt bestånd
räkna på det intresse för intellektuel odling, som kunde inom en relativt
talrik befolkning vara att förvänta. För den skull kunde man förmoda,
att boktryckerier skulle på landsbygden anläggas endast inom vissa
större samhällen, exempelvis sådana som hade egen municipalförvaltning.
Inom sådana samhällen skulle ock den af tryckfrihetsförordningen föreskrifna
kontrollen beträffande tryckerier och deras publikationer utan
någon som helst svårighet kunna erhållas.

Af praktiska skäl skulle det af Riksdagen förut antagna och nu
af motionären upprepade förslaget om utvidgad frihet att anlägga boktryckerier
kunna vinna en god lösning, om rätten att på landsbygden
anlägga tryckerier blefve å ena sidan ovilkorlig såsom den nu är i stad,
men å andra sidan begränsad till köpingar och sådana samhällen, inom
hvilka ordningsstadgan för rikets städer är gällande.

Beträffande utskottets förslag till ändriugar i § 5 af tryckfrihetsförordningen
har jag icke något att invända.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

I öfverensstämmelse med dessa mina åsigter har jag ansett, att
utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i anledning af herr E. Olsons
motion, n:o 100, ville antaga att hvila till grundlagsenlig behandling
följande förändrade lydelse af nedanstående paragrafer i tryckfrihetsförordningen: -

Tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

Då ett boktryckeri sålunda utom
stad anlägges, skola, i alla mål, som
boktryckningen röra, boktryckare,
arbetare i tryckeriet samt der tryckta
skrifters författare och utgifvare
lyda under stadens rätt.

Den ett nytt boktryckeri inrättar
— — — — innehåll och skrifart.

5:o) Privilegier å boktryckeri
skola ej erfordras, utan stånde hvar
och en fritt att, utan hinder af
någon särskild författning, äldre
privilegier eller något boktryckerireglemente,
samt utan att vara
underkastad någon skråordning, anlägga
sådana tryckerier, af hvad
beskaffenhet eller vidd honom tjenligt
synes, uti stad eller inom ett
afstånd derifrån, af högst eu half
mil eller uti köping eller uti samhälle,
inom hvilket ordning sstadgan för rikets
städer är gällande.

Då boktryckeri anlägges å ort,
som lyder under landsrätt, skola i
alla mål, som boktryckningen röra,
boktryckare, arbetare i tryckeriet
samt der tryckta skrifters författare
och utgifvare lyda under rädstufvurätten
i närmaste inom länet belägna
stad, der sådan rätt finnes.

Den nytt boktryckeri inrättar
—--— innehåll och skrifart.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Nuvarande lydelse.

6:o) Förbrytelser emot denna lag
upptagas vid allmän underrätt i den
stad, der boktryckeriet, ifrån hvithet
den åklagade skriften utkommit, anlag
dt är eller, på sätt 1 § innehåller,
vid anläggandet anmäldt blifvit. I
Stockholm sker detta upptagande vid
första allmänna underrätt; i öfriga
städer, der första och andra underrätt
finnas, vid den sistnämnda; akademiernas
jurisdiktionsrätt, enligt deras
konstitutioner, dock oförkränkt. Stämningstiden
vare, i allt fall, ehvad
tryckeriet inom eller, på sätt nyssnämnda
§ utstakar, utom staden är
beläget, enahanda, och förhålles dermed,
som, om stämningstid i staden,
lag säger. Uppstår fråga om boktryckares
eller författares af en
tryckt skrift tilltalande eller hörande,
böra han eller de vid sådan
rätt personligen till svar stånda,
men åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner,
enligt allmän lag
och särskilda författningar, uti allt
hvad genom detta förordnande icke
uttryckligen annorlunda stadgadt är.

8:o) Finner chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud
sig befogad, att, på de grunder
för qvarstad å tryckt skrift, här
ofvan stadgade äro, förordna eller
äska, det någon skrift med qvar Bih.

till Riksd. Prof. 1895. 3 Samt.

Föreslagen lydelse.

6:o) Förbrytelser emot denna lag
upptagas vid rddstufvurätten i den
stad, der skrift, som föranledt åtal,
blifvit tryckt, eller, om den blifvit
tryckt å ort, som lyder under landsrätt,
vid rddstufvurätten i närmaste
inom länet belägna stad. Stämningstiden
vare åtta dagar, om boktryckeriet
är beläget i stad, der rådstufvurätt
finnes, men i annat fall
fjorton dagar. Uppstår fråga om
boktryckares eller författares af en
tryckt skrift tilltalande eller hörande,
böra han eller de vid rätten
personligen till svars stånda, men
åtnjute i öfrigt deras rättegångsförmåner,
enligt allmän jjag och
särskilda författningar, uti allt hvad
genom detta förordnande icke uttryckligen
annorlunda stadgadt är.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Nuvarande lydelse.

stad beläggas må, vare lian eller
det berättigad, att i Stockholm, genom
biträde af öfverståthållare,embetet
och i öfriga städer samt orterna,
medelst skyndsam handräckning, som
ej far vägras af den magistrat, hvarunder
boktryckeriet, enligt § /, lyder,
sådan qvarstad erhålla; börande
öfver förloppet af qvarstadsförrättningen
och orsakerna dertill, samt
i afseende på den åklagade skriften,
om och huru många exemplar då
ännu finnas uti boktryckarens värjo,
anteckning trefaldt författas, hvaraf
den ena tillställes chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud,
den andra magistraten och den tredje
boktryckaren. Magistraten vare
pligtig att, vid ansvar såsom för
embetsförsummelse, med näst afgående
post, en afskrift af denna
anteckning till justitiekansleren insända.
I Stockholm varde samma
anteckning, genast eller sist inom
nästföljande dags utgång, till justitiekansleren
aflemnad. Justitiekansleren
må sedermera, i Stockholm
inom åtta dagar, och i landsorterna,
allra sist inom trenne
veckor, efter det qvarstaden lagd
blifvit, hafva hänvist målet till
vederbörlig domstol och aktor förordnat,
då domstolen, sist inom
åtta dagar, må pröfva, om qvarstaden
skall ega bestånd. Sker
det ej, och är icke qvarstad inom
en månad häfven, eger boktryckaren
rätt, i enahanda ordning,
som handräckning af magistraten

Föreslagen lydelse.

läggas må, vare han eller det berättigad
att sådan qvarstad erhålla
medelst skyndsam handräckning,
som ej får vägras af vederbörande
Konungens befallningshafvande, magistrat
eller kronobetjent; börande
öfver förloppet af qvarstadsförrättningen
och orsakerna dertill, samt
i afseende på den åklagade skriften,
om och huru många exemplar då
ännu finnas uti boktryckarens värjo,
anteckning trefaldt författas, hvaraf
den ena tillställes chefen för
justitiedepartementet eller hans ombud,
den andra magistraten i den
stad, under hvilkens rådstufvurätt
boktryckeriet, enligt § /, lyder, och
den tredje boktryckaren. Magistraten
vare pligtig att, vid ansvar
såsom för embetsförsummelse, med
näst afgående post, en afskrift af
denna anteckning till justitiekansleren
insända. I Stockholm varde
samma anteckning, genast eller
sist inom nästföljande dags utgång,
till justitiekansleren aflemnad. Justitiekansleren
må sedermera, i
Stockholm, inom åtta dagar, och i
landsorterna, allra sist inom trenne
veckor, efter det qvarstaden lagd
blifvit, hafva hänvist målet till
vederbörlig domstol och aktor förordnat,
då domstolen, sist inom
åtta dagar, må pröfva, om qvarstaden
skall ega bestånd. Sker
det ej, och är icke qvarstad inom
en månad häfven, ege boktryckare
rätt i enahanda ordning, »om handräckning
till qvarstadens beläggan -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Nuvarande lydelse.

till qvarstadens beläggande meddelad
blifvit, att fordra dess brytande,
hvilket icke vägras må, vid
ansvar af embetets förlust.

Chefen för justitie-departementet--—----erhållas.

Föreslagen lydelse.

de meddelad blifvit, att fordra dess
brytande, hvilket icke vägras må,
vid ansvar af embetets förlust.
Chefen för justitiedepartementet
--— — — —--erhållas

12:o) I frågor om qvarstad böra,
i sådant fall, Konungens befallningshafvande
och vederbörande magistrater
ovägerligen och vid ansvar biträda;
dock må---inlemnad.

12:o) I frågor om qvarstad böra,
i sådant fall, vederbörande Konungens
befallningshafvande, magistrat
eller kronobetjent ovägerligen och

vid ansvar biträda; dock må--

inlemnad»;

samt af herr Johnsson, som ansett, att, då åtskilliga samhällen,
der ordningsstadgan för rikets städer tillämpas, såväl med afseende å
iuvånareantal som i merkantilt hänseende kunna vara af större betydelse
än en del mindre köpingar, utskottets förslag till ändrad lydelse
af § 1 mom. 5 tryckfrihetsförordningen bort hafva följande lydelse:

5:o) Privilegier å boktryckeri skola ej erfordras, utan stånde hvar
och en fritt att, utan hinder af någon särskild författning, äldre privilegier
eller något boktryckerireglemente, samt utan att vara underkastad
någon skråordning, anlägga sådana tryckerier, af hvad beskaffenhet
eller vidd honom tjenligt synes, uti stad eller köping eller samhälle,
inom hvilket ordningsstadgan för rikets städer är gällande; Konungen
obetaget att tillåta inrättande af boktryckeri äfven å annan ort.

Då boktryckeri anlägges å ort, som lyder under landsrätt, skola i
alla mål, som boktryckningen röra, boktryckare, arbetare i tryckeriet
samt der tryckta skrifters författare och utgifvare lyda under rådstufvurätt
en i närmaste inom länet belägna stad, der sådan rätt finnes.

Den nytt boktryckeri inrättar---— innehåll och skrifart.