Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1896:Ku14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Biksd. kansli den 4 maj 1896, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af § 17 regeringsformen.

Konungens domsrätt är enligt § 17 regeringsformen uppdragen åt
Konungens högsta domstol. Ledamöterna i denna domstol hade alltifrån
densammas inrättande år 1789 varit till antalet tolf och arbetat
på eu afdelning. Det mer och mer växande antalet balanserade mål
och ärenden föranledde emellertid en vid riksdagen 1859—1860 beslutad
grundlagsändring, hvarigenom i förenämnda § infördes den bestämmelse,
att högsta domstolen skulle bestå af minst tolf, högst
aderton justitieråd, samt att deras antal ej Unge ökas utöfver tolf, såvida
ej Konungen och Riksens Ständer beslöte, att högsta domstolen
skulle arbeta på afdelningar. Genom en den 23 oktober 1860 utfärdad
kongl. stadga föreskrefs, att högsta domstolen skulle, intill dess annorledes
förordnades, arbeta på två afdelningar och utgöras af sexton
justitieråd. Denna kongl. stadga började tillämpas med 1861 års ingång
och länder ännu till efterrättelse.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 231, har herr J. Andersson i öhrstorp — under framhållande
deraf, att antalet i justitierevisionen balanserade mål och ärenden
under de senare aren vant i sådan tillväxt och nu stigit till sådan

Bih. till Rikta. Prot. 181)6. 3 Sami. 13 Haft. (N:o 14.J

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

höjd, att förhållandet inom högsta domstolen i detta afseende inom
kort torde blifva detsamma, som det varit före utfärdandet af förenämnda
kongl. stadga — hemstält, att, då balansen icke torde kunna
lämpligen afarbetas på annat sätt, än att högsta domstolen för någon
kortare eller längre tid förstärktes med en ny afdelning, sådan ändring
måtte vidtagas i § 17 regeringsformen, att densamma icke lade hinder
i vägen för upprättande af en tredje afdelning inom högsta domstolen,
samt i detta afseende föreslagit, att de i nämnda grundlagsparagraf
förekommande orden »högst aderton» måtte utbytas mot orden: högst
tjugufyra.

Motionären har anfört: Under de senare åren hade bland allmänheten
försports mer och mer högljudda klagomål öfver rättsskipningens
långsamhet i högsta domstolen. Befogenheten af dessa klagomål syntes
motionären icke kunna bestridas, då den slutliga behandlingen af
rättstvister i högsta domstolen till följd af den betydande balansen läte
vänta på sig längre, än som tycktes vara öfverensstämmande med god
och tidsenlig rättsskipning. Det torde, yttrade motionären, icke kunna
förnekas, att rättsskipningen, som inom samhället hade till ändamål att
utgöra säkerhet för person och egendom, vore en af statens förnämsta
uppgifter. Lika obestridligt torde det vara, att bland de kraf, som
uppstäldes på en god rättsskipning, intoge fordran på dess snabbhet
ett af de främsta rummen. Det läge tydligtvis för den rättsökande
stor vigt derpå, att han snarast möjligt finge sitt lagligen grundade
anspråk pröfvadt, samt att han ej så länge behöfde vänta på den dom,
som gåfve honom hans rätt, att resultatet slutligen vore honom till
ingen eller ringa båtnad. Och staten måste ju anses hafva skyldighet
att sörja för att den rubbning, rättskränkningen förorsakat, inom
kortast möjliga tid blefve åter upphäfd och rättstillståndet återstäldt.
Motionären åberopade ett yttrande af konstitutionsutskottet vid riksdagen
1856—1858 uti dess utlåtande öfver det då framlagda förslaget
till ändring af § 17 regeringsformen beträffande justitierådens antal.
Detta yttrande var af följande lydelse: »Om det nuvarande förhållandet
skulle få någon tid fortfara, skall ett tillstånd af en slags rättslöshet
inom svenska samhället uppstå. En sen rättvisa är mången gång föga
bättre än ingen; tvistens föremål förlorar för parten ofta genom tidsutdrägten
sitt värde; en tredskande, som i rättegången endast söker
uppskof uti fullgörandet af en honom åliggande skyldighet, skall på
det beqvämaste sätt vinna sitt mål; och en icke häktad förbrytare skall
under en icke obetydlig del af sin lefnad kunna undandraga sig lagens
näpst. En verksam rättsskipning är dock en af de vigtigaste bestånds -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

3

delarna af den borgerliga samhällsinrättningen och ett af de oundvikligaste
vilkoren för ett folks odling och välstånd.» Den af motionären
nu föreslagna åtgärden vore, yttrade lian vidare, det första steget i
den rigtning, som, enligt hans förmenande, vore den enda rätta och
ändamålsenliga för vinnande af mera snabbhet i rättsskipningen inoni
högsta domstolen, att nemligen högsta domstolen, för afarbetande af
den nuvarande stora balansen af oafgjorda mål och ärenden, för någon
kortare eller längre tid förstärktes med en ny afdelning. Det syntes
motionären dessutom vara alltför tydligt, att så länge denna balans
förefunnes i justitierevisionen, komme den långsamhet, hvarmed rättvisan
under de senare åren skipats i högsta domstolen och hvaröfver,
i synnerhet från sådana parter, hvilkas hela ekonomiska existens i
rättegången stode på spel, berättigade klagomål ständigt hördes, att
äfven hädanefter fortfara.

Den af motionären sålunda väckta frågan om vidtagande af åtgärder
i syfte att åstadkomma större skyndsamhet i rättsskipningen i
högsta domstolen synes utskottet synnerligen beaktansvärd. Ett skyndsamt
afgörande är nemligen en af de vigtigaste faktorerna för eu verksam
rättsskipning, och man måste tyvärr erkänna, att i detta afseende
förhållandet i högsta instansen för närvarande ställer sig särdeles
otillfredsställande.

De till justitierevisionen inkomna mål och ärenden föredragas i
regel inför högsta domstolen i den tur, de inkommit; deraf följer, att
den skyndsamhet, hvarmed ett inkommet- mål eller ärende kommer att
afgöras, hufvudsakligen är beroende på, huru många dylika förut finnas
såsom oafgjorda balanserade.

Af tillgängliga statistiska uppgifter för tiden från och med 1860°)
bär utskottet inhemta! upplysningar angående arbetet i högsta domstolen
och med ledning häraf anstalt några jemförelse^

Hvad först'' beträffar de så kallade revisionssakerna, hvilka ju i regel
äro de vigtigaste målen, torde en jemförande utredning, huru lång tid,
som under olika år åtgått från det de inkommit till justitierevisionen, tills
de af högsta domstolen blifvit slutligen afgjorda, här hafva sitt intresse.

Till år 1861 funnos balanserade 897 revisionssaker. Under de
båda följande åren afgjordes tillhopa 880 dylika mål. Eu i början af
år 1861'' inkommen sak kunde således ej blifva afgjord förr än efter
mer än tvä av.

'') Se ett vill betänkandet såsom bilaga fogadt sammandrag.

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

Sedan högsta domstolen år 1861 börjat arbeta på två afdelningar,
förkortades med hvarje år den tid, som åtgick, innan en revisionssak
hann afgöras, så att år 1869, hvilket år med afseende å arbetsresultatet
ställer sig mest gynsamt, en inkommen revisionssak efter ofvan följda
beräkningsgrund afgjordes redan efter fyra månader. Härefter började
väl denna tid småningom ökas, men uppgick icke under något af de
närmast följande sju åren till sex månader.

Under 1880-talets första femårsperiod stälde sig förhållandet sålunda,
att en revisionssak i medeltal afgjordes sex och lU månad efter
det. den inkommit, då deremot under den sista femårsperioden dertill
åtgick öfver åtta månader.

Ställningen under de fem första åren på 1890-talet framgår af
följande uträkning. En revisionssak, som inkommit i början af år:

1890 afgjordes efter omkring 11 V3 månad,

1891 )) » » 1 år V, »

1892 » » » i » */, »

1893 » » » 1 » % »

1894 » » » 1 » 1V2 »

Till år 1895 funnos balanserade 579 revisionssaker, och under året
afgjordes 430. Antager man, att lika många komma att afgöras 1896,
torde enligt den följda beräkningsgrunden en i början af 1895 inkommen
sak vara afgjord först efter ett är fyra månader.

Om man antager, att högsta domstolen under hvart och ett af
åren 1896 och 1897 kommer att afgöra lika antal revisionssaker som
under de två nästföregående åren, hvilket antal är högre än medeltalet
af de under de tio sista åren afgjorda dylika mål, kommer en i början
af innevarande år inkommen sak ej att blifva afgjord förr än efter
nära ett år fem månader.

Lika ogynsamt ställer sig förhållandet, om man jemför antalet af
samtliga balanserade mål och ärenden.

Vid slutet af år 1860, det sista år, högsta domstolen arbetade på
endast en afdelning, utgjorde sammanlagda antalet balanserade mål och
ärenden 2,201. Sedan högsta domstolen från och med år 1861 börjat
arbeta på två afdelningar, minskades balansen årligen, så att den vid
1868 års slut nedbragts till 336. Under åren 1869—1885 varierade
balansen emellan lägst 370 (år 1870) och högst 713 (år 1876) samt
utgjorde enligt verkstäld uträkning i medeltal 522. Vid 1885 års slut
funnos i justitierevisionen 554 oafgjorda mål och ärenden. Under den
derpå följande tioårsperioden har balansen år efter år nästan oafbrutet

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

ökats, hvilket framgår af nedanstående siffror. Balansen utgjorde

nemligen:

År 1886
» 1887
» 1888
» 1889
» 1890
» 1891
» 1892
» 1893
» 1894
)) 1895

ökning (+)
eller

minskning (—).

...... 596	+	42
...... 840	+	244
...... 1,001	+	161
...... 1,023	4*	22
...... 1,148	+	125
...... 1,174	+	26
...... 1,100	—	74
...... 1,072	—	28
...... 1,259	4*	187
...... 1,305	+	46.

Den minskning i balansen, hvilken, såsom ofvan synes, åstadkommits
åren 1892 och 1893, torde emellertid uteslutande hafva vant beroende
derpå, att högsta domstolen under dessa två år en dag i veckan
hade eftermiddagstjenstgöring.

Att döma efter förhållandet under de senare åren, synes således
det af motionären gjorda antagandet ej vara ogrundadt, att nemligen
med högsta domstolens nuvarande organisation och arbetssätt balansen
fortfarande måste komma att ökas, så att man snart står inför samma
förhållande härutinnan, som på 1850-talet nödvändiggjorde ett ökande
af justitierådens antal. Då emellertid redan den nu befintliga balansen
förorsakar, att målen i högsta domstolen icke kunna afgöras med den
skyndsamhet, hvarpå den rättsökande allmänheten otvifvelaktigt har
berättigade anspråk, anser utskottet, att åtgärder böra vidtagas för att
råda bot på berörda missförhållande.

Inom högsta domstolen har äfven, enligt hvad utskottet har tsig
bekant, denna fråga varit föremål för allvarliga öfverläggningar. Försök
hafva jemväl blifvit gjorda att, med bibehållande åt högsta domstolens
nuvarande organisation, genom särskilda anordningar söka åstadkomma
så stor arbetsprodukt, att balansen kunde afarbetas. Så till
exempel afskaffades 1892 pingstferierna, som förut åtnjutits under
fjorton dagar. I samma syfte hade högsta domstolen, såsom ofvan är
nämndt, under åren 1892 och 1893, utöfver den vanliga domstolstjenstgöringen
emellan klockan 10 och klockan 2 alla söckendagar, utom
fördagar, jemväl underkastat sig en tre timmars extra session hvarje
måndags ''eftermiddag. Denna senare tjenstgöring befans emellertid

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

alltför betungande, särskildt derigenom att, då i allmänhet mindre och
enklare mål utsorterades och föredrogos vid eftermiddagssessionerna,
målen under de ordinarie sessionerna i medeltal blefvo svårare än förut,
hvilket åter föranledde dertill, att antalet cirkulerande mål betydligt
ökades. I anledning häraf afskaffades eftermiddagstjenstgöringen med
1893 års utgång.

Någon utsträckning af arbetstiden för justitieråden eller inskränkning
i deras semester anser emellertid utskottet icke böra ifrågakomma.
Justitieråden, hvilka, förutom sitt arbete med lagskipningen, hafva ett
magtpåliggande arbete med afseende å lagstiftningen, då de jemlikt §
87 regeringsformen skola granska och afgifva utlåtanden öfver lagförslag,
torde för närvarande hafva så betydande göromål, att dem icke
kan påläggas något ökadt arbete af den allvarliga och tankeansträngande
art, som utöfningen af domareembetet i högsta instansen kräfver.

Två hufvudsakliga utvägar återstå att anlita för att söka uppnå
det eftersträfvade målet, nemligen balansens nedbringande. Den ena
åsyftar att göra högsta domstolens redan nu befintliga arbetskraft mera
effektiv genom vidtagande af åtgärder, hvarigenom på ett eller annat
sätt de årligen till högsta domstolen inkommande mål och ärenden
skulle minskas. Härigenom borde vinnas, att arbetsprodukten blefve
större i förhållande till inkommande mål och ärenden, än nu är fallet,
och detta kunde då möjligen i sin ordning i högre eller mindre grad
verka, att balansen minskades. Den andra utvägen afser att direkt
öka högsta domstolens arbetskraft genom ökande af ledamöternas
antal.

I det förstnämnda syftet har redan genom lagen den 18 maj 1894
föreskrifvits, att klagan ej må föras öfver kammarrättens beslut i fattigvårdsmål,
hvilka förut kunnat dragas under högsta domstolens pröfning.
I samma syfte kunna flera förslag framställas. Genom höjande af revisionsskillingens
belopp skulle man kunna söka hämma tillflödet af revisionssaker.
Genom införande af de föreskrifter beträffande fullföljd åt så kallade
åklagaremål, hvilka blifvit föreslagna af nya lagberedningen och förstärkta
lagberedningen, kunde säkerligen åstadkommas en minskning af i
högsta domstolen fullföljda brottmål, i det att underordnad allmän åklagare
icke skulle vara berättigad att söka ändring i öfverrätts dom i mål, som
utförts genom allmänt åtal, i annat hänseende än såvidt anginge ansvar
eller ersättningsskyldighet för honom sjelf, utan rätten att å embetets
vägnar söka ändring i sådan dom skulle tillkomma justitiekanslern.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

7

Vidare har föreslagits, att högsta domstolens befattning med ärenden
rörande ingående eller upplösning af äktenskap skulle upphöra.

Af dessa förslag förutsätter emellertid icke något företagande af
en grundlagsändring. Detta är deremot fallet med det äfvenledes framkastade
förslaget, att högsta domstolen ej vidare skulle taga befattning
med ansökningar om nåd i brottmål i annan händelse, än att de
särskildt remitterats till högsta domstolén för afgifvande af yttrande.
För handläggning af dessa ärenden åtgår nu rätt mycken tid. I de
fall, då högsta domstolen icke sjelf dömt i målet, fordras nemligen,
att en fullständig föredragning deraf skall ske, på det att högsta
domstolen må komma i tillfälle att utröna, huruvida målet blifvit. rätt
afdömdt.

Ehuru utskottet anser, att ett eller annat af dessa förslag jemväl
ur andra synpunkter kan vara beaktansvärdt, håller utskottet dock före,
att på denna väg det med förevarande motion afsedda målet ej kan
vinnas; i alla händelser lärer detta ej kunna ske så snabbt som önskvärd!
är. Kraftigare åtgärder torde böra tillgripas, och i detta afseende
synes man ej hafva annan utväg att anlita än den andra, här ofvan
antydda, eller att öka antalet ledamöter i högsta domstolen.

Den nuvarande lydelsen af § 17 regeringsformen medgifver tillsättande
af ytterligare två justitieråd, utan att man derför behöfver
företaga någon grundlagsändring. Konungen och Riksdagen kunna
nemligen, i den ordning 87 § 1 mom. regeringsformen stadgar, bestämma,
att justitierådens antal skall ifrån det nuvarande antalet sexton
höjas till aderton. Om detta sker, vinnes redan en ganska betydlig
tillökning i högsta domstolens arbetskraft. Domstolen, som, jemlik!
bestämmelsen i förenämnda kongl. stadga, under sex månader hvarje
år, november—april, tjenstgör på två afdelningar och de öfriga sex
månaderna på eu afdelning, torde genom en sådan förändrings införande
kunna under ytterligare två månader arbeta på två afdelningar, utan
att någon inskränkning komme att göras i den tid, hvarunder justitieråden
för närvarande årligen åtnjuta ledighet.

Utskottets åsigt är derför, att i första rummet ett försök bör göras
att genom anlitande af den redan till buds stående utvägen, nemligen
tillsättande af ytterligare två justitieråd, åstadkomma ett ökande af
högsta domstolens arbetskraft.

Då det emellertid synes utskottet föga sannolikt, att den nu befintliga
stora balansen af oafgjorda mål och ärenden på detta sätt inom
rimlig tid kan nedbringas till sådana dimensioner, att befogade anspråk

B

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

på målens skyndsamma afgörande i högsta domstolen kunna tillfredsställas,
samt utskottet anser denna fråga vara af sådan betydelse, att
ingen förberedande åtgärd för dess snara lösning bör försummas, kan
utskottet icke annat än biträda motionärens framställning derom, att
man redan på förhand bör vidtaga sådan förändring i grundlagen, att
Konungen och Riksdagen sättas i tillfälle att, för den händelse andra
möjligen vidtagna åtgärder för vinnandet af ofvannämnda ändamål befinnas
otillräckliga, kunna omedelbart, utan den långa tidsutdrägt, som
genomförandet af en grundlagsändring kräfver, besluta, att ytterligare
erforderligt antal justitieråd skola tillsättas.

Motionären har i detta afseende föreslagit, att högsta antalet justitieråd
skulle i § 17 regeringsformen bestämmas till tjugufyra. Utskottet
anser emellertid, att antalet tjuguen är tillräckligt. Med tjuguen justitieråd
torde nemligen högsta domstolen kunna under nio månader arbeta
på två afdelningar, hvardera med sju ledamöter, hvarjemte under
kortare tider en tredje afdelning med fem ledamöter sannolikt skulle
kunna, anordnas för afgörande af ringare mål, såsom ansökningsärenden
och vissa grupper af besvärsmål. Två ledamöter skulle derjemte kunna,
liksom nu är fallet, turvis åtnjuta ledighet såsom suppleanter för att
vid förefallande behof inträda i tjenstgöring.

För den händelse i eu framtid de inkommande målens antal skulle
så väsentligen minskas, att något eller några justitierådsembeten blifva
obehöfliga, kunna ju Konungen och Riksdagen besluta, att de vid första
afgång skola indragas.

Förslag bär äfven blifvit framkastadt att förstärka högsta domstolen
genom tillförordnade ledamöter, hvilkas inkallande skulle upphöra,
då balansen blifvit tillräckligt afarbetad. Utskottet hyser dock
stora betänkligheter mot anlitandet af denna utväg. Ilos eu tillförordnad
ledamot skulle man ej med säkerhet kunna påräkna den sjelfständighet,
som man .måste fordra af en domare i högsta instans. Svårigheter
skulle möjligen äfven möta att å tillförordnade ledamöter göra
tillämpliga bestämmelserna angående opinionsnämnd och riksrätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte, i anledning af herr Anderssons
motion, antaga följande förslag till ändrad''lydelse af
§ 17 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

9

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf,
högst tjuguen, af Honom utnämnda, lagkunniga män,
h vilka fullgjort hvad författningar ne föreskrifva dem,
som uti domareembeten må nyttjas, samt i sådana
värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De
kallas Justitieråd och utgöra Konungens Högsta domstol.
Deras antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej
Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar, besluta, att Högsta domstolen skall på afdelningar
arbeta; och varde, i sådant fall, saväl justitierådens
antal inom ofvan föreskrifna gränser, som
ärendenas fördelning emellan afdelningarna i samma
ordning bestämda.

Stockholm den 4 maj 1896.

På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.

Bih. till lliksd. Prot. 18116. 3 Sami. 13 Häft,

2

\

Bilaga till Konstitutionsutskottets Utlåtande n:o 14.

Högsta Domstolen.	1860.	1861.	1862	1863.	1864	1865	1866.	1867.	1868.	1869	1870.	1871.	1872	1873.	1874.	1875.	1876.	1877.	1878.	1879.	1880.	1881	1882.	1883.	1884.	1885	1886.	1887.	1888.	1889.	1890.	*) 1891.	2) 1892.	2) 1893.	1894.	1895.
Inkomna mål och ärenden.
	_	404	380	375	325	465	456	402	446	518	494	541	503	516	518	455	606	428	480	442	419	510	455	478	420	444	406	433	473	441	466	495	471	457	524	455
	_	131	130	154	124	124	101	99	118	102	83	90	92	88	78	70	85	89	88	66	93	88	80	66	81	76	71	83	88	88	79	65	62	72	67	66
					_	_	_	_	_	_	_	—	—	56	57	70	66	70	64	71	75	146	104	122	155	109	118	133	105	160	137	167	143	127	106	66
IdittlgVcUUSlIlcU ....................................																					98	140	135	132	141	124	136	213	163	140	146	136	132	130	124	124
andra besvärsmål .................................
ansökningar.......................................... Kriminella: hemstälda mål och besvärsmål.........																					228	172	203	192	220	220	222	263	243	290	329	264	309	305	307	329
_	1,165	1,161	1,156	1,253	1,101	1,213	1,183	1,203	1,296	1,240	1,326	1,317	1,312	1,181	987	1,037	999	978	877	409	471	492	447	490	421	500	473	558	558	578	514	499	499	491	513
																					232	236	232	232	179	195	273	198	212	248	279	255	336	350	281	255
																					8	13	9	15	10	16	25	23	6	11	15	10	16	8	12	—
Summa	—	1,700	1,671	1,685	1,702	1,690	1,770	1,684	1,767	1,916	1,817	1,957	1,912	1,972	1,834	1,582	1,794	1,586	1,610	1,456	1,562	1,776	1,710	1,684	1,696	1,605	1,751	1,819	1,848	1,936	2,029	1,906	1,968	1,948	1,912	1,808
Afbörda mål och ärenden.
	_	439	441	604	580	472	503	496	469	479	510	500	523	508	512	471	450	529	519	477	397	426	483	446	469	446	407	358	403	441	397	424	495	465	432	430
	_	209	169	215	133	134	105	111	107v	95	! 91	90	86	82	88	64	88	65	130	70	78	77	97	76	67	82	57	97	59	83	75	73	60	60	41	68
						_	_	_	__		i-	_	—	30	68	45	83	60	68	68	54	84	157	119	125	166	104	90	134	121	124	154	158	165	108	100
																					89	131	120	123	153	133	136	155	173	159	147	127	133	142	116	91
andra besvärsmål .................................
ansökningar.......................................... Kriminella: hemstälda mål och besvärsmål.........																					208	202	179	193	232	218	216	249	251	275	322	286	296	311	299	332
	1,370	1,331	1,363	1,256	1,257	1,307	1,213	1,250	1,234	1,290	1,283	1,318	1,317	1,166	982	954	1,052	1,027	919	409	424	479	464	461	434	499	407	453	587	552	540	546	487	447	469
																					225	236	225	244	178	195	266	193	209	237	280	257	337	342	272	271
nådansökningar..............................																					8	15	12	14	9	15	24	26	5	11	7	19	17	4	10	—
Summa	—	2,018	1,941	2,182	1,969	1,863	1,915	1,820	1,826	1,808	1,891	1,873	1,927	1,937	1,834	1,562	1,575	1,706	1,744	1,534	1,468	1,595	1,752	1,679	1,694	1,689	1,709	1,575	1,687	1,914	1,904	1,880	2,042	1,976	1,725	1,761
Balanserade mål och ärenden.
Civila: revisionssaker.......................................	897	862	801	572	317	310	263	169	146	185	169	210	190	198	204	188	344	243	204	169	190	274	246	278	237	235	234	309	379	379	448	519	495	487	579	3) 604
	245	167	128	67	58	48	44	32	43	50	42	42	48	54	47	53	50	74	32	28	40	Öl	34	24	38	32	46	32	61	66	70	62	64	76	102	100
							_	___	_	_	_	_	—	30	19	44	27	37	33	36	58	120	67	70	100	43	57	100	71	no	123	136	121	83	81	47
																					37	46	60	69	57	48	48	106	96	77	76	85	84	72	80	113
andra besvärsmål..................................
																					35	9	33	32	20	22	28	42	34	49	56	34	47	41	49	46
ansökningar.......................................... Kriminella: hemstälda mål och besvärsmål.........	1,059	854	684	477	474	318	224	194	147	209	159	202	201	192	204	209	292	239	190	148	97	148	161	144	174	161	162	228	333	304	330	304	257	269	313	357
																					13	14	21	9	10	10	17	22	25	36	35	33	32	40	49	38
nådansökningar............................																					3	1		1	2	3	4	1	2	2	10	1	—	4	6	—
	2,201	1,883	1,613	1,110	849	676	531	395	336	444	370	454	439	474	474	494	713	593	459	381	473	663	622	627	638	554	596	840	1,001	1,023	1,148	S 1,174	1,100	1,072	1,259	1,305
1 | Lagföredragning, dagar	1					|		|	1 1		13	7	23	7	10	28	28	36	'' 33	37	25	13	20	30	28	40	30	59	31	22	27	31	57	26	30

i) Eftermiddag.tjenstgöring i December. s) Eftermiddagstjonstgöring. Pingstferierna af.kaffado. 8) Af do till 1800 balanserade 004 revisionssakorna hafva inkommit: 1890 ^4

1805 409

004.