Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1893:Ku15

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1893, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af dels § 6 regeringsformen i vissa delar, dels
ock § 15 regeringsformen.

I motion, n:o 7, inom Andra Kammaren har herr A. V. Ljungman
föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 6 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sex vara chefer och föredragande för
hvar sitt departement, nemligen:

en chef för justitiedepartementet,

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommandomål,

en för civildepartementet,
en för finansdepartementet,
en för ecklesiastikdepartementet samt
en för samfärdselsdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan bestämmes
af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligt kungjord
stadga.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 3 Sami. 8 Håft. (Näs 15—19.)

1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

I sammanhang härmed har motionären tillika föreslagit sådan ändring
af § 15 regeringsformen, att orden: »den bland krigsdepartementens chefer,
till hvars departement ärendet hörer» måtte utbytas mot orden: »chefen för
försvarsdepartementet.»

Af en jemförelse mellan den nu gällande och den föreslagna lydelsen åt
§ 6 regeringsformen framgår, att förslaget afser — utom en af annat förslag
i samma motion föranledd ändring i fråga om departementsindelningen och
statsrådsledamöternas antal, deröfver utskottet i dess utlåtande n:o 14 redan
afgifvit yttrande — dels en sammanslagning af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
till ett departement, dels inrättandet af ett nytt departement
under namn af samfärdselsdepartementet, dels ock upphäfvande
af bestämmelsen att bland de tre statsråden utan departement minst två
böra hafva förvaltat civil beställning.

Utan att inlåta sig på ett bedömande, huruvida en sammanslagning
af försvarsdepartementen lämpligen bör ske, får utskottet såsom sin mening
uttala, att tidpunkten för denna frågas återupptagande näppeligen kan anses
väl vald. Utskottet föreställer sig att landtförsvarets fullständiga ordnande
i enlighet med den nya härorganisationen skall åtminstone under
den närmast följande tiden taga departementschefens hela arbetskraft i
anspråk, och å andra sidan, så länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke
blifvit nöjaktigt löst, kan det vara af vigt, att den, som inom statsrådet
skall vara målsman för sjöförsvarets intressen, tillhör sjövapnet. Af dessa
skäl finner utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionärens hemställan
i förevarande del.

Redan vid förhandlingarna om departementalstyrelsens införande
ifrågasattes, att departementens antal skulle bestämmas större än som år 1840
blef i regeringsformen faststäldt, och derefter hafva förslag om inrättandet af
ett nytt statsdepartement flere gånger under en lång följd af år varit föremål
för Riksdagens pröfning. Ganska snart efter förändringens genomförande
förmärktes en stark tillväxt i mängden af regeringsärenden och
med hänsyn till såväl detta förhållande som ock angelägenheten deraf att,
i den mån utvecklingen af landets industriella krafter påkallade statens
omedelbara medverkan, åt denna gren af förvaltningen gifva erforderlig
enhet och kraft, aflat Kongl. Maj:t till Riksdagen år 1857 förslag om,
bland annat, inrättandet af ett nytt departement för allmänna arbeten och
kommunikationsanstalter. Frågan förföll, men vid 1868 års riksdag blef
den af Kongl. Maj:t å nyo upptagen. En tillökning af departementens antal
hade af regeringen befunnits alltmera behöflig, synnerligen till följd deraf
att cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen varit betungade med
handläggning af ärenden, hvilka, i anseende till såväl det stora antalet,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

3

som den olikartade beskaffenheten, icke utan den största svårighet kunnat
af dem behörigen medhinnas. Kongl. Maj:t föreslog för den skull inrättandet
af ett nytt departement för näringar och allmänna arbeten; och
skulle till detta departement förläggas jemväl alla eller en del af de allmänna
kommunikationsanstalterna. Sedermera och med framhållande af
hurusom ytterligare bekräftelse gifvits åt den förut vunna erfarenheten, att
icke allenast den af folkmängdens tillväxt och landets utveckling helt naturligt
alstrade tillökningen i regeringsärendenas mängd, utan ock indragandet
under statens förvaltningsomsorg och lagstiftning af helt nya
inrättningar och frågor, som för eu föregående tids lagstiftare varit fullkomligt
främmande, gjort dessa ärendens fördelning för nutida förhållanden
mindre tillfredsställande, föreslog Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag inrättandet
af ett nytt departement för landtbruk, industri och handel. Utom
dessa af Kongl. Maj:t gjorda framställningar hafva vid icke mindre än sju
olika riksdagar af motionärer framstälts förslag om inrättande af ett nytt
departement för antingen »jordbruk och kommunikationer», eller »näringar
och allmänna arbeten», eller »jordbruk och öfriga näringar» eller »landtbruk,
öfriga näringar samt allmänna arbeten» eller ock slutligen »samfärdseln».

Orsaken till att intet af alla dessa eller af dem föranledda förslag
kunnat vinna Riksdagens bifall har icke i något fall varit den, att man
inom Riksdagen ansett inrättandet af ett nytt departement obehöflig^ utan
den ogynsamma utgången har hufvudsakligen berott derpå, att enighet icke
kunnat vinnas vare sig i andra frågor, som med den förevarande blifvit
stälda i samband, såsom t. ex. om statsrådsledamöternas antal, eller beträffande
hvilka ärenden, som skulle af det nya departementet företrädesvis
handläggas, eller ock att man ansett — och detta gäller de af motionärer
väckta förslag — att framställning i ämnet bort komma från regeringen.

Utskottet erkänner att, oaktadt de förbättringar i arbetssättet inom
departementen, som numera blifvit införda, och oaktadt den icke obetydliga
hjelp departementscheferna numera eg a i de på nästan alla förvaltningens
områden inrättade centrala embetsverken, åt cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen
bör beredas lättnad i det dem åliggande arbete.

Då emellertid inrättandet af ett nytt departement till beredande
af den önskvärda arbetslättnaden innebär en högst betydande förändring i
regeringens egen verksamhet; och då otvifvelaktigt regeringen torde bättre
än Riksdagen vara i stånd att bestämma hvilka hufvudgrupper af regeringsärenden
företrädesvis böra under det nya departementet sammanföras och
i sammanhang härmed bedöma hvad verkan en viss förändring i en del af

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

förvaltningen kan ega på regeringsarbetet i dess helhet, har utskottet trott
sig bäst främja syftet i herr Ljungmans motion i denna del genom att
föreslå Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om framläggande
af förslag i nu antydda rigtning.

Härvid torde det likväl böra omnämnas, att utskottet i likhet med
motionären ansett att till det nya departementet borde i främsta rummet
förläggas kommuni kationsanstalterna; och då de angelägenheter, som angå
allmänna arbeten och handel, stå i ett visst inbördes samband med de
ärenden, som röra den allmänna samfärdseln, har utskottet för sin del funnit,
att det skulle vara önskvärd!, om alla dessa ärenden kunde sammanföras
under ett departement. Den anordning, utskottet sålunda tänkt sig, borde
äfven medföra den vinst, att, såsom flere gånger förut blifvit föreslaget,
civildepartementet kunde från ecklesiastikdepartementet öfvertaga helsovårdsoch
fattigvårdsärendena, och i öfrig! skulle den fördel alltid vinnas, att
finansdepartementet, som näst civil- och ecklesiastikdepartementen är mest
i behof att få sin arbetsbörda lättad, koinme att befrias från alla med
post, telegraf och telefon förenade göromål.

Hvad slutligen angår den del af förslaget, som afser att upphäfva
den i sista punkten af § 6 regeringsformen gifna bestämmelsen, att
bland de tre statsråden utan departement minst två böra hafva förvaltat
civil beställning, får utskottet anmärka att med detta stadgande afsetts att
bereda en säkerhet för att i regeringen skola i tillräckligt antal finnas män
med verklig sakkunskap på den civila administrationens områden och
för bevarande af kontinuiteten i regeringens verksamhet och beslut; och
synes det utskottet icke vara skäl att i det skick, frågan nu föreligger,
borttaga detta stadgande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

l:o) att motionen i hvad den afser dels sammanslagning
af försvarsdepartementen, dels ock ändring af
§ 15 regeringsformen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda,

2:o) att herr Ljungmans ofvannämnda förslag om
upphäfvande af sista punkten i § 6 regeringsformen icke
heller måtte föranleda, någon Riksdagens åtgärd; men

3:o) att Riksdagen, i anledning af motionen i den
återstående del, hvarom i detta utlåtande meddelats yttrande,
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning af frågan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

5

om inrättandet af ett nytt statsdepartement, till Riksdagen
afgifva den proposition om ändring af regeringsformen,
hvartill denna pröfning kan föranleda.

Stockholm den 21 mars 1893.

På utskottets vägnar:
0. BERGIUS.

Reservationer:

mot utskottets hemställan i l:sta punkten:

af herrar Ljungman, Bengtsson, Boström, Johnsson, Vahlin, Wikstén,
Gyllensvärd, Hedin, Nilson och Bromee, som ansett, att utskottet bort hemställa
om bifall till ifrågavarande del af motionen;

mot utskottets hemställan i 2\dra punkten:

af herrar Ljunqman, Bengtsson, Boström, Dahn, Johnsson, Vahlin,
Wikstén, Elowson, Gyllensvärd och Hedin, som ansett, att utskottet bort
hemställa om bifall till ifrågavarande del af motionen;

samt mot utskottets hemställan i 3:dje punkten:

af herrar Bergius, Alin, Gustaf Berg, Behm, von Strokirch och Helander,
som i öfverensstämmelse med konstitutionsutskottets vid 1892 års
lagtima riksdag afgifna och af Första Kammaren godkända utlåtande n:o 1
velat hemställa,

att motionen i denna del icke måtte föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Herrar Dahn och Elowson hafva velat tillkännagifva., att de ej deltagit
i behandlingen inom utskottet af de i lista punkten omförmälda frågor.