Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18 (Utlåtande 1895:Ku18 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

N:o 18.

Ånk. till Riksd. kansli den 23 april 1895, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 53, 69, 87, 105, 106 och 107 regeringsformen,
§§ 37, 38, 39, 42, 43, 48 och 57 riksdagsordningen
samt § 2 tryckfrihetsförordningen.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
öfverlemnad motion, n:o 157, kar kerr A. V. Ljungman kemstält, bland
annat, att Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag till ändrad
lydelse af §§ 53, 69, 87, 105, 106 ock 107 regeringsformen, §§ 37, 38,
39, 42, 43, 48 ock 57 riksdagsordningen samt § 2 tryckfrihetsförordningen
att kvila till vidare grundlagsenlig bekandling:

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne samt yttranden såväl deröfver som öfver
de fi an kamrarna hänvisade förslag till kommunal-och kyrkolagarnes m. fl.
lagars förbättrande till Riksdagen afgifva; ett statsutskott att utreda
ock för Riksdagen uppgifva statsverkets behof; ett bevillningsutskott
att behandla bevillningsfrågor; ett bankoutskott att öfverse nTbbankens
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 3 Sami. 11 Raft. (N:o 18.) 1

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

styrelse och tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva;
ett lagutskott att utarbeta de från kamrarne remitterade förslag till
allmän civil- och kriminallags förbättring; samt ett granskningsutsleott
att granska de i statsrådet förda protokoll samt statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd och förvaltning.

Å urtima riksdag — — — — — — — förekommande ärenden.

§ 69.

Då statsutskottets förslag rörande nystatens reglerande eller
bevillningens derefter lämpade hela belopp till pröfning hos Riksdagen
förehafves, gälle hvad angående behandlingen af utskottets afgifna förslag
uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarne stridiga beslut,
som ej varda sammanjemkade, skola kamrarne hvar för sig rösta om
de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,
som dervid erhåller de fleste ledamöters af båda kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

Lag samma vare i fråga om granskning sutskottets förslag rörande
hvad till riksgäldskontor^ utgifter och inkomster hörer eller grunderna
för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

§ 87.

1. Riksdagen eger gemensamt med Konungen magt att stifta
— — — —. Frågor härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas
och skola, sedan vederbörligt utskott deröfver blifvit hördt, af Riksdagen
afgöras. — — — — såsom i riksdagsordningen sägs.

2. Riksdagen ege ock gemensamt med Konungen — — — —
som hindrat förslagets antagande.

§ 105.

Lagtima Riksdags granskning sutskott ege att äska dels de protokoll,
som från början af nästföregående lagtima riksdag till begynnelsen
af den för handen varande hos Konungen öfver regeringsärenden blifvit
förda, utom dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i det, som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna
händelser, må kunna fordras, dels ock de förbund, traktater, konventioner
och andra dylika aftal, som Konungen under nämnda tid ingått med
främmande mag t er, utom hemliga artiklar, som dock ej må strida mot de
offentliga.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot,
—■ — — — beslut vägra, då skall granskningsutskottet, om förseelsen är
af beskaffenhet att embetets förlust är för densamma stadgad såsom straff,
ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen — — — —
Riksdagen faststäld varder.

§ 107.

Skulle granskningsutskottet anmärka, att någon af Konungens ansvarige
rådgifvare gjort sig skyldig till lagöfverte ädelse af mindre betydenhet,
än i föregående § sägs, eller att statsrådets ledamöter samläldt eller en

eller flere af dem uti deras rådslag —---att han villo ifrån

embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i Riksdagens kamrar väckas och
af andra Riksdagens utskott än granskningsutskottet hos kamrarne andragas,
men icke af Riksdagen — — —- — pröfning underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt
bör anses hafva vunnit décharge i afseende på det granskade,

och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af ny Riksdag

i samma mål vara tillåten, så framt det icke är af sådan beskaffenhet,
att det icke kan af göras utan i sammanhang med räkenskaps- eller annat
mål, som ännu ej är granskadt, i hvilken händelse målet likväl skall
antingen föranleda åtgärd af den Riksdag, som sammanträder näst efter
det hindren för målets bedömande upphört, eller ock anses vara förfallet.
Oaktadt den af Riksdagens utskott eller revisorer förrättade generella
öfversigt af statsmedlens utdelning bör det dock åligga vederbörande
embetsmän att verkställa den speciella revision, som dem i kraft af
deras embetsbefattning tillkommer.

Riksdagsordningen.

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett be -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

villningsutskott, ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett granskningsutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af sexton, statsutskottet af tjugufyra, bevillningsutskottet af
tjugu, bankoutskottet af sexton, lagutskottet af sexton och granskningsutskottet
af tjugufyra ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva
antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren så
beslutar, genom elektorer; ankommande på kamrarnes sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott
för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så
ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas
antal, sådan bevilja.

2. Hvardera kammaren —--— i deras ställe inträda.

3. Derest i någondera kammaren — — — — inom kammaren
tillsättas.

4. Å urtima riksdag — — — — förekommande ärenden.

5. Ej må statsrådsledamot eller justitieråd i utskott eller val till
utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder
kan förekomma.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer —---utskottet hän visade

grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarne
dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af sådana föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma
lag stiftning smagt utgörande lagar, som icke äro att hänföra till vare sig grundlag
eller allmän civil- och kriminallag.

3. Utskottet tillkommer jemväl —---den senare vägrar

proposition.

§ 39.

Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition, åligger
att föreslå ej mindre hvad till fyllandet af statsverkets behof erfordras,
sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna, än äfven

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

beloppet af de summor, hvilka jemlikt 63 § regeringsformen skola för
särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru mycket bör
genom bevillningar utgöras.

/ . • § 42.

1. Lagutskottet skall meddela utlåtande öfver de från kamrarne
dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän civil- och kriminallag.

2. Utskottet skall ock granska — — — — deröfver till Riksdagen
inkomma.

§ 43.

1. Granskningsutskottet åligger att äska dels de hos Konungen
öfver regeringsärenden förda protokoll, med undantag af dem, som angå
ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som
rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras, dels
de förbund, traktater, konventioner och andra dylika aftal, som Konungen
ingått med främmande magter, utom hemliga artiklar. Om utskottets rätt
och pligt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla
de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda,
eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat utskott än
granskningsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon af
dess ledamöter eller föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat,
deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, derom
är i regeringsformen stadgadt.

2. Granskningsutskottet. som skall ega tillgång till alla statsverkets
och riksgäldskontorets räkenskaper och handlingar, åligger att
granska, utreda och uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd och
förvaltning samt föreslå hvad till fyllande af riksgäldskontorets behof
erfordras.

3. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdagen uti uppgjord statsreglering
blifvit faststälda, och huruvida utbetalningarna äro grundade
på behörigen upprättade stater eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar samt styrkta med behöriga qvitten -

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 18.

ser af dem, som medlen emottag^. Skulle, mot Riksdagens beslut, de
till någon hufvudtitei anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål
än dem, som under samma hufvudtitei höra, eller något af Riksdagen
faststäldt anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet hos kamrarne
göra anmälan emot den embetsman, som eu sådan anordning
kontrasignera!, hvarefter förfares enligt 107 § regeringsformen, eller,
om 106 § regeringsformen det påkallar, ställa honom under tilltal inför
riksrätten. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet
i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller
de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen för utskottet
eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos
Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att
emot någon sådan tjensteman i laglig ordning yrka ansvar.

§ 48.

1. Då inom utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör
en sedel alltid uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall,
att rösterna vid sammanräknandet befinnas lika delade. År pluralitet
redan vunnen, bör den aflagda sedeln genast ouppbruten förstöras.
Vid omröstning i granskningsutskottet för beslut om åtgärd enligt 106 eller
107 § regeringsformen fordras dock för beslutets fattande, att mer än
hälften af de närvarandes röster tillstyrkt åtgärden.

2. Ledamot, som i utskotts beslut — — — — derigenom icke
uppehållas.

§ 57.

Derest af riksdagsman eller af annat utskott än granskningsutskottet
fråga hos kamrarne väckes, att statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid
endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, hvarom
remiss begäres till granskningsutskottet, inför hvilket anledningen skall
uppgifvas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid
kamrarnes öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende på Konungens
beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter
och angelägenheter, hvad uti 107 § regeringsformen stadgadt är.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.-o 18.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o.

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och
kommandomål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller hemliga
utskottets eller gr (viskning sutslcottets, eller banko- och riksgäldsverkens,
eller bankoutskottets, eller revisorers öfver banko- och riksgäldsverken,
rörande samma verks hemliga ärenden, icke kunna före femtio år---

I denna motion, hvilken äfven innefattar förslag om ändring af
§ 102 regeringsformen samt §§ 72 och 73 riksdagsordningen, deröfver
utskottet i utlåtanden n:is 3 och 5 redan afgifvit yttranden, har herr
Ljungman såsom skäl för de föreslagna förändringarna anfört följande:

»Bland önskningsmål, som under särskildt de senare åren allt
mer sökt göra sig gällande inom Riksdagen, intager tvifvelsutan det
om riksdagsarbetets bättre fördelning och påskyndande ett framstående
rum; men de försök, som hittills blifvit gjorda för att ernå en nämnvärd
förbättring uti ifrågavarande hänseende, hafva icke krönts med
framgång.

Ett hittills oförsökt sätt att vinna nämnda önskemål skall fördenskull
här framställas till Riksdagens bepröfvande. Det afser att vinna
minskning i de handlagda ärendenas mängd uti de två med göromål
mest öfverhopade ständiga utskotten genom att till ett nybildadt granskningsutskott
öfverföra konstitutionsutskottets granskning af statsrådsprotokollen
samt statsutskottets befattning med riksgäldsverket, revisionen,
statsverkets ordinarie inkomster och domänerna, under det att
från lagutskottet skulle till konstitutionsutskottet öfverföras befattningen
med alla de af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftade lagar,
som icke äro af allmän civil- och kriminallags natur. Statsutskottet
blefve derigenom i tillfälle att fördela sin återstående arbetsbörda på
fyra utgiftsafdelningar, och lagutskottet finge antalet af sina ärenden
betydligt reduceradt, på samma gång som en afsevärd förbättring och
en hittills saknad enhet och samstämmighet i Riksdagens granskning
af förvaltningen vunnes.

I samband med en sådan omorganisation af Riksdagens gransk -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

ningsverksamhet torde äfven en revision af de föråldrade bestämmelserna
om riksrättens sammansättning lämpligen böra ega rum, jemte
det att mer tillfredsställande bestämmelser meddelas i fråga om afgifvandet
af anmärkningar mot Konungens rådgifvare, statsrevisionens
sammansättning och verksamhet m. m., hvars betydelse utan vidare
motivering lätt inses af sjeifva bestämmelsernas affattning.»

De grundlagsförändringar, herr Ljungman uti förevarande motion
föreslagit, äro af den omfattande och genomgripande natur, att de icke
utan synnerligen vigtiga skäl torde kunna vinna godkännande. Några
sådana skäl hafva icke af motionären blifvit förebragta och torde icke
heller förefinnas vare sig för det föreslagna inrättandet af ett nytt
ständigt utskott eller för behofvet af den förändrade anordning, som i
sammanhang dermed ifrågasatts beträffande arbetsfördelningen utskotten
emellan. De fördelar, motionären genom dessa förslag afser att för
riksdagsarbetet åstadkomma, torde betydligt motvägas af de olägenheter,
som deras antagande otvifvelaktigt skulle medföra. Hvad angår
motionärens förslag att till det nya utskottet öfverflytta statsutskottets
befattning med riksgäldsverket, statsverkets ordinarie inkomster och
domänerna samt revisionen af stats- och riksgäldsverken, har motionären
dermed i främsta rummet afsett att minska arbetsbördan för sistnämnda
utskott. Visserligen är det möjligt, att någon tidsbesparing skulle
vinnas, derest statsutskottet kunde befrias från en del af dess mångfaldiga
och magtpåliggande göromål, men å andra sidan har erfarenheten
hittills icke ådagalagt något behof af en förändrad anordning
i afseende å de åligganden, som för närvarande tillkomma statsutskottet.
Detta har med sin nuvarande fördelning på fyra afdelniugar, hvilka
med hänsigt till ärendenas beredning äro hvar för sig i det närmaste
jemförliga med fullständiga utskott, alltid medhunnit att på ett tillfredsställande
sätt lösa alla sina uppgifter; och någon önskan om en
dylik förändrad arbetsfördelning har från detta utskott icke heller
försports. Ett 6ådant afskiljande af ärenden från statsutskottet, som
här ofvan omförmälts, torde för öfrigt ingalunda vara lämpligt. Befattningen
med riksgäldsverket och äfven statsutskottets öfriga nu ifrågakomna
göromål stå i ett så nära samband med statsregleringens uppgörande,
att de icke utan stora praktiska olägenheter kunna handhafvas
af annat utskott än det, som har sistnämnda åliggande sig
anförtrodt. Sålunda lärer exempelvis riksgäldskontorets behof först
vid statsregleringens uppgörande med full klarhet framträda, och granskningen
af revisorernas berättelser öfver stats- och riksgäldsverken torde

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

helt visst ofta kunna tjena till god ledning och äfven utöfva ett icke
ovigtigt inflytande vid anslagsfrågors bedömande, särskildt då det gäller
att iakttaga nödiga indragningar och besparingar eller att bestämma
de vilkor, under hvilka anslagen böra utanordnas. Om icke alla dessa
ärenden behandlas af ett och samma utskott, nödvändiggöres en betydligt
utsträckt användning af sammansatta utskott, hvilket icke torde
bidraga till riksdagsarbetets förenklande.

Motionärens förslag derom, att till konstitutionsutskottet skulle
öfverflyttas * den förberedande handläggningen af åtskilliga lagfrågor,
som enligt nu gällande grundlagsbestämmelser tillhöra lagutskottets
behandling, torde icke heller vara af något behof påkalladt. Derest
till sistnämnda utskott skulle hänvisas ärenden af sådan mängd och
omfattning, att utskottet skulle anse sig icke kunna medhinna att med
tillbörlig noggrannhet bereda dem alla, torde den i § 37 riksdagsordningen
anvisade utvägen att föreslå tillsättande af ett eller flera särskilda
utskott eller att begära förstärkning i ledamöternas antal komma
att hädanefter, såsom hittills, anlitas. Den anordning, motionären i
förevarande hänseende ifrågasatt, kan för öfrigt icke anses välbetänkt,
då frågor angående kommunal- och kyrkolagar samt andra speciallagar
stå i det allra närmaste samband med den allmänna lagstiftningen och
derför icke lämpligen torde kunna skiljas från det utskott, af hvilket
ärenden rörande denna senare skall behandlas. Då gränsen mellan
allmän och speciel lagstiftning i många fall kan vara svår att uppdraga,
skulle en förändring af den beskaffenhet, motionären åsyftar,
otvifvelaktigt äfven medföra den olägenheten, att meningsskiljaktigheter
ofta komme att yppa sig inom kamrarna i fråga om till hvilket
utskott framstälda förslag uti lagärenden borde hänvisas.

Då utskottet sålunda beträffande nu behandlade ämnen anser, att
gällande grundlagsbestämmelser böra fortfarande bibehållas, saknar utskottet
anledning att biträda motionärens förslag i fråga om öfverflyttning
till ett särskildt granskningsutskott af den konstitutionsutskottet
åliggande granskningen af de i statsrådet förda protokoll.

För öfriga uti förevarande motion föreslagna grundlagsändringar,
som nu äro i fråga, hafva några skäl icke blifvit af motionären anförda,
och då dessa förändringar, enligt utskottets åsigt, till en del innebära
väsentliga försämringar uti gällande föreskrifter och till en del
äro helt och hållet obehöfliga, torde desamma lika litet som de af utskottet
här ofvan omhandlade böra vinna Riksdagens bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 3 Sami. 11 Häft. 2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

att herr Ljungmans motion n:o 157, i hvad den
afser ändring af §§ 53, 69, 87, 105, 106 och 107
regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 42, 43, 48 och 57
riksdagsordningen samt § 2 tryckfrihetsförordningen,
ej måtte någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1895.

På utskottets vägnar: *

O. BERGIUS.

Reserv ationer:

af herr Ljungman: som ansett, att utskottet, med anledning af ifrågavarande
del af motionen, n:o 157, i Andra Kammaren, bort hemställa,

att följande förslag till ändrad lydelse af §§ 53,
105, 106 och 107 regeringsformen, §§ 37, 38, 39,
41, 43 och 57 riksdagsordningen samt § 2 tryckfrihetsförordningen
måtte antagas att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 53.

1. Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne samt yttranden såväl deröfver som öfver

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

de från kamrarne hänvisade förslag till ansvarighets-, kyrkomötes-, kommunal-,
naturalisation-, rcqvisitions- och värnpligtslagarnes förbättrande
till Riksdagen afgifva; ett statsutskott att utreda och för Riksdagen
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets behof; ett bevillningsutskott
att behandla bevillnirigsfrågor; ett bankoutskott att öfverse n&sbankens
styrelse och tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva;
ett lagutskott att utarbeta de från kamrarne remitterade förslag till
civil-, kriminal- och kyrkolagarnes förbättring; samt ett granskningsutskott
att granska de i statsrådet förda protokoll äfvensom statsverkets
tillstånd och förvaltning.

2. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af dervid förekommande ärenden.

§ 105.

Lagtima Riksdags granskningsutskott eger att äska dels de protokoll,
som hos Konungen öfver regeringsärenden blifvit förda, utom dem,
som angå ministeriella ärenden och kommandomål, bvilka endast i det,
som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, må kunna
fordras, dels ock de förbund, traktater, konventioner och andra dylika aftal,
som Konungen ingått med främmande magter, utom hemliga artiklar, som
dock ej må strida mot de offentliga. Utskottet skall ock ega tillgång till
alla statsverkets räkenskaper och handlingar.

§ 106.

Finner granslmingsntskotiot, att någon af Konungens ansvarige rådgifvare
såsom sådan uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller
allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit
att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller att
den föredragande underlåtit att i de fall, som 38 § förutsätter, sin
kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då eger utskottet, der
mer än hälften af dess ledamöter det vid öppen omröstning tillstyrka, ställa
en sådan under tilltal af justitieombudsmannen inför riksrätten, hvaruti,
i stället för statsråds/edamöter, fyra de äldsta justitieråd i dessa fall
komma att säte taga, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ om
tilltal emot högsta domstolen föreskrifves. Då Konungens ansvarige
rådgifvare finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar
skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda för -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

fattning, som till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och
Riksdagen faststäld varder.

§ 107.

1. Skulle granskningsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter
samfäldt eller en eller flere af dem uti deras rådslag om allmänna mått
och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande
icke med oveld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete
utöfvat, ege då utskottet, der mer än hälften af dess ledamöter
vid öppen omröstning det tillstyrka, att sådant tillkännagifva för
Riksdagen, hvilken, om den finner rikets väl det kräfva, kan hos
Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att han ville ur statsrådet och
ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.

2. Frågor uti detta ämne kunna i Riksdagens kamrar väckas
och af andra Riksdagens utskott än granskningsutskottet hos kamrarne
andragas, men icke af Riksdagen afgöras förr, än sistnämnda utskott
deröfver blifvit hördt. Under Rikdagens öfverläggningar derom skola
icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu
mindre någon Riksdagens pröfning underställas.

3. Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat
oanmärkt, bör anses hafva vunnit ansvarsfrihet i afseende på det granskade,
och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af ny Riksdag
i samma mål vara tillåten, så framt det icke är af sådan beskaffenhet,
att det icke kan afgöras utan i sammanhang med räkenskaps- eller annat
mål, som ännu ej är granskadt, i hvilken händelse målet likväl skall antingen
föranleda åtgärd af den Riksdag, som sammanträder näst efter det
hindren för målets bedömande upphört, eller ock anses vara förfallet. Äfvenledes
bör, oaktadt den af Riksdagens utskott eller revisorer förrättade
generella öfversigt af statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande
embetsmän att verkställa den speciella revision, som dem i kraft af
deras embetsbefattning tillkommer.

Riksdagsordningen.

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett be -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.

3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt § 2, förekommande ärenden.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade
grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att meddela utlåtande öfver de från
kamrarne dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring, eller
upphäfvande af ansvarighets-, kyrkomötes-, kommunal-, naturalisations-,
reqvisitions- och värnpligtslag, äfvensom att i fall och på sätt, hvarom i
41 § förmärs, sammanträda med stats-, bevillnings-, banko- och granskningsutskotten
för behandling af till dessa utskott hänvisade lagar.

3. Utskottet skall vidare granska justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, utom i hvad denna hörer till lagutskottets handläggning, äfven -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

som hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver
till Riksdagen inkomma.

4. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan
kamrarne uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen
böra hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan kammare och
dess talman, då den senare vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
ega tillgång till alla för statsreglering ens uppgörande nödiga räkenskaper
och handlingar, åligger att efter utredning föreslå, ej mindre hvad till
lyllandet af statsverkets behof erfordras, sedan nödiga besparingar blifvit
iakttagna, än äfven beloppet af de summor, hvilka, jemlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva,
huru mycket bör genom bevillningar utgöras.

2. Utskottet tillkommer ock att granska, utreda och uppgifva
riksgäldsverkets tillstånd och förvaltning, att meddela utlåtande öfver
revisorernas berättelse om samma verk och att föreslå hvad till fyllandet
af dess behof erfordras.

§ 41.

Bankoutskottet tillhörer att undersöka riksbankens styrelse och
tillstånd, att meddela utlåtande öfver revisorernas berättelse om bankoverket,
samt att hos kamrarne föreslå och i mål, för hvilka utskottet fått sig
sådan magt af Riksdagen nppdragen, gifva föreskrifter om bankens
förvaltning.

§ 42.

1. Lagutskottet skall meddela utlåtande öfver de från kamrarne
dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal- ock kyrkolag.

2. Utskottet skall ock meddela utlåtande öfver justitieombudsmannens,
enligt 100 § regeringsformen, afgifna anmärkningar och förslag
rörande de i föregående moment nämnda lagar.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

§ 43.

1. Granskningsidskottet åligger att. äska dels de från början af
nästföregående lagtima riksdag till begynnelsen af den för lianden varande
hos Konungen öfver regeringsärenden förda protokoll, med undantag af
dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast
i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna
fordras, dels de förbund, traktater, konventioner och andra dylika aftal,
som Konungen under nämnda tid ingått med främmande mag t er, utom
hemliga artiklar. Om utskottets rätt och pligt att, efter granskning af
dessa protokoll och handlingar, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den
med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller af annat utskott än granskningsutskottet fråga
blifvit väckt, att statsrådet eller någon af Konungens ansvarige rådgifvare
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande
af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.

2. Granskningsutskottet, som skall eg a tillgång till alla statsverkets
räkenskaper och handlingar, åligger att granska och uppgifva
statsverkets tillstånd och förvaltning samt att meddela utlåtande öfver
revisorernas berättelse om statsverket. Vid fullgörandet häraf tillkommer
utskottet att efterse, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af
statsmedlen icke öfverstigit. beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdagen.
uti uppgjord statsreglering blifvit faststälda, och huruvida utbetalningarna
äro grundade på behörigen upprättade stater eller
Konungens med vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar
samt styrkta med behöriga qvittenser af dem, som medlen emottagit.
Skulle, mot Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna summor
befinnas dragna till andra ändamål än dem, som under samma
hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag befinnas
öfverskridet, ege utskottet, der 106 § regeringsformen det påkallar,
ställa den föredragande, som eu sådan anordning kontrasignera^ under
tilltal af justitieombudsmannen inför riksrätten eller ock hos kamrarne
gorå anmälan emot honom, hvarefter förfares enligt 107 § regeringsformen.
Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet
i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de
för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen för utskottet
eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos
Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att
emot någon sådan tjensteman i laglig ordning yrka ansvar.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

3. Utskottet egen ock, när det under granskningen iakttagit brister
eller missförhållanden i statsförvaltningen, att hos kamrarne väcka förslag
om aflåtande af skrifvelse till Konungen med hemställan om rättelse
eller förbättring.

§ 57.

Derest af riksdagsman eller af annat utskott än granskning sutskottet
fråga hos kamrarne vacker, att statsrådet eller någon af Konungens
ansvarige rådgifvare sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid
endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den Konungens ansvarige rådgifvare, hvarom
remiss begäres till granskning sutskottet, inför hvilket anledningen skall
uppgifvas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
Vid kamrarnes öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende på
Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter, hvad uti 107 § regeringsformen
stadgadt är.

T ryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o.

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och
kommandomål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller hemliga
utskottets eller granskning sutskottets, eller banko- och riksgäldsverkens,
eller stats- och bankoutskottens, eller revisorers öfver stats-, bankooch
riksgäldsverken protokoll icke kunna före femtio år efter protokollens
eller handlingens datum — — — — — — — — — — —>

af herr Blomberg, som yttrat: »Jag har visserligen med utskottets
majoritet varit ense derom, att herr Ljungmans i detta betänkande omförmälda
förslag till grundlagsändringar icke kunnat eller bort af utskottet
tillstyrkas. Men det har synts mig, att motionärens förslag att från
statsutskottets uppgifter och befogenheter utesluta den granskning, som

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

.''''1 er. A v>Yo \ ^ .... , .r .

i riksdagsordningen § 39 mom. 2 omförmäles, och att sammanföra
denna med den hufvudsakliga konstitutionella granskningen, som nu är
åt konstitutionsutskottet anförtrodd, verkligen innebär en beaktansvärd
tanke, som borde utan större svårighet kunna realiseras. Detta kan
nemligen enligt mitt förmenande ske på det jemförelsevis enkla sättet,
att statsutskottets uppgift och befogenhet enligt riksdagsordningen
§ 39 mom. 2 öfverflyttas på konstitutionsutskottet. En sådan öfverflyttning
har synts mig blifva nyttig. Ty derigenom skulle den konstitutionella
granskningen samlad läggas i konstitutionsutskottets händer,
åt granskningen skulle beredas bättre sammanhang och ökad betydelse.
Ville man med denna öfverflyttning förbinda en sådan ändrad formulering
af regeringsformen § 107 st. 3, att konstitutionsutskottet uttryckligen
tillerkändes berättigande att vid behandlingen af revisorernas
berättelse öfver granskningen af statsverkets tillstånd, styrelse och
förvaltning till kamrarne göra anmälan enligt § 107 regeringsformen
mot den statsrådsledamot, som kontrasignerat en anordning, hvarigenom
mot Riksdagens beslut de till någon hufvudtitel anslagna summor dragits
till andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller
något af Riksdagen faststäldt anslag öfverskridits, ehuru statsrådsprotokollen
rörande de beslut, som föregått anordningarne, redan föregående
år utan anmärkning granskats, så skulle enligt min uppfattning
den konstitutionella ansvarigheten fullständigare än nu kunna upprätthållas.
Ty såsom regeringsformen § 107 st. 3 och riksdagsordningen
§ 39 mom. 2 nu äro affattade, torde tillämpningen af riksdagsordningen
§ 39 mom. 2 alltid blifva illusorisk. Den konstitutionella kontrollen
skulle också vinna i fullständighet derigenom, att i det nya momentet
i riksdagsordningen § 38 skulle tillerkännas konstitutionsutskottet ej
blott befogenhet att efter granskning af statsrevisorernas berättelse
vidtaga anmälningsåtgärd enligt regeringsformen § 107 i förut nämnda
fall, utan äfven uppgiften att för öfrigt afgifva utlåtande med anledning
af statsrevisorernas berättelse.

Det torde också vara svårt att förneka, att ändrade grundlagsbestämmelser
med afseende å den granskningeuppgift, som omtalas i
riksdagsordningen § 39 mom. 2 och som för öfrigt måste, ehuru ej i grundlagarne
närmare angifven, tillkomma det utskott, till hvilket statsrevisorernas
berättelse remitteras, böra redan af den anledningen anses nödiga, att
man först genom sådana skulle kunna befrias från de ständigt återkommande
svårigheter, som nu vållas deraf, att statsutskottets utlåtande
öfver statsrevisorernas berättelse ej lätteligen undgår att taga formen
Bill. till Tlilcsd. Prof. 1895. 3 Sami. 11 Käft. 3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

af anmärkningar mot Konungens rådgifvare, ehuru intet grundlagsbud
gifver stöd för sådana anmärkningars framställande af statsutskottet.
Slutligen har jag ansett obestridligt, att konstitutionsutskottet utan
svårighet kan öfvertaga den tillökning i arbete, som med den föreslagna
öfverflyttningen skulle följa, under det att statsutskottets arbetsbörda
af naturliga skäl i alla händelser år för år tillväxer.

Dessa i korthet antydda skäl hafva föranledt mig att inom utskottet
framställa yrkande, att utskottet måtte omarbeta §§ 105 och 107 regeringsformen
samt §§ 38 och 39 riksdagsordningen i den af mig angifva
rigtningen; och bar jag såsom underlag för denna omarbetning föreslagit
följande redaktion af nämnda grundlagsparagrafer:

Regeringsformen.''

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll,
som uti statsrådet blifvit förda, utom dem, som angå ministeriella ärenden
och kommandomål, bvilka endast i det, som rörer allmänt kända
och af utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras; börande ock till
samma utskott öfverlemnas den till Riksdagen afgifna berättelse öfver verkstäld
revision af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning jemte inkomna
förklaringar öfver gjorda anmärkningar.

§ 107.

Allt hvad efter granskning, på sätt riksdagsordningen närmare bestämmer,
Riksdagen godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva
vunnit décharge — — etc. — — — tillkommer.

Riksdagsordningen.

§ 38.

3. Utskottet skall ock granska revisorernas berättelse öfver statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning samt med anledning deraf med -

Konstitutionsutskottets Utlåtande, N:o 18. 19

dela utlåtande. Vid denna granskning tillkommer det utskottet att efterse,
huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de kufvudtitlar, hvilka af Riksdagen uti uppgjord statsreglering
blifvit faststälda, och huruvida utbetalningarna äro grundade
på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qvittenser
af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut, de till
någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål
än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen
faststäldt anslag befinnas öfverskridet, eger utskottet mot den embetsman,
som en sådan anordning kontrasignerat hos kamrarne göra anmälan enligt
107 § regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen
utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå;
ej heller de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen
för utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt
finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit
att emot någon sådan tjensteman i laglig ordning ansvar yrka.

4. Utskottet tillkommer jemväl — —--vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
ega tillgång till alla för statsreglering ens uppgörande nödiga räkenskaper
och handlingar, åligger att pröfva. utreda och uppgifva stats- och riksgäldsverkens
tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till
fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de summor, hvilka,
jemlikt 63 § regeringsformen, skola för särskilda händelser afsättas, sä
ock att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar utgöras.

2. Utskottet tillkommer ock att granska revisorernas berättelse öfver
riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning samt att med, anledning
deraf meddela utlåtande;»

af herrar Gustaf Berg och Nyström, som instämt med herr Blomberg;

samt af herr Alin, som, jemte det han i hufvudsak instämt med
herr Blomberg, ansett utskottets omdöme om motionärens förslag till
ändring i § 48 riksdagsordningen vara oberättigadt.