Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1895:Ku17 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

N.O 17.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 62 och 69 regeringsformen samt
§ 65 riksdagsordningen.

Herr A. V. Ljungman har uti en inom Andra Kammaren väckt,
till konstitutionsutskottets behandling öfverlemnad motion, n:o 166, hemstält,
bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad
lydelse af §§ 62 och 69 regeringsformen samt § 65 riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 62.

Sedan statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer
det på Riksdagen att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt att
tillika fastställa, huru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål
användas och dessa summor under bestämda hufvudtitlar anslå.
Andra vilkor må icke fogas vid anslags beviljande än blott sådana, som
stå i oskiljaktigt sammanhang med anslagets användning samt afse att
närmare bestämma sättet och tiden derför.

Bih. till Likså. Prot. 1R95. 3 Sami. 10 Höft. (N:o 17.)

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

§ 69.

Då statsutskottets förslag rörande antingen nfostatens reglerande
eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller vilkor för anslags
användning, eller allmänna afgijter, eller kronans fasta egendomi, eller bortförpaktande
eller afhändande af kronans inrättningar eller inkomster, eller
stadgande om val af deputerade för markegångstaxornas upprättande, eller
hvad till riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer eller grunderna
för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning till pröfning hos
Riksdagen förehafves, gälle hvad angående behandlingen af utskottets
afgifna förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarne stridiga
beslut, som ej varda sammanjemkade, skola kamrarne, hvar för sig,
rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den
mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne
sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

Riksdagsordningen.

§ 65.

När i fråga om riksstatens reglerande eller bevillningens derefter lämpade
hela belopp, eller vilkor för anslags användning, eller kronans fasta
egendom, eller bortförpaktande eller afhändande af kronans inrättningar
eller inkomster, eller stadgande om val af deputerade för markegångstaxornas
upprättande, eller bevillnings- eller annan allmän afgift, eller angående
riksbankens eller riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster
och utgifter, eller beträffande instruktionen för Riksdagens revisorer, kamrarne
fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag
varda sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar för sig rösta om
de olika beslut, hvari hvardera förut stannat, kommande den mening,
som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För att vid en sådan
omröstning förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas
och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade
rösterna utfalla lika, öppnas och afgör frågan. År pluralitet
redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

Af den rätt, som enligt § 62 regeringsformen tillkommer Riksdagen
att bestämma, huru särskilda anslagssummor skola för särskilda
ändamål användas, följer, att Riksdagen har befogenhet att vid vissa
anslags beviljande fastställa vilkor, af hvilkas iakttagande användningen
göres beroende. Denna befogenhet är dock ingalunda obegränsad, ty

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17,

af ordalagen i nämnda lagrum framgår, att endast sådana vilkor
kunna fästas vid ett anslag, hvilka afse det ändamål, som genom anslaget
skall främjas. I många fall torde emellertid helt naturligt olika
uppfattningar kunna göra sig gällande, huruvida ett ifrågasatt vilkor är
af sådan beskaffenhet, som nu blifvit nämnd, eller icke; och vid åtskilliga
tillfällen hafva också inom Riksdagen förekommit stridigheter i detta
ämne. Att förebygga sådana stridigheter torde vara syftemålet med det
förslag, motionen i förevarande hänseende innehåller.

Utskottet vill icke bestrida önskvärdheten af en grundlagsbestämmelse,
hvaraf otvetydigt kunde framgå, hvilka vilkor af Riksdagen
må vid anslags beviljande fastställas, men vid behandlingen af denna
fråga har utskottet kommit till den öfvertygelse, att det torde vara
nära nog omöjligt att på ett oomtvistligt sätt i grundlagen bestämma
arten af sådana vilkor. Motionärens förslag till föreskrift i detta afseende
synes icke vara egnadt att förekomma tvister af ofvan omförmälda
beskaffenhet. Det deruti använda uttrycket »oskiljaktigt sammanhang»,
såsom betecknande förhållandet mellan vilkor och anslag, skulle
utan tvifvel gifva anledning till stridiga åsigter i minst lika hög grad
som nu gällande bestämmelser; och icke mera tillfredsställande torde
de åtskilliga andra ordställningar vara, som inom utskottet blifvit
ifrågasatta för betecknande af nämnda förhållande, såsom »väsentligt»,
»naturligt», »organiskt», »omedelbart», »inre och väsentligt» m. fl. uttryck,
af hvilka icke något vid tolkningen utesluter meningsskiljaktigheters
uppkommande. Lämpligast torde det derför vara, att frågor af förevarande
art fortfarande såsom hittills få bedömas och afgöras med
ledning af den praxis, som under tidernas lopp inom Riksdagen utbildat
sig. Mot fastställande af vilkor, som ur statsregleringssynpunkt
äro med anslag oförenliga, förefinnas tillräckligt betryggande garantier
såväl uti talmännens rätt och skyldighet att vägra proposition å bifall
till förslag af sådan innebörd som äfven uti hvardera kammarens magt
att vaka öfver, att dylika förslag icke varda antagna.

I den föreliggande motionen har vidare föreslagits, att § 65 riksdagsordningen
måtte bringas i öfverensstämmelse med § 69 regeringsformen
i afseende å de ordalag, som begagnas för angifvande af de
frågor, hvilka ej kunna anses förfallna, då kamrarne stannat i olika
meningar. Den väsentligaste skiljaktigheten i sådant hänseende mellan
berörda paragrafer består. deruti, att då i § 65 riksdagsordningen talas
om »statsutgifter» såsom föremål för gemensam omröstning, så omförmälas
i § 69 regeringsformen frågor om »statens reglerande». Enligt

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

motionärens förslag skulle i båda dessa grundlagsstadganden användas
samma uttryck, eller »riksstatens reglerande».

Något behof af en sådan förändring torde dock, enligt utskottets
åsigt, icke förefinnas. Visserligen har begreppet statsutgifter ej så vidsträckt
omfång som begreppet statsreglering, hvilket torde innefatta,
förutom bestämmande af anslag för statsutgifterna, äfven den beräkning
af de ordinarie statsinkomsternas särskilda belopp, som är behöflig för
att kunna afgöra, i hvad mån bevillning erfordras; men då § 65 riksdagsordningen
stadgar, att, jemte statsutgifter, frågor rörande bevillning
skola blifva föremål för gemensam omröstning, samt bestämmandet
af bevillningens belopp förutsätter, att de ordinarie inkomsterna
förut blifvit beräknade, torde jemväl sistnämnda paragrafs föreskrifter
leda till att samfäld omröstning skall ega rum i frågor rörande beräkningen
af de ordinarie inkomsterna, ehuru detta icke finnes i samma
paragraf uttryckligen bestämdt.

Att, såsom motionären tillika föreslagit, uti § 65 riksdagsordningen
införa det i § 69 regeringsformen använda uttrycket »eller bevillningens
derefter lämpade hela belopp» synes ännu mindre vara af
behofvet påkalladt, då den generella föreskriften i förstnämnda paragraf,
att frågor om »bevillning» skola göras till föremål för gemensam
omröstning, icke torde kunna föranleda någon meningsskiljaktighet vid
tillämpningen.

Beträffande öfriga nu ifrågavarande ändringsförslag får utskottet
till en början anmärka, att motionärens förslag om införande i § 69
regeringsformen af orden »eller allmänna afgifter», i § 65 riksdagsordningen
af orden »eller annan allmän afgift» samt uti så väl den ena
som den andra af berörda paragrafer af orden: »eller kronans fasta
egendom eller bortförpaktande eller afhändande af kronans inrättningar
eller inkomster» är föranledt af annat i förevarande motion framstäldt
ändringsförslag, deröfver utskottet i utlåtande n:o 16 redan afgifvit
yttrande. Förslaget derom, att gemensam votering äfven skulle ega
rum i fråga om vilkor för anslags användning är föranledt af det här
förut behandlade förslaget om ändring uti § 62 regeringsformen.

Enligt hvad i motionen framhållits, afses med de föreslagna förändringarna,
att gifva de gemensamma voteringarna en något större
användning, än de för närvarande ega, »så att de kunna fälla utslag i
alla frågor, i hvilka Riksdagen ensam eger beslutanderätt».

En sådan utvidgning af de gemensamma voteringarnas användning
kan utskottet ingalunda finna lämplig, enär derigenom den natur,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N o 17.

nämnda voteringar enligt tvåkammarsystemets grundsatser bör hafva,
fullständigt skulle förändras. De äro nemligen afsedda att åstadkomma
lösning endast af sådana spörsmål, som icke kunna eller få förfalla
utan måste afgöras under samma riksdag, vid hvilken de blifvit framstälda.
De frågor, som motionären nu vill ytterligare hänskjuta under
de samfälda omröstningarnas afgörande, äro af en helt annan beskaffenhet.
Om förslag till nya eller förändrade bestämmelser rörande sådana
frågor, som gälla kronans fasta egendom, bortförpaktande af kronans
inkomster eller stadganden om markegångsdeputerade, skulle till följd
af kamrarnes skiljaktiga beslut förfalla, blefve följden endast den, att
de gällande bestämmelserna komme att fortfarande en tid blifva oförändrade,
hvaraf någon afsevärd olägenhet icke torde kunna uppkomma.

Då emellertid grundlagarnes föreskrifter om, i hvilka frågor gemensam
omröstning skall ega rum, ofta varit föremål för olika tolkningar
inom Riksdagen, har utskottet ansett sig böra taga i öfvervägande,
huru vida skäl kunde förefinnas att i anledning af motionen föreslå
någon förändring till förtydligande af ifrågavarande stadganden. Af
utredning, som inom utskottet blifvit verkstäld rörande tillämpningen
under tiden efter det nya representationsskickets införande af berörda
stadganden, har utskottet funnit, att, ehuru desamma vid åtskilliga
tillfällen gifvit anledning till meningsskiljaktigheter inom kamrarne,
det likväl under hela nämnda tid icke inträffat mera än i elfva fall,
att en till behandling föreliggande fråga förfallit af den anledning, att
kamrarne fattat olika beslut vid afgörandet, huru vida gemensam votering
borde ske eller ej. Det torde derför vara lämpligast att åt den
konstitutionella praxis öfverlemna att utveckla de rättsgrundsatser, som
vid afgörande af uppkomna tvistefrågor af här ofvan omförmälda art
böra följas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Ljungmans motion n:o 166, i hvad den
afser ändring af §§ 62 och 69 regeringsformen samt
§ 65 riksdagsordningen, icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1895.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

Reservationer:

af herr Ljungman; samt

af herrar Alin och Nyström, som ansett, att motiveringen till
utskottets utlåtande bort hafva följande lydelse:

»Såsom af motiveringen till motionen synes, äro dessa grundlagsändringsförslag
delvis föranledda af de förslag till ändring af §§ 60 och
77 regeringsformen, rörande hvilka utskottet redan i utlåtandet n:o
16 afgifvit. yttrande. Hvad angår de nu föreliggande förslagen för
öfrigt, så synas de hufvudsakligen afse dels att gifva användningen
af de gemensamma voteringarne eu sådan utsträckning, att de skulle
omfatta alla de frågor, i hvilka Riksdagen ensam egde beslutande rätt,
dels att närmare bestämma arten af de vilkor, som kunna fästas vid beviljandet
af anslag och sålunda kunna blifva föremål för gemensam votering.

Hvad nu angår det förra af dessa syftemål, så kan utskottet alldeles
icke finna det vara af beskaffenhet att böra främjas. De gemensamma
voteringarne utgöra ett undantag från det sätt hvarpå ärendena
skola afgöras inom en representation, som är byggd på tvåkammarsystemet.
De utgöra en nödfallsutväg till en lösning af sådana spörsmål,
som icke kunna eller få förfalla, utan måste afgöras under samma
riksdag, vid hvilken de blifvit framstälda. Att gifva deras användning
eu sådan utsträckning, att de såsom motionären uttrycker sig, »kunna
fälla utslag i alla frågor, i hvilka Riksdagen ensam eger beslutande
rätt», skulle i grundlagarne införa en princip, som enligt utskottets
mening icke är af beskaffenhet att böra stadgas.

Deremot delar utskottet motionärens åsigt om önskvärdheten af
närmare bestämmelser om hvilka vilkor må kunna grundlagsenligt fästas
vid anslag och således blifva föremål för gemensam votering. Motionärens
förslag till dylika bestämmelser är emellertid enligt utskottets
mening icke sådant, att man genom dess antagande skulle vinna det
mål, som med förslaget afses. I sjelfva verket torde det vara omöjligt
att framställa något nöjaktigt förslag till bestämmelser af nu ifrågavarande
art, innan utredning af det sätt, hvarpå nu gällande stadganden
blifvit i särskilda fall tillämpade, har blifvit verkstäld. Materialet till
eu dylik utredning har på utskottets uppdrag blifvit samladt, men det
har ännu icke undergått nödig bearbetning; och då den utredning, som
måste ligga till grund för hvarje försök att lösa denna lika tvistiga som

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

vigtiga fråga således ännu icke blifvit afslutad, så är utskottet för sin
del icke i tillfälle att nu framlägga något tillfredsställande förslag till
ändrade bestämmelser i förevarande fall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt etc.------.»

Herrar Gustaf Berg och Dahn hafva anhållit att här få antecknadt,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Herrar Vahlin och Restadius hafva äfven begärt att få antecknadt,
den förre, att han inom utskottet icke öfvervarit ärendets slutliga
handläggning, och den senare, att han endast delvis närvarit vid betänkandets
justering.